Depression.

DÃ¥ var det dags för den dÃ¥liga listan. Passar ju bra att skriva den när man är ensam i ett regnigt och kallt Helsingfors denna vecka för att ta behandlingar… Förlusterna rankar jag inte bara efter dÃ¥ligt spel utan precis som vinster hur viktiga matcherna var. FrÃ¥n 5 till 1. Naturligtvis är nummer 1 den värsta förlusten för Ã¥ret.

5. Jordan Kerr/Travis Parrott, Bucharest, 6/3, 2/6, 5/10

Det här var fan ingen bra match av mig. Visst, jag var dödsförkyld (om man nu kan vara det) hela veckan och kan inte förvänta mig så mycket av spelet. Men mer än så här borde jag fan kunna prestera. Svider ju så klart extra mycket för att det var Horias hemmatävling och jag ville ju ge honom chansen att vinna den, precis som han givit mig dom sista två åren.

4. Juan Ignacio Chela/Bruno Soares, Monte Carlo, 2/6, 4/6

Denna är väl egentligen inte så farlig i efterhand. Dom gick ju faktiskt till final. Men vi kom dit efter vinst i Casablanca och hade spelat väldigt bra den veckan. Det kändes som att jag äntligen skulle vinna en match i Monte. Nu gör förlusten inte så farligt ont, men då var den riktigt jobbig. Swedish Open med sponsorer var där och stöttade, så det gjorde inte saken bättre att jag vi spelade som amatörer.

3. Ruben Ramirez Hidalgo/Santiago Ventura, Madrid, 4/6, 6/3, 10/12

Vääääldigt dåligt spel av oss i denna matchen. Är väldigt irriterad på denna. I en så tuff tävling får vi en jättebra lottning. Jag menar det inte kaxigt utan i en 1000-tävling så är detta en bra lottning. Att åka på en 0-poängare på en sådan match svider ännu mer. (Förlorar du första i 1000 och Grand Slam tävlingar får du automatiskt 0 rankingpoäng som måste räknas på dina bästa resultat.

2. Bob Bryan/Mike Bryan, Wimbledon, 3/6, 4/6, 6/7

Vi slarvade i två servegame i hela matchen och det kostade oss segern. Eller en jämnare match i alla fall. Att förlora mot tvillingarna är ingen skam, det gör väldigt många varje år. Men att förlora Wimbledonfinalen för andra året i rad, ja, då gäller det att gömma alla vassa föremål som finns! Alla säger till mig vilken bedrift det är att överhuvudtaget gå till final i Wimbledon. Jag förstår det, jag lovar. Men fy fan vad ont det gör att inte vinna.

1. Mark Knowles/Michal Mertinak, Indian Wells, 6/2, 6/7, 10/12

Kanske en överraskning för många på denna förstaplatsen också. Men jag ha tänkt på det och denna förlust gjorde faktiskt ondast på hela säsongen. Ni som följt bloggen vet hur jävligt Mark Knowles kompisar uppförde sig på läktaren och blev till och med utslängda. Men efter att ha bränt en massa satans matchbollar och gå från banan som en förlorare. Ja det gjorde fysiskt ont. Verkligen fysiskt ont. Jag hade precis gjort comeback veckan innan i Davis Cup från min vadskada och hade mycket poäng att ta igen, så åker vi på ytterligare en 0 poängare. Nä, denna matchen var brutal.

Bubblare

Simone Bolelli/Fabio Fognini, US Open, 6/1, 6/7, 4/6

Vi spelar helt ok i denna matchen. Jag servar vi 5/4 i andra sets tiebreak men vi lyckas inte knyta säcken. Sen låser sig min rygg i mitten av tredje och jag kan inte serva ordentligt efter det. Närmare en semifinal i en grandslam är svårare att komma. Inte rolig denna matchen heller, men eftersom vi spelade bra så blir den bara en bubblare.

Sådär ja. Nu kommer man vara deppig i en vecka och gråta sig igenom julafton. Men hoppas ni är nöjda!!!!!!

Sportslig orgasm.

Ja, bättre än så kan jag inte beskriva det. Lite omoget, men vad fan det är inte lätt att hitta rätt ord för att beskriva sportslig lycka. Både jag och Horia har spelat en hel del viktiga matcher på stora arenor inför mycket folk. Tyvärr har i alla fall jag förlorat merparten av dom. Så att gå in igår och vinna mot två dubbeldominanter, ja det är nästan obeskrivligt. Även om jag nu lyckades med det i överskriften.

Man gick hela dagen och mådde så där dåligt som man alltid gör innan stora matcher. Så där halvt kräkig liksom. Det är dock ett bra tecken.

Även om vi fick en perfekt start sÃ¥ var det ändÃ¥ lite nervigt och tyvärr lyckas vi inte hÃ¥lla dom tvÃ¥ break vi lyckades skaffa oss. Normalt set brukar ett break räcka för att vi ska serva hem ett set. SÃ¥ frÃ¥n att ha haft ett break, tvÃ¥ gÃ¥nger om, hade vi helt plötsligt 2 setbollar emot oss i tiebreaket. Vid 5-6 deras serve returnerar Horia perfekt ner pÃ¥ Leanders fötter och jag lyckas fÃ¥ till en lobb som var sÃ¥där lagom lÃ¥ng… Efter vi sen tog första set sa vi till varandra att vi mÃ¥ste hÃ¥lla fokus bättre än vad vi gjorde i första och vara med frÃ¥n första poängen. Skönt att lyckas med det man säger man ska göra för en gÃ¥ngs skull…

6-1 låter rätt enkelt, men det var det absolut inte. Jag kände mig inte säker på seger förrän vi hade 40-0 i min serve vid 5-1. Det brukar gå bra vid det läget liksom.

En match betyder dock inte mycket. Vi måste vinna minst en till. Och vi måste vinna mot dom som kört över oss i våra Wimbledon finaler. Svårt? Ja! Omöjligt? Nej! Kul? Så in i helvete!!!

Underlaget här är inte lika långsamt som i Paris och det är väldigt skönt. Det är samma sorts underlag, strävt men inte lika strävt. Eller vad sägs om detta? Mina skor var nya när jag kom över hit och tränade vårt första pass i onsdags. Dom är alltså inte spelade mer än en vecka.

Matchen spelade jag i ett par andra nya skor. Man reser ju alltid med två par eller mer till turneringar.

Kommer jag behÃ¥lla handduken frÃ¥n matchen? Eeeeh, jag tror det…

Lite kul att ATP fÃ¥tt klagomÃ¥l pÃ¥ grund av att jag klagat över en viss produkt i min blogg…

SÃ¥ har man dragit ner kvalitén för omslagen för Tennis Magasinet…

Bryans i morgon. Dom har terroriserat mig ända sen college. 1 seger pÃ¥ 379 försök… Känns sÃ¥ i alla fall. Men en vinst är bättre än ingen vinst. In och blÃ¥sa i morgon. Vi mÃ¥ste spela stadigare än vad vi gjorde mot indierna. SÃ¥ bra är Bryans. Hoppas vi är bättre!

London-BÃ¥stad-Halmstad.

Precis checkat in på hotellet i Halmstad och älskar att vara hemma i Sverige igen! Bästa landet i världen. Tack till alla som hört av sig på ett eller annat sätt. Som jag sagt innan, det är svårt att tacka alla enskilt, speciellt kommentarer här, så jag är lat och tackar nu istället. Tack!

Tyvärr blev det ju en ickefavorit i repris i förrgÃ¥r. Vi ger Bryans den starten som dom älskar. Den stareten som gör att dom nästan blir oslagbara. Dom är världens bästa frontrunners som vi säger. AlltsÃ¥, fÃ¥r dom en break tidigt sÃ¥ springer dom bara iväg med matchen. Dom spelar ut och bara dominerar. Kan man hÃ¥lla dom till 3-3 i ett set sÃ¥ fÃ¥r man helt plötsligt chanser till break som man inte annars fÃ¥r. SÃ¥, vi gav dom den starten som dom drömde om. VarsÃ¥goda…

Så nu är man i Halmstad. Fick en natt hemma i Båstad sen direkt iväg på morgonen till metropolen Halmstad. Kul att träffa laget igen och kul med Davis Cup igen. Det bästa som finns. Så är det bara! Jag hörde rykten om att Serbien köpt mest biljetter till matchen. Jag hoppas verkligen inte det är sant. Fast det betyder ju att det blir en hel del folk i alla fall och det är ju roligare.

Precis lunchat med laget här, sen blev det en fika med Simon och sen en fika till med bloggsystern Sofia. Hon fÃ¥r tydligen en massa erbjudanden att blogga för olika tidningar stup i kvarten. Hmmm…varför fÃ¥r inte jag det? Är det för att jag svär sÃ¥ jävla lite?

Kapten gav mig ledigt idag från träningarna. Tack för det. Vila behövs det med och i alla fall en vilodag hjälper mig inför matchen på Lördag. För den vill jag kunna göra allt för att vinna.

Avslutar med lite mixade bilder från Wimby.

Finaldags part 2.

Same procedure as every year, James… Eller nja, lite annorlunda fÃ¥r detta Ã¥ret gärna bli. Jag vet inte vad som är mest overkligt. Att gÃ¥ till final förra Ã¥ret eller att göra det igen Ã¥ret efter. Det är helt sjukt för mig. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara av om jag fÃ¥r vara ärlig. Men nu när vi är här sÃ¥ känns det som att vi är det välförtjänt och kommer sälja oss sÃ¥ dyrt vi bara kan imorgon. Vi ska fan inte ge dom en lätt match. Bryan/Bryan är dubbelns Federer, Nadal, Djokovic eller vem du nu har som favorit pÃ¥ singeltouren. Det är sÃ¥ bra dom är. Dom har mest titlar genom tiderna men förhoppningsvis fÃ¥r dom inte en till imorgon.

Semin var väldigt trevlig igår. Precis så som vi hade önskat oss efter den långa kvarten så klarade vi av det i tre set. Och det var våran bästa match i turneringen. Skönt. Min bästa för året skull jag nog vilja påstå, men undantag för Miami mot Querry/Isner som var mitt livs match. Alexander Peya är en spelare som är väldigt underskattad. Jag tycker han är väldigt bra i dubbel och spelar mycket mer nu. Han testade länge sitt singelspel och har därför mest hållt till på challenger touren. Men han är väldigt bra och vi har sett att han spelat otroligt bra under veckan. Så vår taktik var att få Kas att känna sig osäker och det var precis det vi lyckades med. Centre Court är en väldigt stor bana och kommer du fel in i en match kan den få dig att känna dig väldigt liten. Det kändes skönt att ha lite mer rutin än dom på just denna arena igår. Men jag älskar denna banan.

Nu har vi lite mer rutin inför matchen imorgon med, det är inte en ny situation för oss. Det känns bra. Vi känner oss hungrigare än förra Ã¥ret och kommer slita tills vi bryter benen och sen slita lite till. Bryans har liiiiiiite mer rutin än oss dock. Dom spelade en tuff femsetare idag, sÃ¥ jag hoppas att dom kan känna sig lite slitna och att vi kan ta till vara pÃ¥ det. Men vi var slitna i semin och spelade bra ändÃ¥, sÃ¥ jag vet inte…

Jag var otroligt trött idag. Vi tränade en knapp timme men jag tog inte mÃ¥nga steg. kroppen var mör. Skönt med denna lediga dag. Gelu, vÃ¥r fysio är ju här som sagt, sÃ¥ det blev mer massage idag. Det hjälper otroligt mycket att ha med egen fysio. Man mÃ¥ste inte vänta pÃ¥ behandling, man kan be om hur mycket som helst och man har stöttning pÃ¥ bänken varje match. Borde skaffat fysio tidigare…

Fick en fråga bland kommentarerna om gräset blir långsammare ju mer det slits. men nej, det är precis tvärtom. Det var långsammare än grus första veckan, nu är det snabb hardcourt. Andra veckan går alltid mycket snabbare. Så man får mer utdelning på sina servar.

Tack till alla lyckönskningar och gratulationer. Det är för många för att tacka enskilt, så jag hoppas ni godtar detta. TACK!

Syster med man, brorsan, kusinen, flickvän, vänner från Florida flyger över för att stötta. Även vänner som bor i London kommer.

Imorgon kör vi. Vi ska in och blÃ¥sa… HÃ¥ll tummarna, snälla!!!

12-10.

Men jag börjar med 14-16. Fan vad jag lider med Simon. Den förlusten svider. När den svider inte, den gör ont. Den gör jävligt ont! Jag hoppades in i det sista att det skulle gå vägen och kollade matchen i omklädningsrummet i väntan på vår match. Vi spelade bredvid så man hörde när domaren sa ställningen och hörde sen game set and match Bryan, Bryan. Fan, fan, fan.

12-10. Ja, vad fan ska man säga? Jämn match? Rätt sÃ¥. Dom är tvÃ¥ av världens bästa returnerare och möter tvÃ¥ som servar bra. SÃ¥ det var verkligen fokus pÃ¥ varje serve, för tappar man lite koncentration sÃ¥ äter dom upp dig. I femte har dom en breakboll rätt tidigt tror jag, men sen efter det är det vi som har häng pÃ¥ dom. Vi fÃ¥r hela tiden serva för att hÃ¥lla oss kvar, sÃ¥ vi var ju i den “jobbiga” situationen att serva sist. Vi lyckas till slut bryta och Horia servar sitt bästa servegame pÃ¥ hela matchen för att vi ska vinna. Det är jävligt starkt!!!

Mamma frÃ¥gade om det inte var fantastiskt skönt att vinna en sÃ¥n här match och jag skulle ju precis säga ja, men tänkte efter. Det är inte skönt alls, det gör ont och man blir trött! Det är skönt att vinna 6-2, 6-4, 6-2. Detta är jobbigt. Men vilken känsla det är efterÃ¥t. Herregud vilken drog det här är. Denna känslan är bättre allt som finns. Förutom lite myspys med tjejen kanske, men jag vet inte om vinna en femsetare är bättre ändÃ¥! Tennis är jag ju i alla fall bra pÃ¥…

Efter matchen frÃ¥gar vi och vÃ¥ra motstÃ¥ndare om att slippa spela imorgon. Min hälsena är sÃ¥ satans öm nu. Men nej, turneringen sätter oss ändÃ¥ imorgon. Trots att andra halvan “bara” är i kvartsfinal. ATP har inget att göra med schemat tyvärr utan det är en kommitté som gör det. Jag träffade en frÃ¥n ATP innan jag Ã¥kte till hotellet och sa att han kunde be denna kommitté att Respectfully go fuck themselves. Lite omoget kanske, men jag var sÃ¥ jävla besviken. Det finns ingen mening att vi spelar imorgon. Men sÃ¥ är det och det är bara att gilla läget.

Efter matchen tog jag massage av våran fysio Gelu som vi har med oss igen. Sen gick jag till Paul Ness som är fysio för ATP och tog behandling för hälsenan och nu sitter jag med Flector-plåster och ska försöka vila för imorgon.

Dagens match är mer eller mindre glömd redan. Vara stolt och njuta får man göra nästa vecka.

Tack igen för alla som grattar! Här inne och alla som skickat sms och ringt.

Tillfälligt avbrott.

Lite kort om matchen igår. Väldigt varmt i Wimbledon och snabbt som bara den. Vi spelar en väldigt stabil match, där vi dock kan returnera bättre. En riktig kämpaseger där ett litet snedsted kan kosta ett set. Vi hade marginaler på våran sida och smet iväg med 3 tiebreaks. Fan vad skönt. Tyvärr kände jag i mitten av första att allt inte stod rätt till. Magen. Jag mår illa och känner mig allmänt trött och svag. Efter vissa dueller blir jag riktigt yr, precis som när man reser sig upp för snabbt. Så jag var väldigt trött i slutet av matchen och glad att vi vann i tre. Annars vet jag inte hur länge jag hade orkat hålla nivån uppe. Det är ju en del som käkat nåt konstigt här.

Hela dagen idag började snett. Bilen försenad igen när den ska hämta mig sÃ¥ jag blir sen till min inbollning. TvÃ¥ dar i rad. Sen att vi är pÃ¥ schemat överhuvudtaget är en katastrof. Vi är i kvarten och t.ex. Melzer/Petzschner är i andra rundan. Och vi spelar idag. Det är ingen stress ju! Jag kollade min hälsena med ultraljud igÃ¥r eftersom jag fÃ¥tt mer ont än vanligt där och dom hittar lite grejer som inte sÃ¥ sÃ¥ bra ut. SÃ¥ jag bad ATP om en dags vila eftersom vi ändÃ¥ var i kvartsfinal. Men nej…

Regnet öser ner och till slut ska vi spela då. Kommer ut till banan och det är sjukt mörkt. Precis så mörkt som när man bryter runt 21.00 för att det är för mörkt. Jag skojar inte, det är precis så mörkt. Jag är väldigt dålig när jag inte ser bollen bra. Gillar inte alls att spela då. Nämner detta till en referee i setbreaket och han säger att jag har rätt, men vi ska spela ändå. Men om det är mörkt så är det ju mörkt oavsett vad klockan är påpekar jag igen. Då har han inget svar utan traskar iväg. Som tur var kom regnet igen och vi går därifrån. Precis det som jag bad om innan matchen ens började, för jag visste det skulle bli skit.

Annars är det lite lynchstämning från och till när det snackas om schemat här i år. Visst det har regnat, men dom har fan inte gjort sitt jobb bra. Det är alla spelare eniga om.

Melzer/Petzschner flyttas till bana 4 för att hinna med matchen. Det är blöt vid nätet och bak vid skynkena, sÃ¥ när bollarna rullar bak där blir dom dyngsura och mÃ¥ste bytas ut. Spelarna vägrar spela pÃ¥ banan naturligtvis och fÃ¥r till svar: Banan dög Ã¥t Federer när han tränade här nyligen. Den meningen är sÃ¥ förolämpande att jag inte vet vad jag ska börja… Petzschner hade tydligen mer eller mindre spruckit av ilska…

Hur som helst. Jag är jävligt glad för det här breaket. Nu kommer vi ut imorgon i en ny match och förhoppningsvis kan man se bollen. Jag måste säga att detta var nog den sämsta dag när det gäller vädret som jag någonsin har upplevt i London. Så imorgon sliter vi!

Allez!

En av dom skönaste segrarna i min karriär. Helt klart. Jobbig match igen med regnavbrott. Man förlorar det momentum man hade frÃ¥n dagen innan och man kommer tillbaka nästa dag och spelar mer eller mindre en helt ny match. SÃ¥ det mentala övertag man har med 2-0 i set försvinner. Jag har sagt det innan men säger det igen, jag tycker Benneteau/Mahut är ett fruktansvärt bra dubbelpar och jag är otroligt nöjd med att vi slagit dom tvÃ¥ gÃ¥nger nu i olika grand slam. Innan matchen hade jag ingen bra känsla i kroppen och kände mig väldigt osäker pÃ¥ vinst. Desto skönare när man vinner. Jag var riktigt tänd och tight i fjärde sets tiebreak sÃ¥ när vi vann matchbollen gav jag iväg ett riktigt djungelvrÃ¥l. Det bara slank ur… Skön seger… Fy fan vad glad jag var.

Söndag idag och det betyder ledigt. jag gillar denna traditionen dom har här i Wimbledon. Många tycker den är konstig, men jag gillar den. Skönt med en ledig dag. Vad jag hört uppstod denna spelfria dag för att man inte skulle störa grannarna på sin jobbfria Söndag. Nu tror jag i och för sig att dom håller i traditionen för att låta banorna vila, fixa till dom lite och reparera det som behövs. Jag kan ha fel, men jag tror det har lite med det att göra.

Imorgon blir det repris från semifinalen i fjol mot Chela/Schwank. Tuff match igen. Man tror inte att detta paret är så bra på gräs, men dom har resultat som bevisar motsatsen. Schwank har för övrigt visat att han är en fantastisk dubbelspelare med semifinal Wimbledon, semifinal US Open och final Roland Garros. Med olika partners!!! Då kan man spela dubbel, det lovar jag.

Jag firade segern igår med att gå på bio. Ensam. Det var ett tag sen, men skönt med lite avkoppling. Och nu efter att ha tränat lätt så bär det av intill stan för att shoppa lite i nån timme. Sen tillbaka till hotellet och slappa lite innan middag med Jonas Björkman och TV 4 gänget.

To be continued…

Inte mycket att säga ikväll. Vi leder matchen, men det är ett riktigt krig därute. Blåsigt och svårspelat. Vi fokuserar otroligt hårt i våra servegame för dom känns sjukt viktiga idag. Vi har gjort det bra hitills och leder med 6-4, 6-4, 4-5 30-0 Horia servar. Då kom regnet och det ville inte försvinna. Fortsättning imorgon och det här kommer bli en fajt ända in i kaklet. Men allt hänger verkligen på nån boll hit och dit.

En gÃ¥ng innan i Wimbledon ledde jag och Jarkko Nieminen med 2-0 i set och det blev regnavbrott och fortsättning nästa dag. Det blev tors i 5. Vore helt ok med mig om det inte hände igen…

Kämpa som fan imorgon igen…

Wimby dag 1.

Första dagen här i Wimbledon avklarad och vi lyckades få in två träningspass. Sen kom regnet. Väldigt nöjd med mig själv. Och otroligt skönt att spela på gräsbanor igen som studsar!!!! Älskar det här stället! Som jag sa förra året, jag går till kyrkan två veckor om året. Wimbledon är min kyrka.

Kom igÃ¥r och “checkade in”. Gick till omklädningsrummet och kramade om Nifty, vÃ¥ran lockerroom attendant. Otroligt trevlig kille som jag känt nu i en massa Ã¥r. Du har samma skÃ¥p som förra Ã¥ret sa han. Fan jag gillar sÃ¥nt!!! Han älskar dubbel ocksÃ¥! Alla trevliga människor gillar ju dubbel!

NÃ¥t helt annat nu. Michael Berrer är en sjukt snäll kille. En riktig teddybjörn. Det är nog därför hans smeknamn är Baloo. I alla fall, han är nog lite mer lättlurad än dom flesta skulle jag tro med. Jag frÃ¥gade om han spelade dubbel, dÃ¥ sa han nej, det är för tufft med 5 set. Det förstÃ¥r jag sa jag, sÃ¥ dÃ¥ spelar du bara mixed, fortsatte jag och skrattade. Nä, svarade han, jag har flickvän och vill inte duscha ihop med tjejen jag spelar med. Nu trodde jag min tyska var rostig, för han kan ju inte sagt det jag hörde han säga. Jag pratar tyska flytande, sÃ¥ jag kunde inte fatta vad han menade. Duscha med henne, vad menar du? Ja, duscha med henne, svarade han bara! Nu skojar du, Baloo!!! DÃ¥ visade det sig att Melzer och Petzschner hade lurat i honom att man mÃ¥ste duscha i ett mixedomklädningsrum efter matcherna och eftersom Baloo har flickvän sÃ¥ kunde han inte göra det. Jag skrattade nästan sÃ¥ jag grät… Han är en go kille!

Sen när regnet kom sÃ¥ snackar man mycket i omklädningsrummet. Jag babblade lite med Nenad Zimonjic om allt möjligt men även Davis Cup. Enligt alla involverade i laget sÃ¥ kommer Novak till Halmstad. SÃ¥ ni som inte köpt biljetter än, gör gärna det. Om t. ex. Halmstad BK skulle spela mot Barcelona i fotboll sÃ¥ skulle väl folk komma och kolla ändÃ¥ fast Halmstad skulle vara otroliga underdogs…? Bara en tanke… Och jag använder Halmstad som exempel för att reta Sofia.

Inget spel imorgon, skönt med en träningsdag till.

Och grattis till min kompis Martin Giers som blev pappa idag till en knubbig pojke…

Mus.

Nej, jag spelade inte som en igår. Men däremot var det en mus i mitt hotellrum igår kväll. Inte riktigt nöjd med det. När jag väl tände överallt och skulle leta rätt på den var musen naturligtvis försvunnen. Kändes sådär att sova sen efter det. Först torsk sen ett husdjur. Tur i alla fall att det inte var en spindel för då hade jag ju fan fått sova med blöja och giftspray.

Orkar inte skriva sÃ¥ mycket om finalen. Finalmatcher är det som svider mest att förlora, efter Davis Cup matcher. Vi började dÃ¥ligt, men kom igÃ¥ng efter ett set, sen regnade det i en dryg timme och vi gick sen in för att spela ett matchtiebreak för titeln. Lite sjuk känsla faktiskt. Att spela sÃ¥ lite för en titel. Satan…

Så istället för att skriva mycket slänger jag in lite bilder.

Tävlingen i S’Hertogenbosch heter ju Unicef Open och precis som förra Ã¥ret skänks 100€ för varje spelare och spelad match som man har blÃ¥a skosnören pÃ¥. Jag vill ju självklart hjälpa till.

Om ni inte visste det så har grässkor en massa dobbar under sulan så att vi inte halkar hela tiden.

Vi ville träna idag, men duggregnet sköt tillbaka träningstiderna med ca 3-4 timmar. Våran 16.45 tränings kändes rätt körd då. Matchbanorna var naturligtvis täckta.

Avslutade dagen med att Ã¥ka till Sergio Tacchinis hus här i Wimbledon för att hämta lite vita matchgrejer. MÃ¥ste ju spela i vitt här annars fÃ¥r du inte ens gÃ¥ pÃ¥ banan. Men jag fick lite mer än lite…

Next Page »