Snart Melbourne dags.

Förkylning håller på att gå över. Höll på att bli tokig där ett tag. Men nu är det bättre. Tyvärr känns träffen sjukt upp och ner. Igår var den grym, idag var den sådär på förmiddagen och dålig på kvällen. Men två dagar kvar så vi ska nog se till att det blir tillräckligt bra.

Dåliga nyheter idag dock. Två svenska herrar spelar Australian Open och dom möts i första. Vi möter Sillen och Igor. Hatar att möta svenskar i tävlingar, det känns så onödigt. Vi är ju så få… Synd. Då blir det bara en svensk kvar efter den matchen. Får se vem det blir. Lång som fan är han i alla fall.

Annars har det inte varit så mycket nytt. Förutom ett mycket intressant spelarmöte…

Livat möte.

Vädret har varit katastrof!!! Sorry till er hemma i Sverige, men det har nog varit under 20 grader varje dag. Klart kallar på kvällarna. Det är skillnad när man är van vid 30-40 grader varje dag. Bollarna har blivit tunga och så vidare. Regnat har det gjort med… Men när turneringen börjar så ska det vara varmt igen. Skönt med värme. Kroppen mår så, så mycket bättre då!

I morgon blir det bara en träning. Känner mig lite sliten.

Som sagt, vädret har varit sådär och jag har anställt en Rumänsk banskötare…

Banskötare Tecau.

Ofrivillig semester.

Ofrivillig semester. Igen. Fan vad det ska gå sådär just i dessa tävlingar nu för tiden då. Har alltid älskat att spela i Indian Wells, men nu har inte gått så bra måste jag ju erkänna. Så det blev semester här i gen. Miami är ju ingen tråkig stad, så värre kan man ha det. Men det är så jobbigt att gå i nästan två veckor för att vänta på sin match. Så vad ska man göra då…? Spring Break nu i Miami och Ultra Music Festival startar snart., ja då får man ta och partaja lite istället. Ta tillfället i akt. Jag ser ju mig själv som en seriös idrottsman, men ibland måste man öppna ventilen som en coach sa till mig förr i tiden. Så det var det vi gjorde igår. Ner till SoBe, käkade middag på Sushi Samba och sen tog drinkar på Vita för att sen gå vidare till Mokai för att avsluta på Rokbar. Kändes skönt att kunna var en “vanlig” person och slappna av ordentligt. Mycket rolig kväll för Lindstedt, Tecau och Aspelin. (Men vi var rätt skötsamma ändå.) Två Svenskar och en Rumän. Låter som en dålig tv-serie.

Hur som helst, mycket trevlig afton och genast efter en sån kväll känner man sig mer sugen på att spela tennis igen. Nu menar jag inte att alla juniorer därute ska ut och supa skallen av sig för att få motivation, men ibland som proffs så måste du helt enkelt göra någonting helt annat. Sen hjälper det även att glömma en sån sjuk match som det var i Indian Wells.

Jag gillar verkligen Miami. Hatar turneringen. Men jag gillar Miami. Jag bor hos kompisar här som jag lärt känna under åren och trivs väldigt bra med att slippa hotellen för nån vecka.

Vi började träna igen idag, vi körde 2 timmar tennis jag, Simon och Horia och sen direkt till gymmet. Även om man har över en vecka till nästa match får man inte ligga för mycket på latsidan. Även om jag nog kommer planera in en dag på stranden i alla fall. Och kanske nån middag till på SoBe. Nån… Får försöka ha lite mer kul i år än alla andra år när jag varit här. Jag har ju ändå spelat skit här i Miami, så varför inte testa något nytt…?

Dubbla pass imorgon och sen ska jag spela med min kompis. Mycket tennis bli’re.

Sen på Lördag kan det nog bli en kväll på South Beach igen. Det är ju trots allt den 19e Mars.

Matchbollar och idioter.

Det här är ett inlägg som jag inte är så sugen på att skriva. Jag har tagit nån dag på mig för det har gjort för ont att få ut orden. Jag trodde jag varit med om det mesta på en tennisbana, men matchen i Söndags tog fan priset. Hittills får jag väl tillägga… Sjuk match. Sinnessjuk match. ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.

Det hela börjar redan när jag sätter foten på banan för att gå till våran bänk. Då sitter det några snubbar och är otroligt högljudda. Perfekt tänkte jag ironiskt. Fulla amerikanare, bland det jobbigaste som finns. Dom sitter på ena kortsidan och under matchen tror jag några av dom flyttar sig till andra kortsidan med, eller så satt det ett par där redan från början. Hursomhelst, vi bollar in och jag tror väl att när väl matchen är igång så ska dom väl ändå hålla käften. Fel hade jag. Det är uppenbart att dom håller på Mark Knowles och jag säger faktiskt till domaren efter ett game att du måste hålla koll på dom där, dom är rätt högljudda av sig. Jag har redan märkt det svarar domaren och säger att han ska göra just det.

Horia spelar sjukt bra i ett och ett halvt set, jag spelar sådär. Helt tvärtom hur det sett ut på träningarna… Så vi krossar dom. 6-2 i första set. Snubbarna blir bara mer och mer högljudda. Och av någon anledning skriker dom mer på mig. Jag har inte gett dom en millimeter av min uppmärksamhet, så dom har inte fått något bränsle av mig till att psyka just mig. Men det blir värre och värre och personligare och personligare. Till slut tappar vi min serve när vi leder 4-3 i andra och då räcker det. Jag ber domaren kasta ut dom. Detta är femte gången jag säger till att dom uppför sig för illa och varje gång har domaren sagt att han håller med, men inte gjort nåt. Jag blir tokig på att vi ska behöva förlora våran serve innan något görs.

Den ena blir utslängd och då börjar några andra häckla istället. Folk i publiken blir mer och mer irriterade och säger Shut up åt dom. Det är i mitten av andra set som jag märker att jag känner igen en kille och en tjej som håller på. Dom satt med Mark Knowles vid poolen dagen innan, så det är kompisar till honom! Efter några game blir resten av dom utslängda, men det hindrar inte tjejen ifrån att skrika saker även utanför banan. Helt sjukt hur människor kan vara.

Nu skulle vi vunnit ändå! Det är nu matchen blir ännu sjukare. Vi springer ifrån i supertiebreaket och för att prata juniorspråk, dom har sån jävla bonnröta!!! Så mycket flyt har jag aldrig sett på en tennisbana. Och det är inte bara mina ord utan andra spelare kom fram och kunde inte förstå hur det gick till. Vi har 8-3 och det är ramträffar på våra servar som precis smiter in. Slag som skulle gå på våra fötter blir till lobbar från dom. Linjeträffar, hawke eye som visar att bollen är inne med 1 millimeter. Vid 10-10 servar jag en klocka på mittlinjen som Knowles slänger ut racket mot. Han träffar den knappt och den seglar högt upp, långsamt, långsamt. Horia väntar på den framme vid nät där den just snuddar detta nät och Horia ramar bollen så den hamnar på våran sida. Jag kan ärligt talat säga att jag har aldrig aldrig varit med om så mycket flyt åt ett håll under en match. Junioraktigt att prata om flyt, men jag kan fan inte beskriva det bättre. Det gör fysiskt ont att förlora så.

Efter matchen gick jag fram till Knowles i omklädningsrummet och sa ”What the fuck was that about with your friends?!?” Han sa att han sa faktiskt åt dom 2 gånger att inte vara osportsliga och inte klappa för dubbelfel. Han hörde vad dom sa till mig och han ber verkligen om ursäkt även om han vet att det inte spelar någon roll nu.

Snällt att säga så? Jovisst, det trodde jag. Själv hade jag bett mina kompisar att lämna banan, det lovar jag. Nu är det bara så att jag snackade med andra spelare och dom sa att dom hatar att spela Knowles i Indian Wells för just dessa kompisar beter sig så illa. Wayne Arthurs hade nästan hoppat upp på läktaren ett år för att slåss med dom. Jonas Björkman sa till mig att så har det varit ända sen han har spelat där. Så då undrar jag, hur fan kan du vara så osportslig att du år ut och år in bjuder in samma personer som beter sig på detta viset. Nä du, ursäkten håller inte. Jag kommer ta mig ett snack med Mark i Miami. Jag har aldrig haft några problem med Mark innan och kommit bra överens med honom. Men det här är för mycket. Så här får det inte gå till.

Fast i Melbourne.

Ja, jag vet. Jag kunde ha det värre. Men just nu, ja så känns det inte så för mig!!! Fy fan vad jag vantrivs i den situation jag hamnat. Men man får skylla sig själv med. Både jag och Horia visste att våran flygbiljett kunde sparka någon av oss i baken. Som jag sa innan så måste vi flyga ihop, för det är så biljetten är bokad. Så han är kvar i mixed, jag är kvar….här. Som spelare när du förlorat är det enda du vill göra nämligen att flyga hem. Nu har jag återigen blivit erbjuden huvudrollen i filmen Groundhog Day och jag har accepterat… igen!!!

Varje dag är likadan. Vaknar, åker till tennisen och rehabar och tar sen behandling. Horia vinner sina satans mixedmatcher och jag går till hotellet och tycker synd om mig. Och joggar i hotellpoolen som en tok. Jag känner dock att jag nog gått på rehaben lite för hårt, för vaden var lite sliten idag tyckte jag. Så det blev bara ett pass i gymmet. Annars går det helt ok. För 5 dagar sedan gick jag på kryckor, nu kan jag gå utan att halta. Så läkningen är på rätt spår. Tror vi går på lite mer aggressiva behandlingar imorgon. Medans jag hoppas att Horia kommer förlora. Vilket dom inte kommer göra eftersom dom möter wild cards. Fan.

Jag har styrt upp rehab i Stockholm, men måste som sagt komma dit först. Kommer göra den på Sofia Hemmet. Sen blir det nog ett samtal till Robins fysio Nicke Lantz. Fast det vet han inte om än. Fast jag vet att han läser min blogg, så nu vet du ju det! Fixa tider!!!

Lite annat nu.

Kollade precis på Berdych-Djokovic på tv. Då slog det mig att Berdych har ju fortfarande inget Head märke i sitt rack. Jag frågade honom i Wimbledon om det. Jag frågade på skämt hur mycket pengar han egentligen kräver eftersom han inte målat i loggan. Men det har inget med pengar att göra faktiskt. Det är så att han fortfarande är under kontrakt med Dunlop och dom släpper honom inte, så därför får han inte måla i Head.

För någon dag sedan såg jag att det stod en satans massa vattenflaskor i Andy Murray skåp i omklädningsrummet. Det var av märket Highland Spring. Andys sponsor. Jag frågade om dom verkligen skickar vatten till honom för varje turnering. Ja var svaret. Jag kan ju inte dricka Evian sa han och log. Nu när Evian är vattensponsor här så får inga andra vattenmärken synas så han får ta av pappret runt flaskan och dricka. Nu har jag inte sett om han verkligen bara dricker sina egna flaskor, men jag var fascinerad av att vattnet skickades till honom.

En annan sak med Murray. Efter sin match mot Melzr såg jag en av dessa flaskor ligga berdvid hans väska med sportdryck i. På flaskan var en tejpbit med skriften SET 4. Han har alltså olika blandningar för varje set. Skillnaden är mängden glukos. Mer glukos för varje set som spelas. Så noga är inte jag kan jag erkänna. Sen spelar jag inte 5 set så ofta heller. Eller förlorar matcher på grund av kondition heller för den delen. Jag förlorar bara matcher i år för att vaden vägrar hålla verkar det som…

Casablanca.

Mästare.

Nämen, Casablanca är ju världens bästa stad. Det är ju världens bästa tävling. Med världens bästa folk. Med….nja… kanske är lite färgad just nu så här under kvällen efter matchen. Men som jag sa innan är Casablanca som tävling var inte så illa som jag trodde. Förtjänar inte sitt rykte. Men ingen rök utan eld antar jag, förr var den sämre. Hur som helst, fy fan vad sköööööööööööööööööööönt!!!!

Efter den här jävla inledningen på säsongen kunde jag inte önskat mig en bättre vecka. Jag skrev ett sms till Horia innan jag flög ner och sa att jag kommer bara hit ner för att vinna tävlingen, inget annat duger. Schysst att han tyckte likadant då. Det har varit en riktigt jobbig period hittills i år, med mycket upp och ner. Men nu känns det rätt bra om jag ska vara ärlig. (Hoppas det kan fortsätta såhär nu…) Även om tennisen kan bli mycket bättre, för vi spelade faktiskt inte så bra denna veckan. Ja, jag vet att det låter sjukt divigt, men så är det. Ibland känns det inte bra, men av någon anledning har man marginaler på sin sida. Att vinna när man inte spelar bra är en otroligt skön känsla med! Lite som att, fan jag kan ju vinna fast jag inte spelar på topp. Jag kanske är rätt bra på tennis i alla fall…

Dagen började ändå rätt bra. Klockan 16.00 här, 18.00 hemma, gick sign in tiden ut för Monte Carlo och jag kom in med Kolskrivaren. (Kohlschreiber) Otroligt skönt att få en ny chans att göra någonting bra ifrån sig i en masterstävling, fast det inte är en masterstävling…. fast det är det. Matchen idag då? Jo, vi började riktigt bra och för första gången så spelade vi bra samtidigt. Det är ju det som är viktigt i dubbel, att tajma in spelet så man spelar bra samtidigt. Ofta händer det att någon spelar bra i några game och sen när den andre väl börjar ta tag i saker och ting, försvinner helt plötsligt den som spelade bra. Så, inget snack om första set. Sen otroligt, otroligt slarvigt servegame i min serve. Vi har chanser att bryta tillbaka, även upplagt läge, men vi chokar. Så det bli supertiebreak. Vi tar toalettbreak och jag säger, nu måste vi bara spela varje poäng, vi har hela tiden häng i deras servar så vi kommer få chanser och vi kommer vinna. Visst, 1-5 i baken direkt. Fan. Men det kändes inte hopplöst, andra serve mot mig och jag lägger ner den på fötterna och Horia tar hand om returen. Perfekt, två bra servar och det är 4-5. Då känner jag, fan det kan nog gå vägen ändå och vi går till 8-5 och vinst 10-7. Otroligt skönt!!! (Sa jag det innan?)

Vi firade med buffét idag igen, utan hjärna… Sen åkte vi upp till baren på 28e våningen och jag tog mig en 18 årig Glenfiddich och han en öl. Måste ju fira lite. Livskvalitét tycker jag. Sitta i en bar efter man vunnit en turnering och sen prata om matchen/matcherna. Härlig känsla.

Men ingen rast ingen ro. Väckning klockan 05.30 för ett morgonflyg till Nice och sen förbereda mig för våran tuffa lottning i Monte Carlo. Vicht.

Men hoppsan…

Något jag inte trodde jag skulle skriva när jag flög hit var att jag är faktiskt imponerad av den här tävlingen. Ok, det finns ju saker som är helt åt skogen, men det är sånt som har med kulturen att göra. Det märks verkligen att turneringen lyssnat på spelare och ATP och försöker sitt yttersta för att förbättra sig. Nytt hotell för i år och det är otroligt fint. Det var det inte innan. Lunchen på klubben är bra. Det var den inte innan, tydligen. Fick råd innan jag åkte hit om att jag skulle inte vänta för länge innan jag åt lunch för då skulle alla flugorna redan ätit upp den…

Trafiken är inte svensk om vi säger så. Igår höll jag och Tecau på att hamna i en frontalkrock i en korsning. Det var så otroligt nära att jag fick nästan byta kalsonger när jag kom till rummet. Dom kör som idioter måste jag säga! Men, det är ju sånt som har med kulturen att göra. Jag vet att syrran klagar på precis samma sak med trafiken och hon bor i Kuwait för tillfället. Annan del av världen men ändå rätt lik här. På tal om lika och olika delar av världen. Jag upphör aldrig att förvånas över hur en flight på bara 3 timmar kan få en att hamna i något som känns som en helt annan värld. Jag menar, man flyger 10 timmar och går av någonstans i USA, men känner ändå igen sig och förstår kulturen. Sen tar man en kort flygtur hit och världen känns upp och ner.

Strängningsgubbarna har inte så bra koll här får man säga. Jag lämnade in rack på 25kg och ser när han strängar det att det står 22kg på maskinen. Jag påpekar det och får ta dit en tolk för att få dom att förstå. Han säger att det är ju klart att det står 22kg eftersom maskinen drar 2-3kg för hårt. Jaha, vad dumt av mig. Sorry… Annars kan man ju stränga på 25kg och sen får jag avgöra hur jag vill ha det… MEn han är rätt självsäker också. Hade bett om att få ett rack till klockan 11.00 idag. 10.30 har han inte börjat och jag säger att jag ska spela match idag. Ingen fara säger han. Klockan 10.56 går jag tillbaka och mitt rack ligger fortfarande på golvet. Ursäkta, men jag ville ju ha det klockan 11.00 sa jag en gång till. Ok, ok. No problem, sir! Rätt självsäkert svar. Stränga ett rack på 4 minuter. No problem.

Har något strul med mina bihålor nu tror jag. Mina tänder känns som dom ska sprängas och det känns som om min vänstra sida av ansiktet ska sprängas med… Inte roligt.

Vi vann idag förresten. Men det var inget skönlir. Matchen svängde otroligt mycket. Hade break i båda seten men kunde inte ta till vara på dom. Otroligt skönt att vinna i alla fall efter den där resan till USA som vi inte nämner numera. Shhh!!!!!

Avslutar med två bilder. En bild säger mer än tusen ord heter det, men jag kommenterar dom ändå. Och det spelar ingen roll hur jävla sjukligt positiv du är som människa…! Dom här banorna är inte bra, men tur i alla fall att det “bara” är träningsbanor.

Studsar sådär faktiskt.

Ja, vad ska man säga...?