Jag håller vad jag lovar

Jag lockade ju med hembakat till de som ställde upp i veteransprinten. Därför har jag ägnad en stund av dagen till bullbak. Två plåtar kanelbullar med knäckig botten borde räcka åt ett gäng fikasugna tennismotionärer. Vem som nallat i kanten? Jo, bagaren själv. Jag måste ju kolla så att det är ätbart, ju.

Vårbruk

Banchefen själv, Andreas, tar täten.

Det närmar sig. Snart är gruset över oss. Det ska bara vältas tio-femton vändor innan det är dags för högtidligt öppnande av grusbanorna i Öjaby 2012. I eftermiddag var det samling vid klubbstugan och sedan storstädning och liten smygstart på banskötseln. Har vi tur och vädret blir vettigt under de kommande veckorna, så kanske banorna öppnar till Valborg.

Efter jag flyttade in till stan så har jag spelat mer på Strandbjörket än ute i Öjaby. Jag gillar dock båda lika mycket. Lika mycket sjöutsikt.

Jag ser fram emot Öjaby TK:s tuffa tävlingssäsong. Innan midsommar, ett KM. Förra året samlade det hela tre (!) deltagare, vi körde poolspel. Efter semestern blir det den lika traditionstyngda som prestigefyllda Bergundacupen, en handikapptävling där matcherna inte brukar bli täta utan även oerhört långa, diskussioner kring poängräkning inräknat. Förra året knep jag (!) vandringsbucklan efter att min motspelare hade drattat på ändan i finalen och gjort sig illa i allra nedersta slutet av ryggen. Tuffa tag, minsann.

Man ur huse!

Gäller alla kvinnor också, såklart. Kom igen nu, hela bunten! Jag syftar på Babolat Veteran Sprint Cup i Växjö om knappa två veckor. Jag vill se alla tävlande motionärer, alla gamla tävlingspelare och alla andra tennistokiga på plats på Strandbjörket också för den delen.

Om nu Växjö TS bjuder till och ordnar en just sådan endagstävling som alla vi mogna tennisspelare, oavsett spelstyrka eller kondition, kan ha glädje av, då ska vi dit, mangrant.

”Det finns säkert minst femtio stycken bara här i stan som skulle kunna ställa upp” sade Håkan S i omklädningsrummet i veckan. Så sant. Elva stycken anmälda på TenTour i skrivande stund, det duger inte.

Det kommer alldeles säkert bli ett ypperligt tillfälle att under lekfulla former få testa sina krafter mot gelikar eller (som i mitt fall) kanske alldeles för starka motståndare, vilket är lika skoj och lärorikt.

Vi veteraner är lyckligtvis beväpnade med både humor och livsvisdom. Så därför kan vi ha skoj även om vi inte vinner hela rasket. Att vara den där skitnödiga 17-åringen var inte alltid så festligt, där förluster kunde värka i ett halvår. Här spelas poolspel och hinner med en kopp kaffe eller två mellan de förhoppningsvis lagom långa dusterna.

Så, kom igen Peter & Jonas i Åtvid och alla ni andra runt om i landet. Jag har ju lovat att baka dessutom!

Fem dagar kvar på anmälningstiden…

Sedan vill jag bara säga tack och hej till Materialar´n, Henrik W, som bloggat så fint på amqj. Dina inlägg kring pryttlarna kommer verkligen saknas. Nu måste jag ju pröjsa för att få del av dem i fortsättningen.

Så jäkla skoj

Idag var en betydligt roligare tennisdag. Grabben revansch på gårdagens debacle och uppvisade fint spel även om det blev förlust i matchtiebreak med 10-8. En betydligt gladare och mer peppad kille idag, alltså. Kanske hade de åtta pannkakorna han mulade i sig halvtimmen innan match en positiv verkan.

Under kvällen spelade jag av en Esyluxmatch mot Teo O. Det var så jäkla skoj att spela ikväll. Trots att jag inte fick särskilt många game med mig, ett par  stycken, så var det tätt och spännande hela vägen. Att få mäta sig med de riktiga tävlingjuniorerna är verkligen inspirerande, även om det blir spö. Det är högt tempo hela vägen och om jag blir det minsta kort eller tappar i tryck så straffas jag. Vi hade ett par riktiga vansinnesdueller där båda vägrade ge sig. Såklart drog jag det kortaste stråt till slut, men jag kunde hålla emot ett tag i alla fall.

På banan bredvid pågick en annan Esyluxmatch där det munhöggs lite. Det var diskussioner om bollar och linjer och en del ”trash talk” ovanpå det. Lite spännande att tjuvlyssna på vid sidbytena. På vår bana var det tvärtom ikväll. Både jag och Teo försökte överträffa varandra i hövlighet och bjussiga bedömningar. Lite kul också att både Teo och jag började gasta och visa lite känslor kring våra insatser mot slutet. Med tanke på att vi båda vanligen är mer som musslor på banan. Det gav faktiskt lite mer adrenalin och pepp åt en match i mängden i en evighetsserie en tisdagskväll i april.

En hemmamatch och en match med ingen hemma

Det hängde en match kvar i vår inomhusserie här i sydost, lite på sniskan så där. Egentligen var tiden ute och serien stängd men då det handlar om seriespel av ”motionskaraktär” så ville vi såklart spela och möta upp med våra trevliga tenniskamrater, denna gång från Eksjö, under söndagen. Det började lite wobbligt då vår försteman inte var på plats vid utsatt tid, utan fick ringas in från sängen. Han var dock på plats inom en kvart och det blev spel. Vi tappade till slut bara strögame i lagmatcherna. Ändå var det kul och spännande spel hela vägen. Efterföljande fika var lite trevligt som vanligt.

Killarna i Eksjö är mina idoler. De och flera andra lag runt om i regionen deltar med lust och glädje i seriespelet. De fyller ut Tennissverige med sitt engagemang och sin närvaro. Trots att det för dem, eller för vårt lag, inte alltid handlar om just resultat, ranking eller poäng. De är lika viktiga som alla andra tävlingsspelare.

Idag spelade grabben match i påsklovstennisen i hallen i kvarteret. Det var plågsamt att se på. Dels för att det knöt sig väldeliga och spelet därmed blev knyckigt och ryckigt. Men även för att båda killarna på banan saknade självförtroendet i matchandets ädla konst. Alltså, det där med att hålla ordning på regler, linjer och resultat. Inte det lättaste för en orutinerad junior. Det blev mycket undrande miner upp mot läktaren.

Efter förlusten var det för ovanlighetens skull tystnad från grabbens sida. Jag ville inte säga något utan låta honom komma med analysen. Väl hemma blev han riktigt ledsen. Vi trodde först att han var ledsen över att han inte vann. Han hade kommit fram till att han inte gjort sitt bästa. Det handlade mer om att han kände att han kunde så mycket bättre och inte kunnat spela så som han hade velat. Inte lätt att trösta en grabb som önskar att han genomfört matchen på ett annat sätt.

Jag försökte förklara att det kommer fler matcher, andra dagar. Men det var ju den här matchen som blev fel. Jag förstår känslan.

Det blev ju bara en sniff på vad den kommande utesäsongen kan bjuda på. Det varma vädret försvann, idag var vintern tillbaka. Jag längtar till gruset. Gruset längtar dock inte efter mig…

Efterlysning

Jag vet inte hur många som läser detta men jag tänkte att jag ändå skulle lägga ut en krok i internethavet. Jo, jag har idé om att göra en rackettest. Jag älskar sådana. Jag slukar alla Material-Henkes testar av ditten och datten. Men för att inte klampa in på någon annans område tänkte jag göra testet med en twist. Det blir ett retrotest. Låt oss testa gamla racketar och jämföra dessa med dagens.

Nu har jag garderoben full med gamla klassiker, bara att plocka fram och blåsa av dammet. Men det finns ett par hål i samlingen som gör att testet inte blir så saftigt som jag önskar . Därför vill jag ha hjälp. Jag vet att tennisspelare inte skickar sina spadar till återvinning utan ställer undan dem i garderober och garage.

Så om du har någon av nedan modeller och kan tänka dig att avyttra denna, hör av dig. Likaså om du tror dig ha en tenniskompis med en dylik undanstoppad. Jag kan inte betala några fantasisummor, men några hundringar kan nog skakas fram för ett vettigt exemplar.

Yonex R-22

Kennex Black Ace

Annars då?

Jo, jag är en gammal gubbe,  jag är en gammal gubbe, jag är en gammal gubbe, jag är en gammal gubbe, jag är en gammal gubbe, jag är en gammal gubbe, jag är en gammal gubbe, jag är en gammal gubbe, jag är en gammal gubbe. Å jag är sååååå tröööööööött!

Esyluxligan: Roger Nydahl – Johan Finnhult 3-6 2-3

Faktiskt, det kunde varit värre. Jag har varit risig ett par dagar nu. Halsont och småfebrig. Egentligen ville jag ställa in kvällens begivelse men då hade restmatcherna i serieomgången hopat sig och det hade blivit svårt att spela ut dessa resterande matcher. Bara att bita ihop och knalla ner till hallen. Sedan gjorde jag ett STORT taktiskt misstag. Jag halade fram ett rör riktigt svampiga och trötta bollar när jag skulle spela mot mot södra Sveriges bästa retriever. Det var hart när omöjligt att slå igenom Johan ikväll. Så, därför är jag en trött gammal farbror.

« Previous Page — Next Page »