Ha en underbar dag! Ääääh!!!

SÃ¥, dÃ¥ var det slut pÃ¥ det roliga och positiva bloggandet! Det tog i alla fall nÃ¥gra dagar! Jag fick mig en tankeställare igÃ¥r. Jag är nog rätt otrevlig pÃ¥ Amerikanska. Nu vet jag nÃ¥gra som säger, bara pÃ¥ Amerikanska??? Tyst med er! Vad menar jag? Jo, ni vet ju nog redan vi det här laget att jag inte är superförtjust i att vara i USA. Mest för hur större delen av folket är. Hade problem med det redan när jag bodde här och gick pÃ¥ college. Har svÃ¥rt för falsk “trevlighet”. AlltsÃ¥, det slog mig igÃ¥r när jag gick till Starbucks att jag kan nog anses som rätt otrevlig här i plastlandet. (Ja,ja, fÃ¥ det ur erat system…. otrevlig pÃ¥ andra ställen med. Ok, ok.)

Hur som helst, jag gÃ¥r in och beställer en tall latte. Hur fan dricker folk storlek venti förresten? Vem behöver sÃ¥ mycket kaffe? När jag betalat säger han “You have a wonderful day, sir!” Thank you säger jag och tänker direkt, överdrivet men tack… Jag ställer mig och väntar pÃ¥ min latte, fÃ¥r den efter en minut och baristan säger “You have a wonderful day, sir!”. Mmmmm säger jag. När jag ska gÃ¥ ut genom dörren säger bÃ¥da i kör, “You have a wonderful day, sir!”. AlltsÃ¥, dÃ¥ brinner det redan i min hjärna och jag vill bara vända mig om och be dom hÃ¥lla… Det kanske bara är jag eller sÃ¥ är det alla Ã¥r jag spenderat i detta landet och det blir för mycket rätt fort numera. Men jag köper det. Jag är otrevlig pÃ¥ Amerikanska. OcksÃ¥.

Sen hade jag alla spelares mardröm i bilen igår. En chaufför som vägrar sluta prata. Det gick så långt att hon startade nya konversationer varje minut och kulminerade med att hon sa att hon så gärna ville komma ut till Indian Wells något år. I år hade hon precis opererat sig och hennes mamma tyckte inte det var en bra ide. Min chaufför var närmare 50. Men man lyssnar väl alltid mamma. Dock inte så intressant. Och så skriver jag om eländet så det blir ju dubbelt så tråkigt.

Lite kul att vara tillbaka i L.A. i alla fall. Staden som välsignats med det bästa vädret i världen. Mellan 25-30 och sol praktiskt varje dag. Man behöver liksom inte titta ut genom fönstret för att veta om man ska ta shorts eller ej. Det har dock varit varmare i Sverige än dom senaste dagarna här. Sjukt. Det faktum att jag aldrig vunnit en match här ekar dock i huvudet. Hoppas kunna ändra pÃ¥ det. Men Horia tyckte det var ok ändÃ¥ om vi skulle torska, bara det blir som det “brukar” för mig. AlltsÃ¥ första runda här och sen vinst Washington. It’s a fair trade som han sa. Och ska jag vara ärlig sÃ¥ är det helt ok med mig med!!!

Har det lite jobbigt. Jag har slut på senor. Min sponsor var i Båstad och han är en bra polare till mig. Vi beställde mer från Australien, där Klip kommer ifrån, och blev lovade att Fed Ex skulle ha det här igår för mig. Det har suttit fast i tullen och kommer tidigast Tisdag. Rätt jävla jobbigt om jag får säga det. Jag har så jag kan sträna om 2 rack till, men med 0.05 mm tjockare natursena. Så ändå inget vidare. Dock ska jag få några set på Måndag från kontoret i San Diego. Men jag gillar verkligen inte situationen eftersom jag vill ha kontroll på allting så jag kan förbereda mig på rätt sätt.

Jag tycker ATP kunde nog gjort ett annat musikval när dom gjorde uncovered-videon…

27e gången gillt.

Det här borde man nog inte säga som tennisproffs, men jag är sjukt bakis idag. Det blev en hel del igår. Men fantastiskt rolig kväll på Loft. Ska man fira så ska man fira, tycker jag. Inget att skämmas över. Ibland måste man helt enkelt ha en riktigt rolig kväll. Och det hade vi igår. Jag och Horia, tjejerna från players och andra kompisar bland annat Sean Frost, min sponsor med Sergio Tacchini och Klip strings. Sean är en kompis sen länge och vi har hjälpt varandra under många år.

27e gången gillt? Nja så ofta har jag nog inte startat i Båstad, men det känns nästan som det. Att äntligen få vinna, ja, det känns verkligen som en tung sten lyfts från mina axlar. Det är verkligen en titel som jag saknat. Jag vågar inte nypa mig i armen för den sommar vi har jag och Horia är bara helt overklig. Helt tecknad. Matchen i sig igår var nog ett sömnpiller för många skulle jag tro. Det var verkligen inget skönlir och tyvärr blir det så ibland. Jag tycker att jag började riktigt bra och spelade helt ok i större delen av första set, då Horia inte var på topp. Sen i andra så försvann jag mer och mer. Tycker själv jag var rätt usel ett tag, men då tog Horia tag i saken och spelade riktigt bra på slutet. Skönt att vi kan komplettera varandra så. Det är det som funkat rätt bra på senare tid, när en spelar dåligt har den andra tagit sitt ansvar och höjer nivån. Så andra set har jag verkligen Horia att tacka för.

Det var mycket nerver med i matchen, men jag kände mig som sagt bra i början av den. Sen när vi inte kunde hålla dom break vi fixade kände jag att det blev tajtare och tajtare. Horia sa efter att han var riktigt nervös i början för han visste hur mycket jag verkligen ville vinna denna titeln. Och när det är mycket nerver med i en match, då kan det bli rätt mycket misstag. Men som jag sa i talet, vi spelade inte våran bästa tennis idag, men vi vann så det skiter jag i.

Horia skulle flugit redan igÃ¥r kväll men av nÃ¥gon konstig anledning ändrade han sin flight och stannade kvar… Vi skickade lite sms idag och han sa bland annat att han fattar inte vad som har hänt med allt folk i världen under tiden han var i BÃ¥stad. Alla är sÃ¥ fula… Tror han gillade dom svenska tjejerna… Sen sa han även att detta var den bästa veckan i hans liv. Det är rätt bra betyg Ã¥t Sverige och BÃ¥stad tycker jag.

Tack alla igen som sagt grattis och stöttat. Det är otroligt skönt att känna stödet frÃ¥n er alla. Hoppas vi kan fortsätta sÃ¥ att det inte slutar…

Fick en frÃ¥ga av en reporter pÃ¥ presskonferensen efter mathcen om Wimbledon förändrat mitt liv pÃ¥ nÃ¥got sätt. Ja, titta runt omkring dig, svarade jag. Det sitter 10-15 reportrar och intervjuar mig just nu… Det gjorde det inte förut.

Det blev svårt att fortsätta mitt tacktal när jag ville tacka min familj och mina vänner. Det blev känsligare än vad jag trodde. Jag kunde inte säga så mycket för jag var på väg att bryta ihop. Det räcker om Federer och Murray grinar i sina tacktal. Där behöver jag inte kasta mig in. Men otroligt skönt att få vinna framför alla som följt mig hela livet mer eller mindre. Tror nog inte mamma varit så nervös nån gång innan när jag spelat. Kul!

På Onsdag bär det av till USA för 6 veckor där. Nu känns det på tok för länge eftersom vi tjänat ihop så mycket poäng och borde nästan bara koncentrera oss på dom större tävlingarna. Men vi är redan anmälda och resorna redan bokade, så vi drar. Schemat är med förra årets resultat inom parentes, Los Angeles (1a runda), Washington (Vinst), Toronto (2a runda), Cincinnati (2a runda), New Haven (semi) och US Open (3e runda). Spelar vi bra under resan så skippar vi nog New Haven och sticker till New York för att träna inför årets sista Grand Slam. En match i taget dock!

Och playerstjejer… “blondinbella-inlägget” kommer. Jag har ju lovat.

Vem fan hade trott det?!?

Det är svÃ¥rt att säga att jag inte gillar Washington.  SÃ¥ jag gör inte det.  Washington är ju fantastiskt bra!  Vem hade trott att vi skulle gÃ¥ och vinna Legg Mason Classic?  Inte jag i alla fall.  Faktiskt!  Har alltid sagt att jag inte är en morgonmännsika och att jag inte gillar att spela tidigt pÃ¥ dagen.  Matcherna i Washington börjar klockan 16.00 och pÃ¥gÃ¥r sent in pÃ¥ kvällen.  Det gillar jag mycket mer!  Gillar det sÃ¥ mycket att jag för första gÃ¥ngen lyckats försvara en titel.  PÃ¥ ATP nivÃ¥.  Vem fan hade trott det?!?  Visst vi hade tur i semifinalen mot Daniel och Nenad när vi fick w.o.  Kändes som det enda sättet vi kunde slÃ¥ dom egentligen.  Men vi klagar inte.  Jag vet att man ska vara politiskt korrekt som spelare och säga att det är inte sÃ¥ man vill vinna matcher och att det inte ger nÃ¥gon glädje att gÃ¥ vidare i lottningen pÃ¥ det sättet.  Men jag är inte alltid sÃ¥ politiskt korrekt, om ni nu trodde det…  SÃ¥ jag säger sÃ¥ här, det är F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T skönt att vinna pÃ¥ w.o.  Ja, det stämmer.  Vad är det som är fel med att slippa spela, fÃ¥ en spelledig dag, slippa slita pÃ¥ kroppen och ändÃ¥ fÃ¥ poäng, pengar och chans att fortsätta vinna?  Jag skäms inte för att säga det, fast jag kanske borde göra det.  Ge mig w.o. till finalen i US Open och jag tar det med ro och ett brett leende…  Fast det ÄR sant, det ger en mer belÃ¥telse att verkligen slÃ¥ t.ex. världsettorna än att fÃ¥ w.o. mot dom.  SÃ¥ enkelt är det ju.

Om jag ska vara ärlig trodde jag att Martin och jag inte hade nÃ¥gon titelvinst kvar i oss.  Kändes som vi fastnat i nÃ¥got slags ekorrhjul och kunde inte komma loss.  Fastnat i vinkelvolten liksom!  SÃ¥ det var skönt att överraska oss själva pÃ¥ detta sättet.  Det ger oss ju ocksÃ¥ tätkänning igen för racet till masters i London.  Även om det är väldigt lÃ¥ngt kvar dit.    Kollade pÃ¥ rankingen i morse och sÃ¥g att jag nu har bÃ¥da Washington titlarna pÃ¥ mitt “konto”.  Washington gick ju senare förra Ã¥ret sÃ¥ jag tappar inte dom poängen förräns nästa vecka.  SÃ¥ rätt kul att läsa Washington “win” tvÃ¥ gÃ¥nger om.  Lite sjukt faktiskt.

SÃ¥, nu tillbaka till lite ATP klagande…  I Lördags, när vi fick w.o. sÃ¥ bad ATP oss att spela lite uppvisning efter Roddick/Isner sÃ¥ vi sa ja, visst kan vi hjälpa tävlingen om det inte blir för sent.  Självklart!   Dom börjar spela 19.00 och det är faktiskt en bra match, fast Isner är pÃ¥ banan.  Under kvällen gÃ¥r jag in till ATP och undrar vad det är dom vill vi ska göra och säger igen att det inte fÃ¥r bli för sent.  Finalen börjar ju 12.30 nästa dag.  FÃ¥r inget riktigt svar frÃ¥n dom och tänker det här kan ju bli roligt…  Matchen gÃ¥r till tre set och 21.30 stÃ¥r det 4-4 i avgörande.  DÃ¥ gÃ¥r jag in till ATP igen och säger, sorry men nu är det för sent.  Vi vill gärna hjälpa turneringen, men nu har publiken fÃ¥tt över 2 1/2 timme bra tennis och det blir för sent för oss.  Vi kommer ju inte gÃ¥ pÃ¥ banan för 22.00 och kommer inte därifrÃ¥n innan 23.00 säkert, sen käka och kommer inte i säng innan midnatt eller senare.  SÃ¥ just nu skiter jag i turneringen för vi har en final att spela imorgon.  Ni mÃ¥ste förstÃ¥ det sa jag till slut.  Ok, vi kollar med tournament directorn.  Jag märker att dom blir irriterade, men det gör mig bara mer förbannad.  Tournament directorn kommer och han säger helt enkelt, tack sÃ¥ mycket för att ni stannade sÃ¥ länge grabbar och själklart förstÃ¥r jag att ni har en viktig match imorgon.  Ni kan sticka tillbaka till hotellet.  SÃ¥ det var ATP som inte ville släppa oss.  Blir sÃ¥ trött ibland!!!  Jag tackade Jeff Newman, tourament director, i mitt tal efter matchen för att förstÃ¥ det sportsliga i problemet kvällen innan.

I alla fall, jag firade segern med att sätta mig pÃ¥ ett plan till Montreal 21.30 och ska köra ett lugnt träningspass här idag.  Jag kommer spela med brassen Marcelo Melo eftersom jag och Martin inte kunde komma in.  Masters turneringarna är ju väldigt, väldigt tuffa.  Jag fÃ¥r ta och fira med en god middag ikväll med Simon antar jag.  Inte sÃ¥ romantiskt sällskap kanske men det fÃ¥r helt enkelt duga…

PÃ¥ tal om ranking.  Hej Bjösse, hoppas allting är bra där hemma och att ni har det trevligt.  Hoppas vi ses i New York om ni nu kommer över.  Hälsningar frÃ¥n SVERIGE-ETTAN…!!!!

Och till sist, Jonas Arnesen, nu är det rätt nära med ditt vad, va???

NÃ¥n som har deo?

Det är lite fuktigt i Washington...

« Previous Page