Två Brasse-veckor över.

Då var även Cincinnati klart för min del detta året.  En andra runda här, precis som i Montreal.  Fick möta toppseedade här med, precis som i Montreal.  Tuff lottning, men vi gjorde en bra match här med.  Men mot världens bästa får man inte många chanser och om man tappar koncentrationen för en sekund så har dom breaket i hamn.  Det låter som en klyscha, men så är det faktiskt.  Varför blir vissa ordspråk en klyscha egentligen?  Jo, därför att det inte finns någon rök utan eld, eller nåt sånt.

Nu är det dags för New Haven och det betyder tillbaka till Martin Damm som partner och börja jaga poäng mot Masters i London i slutet av Ã¥ret.  Jag har fÃ¥tt en del frÃ¥gor om varför jag inte spelade med Martin i Montreal och här.  Tänkte jag skulle förklara det.  Vi kom inte in.  Det är det enkla.  Men varför frÃ¥gar ni?  (Eller inte…)  Jo, Martins ranking är lägre än min och man kommer in till tävlingar pÃ¥ sin KOMBINERADE ranking.  Vi har ju spelat bra i Ã¥r med 3 turneringsvinster och tvÃ¥ finaler och ligger 11 pÃ¥ racet.  Varför är dÃ¥ min ranking bättre än Martins?  Jo, som ni säkert vet sÃ¥ dom poäng man tar i en tävling mÃ¥ste man försvara nästa Ã¥r.  Jag ska inte bli för teknisk här, men t.ex. vi vann ju Washington, en kategori 500 och fick därmed 500 poäng.  Nästa Ã¥r vi samma tidpunkt kommer vi förlora dom poängen om vi inte vinner turneringen igen, dÃ¥ fÃ¥r vi behÃ¥lla dom.  Eller “byta” ut dom kanske är ett bättre ord.  AlltsÃ¥ förra Ã¥ret när Martin spelade Pavel Vizner, (Simon Aspelins partner i början av Ã¥ret), sÃ¥ började dom otroligt bra!  Kvart i Australien, vinst Marseille, final Dubai, semi Miami, kvart Hamburg.  Därefter vann dom endast 4 matcher pÃ¥ hela Ã¥ret.  AlltsÃ¥ hade Martin praktiskt taget ALLA sina poäng att försvara i början av Ã¥ret.  SÃ¥ när vi vann tvÃ¥ tävlingar nästan direkt sÃ¥ steg han inte pÃ¥ rankingen utan försvarade bara det han gjorde förra Ã¥ret.  Sen spelade vi inte sÃ¥ bra i Mars och Martin förlorade dÃ¥ en massa poäng och tappade helt enkelt pÃ¥ rankingen.  Jag däremot har mer att försvara just nu, sÃ¥ alla poäng vi tagit i Ã¥r har hjälp min ranking och jag blev topp 20.  SÃ¥ pÃ¥ detta sättet har vi, trots att vi spelat tillsammans, gÃ¥tt olika vägar pÃ¥ den individuella rankingen.  Därför spelade jag med brassen Melo.

Eftersom vi förändrat dubbeln sÃ¥ radikalt dom senaste Ã¥ren med nytt räknesystem och det faktum att vi gjort om reglerna för att kunna spela dubbel sÃ¥ har Masters tävlingarna blivit otroligt tuffa att komma in i.  Singelspelare behöver numera ingen dubbelranking för att kunna spela utan kan använda sin singelranking.  D.v.s. jag ligger 21 just nu och Stanislas Wawrinka ligger 20 pÃ¥ singelrankingen.  AlltsÃ¥ ligger han en plats före mig och gÃ¥r sÃ¥ledes in i tävlingen före mig.  Detta kan ses som orättvist och pÃ¥ ett sätt är det väl det.  Men jag tycker att det funkar ganska bra faktiskt.  Att singelspelarna spelar ger mer uppmärksamhet till dubbel och kvalitén pÃ¥ spelarna numer har höjts rejält.  Som det är nu tycker jag att praktiskt taget alla som spelar dubbel just nu är mycket bra tennisspelare.  Det enda problemet jag har med att singelspelare fÃ¥r använda sin singelranking till att spela är när dom inte gör sitt bästa och i vissa fall tankar.  När du tar en plats frÃ¥n en dubbelspelare som skulle göra allt han kunde för att försöka vinna tycker jag att du kan i alla fall spela klart.  Hewitt var ett bra exempel i Washington, gÃ¥ tillbaka till lottningen där sÃ¥ förstÃ¥r ni vad jag menar.  Men som jag sa, jag tycker det är bra att singelspelarna spelar.  Det blir bättre tävlingar dÃ¥, folk kommer och kollar pÃ¥ sina favoriter och fÃ¥r upp ögonen för dubbelspelarna som vann matchen…

Så, jag och Martin kunde inte komma in dessa två veckor för just detta.  Det finns alltså två platser per rankingposition som ligger före mig.  Vad jag menar är att det finns en världsetta i singel och en i dubbel, en världstvåa i singel och en i dubbel o.s.v.  Det är naturligtvis inte optimalt när jag och Martin har bra chans att kunna kvala in till London, men så är reglerna och det är bara att försöka göra det bästa av det.  Vi har US Open på oss att göra någonting bra.  Vinner vi några rundor där kan det se lite bättre ut.  Håll tummarna, så är ni snälla.

Delade bil hem frÃ¥n turneringen idag med Federers coach, Severin Luethi.  En skitschysst kille som jag känt rätt länge och vi snackade om lite allt möjligt.  Även om Roggan naturligtvis och jag frÃ¥gade hur det funkar med ungarna.  Allt är bra, alla mÃ¥r bra och Roger är avslappnad.  Tydligen hade dom tränat pÃ¥ eftermiddagen samma dag som tvillingarna förddes.  Se där ja…  Sen hade han tagit nÃ¥gra dar ledigt.  Men han var i alla fall väldigt avslappnad och tar det hela med ro.  Det är kanske lite lättare att vara just det när man flyger med privatjet och har en personlig sjuksköterska med sig för ungarnas skull.  Tänk om alla föräldrar med nyfödda ungar kunde flyga privat istället.  Vad lugnt och skönt det skulle bli dÃ¥ under mina resor…

Liknande inlägg:

1. Världens “sämsta” turnering… Jag sitter just nu i loungen pÃ¥ Miamis flygplats och...