En fin start
January 8, 2012 by roger
Filed under Uncategorized
Jamen, så här ska en bra start på tennisåret se ut. Tre riktigt bra träningspass där jag spelade bättre än på länge. Skoj hade jag också, jag har ju önskat mer garv i tennisen.
Mot Ola var det briljant spel (ja, utifrån en motionärs synvinkel, då) från båda hållen, med mycket tankearbete på banan. Mot Andreas lyckades jag hålla emot bättre än, ja, någonsin, trots hans sedvanliga bombardemang. Och, mot Toumas var det härligt högt tempo, både i slagträning och matchspel, där jag för första gången på länge blev trött. En rejäl genomkörare, vilket jag länge längtat efter.
Det låter kanske som skryt, men det senaste halvåret har jag känt mig lite ”ofärdig” efter en timmes träning eller spel. Det räcker inte för att kroppen ska börja värka, och det vill jag ju. Kanske tyder det på att jag trots allt är lite bättre tränad numer. Det hoppas jag i alla fall på. Men två timmar på raken finns tyvärr inte i motionsvärlden, inte i min värld.
Mina strängningar är dock under all kritik. Min sedvanliga snålhet gör att jag kör med racketarna jag strängade tidigt i höstas. Nu har jag bara en stackars spade som funkar hjälpligt. Det blir att ställa sig i förrådet och snöra om eländena. Ska jag köra natursena korsat med billig tysk polyester som vanligt eller ska jag testa något nytt? Har någon ett spännande tips, så hojta till.
Jag ventilerade ämnet med avsaknaden av veteranklasser i sydostregionen med Åke M, som helt riktigt påpekade att deras frånfälle till största delen beror på det klena tävlingssuget bland äldre tennisspelare numer. Då vänder jag nu tankebanorna till frågeställningen, varför vill inte medelålder och äldre tennisspelare i vår region spela tävlingar? Finns det kloka teorier kring detta?
Nu ska jag väl kanske vara tacksam över att det är så få som vill spela veterantävlingar. Eller att så få gamla tävlingsspelare är aktiva. För Småland fullständigt kryllar av alltför bra tennisspelare som nu kommit lite till åren och under sin storhetstid aldrig riktigt nådde utanför rikets eller länets gränser. Vänder man på en sten (och DET finns det gott om här…) på hittar man den ene värre än den andre. Ibland dyker det upp gleshåriga, lätt spolformade och namnkunniga herrar som är så jäkla bra att hakan åker i backen (jo herrar är det, som jag tidigare påpekat så har jag knappt aldrig sett en äldre damspelare alls under mina år som tävlingsmotionär, tyvärr). Kanske lika bra att alla de här gamla ”nästan-proffsen” sitter kvar hemma på sina trädäck eller på sina åkgräsklippare, så kan jag fortsätta tampas med Gerdinarna och gänget.
Tre pass blev det också med lillkillen, numer grabben. De två första var riktigt fina, där han för första gången spelade tennis, i mitt tycke. Så kom då en dip i fredags, där huvudet inte riktigt var med. Mellantjejen var med på ett hörn ett par gånger också. Oj, vilket energiknippe. Fast, det där med att ta regi, det gick så där.
Inga liknande inlägg.
Namn: Roger Nydahl
Sant, Anton! Därför har jag jobbat vidare hela året, sedan filmandet, med min forehand. Jag har kortat av baksvingen och jobbar lite mer “semi-eastern” på forehand. Precis som Federer. Eller, ja, nej, det liknar ju inte hans forehand för fem ruttna lingon. Men min har blivit bättre.
Jag skulle nog säga att Federer spelar åt “Eastern”-hållet, numer. Faktiskt. Men, det kan vi debattera vidare om en dag
Håller med dig om Lendl, också. Men den var väl ganska “Eastern”, eller hur?
Tack för de snälla orden, förresten.
Studerade din video. Ser bra ut. Speciellt backhand är stilren. När det gäller forehand håller Federer lite mer åt westernhållet, sen är han något mer kompakt i baksvingen. Din baksving är som en pendelrörelse där du dröjer kvar något i yttersta läget. Kan inte säga om det är bra eller dåligt men det kan ju bli problem att hinna med när det går undan.
Frågetecknen efter eastern är för att man ser det så sällan nuförtiden! Tycker f.ö. att Lendl hade den mest fulländade forehanden (Fed inkluderad).
Den enda riktigt knepiga tävlingsform jag sett är tennis med rullande handikapp sär man baserat på vem som vann sista gemet ska lägga till och dra ifrån. Där hängde jag inte ens med som åskådare. Dubbel eliminering är rätt simpelt faktiskt. Ett “träd” för vinnarhalvan och ett annat för de som förlorar i första omgången och en eller flera tomma positioner i kvarten där vinnarna på förlorarsidan kommer tillbaka in i huvudturneringen. Men jag är som sagt inte så säker på att det kan motivera före detta spelare att spela mer och inse hur långt ifrån sina forna glansdagar de ligger idag.
Fred! Word! Klart och tydligt budskap. Inte lika inlindat och mellanmjölkigt som jag formulerar det. Dessutom vågar du beröra det faktum att många motionärer känner sig, just, mjölkade där de ekonomiska prioriteringarna så gott som alltid ligger hos juniorer och elit. Nu har jag tur som lever i provinsen där motionärer fortfarande kan hitta prisvärda spelformer och kunnig hjälp med sin utveckling. Jag hör hela tiden skräckhistorier om brist på halltider och ockerpriser i storstäderna annars.
Andreas, det är spännande at höra om andra spelformer, av mer intrikata slag. Jag är helt för att prova nya upplägg. Så länge de inte blir för komplicerade bara, jag spelade en julskinkturnering i Skåne en gång där ingen fattade vilka som skulle spela vidare i vilka “spelträd” Det var i och för sig härligt underhållningsvärde i det också. Det slutade med att alla fick pris, så ingen klagade.
Björn & tomtom, tack för alla goda råd kring strängningen. Jag läser allt ni skriver och tar till mig det..
Och så, Anton. Ja, jag spelar med Eastern Forehand. Är det konstigt? Tre frågetecken efter din fråga, det verkar allvarligt
Jag lade upp en kort video på gamla bloggen, så här ser det ut, http://www.youtube.com/watch?v=CuSQ2cTuUyQ
Egentligen vill spela min Eastern Forehand på detta viset, http://www.youtube.com/watch?v=RfubNOKsRSI
Men det är ju en forehand från en annan planet. Jag lyckades få till en liknande forehand i höstas, men det var när jag snubblade till på en liggande boll, så den räknas tyvärr inte.
Hej, stämmer det att du använder Eastern-grepp på forehand???
Jag spelade beachvolleyboll i min ungdom. Där blandade man så kallade “nötter” med riktiga topp spelare utan problem. Den vanligaste spelformen där var poolspel, men ibland körde man med en spelmodell som kallades dubbel eliminiering. Det var en variant på cupspelsformen med tillägget att de som åkte ut i första omgången fick spela på en förlorarhalva och kämpa om återkval till en plats i kvarten. På så vis kunde man få stordäng av de förstaseedade direkt, men få minst två matcher och eventuellt faktiskt slingra sig in i huvudturneringen igen och vinna hela baletten. jag var ingen toppspelare i beach heller, men jag tyckte det var rätt charmigt att man kunde få möta lirare av OS-kaliber och sedan få en andra chans ändå.
Vet inte riktigt hur det funkar med tennisspelare. För egen del lämnade jag volleybollen p.g.a. skadeproblem. Nu skulle jag inte ha en chans ens mot nötterna i kvalet och skulle aldrig anmäla mig till en tävling igen där. Kanske tänker gamla riktiga spelare lite i samma banor och står över matchspel.
Inlägg i motionstävlingsdebatten. Bra att du belyser detta Klåparn.
Jag tror att den totala avsaknaden av nytänkande i kombination med träig konservatism är det som fått motionstennisen att förfalla och nästan dö ut på många håll i landet. Det är fullständigt otroligt att man håller fast vid det gamla eliminerings-formatet överallt. Det räcker inte med att spelarna försvinner och klasser måste ställas in för att det ska sjunka in hos arrangörer. Tror man på allvar att det går att upprätthålla en modell där hälften av deltagarna ska gallras bort efter en match och att de ändå ska va lika nöjda och glada som slutsegraren och applådera denne? Jag kan intyga att det är tråkigt att ställa upp i en tävling och åka i första. Samtidigt måste man ändå hålla beredskap tids- och planeringsmässigt för att spela vidare i tävlingen i händelse av vinst. Hur ska man planera sin fritid vettigt under sådana förutsättningar? Detta är ett hån mot deltagarna och straffet för idiotin är döden. För det är precis som Klåparn säger att motionstennisen har dött ut på många håll. Sprint är en bra ide som man måste jobba på att ge högre status. Det finns en konstig uppfattning att poolspel spelas bara i knatteklasser. Jag påminner om att ATP-slutspelet spelas i poolspel så det är inget att skämmas över. Om man vill bibehålla elimiinering i vissa tävlingar bör man införa en avgift som baseras på hur många matcher man får spela. Varför ska de som åker i första betala för de som får spela vidare? En annan avart är att man har för höga avgifter och klubbar som har uppfattningen att det är okej att äldre motionärer får betala mer, så att pengarna kan användas i juniorverksamheter och till elitjuniorer. Helt absurt och en bidragande orsak till förfallet. Sprint och andra nya tävlingsformer i poolformat är nog det enda som kan rädda motionstävlandet. KRÄV lika mycket speltid till alla deltagare och ett stopp på diskrimineringen mot de som vill spela tävling men för vilka det viktigiaste inte är att vinna sista bollen i matchen.
Hej igen Tomtom (och ni övriga strängningsnördar),
jo, absolut, det är vad Roger borde göra. Fast man ska vara försiktig med operation bara-byta-på-tvären. Man vill få ramen att behålla formen.
Jag spelar själv med samma typ av set up: mjukare på längden (VS 1.25) och copoly på tvären (SPPP 1.18), oftast runt 23 kg (mätt med Stringmeter och Racquettune). Och efter ca 4 timmars spel “dör” strängningen. Lite snabbare om jag haft prestretch och slagit hårt. Otrevligt nog kan jag inte märka skillnaden genom att lyssna på klangen eller mäta spänningen – det märks bara på att bollbanan blir flackare och att det gör mer ont i armen. Jag tolkar detta som att spänsten, dämpningen, försvunnit. Testade för ett tag sedan att bara byta ut den stummare tvärsträngen (ja, det går förstås inte bra att bara byta på längden), och – voilá! Som nytt! Fast jag har inte blindtestat mot gamla strängningar och helt nysträngat på bägge håll. Varningsflagg för placeboeffekt, alltså. Jag är dock nöjd med resultatet, och det räcker för mig. Om jag får betalt kan jag absolut designa och genomföra regelrätta rigorösa experiment! (Ja, priset och valutan kan diskuteras!)
Apropå att polysar och copolysar “dör” efter ett tag, igen: jag märker alltså av “dödheten” på dem som tvärsträngar, när jag har mer töjbara natursenor på längden. Bollbanan ändras, armen tar stryk. Rimligtvis är det spänsten som försvunnit då. Om man i stället har en stummare längssträng än natursenor, som fallet är när man strängar på bägge hållen med copoly, bör längssträngen tröttas ut först eftersom den är hårdare spänd. Dessutom bör den, eftersom den är relativt stum, göra så att tvärsträngarna inte behöver sträckas ut lika långt vid bollträff. Alltså borde man med fullbäddscopoly inte märka av att strängarna “dött” lika snabbt. För längssträngarna kan vara brutalt stumma utan att ge samma sorts stumhet, minns Kevlarsträngar på längden. Stumt, ja, men inte samma grej. Absolut ger längssträngarna störst andel av “känslan” i bollträffen, men tvärsträngarna gör en himla massa för bollfart och bollbana. Det är därför jag vill ha en copoly på tvären, den ger lite lägre fart på bollen, mindre trampolineffekt, och därför bättre kontroll. Dessutom flyttar sig inte natursenorna alls i den kombinationen! Jag kan spela uppemot 15 timmar med en dylik strängning inomhus innan en sträng går av, men det är pest för armen och det blir ingen spinn på bollen. Det är skillnad på hållbarhet och hållbarhet.
Som tur är för Roger har han mjukare ramar än jag. Ramens spänst är ju inte oviktig, heller. Och speciellt inte flexen “inåt” i bollträffen. Roger spelar med Prestige som har tunn ramprofil “inåt” och som deformeras relativt mycket under strängning (och därför troligtvis vid bollträff). Därför tror jag att strängningen behåller livligheten längre i de ramarna, och att strängens livlighet inte märks lika mycket som i en stummare ram, som min Wilson K90. Så Roger behöver inte nödvändigtvis skämmas för att han är snål smålänning eller lat; det kan vara så att han är smart och att den gamla tumregeln “if it ain’t broken, don’t fix it” är klok.
Hej Bjorn, tack for infon dar. Men annars har de hybrider jag o Roger talade om polyestern pa tvaren och den mjukare senan pa langden. Roger med natur (samma som Fed o Djokovic mfl) och jag med SG.
Anyways, vore det inte ett bra alternativ da for ROger att kora med naturen pa langden och sen bara byta poly senan minst en gang i manaden? Da kan han spela med lagre strangtryck, med natur, bra sweetspot o kansla, fart; och hela tiden ha ratt frascha poly pa langden for att fa kontrol pa ev trampolin effekt.
Tomtom, apropå strängtryck:
Längsgående strängar spänns ju upp av tvärsträngar och blir därför ca 1/3 mer spända. Därför är det förmodligen oftast de som tappar spänsten först i en fullbäddspolyestersträngning, och definitivt i en hybrid med mer töjbara strängar på tvären. Därför är det absolut sunt att inte stränga längsmonterade polyestersträngar för hårt (speciellt inte om de är tunna). Man bör också passa sig för överdriven försträckning av samma skäl.
Å andra sidan tycks tvärsträngarna spela minst lika stor roll för hur stum eller livlig racketen känns. Tillsammans med mer töjbara längsgående strängar tröttnar polyestersträngar på tvären först, och mycket riktigt snabbare ju hårdare de är spända, ju tunnare de är, och ju hårdare och mer man spelat…
Roger; Tror Tomtom skulle trivas alldeles ypperligt på en grusträff med Björn, dig och mig samt lite mer sköna snubbar som gillar material
ja enligt Stringway tension advisor som ocksa finns i online version, sa har man raknat fram idealiska strangtrycket for att fa en harmonisk SBS(string bed stiffness)och gor det beroende pa strangmonster och storleken. ‘Man’ ar en grupp tyska, hollandska racket tekniker har jag for mig. En parameter ar ocksa hur mycket topspin och hur hart man slar, men jag har ju sett dig pa video sa jag utgar fran det.
Slutsatsen pa dina ingangsvarden blev i alla fall: 21.1 pa langden och 20,5 kg pa kross, inte sa stor skillnad i detta fall. Men sen ska man dra ner lite pa cross da det ar en mono-poly dar. Tror a;;tsa att du kanske skulle testa med att ga ner. Med sa tatt strangmonster och ganska liten racketyta runt 93-95 sqi sa ska man ha ca 5-6 kg lagre tryck jamfort med ett rack pa 100 sqi o 16 x 19 tex.
Jag har sjalv spelat med Prestige 93 sqi och 25 kg ar valdigt hogt for det racket. Spec om du har poly i ena halvan.
Den strang du har ska vara en av marknadens basta poly, sa jag vet inte om Kirschbaum ar battre. Tror inte du marker nan skillnad nar du har den i crossen, da 70-80 % av kanslan o resultatet kommer, sager man, fran langd strangen. Men en poly strangad over 23,5 kg dor mkt snabbare. Det ligger en brytpunkt dar…jamfor med fjadern i en kulspetspenna….har man dragit ut den till max och nar spanningen slapper sa har den ingen spanst kvar. En del proffs spelar aven poly med hogre tryck men de byter strangar i stort sett dagligen.
Med lagre strangtryck finns chansen att du far mer kansla i traffen, storre sweetspot, battra tryck i serven och battre slice. Om grundslagen gar for langt prova lagre hojd over natet. Om inte det funkar ja oka nat kilo el tva.
Lycka till.
Mycket bra idé Henke! En hygglig prislapp, garanti på tid på banan och inte minst den sociala samvaron. Du naglade grejen!
Facit! Spännande tomtom! Jag spelar med Prestige Mid, 18 x 20, 32 x 23 cm. Vad är det rätta trycket?
Annars så har jag ökat trycket från 23 till 25kg på sistone, då de brukar “stabilisera sig” på en hygglig nivå, troligen kring 21-22g efter några 2-3 timmar Sedan dyker de ordentligt efter 15-20 timmar. Det är då jag borde ha vettet att stränga om. Eftersom mina Head är attans mjuka och lätt deformeras kan jag inte prova olika tryck på kors & tvärs. De måste få tvärsträngarna halvkilot hårdare för att behålla rätt form. Jag har VS Team på längden och oftast Signum Pro Poly Plasma 1.18 på tvären, ibland lyxar jag till det med Alu Power. Kirschbaum har jag inte testat, köper nog ett set nästa gång.
Jag har provat fullbädd natur. jättebra. Men inte bättre än min vanliga hybrid. Kändes lite onödigt dyrt, bara. Fast, eftersom Polyn alltid “dör” innan naturen så är det kanske ingen dum idé, för jag är verkligen ingen String Breaker. En kompis som spelar samma hybrid har löst det genom att stränga om tvärsenorna med ny polyester efter några timmar. Funkar tydligen finemang.
Roger; Tror det är läge att testa sprint-modellen på veterantävlingarna. Man vill nog inte A) riskera frugans vrede i att vara borta en fre-lör-sön samt B) Betala upp mot 300-350 kr för att åka till en tävling, möta någon ex-hotshot och få 3 bollar på 27 minuter och vända hemåt igen.
En sprint i gruppspelsformat skulle få alla att vara kvar lika länge, spela lika många matcher och ge en härlig gemenskap. Tranåstävlingen, om än då lagsprint, var ett underbart format!
Heja Sprinttennis =)
jo en sak till ifall du ger mig info om ditt racks strangmonster, typ 16×19 el 18×20 och innermattet pa langden och tvaren, tex 35.5 x 25.5 cm, sa ska jag ge dig ett forslag pa strangtryck, baserat pa “string advisor” modellen.
tycker du har en riktigt bra hybrid, jag har liknande fast en bra synt gut pa langden istallet for natur. Den haller bra ca 8-10 speltimmar for mig.
Det du kan experimentera med ar strangtrycket, om du inte readn gjort det. Jag har nu M 26,5 och 23.5 pa x. Poly ska inte strangas hogre for da rasar spelbarheten och den dor tidigare. Basta polyn jag kanner till ar Kirschbaum Touch turbo
Enda battra alternativet, och det kan vara aven ekonomiskt rationellt ifall du inte ar strang breakare: full natur. Den gar att spela bra mer till strangen gar av, och for en del kan det handla om flera manader.