Världens sämsta tacktal.

Jag är inte världens bästa förlorare, det vet både jag och dom flesta, men jag är inte heller världens sämsta.  Men min besvikelse i Söndags vär helt enkelt för stor så jag kunde inte få fram någonting vettigt att säga i tacktalet.  Jag har förlorat i finaler innan och jag har inga större problem med att prata framför en publik, men i Söndags blev det för mycket för mig.  Det värsta som finns när det kommer till att förlora är att göra det i Davis Cup, det finns inget värre för mig.  Det känns som att någon river ut hjärtat på en och sen äter upp det framför ögonen på dig.  Men efter mina Davis Cup förluster kom denna finalförlust i Båstad.  Och inte så långt efter måste jag överraskande nog skriva.  Jag har haft dåligt samvete för mitt dåliga och otacksamma tal efter finalen.  På kvällen ringde jag till sportchefen Thomas Johansson för att be om ursäkt och säga att jag vet att jag skulle gjort det bättre.  Men besvikelsen tog helt enkelt överhanden.  Jag har tänkt i några dagar på det och tänkte förklara lite varför just denna förlust var så jobbig.  Antar att det är lite som terapi för mig att skriva om det.  Kanske inte så rolig läsning och troligen lite för personligt, men jag gör det i alla fall.

Vi, familjen Lindstedt, flyttade till BÃ¥stad när jag skulle börja Ã¥rskurs 4 och har sedan dess bott kvar här.  Min tennisträning fick jag pÃ¥ Drivans tennisanläggning i klubben BMTS.  SÃ¥ jag fick min grund här.  Jag gick även tennisgymnasiet här i BÃ¥stad sÃ¥ jag ser mig som en äkta BÃ¥stad-bo fast jag inte är född här.  Jag har alltsÃ¥ växt upp här med dom kalla, blÃ¥siga vintrarna när allt man gör är helt enkelt att räkna dagarna till tennisveckan som fick hela resten av Ã¥ret att verka vara mindre mörkt.  Där sprang man som liten grabb och ville kolla pÃ¥ tennis, följde sÃ¥ mycket som möjligt.  MÃ¥nga kan nog relatera till hur man funkar som grabb pÃ¥ en tennistävling eller annat stort idrottsevenemang.  Inte nog med det, jag har varit bollkalle i nÃ¥gra Ã¥r för tävlingen, till och med för min systers man, Lars Jönsson.  När det var Davis Cup i BÃ¥stad ett Ã¥r var jag färgbolaget Beckers maskot “Beckorren” och sprang runt i en stor jävla ekorr-kostym som var hur varm som helst i högsommaren.  Men det är inte bara därför som förlusten var sÃ¥ jobbig.

Jag kommer ju frÃ¥n en tennisfamilj där bÃ¥de syrran, Annica, och brorsan, Niclas, spelade.  Dom var bÃ¥da Sverige-ettor och vann allt i sina klasser nÃ¥got/nÃ¥gra Ã¥r.  Jag var det svarta fÃ¥ret som förlorade i första rundan och sen hängde i hotellpoolen…  Jag blev 6a i Sverige som bäst.  Att äntligen ha chansen att lyckas i BÃ¥stad var lite som min personliga revansch, mitt personliga Everest som jag hade chansen att äntligen kunna bestiga efter sÃ¥ mÃ¥nga Ã¥rs misslyckanden.  SÃ¥dant som sägs i barndomen hänger ofta med resten av livet, konstigt nog.  SÃ¥ tankarna flackade omkring i huvudet och fastnade för folk som sagt att man aldrig skulle lyckas.  Det var mer än en match för mig.  SÃ¥ med allt detta i Ã¥tanke och med alla Ã¥r som jag stÃ¥tt pÃ¥ utsidan av grindarna och inte ens kunnat fÃ¥ vara med, sÃ¥ kan jag nog säga att det inte finns en spelare som velat vinna just denna turnering mer än jag.  Stora ord, jag vet, men jag tror nog att jag kan skriva dom ändÃ¥.

Så, Christer och Thomas, tack så mycket för det otroliga engagemang ni visar och för det ni startade för X-antal år sen.  Ni gör det med bravur och förtjänar alla utmärkelser ni får från oss spelare.  Jag kommer tillbaka så länge jag kan och får.

Anna och alla ni andra töser i Players, ni är verkligen turneringens ansikte utåt till oss spelare.  Det är er man kommer ihåg och det är ni som gör allt så enkelt för oss.  Vi saknar verkligen ingenting och det finns inte en turnering där ute som har så bra service som ni erbjuder oss.  TACK!!!

Alla kompisar som kommer och kollar och som stöttar mig.  Tack, ni vet vilka ni är!  Ni betyder otroligt mycket för mig!

Sist, men absolut inte minst, min familj!  Ingenting funkar utan er.  Tack för allt, genom alla år.  Jag är evigt tacksam.

Då drömde man...

Liknande inlägg:

1. Världens “sämsta” turnering… Jag sitter just nu i loungen pÃ¥ Miamis flygplats och...