Dags att åka hem.

DÃ¥ sitter man här igen. Som en loser. PÃ¥ sitt hotellrum. Med en burrito i handen och undrar vad fan som hände. Stirrandes i väggen och analyserar matchen som Rain Man. Hur mycket förlorar man egentligen inte i tennis? Man förlorar ju fan nästan varje vecka. Man mÃ¥ste vara stark för att vara tennisspelare. Eller försöka i alla fall. Jag hör av mig när jag nÃ¥tt dit… Om jag nÃ¥r dit.

Vilken skitmatch idag. Inget vidare spel överhuvudtaget. Mycket servar, inte mycket returer. Grand Stand är klart den snabbaste banan här. Ja, jag har spelat pÃ¥ Ashe ocksÃ¥. Träning i och för sig. Men Grand Stand är helt klart snabbare än alla andra banor pÃ¥ omrÃ¥det. Snabbast för Ã¥ret skulle jag vilja tillägga. (I klass med Tokyo, snabbare än Cincy…) SÃ¥ det var nästan bara servar. Breaket i andra och i tredje var mer eller mindre egna misstag frÃ¥n bÃ¥da hÃ¥ll. SÃ¥ det svider mer eftersom det känns som att man spelade skit. Fick inte in sina returer. NÃ¥got som jag brukar vara rätt bra pÃ¥. SÃ¥ man blir irriterad över att man trots allt hade chanser att vinna och om man bara spelat lite bättre hade man sluppit det här jävla deppandet.

Sen att alla andra satans par som ligger runt oss på rankingen spelar bra här gör ju saken ännu sämre och man funderar på att öppna fönstret och hoppa ut. Måste man komma till London på egna meriter? Kan inte folk förlora och låta oss glida dit på en bananskal? Fan också. Otrevliga typer!!!

Men jag kanske får skylla mig själv. Jag använde ju mina bonuspoäng på mitt SAS Eurobonus kort för att flyga över. Till Los Angeles och hem från New York. Med SAS kan du tyvärr inte ändra datum på dina bonusresor, konstigt nog, så jag bokade Tisdag den 7e. Min tanke var att om jag är kvar efter det så svider det ju inte så mycket att köpa en ny biljett om jag nu måste. Men nu misstänker jag att vi förlorade på grund av att jag just bokade tisdagen. Tänk om jag bokat några dagar senare? Vad hade hänt då? Vilken idiot jag är!!! Mitt fel.

Som vanligt under Grand Slams var det dopingtest efter matchen. (Den match du förlorar blir du testad efter.) Den här gången slapp vi blodtestet och skulle bara kissa i koppen. Enda strulet var att jag gick på toaletten två gånger under matchen och hade inget kvar att ge om jag säger så. Jag skrev på papperet att jag medveten om att jag var kallad till dopingtest och han som vaktade mig släpper mig inte med blicken, vilket är som det ska. Hur som helst får jag gå in till dopingrummet och förklara att jag kan inte pinka nu. Ok, det är ingen fara, kom tillbaka när du kan. Min vakt följer mig tillbaka och har koll på varje steg jag tar. Jag bestämmer mig för att ta en dusch och ja, han måste följa med även där. Så jag duschar med draperierna öppna med vakten stirrandes på mig. Han var i och för sig trevlig och sa att om det var inte hans val att stå där.

Hur som helst, jag fortsätter dricka vatten och tänker, ääh jag gÃ¥r och testar. Vi gÃ¥r dit, jag väljer kopp och ställer mig vid toaletten. Som vanligt kollar en man pÃ¥ mig när detta sker, vilket inte hjälper när du inte har mycket att “ge”. Vi ska pinka 90ml och Herr Lindstedt lyckas med 75ml. 15ml för lite. Vet ni hur lite det är??? Det är som en spottloska!!! Och vet ni hur jävla dum man känner sig när man inte kan vrida ur 15ml droppar pink ur snorren??? Rätt dum faktiskt.

Så det var bara att dricka mer vatten och efter en halvtimme så gick jag tillbaka och fyllde på dom sista 15ml. Sen att man pinkar som en häst under resten av dagen på grund av allt vatten man druckit gör allt ännu värre. Lite mycket toalett-prat denna bloggen, men jag hoppas ni ursäktar mig. Jag kan ju inte styra mina tankar. Det har jag aldrig kunnat.

Avslutar med ytterligare ett fan.

Det flyter på.

Som jag säger i omklädningsrummet, jag vet inte vad det är för fel, men vi fortsätter bara att vinna… Skämt och sido, vi spelar rätt stabilt nu igen. Skönt att vara tillbaka pÃ¥ rätt spÃ¥r. Matchen mot spaghettisarna flöt pÃ¥ rätt bra tycker jag utan att vi spelade bländande. Precis som i första matchen sÃ¥ spelar vi stabilt och i deras första servegame i varje set har vi spelat sjukt bra tennis. Men efter det inte varit riktigt nära att brejka. Det känns lite som vi höjt oss ett snäpp i början av setet, fÃ¥r ett break och servar hem setet. Det lÃ¥ter lite kaxigt och tro mig, jag är inte den som tar nÃ¥gon motstÃ¥ndare lätt. Men dessa tvÃ¥ matcher har känts sÃ¥. Gör inga misstag i ett mottagargame och sen hÃ¥lla serven. Det är enkelt med tennis ibland. IBLAND!!!!

Men under matchen igår hände nog något som jag tycker är det svåraste jag någonsin varit med om på en bana. Det börjar dugga när vi har 6-3, 4-3 och jag ska serva. Det har ju varit mycket snack om stormen Earl och vi har väl alla varit lite förberedda. Så när det väl började dugga trodde vi nog alla att nu kommer det regna i nån dag. Vi gick in till omklädningsrummet, frågade ATP hur det ser ut och dom sa, det kommer komma mer regn, så ta det lugnt. Ok jag gör väl det. Duschar, byter om, käkar en banan och går ut och kollar hur det ser ut. Det regnar inte. Konstigt tycker jag. Sen hör jag i högtalarna att alla matcher som spelas ska fortsätta. Shit pommes frites!!! In och tejpa mig igen och sen springa ut till banan. Inbollning och sen ska du hålla serven i något som blivit en helt ny match. Vi lyckas hålla min och med nöd och näppe håller vi Horias. Fan vad skönt. Men inte lätt. Det är farligt att slappna av för tidigt i omklädningsrummet men vi lyckades fokusera snabbt igen och klara för tredje omgången. Kom igen!

Vi får se hur Italiens uppställning blir om nån vecka. Kanske Bolelli ersätter Bracciali, även om jag tycker han är den bästa dubbelspelaren dom har. Våran vinst spelar ingen roll egentligen. Det enda det ger är att det är bra att veta hur Starace spelar dubbel så man inte ska bli tagen på sängen i Lidköping. Och förhoppningsvis tyckte han det var jobbigt att möta mig. Men en vinst hit och dit spelar ingen roll i Davis Cup.

Spelade en av mina bättre mixedmatcher ikväll mot en av turneringsfavoriterna och lyckades vinna. Det kändes bra efter ett tag, men det var svÃ¥rt i början. Vi spelar ju med dambollen i mixed och jag tycker den är sjukt äcklig!!! Den tar liksom ingen spinn alls. Jag servade lÃ¥ngt hela tiden i början eftersom jag är van vid en “livligare” boll som lyder minsta knyck med handleden. Tycker bollen är blä. Men efter ett tag hittade jag träffen och spelade riktigt bra. Men det var verkligen tacksamt att möta Hantuchova som stÃ¥r och gömmer sig i korridoren. Sen att Mahesh inte fick in mycket första servar hjälpte det med. Mixed imorgon igen men ingen dubbel. Irriterad pÃ¥ det. OcksÃ¥.

Visste ni att Gilles Simon blev pappa häromdagen? Jag fick reda pÃ¥ det i omklädningsrummet. Jag hade haft svÃ¥rt att spela tennis dÃ¥. I ett annat land. PÃ¥ en annan kontinent. Men, men…

Simon Aspelin gick till kvarten idag med sin partner Paul Hanley. Riktigt kul! Det måste ju bara vara bra för oss om vi alla går bra här i New York med tanke på vad som kommer veckan efter.

Jag behöver mer Marabou…

Bra fejkat.

Skön vinst idag. Även om jag var tvungen att fejka. Kanske inte världens mysigaste information som kommer just nu, men jag är ju bara en vanlig människa… Jag säger det bara en gÃ¥ng sÃ¥ vi inte behöver fÃ¥ för mÃ¥nga mentala bilder av det hela. Diarré. SÃ¥ där, jag sa det. Hela dagen har varit sÃ¥där fÃ¥r jag säga och jag kände redan under inbollningen i hettan här att mina krafter minskade praktiskt taget med varje slag. SÃ¥ jag spenderade resten av tiden med att dricka sÃ¥ mycket som möjligt (man blir ju uttorkad) och försöka fÃ¥ i mig sÃ¥ mycket mat jag kunde fÃ¥ i mig. Sen när matchen började hade jag tvÃ¥ ben som vägde runt 100kg styck. Hade liksom inget tryck i dom. SÃ¥ jag fejkade.

Alltså, försökte visa så lite som möjligt och det gick vägen. Även om jag kände mig som en torr daggmask i Sahara. Vi fokuserade extra mycket på våra servar och mer eller mindre fick två break gratis. Tack för kaffet, dom tar vi.

Jag trodde inte vi skulle vinna och väntade praktiskt taget hela matchen pÃ¥ att vi skulle börja förlora bollar. Men det kom aldrig. Sjuuukt skönt. Första rundar är alltid jobbiga och att fÃ¥ den överstökad är mums. Nu blir det Davis Cup i morgon antar jag. För jag förmodar att Starace/Bracciali kommer spela i Lidköping. Skulle bli förvÃ¥nad annars. Om jag mÃ¥ste välja vilken match jag helst skulle vinna om det nu blir sÃ¥. Den i morgon eller den i Davis Cup sÃ¥ väljer jag bÃ¥da…

Gick till Svenska Kyrkan här i New York igår. Inte för att be eller för att hämta inspiration för våran match. Nej, mycket ytligare än så. Gick in och sen direkt till cafét där och handlade en påse bilar och en 250 grams Marabou chokladkaka med Daim. Tråkigt!!!!! Svenskt godis, det blir fan inte bättre. Om ni inte visste det så finns det alltså en Svensk kyrka här. Mitt på Manhattan. Eller kyrka och kyrka, det är en vanlig byggnad där du kan gå in och läsa Svenska tidningar, böcker eller det där normala som görs i en kyrka. Ni som går vet bättre än jag. Hur som helst, kul med lite Sverige efter så många veckor här i kocko-landet.

Efter matchen kommer en av media killarna fram till mig och säger att jag har press. OK, det var som fan. Press efter en förstarunda. Det har inte hänt innan. Och har fortfarande inte hänt… Danska tennistidningen ville prata med mig, dom gjorde ett reportage om Frederik Nielsen tror jag det var. SÃ¥ jag passade pÃ¥ att ljuga lite och berätta smaskiga sexiga detaljer om Wozniacki… Nej det gjorde jag inte!!! Inga korkade kommentarer nu!

Tillbaks på rummet och jag dricker recovery och en massa vatten. Måste få i mig så mycket jag kan så att jag kan vara fräschare i morgon. Viktig match!

Tvåsiffrigt.

Jag har sagt det hela veckan. New Haven är ju världens bästa stad. Jag har köpt en lägenhet här nu och kommer semestra här varje sommar från och med nu. Det är ju så mysigt. Och så spelar man ju så bra tennis med. Kan ju inte bli bättre. Eller nja…

Helt sjukt att det kan vända såhär i tennis. Vi har inte spelat så jättebra på hela trippen och förlorat jämna matcher. Sen helt plötsligt så bara klickar det. Precis som innan Wimbledon. Inte för att nu betyder något, använder bara som ett exempel. Vi har spelat riktigt, riktigt bra dubbel denna veckan, förutom i finalen där jag tycker alla fyra av oss hade mycket mer att visa än vad som presterades. Så är det dock i tennis. Det hände i Båstad med, men som jag sa då, det skiter jag i för vi vann! Detta var precis det vi behövde innan US Open. Vi kanske spelar skitdåligt där, men den här känslan är otroligt skön att ha i alla fall och jag hoppas verkligen vi kan ta till vara på vågen som vi kommer in på.

Riktigt svårspelat idag dock. Vi spelade efter Caroline igen och självklart var hon tvungen att spela 3 set även om hon hade set och break. Jag skällde på henne innan hennes match idag eftersom vi fick vänta så länge på henne igår. Så jag tror hon släppte andra för att jävlas med mig. Men riktigt svårspelat som jag sa. Vi spelade runt 17.00 och solen är på väg ner. Den ligger lågt vid sidan av banan och jag har problem med avståndsbedömningen när det är så. Men, Horia spelade sin bästa match för veckan tycker jag, så det hjälpte! Snackade med Istomin efter vår match, han väntade på sin singelfinal. Jag sa att det var jävligt svårspelat med solen. Han instämde och sa han spelade vi den här tiden igår och förlorade andra set hur snabbt som helst för han kunde inte se bollen ordentligt. Skönt att man inte är ensam om alla åsikter i livet…

Jag tror nog att jag är den enda som kan hitta något negativt med en turneringsseger. Oroa er inte nu, så farligt är det inte. Men på något sätt känns det som vi tappade 750 poäng denna veckan. Om ni kollar på lottningen så ser ni ju att startfältet skulle kunna vara vilken Mastersturneing som helst och hade vi spelat så här bra i någon av dom hade vi ju kunnat smyga in 1000 poäng. Men skit samma. Att slå lagen vi slagit ger självförtroende oavsett kategori. Känns sjukt jävla skönt!!!

Om jag nu får stryka mig själv medhårs lite grann så måste jag även säga att det är otroligt skönt att vara på tvåsiffrigt. 10 titlar har jag nu. Det trodde jag ärligt talat, ja helt ärligt talat, inte att jag skulle lyckas med överhuvudtaget. Det känns som en stor milstolpe för mig. Men jag hoppas verkligen att det inte är den sista tävlingen jag vinner. Fortsätta vara ödmjuk inför uppgiften och träna hårt så hoppas jag kunna fortsätta i det här spåret.

London då? SSSSSHHHHH!!!!!! Det är för långt bort och jag vågar inte räkna eller kolla på racet. Det kommer avgöras i Paris, jag är övertygad om det.

Sitter i en turneringsbil nu på väg till Det Stora Äpplet. Äntligen. Ja, jag säger äntligen även om vi vann titeln här. Jag älskar verkligen den här staden. (Fast den finns i USA…) US Open är den näst bästa Grand Slammen tycker jag. Tätt, tätt följd av Australian Open. Och långt, långt efter kommer Roland Garros.

Hoppas vi kan göra någonting riktigt bra i New York. För ossi turneringen. För Davis Cup veckan efter.

Har jag sagt att det är varmt?

Det är brutalt. Det är sÃ¥ varmt. Alla som kommer frÃ¥n träningsbanorna flyr sÃ¥ fort som möjligt till omklädningsrummet. Man skulle kunna tro att vi hoppat i en swimmingpool med kläderna pÃ¥, sÃ¥ blöta är vi. Bildbevis kommer längre ner, sorry för det… Nära 40 grader och över 80% luftfuktighet. PÃ¥ banan har dom mätt att det är över 60 grader varmt. Man kan inte fly. Sitter du i skuggan hjälper det knappt. Visst, solen skiner inte pÃ¥ dig, men luftfuktigheten kramar dig som en vÃ¥tdräkt. Lite jobbigt när du kommer inomhus och jänkarna har pÃ¥ sin satans airconditioning till nästan minusgrader. SÃ¥ det tar 2 sekunder sÃ¥ fryser man när man är där inne och man kan skära glas med sina bröstvÃ¥rtor! Kan inte vara hälsosamt att byta frÃ¥n varmt till kallt sÃ¥där snabbt flera gÃ¥nger under dagen.

Tränade efter Dolgopolov igår och han hade en t-shirt OVANPÅ en långärmad t-shirt när han tränade. Jag frågade honom om han hade märkt att det faktiskt är rätt varmt här. Jo, men just denna tröja ska göra det kyligare. Man sprejar den med någonting innan man går ut och så håller den sig kylig. Vem vet, det kanske funkar. T-shirten ska kosta runt 150 dollar i alla fall. Men jävlar vad han spelar konstigt den här killen. 2010-talets Santoro?

P1 är strängarna den här veckan som vanligt. Dom är bland dom bättre i världen och det är dom som bland annat Federer använder vecka ut och vecka in. AlltsÃ¥, hans personliga strängare. Dom har kontrakt med nÃ¥gra spelare och dom kommer till dom stora tävlingarna och kanske nÃ¥gra till för att bland annat stränga stjärnornas rack. (Dom som har rÃ¥d…) Tänk pÃ¥ det nästa gÃ¥ng vissa spelare byter rack pÃ¥ banan sÃ¥ ser ni att det stÃ¥r P1 pÃ¥ plastpÃ¥sen. DÃ¥ är dom där enbart för att stränga rack och stÃ¥r i sitt hotellrum och fixar och donar. Nysträngat och nylindat varje gÃ¥ng. Men smakar det sÃ¥ kostar det. Nu när dom är tävlingssträngare här sÃ¥ kostar även det en hel del. 28 dollar per rack. Hoppsan. Tänk dig dom spelare som inte fÃ¥r natursena gratis och betalar runt 25 dollar per set. AlltsÃ¥ blir det dÃ¥ runt 40 dollar per strängat rack. (Dom flesta spelar med hälften gut och hälften poly.) 10-30 rack pÃ¥ en vecka. Det rullar pÃ¥… Nyfikna pÃ¥ P1? Adressen är www.p1tennis.com Vad kostar det att ha kontrakt med dom dÃ¥? 40000 dollar per Ã¥r. Smaka pÃ¥ den.

Lite mer personligt nu. Ni är nog några som känner min brorsa Niclas. Tänkte bara nämna att han blev pappa den 15e. Otroligt stolt farbror här som inte kan vänta att se sonen efter US Open. Otroligt stolt.

Och än en gÃ¥ng, sorry för bilden…

27e gången gillt.

Det här borde man nog inte säga som tennisproffs, men jag är sjukt bakis idag. Det blev en hel del igår. Men fantastiskt rolig kväll på Loft. Ska man fira så ska man fira, tycker jag. Inget att skämmas över. Ibland måste man helt enkelt ha en riktigt rolig kväll. Och det hade vi igår. Jag och Horia, tjejerna från players och andra kompisar bland annat Sean Frost, min sponsor med Sergio Tacchini och Klip strings. Sean är en kompis sen länge och vi har hjälpt varandra under många år.

27e gången gillt? Nja så ofta har jag nog inte startat i Båstad, men det känns nästan som det. Att äntligen få vinna, ja, det känns verkligen som en tung sten lyfts från mina axlar. Det är verkligen en titel som jag saknat. Jag vågar inte nypa mig i armen för den sommar vi har jag och Horia är bara helt overklig. Helt tecknad. Matchen i sig igår var nog ett sömnpiller för många skulle jag tro. Det var verkligen inget skönlir och tyvärr blir det så ibland. Jag tycker att jag började riktigt bra och spelade helt ok i större delen av första set, då Horia inte var på topp. Sen i andra så försvann jag mer och mer. Tycker själv jag var rätt usel ett tag, men då tog Horia tag i saken och spelade riktigt bra på slutet. Skönt att vi kan komplettera varandra så. Det är det som funkat rätt bra på senare tid, när en spelar dåligt har den andra tagit sitt ansvar och höjer nivån. Så andra set har jag verkligen Horia att tacka för.

Det var mycket nerver med i matchen, men jag kände mig som sagt bra i början av den. Sen när vi inte kunde hålla dom break vi fixade kände jag att det blev tajtare och tajtare. Horia sa efter att han var riktigt nervös i början för han visste hur mycket jag verkligen ville vinna denna titeln. Och när det är mycket nerver med i en match, då kan det bli rätt mycket misstag. Men som jag sa i talet, vi spelade inte våran bästa tennis idag, men vi vann så det skiter jag i.

Horia skulle flugit redan igÃ¥r kväll men av nÃ¥gon konstig anledning ändrade han sin flight och stannade kvar… Vi skickade lite sms idag och han sa bland annat att han fattar inte vad som har hänt med allt folk i världen under tiden han var i BÃ¥stad. Alla är sÃ¥ fula… Tror han gillade dom svenska tjejerna… Sen sa han även att detta var den bästa veckan i hans liv. Det är rätt bra betyg Ã¥t Sverige och BÃ¥stad tycker jag.

Tack alla igen som sagt grattis och stöttat. Det är otroligt skönt att känna stödet frÃ¥n er alla. Hoppas vi kan fortsätta sÃ¥ att det inte slutar…

Fick en frÃ¥ga av en reporter pÃ¥ presskonferensen efter mathcen om Wimbledon förändrat mitt liv pÃ¥ nÃ¥got sätt. Ja, titta runt omkring dig, svarade jag. Det sitter 10-15 reportrar och intervjuar mig just nu… Det gjorde det inte förut.

Det blev svårt att fortsätta mitt tacktal när jag ville tacka min familj och mina vänner. Det blev känsligare än vad jag trodde. Jag kunde inte säga så mycket för jag var på väg att bryta ihop. Det räcker om Federer och Murray grinar i sina tacktal. Där behöver jag inte kasta mig in. Men otroligt skönt att få vinna framför alla som följt mig hela livet mer eller mindre. Tror nog inte mamma varit så nervös nån gång innan när jag spelat. Kul!

På Onsdag bär det av till USA för 6 veckor där. Nu känns det på tok för länge eftersom vi tjänat ihop så mycket poäng och borde nästan bara koncentrera oss på dom större tävlingarna. Men vi är redan anmälda och resorna redan bokade, så vi drar. Schemat är med förra årets resultat inom parentes, Los Angeles (1a runda), Washington (Vinst), Toronto (2a runda), Cincinnati (2a runda), New Haven (semi) och US Open (3e runda). Spelar vi bra under resan så skippar vi nog New Haven och sticker till New York för att träna inför årets sista Grand Slam. En match i taget dock!

Och playerstjejer… “blondinbella-inlägget” kommer. Jag har ju lovat.

Showtime.

DÃ¥ var det igÃ¥ng.  Den mest högljudda turneringen för Ã¥ret.  Nu menar jag inte bara publiken utan allt runt om är sÃ¥ högljutt, “in your face”, som det bara kan vara i USA.  Men det är ju även det som är charmen med denna turnering.  Dess kontrast till Wimbledon, att tvÃ¥ sÃ¥ vilt skilda världar funkar inom samma sport.  Tycker det är fantastiskt.  Vet inte mÃ¥nga sporter som har den omväxling som tennis har.  Allt frÃ¥n arenor, atmosfärer, underlag till spelstilar och mer.

La märke till Nadal i omklädningsrummet igÃ¥r.  Hur liten han har blivit!!!  Liten och liten, men jämfört med tidigare i Ã¥r och Ã¥ren innan när han var stor som ett hus.  Han har bantat ner sig rejält mÃ¥ste jag säga.  Precis som Roddick gjort för denna säsongen men troligen för helt andra orsaker.  Roddick fick ju order av sin tränare Larry Stefanki att gÃ¥ ner i vikt för att röra sig bättre.  Antar att Rafa gÃ¥tt ner i vikt sÃ¥ att hans knän ska kunna överleva.  En tanke slog mig när jag började tänka pÃ¥ det där med att gÃ¥ ner i vikt.  Jag fick själv rÃ¥det för nÃ¥gra Ã¥r sen att jag var för stor och tung.  Som kille tar man Ã¥t sig och gör nÃ¥gonting Ã¥t det.  Inte mer med det, jag är för stor för att spela sÃ¥ bra tennis jag kan och vill, sÃ¥ jag mÃ¥ste gÃ¥ ner i vikt.  Inget persoligt, utan ett proffisionellt rÃ¥d helt enkelt.  Men hur gör man det med tjejer?  Ni har ju sett det själva.  Det finns en del stora tjejer pÃ¥ touren.  Hur kan en tränare säga till dom utan att bli klassad som den största idioten pÃ¥ jorden?  När han bara vill det bästa för sin adept?  Om jag hade varit tjejtränare hade jag nog varit lika smidig som en elefant i en glasaffär och fÃ¥tt sparken efter en vecka…  I alla fall, Rafa är betydligt mindre nu än innan.  Inte mer med det…

IgÃ¥r slog det mig även hur stor Federer är.  AlltsÃ¥ inte fysiskt…  Det händer ju varje grandslam och andra tävlingar där han är, men har inte tänkt pÃ¥ det innan.  För “omväxlings skull” sÃ¥ var jag inne i fysiorummet igÃ¥r och Roggan kom dit för att fÃ¥ en stretch.  När han sitter där och väntar kommer Radek Stepanek in med en t-shirt och en penna.  Han frÃ¥gar Roggan om han kan signera t-shirten.  AlltsÃ¥ hur stor är man inte när ens arbetskollegor kommer fram för att fÃ¥ autografen?  Det händer som sagt  nästan varje grandslam och visst, autografen är ju inte till spelaren själv utan till en kompis eller familjemedlem.  Men ändÃ¥, jag tycker det ser kul ut när andra världsstjärnor kommer fram och ödmjukt ber om autografen.

Kul att Taylor Dent vann igår, hans comeback fortsätter och hans rygg håller.  En riktigt trevlig och ödmjuk kille.  Han bröt ju en kota på två ställen i ryggen för några år sedan och fick sagt att han aldrig skulle kunna spela tennis igen och kanske måste tillbringa resten av livet i en rullstol.  Två operationer och oändlig rehab senare så spelar han alltså igen.  Sånt tycker jag är fantastiskt kul!  Så ska han ju bli pappa också med sin tjej Jennifer Hopkins, en före detta spelare.  Antar att han mår liiiiite bättre nu än för några år sedan.

Gick till Wilson’s svit för nÃ¥gra dagar sedan, som man alltid gör under dom stora tävlingarna.  Hämtade mina nya rack som jag beställt.  Som ni nog sÃ¥g pÃ¥ en bild jag tog hade jag inte sÃ¥ mÃ¥nga kvar.  SÃ¥ jag hämtade 6 nya spadar men äver 3 andra.  NÃ¥gon undrade om jag hade “custom made” tennisrack.  Jo det har jag.  Det har ju praktiskt taget alla.  SÃ¥ jag hämtade sex av mina “vanliga” rack.  Men även ett av mina vanliga som dom gjort lite lättare Ã¥r mig, men ändÃ¥ behÃ¥llt balansen sÃ¥ som jag vill ha den.  Sen tvÃ¥ andra modeller eftersom jag funderar pÃ¥ att byta.  Inte för att jag inte trivs med mina rack utan för att jag har ju haft ont i armen i mÃ¥nga Ã¥r och fÃ¥tt för mig att ett lättare rack kan hjälpa mig lite.  Men jag testar dom inte nu, utan senare i November eller December.

Har inte hunnit shoppa riktigt än tyvärr.  Gick en sväng till Bloomingdale’s igÃ¥r, men var för hungrig sÃ¥ efter bara 30 minuter fick det bli middag pÃ¥ Aquavit istället med gravlax till förrätt och köttbullar till huvudrätt.  Älskar Sverige!!!

Vem fan hade trott det?!?

Det är svÃ¥rt att säga att jag inte gillar Washington.  SÃ¥ jag gör inte det.  Washington är ju fantastiskt bra!  Vem hade trott att vi skulle gÃ¥ och vinna Legg Mason Classic?  Inte jag i alla fall.  Faktiskt!  Har alltid sagt att jag inte är en morgonmännsika och att jag inte gillar att spela tidigt pÃ¥ dagen.  Matcherna i Washington börjar klockan 16.00 och pÃ¥gÃ¥r sent in pÃ¥ kvällen.  Det gillar jag mycket mer!  Gillar det sÃ¥ mycket att jag för första gÃ¥ngen lyckats försvara en titel.  PÃ¥ ATP nivÃ¥.  Vem fan hade trott det?!?  Visst vi hade tur i semifinalen mot Daniel och Nenad när vi fick w.o.  Kändes som det enda sättet vi kunde slÃ¥ dom egentligen.  Men vi klagar inte.  Jag vet att man ska vara politiskt korrekt som spelare och säga att det är inte sÃ¥ man vill vinna matcher och att det inte ger nÃ¥gon glädje att gÃ¥ vidare i lottningen pÃ¥ det sättet.  Men jag är inte alltid sÃ¥ politiskt korrekt, om ni nu trodde det…  SÃ¥ jag säger sÃ¥ här, det är F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T skönt att vinna pÃ¥ w.o.  Ja, det stämmer.  Vad är det som är fel med att slippa spela, fÃ¥ en spelledig dag, slippa slita pÃ¥ kroppen och ändÃ¥ fÃ¥ poäng, pengar och chans att fortsätta vinna?  Jag skäms inte för att säga det, fast jag kanske borde göra det.  Ge mig w.o. till finalen i US Open och jag tar det med ro och ett brett leende…  Fast det ÄR sant, det ger en mer belÃ¥telse att verkligen slÃ¥ t.ex. världsettorna än att fÃ¥ w.o. mot dom.  SÃ¥ enkelt är det ju.

Om jag ska vara ärlig trodde jag att Martin och jag inte hade nÃ¥gon titelvinst kvar i oss.  Kändes som vi fastnat i nÃ¥got slags ekorrhjul och kunde inte komma loss.  Fastnat i vinkelvolten liksom!  SÃ¥ det var skönt att överraska oss själva pÃ¥ detta sättet.  Det ger oss ju ocksÃ¥ tätkänning igen för racet till masters i London.  Även om det är väldigt lÃ¥ngt kvar dit.    Kollade pÃ¥ rankingen i morse och sÃ¥g att jag nu har bÃ¥da Washington titlarna pÃ¥ mitt “konto”.  Washington gick ju senare förra Ã¥ret sÃ¥ jag tappar inte dom poängen förräns nästa vecka.  SÃ¥ rätt kul att läsa Washington “win” tvÃ¥ gÃ¥nger om.  Lite sjukt faktiskt.

SÃ¥, nu tillbaka till lite ATP klagande…  I Lördags, när vi fick w.o. sÃ¥ bad ATP oss att spela lite uppvisning efter Roddick/Isner sÃ¥ vi sa ja, visst kan vi hjälpa tävlingen om det inte blir för sent.  Självklart!   Dom börjar spela 19.00 och det är faktiskt en bra match, fast Isner är pÃ¥ banan.  Under kvällen gÃ¥r jag in till ATP och undrar vad det är dom vill vi ska göra och säger igen att det inte fÃ¥r bli för sent.  Finalen börjar ju 12.30 nästa dag.  FÃ¥r inget riktigt svar frÃ¥n dom och tänker det här kan ju bli roligt…  Matchen gÃ¥r till tre set och 21.30 stÃ¥r det 4-4 i avgörande.  DÃ¥ gÃ¥r jag in till ATP igen och säger, sorry men nu är det för sent.  Vi vill gärna hjälpa turneringen, men nu har publiken fÃ¥tt över 2 1/2 timme bra tennis och det blir för sent för oss.  Vi kommer ju inte gÃ¥ pÃ¥ banan för 22.00 och kommer inte därifrÃ¥n innan 23.00 säkert, sen käka och kommer inte i säng innan midnatt eller senare.  SÃ¥ just nu skiter jag i turneringen för vi har en final att spela imorgon.  Ni mÃ¥ste förstÃ¥ det sa jag till slut.  Ok, vi kollar med tournament directorn.  Jag märker att dom blir irriterade, men det gör mig bara mer förbannad.  Tournament directorn kommer och han säger helt enkelt, tack sÃ¥ mycket för att ni stannade sÃ¥ länge grabbar och själklart förstÃ¥r jag att ni har en viktig match imorgon.  Ni kan sticka tillbaka till hotellet.  SÃ¥ det var ATP som inte ville släppa oss.  Blir sÃ¥ trött ibland!!!  Jag tackade Jeff Newman, tourament director, i mitt tal efter matchen för att förstÃ¥ det sportsliga i problemet kvällen innan.

I alla fall, jag firade segern med att sätta mig pÃ¥ ett plan till Montreal 21.30 och ska köra ett lugnt träningspass här idag.  Jag kommer spela med brassen Marcelo Melo eftersom jag och Martin inte kunde komma in.  Masters turneringarna är ju väldigt, väldigt tuffa.  Jag fÃ¥r ta och fira med en god middag ikväll med Simon antar jag.  Inte sÃ¥ romantiskt sällskap kanske men det fÃ¥r helt enkelt duga…

PÃ¥ tal om ranking.  Hej Bjösse, hoppas allting är bra där hemma och att ni har det trevligt.  Hoppas vi ses i New York om ni nu kommer över.  Hälsningar frÃ¥n SVERIGE-ETTAN…!!!!

Och till sist, Jonas Arnesen, nu är det rätt nära med ditt vad, va???