!#%&/!#!

Känsliga läsare varnas. Nu blir det åka av.

Helvetes jävla skit. Vad mer kan man säga. 4 jävla matchbollar. Dra åt helvete vad ont det gör. Vägrar acceptera allt snack om att det var en bra vecka ändå. Vi spelar väl för fan inte för att gå till final? Vinst är det som gäller. Så enkelt är det. Det är ingen barnstuga det här, där alla är vinnare. Vill inte prata mer om skiten.

Sitter nu på flygplatsen i Washington där som vanligt det är kaos när man ska flyga här. Flighten är översåld så dom letar efter frivilliga som kan tänka sig stå över. Nu sa vi ja efter lite dealande med personalen och fick 500 dollar för att stanna och ta ett senare flyg som går direkt. Det är inte pengarna som fick oss att stanna utan det faktum att vi kan flyga direkt istället för via New York. Det är så mycket skönare att flyga direkt när man reser så mycket som vi gör. Det är verkligen värt att sitta nån extra timme på en flygplats. Varför bokade vi inte ett direktflyg från början? Jo för att av någon anledning kostade 90 minuters flighten från Washington till Montreal runt 800 dollar. Rätt sjukt.

Precis när jag skrivit den sista meningen här ovan sÃ¥ kommer samma person springandes mot oss och skriker “You two, come with me!”. DÃ¥ visade det sig att han sätter oss pÃ¥ flyget ändÃ¥. (Är nu i Montreal när jag skriver detta.) SÃ¥ efter en timmes försening i New York, en timme sittandes i flygplanet pÃ¥ marken i trafik sÃ¥ lyfte vi mot Montreal. Suck…det är alltid nÃ¥t som inte funkar när man flyger här.

Montreal gillar jag. Väldigt europeisk stad faktiskt. Som en blandning av USA och Europa, med mer Europa. Denna tävling växlas ju mellan Toronto och Montreal vartannat år. Och Kanada gör det tävloingarna väldigt bra. Bland dom bättre på touren helt klart.

Ryktet säger att det ska vara blixthalka där. Banorna alltså. Snabbt som bara den. Vi tränar inte idag så vi får se imorgon.

Skönt att vara seedade här så vi har bye. Det ger oss nån extra dag på att komma in i förhållandena här.

Jag är en alldeles för dålig turist när jag är ute och spelar. I Washington finns faktiskt rätt mycket byggnader att se på, vilket är ovanligt för att vara USA . Tur dock att vi bodde mitt i stan, väldigt nära Vita Huset. En bra förstaserve ifrån faktiskt. Så från hotellbaren på översta våningen har du fro syn till herr Obama. Otroligt cool bar faktiskt. Men som jag brukar säga. Kan du se mycket av stället du är på, så har du inte gjort ditt jobb tillräckligt bra.

Lite dåliga bilder slänger jag in dock.

Vita Huset. Svårt att se alla snipers i mörkret.

Clintons pinne...

Toronto-Cincy.

Skit, skit, skit, skit. SÃ¥, dÃ¥ var det sagt. Skitmatch, skitmatch, skitmatch, skitmatch. DÃ¥ var det sagt med. Färdig. Tar man inte sina chanser pÃ¥ den här nivÃ¥, ja dÃ¥ torskar man. Vi har tre no ad poäng i deras första 4 servegame. Vi tar ingen. Dom fÃ¥r en och tar den. Första set slut. Andra är jämt, sen tre misstag vid 5-5. Match slut… Det var inget bra spel direkt och fÃ¥ returer i spel. Kan inte varit sÃ¥ roligt att titta pÃ¥. Som jag sa till den svenske supervisorn Thomas Karlberg som satt och kollade pÃ¥ matchen: “Det här mÃ¥ste vara det sämsta spelet för dagen…” Han garvade lite lätt. Lite skit att vi just torskade mot dom eftersom vi gärna vill ha dom bakom oss pÃ¥ racet. Men det är för tidigt att leka med dom tankarna. Bara att spela och se om man räcker till eller inte. Dock ploppar sÃ¥na tankar upp efter förluster.

SÃ¥ efter matchen var det bara att boka flyg för nästa dag och förbereda sig för nästa veckas fiasko… Kom i säng runt 03.00 eftersom vi kom till hotellet runt 01.00 pÃ¥ morgonen. Sen började strulet nästa dag. Kom till flygplatsen och dom kunde inte hitta mig i systemet. Jag visade biljettnummer och all annan info. Men nej, det gick inte. Jag bokade online pÃ¥ orbitz och bokade United Airways som hade code share med Air Canada. Jag fÃ¥r gÃ¥ till Untied desken och försöka checka in där. Men det gÃ¥r inte. FÃ¥r gÃ¥ tillbaka till Air Canada igen med itinerary som United gav mig. Dom säger att dom redan har den infon men kan inte hitta mig. Och precis när han säger det sÃ¥ dyker mitt namn upp pÃ¥ skärmen. SÃ¥ det gick till slut. Vi var en massa spelare pÃ¥ samma flight och fler hade problem. Det visade sig att United hade problem med kommunikationen med Air Canada sÃ¥ flera passagerare fick inte flyga. Sen när vi kommer till Cincinnati sÃ¥ fÃ¥r flera spelare inte sina väskor. Anledningen är att dom inte fick plats pÃ¥ planet… Undrar varför jag tycker det är jobbigt att resa här borta.

Hurt som helst. Rätt ointressant egentligen. Sorry… Framme i Cincy sÃ¥ fÃ¥r man ett slag i ansiktet när man gick av planet. Ja, det kändes som ett slag. Över 40 grader och stekhet sol. Tyckte det luktade bacon om mig… Fy fan vad varmt!

Toronto är förresten en av dom bästa Masters series tävlingarna. Montréal med såklart. Bara Shanghai slår dom. Men Shanghai är i en helt annan liga, så man kan inte jämföra egentligen. Kanada gör det mycket bättre än sina södra grannar.

Innan vÃ¥r match sÃ¥ tränade jag och Horia pÃ¥ en av matchbanorna och när vi har en paus och dricker vatten kollar jag pÃ¥ reklamen runt om banan. Jag fastnar för en sak… En av sponsorerna är en motorväg. Det tyckte jag var fantastisk roligt. Tänk om det skulle ske i Sverige. Tävlingen presenteras av E4:an… Humor!

Vad sägs om E4:an Stockholm Open...?

VÃ¥rt hotell den här veckan ligger vid en motorväg och är inget vidare mÃ¥ste jag säga. Det ligger bredvid en supermarket som är öppen 24 timmar om dygnet. Det mÃ¥ste det ju vara här… Men jag gillar en grej otroligt mycket i just denna supermarket. Det finns en internationell avdelning och i denna en Skandinavisk avdelning. SÃ¥ nu sitter man och myser med ett paket Ballerina och en flaska Ramlösa. Jag är avundsjuk pÃ¥ er som kan ha allt det goda svenska varje dag. Bra att man fortsätter dieten frÃ¥n förra veckan med pralinerna och varierar med kakor… Var är min disciplin???

Joyeux anniversaire, cherie…

Streetfighter och Zoolander.

Innan jag börjar min sÃ¥gning av en av motstÃ¥ndarna idag sÃ¥ mÃ¥ste jag bara berätta hur mycket jag respekterar David Ferrer. Vilken inställning den karln har!!! Han torskar en sjukt tight tresetare mot Nalbandian och ca. 2 timmar senare stÃ¥r han pÃ¥ banan igen för en dubbel och är tänd som om det vore en singelfinal. Det var otroligt varmt och fuktigt idag i Toronto, men det syntes inte ett dugg pÃ¥ honom. Han bara kämpar och kämpar. Jag har sÃ¥n respekt för honom att jag nästan är kär i honom. Tänk om man själv kunde ha samma inställning. DÃ¥ hade man kanske kunnat blivit nÃ¥got…

Hans partner dÃ¥…? Ja, ger du inte mig respekt, dÃ¥ fÃ¥r du fan ingen respekt av mig! Jag tror inte jag torskat mot honom nÃ¥gon gÃ¥ng, men ändÃ¥ beter han sig som om jag ska vara tacksam för att fÃ¥ vara pÃ¥ samma bana som honom. SÃ¥ jag fÃ¥r väl göra just det. Tack Zoolander för att jag fick vara pÃ¥ samma bana som dig och slÃ¥ dig. Igen. Jag kanske lÃ¥ter lite kaxig, men jag har svÃ¥rt för divor. Jämför till exempel Ferrer och Lopez. Ferrer är en otroligt bra tennisspelare. Riktigt riktigt bra. Och han är trevlig, ödmjuk och tittar en rakt i ögonen med ett stadigt handslag när vi tackar för matchen. Och Lopez, som är en medelmÃ¥tta. När jag säger medelmÃ¥tta använder jag en mÃ¥ttstock där jag jämför med topp 100 spelare. NÃ¥got som jag aldrig lyckades bli. Och han tycker han är gud. Efter matchen fÃ¥r man den döda fisken till handslag, mysigt. Behöver jag säga att dom flesta spelarna hÃ¥ller med? Nä det gör jag inte, jag tar för givet att ni inser det.

Desto skönare att krossa dom med 11-9 i avgörande tiebreak. Eeeeh…

IgÃ¥r hämtade jag ut min spelarpresent. Vi fick en värdecheck som vi kunde hämta ut ett par solglasögon för. Jag plockade ut ett par Carrera. Klassiskt. Köpte ju precis ett par i Los Angeles. Ja, ja, nu fÃ¥r man vara sjukt cool i olika stilar istället…

Vi fick även en annan present frÃ¥n en av sponsorerna här, Lindt Maítre Chocolatier. Vi fick en ask praliner frÃ¥n dom. Fan, jag som tyckte att jag behövde trimma ner mig lite. Inte lätt med den här satans asken som ligger och viskar mitt namn varje gÃ¥ng jag kommer tillbaka till rummet. Det slutar alltid med att jag ligger i skeden med den i sängen och fräser “My prrrrecious…” Ingen vacker syn!

Jag fick asken såhär! Det fattades bitar när jag öppnade den!!!

Spellediga imorgon. Skönt. Jag åkte på en förkylning för några dagar sen och har varit riktigt hängig. Skönt att vinna i alla fall. Vi möter Bhupathi/Mirnyi igen. Nu måste vi spela bättre dom två första seten än senast. Den här gången får vi inte 5 set på oss att vinna.

NÃ¥got helt annat nu. Ni som har koll pÃ¥ mitt datorstrul som började i Queens och slutade med att den dator som skickades till mig i Holland blev stulen. Jag fick mina pengar tillbaka i förrgÃ¥r. Över en mÃ¥nad sent… Och det var hotellet som fick betala. Inte Apple. Bra service.

Fan vad kladdigt mitt tangentbord blev nu av all choklad. Sssshhhh!!!!! Säg inget till nån!

Groundhog Day.

Ibland fÃ¥r man den där deja vu känslan. Eller kanske Groundhog Day känslan rättare sagt. Om ni nu inte sett klassikern Groundhog Day med Bill Murray, sÃ¥ mÃ¥ste ni levt i en grotta dom sista Ã¥ren. Sjukt rolig film. Men ibland känns det verkligen som man är i ett ekorrhjul och man kommer till olika ställen världen över, men ändÃ¥ ser man bara samma platser och man gör samma saker. Om och om och om igen. Just det hände mig nu pÃ¥ vägen frÃ¥n Washington till Toronto. Vi hare en connection i Philadelphia och som vanligt när man flyger inrikes i USA sÃ¥ gÃ¥r nÃ¥got fel. Utan en riktig förklaring blir vÃ¥rt första plan försenat och vi fÃ¥r tillbringa nÃ¥n timme längre i Philadelphia eftersom vi missade vÃ¥rt plan där. Vi gÃ¥r in i Star Alliance loungen och när jag suttit där i nÃ¥gon minut känner jag, fan allt det här känns sÃ¥ bekant. Hmmm… dÃ¥ slÃ¥r det mig. Jag är fast i Philadelphia… igen!!! Om ni nu följt min blogg sen jag började hade jag ju en mardrömsresa förra Ã¥ret mellan Cincinatti och New Haven där jag fastnade i flera timmar i just Philadelphia och satt sjukt uttrÃ¥kad i just denna lounge. Man fortsätter i samma spÃ¥r. Ã…r efter Ã¥r efter Ã¥r…

Hur som helst. Vi kom fram till Toronto utan några större problem den här gången och fick våra väskor och allt. Heja!!! Hade ett väldigt bra träningspass i Fredags. Körde från 12.15-15.00. Skönt att köra ett längre pass. Det är svårt att göra det som oftast eftersom det är så många spelare på tävlingarna. men när du är jätteduktig och förlorar på en Måndag veckan innan så kommer du ju före alla andra och banorna står tomma. Skönt i alla fall att få in många timmar nu dessa dagar. Även om passet idag kanske inte var det bästa så hade vi i alla fall 2,5 timme på banan.

Jag måste säga att jag gillar Kanada klart bättre än USA. Även om Toronto är rätt likt sina södra kusiner. Montreal är mysigare tycker jag. Sorry Sudden, jag håller på Maple Leafs, men gillar Montreal bättre som stad. Plus att dom är inte alls lika jobbiga i customs när du flyger in.

Kanadas mest kända tennisspelare är Daniel Nestor, världsetta i dubbel. Han är stor stjärna här. Och hur kan han inte vara det när han vunnit alla Grand Slams och har ett OS guld. Just OS guldet är ju speciellt. Jag såg en planch i omklädningsrummet och då slog det mig hur stor han nog är här.

Sébastien Lareau och Daniel Nestor

Efter OS hade dom alltsÃ¥ en tour med sina OS medaljer runt Kanada. Fick Thomas Johansson och Simon Aspelin samma mottagande när dom kom hem frÃ¥n Peking? Nja… Synd, för det var dom värda! (Även om det nu var silver.)

Tuff första match här i Toronto. Men sÃ¥ är det alltid i Masters turneringarna. Dubbel är som ett getingbo och varje match skulle mer eller mindre kunna vara final. Vi möter Ferrer/Lopez. Dags att möta en Chippendale, det var ett tag sen. Jag har svÃ¥rt att se tvÃ¥ mer olika spelare egentligen. David kämpar som en Pit Bull och bryr sig inte hur det ser ut bara han vinner poängen och Lopez, ja… ni vet ju redan. Hur som helst kommer det bli en riktigt svÃ¥r match. Den enda gÃ¥nge jag spelat här torskade jag och Jarkko Nieminen mot Robredo och just Ferrer i ett supertiebreak med matchbollar. En pÃ¥ min serve där jag tror jag gjort ett ess, domaren gör overrule och jag tar en challenge. Hawkeye visar att bollen är…. ute. Med 1-2 millimeter. Kul. Sen torsk 3 poäng senare. Fan. Det är sjukt hur man kan komma ihÃ¥g vissa poäng som idrottsman. Jag tror alla som idrottar vet vad jag talar om. Oavsett nivÃ¥. Men vi glömmer den och vinner i tvÃ¥ raka istället. Det skulle jag kunna leva med.

Varm, varmare, Washington.

Idag var en sÃ¥n där Washington dag som alla pratar om när det spelas här. Anledningen till att matcherna börjar tidigast klockan 16.00 är att det är sjukt varmt och fuktigt pÃ¥ sommaren. Helgen har varit rätt “kylig”. Bara nästan 30 grader. Men idag var det över 30 grader och minst 80% luftfuktighet. Jag och Horia körde tvÃ¥ timmar och vi var bÃ¥da rätt trötta efter. Felet med mig, ett av dom i alla fall, är att jag svettas som en gris och tappade säkert 4-5kg under träningen. SÃ¥ efter lunchen sÃ¥ började jag känna mig rätt vimmelkantig och fick till slut migrän. Jag har gjort tester och det är omöjligt för mig att “dricka ikapp” mitt svettande och därför händer sÃ¥nt här ibland. SÃ¥ den här veckan har varit riktigt, riktigt bra…!!!

Snackade med Baghdatis igÃ¥r och diskuterade matchen lite. Jag sa att jag tyckte dom spelade riktigt bra och han sa att inte servat och returnerat sÃ¥ bra pÃ¥ hur länge som helst. Kunde du inte väntat en dag till innan du började träffa kulan sÃ¥ bra??? Otrevligt gjort av han… Wawrinka var dock lite coolare. Jag sa “too good” till honom idag och han sa, “I know…” och garvade självklart efterÃ¥t. Stan coachas förresten av Peter Lundgren nu, om ni nu inte visste det.

Imorgon flyger vi till Toronto för att förbereda oss. Lika bra att göra det. Varför stanna här extra dagar när det är annorlunda där? Snackade med Daniel Nestor idag och bestämde träning med dom på Fredag. Alltid kul att träna med världsettor. Ett bra sätt att försöka hitta luckor i deras spel.

Avslutar med lite bilder sÃ¥ att jag slipper skriva sÃ¥ mycket idag. I omklädningsrummet här i Washington hänger omklädningsrumspersonalen (finns detta ordet överhuvudtaget?) upp rack som spelarna har knäckt under som sista Ã¥ren. Av nÃ¥gon anledning finns inget rack frÃ¥n mig frÃ¥n 2008 och 2009. Undrar varför…?!? Men 2010 är en annan story…

Wall of shame.

Mmm, du Astrid! Den där farbror Robert verkar vara en arg jävel...

Men här är kungen av just denna väggen.

Monfils var nog rätt irriterad.

Tänkte avsluta med en helt annan bild. Här i USA är ju reklam A och O när du ska sälja en produkt och ibland känns det verkligen som att dom gÃ¥r till överdrift. Antingen det, eller sÃ¥ har jag varit smutsig hela mitt liv…

3xClean. Guaranteed. Hur smutsig var inte jag innan?

27e gången gillt.

Det här borde man nog inte säga som tennisproffs, men jag är sjukt bakis idag. Det blev en hel del igår. Men fantastiskt rolig kväll på Loft. Ska man fira så ska man fira, tycker jag. Inget att skämmas över. Ibland måste man helt enkelt ha en riktigt rolig kväll. Och det hade vi igår. Jag och Horia, tjejerna från players och andra kompisar bland annat Sean Frost, min sponsor med Sergio Tacchini och Klip strings. Sean är en kompis sen länge och vi har hjälpt varandra under många år.

27e gången gillt? Nja så ofta har jag nog inte startat i Båstad, men det känns nästan som det. Att äntligen få vinna, ja, det känns verkligen som en tung sten lyfts från mina axlar. Det är verkligen en titel som jag saknat. Jag vågar inte nypa mig i armen för den sommar vi har jag och Horia är bara helt overklig. Helt tecknad. Matchen i sig igår var nog ett sömnpiller för många skulle jag tro. Det var verkligen inget skönlir och tyvärr blir det så ibland. Jag tycker att jag började riktigt bra och spelade helt ok i större delen av första set, då Horia inte var på topp. Sen i andra så försvann jag mer och mer. Tycker själv jag var rätt usel ett tag, men då tog Horia tag i saken och spelade riktigt bra på slutet. Skönt att vi kan komplettera varandra så. Det är det som funkat rätt bra på senare tid, när en spelar dåligt har den andra tagit sitt ansvar och höjer nivån. Så andra set har jag verkligen Horia att tacka för.

Det var mycket nerver med i matchen, men jag kände mig som sagt bra i början av den. Sen när vi inte kunde hålla dom break vi fixade kände jag att det blev tajtare och tajtare. Horia sa efter att han var riktigt nervös i början för han visste hur mycket jag verkligen ville vinna denna titeln. Och när det är mycket nerver med i en match, då kan det bli rätt mycket misstag. Men som jag sa i talet, vi spelade inte våran bästa tennis idag, men vi vann så det skiter jag i.

Horia skulle flugit redan igÃ¥r kväll men av nÃ¥gon konstig anledning ändrade han sin flight och stannade kvar… Vi skickade lite sms idag och han sa bland annat att han fattar inte vad som har hänt med allt folk i världen under tiden han var i BÃ¥stad. Alla är sÃ¥ fula… Tror han gillade dom svenska tjejerna… Sen sa han även att detta var den bästa veckan i hans liv. Det är rätt bra betyg Ã¥t Sverige och BÃ¥stad tycker jag.

Tack alla igen som sagt grattis och stöttat. Det är otroligt skönt att känna stödet frÃ¥n er alla. Hoppas vi kan fortsätta sÃ¥ att det inte slutar…

Fick en frÃ¥ga av en reporter pÃ¥ presskonferensen efter mathcen om Wimbledon förändrat mitt liv pÃ¥ nÃ¥got sätt. Ja, titta runt omkring dig, svarade jag. Det sitter 10-15 reportrar och intervjuar mig just nu… Det gjorde det inte förut.

Det blev svårt att fortsätta mitt tacktal när jag ville tacka min familj och mina vänner. Det blev känsligare än vad jag trodde. Jag kunde inte säga så mycket för jag var på väg att bryta ihop. Det räcker om Federer och Murray grinar i sina tacktal. Där behöver jag inte kasta mig in. Men otroligt skönt att få vinna framför alla som följt mig hela livet mer eller mindre. Tror nog inte mamma varit så nervös nån gång innan när jag spelat. Kul!

På Onsdag bär det av till USA för 6 veckor där. Nu känns det på tok för länge eftersom vi tjänat ihop så mycket poäng och borde nästan bara koncentrera oss på dom större tävlingarna. Men vi är redan anmälda och resorna redan bokade, så vi drar. Schemat är med förra årets resultat inom parentes, Los Angeles (1a runda), Washington (Vinst), Toronto (2a runda), Cincinnati (2a runda), New Haven (semi) och US Open (3e runda). Spelar vi bra under resan så skippar vi nog New Haven och sticker till New York för att träna inför årets sista Grand Slam. En match i taget dock!

Och playerstjejer… “blondinbella-inlägget” kommer. Jag har ju lovat.