Träningsvecka 1 över.

Då var första veckan över. Skönt. Matchen närmar sig och imorgon åker vi till Borås och träningen börjar på Måndag igen. Ledigt imorgon alltså, men jag tror jag kommer gå till gymmet innan vi tar tåget ner. Orkar inte vänta tills tåget och är hellre sysselsatt hela dagen så jag inte har någon dödtid. För det är precis vad jag bara har haft dom här sista 6 veckorna. Dödtid. Och som jag skrivit innan, att vara ensam med mina egna tankar för mycket…inte bra!

Matchträning på centern på Kungliga idag. Det som var kul är att vaden klarat av matchspel två dagar i rad utan att jag fått ont under, efter eller nästa dag. Så det är otroligt skönt. Felet är bara att jag inte spelat tillräckligt med tennis så min armbåge gör ont så in i heeeeelvete. Kan inte serva. Nu är detta inget nytt, det vet dom flesta av er som läser. Armbågen är dålig och behöver operation någon gång, men jag har det under kontroll än så länge. När jag inte spelat på länge är det som att den rostar igen och jag måste spela igenom smärtan i några dagar för att komma över det. Komma över… Men nu gäller det att hitta matchformen. Kul att Jonas Björkman kunde komma igen så vi kunde träna ordentligt. (Även om jag till slut blir rätt irriterad på min kropp som sviker mig stup i kvarten.) Är dock inte orolig över min armbåge, om inte smärtan försvinner till matchen så finns det ju alltid Voltaren. Eller det har jag ju fått ta ändå. Har inte spelat en match dom senaste 4 åren utan Voltaren i kroppen. Inte så nyttigt direkt…

Igår åkte jag ut till Jonas och deras nya hus. Hade en otroligt trevlig kväll med Jonas och Petra, (fru Björkman), där vi åt middag och satt och hade djupa samtal fram till småtimmarna. Skönt att ha vänner som förstår en och ser på saker och ting från alla olika vinklar och ger därefter råd. Tack igen! Men jag menar verkligen vad jag sa, ingen ska få bo så fint som ni gör. Det är orättvist och jag är otroligt avundsjuk, era grisar!!! (Tack till alla runt om mig förresten.)

Nere i källaren visade han mig ett förråd och det första jag ser är några boxar med Polly. Det är ju hans favorit godis. Nu visade det sig att han varit på morgonradio och av någon anledning börjades det prata om just Polly och hur mycket han gillade det. Polly skickade därefter godis till honom för den gratisreklam som det blev. Så nu testar jag. Polly, Polly, Polly, Polly, Polly, Polly. Och Polly.

Nu är det alltså Borås som gäller. Mina gamla elitserie trakter. Jag spelade några år för Sandared som är grannstad till Borås. Ska bli kul att komma tillbaka. Jag har hört att det ska vara slutsålt på Fredagen, så jag hoppas att ni köper för dom andra dagarna med. Om ni nu inte har råd att köpa för alla dagar eller inte har tid. Så köp bara för Lördagen vet jag…!!!

Spelarna som åker ner är Söderling, Johansson, Aspelin, Lindstedt, Ryderstedt, Eleskovic. Sen får vi se om ordningen blir den som jag just skrev.

Båstad, Sverige.

Då var man äntligen tillbaks i Sverige. Det har inte blivit mycket svensk mark för mig i år. Har mig själv att skylla i och för sig som jag sagt innan eftersom jag spelat så mycket tävlingar. Men även att jag valt att åka till Frankrike för det mesta av personliga själ. Senast var det en vecka för Stockholm Open, innan det var det 2 veckor för Davis Cup i Lidköping och innan det var det 2 veckor för Swedish Open. Inte mycket det. Men innan Båstad var det nog fan i mig Davis Cup i Stockholm mot Argentina som var senaste gången. Måste dubbelkolla det, men jag tror nog det är så. Hoppsan…

Har ju inte haft så mycket att göra dessa dagarna, slappat rätt rejält och åkt på en dunderförkylning. Har till och med tappat rösten på grund av det. Folk omkring mig har aldrig varit så glada! Så uttråkad som jag var kollade jag runt lite på internet och inte bara på dom där snuskiga sidorna… utan kollade även lite resultat och denna veckan är det ju bara challengers. Nästa vecka spelas ju Helsingfors. En mycket bra tävling tycker jag. Lyckades vinna den två år i rad, i dubbel om jag nu behöver påpeka det… Ett år med Robin Söderling och ett år med Yen-Hsun Lu. (Även om jag kvalade in i singel och gick till kvarten ett år och hade 4-1 i avgörande set mot Arvind Parmar men torskade…fan!!!) Båda dom åren när jag spelade slog det mig samma sak som det slog mig nu när jag kollade på kvallottningen. Hur få svenskar det är som spelar.

Jag om någon vet hur dyrt det är att spela tennis på heltid. Jag vet inte hur många år som jag spelade liga i Tyskland för att kunna hålla huvudet över vattnet ekonomiskt. Det var som en ond cirkel nästan. Man började spela med ”fylld” plånbok i slutet på augusti och sen var man tvungen att få dom pengarna att räcka resten av året. Runt april/maj brukade det alltid tryta för mig och kunde inte spela som jag ville och ofta fick man välja bort tävlingar som man ville spela för att flyget var för dyrt. Så jag vet precis alla problem som ekonomin har för en spelare som försöker komma upp utan någon uppbackning från förbundet eller sponsorer. Jag var en av dom. Och när Helsinki gick var tävlingen mindre och utan hospitality, men man måste ju inte bo på det officiella spelarhotellet om det är för dyrt…

Hur som helst. Jag fattar det inte nu och jag fattade det inte då. Vad fan håller killarna på med i Sverige? Här finns en riktigt stor challenger en knapp timmes flyg från Sverige. Hyffsat billiga flyg dessutom. (Jag flög mycket till Finland när jag var skadad som värst för att träffa min fysio där, Jarmo Ahonen.) Varför åker ingen över och chansar till kvalet? Vi har inga challengers i Sverige och mycket närmare än så här kommer vi inte just nu. Stick för fan dit och spela!!! Jag vet inte om det händer något viktigare i Sverige just nu, men jag fattar inte detta. Vintertour? Elitserie? Sorry alla ni lirare som läser detta. Jag fattar det inte. Om nån av er vill kommentera varför så gör gärna det! Jag svarar. Har ju inget annat för mig nu…! Det går inte att komma fram i tennisen utan att ta chansningar. Det är endast ett fåtal spelare i världen som är så pass bra i tennis att dom kan styra sin karriär precis som dom vill.

På tal om Tyskland så var inte det in favorit tid på året ska jag erkänna. Gillade inte att vara i Tyskland. Men ett av åren som jag spelade i Krefeld nära Düsseldorf så hade vi ett sjukt roligt lag. Eller vad sägs om Björn Rehnquist, Kalle Flygt, Fredrik Bergh, Patrik Fredriksson, Magnus Larsson, Robert Lindstedt, Jürgen Melzer + två roliga snubbar till, en spanjor Tati Rascon och en österrikare Philipp Müllner. En slovak eller tjeck, Ota Fukarek var också med, men han var ärligt talat inte roligast i världen… Fan vad roligt vi hade i alla fall. Det året gick vi upp till Bundesliga efter att ha vunnit sista matchen för säsongen i en ren seriefinal. Vi låg under med 4-2 efter singlarna och 3 dubblar återstod. Fukarek/Rascon vann på förstadubbeln, Melzer/Müllner vann andradubbeln så var det bara jag och Kalle kvar som kämpade vid 4-4 i lagmatchen. Vi låg under break i 3e set mot Knippschild/Falke. Jens Knippschild hade nån vecka innan vunnit Swedish Open och detta var deras starkaste dubbel som skulle vinna enkelt. Efter att våran hemmapubliken börjat stötta så mycket att dom till och med hoppat sönder våra provisoriska läktare har vi äntligen matchboll i Knippschilds serve. Kalle slår sin patenterade backhandretur ner på Jens fötter, jag fintar inbrytning och han går på den, bollen kommer mot mig och jag trycker ner den rak. Game, set, match, Bundesliga!!! Ett av mina absolut roligaste tennisminnen. Visst det är inte Davis Cup, lag-VM eller grand slam. Men det var otroligt roligt att spela i ett lag med enbart bra kompisar. Man var som en familj nästan. Sitter och småler när jag skriver detta. Sen blev det en eller två Weizen i klubbrestaurangen…

Så, ut och lira nu svenskar…

Person som säljer sex för pengar!!!!!!!

Ibland tar diskussionen bland kommentarerna en egen väg till mina inlägg och det senaste var ett sådant tillfälle. Det verkade vara ett hett ämne, det där med arga tennisspelare. Denna gången handlade det om Andy Roddick. Nu tänkte jag inte bara skriva om honom eller någon annan speciell spelare, men jag tyckte det kanske vore kul att slänga in ett inlägg om just förbannade och irriterade lirare/situationer. Så slipper jag skriva så mycket om mig själv just nu. För hur ska ni orka läsa om mig hela tiden när jag inte orkar med mig själv varje dag???

Så var ska man börja då? Diskussionen till mitt senaste inlägg började ju med Roddick mot Söderling. Jag såg inte vad som hände där, men han ska tydligen ha gått loss rejält. Och en del Roddick-hatare var inte sena med att säga vad dom tycker om honom. Jag har inget problem med det, jag är inte här för att försvara eller hänga ut någon. I alla fall inte nu… Men jag tycker det är väldigt enkelt att se på en match och en kille kastar rack eller säger något och så tycker man, vilken snorunge. Han tjänar miljoner för att spela tennis, som är så roligt och han har mage att bete sig som lipsill. Men är det så enkelt? Nej absolut inte! Det är så mycket mer än så. Nu säger jag ju inte det här bara för att jag själv har en stubin som är kortare än en svans på en kuperad boxerhund.

Inte så enkelt alltså. Det är så mycket som man måste klara av som tennisspelare eller idrottsman överhuvudtaget. Pressen, publiktryck, din form, poäng att försvara, motståndare och mycket mer. Att det kokar över ibland är ju bara naturligt. Och det hör till. Men jag går lite längre än så, jag tycker det är BRA för tennisen som sport. Nu blir ni nog några av er irriterade eftersom vissa inte tänker igenom saker innan dom sägs. Ska ALLA springa omkring och slänga rack till höger och vänster? Nej, absolut inte! Vad jag menar är att jag tycker det är bra att det finns spelare som visar sina känslor, som blir förbannad och som säger stopp när dom inte tycker saker går rätt till. Tror ni Marat Safin hade varit lika poppis om han hade varit lugn som en filbunke? Det svaret kan ingen tveka över.

Det är bra att vi har spelare med temperament. Det skapar rubriker och intresse för sporten. Även om tidningarna älskar att skriva om just när en spelare beter sig lite illa och hänger gärna ut någon för att dom inte betett sig perfekt vid en förlust eller under en match.

Domarna då? Dom får ju ofta en del spydiga kommentarer av oss. Ibland för mycket eftersom dom hamnar in the line of fire som det heter här borta. Det är antingen domaren eller racket som får stryk när en spelare blir förbannad. Varför ska inte en spelare bli förbannad när en domare gör misstag? Det som syns på tv är matcherna på dom stora banorna, där domarna har Hawk Eye att lita på och går sällan in och gör overrules. Så dom kan lita på sina linjedomare och den nya tekniken vilket gör att det inte görs så många misstag längre. Men kolla på en sidobana, där är det annorlunda. Tro mig, jag vet detta, jag spelar en del på just dessa banor. Sen Hawk Eye introducerades så har domarna blivit lite “fega” och linjedomarna är dom som målas ut när det blir misstag. Även om ni kanske inte tror det så gör domare dåliga matcher också. Det är mänskligt och måste accepteras lika mycket som att jag inte alltid spelar på topp.

Grejen med tennis är att det finns mikrofoner över hela banan och kamerorna är alltid väldigt nära, så det är svårt att “gömma” sig eller att säga något till en domare utan att det hörs. Om man då ser på fotboll eller hockey, tror ni dessa lirare går/åker fram till en domare och säger: “Ursäkta mig herrn, men jag tycker att du var lite orättvis i den senaste situationen och ditt beslut var baserat på fel fakta. Skulle du kunna tänka igenom ditt beslut en gång till?” Nej, faktiskt inte. Här förekommer det svordomar som gör att till och med jag skulle bli imponerad… Så är det faktiskt. Kolla på en Premier League match och se hur många gånger en spelare säger F-ordet mot en domare.

Roddick då? Jo han kan vara otroligt spydig mot domare och i intervjuer. Ibland går det ju till överdrift, men vad fan gör det??? Man måste som idrottsman “ventilera” sin ilska och då tar man ut det på det man kan. Man kanske måste sitta i ett sidbyte och spy galla över en domare som sitter i närheten för att få bort sin ilska för att kunna fortsätta koncentrera sig på uppgiften. Annars håller man inne känslorna och kan till slut inte träffa kulan för att man är så irriterad inombords. Lite av Roddicks “spydighet” det ligger ju i att han faktiskt är Amerikan. Lite Hollywood liksom. Men han är en bra kille. Helt klart. Är han i närheten av två av tennishistoriens mest förbannade tennisspelare, John McEnroe och Jimmy Connors? Nej. Är John och Jimmy två av tennishistoriens mest populära spelare? Ja.

“Luuuuuuuder!” då? Ja, Bjösses klassiker. Det är ett praktexempel tycker jag. Domaren går in och gör en overrule en i ett viktigt läge. Matchen går inte som Jonas vill, men ändå så finns det ju chanser att vända. Det sista som får hända är att du får feldomslut när du har problem nog med din motståndare. Att matchen påverkas utifrån det vill säga. Lägg till lite historik mellan spelaren i fråga och domaren i fråga och det räcker, “Luuuuuder!” kommer fram. Tennismatcher kan ju vända helt och hållet på grund av en endaste liten skitpoäng. Det vet alla ni, men vi spelare vet det ännu mer. Och ibland känns det som att, fan, det där var den poängen som kunde avgjort allt. Och om då en domare går in i ett sånt läge och gör ett misstag. Då tar det ofta hus i helvete. Det är bara naturligt enligt mig.

Till slut vill jag bara säga att domarna gör helt klart sitt bästa och dom flest är riktigt bra på det dom gör. Men jag vill även säga det en gång till att jag inte tycker att det är bra att spelare HELA tiden går och gnäller, vilket jag ibland är skyldig till. Utan det jag menar med hela inlägget är att lite ilska och några utbrott, det är bra för sporten. Enligt mig.

Titta, jag kan ju…

Vet inte vad som har hänt, men jag verkar kunna spela rätt bra i Båstad. I alla fall igår. Men nu har jag väl sagt för mycket. Imorgon blir det väl som vanligt igen. Hur som helst. Bra inledningsmatch av mig och Horia igår. Stabil match från första boll till sista. Skönt att få den under bältet. tror jag sagt det innan, men matchen efter ett bra resultat kan vara otroligt knepig.

Nu sitter jag på hotellrummet och kollar på Robin mot Gujja. Vilken inramning det är. Helt smockat. Jag hade tänkt att kolla live, men det finns fan inte en plats ledig! Otroligt bra jobbat av turneringen. Bra marknadsfört och Sunset tennis är ju riktigt läckert. Sen att just Robin och Gujja möts gör ju inte saken sämre riktigt.

Spelarfesten igår var lika rolig som vanligt. Den trevligaste kvällen på touren, utan tvekan. Stefan Odelberg var där som vanligt och jag skrattar aldrig så mycket som jag gör när jag ser hans framträdanden här. Mannen är ju sjukt rolig. Hans show är ju mestadels engelsk under denna kvällen. “And then on the highway is the dead grävling…” Fantastisk humor! Fantastiskt god trerätters meny. Men det bästa med kvällen måste ändå varit att se alla tjejerna från players i sina tajta rosa underställ. (Eller vad det nu var…) Ni såg mysiga ut tjejer!!!

Fick en kommentar att när jag bloggar positivt får jag mycket mindre kommentarer och det är väl inte svårt att vara positiv när man har fickorna fulla från Wimbledon. Så nu är man ointressant för att man inte klagar tillräckligt… hur ska ni ha det?!? Sen är det rätt svårt att hitta negativa saker när man spelar sina absoluta favorittävlingar för året. Rätt enkel ekvation, va?

Gujja är rätt snabb.

Robin slår rätt hårt.

Igår innan festen så tar tävlingen hit en herrshop under dagen. Den heter Zgander och är från Helsingborg. Ytterligare en bra idé. Vi får lite rabatt och dom tar hit en hel del kläder som vi kan välja på och shoppa loss lite om vi nu känner för det. Det bryter liksom vardagen och spelarna får känslan om att turneringen värnar om dom. Den får man inte någon annan stans. Poppade till det och köpte bland annat ett par vita jeans. Man vill ju passa in i hippa Båstad. Eller säger man inte hippa nu för tiden…? Är det ute…?

Sweet and sour pork.

Eller om det nu var pork överhuvudtaget… kanske hund. För det smakade fan inte gott. Vad pratar jag om nu då? Jo, jag pratar om den matförgiftning jag åkte på kvällen innan matchen mot Nenad och Daniel. Jag gillar inte att ha en massa ursäkter för förluster, även om alla idrottsmän har olika förklaringar för att dom inte vinner. Det enda jag vill ha sagt med detta är att det i alla fall inte hjälpte. Och dessutom skyller jag allt på mina ”så kallade vänner”… Jag tar det från början.

Allt började med att vi fick en day off på grund av min dåliga rygg, så tack ATP… för en gångs skull. Jag tränade lätt och bestämde mig för att kolla på Robins match mot Almagro, som jag tycker är helt störd för övrigt. (Vilket han bevisade i matchen mot Robin med sitt uppträdande.) Så, jag kollar klart på matchen, det är lite sent så jag stannar kvar onsite för att vänta på schemat. Det kommer lite innan 20.00 och bokar träning för nästa dag. Eftersom Robin torskade misstänker jag att han vill ha roomservice eller vara själv, så jag lämna team Söderling ifred. Jag skickar ett sms till Simon om middagsplaner och får till svar att dom går om en kvart till Thai Gardens, det hinner jag inte. Jag frågar Jocke Nyström vad dom gör och får till svar att dom har lyckats få inbjudningar till VIP restaurangen i arenan men har ingen biljett över till mig. Jahapp… Jag åker tillbaka, kollar roomservice menyn som är bedrövlig. Går ut på stan till en italienare som vi åt på första dagen, klockan är 21.00 och den har inte öppnat än. Såklart. Burger King? Nä, det är för oseriöst tänker jag. Så ser jag en kinesrestaurang. Ok, vi kör på den. Sweet and sour pork och en annan kycklingrätt. Jag mår illa bara jag tänker på det nu.

Det tar en timme innan jag börjar känna att nåt inte står rätt till. Jag bestämmer mig för att lägga mig och hoppas på att det över imorgon. Vaknar mitt i natten, mår hur illa som helst, men jag vill inte spy. Klockan ringer till slut klockan 09.30 och jag tänker att jag nog klarat mig. Precis när den tanken är klar måste jag rusa på toaletten. Jag behöver ju inte gå in på detaljer, ni vet hur det funkar. Men det smakade lika illa på vägen ner som det smakade på vägen upp!

Alltså, hade inte mina ”så kallade” vänner haft andra planer så hade jag ju inte blivit matförgiftad. Och då hade jag kunnat spela bättre. Då hade vi vunnit. Och då hade vi vunnit hela tävlingen. Det hade betytt att vi gått till Masters i London och jag slutat året som topp 10. Där ser man hur små marginaler det är. Fan också…

Nu ska jag flyga hem till Båstad, jag har inte varit i Sverige sen Davis Cup och jag känner att jag har små gröna män i mitt huvud som hamrar och gör mig tokig. Det enda som hjälper mot det är att få vara i Sverige lite grann. Typiskt dock att Nice startar på söndag, så det blir inte många dagar. Jag har bett om att inte få spela på söndag eftersom jag måste hem och ta tag i min deklaration, men även för att mitt huvud inte ska explodera… Får se om dom accepterar mina orsaker. Jag hoppas verkligen magen kommer vara ok när jag kommer hem, för jag är så sjuuukt sugen på svenskt godis och chips med lökdipp. Jag kommer se ut som Jabba the Hut imorgon kväll. Men det får jag springa bort under Nice.

Det där med Almagro, jag vet inte om ni märkte det, ni som såg matchen. Allt började ju på inbollningen. Efter några slag när Almagro är varm i handleden så slår han alltså allt vad han kan i två slag och sen det tredje ut i hörnan. Gång på gång på gång. Allt för att göra Robin förbannad. Nu gör Robin misstaget att inte ta volley först under inbollningen. Jag sa det till Magnus att han måste fram till nätet, men precis då går Almagro fram. Robin ger honom rytm och han ber om smash. Nu är det Robins tur med volley. Varenda boll, VARENDA boll, slår Almagro så hårt han kan i bröstet på Robin som får skydda sig hela tiden. Värre än vad Nalbandian gjorde mot mig under Davis Cup. Så du måste ta volley först vid sådana tillfällen för då vet du om du ska hämnas. Sen under matchens gång fular han sig ännu mer. När Robin gör ett unforced error kommer ett VAMOOOS!!!! innan bollen ens har gått ut eller i nät samtidigt som han stirrar ner Robin. Jag irriterar mig otroligt på sånt. Och osportslighet överhuvudtaget.

Jag vet inte vad som är skönast egentligen, att lämna den här skitturneringen eller lämna Spanien. För jag gillar inte något av det. Det är så mycket fel på den här turneringen att den hamnar på samma plats som Miami, längst nere på listan. Att jag inte gillar Spanien har inget med det att göra. Det som nästan stör mig mest är att tävlingen går ut och säger att dom ska vara spegeln för andra turneringar. Alltså, dom ska vara den bästa turneringen i världen (enligt dom själva) och så är det en av dom sämsta. Inte en bana är likadan. Banorna i the Shit Box (Magic Box) är gjorda helt annorlunda än utebanorna. Dom är gjorda med cementgrund, som på Roland Garros. Utebanorna är sjukt mjuka och dåliga. Det ska ta 3 år att få dom bra säger dom. Vilket jag inte fattar att det ska ta så lång tid. Har varit på ställen då det gått mycket snabbare. Att banorna är så dåliga står i direkt koppling till att så många skadat sig och dragit sig ur här. Jag pratade med våra fysios och dom sa att när det helt plötsligt är så många skador på knän, höfter, vrister och annat, då måste man misstänka att underlaget är för dåligt. Alla ojämnheter när man glider och skjuter ifrån gör att skador uppstår. Smart tävling. Smart ATP.

Dålig rygg.

Jag vaknade igår innan vår match och kände direkt att något inte stod rätt till. Svårt att ta på sig strumporna och mycket stekare än vanligt i ryggen. Stel är jag ju alltid när jag går upp på morgonen, jag är ju trots allt 33 år gammal. Men ssshhh… säg inget till nån. Äter frukost och känner att stelheten kommer nog inte släppa idag. Fan också. Nedre delen av ryggen blir faktiskt bara stelare och stelare och jag misstänker att L5 är blockerad. Jag värmer upp och bollar in i en timme. Det känns hyfsat men när jag ska börja serva känner jag en skarp smärta varje gång jag ska upp till bollen. Drar och duschar och direkt till fysio rummet för att få behandling och be dom knäcka ryggen på mig. Dom klarar det inte, vilket jag nästa visste redan. Kotorna längst ner i ryggen är inte lätta att knäcka på mig, för dom som inte är riktigt bra på just detta. Efter behandling blir det värre och jag börjar fundera på beslutet att dra mig ur.

Då kommer jag på att Robins fysio är här, Nicke Lantz från Aktiv Rehab vid Infra City utanför Stockholm. Han är otroligt duktig på bland annat knäcka och jag frågar Robin om jag kan få låna honom. Det är klart Robin vill hjälpa mig så Nicke börjar jobba med mig medans ATP fysiona kollar vad han gör annorlunda. Han är otroligt hårdhänt Nicke, det kommer jag ihåg från dom gånger jag åkt till Stockholm för att ta behandlingar av honom. Men han börjar med djup massage för magen, sen aduktorerna, lite stretch och sen knäcker han mig. Utan större problem. Jag känner att det släpper direkt. Det blir ju inte 100% bra, det är ju omöjligt, men jag känner att jag ska nog kunna spela. I alla fall till 80% styrka. Jag tar beslutet att gå på banan. Jag kan spela helt ok, dock ej serva ordentligt. Men det räcker ändå och vi vinner 7-6, 6-4. Nu visade det sig att Hernandez hade lite strul med ryggen också och han tog behandling under matchen. Men otroligt skön vinst efter att ha trott att man skulle vara tvungen att kasta in handduken! Tack Nicke och tack Robin.

Som tack för hjälpen så sa jag att jag betalar middagen för hela Team Söderling. Det var det minsta jag kunde göra tycker jag. Otroligt trevlig middag på Thai Gardens. En mycket bra thairestaurangskedja här i Spanien. Vi går alltid till den i Baarcelona och fick reda på att det var en kedja denna veckan och gick till Madrid restaurangen. Självklart tog Robin förrätt, TVÅ huvudrätter och efterrätt…

Miami la segunda parte.

Ja, det trodde jag aldrig. Men tävlingen i Miami har fått en konkurrent. Det är sant. Miami tävlingen är ju en ren katastrof, men Madrid ger Miami en tuff match för titeln om sämsta turneringen för året. I alla fall hitills, vem vet vad som kommer dom närmaste dagarna. Var ska jag börja…? Banorna! Det är ju det första jag skulle se till att det funkade om det var jag som hade en turnering. Jag skojar inte nu, men det kan vara dom sämsta banorna jag spelat på sen jag blev proffs. Och detta är en Masters turnering. Där vinner Miami, eftersom banorna är bra. Det är och bli så mycket hål och gropar på banorna att jag har fått smasha rätt många gånger… när jag ska returnera!!!!! Nu ska cetnern och nån annan bana vara bättre, men alla andra är katastroooooof! Snackade med den svenske supervisorn Thomas Karlberg och han sa att förra året var det en ännu större skandal. Alltså, banorna var ÄNNU sämre förra året. Sen snackade jag med några spelare eftersom jag inte var här förra året. Och dom sa att i några dubbelmatcher kunde dom räkna antalet returer dom fick in på en hand. Alltså, fick du bara in serven så vann du poängen.

Nu kanske ni tror jag överdriver och löjlar mig, men det ÄR faktiskt så dåligt!!! Jag menar, centercourten vet jag ju inte hur den är eftersom jag inte kommer spela där. Om jag nu inte spelar nästa Söndag. Förrutom att det ska vara skugga hela tiden på den bana på grund av designen…

Sen är det ju en otrolig kaos här. Men tjejerna spelar ju samtidigt, så vad kan man vänta sig. Stora lottningar + joint event = kaos. Ändå så pushas det för att mer tävlingar ska vara joint events. 99% av killar vill inte ha det och 1% bryr sig inte. Rom är joint event nästa år. Men jag förstår ju varför tjejerna vill ha det i alla fall. Dom har ju inte en kotte som tittar på dom i Rom. Till och med jag som dubbelspelare har mer på läktarna… och då är det dåligt!!! Nu är det inte meningen att klaga på tjejerna, utan på Madrid, så tillbaks.

Det som hände idag är ju nästan rent utav komiskt. Det regnade på morgonen och förmiddagen. Men dom har skynken på banorna så det skulle ju vara ok. Skulle vara ok… Lyssna på det här, när dom ska ta av skynkena efter det slutat regna, så tar dom inte av vattnet på skynket först utan det rinner ju av och ut på banan. Den blir ju helt klart dränkt och banorna är så dåliga att den blir ospelbar. Den banan stängs. Ok, det kan väl hända. Men dom gör samma sak på nästa bana, sen nästa bana och på nästa bana igen. Dom gör alltså precis samma misstag på 4 banor i rad. Det är så tragiskt korkat att det nästan är roligt. 4 banor stängda och kaos vid träningsbokningen…

Förra året hade dom ingen tvättservice alls för spelarna. Det finns ju alltid tvättservice, men inte då. Nu var dom stolta och kunde ståta med att i år har vi faktiskt laundry… Jo, så tar dom betalt per plagg inte per kilo eller påse som är normalt. Med andra ord, 2.80€ för ett par shorts, 3.80€ för en t-shirt. Jag räknade lite snabbt och kom fram till att min tvättpåse skulle kosta runt 100€. Tusen spänn för vanlig tvätt. Jag störtvägrade. Nån jävla måtta får det ju ändå vara. Det ska finnas ett tvättställe nära hotellet som man kan lämna in och hämta nästa dag. Vi är rätt många spelare som kommer gå dit.

Det är rätt sjukt egentligen, det här med dom sena middagarna i Spanien. Vi, Robin, Nors och jag, gjorde en boking på en restaurang klockan 20.30 igårkväll. Visst det skulle gå bra. Vi kommer dit och dörrarna är stängda, men eftersom vi rycker och sliter kommer någon och öppnar. Vi har reservation klockan 20.30, sa vi. Ok, sa han, vilket namn. Söderling sa vi. Ja, men visst, svarade han, kom tillbaka klockan 21.00 så öppnar vi. Vi blev stumma! Hur tar du emot en reservation klockan 20.30 och sen säger att du ska komma tillbaka klockan 21.00? Vi vägrade och gick iväg till ett annat ställe.

Jobbiga vulkan!

Inte trodde jag att jag skulle uppleva nåt sånt här. Det är ju helt sjukt. Jag är i Barcelona och försöker förbereda mig så gott jag kan inför tävlingen här. Jag har anmält mig med Jordan Kerr denna veckan för vi kom in här. Nu är det bara så att Jordan håller till i London när han inte är hemma i Australien. Och London är nog det sämsta stället att vara på just nu i Europa. Helt sjukt, vi kanske måste lämna wo om han inte hinner komma hit. Jag har varit här sen i fredags för jag ville förbereda mig lite extra. Men vad spelar det för roll om ens partner inte kan komma? Helt sjukt! Jag snackade med ATP igår och då saknade dom 15 spelare, INTE inkluderat dom som var fast i Monte Carlo… För dom räknade med att dom skulle kunna komma hit på något sätt. Det jobbiga är ju att det är tågstrejk i Frankrike. Jag var i södra Frankrike redan, men fick åka bil över till Spanien, till den första staden där och ta tåget till Barca därifrån. Är det någon som vet hur det skulle funka i Sverige? Om det var tågstrejk, men sen hände en sån här vulkangrej och flygen stod på marken, skulle det vara lagligt att fortsätta strejken då? Eller tror jag för gott om Sverige???

Ibland är det lite lättare att vara stjärna… Tävlingen här skickade iväg en bil för att hämta Jo Wilfred Tsonga i Paris. Nu tycker jag att han hade kunnat göra det Peter Luczak gjorde. Lite lättare från Paris om man säger så. Peter satte sig i en bil i förrgår och körde ner hit till Barcelona…. från Sverige! Inte så optimal uppladdning för en 500 tävling. Men nöden har ingen lag heter det va?

Vi är några dubbelspelare här som inte riktigt vet hur veckan kommer bli. Var är din partner? Han är fast i Österrike. Var är din fast? I München. Och så vidare. Har aldrig varit med om maken.

Tennis är riktigt stort i Spanien och det är alltid mycket folk här på tävlingen. Och ungarna är autograftokiga! Till och med av mig. Jag satt och snackade med vår Davis Cup kapten Thomas Enqvist som var här och spelade veteran klassen som går varje år här. I alla fall, barnen kommer fram och frågar, kan vi få en autograf. Visst säger jag. När jag skriver frågar dom “Var är Söderling???” Och här trodde jag att jag var speciell. Ungjävlar…

Träningen går i alla fall bra… Lite jobbigt om det här blir mitt tredje “träningsläger” för året… Australien, USA och nu här… Hoppas det blir spel. Dom sa på CNN att det börjar bli säkert att flyga. Hur nu det funkar, vulkanen spyr ju fortfarande ut rök… hmmm…

Otroligt trevlig middag idag. Jag, Robin, Jenni, Thomas E med familj, Nors och brassesvensken Lindell. Jag har skrivit det innan, men jag älskar när vi är så många svenskar på en middag. Låter nog konstigt, men det känns lite som att familjen är samlad. Hur som helst, man mår riktigt bra.

Träning imorgon igen. Får se vad Jordan kommer med för nyheter. ATP har sagt att dom väntar så länge som möjligt, kanske till och med låter oss spela 2 matcher på Torsdag. Jag struntar i vilket, bara jag får spela. Orkar inte med fler träningsläger!

Dagen efter.

Känns nästan som man är lite bakfull.  Igen…  Men nu pratar jag mer om resultatet av det stycke svensk idrottshistoria jag fick äran att bevittna igår från första parkett.  Jag stannade en extra dag här i Paris för att kolla på Söderling-Nadal.  Inte den enda anledningen kanske, men jag ville inte missa matchen helt enkelt.  Åkte ut till klubben och träffade Nors i omklädningsrummet som gav mig min boxbiljett, sen åt jag lunch och träffade Tompa Jo och Christer Hult (Ena hälften i Swedish Opens ledarteam, Humle och Dumle…).  Sen gick vi alla ut till Philippe Chatrier och satte oss i Robins box.  Ridå upp, showen ska börja.

 

Första gamet gick riktigt bra och han fick den början han ville ha.  Jag ska inte berätta så mycket om matchen, det finns folk som skriver mycket bättre än jag som redan gjort det i alla tänkbara tidningar.  Jag läste en del av dem och fattar inte att reportrar kan skriva att Nadal var inte bra och det var därför Robin vann.  Kan ni ingen tennis?  Visst, det var inte Nadals bästa match, men varför det?  Jo, för att en vild och oxtokig Svensk stod på andra sidan och skickade missiler i varje tänkbart hörn av banan och gjorde honom dålig, eller sämre kanske är ett bättre ord.  Rafa spelade kort, ja, men det gör han jämt.  Och anledningen till att det inte funkade nu var ju helt enkelt att Robin slog FÖR hårt.  Nadal blev senare i träffen än vad han brukar vara och tappar därmed den lilla extra spinn i sina slag som gjort honom till världsetta.  Det i sin tur betyder att bollen inte studsar upp så otroligt och Robin kan istället för att bli tillbakapressad kunna kliva in i banan och diktera som han ville.  Och som han gjorde det!

 

Stämningen på Court Philippe Chatrier igår kan jämföras med vilket idrottsderby som helst!  Jag har sett NHL, NBA, Serie A och andra sporter, men det här var större.  Vi satt alla och fick rysningar.  När publiken i mitten av andra set började sjunga “Robin! Robin! Robin!” kändes det verkligen som att någonting var på gång.  Detta skriker de alltså ut i Rafael Nadals “vardagsrum”!!!  Jag säger som jag sa då, “Tråkigt…!!!”.  Men ändå, fast Robin spelar så otroligt bra, sitter man och undrar om det verkligen kan gå vägen.  Även om han leder, även om han faktiskt är bättre än världsettan.  Det var som Robin sa själv, inte förrän 4-1 ledning i fjärde sets tiebreak kändes det som att det kan nog fan gå vägen.  När Rafas halv-volley långsamt seglar bred ställer vi oss alla upp skriker för full hals och knyter näven mot vår Svenska tjur som precis besegrat världens bästa matador.  Bland det största jag har upplevt.

 

Hela Roland Garros stannade till under matchen, när det märktes att någonting omöjligt håller på att hända på centrecourten.  När vi kommer ut kommer spelare och folk och grattar inte bara Magnus, vilket är normalt, men också mig och de andra.  Grattis till Svensk tennis säger några.  Och ja, det stämmer fan.  Grattis till Svensk tennis.  Jag tror nog alla tv apparater visade matchen och alla som såg ställningen stannade nog kvar och kollade.  Efter matchen går jag ner i omklädningsrummet för att vänta på Robin och säga grattis innan jag ska sticka.  Vår Davis Cup kapten kommer ner och vi snackar om matchen, som vi båda inte riktigt kan fatta än.  Wille kommenterade hela matchen för tv och är lika glad han.  Sen kommer Robin in, han säger inte ett ord, tror inte han kan.  Han bara ler och garvar.  Tro fan det!  På tal om tv.  Jag orkar inte med svensk tv ibland.  Hörde att Eurosport inte visade hela matchen, bara slutet.  Visst, se killar i tights och skavsår mellan skinkorna cykla är viktigt för många, men just en match som denna ska sändas i Sverige!

 

Bragdguld då?  Ja.  Förklaring?  Behövs det?

 

Nä, nu känns det som jag gett dig tillräckligt med beröm, Robin.  Glöm den här matchen nu!  I alla fall träng bort den i en vecka till…