Final.

Ja, det trodde jag inte för nÃ¥gra dagar sen. Med Horias nacke och allt… Och det trodde jag inte i morse heller. Tar kvarten först dÃ¥. Tuff match, det visste vi. Jag började känna mig lite krasslig pÃ¥ morgonen och hade ingen aptit alls under hela dagen. Matchen var otroligt svängig där dom breakar oss tvÃ¥ gÃ¥nger och servar vid 5-2. Sen bestämmer vi oss för att börja spela. Nja, inte riktigt sÃ¥. Vi spelar ett mer eller mindre klassiskt tank-game vid 2-5 och klockar allt. Sen spelar vi bra frÃ¥n den stunden. 7-6 till oss, regnavbrott och sen spelar vi grymt när vi väl är tillbaka igen. 6-2 i andra. Sen efter matchen känner jag att jag mÃ¥r sämre.

Jag sov knappt en blund i natt och har haft väldigt svårt att hålla tätt någonstans. Har åkt på ett magvirus. I morse var jag inte vacker, det är jag i och för sig aldrig, men i morse var det inte bra. Åker till klubben och träffar doktorn direkt som ger mig imodium och piller för mitt illamående. Inte för att det hjälper mycket, så det var bara försöka spara så mycket energi som möjligt och fokusera på matchen. Intala sig själv jag behöver bara slita i en timme och sen vila resten av dagen. Det är precis det jag gör nu.

Bra första set, sen låter vi andra set springa iväg från oss. Vi har chanser att breaka men skiter i det tydligen. Hur som helst, det står W i protokollet och det är det som betyder något.

Final imorgon. Hittills går grässäsongen likadant som förra året. Det gillar vi. Wimbledon lottningen kom ut idag och jag kan inte säga att jag är nöjd. Jag kollar aldrig förbi den runda som jag ska spela, men jag såg att Benneteau/Mahut lurade i vassen i en andra runda. Tufft, tufft, tufft.

Men skit samma. Match i morgon först och nu hoppas jag att imodium funkar. Man tappar ju otrolig mycket vätska när man är sÃ¥ här sÃ¥ nu dricker jag energidryck med saltlösning. Det smakar fan inte hallon… Men mÃ¥ste tvinga i mig det sÃ¥ att jag kan mÃ¥ sÃ¥ bra jag bara kan imorgon.

Ret.

Ja, det är ju bara hoppas att vi förlorar i morgon och spelar skitdåligt. För hittills har grässäsongen varit mer eller mindre precis likadan som förra året. ATP är rädda för tv och deras krav på när vissa spelare ska spela, så dubbeln med Rafa har blivit lidande. Tre dagar i rad. Vi blev inställda i Onsdags, hann spela ett set igår. Rafa förlorade idag och drog sig ur direkt efter. Förra året fick vi ju w.o. mot precis samma par på mer eller mindre samma set. Vi spelade i och för sig ett set i går och gjorde det bra, väldigt bra. Tycker vi var bättre och skulle breakat dom minst en gång. Vi spelade ett riktigt bra tiebreak och sen var det för mörkt. Så eftersom grässäsongen börjat precis som förra året hoppas jag på en riktig plattmatch av oss i morgon.

Varför? Jo, för efter just denna plattmatchen förra Ã¥ret vann vi ju veckan efter, gick till final i Wimbledon och vann BÃ¥stad. Det skulle vara heeeelt ok med mig…

Otroligt jobbiga tre dagar har det varit i alla fall med schemaläggningen och regnet. Vi har varit på klubben från 13.00 ungefär alla dagarna och lämnat runt 21.00. Det jobbiga är att du går ju och förbereder dig hela tiden. Sen regnar det lite, så då måste du slappna av. Sen spelar dom igen och du kollar på klockan, kommer vi hinna spela idag? Äh, tänk inte så, fokusera! Sen regnar det igen och då tänker du, nu kan vi ju omöjligt hinna spela, och sen är klockan 19.30 och ATP har sagt att dom helst inte sätter in matcher efter det klockslaget. 20.00 gick vi på banan igår. Så det är mycket upp och ner så att säga. Svårt att koppla av.

Hur som helst, vi är vidare. Det var roligt att spela mot Rafa igen och kul att spela bra mot honom. Jag gillade vÃ¥ra chanser mot dom pÃ¥ gräs och tror att vi hade vunnit matchen. Men det kan man ju dock aldrig veta… Har mött Rafa 3 gÃ¥nger nu. En gÃ¥ng i BÃ¥stad där jag blev slaktad. Sen tvÃ¥ gÃ¥nger här, en w.o. och en retirement. Betyder att jag har 2-1 pÃ¥ honom…? Eeeh…

Nu är det Daniel och Max i morgon igen. Självaste fan att man inte kan slippa dom… Eller för varje förlust kommer man närmre en vinst. Heter det inte sÃ¥?

Upp pÃ¥ 9…

Ja, vi räddade väl det lilla som gick att rädda igår. I sista stund, upp på 9. Inget vidare World Team Cup i år får man väl säga. Robin gjorde sitt jobb, som vanligt i landslagssammanhang, och jag och Simon hade chansen att vinna lagmatcherna. Som ni vet gjorde vi inte det utan bara i sista matchen. USA matchen grämer mig mest, för där kunde vi satt tonen för resten av turneringen. Vi hade tillräckligt med chanser att vinna där och med en vinst i ryggen hade Argentina matchen sett annorlunda ut tror jag. Skönt i alla fall att avsluta med en seger, även om den bara betydde att vi inte slutade sist i gruppen. Även skönt att åka härifrån med ju denna seger i ryggen, för känslan man har i kroppen nu är mycket, mycket skönare än om man lämnat veckan med enbart förluster och ska hoppa in i en Grand Slam. Det är inte så ofta man riskerar att förlora tre, fyra gånger en och samma vecka. Eller har chansen att vinna tre, fyra gånger samma vecka.

Så nu sitter man på tåget till Paris. Ett tåg som jag alltid tog när jag bodde i Köln. Det tar 3 timmar och du är inne mitt i stan Paris. Mycket skönare än att behöva ta flyget och landa på det där gråa monstret Charles de Gaulle.

World Team Cup höll ju pÃ¥ att inte gÃ¥ av stapeln i Ã¥r eftersom dom inte hade nÃ¥gon titelsponsor. SÃ¥ kom Power Horse Energy Drink in i bilden och pyntade upp dom Euros som saknades. Det lilla roliga med det är att det fanns ju Power Horse burkar överallt som vi kunde dricka om vi ville. Men det är bara det att vi fÃ¥r inte dricka dom pÃ¥ grund av att det kan finnas spÃ¥r av doping i vissa energidrycker. Eller rättare sagt, ATP garanterar inte drycken. ATP är hÃ¥rda med detta, men varför lÃ¥ter dom dÃ¥ dryckerna finnas i omklädningsrummet och överallt…? Pengar…? Jamenvisst… För nÃ¥gra Ã¥r sedan gick Lucozade in i ett samarbete med ATP om att dom kunde garantera att det inte fanns spÃ¥rämnen frÃ¥n olagliga ämnen för oss idrottare. SÃ¥ vi fick helt enkelt endast dricka Lucozade produkter. Men ändÃ¥ fanns det Powerade pÃ¥ turneringarna. Varför? Pengar? Jamenvisst…

Hmm…litet sidospÃ¥r där minsann. Men det är sÃ¥ jag bloggar och det är sÃ¥ min hjärna fungerar. Ingen logik alls…

Rolands Garage nu dÃ¥. Ja, ska man kunna vinna mer än en match där nÃ¥t Ã¥r? Vet inte varför det alltid gÃ¥tt sÃ¥ satans bedrövligt i Paris, men nÃ¥n gÃ¥ng mÃ¥ste det väl vända??? Vi fÃ¥r hoppas det. Hur som helst är det skönt eftersom gruset är slut efter denna turneringen!!! Eller, nej! Jag har ju en vecka kvar i BÃ¥stad, men den är ju rätt mysig. Eller nej!!!!! Jag har ju en vecka kvar efter det. Bukarest. Jag har lovat Horia att jag ska spela den i Ã¥r. Jag kan inte säga nej tvÃ¥ Ã¥r i rad. Förra Ã¥ret fick han väldigt mycket frÃ¥gor om varför jag inte kom och spelade. Tydligen ville dom se oss spela tillsammans där. FörstÃ¥r inte varför…

Jag kommer vara framme i Paris 11.59 enligt tidtabell och har träning 16.00-18.00. Onsite!!! Det kan jag inte fatta hur Horia har lyckats med. Av alla Slams är denna den absolut svåraste att få träna onsite på. Ni som varit här vet hur litet området är och hur trångt det är överallt. Som spelare, men framförallt som publik. Ofta går det inte att få plats på utebanorna.

Jag behöver nog inte säga det, för dom flesta av er vet det redan, men om det finns nÃ¥gra nya läsare därute sÃ¥ är Franska Öppna min absoluta hat-Grand Slam. Rankingen gÃ¥r Wimbledon, US Open, Australian Open och sen lÃ¥ngt, låååååångt efter kommer French Open. Och detta är ju den enda sanna rankingen eftersom den är min…

Bortskämd…?

Nu har det gÃ¥tt lÃ¥ngt… En kommentar har inspirerat mig att skriva ett inlägg. Var ska detta sluta??? Det var den kommentaren om att vi var bortskämda i Sverige för att vi hade varma och bra hallar vilket man inte har pÃ¥ flera ställen i Europa. England användes som ett exempel. Men det är ju det jag tänkte prata om. England och LTA (Engelska förbundet).

LTA har ju en del pengar frÃ¥n Wimbledon, sÃ¥ dom är ett av världens rikaste förbund. Vilket jag har fÃ¥tt uppleva. Det var en otrolig grej faktiskt och jag mÃ¥ste bara säga att hade vi haft samma service i Sverige, ja DÃ… hade vi varit bortskämda!!! Det hela började med den challenger som jag spelade i Helsingfors en massa Ã¥r sen, jag kommer inte ihÃ¥g exakt när. Jag har alltid varit rätt bra polare med britterna och en av tränarna undrade vad jag gjorde i December. Inget speciellt sa jag och dÃ¥ sa han att skulle kolla om det var ok om jag hängde med pÃ¥ deras försäsongsträning som sparring. Gärna sa jag och fick nÃ¥gra dagar senare ett samtal frÃ¥n LTA. För att göra ett kort telefonsamtal ännu kortare sÃ¥ fick jag frÃ¥gan om jag ville komma och träna med dom. Självklart sa jag. Jag fick frÃ¥ga när jag ville resa och jag sa när ni vill. Ok, dom bokade flyg Ã¥t mig, betalade även flyget. Som inte gick till England utan till Malaga i Spanien. DÃ¥ har dom nÃ¥gra banor där nere pÃ¥ den resort som mÃ¥nga fotbollslag Ã¥ker till för att träna under vintern. Vi bor i villor pÃ¥ Intercontinentals resort, 5 stjärnigt sÃ¥ klart och betalade inte ett öre. Frukost och middag ingick, lunch fick vi fixa själva. Skandal… Sen började det. LTA hade runt 30-40 spelare där, killar och tjejer i alla Ã¥ldrar. Där fanns en massa tränare, massörer, fystränare, fysioterapeuter, strängare… Dom hade med sig en egen strängare. Som jag sen märkte var en av Wimbledons officiella strängare dessutom. Det bästa ska ju med ju. Det var MINST 2 tränare per bana och vi körde träningar pÃ¥ grus och pÃ¥ hardcourt. PÃ¥ grus hade dom med sig Dunlop bollar och för hardcourt hade dom med sig Slazenger. Olika bollar för olika underlag.

Jag var där i knappt två veckor och tränade skiten ur mig. Även om dom flesta britter slet på så klagades det om upplägget och hur tråkigt det var att åka till Malaga och bara träna. Jag höll på att trilla av stolen när jag hörde det. Dock måste jag ha gjort någonting rätt för jag blev även inbjuden året efter. Sen slutade dom tydligen med Malaga och jag hörde någonting om Florida för vissa åldersgrupper. Jag har svårt att se det Svenska förbundet starta någonting sådant här.

Träningen var grym. Martin Bohm var en av tränarna och han skrek pÃ¥ som vanligt med sin starka svenska brytning… “FÃ¥cking häll, hit the damn bÃ¥ll in the kÃ¥rner!!!” Det var riktigt roligt. Man behövde inte tänka pÃ¥ nÃ¥gonting utan gick som en flock lamm frÃ¥n träning till träning. Hade nÃ¥gra bra träningar med Rusedski där. Riktigt bra att träna med den där Greg tyckte jag, bra inställning som fan. Bara han höll tyst sÃ¥ man orkade umgÃ¥s med honom alltsÃ¥. Hade man själv haft den servicen när man varit ung och den uppbackningen. Ja…dÃ¥ hade man nog kunnat bli 250 i singel i alla fall…

Bortskämda, eller?

Lidköping.

DÃ¥ var vi framme i Lidköping. Efter en resa som kändes att den aldrig skulle ta slut. Mest eftersom kapten Enqvist verkar sakna alla muskler som finns för att kunna trycka sin högerfot nerÃ¥t när man kör bil. Vi Ã¥kte i en minivan och vÃ¥rt bagage Ã¥kte i en annan minivan. Vi lämnade Stockholm runt 14.00 och var framme strax efter 19.00 sÃ¥ ni förstÃ¥r att Schumacher inte var i stan… Enqvist och Larsson satt fram. Simon och jag satt i mitten. Och längst bak i ekonomiklass satt vÃ¥ra hundar Prpic och Eleskovic… (Robin kommer i morgon eftersom han kom senare frÃ¥n New York.) (Gujja ocksÃ¥ för den delen.)

Hade en av dom roligaste träningarna jag haft pÃ¥ länge igÃ¥r. Matchen mot Bjösse och Tompa Jo var precis som det alltid var pÃ¥ Davis Cup träningarna när dom var med. Alla ger varandra skit, skojar med varandra, ingen vill förlora, bra inställning. Sjukt kul. Roligare än sÃ¥ blir det nog inte pÃ¥ en tennisbana för mig. Det enda som skiljde var att dom inte hade riiiiktigt samma klipp i steget som för nÃ¥gra Ã¥r sedan. Men riktigt kul för det. Sen en god middag tillsammans pÃ¥ kvällen för att snacka lite mer skit. Det är livskvalitet för mig. Sen att Simon slog en retur lobb med ramen pÃ¥ deras setboll gör ju allting ännu roligare. Speciellt eftersom den gick över Jonas som alltid haft tur i sin karriär fast han skulle aldrig erkänna det. Han kallas ju inte för Horse-shoe för inte…

Glömde gnälla lite på US Open när jag var där. Det är nämligen så att min Grand Slam ranking har ändrats. Numera är den:

1. Wimbledon
2. Australian Open
3. Us Open
.
.
.
.
.
.
.
4. Franska Öppna

Som ni kanske märker har alltså Australien gått om US Open och Franska ligger som vanligt långt ner på listan. Anledningen till US Open ras är helt enkelt att det faller på banorna. En grej är att matchbanorna är ju lite olika snabba. Men det som verkligen stör mig är att träningsbanorna inte målats om på minst 3 år och dom är, håll i er nu, fortfarande bubbliga!!! Alltså, ojämna OCH det är luftbubblor lite här och där. Detta alltså från en tävling som gör MINST 80 miljoner dollar netto per år! Och när dom sen gör reklam hur många miljoner dollar dom lägger ut för att göra tennisbanor i olika parker, då undrar man hur deras prioriteringar är. Det är ändå en grand slam vi pratar om. Så, Australien går om.

Men nu är det Davis Cup som gäller. Träning på arenan sätter igång i morgon och det ska bli kul och se hur underlaget blev. Om det blev som vi sa att vi ville ha det. Alltså rätt snabbt. Har ni inte köpt biljetter och bor i närheten, kom igen nu!!! Upp från soffan. Vi behöver er! Ni är våran 5e spelare!

DÃ¥ var det dags att förbereda sig igen… Kul.

Det känns sÃ¥där nu. Igen. jobbig match igÃ¥r. Tuff lottning, men helt klart “vinnbar”. Tyvärr gjorde vi bara ett bra set och dom fick revansch pÃ¥ oss frÃ¥n s’Hertogenbosch. Det är ju sÃ¥ med dessa Masters turneringarna. Dom är getingbon och alla matcher skulle kunna vara finaler i vilken turnering som helst. Eller som Melzer sa, Wimbledonfinalisterna möter Wimbledonsemifinalisterna för att möta Wimbledonsegrarna. Tufft med andra ord…

Första set kunde gÃ¥tt till vem som helst, sen gör vi ett slarvig servegame. Riktigt slarvigt och vi blir breakade. DÃ¥ känns det som att matchen är över. Och det var den. Lite back i ett servegame till och tvÃ¥ break. Mer eller mindre omöjligt att vända mot dom, i dubbel, pÃ¥ detta underlaget. Jag vet inte om det märks nÃ¥gonting pÃ¥ tv, men jag mÃ¥ste säga att underlaget här är otroligt snabbt. Snabbaste underlaget för Ã¥ret, utan tvekan!!! Nu spelar vi New Haven, fast vi inte ville göra det. Det blir flyg imorgon för att förbereda oss igen. Troligen lÃ¥ngsammare underlag och tillbaka till Wilsonbollarna. Det var ju Penn i Toronto och här. Förbereda sig igen… Det känns som det enda man gjort pÃ¥ den här USA resan är att just förbereda sig och sen spela en eller tvÃ¥ matcher. Men skam den som ger sig. Vi mÃ¥ste hitta tillbaka till att spela bra en hel match. Inte bara i 19 game av 20. Vi mÃ¥ste hÃ¥lla vÃ¥rt spel uppe hela matchen om vi vill göra bra resultat. Det vill säga vinna tävlingar.

Day off idag alltsÃ¥. Orkade inte ens tänka pÃ¥ att hÃ¥lla i ett tennisrack. SÃ¥ jag bytte sport istället. Det finns en golfbana rakt över tennisen som är designad av Jack Nicklaus. MÃ¥nga tävlingar har ofta den servicen för spelarna att vi fÃ¥r spela golf gratis pÃ¥ nÃ¥gon bana. Hyra klubborna kostar ju naturligtvis, men det är ju ok tycker jag. SvÃ¥rt att klaga pÃ¥ det. Skönt att göra nÃ¥gonting annat. Det gick hyfsat ocksÃ¥, sÃ¥ dÃ¥ är det ju ännu roligare. Att jag var mindre än en decimeter att göra hole in one kommer väl ingen tro pÃ¥… 9 hÃ¥l räcker oftast för mig. Orkar inte 18. Jag är alldeles för dÃ¥lig pÃ¥ att gÃ¥. Men här har man ju alltid bil i och för sig. SÃ¥ den ursäkten funkar sÃ¥där. Är för mentalt svag helt enkelt…

Även om det är sjukt tråkigt här där vi spelar turneringen, så försöker dom i alla fall att göra det lite roligare för oss. Vi bor ju inte i Cincinnati utan mitt i ingenstans egentligen. Men dom ger alla main draw spelare hyrbilar, så vi kan köra lite hur vi vill och vart vi vill. Det är en skön frihet att ha. Så åkte till en outlet efter matchen igår för att tröstshoppa lite. Men det gick sådär. Så då blev det till att tröstäta istället. Gick sådär det med. Mådde bara illa istället.

Hoppas resan blir bättre till New Haven än förra året. Den som tog runt 20 timmar på grund av förseningar. Får hålla tummarna.

Ååååååååååå!!!!

Ääääääääääääää!!!!
Öööööööööööö!!!!

Gissa vad jag har?!? Äntligen en ny dator. Men satan vad dyr den var. Apple kör tydligen med sin betala för 2 fÃ¥ 1 kampanj med mig! Storyn med min dator jag beställde av Apple är ju fortfarande inte slut. Den dator som Apple skickade till mig i Holland, den dator som var fel, blev stulen frÃ¥n hotellet och Apple vägrar betala tillbaka mina pengar innan dom fÃ¥r tillbaka datorn. Kul. Som om det vore mitt fel?!! Hur som helst har hotellet erkänt att det är deras fel, sÃ¥ det borde ju lösa sig till slut. Om nu inte Apple kommer kräva mig OCH hotellet pÃ¥ pengar. Skulle inte förvÃ¥na mig. Men vad kul det är med nya saker…

Äntligen hemma. Vi stannade en dag extra i London eftersom det är Champions Ball pÃ¥ Söndagen efter herrarnas final. Jag kände inte riktigt för det, men Bjösse övertalade mig. Det är ett minne för livet sa han och vad skulle jag göra en Söndag i BÃ¥stad som var sÃ¥ viktigt egentligen? Det var som vilken officiell middag egentligen förutom att det var Wimbledon… Och det gjorde ju en rätt stor skillnad. Turneringen stod för frack till herrarna och klänning till damerna. Omklädningsrummen var fulla av kläder under större delen av Söndagen. Men äntligen hemma.

Jag mÃ¥ste säga att jag fÃ¥tt mycket mer respekt för Federer, Nadal, Söderling, Murray och dom andra grabbarna som alltid gÃ¥r lÃ¥ngt i grand slams. Att dom är bra nog att göra det är inte det jag pratar om, det har jag haft respekt för hur länge som helst. Utan just den press som dom klarar av, att dom orkar spela sÃ¥ bra under tvÃ¥ veckor. Att dom stÃ¥r ut med allting runt omkring. TvÃ¥ veckor är faktiskt en lÃ¥ng tid! En lÃ¥ng tid att spela sin bästa tennis. För att förklara, efter vi vann vÃ¥r kvart sÃ¥ hade vi en day off. Och jag var helt slut! Vi tränade 30-45 minuter den dagen och jag rörde inte en fena. Efter vi vann semin sÃ¥ var jag helt slut dagen efter och tränade världens slöaste timme. Inte för att jag var fysiskt utmattad av tennisen utan fysiskt utmattad av allt runt omkring. All press man sätter pÃ¥ sig själv, all fokus, allt stohej och den lilla del media jag gjorde. Stjärnorna har ju mycket med media… Men allt detta gör att 2 veckor är en väldigt lÃ¥ng tid. För mig i alla fall. Jag har ju som sagt inte varit i denna sits sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger, men jag var som sagt helt slut efter turneringen. Även mÃ¥ndagen och tisdagen har varit otroligt lÃ¥ngsamma för mig. SÃ¥ jag har fÃ¥tt ännu mer respekt för killarna som gör detta varje gÃ¥ng det är en grand slam. Det handlar inte bara om tennis under dessa turneringar, det hoppas jag ni kan förstÃ¥.

Snart dags för BÃ¥stad. Jag kommer träna ett lätt pass imorgon för att starta lÃ¥ngsamt. Den svÃ¥raste matchen att spela brukar vara den efter man har gjort nÃ¥gonting bra. Det i kombination med hur jag brukar spela i BÃ¥stad sÃ¥ har jag inga stora förhoppningar alls. Blir troligen en första omgÃ¥ng, men har inget emot att kunna gÃ¥ längre…

En rolig grej frÃ¥n min mixed i Wimbledon, det enda roliga med den förlusten, hände när jag skulle tacka för matchen. Vi mötter ju Bruno Soares frÃ¥n Brasilien och Su-Wei Hsieh frÃ¥n Tapei. När jag tackar min partner sÃ¥ pussar jag henne en gÃ¥ng pÃ¥ varje kind, som man brukar göra. Sen gÃ¥r vi mot nätet och ska tacka vÃ¥ra motstÃ¥ndare. Jag gÃ¥r mot Su-Wei och böjer mig fram för pussa henne pÃ¥ kinderna. Men jag märker att hon ryggar tillbaka. Utan att tänka mig för lutar jag in ännu mer och det ser ut som att min mun jagar efter hennes kinder. Det gÃ¥r nästan sÃ¥ lÃ¥ngt att jag tappar balansen. Skit samma tänker jag och skakar hand till slut. Sen när jag väl kommer till omklädningsrummet sÃ¥ skriker Jocke Nyström, Simon Aspelin och flera efter mig. FrÃ¥gar om jag har dÃ¥lig andedräkt eller om jag har herpes… Ja, sÃ¥g ni, svarar jag. Hon ryggade fan bort!!! Var ni pÃ¥ banan och sÃ¥g matchen, fortsätter jag. Nej kommer svaret… Matchen var ju tv-sänd sÃ¥ kamerakillarna hade inte bara visat mig jaga henne med mina putande läppar utan dom hade zoomat in spektaklet och visat det i slow motion… tre gÃ¥nger!!!

Dags att vakna, Robert.

Ja, da tog det slut. Lika fort som det borjade nastan. Det var lange sedan jag blev sa overkord i en tennismatch. Innan jag sager nat om matchen maste jag bara gratulera Philipp och Jurgen. Jag har arligt talat aldrig sett dom spela sa bra. Jag ar valdigt bra kompis med bada sa jag unnar dom verkligen en Wimbledon titel, men inte pa min bekostnad!!!

Vilka tva veckor det har varit i alla fall. Dom basta jag upplevt. Vi har spelat fantastisk tennis i tre veckor faktiskt och hoppas vi kan fortsatta halla nastan samma niva under resten av aret. Da kan det bli riktigt roligt.

Sa till matchen… Jag maste saga att jag trodde jag skulle vara nervosare. Men det var inte sa farligt faktiskt. Klart varre utanfor banan, innan matchen och allt sant. Svart att slappna av overhuvudtaget. Men val pa banan under inbollningen kanner man att slagen finns dar och det ar faktiskt bara tennis det handlar om. Det du gjort hela ditt liv och det du kan bast av allt. (Det enda man kan…) Och sen borjade matchen och i forsta set kande jag mig som ett sto som stod och vantade pa en avelshingst… Vi blev helt overkorda! Vi hade faktiskt ratt hog forstaservesprocent, men dom returnerade som fran en annan planet. Jag har mott en massa singelspelare i min karriar, betydligt battre singelspelare med, men inga som returnerat som dom gjorde i forsta set. Det var bara att borra ner huvudet och forsoka hitta en annan vag till att vinna.

Jag sa till Horia efter forsta set att det har kommer inte vara en vacker match fran vart hall idag, men det spelar ingen roll om vi vinner vackra poang eller haller servarna till 40-0 hela tiden. Ett game ar ett game hur vi an vinner det. Sa varje poang kommer bli ett krig for oss. Och det var sa vi forsokte spela. Det enda jag angrar i matchen ar att vi inte lyckades ta dom till tie break i andra och tredje set. For da vet man faktiskt inte vad som skulle kunna ha hant. Lite darr fran deras sida kanske? Kanske inte… Det ar aldirg roligt att inte spela sin basta tennis i en final, men jag gjorde allt jag kunde for att vara i en position att gora just det. Forberedde mig precis som vanligt och sa proffsigt jag kunde. Det battre laget vann, mer an sa kan jag inte saga.

Upplevelsen da? Ja, nar cirkusen ar igang ar det svart att ta in allting. Var det den roligaste forlusten jag varit med om? Ja, om det nu finns roliga forluster, sa var val det har det. Men det gor fortfarande sjukt javla ont. Riktigt javla ont. Som jag sa till Jonas Arnesen pa Svenska Dagbladet, nu ar det bast att undvika hoga byggnader…

Det var otroligt kul att ha mamma och syster i boxen. Mamma har aldrig sett mig spela en match utanfor Sveriges granser, sa det kandes extra att ha henne dar. Bade pappa och mamma har ju stallt upp otroligt nar vi var yngre med skjuts och annat. Sa det varmde i mitt brost nar jag kunde spela framfor henne pa varldens mest kanda tennisbana i varldens mest beromda tavling. Kram mamma…

Kusin med fru hade aven flugit in, flickvannen stannade och struntade i att spela singelkval i Bastad. En rolig grej hande tyckte jag. Lite surrealistiskt… (Om jag nu anvander det ordet ratt…) Jag har ju vaxt upp och tittat pa dom Svenska stjarnorna pa 80 och 90-talet. Varit bollkalle at dom till och med. Sa efter semifinalen kom Ante Jarryd fram till mig i omkladningsrummet och undrade om jag kunde fixa tva biljetter at honom sa han kunde sitta i min box och stotta. Jag och Ante har ju tranat tillsammans i en massa ar hemma i Bastad, men det dar kandes ratt kul.

En grej till. Jag tycker jag blivit mycket battre med mina vidskepelser under aren och har inte manga kvar. Men javlar, det blev bara mer och mer for varje dag har. Samma mat, samma bord pa frukosten och sa vidare. Och det enda jag kan saga ar att det tar mer energi an det ger. Sa jag maste bli battre!!!

Tack, tack och ater tack!

Nej, vad har jag gjort??? Vinna eller forlora imorgon sa kommer jag ha sa mycket poang att forsvara nasta ar!!!! Fan… Eller nja… det skiter jag i! HAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!

Jag vet fortfarande inte vad jag ska saga. Jag sov precis lika lite som efter kvarten. Sa mycket tankar som bara flyter omkring. Man ar sa glad, sa nojd. Sen i nasta sekund kommer Robert nummer 2 fram i skallen och sager Hall kaften, det ar en match kvar, fokusera!!!!!! Men Robban nummer 2, jag lyssnar inte pa dig idag. Jag ska njuta lite till. Men efter traningspasset senare idag sa kommer jag glomma semin totalt och borja forbereda mig pa min storsta dans. Storre an alla tryckare jag haft pa Madison 15ars disco i Bastad…

Matchen igar var taktiskt perfekt igen. Jag spelade inte lika bra som i kvarten, men servade riktigt bra. Vi visste att matchen skulle bli valdigt lik kvarten, men Robredo/Granollers ar battre. Sa spelade vi bra, da skulle vi vinna. Enkelt va? Nja, inte riktigt. Horia spelade sinnessjukt bra igar och var helt klart matchens MVP. Hoppas vi delar pa den rollen imorgon. Jag har inte kollat statistiken fran matchen, men det skulle vara kul att veta hur manga bollar Horia tappade i sin serve. Det kan inte varit manga.

Det var annu storre att ga in pa centern an ettan. Spaghettiben och allt det dar. I kvarten slappte allt efter nagra game, men igar kande jag mig tajt storre delen av matchen. Funka ratt bra i alla fall…

Delar av familjen flyger over idag. Ska bli otroligt kul att spela framfor dom har. Eller som Jonas Bjorkman sa till mig igar, Njut av varldens coolaste tennisbana. Det gjorde jag…

I omkladningsrummet efter matchen slangde Schwank sina strumpor efter mig. Pa skamt. Jag sa, ni fick ju Davis Cup matchen, sa jag tar den har och vi skrattade bada tva. Sen sa Chela, you guys should play singles!!!! Serve unbelievable!!! Jovisst, om det nu bara rackte med en serve for att bli bra i singel hade jag inte lagt av med det.

Tack, tack och ater tack for alla sms, telefonsamtal och alla kommentarer har inne! Det varmer otroligt mycket och jag uppskattar det verkligen! Kanns verkligen att jag har bra stod hemifran! Tack!

En match kvar…

Last 8.

Nu anvander jag varan lockerroom attendant Nifty Fowlers dator. Paul Ness var fysio flod hem till Australien. Sa jag ber om ursakt for den daliga uppdateringen, men ni vet ju varfor…

Sa, forst, istallet for att svara pa alla snalla kommentarer till forra inlagget sa gor jag det har. Tack sa mycket for allt stod! Det varmer! Tack alla.

Igar var en hyffsad dag pa jobbet maste jag saga. Jag lever faktiskt min drom just nu. Jag har dromt om att na semifinal i Wimbledon sen jag vet inte nar. Jag kan knappt fatta det sjalv. Last 8. Om ni nu inte vet vad last 8 ar sa ar det den klubb man automatiskt hamnar i om man gar till kvart i singel eller semi i dubbel. Det betyder att jag nu far komma till Wimbledon sa lange jag lever. Det kommer alltid finnas en badge har som jag kan hamta ut om jag vill komma hit och kolla pa tennis. Det ar en “klubb” som jag dromt om att fa vara med i sen jag fick reda pa att den existerade. Det finns last 8 i alla grand slams for ovrigt. Och att lilla jag lyckats ta mig sa har langt har jag som sagt dromt om hur lange som helst, men arligt talat, aldrig trott jag skulle klarat av det. Aldrig trott att jag var tillrackligt bra. Det ar skont att aldrig veta vad jag snackar om…

Matchen igar da. Vi spelade riktigt bra. VIlket vi har gjort anda sen Holland, men igar var det perfekt taktiskt dubbel mot tva singelspelare. Om vi nu bortser fran tredje set. Lite trevande inledning dock. Mycket intryck att ta in. Mycket som skulle sjunka in. Det var ju trots allt bana 1 i Wimbledon vi spelade pa. Sen efter nagra game slappte allt och jag tycker vi mer eller mindre korde over dom stora delar av matchen. Sen kom mitt skitgame i tredje set. Jag lat mig paverkas av deras psykningar och deras forsok att stora oss. Om ni inte vet det sa tar jag tillfallet och sager det nu, Tommy Robredo ar en av dom mest ogillade spelarna pa touren. Jag har alltid gett honom the benefit of the doubt som dom sager eftersom han alltid varit ratt ok mot mig. Kanske for att han aldrig sett mig som ett hot. Men sa som han betedde sig pa banan igar saknar verkligen klass. Om ni inte sag sa borjade dom stalla sig bada i mitten pa baslinjen pa vara andraservar och hoppade som studsbollar. Allt for att stora oss. Nasta andraserve star Granollers framme vid nat och hoppar fran sida till sida. Allt for att stora oss. Jag tog en diskussion med domaren och sa om inte det har ar unsportsmanlike conduct da vet jag inte vad som ar det. Du far inte rora dig for att stora din motstandare pa detta vis innan han ska serva. Du ska sta still och far rora dig efter han traffat bollen i serven. Sa ar regeln.

Men dom betedde sig som juniorer och tyvarr tappade jag min serve tack vare det. Vi tappade rytmen och setet. Men sen samlade vi oss och tog tag i matchen igen. Inte fan skulle det stoppa oss fran varan semi!!! Nar jag ska serva for matchen och ar redo att kasta upp bollen sa skriker Robredo “New balls?, new balls?” Vi bytte bollar fyra game innan. Allt for att fa mig ur rytm igen. Men den gubben gick inte, horru!

Idag har en massa spelare kommit fram och grattat for att sen fraga vad fan dom holl pa med. Och hur domaren kunde tillata det. Jag vet inte sa jag, jag fragade domaren. “That’s Tommy Robredo for you” sa dom sen. Alltsa jag sa det inte! Sa skriv inget korkat nu svenska media, tack… Jag kanske inte borde skriva det har, men jag ar for korkad antar jag.

Efter matchen slog det mig att vi verkligen lyckats na semi. Jag brot faktiskt ihop totalt. Satte mig ner och grat som en liten flicka. Men det ar sa mycket det har betyder for mig. Dom som kanner mig vet vad jag talar om. Men tro inte nu att vi kommer ga in imorgon och vara nojda. Fan heller. Vi har en bra chans att gora nagonting stort har. Manga har sagt att vi har bra lottning och det stammer val kanske. Men det har dom med kan man ju ocksa saga. Och det ar bara en bra lottning om du vinner!!!

Melzer och Petzscner kom precis in i omkladningsrummet efter att ha vunnit sin kvart. Vi har badge hela livet har nu sa dom! Det ar inte bara jag som gillar det med andra ord…

Ar ratt seg idag. Nar man ar van att spela no ad och supertiebreak i tredje set varannan dag blir man lite seg nar man spelar 9 set pa 2 dagar. Inte fysiskt, men mentalt trott. Sa vila och massage idag. Sen javlar anamma imorgon!

« Previous Page — Next Page »