Kors i taket!

Robban lyckades vinna en match pÃ¥ bana 1 i Stockholm.  Synd att det gick pÃ¥ en annan Svensk bekostnad.  Som jag skrivit tidigare är det trÃ¥kigaste som finns att möte Svenskar i öppningrundan.  Men, sÃ¥ är det.  Nu är det ny match imorgon och ska försöka tända om.  Klockan är 22.43 och jag har precis beställt roomservice, med fyra kalla öl.  Jag kan aldrig somna ordentligt när jag spelat en sen match.  SÃ¥ jag behöver öl för att gÃ¥ ner i varv.  Det är den ursäkt jag använder i alla fall!  Nej, men allvarligt, det är faktiskt sÃ¥ det ligger till.  Fler idrottare gör samma sak.  AlltsÃ¥ inte bli stupfull!!!  Men det hjälper i alla fall mig att lugna mig och kunna fÃ¥ den sömn jag behöver för att kunna prestera nästa dag.  Lite pest eller kolera kan tyckas.  Antingen inte somna, eller dricka öl…  Det är inget jag rekommenderar, men det funkar för mig.  Jag hörde frÃ¥n nÃ¥gra Amerikanska tennisspelare att Michael Jordan alltid tog med sig ett sexpack efter sina sena matcher för att kunna somna.  SÃ¥ funkade det för honom funkar det för mig.  I want to be like Mike…

SÃ¥, bana 1 i Stockholm…  Ja, förlÃ¥t, jag kan inte lÃ¥ta bli!  Det är den mest svÃ¥rspelade banan pÃ¥ hela touren! Speciellt eftersom jag tydligen alltid ska spela samtidigt som Robin eller Pim Pim.  Jag sa till Pim Pim innan matchen att fan ta dig om du sätter din Södertälje klack närmast bana 1!!!  Det slapp vi i alla fall.  SÃ¥ tack ska du ha!  Det finns inget bättre än att spela tennis framför en publik som är helt vild.  Till och med om den är emot dig.  Men när vrÃ¥len och musiken kommer frÃ¥n en annan bana, dÃ¥ är det inte lätt.  Det är alldeles för mycket rörelse och liv runt bana 1.  Det är faktiskt inte bara min Ã¥sikt, utan alla i omklädningsrummet gillar inte situationen.  Hoppas att den snart flyttas upp till andra vÃ¥ningen igen!  LÃ¥t mig förklara lite.  Det är sÃ¥ högljutt att du helt enkelt inte hör när du eller din motstÃ¥ndare träffar bollen.  Och hörseln är OTROLIGT viktig i tennis faktiskt.  Det har gjorts tester där tennisspelare fÃ¥r spela med öronpluggar.  Och resultatet är att dom inte kan träffa bollen sÃ¥ rent som dom brukar.  Ett exempel idag.  Min partner servar och mottagaren svingar sin retur, men träffar lite fel.  Det hör vi inte och ser bara att han slÃ¥r en full sving.  VÃ¥r förberedels blir därför alldeles för tidig eftersom vi tror, efter vad vi sett, att bollen kommer komma snabbt till oss.  Felträffen gör ju att bollen bÃ¥de tar en annan bÃ¥ge och den kommer lÃ¥ngsammare.  Vi stÃ¥r helt enkelt fel placerade till slut.  Det är väldigt svÃ¥rt.

Arnaud Clement kan nog vara den bästa dubbelspelaren jag spelat med i min karriär.  (Sorry, Bjösse, men vi spelade för dÃ¥ligt i Argentina…)  Sjukt imponerad idag.  Jag spelade inte pÃ¥ topp, men jävlar vad han returnerade.  Efter matchen sa han att det var nog första gÃ¥ngen i sin karriär att han var den enda som inte tappade serven under en match.  Stick with me and good things will happen, ljög jag för honom…

Oj, nu kom ölen, hej då!!!

Nordens Venedig.

Underbart!  Stockholm!  Det är sÃ¥ otroligt skönt att kunna fÃ¥ vara hemma i Sverige och spela tävlingar.  Tänk om vi kunde haft fler tävlingar pÃ¥ hemmaplan?  Som Frankrike, som USA, som Spanien.  Att slippa resa och bara ta bilen till olika tävlingar.  Vore fantastiskt!  Och hur mycket mer Svenska spelare skulle det innebära?  Som dom tvÃ¥ USA-svängarna som finns.  Tävlingarna fram till Indian Wells och Miami.  Sen tävlingarna fram till US Open.  Att kunna vara hemma, ha kompisar som stöttade fram en, sponsorer som skulle vilja jobba med en.  Ja, tävlingar är bra att ha…  Sen hjälper det ju nog att ha en Grand Slam som gÃ¥r med runt 80 miljoner dollar plus varje Ã¥r!  Vi, (jag, Jonas Björkman och Kevin Ullyett), snackade lite om det pÃ¥ middagen ikväll om att inte behöva resa sÃ¥ mycket.  Hur skönt hade det inte varit att spelat fotboll eller ishockey?  Du spelar i samma land, reser med din tandborste och ipod som baggage.  Allt annat tas hand om, biljetter, hotell, ja allt.

I alla fall.  Stockholm.  En av årets höjdpunkter helt klart.  I mina ögon är Stockholm en av världens absolut vackraste städer.  Jag har inte varit på många platser i världen som kan konkurrera med Stockholms skönhet.  Och Kungliga Tennishallen är så mysig att spela i.  Så vitt jag vet, så finns det inte en till naturlig inomhus-centrecourt på touren.  Det är unikt.  Alltså med naturlig menar jag en året runt bana.  Även om man nu inte fått spela så mycket på centern under tävlingen.  Bana1 är tyvärr inte lika bra.  Är väldigt mycket liv runt den och jag tycker personligen den ligger bättre på andra våningen som den gjorde för några år sedan.

När jag landade i Stockholm ringde Eurosport.se mig och frÃ¥gade lite om Shanghai och lite annat.  Det avslutades med frÃ¥gor om min lilla huskur som jag gjorde.  Kändes rätt konstigt faktiskt.  Sen läser jag Aftonbladet och dom har gjort en liten artikel om det.  AlltsÃ¥, hur fan kan det vara “nyheter” att jag kissade pÃ¥ min hand för att försöka fixa en blÃ¥sa?  MÃ¥ste varit en otroligt lÃ¥ngsam idrottsdag i världen.  SÃ¥ nu är jag rädd att berätta att jag slog upp en ny blÃ¥sa vid roten av ringfingret och var tvungen att upprepa proceduren…  Shh, säg inget till nÃ¥gon!

Snackade lite med Andre Sa, brasiliansk dubbelspelare, i omklädningsrummet idag.  I Tokyo drog dom sig ur för han blev sjuk och jag undrade om han mÃ¥dde bättre nu.  Och vad han hade fÃ¥tt för sjukdom.  Svininfluensan fick jag till svar.  AlltsÃ¥, inte nog med att han var i Tokyo, han Ã¥kte även pÃ¥ svininfluensan!!!  Han fick spenderar 4 dagar i rummet dÃ¥ han var sÃ¥ sjuk att han inte kunde lämna sängen.  Han beställde roomservice varje dag och Japanerna kom med munskydd för att lämna maten och vÃ¥gade knappt vara där.  Sen en dag när han kände sig bättre gick han ut för att fÃ¥ lite frisk luft och att gÃ¥ en promenad.  När han kom tillbaka var dörren till hans rum öppet och han kikade in.  DÃ¥ stÃ¥r där människor men vita rockar, heltäckande ansiktsmasker och städar hans rum.  AlltsÃ¥ som i filmen E.T. ungefär och dom dammsög allt, golv, väggar och sängar.  Han sa att det här är inte mitt rum och gick iväg tills dom var klara.  Sen när han kom tillbaka luktade det rätt kemiskt sa han…  Hans Japan resa var nog jobbigare än min.

Blåsa.

Det blev rätt snöpligt slut i Shanghai för oss.  Tappade inte serven på hela matchen och hade matchboll, men gick ändå åt pipan.  Kändes lite som att det var våran chans att nå London.  Visst vi har fler chanser kvar, men det var upplagt perfekt för oss.  Vi mötte ju Cermak/Mertinak i första som liger 8 på racet för att möte Ullyett/Soares som ligger 9.  Alltså, vi kunde sett till att dom inte skulle kunna skaffa sig fler poäng här.  Nu vann Cermak/Mertinak andra omgången också vilket betyder att dom är runt 600 poäng före oss.  Om dom nu inte fortsätter att vinna.  Men jag tror ändå på Svenskt deltagande i London.  Robin.

Efter matchen gick jag direkt till Zoltan Papp, tourmanager denna vecka.  Alltså spelarnas representant i tävlingen för att föra våran talan när vi har något att komma med.  Han är t.ex. med och gör schemat för spelprogrammet.  I Lördags tränade jag och Martin och helt plötsligt när jag slår en backhand bränner det till i vänsterhanden.  Jag kollar vad det var och av någon konstig anledning slet jag av en bit skinn vi roten på lillfingret.  Det började blöda en del och som tur var hade vi bara 5 minuter kvar av träningen så vi la ner.  Jag går till fysio rummet och undrar vad jag ska göra.  Låt det vara och så ser vi imorgon.  Ok.  Kommer nästa morgon och dom tycker vi ska sätta på superlim.  Ja, vanligt superlim.  Det kommer hålla perfekt säger dom.  Om, vi kör på det då.  Nix.  Det sprack efter 5 minuter.  Efter träningen går jag in igen och då står Zoltan där med.  Det där ser inte bra ut säger han.  Nej, det känns för jävligt säger jag och om vi kan slippa att spela imorgon vore det bra.  Ok säger han.  Vi spelar nästa dag.  Jag fick inte över många backhand i våran match.  Men jag vill inte skylla förlusten på just detta men det känns så jävla onödigt.

Går som sagt in till Zoltan efter matchen och frågar hur han kunde spela oss idag.  Jag behövde en tjänst från ATP, det finns belysning på banorna, vi slåss om en plats för masters i London och mötte våra största konkurrenter till sista platsen.  Det stod så mycket på spel och vi kunde inte få hjälp av er?!?  Ja, nu när du säger det så, så borde vi kanske gjort någonting säger han.  Jag höll på att spricka av ilska.  Men visste att det inte skulle leda till något så gick ifrån.  För att strö ännu mer salt i såren skulle vi göra tv intervjuer för Masters efter matchen.

En rolig grej, vissa skulle nog säga äcklig…  PÃ¥ Söndagen när dom hÃ¥ller pÃ¥ att pilla pÃ¥ min hand ligger Juan Monaco där och säger till mig.  Du ska kissa pÃ¥ din hand.  Eeeh….va?  Ja, det hjälper otroligt mycket, kissa pÃ¥ din hand nÃ¥gra gÃ¥nger idag och du kommer se att det hjälper.  Ja, ja, ja svarar jag.  Sitter pÃ¥ kvällen i mitt rum och tänker, det kan ju unte skada i alla fall.  Fler spelare hade sagt att dom hört det faktiskt skulle funka.  SÃ¥, vad gör jag… jo… jag gör just det.  När jag stÃ¥r där och kissar pÃ¥ min hand hör jag min egen röst i huvudet.  (Den röst som kommer fram när jag är riktigt korkad oftast.)  Rösten, Robban 2, säger till mig, Detta trodde jag ärligt talat att vi aldrig skulle göra.  Och jag mÃ¥ste hÃ¥lla med Robban 2, det trodde jag aldrig att vi skulle göra.  Och vet ni vad, det blev faktiskt mycket bättre dagen efter.  Det enda felet var att den nya huden som sÃ¥g bättre ut inte var tillräckligt stark och jag slog upp den igen under första gamet.  Det som gör mig mest förbannad är att nÃ¥got sÃ¥ litet kan pÃ¥verka sÃ¥ mycket.  Men man mÃ¥ste ju kunna hÃ¥lla i racket föra att kunna spela.  Hur som helst sÃ¥ har jag svÃ¥rt att se mig som en hÃ¥rd krigare lik, Terry Butcher om ni kommer ihÃ¥g den Engelska fotbollsspelaren.  Känns som att han är mer man än vad jag är.  Och jag är övertygad om att han aldrig kissade pÃ¥ sig själv med vilje.  High five!!!

Nu är jag i Frankrike i två dagar sen till en av dom stora höjdpunkterna för året.  Stockholm.  Kom igen!!!

Bra start.

Det blev en bra start pÃ¥ Asien touren för 3 av oss svenskar.  Simon, Ã¥kte dit mot en storspelande Bopanna och hans partner Qureshi.  Tyvärr inget att göra mot dom just pÃ¥ den dagen.  Ja, och Brunström naturligtvis.  Vi hade en riktigt tuff match igÃ¥r med bra servande pÃ¥ en lite ojämn bana 1.  Mest imponerad är jag ändÃ¥ av PimPim.  Att han gÃ¥r och slÃ¥r Hewitt i sin första match sen Titanic sjönk är en otroligt stor bedrift.  Hatten av!  Hoppas att det nu hÃ¥ller  hela vägen till en “riktig” comeback!  (Och dom som inte tror att jag verkligen menar det, kan faktiskt ta och fara Ã¥t…)

PÃ¥ tal om Rohan Bopanna, frÃ¥n Indien, sÃ¥ har han ett riktigt kul smeknamn för oss Svenskar.  Han servar otroligt bra och har en riktig kanon, bokstavligen tycker Indierna.  I min första match med Davis Cup laget hade vi en kvalmatch borta mot Indien.  Bopanna spelar en av singlarna mot Tompa Jo.  Efter varje ess Bopanna slÃ¥r hör vi att deras bänk skriker Bofors!  Come on Bofors!  Och liknande saker.  Efter matchen, Tompa vann, sÃ¥ gÃ¥r jag fram och frÃ¥gar om dom verkligen skriker Bofors, för det är ju faktiskt en stad i Sverige.  Ja, dom gör ju kanoner där fÃ¥r jag till svar…  Fantastiskt kul tycker jag.

Bloggandet här pÃ¥ AMQJ.se verkar ha spridit sig.  Blev tillfrÃ¥gad av ATP om jag skulle kunna skriva ett blogginlägg pÃ¥ ATPs hemsida.  Nja, riktigt sÃ¥ är det inte.  VÃ¥ra dubbelrepresentanter i playercouncil har börjat med nÃ¥got som heter Doubles Vision där olika dubbelspelare kan gÃ¥ in och blogga om olika saker.  Det är ett steg för att göra lite mer promotion för oss själva.  Vi har även börjat spela med vÃ¥ra namn pÃ¥ ryggen, sÃ¥ nu stÃ¥r det Lindstedt pÃ¥ mig.  Känns lite konstigt faktiskt, men det är nog en bra idé i lÃ¥nga loppet.  Kan nog vara en bra grej för singelspelarna med.  Varför inte?  Jag vet dock inte om jag ska blogga riktigt än.  Jag skrev att jag inte vill blogga om hur blÃ¥ himlen är och hur klara stjärnorna är, för det är ju inte riktigt jag att bara skriva om hur perfekt allting funkar.  SÃ¥ vi fÃ¥r se hur mycket dom vÃ¥gar släppa lös mig…

Det var officiellt cocktailparty i förrgÃ¥r, (utan alkohol…!!!), där Robin och dom andra seedade var tvungna att infinna sig.  Dom skulle upp pÃ¥ en scen iklädda färgglada skjortor som jag antar är typiska för Malaysia.  Eller för stora delar av Asien antar jag, för jag tycker dom ser likadana ut överallt här.  I alla fall, skjortorna är rätt lÃ¥nga vilket är meningen antar jag.  Alla har dom pÃ¥ sig pÃ¥ samma sätt utom en.  Verdasco…  Överraskande nog har han stoppat in sin skjorta i sina jeans.  Jag stod med Bagdathis och bara smÃ¥garvade.  Han vill ju visa sin otroligt fina rumpa sa han…  Jag har samma rumpa med, men skulle inte stoppa in skjortan sÃ¥, fortsatte han och vi garvade ännu mer.  Chippendales…

Jag längtar redan till Stockholm!  Martin och jag kommer inte spela där.  Är lite irriterad, men han säger att han inte klarar av att spela sÃ¥ mÃ¥nga tävlingar i rad.  Vi jagar ju bara Masters har jag sagt, men men…  SÃ¥ nu kommer jag spela med Arnaud Clement istället den veckan.  Ska bli kul det med.

Som vanligt har man inte hunnit med att se någonting alls här.  Man är för lat och har för lite tid.  Men har man ingen tid, så betyder det att man vunnit.  Så det är väl så det ska vara.

« Previous Page