Ååååååååååå!!!!

Ääääääääääääää!!!!
Öööööööööööö!!!!

Gissa vad jag har?!? Äntligen en ny dator. Men satan vad dyr den var. Apple kör tydligen med sin betala för 2 få 1 kampanj med mig! Storyn med min dator jag beställde av Apple är ju fortfarande inte slut. Den dator som Apple skickade till mig i Holland, den dator som var fel, blev stulen från hotellet och Apple vägrar betala tillbaka mina pengar innan dom får tillbaka datorn. Kul. Som om det vore mitt fel?!! Hur som helst har hotellet erkänt att det är deras fel, så det borde ju lösa sig till slut. Om nu inte Apple kommer kräva mig OCH hotellet på pengar. Skulle inte förvåna mig. Men vad kul det är med nya saker…

Äntligen hemma. Vi stannade en dag extra i London eftersom det är Champions Ball på Söndagen efter herrarnas final. Jag kände inte riktigt för det, men Bjösse övertalade mig. Det är ett minne för livet sa han och vad skulle jag göra en Söndag i Båstad som var så viktigt egentligen? Det var som vilken officiell middag egentligen förutom att det var Wimbledon… Och det gjorde ju en rätt stor skillnad. Turneringen stod för frack till herrarna och klänning till damerna. Omklädningsrummen var fulla av kläder under större delen av Söndagen. Men äntligen hemma.

Jag måste säga att jag fått mycket mer respekt för Federer, Nadal, Söderling, Murray och dom andra grabbarna som alltid går långt i grand slams. Att dom är bra nog att göra det är inte det jag pratar om, det har jag haft respekt för hur länge som helst. Utan just den press som dom klarar av, att dom orkar spela så bra under två veckor. Att dom står ut med allting runt omkring. Två veckor är faktiskt en lång tid! En lång tid att spela sin bästa tennis. För att förklara, efter vi vann vår kvart så hade vi en day off. Och jag var helt slut! Vi tränade 30-45 minuter den dagen och jag rörde inte en fena. Efter vi vann semin så var jag helt slut dagen efter och tränade världens slöaste timme. Inte för att jag var fysiskt utmattad av tennisen utan fysiskt utmattad av allt runt omkring. All press man sätter på sig själv, all fokus, allt stohej och den lilla del media jag gjorde. Stjärnorna har ju mycket med media… Men allt detta gör att 2 veckor är en väldigt lång tid. För mig i alla fall. Jag har ju som sagt inte varit i denna sits så många gånger, men jag var som sagt helt slut efter turneringen. Även måndagen och tisdagen har varit otroligt långsamma för mig. Så jag har fått ännu mer respekt för killarna som gör detta varje gång det är en grand slam. Det handlar inte bara om tennis under dessa turneringar, det hoppas jag ni kan förstå.

Snart dags för Båstad. Jag kommer träna ett lätt pass imorgon för att starta långsamt. Den svåraste matchen att spela brukar vara den efter man har gjort någonting bra. Det i kombination med hur jag brukar spela i Båstad så har jag inga stora förhoppningar alls. Blir troligen en första omgång, men har inget emot att kunna gå längre…

En rolig grej från min mixed i Wimbledon, det enda roliga med den förlusten, hände när jag skulle tacka för matchen. Vi mötter ju Bruno Soares från Brasilien och Su-Wei Hsieh från Tapei. När jag tackar min partner så pussar jag henne en gång på varje kind, som man brukar göra. Sen går vi mot nätet och ska tacka våra motståndare. Jag går mot Su-Wei och böjer mig fram för pussa henne på kinderna. Men jag märker att hon ryggar tillbaka. Utan att tänka mig för lutar jag in ännu mer och det ser ut som att min mun jagar efter hennes kinder. Det går nästan så långt att jag tappar balansen. Skit samma tänker jag och skakar hand till slut. Sen när jag väl kommer till omklädningsrummet så skriker Jocke Nyström, Simon Aspelin och flera efter mig. Frågar om jag har dålig andedräkt eller om jag har herpes… Ja, såg ni, svarar jag. Hon ryggade fan bort!!! Var ni på banan och såg matchen, fortsätter jag. Nej kommer svaret… Matchen var ju tv-sänd så kamerakillarna hade inte bara visat mig jaga henne med mina putande läppar utan dom hade zoomat in spektaklet och visat det i slow motion… tre gånger!!!

Dags att vakna, Robert.

Ja, da tog det slut. Lika fort som det borjade nastan. Det var lange sedan jag blev sa overkord i en tennismatch. Innan jag sager nat om matchen maste jag bara gratulera Philipp och Jurgen. Jag har arligt talat aldrig sett dom spela sa bra. Jag ar valdigt bra kompis med bada sa jag unnar dom verkligen en Wimbledon titel, men inte pa min bekostnad!!!

Vilka tva veckor det har varit i alla fall. Dom basta jag upplevt. Vi har spelat fantastisk tennis i tre veckor faktiskt och hoppas vi kan fortsatta halla nastan samma niva under resten av aret. Da kan det bli riktigt roligt.

Sa till matchen… Jag maste saga att jag trodde jag skulle vara nervosare. Men det var inte sa farligt faktiskt. Klart varre utanfor banan, innan matchen och allt sant. Svart att slappna av overhuvudtaget. Men val pa banan under inbollningen kanner man att slagen finns dar och det ar faktiskt bara tennis det handlar om. Det du gjort hela ditt liv och det du kan bast av allt. (Det enda man kan…) Och sen borjade matchen och i forsta set kande jag mig som ett sto som stod och vantade pa en avelshingst… Vi blev helt overkorda! Vi hade faktiskt ratt hog forstaservesprocent, men dom returnerade som fran en annan planet. Jag har mott en massa singelspelare i min karriar, betydligt battre singelspelare med, men inga som returnerat som dom gjorde i forsta set. Det var bara att borra ner huvudet och forsoka hitta en annan vag till att vinna.

Jag sa till Horia efter forsta set att det har kommer inte vara en vacker match fran vart hall idag, men det spelar ingen roll om vi vinner vackra poang eller haller servarna till 40-0 hela tiden. Ett game ar ett game hur vi an vinner det. Sa varje poang kommer bli ett krig for oss. Och det var sa vi forsokte spela. Det enda jag angrar i matchen ar att vi inte lyckades ta dom till tie break i andra och tredje set. For da vet man faktiskt inte vad som skulle kunna ha hant. Lite darr fran deras sida kanske? Kanske inte… Det ar aldirg roligt att inte spela sin basta tennis i en final, men jag gjorde allt jag kunde for att vara i en position att gora just det. Forberedde mig precis som vanligt och sa proffsigt jag kunde. Det battre laget vann, mer an sa kan jag inte saga.

Upplevelsen da? Ja, nar cirkusen ar igang ar det svart att ta in allting. Var det den roligaste forlusten jag varit med om? Ja, om det nu finns roliga forluster, sa var val det har det. Men det gor fortfarande sjukt javla ont. Riktigt javla ont. Som jag sa till Jonas Arnesen pa Svenska Dagbladet, nu ar det bast att undvika hoga byggnader…

Det var otroligt kul att ha mamma och syster i boxen. Mamma har aldrig sett mig spela en match utanfor Sveriges granser, sa det kandes extra att ha henne dar. Bade pappa och mamma har ju stallt upp otroligt nar vi var yngre med skjuts och annat. Sa det varmde i mitt brost nar jag kunde spela framfor henne pa varldens mest kanda tennisbana i varldens mest beromda tavling. Kram mamma…

Kusin med fru hade aven flugit in, flickvannen stannade och struntade i att spela singelkval i Bastad. En rolig grej hande tyckte jag. Lite surrealistiskt… (Om jag nu anvander det ordet ratt…) Jag har ju vaxt upp och tittat pa dom Svenska stjarnorna pa 80 och 90-talet. Varit bollkalle at dom till och med. Sa efter semifinalen kom Ante Jarryd fram till mig i omkladningsrummet och undrade om jag kunde fixa tva biljetter at honom sa han kunde sitta i min box och stotta. Jag och Ante har ju tranat tillsammans i en massa ar hemma i Bastad, men det dar kandes ratt kul.

En grej till. Jag tycker jag blivit mycket battre med mina vidskepelser under aren och har inte manga kvar. Men javlar, det blev bara mer och mer for varje dag har. Samma mat, samma bord pa frukosten och sa vidare. Och det enda jag kan saga ar att det tar mer energi an det ger. Sa jag maste bli battre!!!

Tack, tack och ater tack!

Nej, vad har jag gjort??? Vinna eller forlora imorgon sa kommer jag ha sa mycket poang att forsvara nasta ar!!!! Fan… Eller nja… det skiter jag i! HAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!

Jag vet fortfarande inte vad jag ska saga. Jag sov precis lika lite som efter kvarten. Sa mycket tankar som bara flyter omkring. Man ar sa glad, sa nojd. Sen i nasta sekund kommer Robert nummer 2 fram i skallen och sager Hall kaften, det ar en match kvar, fokusera!!!!!! Men Robban nummer 2, jag lyssnar inte pa dig idag. Jag ska njuta lite till. Men efter traningspasset senare idag sa kommer jag glomma semin totalt och borja forbereda mig pa min storsta dans. Storre an alla tryckare jag haft pa Madison 15ars disco i Bastad…

Matchen igar var taktiskt perfekt igen. Jag spelade inte lika bra som i kvarten, men servade riktigt bra. Vi visste att matchen skulle bli valdigt lik kvarten, men Robredo/Granollers ar battre. Sa spelade vi bra, da skulle vi vinna. Enkelt va? Nja, inte riktigt. Horia spelade sinnessjukt bra igar och var helt klart matchens MVP. Hoppas vi delar pa den rollen imorgon. Jag har inte kollat statistiken fran matchen, men det skulle vara kul att veta hur manga bollar Horia tappade i sin serve. Det kan inte varit manga.

Det var annu storre att ga in pa centern an ettan. Spaghettiben och allt det dar. I kvarten slappte allt efter nagra game, men igar kande jag mig tajt storre delen av matchen. Funka ratt bra i alla fall…

Delar av familjen flyger over idag. Ska bli otroligt kul att spela framfor dom har. Eller som Jonas Bjorkman sa till mig igar, Njut av varldens coolaste tennisbana. Det gjorde jag…

I omkladningsrummet efter matchen slangde Schwank sina strumpor efter mig. Pa skamt. Jag sa, ni fick ju Davis Cup matchen, sa jag tar den har och vi skrattade bada tva. Sen sa Chela, you guys should play singles!!!! Serve unbelievable!!! Jovisst, om det nu bara rackte med en serve for att bli bra i singel hade jag inte lagt av med det.

Tack, tack och ater tack for alla sms, telefonsamtal och alla kommentarer har inne! Det varmer otroligt mycket och jag uppskattar det verkligen! Kanns verkligen att jag har bra stod hemifran! Tack!

En match kvar…

Last 8.

Nu anvander jag varan lockerroom attendant Nifty Fowlers dator. Paul Ness var fysio flod hem till Australien. Sa jag ber om ursakt for den daliga uppdateringen, men ni vet ju varfor…

Sa, forst, istallet for att svara pa alla snalla kommentarer till forra inlagget sa gor jag det har. Tack sa mycket for allt stod! Det varmer! Tack alla.

Igar var en hyffsad dag pa jobbet maste jag saga. Jag lever faktiskt min drom just nu. Jag har dromt om att na semifinal i Wimbledon sen jag vet inte nar. Jag kan knappt fatta det sjalv. Last 8. Om ni nu inte vet vad last 8 ar sa ar det den klubb man automatiskt hamnar i om man gar till kvart i singel eller semi i dubbel. Det betyder att jag nu far komma till Wimbledon sa lange jag lever. Det kommer alltid finnas en badge har som jag kan hamta ut om jag vill komma hit och kolla pa tennis. Det ar en “klubb” som jag dromt om att fa vara med i sen jag fick reda pa att den existerade. Det finns last 8 i alla grand slams for ovrigt. Och att lilla jag lyckats ta mig sa har langt har jag som sagt dromt om hur lange som helst, men arligt talat, aldrig trott jag skulle klarat av det. Aldrig trott att jag var tillrackligt bra. Det ar skont att aldrig veta vad jag snackar om…

Matchen igar da. Vi spelade riktigt bra. VIlket vi har gjort anda sen Holland, men igar var det perfekt taktiskt dubbel mot tva singelspelare. Om vi nu bortser fran tredje set. Lite trevande inledning dock. Mycket intryck att ta in. Mycket som skulle sjunka in. Det var ju trots allt bana 1 i Wimbledon vi spelade pa. Sen efter nagra game slappte allt och jag tycker vi mer eller mindre korde over dom stora delar av matchen. Sen kom mitt skitgame i tredje set. Jag lat mig paverkas av deras psykningar och deras forsok att stora oss. Om ni inte vet det sa tar jag tillfallet och sager det nu, Tommy Robredo ar en av dom mest ogillade spelarna pa touren. Jag har alltid gett honom the benefit of the doubt som dom sager eftersom han alltid varit ratt ok mot mig. Kanske for att han aldrig sett mig som ett hot. Men sa som han betedde sig pa banan igar saknar verkligen klass. Om ni inte sag sa borjade dom stalla sig bada i mitten pa baslinjen pa vara andraservar och hoppade som studsbollar. Allt for att stora oss. Nasta andraserve star Granollers framme vid nat och hoppar fran sida till sida. Allt for att stora oss. Jag tog en diskussion med domaren och sa om inte det har ar unsportsmanlike conduct da vet jag inte vad som ar det. Du far inte rora dig for att stora din motstandare pa detta vis innan han ska serva. Du ska sta still och far rora dig efter han traffat bollen i serven. Sa ar regeln.

Men dom betedde sig som juniorer och tyvarr tappade jag min serve tack vare det. Vi tappade rytmen och setet. Men sen samlade vi oss och tog tag i matchen igen. Inte fan skulle det stoppa oss fran varan semi!!! Nar jag ska serva for matchen och ar redo att kasta upp bollen sa skriker Robredo “New balls?, new balls?” Vi bytte bollar fyra game innan. Allt for att fa mig ur rytm igen. Men den gubben gick inte, horru!

Idag har en massa spelare kommit fram och grattat for att sen fraga vad fan dom holl pa med. Och hur domaren kunde tillata det. Jag vet inte sa jag, jag fragade domaren. “That’s Tommy Robredo for you” sa dom sen. Alltsa jag sa det inte! Sa skriv inget korkat nu svenska media, tack… Jag kanske inte borde skriva det har, men jag ar for korkad antar jag.

Efter matchen slog det mig att vi verkligen lyckats na semi. Jag brot faktiskt ihop totalt. Satte mig ner och grat som en liten flicka. Men det ar sa mycket det har betyder for mig. Dom som kanner mig vet vad jag talar om. Men tro inte nu att vi kommer ga in imorgon och vara nojda. Fan heller. Vi har en bra chans att gora nagonting stort har. Manga har sagt att vi har bra lottning och det stammer val kanske. Men det har dom med kan man ju ocksa saga. Och det ar bara en bra lottning om du vinner!!!

Melzer och Petzscner kom precis in i omkladningsrummet efter att ha vunnit sin kvart. Vi har badge hela livet har nu sa dom! Det ar inte bara jag som gillar det med andra ord…

Ar ratt seg idag. Nar man ar van att spela no ad och supertiebreak i tredje set varannan dag blir man lite seg nar man spelar 9 set pa 2 dagar. Inte fysiskt, men mentalt trott. Sa vila och massage idag. Sen javlar anamma imorgon!

Mixed troubles.

Nu sitter jag i fysiorummet igen och anvander Pauls dator. Sjukt jobbig bloggvecka det har. Langtar tills jag kan flyga hem och skaffa en ny. Kommer ta ett stopp i Helsingborg och kopa en pa vagen hem.

Fan vad skont det ar att vinna. Tankte bara saga det. Vi spelade riktigt bra i var andrarunda och jag tycker nog det var min basta match for aret. Sa nu kan det bara ga utfor…

Nico Mahut ar ju i otroligt bra form, det sag vi ju alla. Men det hande nagot laskigt i omkladningsrummet ca en timme efter matchen mot Isner avslutated. Han hade tydligt borjat ma daligt och borjat skaka ordentligt. Till slut stupade han nastan. Jag kom in i omkladningsrummet och ser att han sitter pa stilen i handikapduschen. En fysio och en tranar star bredvid och haller koll pa honom medans vattnet forsar pa honom. Forst kallt vatten sen varmt. Jag vet inte riktigt vad som hande, men det var snack om att hans nervsystem inte orkade mer. Eller nat sant, jag ar ingen doktor. Men det var riktigt laskigt att se honom sa illa daran. Tydligen hade supervisorn kommit och sagt, om en halvtimme kallar vi matchen och ar du inte pa banan sa forlorar ni. Lite konstigt tycker jag eftersom Isner fick sin dubbel uppskjuten till nasta dag. Det sjuka i det har ar att Mahut spelade ok i dubbeln, men Clement var sa forbannad pa tavlingen att dom var tvungna att spela sa han traffade knappt banan. Dom spelade ett set och fick sen avbryta for morker. Det ar det som irriterar mig. Det fanns ju inte en chans att dom skulle kunna spela klart matchen, sa varfor slapa dit dom???

Midsommarafton igar och vi hade en svenskmiddag hos forre spelaren Johan Carlsson. Otroligt trevligt. Alla svenskar var dar. Ingen snaps for oss spelare dock. Synd…

Magnus Norman var dar. Han hade spelat squash med Johan Carlsson tidigare pa dagen. Jag marker att han haltar lite nar han gar. Jag fragar Robin vad som hant med Nors. Han slet av halsenan nar han spelade squash fick jag till svar. Alltsa, vad ar Nors gjord av? Granit??? Han sitter med oss alla och skojar och skrattar. Helt sjukt. Sjalv hade jag legat pa marken som en italiensk fotbollsspelare! Krya pa dig gubben. Vanta inte for lange nu!!!

Nu ska jag spela mixed om ett set ungefar. Eller mixed troubles… Renea Stubbs som jag spelade med i Franska skickade ett sms till mig innan Holland-veckan. Hon sa att Marcelo Melo hade fragat henne om hon ville spela och hon ville gora det istallet eftersom dom skulle bli seedade har… Da var jag rankad 29 och Melo 30. Bra ursakt… Och hon fragade mig under Paris om JAG ville spelar. Dessa tjejer… Sa nu blir det Makarova istallet. En tjej jag aldrig pratat med innan. Eller innan igar. Da jag var pa vag till min transport for att aka ifran tennisen sprang en tjej ikapp mig och sa, Ursakta, men jag tror vi spelar mixed imorgon. Ja, det tror jag med sa jag.

Svarbloggat.

Lite svart att blogga just nu. Eller annu svarare. Datorerna i players lounge funkar inte med wordpress av nagon anledning, sa nu sitter jag och skriver pa varan ATP fysio Paul Ness dator. Hoppas det ar ok for honom.

Otroligt skon seger igar. Hade en hel del forstarunds nerver och vi blev brutna direkt efter ett daligt game. Men efter det tyckte jag att vi var klart battre. Dom ar inte latta att spela mot och kanske inte alltid ser ut att vara sa bra tennisspelare. Men teknik ar inte allt inom tennis. Hur som helst, otroligt skont och det kanns som att jag och Horia borjar hitta varandra mer och mer. Varje match ar tuff och nar det ar 5 set kan allting handa. Som Mats Wilander sa till mig och Simon en gang i Davis Cup, i fem set gar det nastan aldrig som du vill hela tiden. Och det brukar ocksa vara sa. Man tappar koncentrationen lite och vipps, da har vi tappat serven.

70-68. Vad ska man saga. Jag tycker det ar helt fantastiskt. Jag forstar absolut inte folk som klagar pa att det var en san lang match. Om det nu ar sa trakigt, ga till en av dom andra banorna och kolla pa matchen. Det har var otroligt bra reklam for varan sport och resultatet visades varlden over. Visst, det kandes ju som lite parodi da och da, men sa ar det val nar rekord pa rekord bryta. Skaffa tiebreak i avgorande har? Varfor? Spelas en san har match varje ar eller? Nej inte riktig… Det ar detta som ar en del av tjusningen med tennis. Tva gladiatorer, eller fyra saklart ibland, som sliter och kampar mot varandra. For att vinna maste du bevisa att du ar battre och bryta din motstandares serve minst 1 gang. Det ar rattvisare tycker jag. Och hur kan for mycket tennis vara daligt for tennisfans? Nagon sa att det ar inte halsosamt att spela sa lange och darfor maste nagot andras. Vinn i 3 raka da, sager jag som svar. Vill du vara med i leken far du leken tala. Eller vad heter det nu? Fantastisk tennismatch sager jag!

Detta var en match. Kommer aldrig mer upprepas. Sa att andra reglerna for en match, nej, helt fel tycker jag. Men en sak maste jag i alla fall kommentera… Nico Mahut maste ha den samsta timpenningen i en grand slam dom sista 20 aren…

I omkladningsrummet blev ju grabbarna annu surare an vanligt over att vissa som torskar 6-0,6-1 far lika mycket pengar…

I min kyrka.

Det ar inte ofta jag gar till kyrkan, men 2 veckor om aret sa gor jag det. Wimbledon ar tennis for mig, det har jag redan sagt flera ganger tidigare. Det har ar min religion. Varldens storsta tavling, tavlingarnas tavling. Den som spelarna mest av allt vill vinna. Till och med dom flesta spanjorer. Fan vad jag trivs har.

Det blir en kort blogg, ar trott och ar pa schemat imorgon. Och den har gangen rakar jag ut for det konstiga som bara hander har, vad jag vet. Det enda negativa egentligen. Vi spelar not before 17.00, court to be aranged. Alltsa, vi vet inte vilken bana vi spelar pa, endast tiden. Men, det ar som det ar. Ar lite orolig, traningen idag kandes skit. Sa jag bad Horia att vanta kvar en timme sa vi kunde kora lite mer for att jag skulle fa tillbaka lite battre kansla. Men det ar ofta sa tycker jag. Matchen efter en turneringsvinst ar en otroligt svar en. Ofta i alla fall. Man tycker helt plotsligt att man ar hur bra som helst och ibland spelar man precis sa. Men med vinster kommer ju krav och ibland staller man for hoga krav pa sig sjalv och spelet blir da lidande. Man tycker man ska spela battre an vanligt. Och det var nog det som hande idag. Men andra passet kandes lite battre och med en lang inbollning imorgon ska det nog ga.

Herregud, Federer…

Och vad har hant med Tommy Robredo?

Men, jag alskar den har turneringen som jag sa. Atmosfaren gar att ta pa nar man bara gar in genom dorrarna. Om ni ska komma till en grand slam i ert liv, sa ar det denna. Punkt slut.

Champions League.

Ikväll är det ju Champions League final och jag kom att tänka på en sak. Hur mycket jag hatar osportslighet. Alltså, inte den osportslighet som sker utan att man menar det. Utan den som görs planerat eller den som görs ofrivilligt och man märker att det sker, men gör inte något åt det. Med det sistnämnda menar jag till exempel bollen rör dig och sen går ut. Du märker det, men inte domaren, så du säger ingenting och du vinner poängen. Det är något jag verkligen ser ner på. Men vad har det med Champions League att göra? Ingenting, men jag kom som sagt att tänka på någonting angående det.

Alltså, jag gillar José Mourinho, han är en otrolig taktiker, motivator och bra coach. Hans uttalanden är underhållande och frispråkiga människor är roliga att läsa om. Hur kan man inte gilla uttalanden som ”Först var det gud, sen var det jag.”? Men det jag ville ta upp var det som hände mellan Barcelona-Inter i ruturmatchen på Camp Nou. Visst, det var mycket mer än en fotbollsmatch, mycket personligt som stod på spel för spelare och coacher. Kanske mest för just Mourinho. Men det är ingen ursäkt att bete sig som han gjorde i den matchen. Först att han går och säger något till Pep Gaurdiola och Zlatan när svensken får taktiska råd är ju redan det en katastrof. Men det som gjorde mig sjukt förbannad var det som hände efter slutsignalen. Jag har sett han göra det innan, men nu tyckte jag det var ett av dom största övertrampen han gjort. Jag är inget Barcelona fan, jag gillar deras fotboll, men jag har inget favoritlag i Spanien. (Är dock sjukt imponerad av Messi, hur kan man inte vara det?)

Ni kommer säkert ihåg det, när matchen är slut springer han, Mourinho, rakt ut på planen med båda armarna upp i vädret pekandes mot skyn, vilket senare visade sig vara Inters sektion högt upp på läktaren. Men gör det saken bättre? Att det var Inters fans han pekade på? Vad gör han på planen överhuvudtaget? Visst, det var en otrolig taktiskt seger, men får man bete sig hur som helst? Och får man bete sig hur som helst när du vunnit?

Låt mig sätta det hela i en annan situation. Robin slår Nadal i Franska förra året. Den största sensationen sen Wilander vann samma turnering första gången, sen Bastl slog Sampras på the Graveyard i Wimbledon, sen Lindstedt/Nieminen slog Nestor/Zimonic i US Open. (Den sistnämnda kanske inte passar in så bra…) Tänk er nu att när Robin slår sin backhandcross, Rafa försöker slå in sin volley men den glider bred. Tänk er nu i denna stund att Magnus Norman rusar in på plan och skriker för full hals och pekar upp mot svenska fans på läktaren. Hur skulle det sett ut? Visst, en annan sport, men lika osportsligt.

Man talar alltid om dåliga förlorare, men i mina ögon är en dålig vinnare otroligt mycket värre! Du har precis vunnit, förnedrat din/dina motståndare på det sportsliga planet. Måste du även göra det personligt och sprida salt i såret? Nej, fan vad jag hatar sånt och det gör mig upprörd. Visa ödmjukhet i framgång. Det kanske inte är så lätt alltid, men så jävla svårt är det inte heller. Var trevlig mot människorna du passerar på vägen upp för det är dom du möter på vägen ner, som någon sa en gång i tiden. Det där med att slicka uppåt och sparka neråt är inget vidare tycker jag.

Inlägget har kanske inte så mycket med tennis att göra, men det har heller inte mina tankar alltid…

Världens bästa inomhusturnerning.

Då var man i Rotterdam. Och här är det svårt att klaga. Rotterdam är nämligen världens bästa inomhusturnering. Sorry Stockholm, men så är det. En av världens absolut bästa turneringar överhuvudtaget faktiskt. Som vanligt med alla bra turneringar så är spelarna i centrum. Bra hotell, bra arena, bra banor och alla träningsbanor onsite, bra mat. Visst i Stockholm finns träningsbanor onsite också, men det är inte samma hastighet på banorna. Här är alla banorna nylagda varje år, vilket dom måste vara antar eftersom vi spelar i en multihall. Tyvärr finns en massa godis och annat onyttigt i spelarloungen, så det är bara att glömma dieten denna veckan. I alla fall för mig. Är inte stark nog att säga nej när bullarna ligger där och viskar mitt namn hela tiden. Det går ju liksom inte att bara ta en espresso utan någonting till. Det är ju omöjligt! Forne Wimbledonmästaren Richard Kajicek gör ett väldigt bra jobb här som tournament director.

Så det är helt klart en av dom bästa turneringarna att spela. Jag har spelat den två gånger och inte vunnit en match. Så jag vet inte vad som är bäst för mig egentligen. Jag har ju inget att klaga på här, så jag kanske känner mig nöjd redan när jag sätter min fot på arenan. Men det vore kul att ändra på den statistiken. Staden Rotterdam är i och för sig en av dom gråaste städer som jag någonsin varit i. Inte rolig alls. På väg till stadion ser man “uthyres”-skyltar i varannan våning. Undrar varför? Jag kommer dock inte lägga något bud…

Bollarna här är otroligt hårda. Alla spelarna är lite förvånade. För dom är något så ovanligt som hårda och lätta. Vilket betyder att dom flyger rätt bra. Det känns som att dom inte stannar i senorna alls. Det är viktigt att verkligen gå på bollen och slå igenom så man inte försöker guida den, då sticker den iväg på sina egna äventyr och skickar ett vykort från sin slutdestination. Har hittills fått 17 stycken…

Extra kul med många svenskar här denna veckan. Robin, Simon, jag, Jocke Nyström, Magnus Norman och Johan Landsberg. Det är så mycket lättare att ligga ute när man har sina kompisar på tävlingarna. kan bara tänka mig hur kul dom måste ha haft innan. Ni vet, på 80 och 90-talet. När dom inte kunde gå och äta allihopa för dom var för många.

Det är inte lätt att hitta en ny partner i början av säsongen. Dom flesta har ju såklart bestämt att spela till efter Miami, så jag vet att jag kommer få spela med olika spelare tills dess. Men det är ok. Jag har anmält mig med Mikhail Youzhny till Dubai, så det ska bli kul. Tror vi kan spela riktigt bra. Hoppas det blir så också. Men jag tror Dubai kan bli riktig, riktig tuff i år. Det har gått lite rykten i omklädningsrummet, så jag hoppas att vi kommer in. Hur som helst, vore kul att kunna åka dit igen nu när syrran med familj redan bokat sina biljetter för att flyga dit. Dom bor ju i Kuwait för tillfället, så det är ju inte världens jobbigaste resa, men vore ju inte roligt om jag inte kom dit. För alla.

Tillbaks till vardagen.

Då var det slut på grönbetet för mig.  Lika tråkigt varje år.  Tyvärr blev Blake/Fish för svåra och som jag sa tidigare visade Fish att han är en klasspelare även i dubbel.  Och den där James, han är inte för kass han heller.  Funderade någon gång under matchen att be om injury timeout och springa iväg till närmsta sportshop för att köpa suspensoar för han sprang runt och vevade forehand.  Jävlar vad hårt han slår.  Ska bli intressant och se vad dom kan göra mot Daniel och Nenad i semin.

 

Ut som ett spjut även i mixed, men den svider ju inte så mycket.  Kul dock att vi fick lira på nya bana 2, en stor liten bana.  Mötte ju Sugiyama så en massa Japaner hade ju hittat dit.  ”Vely good…!”  Sen direkt till omklädningsrummet, tömma skåpet, hämta prispengar, krama Nifty och sen sätta sig i bilen till hotellet.  Det var det det…

 

I bilen kom jag på att jag glömde springa ner och betala för strängningen.  Så jag kollade på min badge, där står alla telefonnummer, och ringde dit helt enkelt.  Det som hände nu blev till och jag förvånad över att det funkade.  Men det är ju Wimbledon, världens bästa tävling!  Jag ringer och säger att jag glömde komma förbi och ska flyga imorgon.  ”Ni har ju mina kreditkorts detaljer där, måste jag komma förbi och skriva på eller kan ni lösa det själva?”  ”Inga problem, vi fixar det.” får jag till svar.  Skönt tänkte jag.  Sen kom jag på att jag behöver ju kvittot.  ”Finns det nån möjlighet att ni kan posta det till mig eller ge det till ATP så jag får det vid en annan tävling?”  ”Inga problem, ge oss addressen så postar vi det!”  Perfekt, fan vad skönt.  Men det är inte slut än, jag glömde ju att jag hade kvar lite senor där.  ”Vänta så ska jag kolla” säger han.  ”Ja, vi har ett halvt set polysena och ett halvt set natursena här.  Vi tar och postar det med kvittot så får du det med.”  Herregud, vilken service!!!  Inte undra på att jag älskar den där tävlingen!

 

Och nu om en dryg vecka kommer nästa höjdpunkt.  Swedish Open!  Hemma i Båstad.  Älskar den här tävlingen med.  Där behandlas spelarna verkligen hur bra som helst.  Enda felet är ju att jag inte kan träffa banan även om jag skulle trilla på den när jag spelar här.  Men nån gång måste väl det kunna ändras.  Kanske i år, vi får se.  Jag och Robin kommer lira, så jag kanske ska ta och serva i mina game och sen springa till bänken och sätta mig så han får sköta resten.  Eeeeh… 

 

Den där Roggan fortsätter spela som vanligt.  Nu när han slog Karlovic har jag svårt att se någon som ska slå honom.

 

Tråkigt att vara hemma i Båstad när solen skiner, varmt som bara den, liv på stranden och Pepe’s Bodega imorgon.  Kanske kommer gå dit en sväng…

Next Page »