27e gången gillt.

Det här borde man nog inte säga som tennisproffs, men jag är sjukt bakis idag. Det blev en hel del igår. Men fantastiskt rolig kväll på Loft. Ska man fira så ska man fira, tycker jag. Inget att skämmas över. Ibland måste man helt enkelt ha en riktigt rolig kväll. Och det hade vi igår. Jag och Horia, tjejerna från players och andra kompisar bland annat Sean Frost, min sponsor med Sergio Tacchini och Klip strings. Sean är en kompis sen länge och vi har hjälpt varandra under många år.

27e gången gillt? Nja så ofta har jag nog inte startat i Båstad, men det känns nästan som det. Att äntligen få vinna, ja, det känns verkligen som en tung sten lyfts från mina axlar. Det är verkligen en titel som jag saknat. Jag vågar inte nypa mig i armen för den sommar vi har jag och Horia är bara helt overklig. Helt tecknad. Matchen i sig igår var nog ett sömnpiller för många skulle jag tro. Det var verkligen inget skönlir och tyvärr blir det så ibland. Jag tycker att jag började riktigt bra och spelade helt ok i större delen av första set, då Horia inte var på topp. Sen i andra så försvann jag mer och mer. Tycker själv jag var rätt usel ett tag, men då tog Horia tag i saken och spelade riktigt bra på slutet. Skönt att vi kan komplettera varandra så. Det är det som funkat rätt bra på senare tid, när en spelar dåligt har den andra tagit sitt ansvar och höjer nivån. Så andra set har jag verkligen Horia att tacka för.

Det var mycket nerver med i matchen, men jag kände mig som sagt bra i början av den. Sen när vi inte kunde hålla dom break vi fixade kände jag att det blev tajtare och tajtare. Horia sa efter att han var riktigt nervös i början för han visste hur mycket jag verkligen ville vinna denna titeln. Och när det är mycket nerver med i en match, då kan det bli rätt mycket misstag. Men som jag sa i talet, vi spelade inte våran bästa tennis idag, men vi vann så det skiter jag i.

Horia skulle flugit redan igÃ¥r kväll men av nÃ¥gon konstig anledning ändrade han sin flight och stannade kvar… Vi skickade lite sms idag och han sa bland annat att han fattar inte vad som har hänt med allt folk i världen under tiden han var i BÃ¥stad. Alla är sÃ¥ fula… Tror han gillade dom svenska tjejerna… Sen sa han även att detta var den bästa veckan i hans liv. Det är rätt bra betyg Ã¥t Sverige och BÃ¥stad tycker jag.

Tack alla igen som sagt grattis och stöttat. Det är otroligt skönt att känna stödet frÃ¥n er alla. Hoppas vi kan fortsätta sÃ¥ att det inte slutar…

Fick en frÃ¥ga av en reporter pÃ¥ presskonferensen efter mathcen om Wimbledon förändrat mitt liv pÃ¥ nÃ¥got sätt. Ja, titta runt omkring dig, svarade jag. Det sitter 10-15 reportrar och intervjuar mig just nu… Det gjorde det inte förut.

Det blev svårt att fortsätta mitt tacktal när jag ville tacka min familj och mina vänner. Det blev känsligare än vad jag trodde. Jag kunde inte säga så mycket för jag var på väg att bryta ihop. Det räcker om Federer och Murray grinar i sina tacktal. Där behöver jag inte kasta mig in. Men otroligt skönt att få vinna framför alla som följt mig hela livet mer eller mindre. Tror nog inte mamma varit så nervös nån gång innan när jag spelat. Kul!

På Onsdag bär det av till USA för 6 veckor där. Nu känns det på tok för länge eftersom vi tjänat ihop så mycket poäng och borde nästan bara koncentrera oss på dom större tävlingarna. Men vi är redan anmälda och resorna redan bokade, så vi drar. Schemat är med förra årets resultat inom parentes, Los Angeles (1a runda), Washington (Vinst), Toronto (2a runda), Cincinnati (2a runda), New Haven (semi) och US Open (3e runda). Spelar vi bra under resan så skippar vi nog New Haven och sticker till New York för att träna inför årets sista Grand Slam. En match i taget dock!

Och playerstjejer… “blondinbella-inlägget” kommer. Jag har ju lovat.

Final.

Fan vad skönt med final i BÃ¥stad igen. Det trodde jag inte för nÃ¥gra mÃ¥nader sen. Och nej, jag är inte kaxig. Eller kaxigare än vanligt. Och jag tar inte ut segrar i förskott. Men vi har fÃ¥tt w.o. i semin. Bracciali har lämnat in. Jag vet inte vad det är för skada han har dragit pÃ¥ sig. Vet faktiskt inte om han är skadad. Men jag ska nog inte säga för mycket innan jag sett om han spelar nÃ¥got slags ligaspel imorgon eller ej… Om han inte gör det sÃ¥ är han ju verkligen skadad. Hur som helst, w.o. är fan bland det skönaste som finns.

Matchen igår var inget att skriva hem om egentligen. Vi servade väldigt bra, men i övrigt var vi inte så nöjda. Till vårt försvar så är det sjukt svårt att spela sent på kvällen i Båstad. Solen hänger lågt så länge i Sverige på sommaren så man kan knappt se någonting överhuvudtaget på ena sidan. Så man blir lite passiv och tveksam och man har ingen bra känsla i kroppen. Vi servade som sagt bra, så det var aldrig någon fara egentligen. Sen började vi nog lite tveksamt för att vi hade hört att den ena polacken skulle ha skadat sig i sin första rundan och kunde knappt gå under den matchen. Men det syntes inget av det, så efter ett tag kunde vi tända till och få det break som fick oss att spela bättre.

Tjejerna i Players hÃ¥ller pÃ¥ och pressar mig hela tiden pÃ¥ ett vad som jag blivit inlurad till. Dom tycker att jag ska göra min blogg till blondinbella, eller vad fan hon nu heter, och slänga in nÃ¥gra foton med mig modellandes kläder. Typ, idag har jag pÃ¥ mig si och sÃ¥. Funderar pÃ¥ att förlora finalen bara för att slippa det… Eller ta pÃ¥ mig en Borat-baddräkt. Tror det senare skulle fÃ¥ mig polisanmäld i och för sig.

Så vi är lediga imorgon igen och jag har bett Tompa Jo och Bjösse att ställa upp som sparring igen imorgon så vi får lite matchspel. Jag gillar inte att ha två days off innan en final, så jag vill spela poäng imorgon och eftersom man absolut inte vill förlora mot gubbar blir det ju bra tändning mot dom!

Hur det än går på Söndag så har jag bestämt mig för att ha ett bättre tacktal än i fjol. Förra året hade jag det sämsta tal någonsin för att jag var så besviken efter förlusten. Så, vinst eller torsk, jag ska vara bättre i år. Inte för att jag planerar vad jag ska säga efter finaler och kommer inte göra det nu heller. Men jag misskötte mig förra året och skulle visat mer uppskattning till denna turneringen. Men jag vill fan hålla ett vinsttal denna gången!!!

Titta, jag kan ju…

Vet inte vad som har hänt, men jag verkar kunna spela rätt bra i Båstad. I alla fall igår. Men nu har jag väl sagt för mycket. Imorgon blir det väl som vanligt igen. Hur som helst. Bra inledningsmatch av mig och Horia igår. Stabil match från första boll till sista. Skönt att få den under bältet. tror jag sagt det innan, men matchen efter ett bra resultat kan vara otroligt knepig.

Nu sitter jag på hotellrummet och kollar på Robin mot Gujja. Vilken inramning det är. Helt smockat. Jag hade tänkt att kolla live, men det finns fan inte en plats ledig! Otroligt bra jobbat av turneringen. Bra marknadsfört och Sunset tennis är ju riktigt läckert. Sen att just Robin och Gujja möts gör ju inte saken sämre riktigt.

Spelarfesten igÃ¥r var lika rolig som vanligt. Den trevligaste kvällen pÃ¥ touren, utan tvekan. Stefan Odelberg var där som vanligt och jag skrattar aldrig sÃ¥ mycket som jag gör när jag ser hans framträdanden här. Mannen är ju sjukt rolig. Hans show är ju mestadels engelsk under denna kvällen. “And then on the highway is the dead grävling…” Fantastisk humor! Fantastiskt god trerätters meny. Men det bästa med kvällen mÃ¥ste ändÃ¥ varit att se alla tjejerna frÃ¥n players i sina tajta rosa underställ. (Eller vad det nu var…) Ni sÃ¥g mysiga ut tjejer!!!

Fick en kommentar att när jag bloggar positivt fÃ¥r jag mycket mindre kommentarer och det är väl inte svÃ¥rt att vara positiv när man har fickorna fulla frÃ¥n Wimbledon. SÃ¥ nu är man ointressant för att man inte klagar tillräckligt… hur ska ni ha det?!? Sen är det rätt svÃ¥rt att hitta negativa saker när man spelar sina absoluta favorittävlingar för Ã¥ret. Rätt enkel ekvation, va?

Gujja är rätt snabb.

Robin slår rätt hårt.

IgÃ¥r innan festen sÃ¥ tar tävlingen hit en herrshop under dagen. Den heter Zgander och är frÃ¥n Helsingborg. Ytterligare en bra idé. Vi fÃ¥r lite rabatt och dom tar hit en hel del kläder som vi kan välja pÃ¥ och shoppa loss lite om vi nu känner för det. Det bryter liksom vardagen och spelarna fÃ¥r känslan om att turneringen värnar om dom. Den fÃ¥r man inte nÃ¥gon annan stans. Poppade till det och köpte bland annat ett par vita jeans. Man vill ju passa in i hippa BÃ¥stad. Eller säger man inte hippa nu för tiden…? Är det ute…?

Ååååååååååå!!!!

Ääääääääääääää!!!!
Öööööööööööö!!!!

Gissa vad jag har?!? Äntligen en ny dator. Men satan vad dyr den var. Apple kör tydligen med sin betala för 2 fÃ¥ 1 kampanj med mig! Storyn med min dator jag beställde av Apple är ju fortfarande inte slut. Den dator som Apple skickade till mig i Holland, den dator som var fel, blev stulen frÃ¥n hotellet och Apple vägrar betala tillbaka mina pengar innan dom fÃ¥r tillbaka datorn. Kul. Som om det vore mitt fel?!! Hur som helst har hotellet erkänt att det är deras fel, sÃ¥ det borde ju lösa sig till slut. Om nu inte Apple kommer kräva mig OCH hotellet pÃ¥ pengar. Skulle inte förvÃ¥na mig. Men vad kul det är med nya saker…

Äntligen hemma. Vi stannade en dag extra i London eftersom det är Champions Ball pÃ¥ Söndagen efter herrarnas final. Jag kände inte riktigt för det, men Bjösse övertalade mig. Det är ett minne för livet sa han och vad skulle jag göra en Söndag i BÃ¥stad som var sÃ¥ viktigt egentligen? Det var som vilken officiell middag egentligen förutom att det var Wimbledon… Och det gjorde ju en rätt stor skillnad. Turneringen stod för frack till herrarna och klänning till damerna. Omklädningsrummen var fulla av kläder under större delen av Söndagen. Men äntligen hemma.

Jag mÃ¥ste säga att jag fÃ¥tt mycket mer respekt för Federer, Nadal, Söderling, Murray och dom andra grabbarna som alltid gÃ¥r lÃ¥ngt i grand slams. Att dom är bra nog att göra det är inte det jag pratar om, det har jag haft respekt för hur länge som helst. Utan just den press som dom klarar av, att dom orkar spela sÃ¥ bra under tvÃ¥ veckor. Att dom stÃ¥r ut med allting runt omkring. TvÃ¥ veckor är faktiskt en lÃ¥ng tid! En lÃ¥ng tid att spela sin bästa tennis. För att förklara, efter vi vann vÃ¥r kvart sÃ¥ hade vi en day off. Och jag var helt slut! Vi tränade 30-45 minuter den dagen och jag rörde inte en fena. Efter vi vann semin sÃ¥ var jag helt slut dagen efter och tränade världens slöaste timme. Inte för att jag var fysiskt utmattad av tennisen utan fysiskt utmattad av allt runt omkring. All press man sätter pÃ¥ sig själv, all fokus, allt stohej och den lilla del media jag gjorde. Stjärnorna har ju mycket med media… Men allt detta gör att 2 veckor är en väldigt lÃ¥ng tid. För mig i alla fall. Jag har ju som sagt inte varit i denna sits sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger, men jag var som sagt helt slut efter turneringen. Även mÃ¥ndagen och tisdagen har varit otroligt lÃ¥ngsamma för mig. SÃ¥ jag har fÃ¥tt ännu mer respekt för killarna som gör detta varje gÃ¥ng det är en grand slam. Det handlar inte bara om tennis under dessa turneringar, det hoppas jag ni kan förstÃ¥.

Snart dags för BÃ¥stad. Jag kommer träna ett lätt pass imorgon för att starta lÃ¥ngsamt. Den svÃ¥raste matchen att spela brukar vara den efter man har gjort nÃ¥gonting bra. Det i kombination med hur jag brukar spela i BÃ¥stad sÃ¥ har jag inga stora förhoppningar alls. Blir troligen en första omgÃ¥ng, men har inget emot att kunna gÃ¥ längre…

En rolig grej frÃ¥n min mixed i Wimbledon, det enda roliga med den förlusten, hände när jag skulle tacka för matchen. Vi mötter ju Bruno Soares frÃ¥n Brasilien och Su-Wei Hsieh frÃ¥n Tapei. När jag tackar min partner sÃ¥ pussar jag henne en gÃ¥ng pÃ¥ varje kind, som man brukar göra. Sen gÃ¥r vi mot nätet och ska tacka vÃ¥ra motstÃ¥ndare. Jag gÃ¥r mot Su-Wei och böjer mig fram för pussa henne pÃ¥ kinderna. Men jag märker att hon ryggar tillbaka. Utan att tänka mig för lutar jag in ännu mer och det ser ut som att min mun jagar efter hennes kinder. Det gÃ¥r nästan sÃ¥ lÃ¥ngt att jag tappar balansen. Skit samma tänker jag och skakar hand till slut. Sen när jag väl kommer till omklädningsrummet sÃ¥ skriker Jocke Nyström, Simon Aspelin och flera efter mig. FrÃ¥gar om jag har dÃ¥lig andedräkt eller om jag har herpes… Ja, sÃ¥g ni, svarar jag. Hon ryggade fan bort!!! Var ni pÃ¥ banan och sÃ¥g matchen, fortsätter jag. Nej kommer svaret… Matchen var ju tv-sänd sÃ¥ kamerakillarna hade inte bara visat mig jaga henne med mina putande läppar utan dom hade zoomat in spektaklet och visat det i slow motion… tre gÃ¥nger!!!

Världens sämsta tacktal.

Jag är inte världens bästa förlorare, det vet både jag och dom flesta, men jag är inte heller världens sämsta.  Men min besvikelse i Söndags vär helt enkelt för stor så jag kunde inte få fram någonting vettigt att säga i tacktalet.  Jag har förlorat i finaler innan och jag har inga större problem med att prata framför en publik, men i Söndags blev det för mycket för mig.  Det värsta som finns när det kommer till att förlora är att göra det i Davis Cup, det finns inget värre för mig.  Det känns som att någon river ut hjärtat på en och sen äter upp det framför ögonen på dig.  Men efter mina Davis Cup förluster kom denna finalförlust i Båstad.  Och inte så långt efter måste jag överraskande nog skriva.  Jag har haft dåligt samvete för mitt dåliga och otacksamma tal efter finalen.  På kvällen ringde jag till sportchefen Thomas Johansson för att be om ursäkt och säga att jag vet att jag skulle gjort det bättre.  Men besvikelsen tog helt enkelt överhanden.  Jag har tänkt i några dagar på det och tänkte förklara lite varför just denna förlust var så jobbig.  Antar att det är lite som terapi för mig att skriva om det.  Kanske inte så rolig läsning och troligen lite för personligt, men jag gör det i alla fall.

Vi, familjen Lindstedt, flyttade till BÃ¥stad när jag skulle börja Ã¥rskurs 4 och har sedan dess bott kvar här.  Min tennisträning fick jag pÃ¥ Drivans tennisanläggning i klubben BMTS.  SÃ¥ jag fick min grund här.  Jag gick även tennisgymnasiet här i BÃ¥stad sÃ¥ jag ser mig som en äkta BÃ¥stad-bo fast jag inte är född här.  Jag har alltsÃ¥ växt upp här med dom kalla, blÃ¥siga vintrarna när allt man gör är helt enkelt att räkna dagarna till tennisveckan som fick hela resten av Ã¥ret att verka vara mindre mörkt.  Där sprang man som liten grabb och ville kolla pÃ¥ tennis, följde sÃ¥ mycket som möjligt.  MÃ¥nga kan nog relatera till hur man funkar som grabb pÃ¥ en tennistävling eller annat stort idrottsevenemang.  Inte nog med det, jag har varit bollkalle i nÃ¥gra Ã¥r för tävlingen, till och med för min systers man, Lars Jönsson.  När det var Davis Cup i BÃ¥stad ett Ã¥r var jag färgbolaget Beckers maskot “Beckorren” och sprang runt i en stor jävla ekorr-kostym som var hur varm som helst i högsommaren.  Men det är inte bara därför som förlusten var sÃ¥ jobbig.

Jag kommer ju frÃ¥n en tennisfamilj där bÃ¥de syrran, Annica, och brorsan, Niclas, spelade.  Dom var bÃ¥da Sverige-ettor och vann allt i sina klasser nÃ¥got/nÃ¥gra Ã¥r.  Jag var det svarta fÃ¥ret som förlorade i första rundan och sen hängde i hotellpoolen…  Jag blev 6a i Sverige som bäst.  Att äntligen ha chansen att lyckas i BÃ¥stad var lite som min personliga revansch, mitt personliga Everest som jag hade chansen att äntligen kunna bestiga efter sÃ¥ mÃ¥nga Ã¥rs misslyckanden.  SÃ¥dant som sägs i barndomen hänger ofta med resten av livet, konstigt nog.  SÃ¥ tankarna flackade omkring i huvudet och fastnade för folk som sagt att man aldrig skulle lyckas.  Det var mer än en match för mig.  SÃ¥ med allt detta i Ã¥tanke och med alla Ã¥r som jag stÃ¥tt pÃ¥ utsidan av grindarna och inte ens kunnat fÃ¥ vara med, sÃ¥ kan jag nog säga att det inte finns en spelare som velat vinna just denna turnering mer än jag.  Stora ord, jag vet, men jag tror nog att jag kan skriva dom ändÃ¥.

Så, Christer och Thomas, tack så mycket för det otroliga engagemang ni visar och för det ni startade för X-antal år sen.  Ni gör det med bravur och förtjänar alla utmärkelser ni får från oss spelare.  Jag kommer tillbaka så länge jag kan och får.

Anna och alla ni andra töser i Players, ni är verkligen turneringens ansikte utåt till oss spelare.  Det är er man kommer ihåg och det är ni som gör allt så enkelt för oss.  Vi saknar verkligen ingenting och det finns inte en turnering där ute som har så bra service som ni erbjuder oss.  TACK!!!

Alla kompisar som kommer och kollar och som stöttar mig.  Tack, ni vet vilka ni är!  Ni betyder otroligt mycket för mig!

Sist, men absolut inte minst, min familj!  Ingenting funkar utan er.  Tack för allt, genom alla år.  Jag är evigt tacksam.

Då drömde man...

« Previous Page