D.C.

Inte Davis Cup alltså. Utan Washington D.C. Hardcourt säsongen är igång. För min del. Skönt att vara på hardcourt igen. Slippa gruset. Men gruset är inte över för hela året tyvärr, Bukarest återstår. Jag kan inte säga nej till Horia två år i rad, så vi spelar Bukarest också. Men det är inte förräns efter US Open.

Nu är det alltsÃ¥ Washington som gäller. Och dra Ã¥t heeeeeeeeelvete vad varmt det. Varje Ã¥r blir man lika chockad. Jag flög över i Torsdags, landade 15.00 pÃ¥ Dulles och var pÃ¥ hotellet vid 17.00. SÃ¥ det blev incheckning och sen direkt till hotellgymmet för att fÃ¥ igÃ¥ng kroppen. Sen när vi skulle träna dagen efter sÃ¥ var det den varmaste dagen för Ã¥ret, kanske nÃ¥gonsin här. 110 grader Fahrenheit som är ungefär 43 grader Celsius. Och luftfuktig som fan. Vi var helt döda. Jag kunde inte ens slutföra andra passet utan efter 45 minuter fick jag lägga ner. Helt slut. Sjukt hur det där funkar med mig. Vi tränar pÃ¥ bra i 30 minuter, sliter och springer som vanligt. Vi tar paus vid ungefär 30 minuter och allt känns ok. Sen gÃ¥r jag mot baslinjen för att träna vidare och efter 4-5 slag börja jag leta runt marken omkring mig för nÃ¥gonstans där mÃ¥ste jag tappat all min ork!!! Jag gick inte in i en vägg, jag sprang in i en vägg som flög mot mig…

Sjukt varmt som sagt. Likadant varje år. Därför börjar matcherna sent på dagarna här. Det går knappat annars.

Rörde inte ett rack sen Båstad. Körde 4 fitnesspass bara hemma i Båstad på 2 dagar. Ibland tycker jag att vilan inte riktigt funkar utan när man väl ska sätta igång igen så känns bara alla leder som om man hade kvicksand i dom. Med rost. Och taggtråd.

Jag gillar Washington. En av dom fÃ¥ städer i USA som jag faktiskt gillar. Det är inte mÃ¥nga mÃ¥ste jag erkänna… Det är bÃ¥de lätt och svÃ¥rt att vara i USA. Vissa saker funkar smidigt och andra saker känns helt hjärndöda. Träffade Victor Troicki pÃ¥ flygplatsen när jag landade. Han har blivit skickad till ett speciellt rum i en timme innan dom släppte in honom i landet. Han visade sitt diplomatpass men dom hade bara vägrat lyssna. Sen när han kom till nÃ¥gon som hade koll hade dom bara sagt, vad gör du här? Du kan gÃ¥… Inte det välkomnandet man vill ha när man precis flugit i 10 timmar. Men det är sÃ¥ det är här tydligen. Ibland gÃ¥r du igenom pÃ¥ tvÃ¥ röda sekunder, en annan gÃ¥ng fÃ¥r du sitta i 2 timmar med otroligt mysko typer som väntar pÃ¥ tillstÃ¥nd att komma in i landet. Det har hänt mig tvÃ¥ gÃ¥nger. Inte roligt…

Allez!

En av dom skönaste segrarna i min karriär. Helt klart. Jobbig match igen med regnavbrott. Man förlorar det momentum man hade frÃ¥n dagen innan och man kommer tillbaka nästa dag och spelar mer eller mindre en helt ny match. SÃ¥ det mentala övertag man har med 2-0 i set försvinner. Jag har sagt det innan men säger det igen, jag tycker Benneteau/Mahut är ett fruktansvärt bra dubbelpar och jag är otroligt nöjd med att vi slagit dom tvÃ¥ gÃ¥nger nu i olika grand slam. Innan matchen hade jag ingen bra känsla i kroppen och kände mig väldigt osäker pÃ¥ vinst. Desto skönare när man vinner. Jag var riktigt tänd och tight i fjärde sets tiebreak sÃ¥ när vi vann matchbollen gav jag iväg ett riktigt djungelvrÃ¥l. Det bara slank ur… Skön seger… Fy fan vad glad jag var.

Söndag idag och det betyder ledigt. jag gillar denna traditionen dom har här i Wimbledon. Många tycker den är konstig, men jag gillar den. Skönt med en ledig dag. Vad jag hört uppstod denna spelfria dag för att man inte skulle störa grannarna på sin jobbfria Söndag. Nu tror jag i och för sig att dom håller i traditionen för att låta banorna vila, fixa till dom lite och reparera det som behövs. Jag kan ha fel, men jag tror det har lite med det att göra.

Imorgon blir det repris från semifinalen i fjol mot Chela/Schwank. Tuff match igen. Man tror inte att detta paret är så bra på gräs, men dom har resultat som bevisar motsatsen. Schwank har för övrigt visat att han är en fantastisk dubbelspelare med semifinal Wimbledon, semifinal US Open och final Roland Garros. Med olika partners!!! Då kan man spela dubbel, det lovar jag.

Jag firade segern igår med att gå på bio. Ensam. Det var ett tag sen, men skönt med lite avkoppling. Och nu efter att ha tränat lätt så bär det av intill stan för att shoppa lite i nån timme. Sen tillbaka till hotellet och slappa lite innan middag med Jonas Björkman och TV 4 gänget.

Upp pÃ¥ 9…

Ja, vi räddade väl det lilla som gick att rädda igår. I sista stund, upp på 9. Inget vidare World Team Cup i år får man väl säga. Robin gjorde sitt jobb, som vanligt i landslagssammanhang, och jag och Simon hade chansen att vinna lagmatcherna. Som ni vet gjorde vi inte det utan bara i sista matchen. USA matchen grämer mig mest, för där kunde vi satt tonen för resten av turneringen. Vi hade tillräckligt med chanser att vinna där och med en vinst i ryggen hade Argentina matchen sett annorlunda ut tror jag. Skönt i alla fall att avsluta med en seger, även om den bara betydde att vi inte slutade sist i gruppen. Även skönt att åka härifrån med ju denna seger i ryggen, för känslan man har i kroppen nu är mycket, mycket skönare än om man lämnat veckan med enbart förluster och ska hoppa in i en Grand Slam. Det är inte så ofta man riskerar att förlora tre, fyra gånger en och samma vecka. Eller har chansen att vinna tre, fyra gånger samma vecka.

Så nu sitter man på tåget till Paris. Ett tåg som jag alltid tog när jag bodde i Köln. Det tar 3 timmar och du är inne mitt i stan Paris. Mycket skönare än att behöva ta flyget och landa på det där gråa monstret Charles de Gaulle.

World Team Cup höll ju pÃ¥ att inte gÃ¥ av stapeln i Ã¥r eftersom dom inte hade nÃ¥gon titelsponsor. SÃ¥ kom Power Horse Energy Drink in i bilden och pyntade upp dom Euros som saknades. Det lilla roliga med det är att det fanns ju Power Horse burkar överallt som vi kunde dricka om vi ville. Men det är bara det att vi fÃ¥r inte dricka dom pÃ¥ grund av att det kan finnas spÃ¥r av doping i vissa energidrycker. Eller rättare sagt, ATP garanterar inte drycken. ATP är hÃ¥rda med detta, men varför lÃ¥ter dom dÃ¥ dryckerna finnas i omklädningsrummet och överallt…? Pengar…? Jamenvisst… För nÃ¥gra Ã¥r sedan gick Lucozade in i ett samarbete med ATP om att dom kunde garantera att det inte fanns spÃ¥rämnen frÃ¥n olagliga ämnen för oss idrottare. SÃ¥ vi fick helt enkelt endast dricka Lucozade produkter. Men ändÃ¥ fanns det Powerade pÃ¥ turneringarna. Varför? Pengar? Jamenvisst…

Hmm…litet sidospÃ¥r där minsann. Men det är sÃ¥ jag bloggar och det är sÃ¥ min hjärna fungerar. Ingen logik alls…

Rolands Garage nu dÃ¥. Ja, ska man kunna vinna mer än en match där nÃ¥t Ã¥r? Vet inte varför det alltid gÃ¥tt sÃ¥ satans bedrövligt i Paris, men nÃ¥n gÃ¥ng mÃ¥ste det väl vända??? Vi fÃ¥r hoppas det. Hur som helst är det skönt eftersom gruset är slut efter denna turneringen!!! Eller, nej! Jag har ju en vecka kvar i BÃ¥stad, men den är ju rätt mysig. Eller nej!!!!! Jag har ju en vecka kvar efter det. Bukarest. Jag har lovat Horia att jag ska spela den i Ã¥r. Jag kan inte säga nej tvÃ¥ Ã¥r i rad. Förra Ã¥ret fick han väldigt mycket frÃ¥gor om varför jag inte kom och spelade. Tydligen ville dom se oss spela tillsammans där. FörstÃ¥r inte varför…

Jag kommer vara framme i Paris 11.59 enligt tidtabell och har träning 16.00-18.00. Onsite!!! Det kan jag inte fatta hur Horia har lyckats med. Av alla Slams är denna den absolut svåraste att få träna onsite på. Ni som varit här vet hur litet området är och hur trångt det är överallt. Som spelare, men framförallt som publik. Ofta går det inte att få plats på utebanorna.

Jag behöver nog inte säga det, för dom flesta av er vet det redan, men om det finns nÃ¥gra nya läsare därute sÃ¥ är Franska Öppna min absoluta hat-Grand Slam. Rankingen gÃ¥r Wimbledon, US Open, Australian Open och sen lÃ¥ngt, låååååångt efter kommer French Open. Och detta är ju den enda sanna rankingen eftersom den är min…

Lidköping.

DÃ¥ var vi framme i Lidköping. Efter en resa som kändes att den aldrig skulle ta slut. Mest eftersom kapten Enqvist verkar sakna alla muskler som finns för att kunna trycka sin högerfot nerÃ¥t när man kör bil. Vi Ã¥kte i en minivan och vÃ¥rt bagage Ã¥kte i en annan minivan. Vi lämnade Stockholm runt 14.00 och var framme strax efter 19.00 sÃ¥ ni förstÃ¥r att Schumacher inte var i stan… Enqvist och Larsson satt fram. Simon och jag satt i mitten. Och längst bak i ekonomiklass satt vÃ¥ra hundar Prpic och Eleskovic… (Robin kommer i morgon eftersom han kom senare frÃ¥n New York.) (Gujja ocksÃ¥ för den delen.)

Hade en av dom roligaste träningarna jag haft pÃ¥ länge igÃ¥r. Matchen mot Bjösse och Tompa Jo var precis som det alltid var pÃ¥ Davis Cup träningarna när dom var med. Alla ger varandra skit, skojar med varandra, ingen vill förlora, bra inställning. Sjukt kul. Roligare än sÃ¥ blir det nog inte pÃ¥ en tennisbana för mig. Det enda som skiljde var att dom inte hade riiiiktigt samma klipp i steget som för nÃ¥gra Ã¥r sedan. Men riktigt kul för det. Sen en god middag tillsammans pÃ¥ kvällen för att snacka lite mer skit. Det är livskvalitet för mig. Sen att Simon slog en retur lobb med ramen pÃ¥ deras setboll gör ju allting ännu roligare. Speciellt eftersom den gick över Jonas som alltid haft tur i sin karriär fast han skulle aldrig erkänna det. Han kallas ju inte för Horse-shoe för inte…

Glömde gnälla lite på US Open när jag var där. Det är nämligen så att min Grand Slam ranking har ändrats. Numera är den:

1. Wimbledon
2. Australian Open
3. Us Open
.
.
.
.
.
.
.
4. Franska Öppna

Som ni kanske märker har alltså Australien gått om US Open och Franska ligger som vanligt långt ner på listan. Anledningen till US Open ras är helt enkelt att det faller på banorna. En grej är att matchbanorna är ju lite olika snabba. Men det som verkligen stör mig är att träningsbanorna inte målats om på minst 3 år och dom är, håll i er nu, fortfarande bubbliga!!! Alltså, ojämna OCH det är luftbubblor lite här och där. Detta alltså från en tävling som gör MINST 80 miljoner dollar netto per år! Och när dom sen gör reklam hur många miljoner dollar dom lägger ut för att göra tennisbanor i olika parker, då undrar man hur deras prioriteringar är. Det är ändå en grand slam vi pratar om. Så, Australien går om.

Men nu är det Davis Cup som gäller. Träning på arenan sätter igång i morgon och det ska bli kul och se hur underlaget blev. Om det blev som vi sa att vi ville ha det. Alltså rätt snabbt. Har ni inte köpt biljetter och bor i närheten, kom igen nu!!! Upp från soffan. Vi behöver er! Ni är våran 5e spelare!

Dags att åka hem.

DÃ¥ sitter man här igen. Som en loser. PÃ¥ sitt hotellrum. Med en burrito i handen och undrar vad fan som hände. Stirrandes i väggen och analyserar matchen som Rain Man. Hur mycket förlorar man egentligen inte i tennis? Man förlorar ju fan nästan varje vecka. Man mÃ¥ste vara stark för att vara tennisspelare. Eller försöka i alla fall. Jag hör av mig när jag nÃ¥tt dit… Om jag nÃ¥r dit.

Vilken skitmatch idag. Inget vidare spel överhuvudtaget. Mycket servar, inte mycket returer. Grand Stand är klart den snabbaste banan här. Ja, jag har spelat pÃ¥ Ashe ocksÃ¥. Träning i och för sig. Men Grand Stand är helt klart snabbare än alla andra banor pÃ¥ omrÃ¥det. Snabbast för Ã¥ret skulle jag vilja tillägga. (I klass med Tokyo, snabbare än Cincy…) SÃ¥ det var nästan bara servar. Breaket i andra och i tredje var mer eller mindre egna misstag frÃ¥n bÃ¥da hÃ¥ll. SÃ¥ det svider mer eftersom det känns som att man spelade skit. Fick inte in sina returer. NÃ¥got som jag brukar vara rätt bra pÃ¥. SÃ¥ man blir irriterad över att man trots allt hade chanser att vinna och om man bara spelat lite bättre hade man sluppit det här jävla deppandet.

Sen att alla andra satans par som ligger runt oss på rankingen spelar bra här gör ju saken ännu sämre och man funderar på att öppna fönstret och hoppa ut. Måste man komma till London på egna meriter? Kan inte folk förlora och låta oss glida dit på en bananskal? Fan också. Otrevliga typer!!!

Men jag kanske får skylla mig själv. Jag använde ju mina bonuspoäng på mitt SAS Eurobonus kort för att flyga över. Till Los Angeles och hem från New York. Med SAS kan du tyvärr inte ändra datum på dina bonusresor, konstigt nog, så jag bokade Tisdag den 7e. Min tanke var att om jag är kvar efter det så svider det ju inte så mycket att köpa en ny biljett om jag nu måste. Men nu misstänker jag att vi förlorade på grund av att jag just bokade tisdagen. Tänk om jag bokat några dagar senare? Vad hade hänt då? Vilken idiot jag är!!! Mitt fel.

Som vanligt under Grand Slams var det dopingtest efter matchen. (Den match du förlorar blir du testad efter.) Den här gången slapp vi blodtestet och skulle bara kissa i koppen. Enda strulet var att jag gick på toaletten två gånger under matchen och hade inget kvar att ge om jag säger så. Jag skrev på papperet att jag medveten om att jag var kallad till dopingtest och han som vaktade mig släpper mig inte med blicken, vilket är som det ska. Hur som helst får jag gå in till dopingrummet och förklara att jag kan inte pinka nu. Ok, det är ingen fara, kom tillbaka när du kan. Min vakt följer mig tillbaka och har koll på varje steg jag tar. Jag bestämmer mig för att ta en dusch och ja, han måste följa med även där. Så jag duschar med draperierna öppna med vakten stirrandes på mig. Han var i och för sig trevlig och sa att om det var inte hans val att stå där.

Hur som helst, jag fortsätter dricka vatten och tänker, ääh jag gÃ¥r och testar. Vi gÃ¥r dit, jag väljer kopp och ställer mig vid toaletten. Som vanligt kollar en man pÃ¥ mig när detta sker, vilket inte hjälper när du inte har mycket att “ge”. Vi ska pinka 90ml och Herr Lindstedt lyckas med 75ml. 15ml för lite. Vet ni hur lite det är??? Det är som en spottloska!!! Och vet ni hur jävla dum man känner sig när man inte kan vrida ur 15ml droppar pink ur snorren??? Rätt dum faktiskt.

Så det var bara att dricka mer vatten och efter en halvtimme så gick jag tillbaka och fyllde på dom sista 15ml. Sen att man pinkar som en häst under resten av dagen på grund av allt vatten man druckit gör allt ännu värre. Lite mycket toalett-prat denna bloggen, men jag hoppas ni ursäktar mig. Jag kan ju inte styra mina tankar. Det har jag aldrig kunnat.

Avslutar med ytterligare ett fan.

Det flyter på.

Som jag säger i omklädningsrummet, jag vet inte vad det är för fel, men vi fortsätter bara att vinna… Skämt och sido, vi spelar rätt stabilt nu igen. Skönt att vara tillbaka pÃ¥ rätt spÃ¥r. Matchen mot spaghettisarna flöt pÃ¥ rätt bra tycker jag utan att vi spelade bländande. Precis som i första matchen sÃ¥ spelar vi stabilt och i deras första servegame i varje set har vi spelat sjukt bra tennis. Men efter det inte varit riktigt nära att brejka. Det känns lite som vi höjt oss ett snäpp i början av setet, fÃ¥r ett break och servar hem setet. Det lÃ¥ter lite kaxigt och tro mig, jag är inte den som tar nÃ¥gon motstÃ¥ndare lätt. Men dessa tvÃ¥ matcher har känts sÃ¥. Gör inga misstag i ett mottagargame och sen hÃ¥lla serven. Det är enkelt med tennis ibland. IBLAND!!!!

Men under matchen igår hände nog något som jag tycker är det svåraste jag någonsin varit med om på en bana. Det börjar dugga när vi har 6-3, 4-3 och jag ska serva. Det har ju varit mycket snack om stormen Earl och vi har väl alla varit lite förberedda. Så när det väl började dugga trodde vi nog alla att nu kommer det regna i nån dag. Vi gick in till omklädningsrummet, frågade ATP hur det ser ut och dom sa, det kommer komma mer regn, så ta det lugnt. Ok jag gör väl det. Duschar, byter om, käkar en banan och går ut och kollar hur det ser ut. Det regnar inte. Konstigt tycker jag. Sen hör jag i högtalarna att alla matcher som spelas ska fortsätta. Shit pommes frites!!! In och tejpa mig igen och sen springa ut till banan. Inbollning och sen ska du hålla serven i något som blivit en helt ny match. Vi lyckas hålla min och med nöd och näppe håller vi Horias. Fan vad skönt. Men inte lätt. Det är farligt att slappna av för tidigt i omklädningsrummet men vi lyckades fokusera snabbt igen och klara för tredje omgången. Kom igen!

Vi får se hur Italiens uppställning blir om nån vecka. Kanske Bolelli ersätter Bracciali, även om jag tycker han är den bästa dubbelspelaren dom har. Våran vinst spelar ingen roll egentligen. Det enda det ger är att det är bra att veta hur Starace spelar dubbel så man inte ska bli tagen på sängen i Lidköping. Och förhoppningsvis tyckte han det var jobbigt att möta mig. Men en vinst hit och dit spelar ingen roll i Davis Cup.

Spelade en av mina bättre mixedmatcher ikväll mot en av turneringsfavoriterna och lyckades vinna. Det kändes bra efter ett tag, men det var svÃ¥rt i början. Vi spelar ju med dambollen i mixed och jag tycker den är sjukt äcklig!!! Den tar liksom ingen spinn alls. Jag servade lÃ¥ngt hela tiden i början eftersom jag är van vid en “livligare” boll som lyder minsta knyck med handleden. Tycker bollen är blä. Men efter ett tag hittade jag träffen och spelade riktigt bra. Men det var verkligen tacksamt att möta Hantuchova som stÃ¥r och gömmer sig i korridoren. Sen att Mahesh inte fick in mycket första servar hjälpte det med. Mixed imorgon igen men ingen dubbel. Irriterad pÃ¥ det. OcksÃ¥.

Visste ni att Gilles Simon blev pappa häromdagen? Jag fick reda pÃ¥ det i omklädningsrummet. Jag hade haft svÃ¥rt att spela tennis dÃ¥. I ett annat land. PÃ¥ en annan kontinent. Men, men…

Simon Aspelin gick till kvarten idag med sin partner Paul Hanley. Riktigt kul! Det måste ju bara vara bra för oss om vi alla går bra här i New York med tanke på vad som kommer veckan efter.

Jag behöver mer Marabou…

Bra fejkat.

Skön vinst idag. Även om jag var tvungen att fejka. Kanske inte världens mysigaste information som kommer just nu, men jag är ju bara en vanlig människa… Jag säger det bara en gÃ¥ng sÃ¥ vi inte behöver fÃ¥ för mÃ¥nga mentala bilder av det hela. Diarré. SÃ¥ där, jag sa det. Hela dagen har varit sÃ¥där fÃ¥r jag säga och jag kände redan under inbollningen i hettan här att mina krafter minskade praktiskt taget med varje slag. SÃ¥ jag spenderade resten av tiden med att dricka sÃ¥ mycket som möjligt (man blir ju uttorkad) och försöka fÃ¥ i mig sÃ¥ mycket mat jag kunde fÃ¥ i mig. Sen när matchen började hade jag tvÃ¥ ben som vägde runt 100kg styck. Hade liksom inget tryck i dom. SÃ¥ jag fejkade.

Alltså, försökte visa så lite som möjligt och det gick vägen. Även om jag kände mig som en torr daggmask i Sahara. Vi fokuserade extra mycket på våra servar och mer eller mindre fick två break gratis. Tack för kaffet, dom tar vi.

Jag trodde inte vi skulle vinna och väntade praktiskt taget hela matchen pÃ¥ att vi skulle börja förlora bollar. Men det kom aldrig. Sjuuukt skönt. Första rundar är alltid jobbiga och att fÃ¥ den överstökad är mums. Nu blir det Davis Cup i morgon antar jag. För jag förmodar att Starace/Bracciali kommer spela i Lidköping. Skulle bli förvÃ¥nad annars. Om jag mÃ¥ste välja vilken match jag helst skulle vinna om det nu blir sÃ¥. Den i morgon eller den i Davis Cup sÃ¥ väljer jag bÃ¥da…

Gick till Svenska Kyrkan här i New York igår. Inte för att be eller för att hämta inspiration för våran match. Nej, mycket ytligare än så. Gick in och sen direkt till cafét där och handlade en påse bilar och en 250 grams Marabou chokladkaka med Daim. Tråkigt!!!!! Svenskt godis, det blir fan inte bättre. Om ni inte visste det så finns det alltså en Svensk kyrka här. Mitt på Manhattan. Eller kyrka och kyrka, det är en vanlig byggnad där du kan gå in och läsa Svenska tidningar, böcker eller det där normala som görs i en kyrka. Ni som går vet bättre än jag. Hur som helst, kul med lite Sverige efter så många veckor här i kocko-landet.

Efter matchen kommer en av media killarna fram till mig och säger att jag har press. OK, det var som fan. Press efter en förstarunda. Det har inte hänt innan. Och har fortfarande inte hänt… Danska tennistidningen ville prata med mig, dom gjorde ett reportage om Frederik Nielsen tror jag det var. SÃ¥ jag passade pÃ¥ att ljuga lite och berätta smaskiga sexiga detaljer om Wozniacki… Nej det gjorde jag inte!!! Inga korkade kommentarer nu!

Tillbaks på rummet och jag dricker recovery och en massa vatten. Måste få i mig så mycket jag kan så att jag kan vara fräschare i morgon. Viktig match!

Tvåsiffrigt.

Jag har sagt det hela veckan. New Haven är ju världens bästa stad. Jag har köpt en lägenhet här nu och kommer semestra här varje sommar från och med nu. Det är ju så mysigt. Och så spelar man ju så bra tennis med. Kan ju inte bli bättre. Eller nja…

Helt sjukt att det kan vända såhär i tennis. Vi har inte spelat så jättebra på hela trippen och förlorat jämna matcher. Sen helt plötsligt så bara klickar det. Precis som innan Wimbledon. Inte för att nu betyder något, använder bara som ett exempel. Vi har spelat riktigt, riktigt bra dubbel denna veckan, förutom i finalen där jag tycker alla fyra av oss hade mycket mer att visa än vad som presterades. Så är det dock i tennis. Det hände i Båstad med, men som jag sa då, det skiter jag i för vi vann! Detta var precis det vi behövde innan US Open. Vi kanske spelar skitdåligt där, men den här känslan är otroligt skön att ha i alla fall och jag hoppas verkligen vi kan ta till vara på vågen som vi kommer in på.

Riktigt svårspelat idag dock. Vi spelade efter Caroline igen och självklart var hon tvungen att spela 3 set även om hon hade set och break. Jag skällde på henne innan hennes match idag eftersom vi fick vänta så länge på henne igår. Så jag tror hon släppte andra för att jävlas med mig. Men riktigt svårspelat som jag sa. Vi spelade runt 17.00 och solen är på väg ner. Den ligger lågt vid sidan av banan och jag har problem med avståndsbedömningen när det är så. Men, Horia spelade sin bästa match för veckan tycker jag, så det hjälpte! Snackade med Istomin efter vår match, han väntade på sin singelfinal. Jag sa att det var jävligt svårspelat med solen. Han instämde och sa han spelade vi den här tiden igår och förlorade andra set hur snabbt som helst för han kunde inte se bollen ordentligt. Skönt att man inte är ensam om alla åsikter i livet…

Jag tror nog att jag är den enda som kan hitta något negativt med en turneringsseger. Oroa er inte nu, så farligt är det inte. Men på något sätt känns det som vi tappade 750 poäng denna veckan. Om ni kollar på lottningen så ser ni ju att startfältet skulle kunna vara vilken Mastersturneing som helst och hade vi spelat så här bra i någon av dom hade vi ju kunnat smyga in 1000 poäng. Men skit samma. Att slå lagen vi slagit ger självförtroende oavsett kategori. Känns sjukt jävla skönt!!!

Om jag nu får stryka mig själv medhårs lite grann så måste jag även säga att det är otroligt skönt att vara på tvåsiffrigt. 10 titlar har jag nu. Det trodde jag ärligt talat, ja helt ärligt talat, inte att jag skulle lyckas med överhuvudtaget. Det känns som en stor milstolpe för mig. Men jag hoppas verkligen att det inte är den sista tävlingen jag vinner. Fortsätta vara ödmjuk inför uppgiften och träna hårt så hoppas jag kunna fortsätta i det här spåret.

London då? SSSSSHHHHH!!!!!! Det är för långt bort och jag vågar inte räkna eller kolla på racet. Det kommer avgöras i Paris, jag är övertygad om det.

Sitter i en turneringsbil nu på väg till Det Stora Äpplet. Äntligen. Ja, jag säger äntligen även om vi vann titeln här. Jag älskar verkligen den här staden. (Fast den finns i USA…) US Open är den näst bästa Grand Slammen tycker jag. Tätt, tätt följd av Australian Open. Och långt, långt efter kommer Roland Garros.

Hoppas vi kan göra någonting riktigt bra i New York. För ossi turneringen. För Davis Cup veckan efter.

Har jag sagt att det är varmt?

Det är brutalt. Det är sÃ¥ varmt. Alla som kommer frÃ¥n träningsbanorna flyr sÃ¥ fort som möjligt till omklädningsrummet. Man skulle kunna tro att vi hoppat i en swimmingpool med kläderna pÃ¥, sÃ¥ blöta är vi. Bildbevis kommer längre ner, sorry för det… Nära 40 grader och över 80% luftfuktighet. PÃ¥ banan har dom mätt att det är över 60 grader varmt. Man kan inte fly. Sitter du i skuggan hjälper det knappt. Visst, solen skiner inte pÃ¥ dig, men luftfuktigheten kramar dig som en vÃ¥tdräkt. Lite jobbigt när du kommer inomhus och jänkarna har pÃ¥ sin satans airconditioning till nästan minusgrader. SÃ¥ det tar 2 sekunder sÃ¥ fryser man när man är där inne och man kan skära glas med sina bröstvÃ¥rtor! Kan inte vara hälsosamt att byta frÃ¥n varmt till kallt sÃ¥där snabbt flera gÃ¥nger under dagen.

Tränade efter Dolgopolov igår och han hade en t-shirt OVANPÅ en långärmad t-shirt när han tränade. Jag frågade honom om han hade märkt att det faktiskt är rätt varmt här. Jo, men just denna tröja ska göra det kyligare. Man sprejar den med någonting innan man går ut och så håller den sig kylig. Vem vet, det kanske funkar. T-shirten ska kosta runt 150 dollar i alla fall. Men jävlar vad han spelar konstigt den här killen. 2010-talets Santoro?

P1 är strängarna den här veckan som vanligt. Dom är bland dom bättre i världen och det är dom som bland annat Federer använder vecka ut och vecka in. AlltsÃ¥, hans personliga strängare. Dom har kontrakt med nÃ¥gra spelare och dom kommer till dom stora tävlingarna och kanske nÃ¥gra till för att bland annat stränga stjärnornas rack. (Dom som har rÃ¥d…) Tänk pÃ¥ det nästa gÃ¥ng vissa spelare byter rack pÃ¥ banan sÃ¥ ser ni att det stÃ¥r P1 pÃ¥ plastpÃ¥sen. DÃ¥ är dom där enbart för att stränga rack och stÃ¥r i sitt hotellrum och fixar och donar. Nysträngat och nylindat varje gÃ¥ng. Men smakar det sÃ¥ kostar det. Nu när dom är tävlingssträngare här sÃ¥ kostar även det en hel del. 28 dollar per rack. Hoppsan. Tänk dig dom spelare som inte fÃ¥r natursena gratis och betalar runt 25 dollar per set. AlltsÃ¥ blir det dÃ¥ runt 40 dollar per strängat rack. (Dom flesta spelar med hälften gut och hälften poly.) 10-30 rack pÃ¥ en vecka. Det rullar pÃ¥… Nyfikna pÃ¥ P1? Adressen är www.p1tennis.com Vad kostar det att ha kontrakt med dom dÃ¥? 40000 dollar per Ã¥r. Smaka pÃ¥ den.

Lite mer personligt nu. Ni är nog några som känner min brorsa Niclas. Tänkte bara nämna att han blev pappa den 15e. Otroligt stolt farbror här som inte kan vänta att se sonen efter US Open. Otroligt stolt.

Och än en gÃ¥ng, sorry för bilden…

27e gången gillt.

Det här borde man nog inte säga som tennisproffs, men jag är sjukt bakis idag. Det blev en hel del igår. Men fantastiskt rolig kväll på Loft. Ska man fira så ska man fira, tycker jag. Inget att skämmas över. Ibland måste man helt enkelt ha en riktigt rolig kväll. Och det hade vi igår. Jag och Horia, tjejerna från players och andra kompisar bland annat Sean Frost, min sponsor med Sergio Tacchini och Klip strings. Sean är en kompis sen länge och vi har hjälpt varandra under många år.

27e gången gillt? Nja så ofta har jag nog inte startat i Båstad, men det känns nästan som det. Att äntligen få vinna, ja, det känns verkligen som en tung sten lyfts från mina axlar. Det är verkligen en titel som jag saknat. Jag vågar inte nypa mig i armen för den sommar vi har jag och Horia är bara helt overklig. Helt tecknad. Matchen i sig igår var nog ett sömnpiller för många skulle jag tro. Det var verkligen inget skönlir och tyvärr blir det så ibland. Jag tycker att jag började riktigt bra och spelade helt ok i större delen av första set, då Horia inte var på topp. Sen i andra så försvann jag mer och mer. Tycker själv jag var rätt usel ett tag, men då tog Horia tag i saken och spelade riktigt bra på slutet. Skönt att vi kan komplettera varandra så. Det är det som funkat rätt bra på senare tid, när en spelar dåligt har den andra tagit sitt ansvar och höjer nivån. Så andra set har jag verkligen Horia att tacka för.

Det var mycket nerver med i matchen, men jag kände mig som sagt bra i början av den. Sen när vi inte kunde hålla dom break vi fixade kände jag att det blev tajtare och tajtare. Horia sa efter att han var riktigt nervös i början för han visste hur mycket jag verkligen ville vinna denna titeln. Och när det är mycket nerver med i en match, då kan det bli rätt mycket misstag. Men som jag sa i talet, vi spelade inte våran bästa tennis idag, men vi vann så det skiter jag i.

Horia skulle flugit redan igÃ¥r kväll men av nÃ¥gon konstig anledning ändrade han sin flight och stannade kvar… Vi skickade lite sms idag och han sa bland annat att han fattar inte vad som har hänt med allt folk i världen under tiden han var i BÃ¥stad. Alla är sÃ¥ fula… Tror han gillade dom svenska tjejerna… Sen sa han även att detta var den bästa veckan i hans liv. Det är rätt bra betyg Ã¥t Sverige och BÃ¥stad tycker jag.

Tack alla igen som sagt grattis och stöttat. Det är otroligt skönt att känna stödet frÃ¥n er alla. Hoppas vi kan fortsätta sÃ¥ att det inte slutar…

Fick en frÃ¥ga av en reporter pÃ¥ presskonferensen efter mathcen om Wimbledon förändrat mitt liv pÃ¥ nÃ¥got sätt. Ja, titta runt omkring dig, svarade jag. Det sitter 10-15 reportrar och intervjuar mig just nu… Det gjorde det inte förut.

Det blev svårt att fortsätta mitt tacktal när jag ville tacka min familj och mina vänner. Det blev känsligare än vad jag trodde. Jag kunde inte säga så mycket för jag var på väg att bryta ihop. Det räcker om Federer och Murray grinar i sina tacktal. Där behöver jag inte kasta mig in. Men otroligt skönt att få vinna framför alla som följt mig hela livet mer eller mindre. Tror nog inte mamma varit så nervös nån gång innan när jag spelat. Kul!

På Onsdag bär det av till USA för 6 veckor där. Nu känns det på tok för länge eftersom vi tjänat ihop så mycket poäng och borde nästan bara koncentrera oss på dom större tävlingarna. Men vi är redan anmälda och resorna redan bokade, så vi drar. Schemat är med förra årets resultat inom parentes, Los Angeles (1a runda), Washington (Vinst), Toronto (2a runda), Cincinnati (2a runda), New Haven (semi) och US Open (3e runda). Spelar vi bra under resan så skippar vi nog New Haven och sticker till New York för att träna inför årets sista Grand Slam. En match i taget dock!

Och playerstjejer… “blondinbella-inlägget” kommer. Jag har ju lovat.

« Previous Page — Next Page »