Fjärde passet i Stockholm.

Det blir inte sämre och sämre med vaden i alla fall. Hade en undersökning igÃ¥r och nu kan vi inte se nÃ¥gon bristning längre. Det var nÃ¥gonting som dom sÃ¥g, men ingen bristning i alla fall. Antar att det är ärrvävnad eller nÃ¥t annat strul. SÃ¥ nu ska vi inte göra sÃ¥ mycket tÃ¥hävningar och hopp längre. Mer som underhÃ¥ll och det är dags att spela mer tennis. SÃ¥ igÃ¥r blev det en timme pÃ¥ Kungliga och en timme idag. IgÃ¥r höll jag igen lite än en gÃ¥ng, men idag sprang jag pÃ¥ helt ok tyckte jag. Jag ska göra det har jag blivit tillsagd. Nu är det dags att börja pressa mig och vaden. Men att serva är fortfarande för tidigt. Det blir ju sÃ¥nt otroligt tryck pÃ¥ foten och vaden när feta jag landar efter serven och ska sticka iväg mot när. SÃ¥ vi avvaktar med det…

Ska jag vara ärlig så är jag lite förvånad över min träff också. Inte för att jag spelar otroligt bra, men med tanke på att jag kört 90 minuter på en månad så tycker jag mig känna att det kommer gå jävligt snabbt att träffa kulan så som jag vill. Tennisen finns där. Skönt.

Nu stannar jag i Stockholm till nästa Söndag och kommer träna med laget. Ska bli kul som fan. Har lite att stÃ¥ i dom närmsta tvÃ¥ dagarna dock. Lägenhetsvisningar imorgon. För första gÃ¥ngen i mitt liv. Tänk att man nästan är vuxen. Det är väl vuxenpoäng pÃ¥ det, eller? Sen MÃ¥ndagen blir rätt fullbokad. Rehab pÃ¥ morgonen, sen träning (om vi nu fÃ¥r veta när vi ska träna för jag har fortfarande inte fÃ¥tt nÃ¥t schema), sen träffa banken och sen ut till Nicke Lantz för behandling. Blir mycket spring. Men det är skönt att ha saker att göra istället för tvärtom just nu. Jag har haft otroligt mycket dötid och varit ensam med mina tankar. Det är aldrig bra att vara ensam med mina tankar…

Lite jobbigt att Tursunov börjat spela bra igen. Han är Ryssarnas starkaste kort i dubbeln. Och spelar han bra i singel så spelar han bra i dubbel. Robin verkar ju vara i hyfsat slag dock, så det känns skönt att ha honom som ankare. Att slå Llodra så enkelt i Marseille på det underlaget, (jag antar att det är samma som alla andra år), är riktigt, riktigt imponerande!!! Llodra har verkligen spelet för att bryta ner Robins spel och han har visat innan att han verkligen kan komma åt hans svagheter. Så, sjukt starkt!

Nu gäller det bara att vi får igång dubbeln med. Vi är väl inte hetast på touren just nu. Jag har gått skadad och Simons partner är skadad igen, så han kan inte försvara sin vinst från förra året i Dubai. Men nu får vi ju två veckor att spela in oss på, så det är positivt. (Ja, jag vet, jag använde ordet positiv. Det kommer inte hända igen. Sorry.)

Tredje passet.

Vad fan, det här kanske kommer att kunna gÃ¥ vägen!?! Vilodag igÃ¥r för vaden som jag blev beordrad. Hörde av mig till Capio kliniken i Stockholm och undrade om jag ändÃ¥ inte kunde köra pÃ¥ igÃ¥r eftersom det inte gör ont. Nej blev svaret, mÃ¥ste Ã¥terhämta… Fan vad trÃ¥kigt. SÃ¥ det blev ett pass överkropp… igen… Visst, jag gillar att vara i gymmet, men om jag inte fÃ¥r röra mig och svettas, sÃ¥ känns det inte som att jag jobbar. SÃ¥ dÃ¥ var det desto skönare att vakna idag.

Jag skulle ju få spela tennis igen. Började med att klockan 09.00 gå till gymmet och köra igenom större delen av rehab programmet och övergick till hopp övningarna som jag fått. Sen klockan 10.00 spelade jag 30 minuter tennis igen och skulle nog säga att jag rörde mig till 80%. Avslutade med 300 hopp med hopprep. Och utan smärta. Jag skulle nog kunna pusha mig ännu mer, men vågade inte. Så det var inte smärtan som gjorde att jag bara rörde mig till 80% utan modet. Nu ikväll har jag inte ont heller, så jag hoppas att jag vaknar helt ok imorgon med. Men träningsvärk det har jag. Det blir ju en jävla massa hoppande.

Sen stack jag till Lars Haavimb här i BÃ¥stad en mycket duktig naprapat, tror jag han är i alla fall, och han knäckte ryggen pÃ¥ mig. Om ni läst min blogg sÃ¥ vet ni att jag lÃ¥ste ryggen när jag började träna i November och det är samma skit fortfarande. Den har inte riktigt släppt och jag har haft ont ända sen dess. Jag har försökt ta hand om den under hela tiden med olika behandlingar, men det har inte gÃ¥tt bort. Jag kan ju spela sÃ¥ som det är, men en stel rygg är ju aldrig bra i lÃ¥nga loppet. Vad du än hÃ¥ller pÃ¥ med. Känns lite som att kroppen är lika stabilt som ett korthus. Allt som vanligt med andra ord…

PÃ¥ Fredag drar jag upp till Stockholm igen, men nu kommer jag stanna där i en vecka. Träningslägret inför Davis Cup börjar pÃ¥ MÃ¥ndag. Det är ett läger för dom som slÃ¥ss om andrasingeln… och mig… Nej, jag kommer inte försöka ta en plats där. Det räcker med att jag förstör Lördagen under Davis Cup ibland. Fler dagar vill jag inte ha att göra med…

Min målsättning är att kunna röra mig fullt till Onsdagen och sen lägga på serven några dagar senare. På Fredag gör jag en ny scan för att kolla om bristningen är kvar. jag misstänker att vi kommer se någonting eftersom jag fortfarande inte kan stretcha till fullt ytterläge i en viss vinkel. Så det måste finnas nåt skit därinne. Kanske bara ärrvävnad, det får vi se.

Sen pÃ¥ Söndag ska jag springa pÃ¥ en massa lägenhetsvisningar med min kompis Magnus Alsterback. Dags att flytta till storstan nu och växa upp, Robert… (Hemnet gör mig tokig!)

Skryt…

Dags för lite skryt om mig själv. Ingen vacker egenskap att ha om man ska skryta om sig själv, men vad fan en gÃ¥ng är ingen gÃ¥ng… HD Galan i förrgÃ¥r var rätt trevlig. Jag lyckades vinna kategorin Ã…rets Manliga Idrottare. Kul eftersom det var väldigt bra idrottsmän nominerade. Bland annat Marcus Johansson (Washington Capitals), Alexander Gerndt (Helsongborgs IF), Jonas Olsson (West Bromwich). Denna kategori bestämdes av en jury med bland andra Henrik Larsson, Kenny Jönsson och andra journalister och före detta idrottskvinnor. Sen var jag nominerad i kategorin Ã…rets Prestation ocksÃ¥. Denna bestämdes online där folk kunde logga in och rösta. Där kom jag sist… Antar att jag inte finns i hjärtat hos folket men hos dom som kan nÃ¥got om sport sÃ¥ är det annorlunda…!!!! Eeeeh.

Klicka här för att se galan om ni vill. Men dÃ¥ mÃ¥ste ni har riktigt trÃ¥kigt i och för sig…

Om ni nu vill se mig så börjar prisutdelningen runt 1h.07min med efterföljande intervju i webrummet.

Sorry än en gÃ¥ng för skrytandet. Lite löjligt, men svÃ¥rt att skriva om nÃ¥got mycket annat när inget roligt händer i ens liv just nu…

Kom hem från Stockholm igår kväll efter att ha flugit upp på morgonen. Åkte från plusgrader till snöstorm!!! Var inte riktigt nöjd med att inte ha vantar eller handskar på mig. Men nu stegade vi upp rehaben ordentligt. Började hoppa, sidsteppa, köra start och stopp. Inte fullt ut naturligtvis. Men jag var otroligt nöjd att jag kunde hoppa upp och ner på en step up bänk på vänsterbenet utan att få ont. Igår kändes det verkligen som att det kommer fan att gå. Lite känning idag dock, men det är inte så konstigt. Har ju inte gjort mycket explosivt med vaden på snart 4 veckor. Så jag är nöjd med att inte känna mer än vad jag gör idag. Stel? Ja. Smärta? Nej. Kom igen!!!

Bli’re inge lir…?

Din jäääääävel!!!

Nä, det gick inte. Hade liksom inte tillräckligt med tid. SÃ¥ vi fick tyvärr dra oss ur. Eller jag fick dra oss ur. NÃ¥gonting som jag aldrig gjort innan, sÃ¥ det var ett väldigt jobbigt beslut, men i slutändan ett väldigt enkelt. Min scan visade ingenting, vilket är skönt, men doktorerna sa att om jag pajat nÃ¥gra fibrer sÃ¥ syns inte det. Och det är det jag verkar ha gjort. Rehaben har redan börjat. Det första jag gjorde när jag kom hit till Auckland var att Ã¥ka till klubben och börja med behandling och rehab. Men till slut fanns det alltsÃ¥ inte tillräckligt med tid. 3 olika doktorer, 1 fysio och 3 massageterapeuter har alla sagt att man inte ska skoja med muskelbristningar. Den största risken att Ã¥ka pÃ¥ en riktigt muskelbristning är att sporta med en muskel som har en liten skada redan. Det är svÃ¥rt att argumentera mot den logiken. Det var dags att lyssna pÃ¥ vad andra säger för en gÃ¥ngs skull. Vaden har blivit bättre och bättre varje dag vilket är skönt. SÃ¥ jag är hoppfull inför Melbourne, men man vet ju aldrig…

Turneringen har verkligen försökt hjälpa med vad dom kan för att ha kvar oss i tävlingen. Onsdags start och även sista match idag. Men jag hade behövt en vecka till känns det som för att inte riskera nÃ¥gonting. Det som även är jobbigt är att jag verkligen gillar den här turneringen och känner en av huvudsponsorerna väldigt bra. Han jobbar för en av mina andra väldigt goda vänner, Heineken… Det är faktiskt inte ofta en huvudsponsor hämtar mig pÃ¥ flyget. Rätt kul faktiskt. Sen blir man även glad när man har en liten present pÃ¥ rummet när man kommer in…

Mums.

Peter, min kompis, sa att han var noga med att dom ställde in dom efter lunch så att dom skulle vara kalla när vi hade checkat in. Han kan sin öl. Hur som helst, inte det bästa att dricka när man är skadad, men man kan ju inte vara otacksam när man får presenter! Det har min mamma sagt ju.

Men som sagt, vaden blir klart bättre dag för dag och jag är flitig med min rehab. Det viktiga är att inte göra för mycket. Det krävs disciplin för det! Det kittlar verkligen i benen och jag mÃ¥ste tvinga mig själv att sitta still och bara göra dom övningarna som jag blir tillsagd. Överkroppen kan jag ju köra, sÃ¥ det är ju tur det. Men jag hatar rehab. Ni som rÃ¥kat ut för en skada vet vad jag pratar om. Man gör liksom ingenting känns det som. NÃ¥t steg hit, en halv tÃ¥hävning kanske och lite annat. Det känns som att man sitter och pillar sig i näsan i 30 sekunder och sen säger, “Nä nu mÃ¥ste jag vila.” När man är van vid att röra sig flera timmar om dagen sÃ¥ är det nästan som ett straff. 30 minuter pÃ¥ cykeln idag till exempel och jag var tvungen att tvinga mig själv av. Men det sköna är att det verkar hjälpa. MÃ¥ste försöka vara positiv. NÃ¥n har sagt att det tydligen hjälper…

Brisbane dÃ¥… Det är helt sjukt. För 3 dagar sen var vi där. Nu är omrÃ¥det där vi bodde under vatten!!! Jag har vänner där som är ok just nu, men fy fan vilken situation. Jag hÃ¥ller tummarna för alla som är drabbade där.

För tre dagar sedan spelade jag match här…

Pat Rafter Arena

Jättestort äpple!

Till skillnad frÃ¥n New Haven sÃ¥ har jag ett liv här i New York. Har varit lite lat med bloggandet tack vare det. Men nu var det dags tyckte jag. Ã…kte som sagt direkt till New York efter finalen i New Haven. Snabb media, hämta kvittot pÃ¥ prispengar, tacka alla i loungen som hjälpt till under veckan och direkt till hotellet för att packa och duscha. Sen 2 timmar i bilen till New York. Lämna väskan pÃ¥ rummet och sen ut och äta middag och fira segern med lite skumpa. AlltsÃ¥ inte mycket Ã¥terhämtningsjobb efter matchen. SÃ¥ pÃ¥ Söndasgsmorgonen mÃ¥dde inte kroppen sÃ¥ bra. Nej, inte bakis!!! Men eftersom jag inte stretchade och satt trÃ¥ngt direkt efter matchen, gör att man blir rätt stel och jag kände mig verkligen som mina 33 Ã¥r. Kanske 34 till och med…

Hur som helst. Älskar den här stan. Alltid lika kul att komma hit. Bor pÃ¥ ett av mina favorit hotell för Ã¥ret med, Library Hotel. Inte en endaste spelare bor pÃ¥ det här hotellet förutom jag och det gillar jag. Vill inte bo pÃ¥ hotellen där större delen av lottningen bor. Man ser ju alla pÃ¥ tennisen, sÃ¥ varför ska man se dom pÃ¥ kvällen ocksÃ¥ för? Även om Manhattan är rätt litet, sÃ¥ det är ju nästan omöjligt att inte stöta pÃ¥ folk hela tiden. PÃ¥ tal om det, pÃ¥ väg till middagen igÃ¥r sÃ¥ gÃ¥r jag in i en convenience store för att handla nÃ¥got och vem stöter man pÃ¥ om inte Henrik Källén, förbundets generalsekreterare. Det mÃ¥ste jag säga, hade jag inte förväntat mig…

Sprang pÃ¥ Sofia ute pÃ¥ tennisen häromdagen. Hon sa att hon har en taktik Ã¥t mig. Jag ska ENDAST spela tävlingar pÃ¥ ställen jag inte gillar. För dÃ¥ verkar jag vinna hela tiden. Hmmm… hoppas inte hon har rätt!!!

Jag har nÃ¥gra bra kompisar här och en äger tvÃ¥ cafér här pÃ¥ Manhattan, Macchiato Espresso Bar heter ställena. Grymma fik. Finns pÃ¥ en tvärgata till Lexington och ett nyöppntat ställe pÃ¥ en tvärgata till 5th avenue.. För övrigt världens bästa kaffe. Inget Starbucks-skit inte. SÃ¥ jag gÃ¥r dit och ska fika med en annan kompis, dt slutar med att jag sitter där med min polare och Marat Safin och Younes El Aynaoui. Sen under middagen pÃ¥ kvällen kommer Marats lillasyrra och sätter pÃ¥ bordet bredvid oss. Hmmm… lite mycket Safins för en dag kanske.

Blev rädd igÃ¥r. Vaknade att att jag hade otroligt ont i handen och roten pÃ¥ tummen var svullen dubbelt sÃ¥ stor. Kunde inte hÃ¥lla i nÃ¥gonting och kunde inte röra handen alls. Jag delar fysio med Viktor Hanescu dessa veckorna, förra med, sÃ¥ jag gick till honom och vi började jobba. Jag slog 10 bollar men kunde inte fortsätta. Det kändes som att hÃ¥lla i en kniv varje gÃ¥ng jag skulle slÃ¥ till bollen. SÃ¥ jag sprang till ATP och sa att jag kan inte spela inorgon (läs idag) och bad om att inte behöva göra det. Dom sprang ner till ITF och tog bort oss frÃ¥n schemat. Vi skulle alltsÃ¥ spela idag, Onsdag, men dom var snälla och gav mig en extra dag. Jag klagar ofta, men jag ger ocksÃ¥ credit när det skas… Tack ATP, det där behövde jag verkligen! Idag känns det mycket bättre och ska försöka fÃ¥ in 45 minuter tennis. Hoppas det funkar.

Tack till alla som grattat mig under veckan. Det värmer verkligen. Sms, telefonsamtal eller kommentarer. Allt är lika roligt.