Milstolpe.

Ja, något annat kan jag inte säga att det är. Milstolpe. Topp 10. Jag kan nog ärligt säga att inte ens när jag sprang runt som en unge och spelade mot planken i Båstad trodde jag att jag skulle bli så här bra. Som en tennisspelare är detta det första och största målet man sätter. Att bli topp 10.

Detta kan bli ett litet osvenskt inlägg, men som sagt, jag säger ofta vad jag tycker. För jag skäms inte att skriva att jag är bra. Och just nu är jag bland dom 10 bästa dubbelspelarna i världen. Men fy fan vad sjukt det känns att skriva den meningen. Att jag, snorungen Robert från Båstad, har blivit topp 10. Inte i Båstad. Inte i Skåne. Inte i Sverige. Utan topp 10 i världen. Hahaha…man måste väl skratta ändå? Känns så i alla fall.

Jag visste att Australian Open skulle ta mig nära, men vågade inte hoppas för mycket. För jag ska vara ärlig, detta betyder fruktansvärt mycket för mig. Och då menar jag fruktansvärt mycket!!! När vi mellanlandade i Dubai kollade jag direkt rankingen, men det var ju bara Måndag morgon så rankingen var inte ute. När jag väl landade i München hinner jag inte kolla online för jag får ett sms direkt från Thomas Johansson som grattade mig till min nya ranking och sa hur glad han var för min skull. Om jag skriver att jag inte fick en klump i halsen av att veta att jag blivit topp 10, så ljuger jag… Men kul att en bra kompis och vår senaste Grand Slam vinnare hörde av sig. Bjösse hade väl inte tid…!!!!!!

Till alla personer därute som inte ger dubbeln så mycket respekt, er skiter jag i. Jag vet hur mycket jobb jag lagt ner på att komma hit, hur mycket jag har slitit. Detta är mitt livs största bedrift. Så, kiss my ass!

Självklart har jag inte gjort det själv, det är liksom lite svårt i just dubbel. Jag måste tacka Horia för att slita lika mycket som jag gör för att hela tiden bli bättre. Men även min familj! Ni har alltid varit ryggraden i min karriär! Tack för allt ni gjort genom alla år! Ni har varit och är lika viktiga som partnern som står bredvid mig på banan. Tack!

Nu ska jag berätta hur sjuk i huvudet jag verkligen är. Som ni nog förstått av de ni läst så blev jag gladare än jag nästan någonsin varit i mitt liv när jag fick reda på detta. Dock efter fem minuter kollade jag hur mycket jag hade upp till 9e platsen. För jag måste ju ha en ranking som bara består av ett nummer. Inte två. I fem minuter var jag nöjd. Det är fan inte friskt…

Men som sagt, jag är jävligt stolt över mig själv. Att jag väl lyckats nå denna ranking underlättar ju min situation med eventuella barn och barnbarn jag kanske kan få. För nu måste jag ju inte ljuga att jag varit topp 10…

Avslutade Australien trippen med att ta några dagar ledigt och faktiskt njuta av landet och vädret. Fick även reda på att det finns en Svensk kyrka i Melbourne. Precis som Svenska kyrkan i New York och London. Blev rätt irriterad på kompisarna som inte berättat det för mig innan. Dom bara tog det för givet att jag visste.

Heja Sverige!

Och varför är det sÃ¥ viktigt att besöka Svenska kyrkan? Jo…

Godiiiiiiiiiis!!!

Mitt besök var inte spirituellt direkt…

Sista dagen började med frukostpicknick pÃ¥ Rod Laver medan Horia och Bethanie värmde upp inför finalen. Inte mÃ¥nga som haft frukost där inte…

Frulle och underhållning.

Bra fejkat.

Skön vinst idag. Även om jag var tvungen att fejka. Kanske inte världens mysigaste information som kommer just nu, men jag är ju bara en vanlig människa… Jag säger det bara en gÃ¥ng sÃ¥ vi inte behöver fÃ¥ för mÃ¥nga mentala bilder av det hela. Diarré. SÃ¥ där, jag sa det. Hela dagen har varit sÃ¥där fÃ¥r jag säga och jag kände redan under inbollningen i hettan här att mina krafter minskade praktiskt taget med varje slag. SÃ¥ jag spenderade resten av tiden med att dricka sÃ¥ mycket som möjligt (man blir ju uttorkad) och försöka fÃ¥ i mig sÃ¥ mycket mat jag kunde fÃ¥ i mig. Sen när matchen började hade jag tvÃ¥ ben som vägde runt 100kg styck. Hade liksom inget tryck i dom. SÃ¥ jag fejkade.

Alltså, försökte visa så lite som möjligt och det gick vägen. Även om jag kände mig som en torr daggmask i Sahara. Vi fokuserade extra mycket på våra servar och mer eller mindre fick två break gratis. Tack för kaffet, dom tar vi.

Jag trodde inte vi skulle vinna och väntade praktiskt taget hela matchen pÃ¥ att vi skulle börja förlora bollar. Men det kom aldrig. Sjuuukt skönt. Första rundar är alltid jobbiga och att fÃ¥ den överstökad är mums. Nu blir det Davis Cup i morgon antar jag. För jag förmodar att Starace/Bracciali kommer spela i Lidköping. Skulle bli förvÃ¥nad annars. Om jag mÃ¥ste välja vilken match jag helst skulle vinna om det nu blir sÃ¥. Den i morgon eller den i Davis Cup sÃ¥ väljer jag bÃ¥da…

Gick till Svenska Kyrkan här i New York igår. Inte för att be eller för att hämta inspiration för våran match. Nej, mycket ytligare än så. Gick in och sen direkt till cafét där och handlade en påse bilar och en 250 grams Marabou chokladkaka med Daim. Tråkigt!!!!! Svenskt godis, det blir fan inte bättre. Om ni inte visste det så finns det alltså en Svensk kyrka här. Mitt på Manhattan. Eller kyrka och kyrka, det är en vanlig byggnad där du kan gå in och läsa Svenska tidningar, böcker eller det där normala som görs i en kyrka. Ni som går vet bättre än jag. Hur som helst, kul med lite Sverige efter så många veckor här i kocko-landet.

Efter matchen kommer en av media killarna fram till mig och säger att jag har press. OK, det var som fan. Press efter en förstarunda. Det har inte hänt innan. Och har fortfarande inte hänt… Danska tennistidningen ville prata med mig, dom gjorde ett reportage om Frederik Nielsen tror jag det var. SÃ¥ jag passade pÃ¥ att ljuga lite och berätta smaskiga sexiga detaljer om Wozniacki… Nej det gjorde jag inte!!! Inga korkade kommentarer nu!

Tillbaks på rummet och jag dricker recovery och en massa vatten. Måste få i mig så mycket jag kan så att jag kan vara fräschare i morgon. Viktig match!