Svenska tennisspelare herrar genom tiderna
Svenska tennisspelare herrar hade sin gyllene era på 1970- och 80-talet. Björn Borg och Stefan Edberg dominerade världstennisen tillsammans med andra svenska stjärnor. Idag ser läget annorlunda ut, men svenska spelare tävlar fortfarande internationellt. Vi ska titta på både historien och vad som händer nu.
Från storhet till dagens verklighet
Sverige vann Davis Cup sju gånger mellan 1975 och 1998. Under Open-eran tog svenska spelare hem 25 Grand Slam-titlar i singel. Det svenska klubbsystemet var långt före sitt tid (nästan science fiction jämfört med vad andra länder hade). Inomhusbanor och långsiktig utveckling gjorde Sverige till en tennismakt som ingen kunde ignorera.
Den svenska framgången byggde på struktur och tålamod. Spelarna fick träna tekniken från unga år. Mental styrka och taktisk förståelse var kännetecknande. Men tiden går och världen förändras på sätt vi inte alltid kan kontrollera.
Idag är Elias Ymer högst rankad bland svenska herrar på plats 234 i ATP. Olle Wallin ligger på plats 402. Andra aktiva spelare som Mikael Ymer, Leo Borg och Nikola Slavic tävlar regelbundet. Ingen svensk har vunnit en Grand Slam sedan Thomas Johansson vann Australian Open 2002. Det är 23 år sedan nu. Långt tid för ett land som en gång dominerade.
Varför är det svårare nu?
Tennis är globalt mycket hårdare än förr. Nästan alla länder har utvecklat bra utbildingssystem nu. Ryssland, Frankrike, Tyskland och många andra länder investerar massivt i tennisen. Sverige är inte längre särskilt på det området, helt enkelt.
Konkurrensen på ATP-touren är oändlig. Det räcker inte med att vara bra i Sverige. Du måste slå spelare från hela världen vecka efter vecka, något som kräver en helt annan nivå. Många av dem tränar med världsklass-coacher och har bättre resurser än svenska spelare (och det märks).
Svenska Tennisförbundet och klubbarna fortsätter ändå att satsa hårt på juniorutveckling. Elitklubbar som GLTK, SALK och KLTK bygger upp nya talanger för framtiden. Det tar tid att se resultat. Men Sverige tror på långsiktig utveckling. Det är en väg som har fungerat förut och kan fungera igen.
