Titel nummer 12.

Sorry för det sena inlägget. Det borde kommit igÃ¥r, dagen efter finalen. Men jag var ur funktion, om vi säger sÃ¥…

Jag börjar lite lätt med finalagen. Skitväder. Det märkte nog dom flesta. Vi kom pÃ¥ lite senare och sen blev det för mycket regn och alldeles för halt att spela. Det var i och för sig riktigt halt frÃ¥n början, sÃ¥ det var som jag redan sagt, väldigt svÃ¥rspelat. När vi gÃ¥r av sÃ¥ vet jag redan att vi inte kommer fÃ¥ spela klart den innan singeln, om vi nu inte byter bana. Här kan man inte skylla pÃ¥ turneringen utan det är TV. Det är nästan alltid TV faktiskt. Dom ville att singel skulle visas och dÃ¥ fick vi mer eller mindre välja, spela pÃ¥ bana 1 eller vänta tills efter singeln. Och eftersom vädret sÃ¥ rätt dÃ¥ligt ut valde vi att vara säkra pÃ¥ att spela klart matchen. Tyvärr funkar TV sÃ¥…

Ingen vill spela en final på bana 1 och framförallt inte när det är Simons sista match. Nu funkade det bra för oss i och för sig även om vi tappade min serve direkt. Efter det spelar vi våra bästa 5 game på turneringen och springer ifrån med matchen. Konstiga känslor hela matchen igenom. Inte roligt att slå Simon. Men roligt att vinna så klart.

Efter matchen blir vi snabbt lotsade till centern för ceremoni. Efter semin hade jag ringt förbundet och kollat med dom om det var ok om jag gav Simon hans avsked pÃ¥ banan och om jag kunde överföra det som dom planerat ge honom i present. Nu var det bara en champagne flaska vilket jag tycker är rätt fantasilöst om jag ska vara ärlig… Hur som helst, jag för mitt tacktal och blir hela tiden viskad att jag ska snabba mig pÃ¥. Jag skiter i det, sen tackar jag Simon och efter detta blir vi ombedda att sÃ¥ snabbt som möjligt lämna centern. DÃ¥ frÃ¥gade jag vad fan det är frÃ¥gan om, är det bombhot eller?!? Ja, fick jag till svar och snabbade mig som en stucken gris frÃ¥n banan… Hoppsan, ibland är det inte kul att ha rätt.

Jag hade styrt upp en middag med min kompisar och självklar var Simon inbjuden och kom. SÃ¥ funkar det med herridrott. Fiender pÃ¥ banan, kompisar utanför. Horia hängde sÃ¥ klart pÃ¥ han med. Sen blev det lite för mycket skumpa pÃ¥ Loft. Ska aldrig mer dricka alkohol…

Nu vilas det. Sen pÃ¥’t igen. Washington nästa. Flyger över nästa vecka redan, men nu drar jag ner till Franska alperna för att ha lite lugn och ro. Behöver vila kroppen och Ã¥terhämta mig en hel del.

Jag fattar fortfarande inte att vi mer eller mindre försvarade alla poäng från förra sommaren, med undantag av finalförlusten i Holland. Det trodde jag inte i mina vildaste fantasier. Helt sjukt faktiskt.

Och att försvara en Swedish Open titel. Det borde vara helt omöjligt för en person som jag…

London-BÃ¥stad-Halmstad.

Precis checkat in på hotellet i Halmstad och älskar att vara hemma i Sverige igen! Bästa landet i världen. Tack till alla som hört av sig på ett eller annat sätt. Som jag sagt innan, det är svårt att tacka alla enskilt, speciellt kommentarer här, så jag är lat och tackar nu istället. Tack!

Tyvärr blev det ju en ickefavorit i repris i förrgÃ¥r. Vi ger Bryans den starten som dom älskar. Den stareten som gör att dom nästan blir oslagbara. Dom är världens bästa frontrunners som vi säger. AlltsÃ¥, fÃ¥r dom en break tidigt sÃ¥ springer dom bara iväg med matchen. Dom spelar ut och bara dominerar. Kan man hÃ¥lla dom till 3-3 i ett set sÃ¥ fÃ¥r man helt plötsligt chanser till break som man inte annars fÃ¥r. SÃ¥, vi gav dom den starten som dom drömde om. VarsÃ¥goda…

Så nu är man i Halmstad. Fick en natt hemma i Båstad sen direkt iväg på morgonen till metropolen Halmstad. Kul att träffa laget igen och kul med Davis Cup igen. Det bästa som finns. Så är det bara! Jag hörde rykten om att Serbien köpt mest biljetter till matchen. Jag hoppas verkligen inte det är sant. Fast det betyder ju att det blir en hel del folk i alla fall och det är ju roligare.

Precis lunchat med laget här, sen blev det en fika med Simon och sen en fika till med bloggsystern Sofia. Hon fÃ¥r tydligen en massa erbjudanden att blogga för olika tidningar stup i kvarten. Hmmm…varför fÃ¥r inte jag det? Är det för att jag svär sÃ¥ jävla lite?

Kapten gav mig ledigt idag från träningarna. Tack för det. Vila behövs det med och i alla fall en vilodag hjälper mig inför matchen på Lördag. För den vill jag kunna göra allt för att vinna.

Avslutar med lite mixade bilder från Wimby.

2-0

Vad mer kan man önska sig inför en Davis Cup-Lördag? Gubbarna skötte sig exemplariskt!!! Precis som jag sa åt dom att göra. Eeeeh.

Robin börjar med att göra sitt “jobb”. Lite sjukt egentligen, han slÃ¥r en världsklass spelare (inte rankingmässigt just nu kanske) enkelt i tre utan att bli svettig som det ser ut. Folk lyfter knappt pÃ¥ ögonbrynen eftersom alla förväntar sig det. Men jävlar vad imponerad jag blir av att man kan vara sÃ¥ stadig som tennisspelare. Att vinna pÃ¥ beställning. Det finns det inte mÃ¥nga i världen som klarar av. Man kan räkna dom pÃ¥ en hand.

Pim Pim kliver upp sen. Ingen vet riktigt vad han skulle prestera, men han levererade verkligen idag. Det märks att han är inne pÃ¥ rätt spÃ¥r. Mycket bättre tränad än senast och jag hoppas, hoppas att denna satsning kommer bära den frukt som han är kapabel till att skörda. (Fjantig analogi, jag vet…) Hursomhelst. Han servar som om han aldrig varit borta frÃ¥n touren och fÃ¥r ett skönt break av en otroligt nervös ryss. Sen frÃ¥n det cruisade Pim Pim i sina servar förutom ett game vad jag kan komma ihÃ¥g. Skön känsla att ha när ditt största vapen fungerar, dÃ¥ kan du slappna av mer i resten av ditt spel och ta lite chansningar här och där.

2-0 till oss. 2-0 till Sverige. Då är det upp till mig och Simon att förstöra imorgon då. Fan vad vi ska kämpa.

Tack till publiken idag. Skönt tryck. Vi uppskattar det verkligen!

PÃ¥ grund av mitt vadstrul sÃ¥ tog jag ledigt idag. Tränat hÃ¥rt i nästan tvÃ¥ veckor, sÃ¥ jag tyckte det var bra att lÃ¥ta vaden vila inför morgondagens drabbning! SÃ¥ det blev ett cykelpass i duschen. Enda stället som vi har plats för den…

Nu ska jag försöka sova.

Fjärde passet i Stockholm.

Det blir inte sämre och sämre med vaden i alla fall. Hade en undersökning igÃ¥r och nu kan vi inte se nÃ¥gon bristning längre. Det var nÃ¥gonting som dom sÃ¥g, men ingen bristning i alla fall. Antar att det är ärrvävnad eller nÃ¥t annat strul. SÃ¥ nu ska vi inte göra sÃ¥ mycket tÃ¥hävningar och hopp längre. Mer som underhÃ¥ll och det är dags att spela mer tennis. SÃ¥ igÃ¥r blev det en timme pÃ¥ Kungliga och en timme idag. IgÃ¥r höll jag igen lite än en gÃ¥ng, men idag sprang jag pÃ¥ helt ok tyckte jag. Jag ska göra det har jag blivit tillsagd. Nu är det dags att börja pressa mig och vaden. Men att serva är fortfarande för tidigt. Det blir ju sÃ¥nt otroligt tryck pÃ¥ foten och vaden när feta jag landar efter serven och ska sticka iväg mot när. SÃ¥ vi avvaktar med det…

Ska jag vara ärlig så är jag lite förvånad över min träff också. Inte för att jag spelar otroligt bra, men med tanke på att jag kört 90 minuter på en månad så tycker jag mig känna att det kommer gå jävligt snabbt att träffa kulan så som jag vill. Tennisen finns där. Skönt.

Nu stannar jag i Stockholm till nästa Söndag och kommer träna med laget. Ska bli kul som fan. Har lite att stÃ¥ i dom närmsta tvÃ¥ dagarna dock. Lägenhetsvisningar imorgon. För första gÃ¥ngen i mitt liv. Tänk att man nästan är vuxen. Det är väl vuxenpoäng pÃ¥ det, eller? Sen MÃ¥ndagen blir rätt fullbokad. Rehab pÃ¥ morgonen, sen träning (om vi nu fÃ¥r veta när vi ska träna för jag har fortfarande inte fÃ¥tt nÃ¥t schema), sen träffa banken och sen ut till Nicke Lantz för behandling. Blir mycket spring. Men det är skönt att ha saker att göra istället för tvärtom just nu. Jag har haft otroligt mycket dötid och varit ensam med mina tankar. Det är aldrig bra att vara ensam med mina tankar…

Lite jobbigt att Tursunov börjat spela bra igen. Han är Ryssarnas starkaste kort i dubbeln. Och spelar han bra i singel så spelar han bra i dubbel. Robin verkar ju vara i hyfsat slag dock, så det känns skönt att ha honom som ankare. Att slå Llodra så enkelt i Marseille på det underlaget, (jag antar att det är samma som alla andra år), är riktigt, riktigt imponerande!!! Llodra har verkligen spelet för att bryta ner Robins spel och han har visat innan att han verkligen kan komma åt hans svagheter. Så, sjukt starkt!

Nu gäller det bara att vi får igång dubbeln med. Vi är väl inte hetast på touren just nu. Jag har gått skadad och Simons partner är skadad igen, så han kan inte försvara sin vinst från förra året i Dubai. Men nu får vi ju två veckor att spela in oss på, så det är positivt. (Ja, jag vet, jag använde ordet positiv. Det kommer inte hända igen. Sorry.)

Varför?

Ibland undrar jag varför ATP inte använde sitt inflytande mer och säger hur ett schema ska läggas. Jag vet att dubbel inte prioriteras i dom Europeiska tävlingarna, men lite hjälp kan vi väl fan i mig få? Vad har fått mig lite irriterad nu då? Jo dagens schema här i Baasel. Att vi spelar på en Måndag skiter jag i, men det är just schemat i sig. Dom spelar endast 5 matcher idag, varav två dubblar. Min och Simons. Se länken nedan.

Order of play.

Som ni ser spelar vi alltsÃ¥ samtidigt som Roger Federer, n.b. 18.30. Allvarligt talat. Man skulle kunna sätta Nalbandian samtidigt pÃ¥ vÃ¥r bana och inte en jävel skulle komma ändÃ¥. Och det spelas bara 5 matcher!!! Sätt dubblarna followed by frÃ¥n klockan 14.00. Det kan inte vara sÃ¥ svÃ¥rt. Jag menar, även min morsa skulle gÃ¥ och kolla pÃ¥ Roger om hon var tvungen att välja…

Doubles & mixed troubles.

Imorgon startar det för mig. Och franska har varit flitiga och satt mig på schemat med både dubbel och mixed. Eller mixed troubles som vi säger i omklädningsrummet. Inte för att jag inte klarar av att spela båda på en dag, men det är ju faktiskt bara Onsdag imorgon. Inget att göra. Bara att köra. Och skita i ATP som vanligt.

Träningarna har gÃ¥tt bättre och bättre. Vi börjar förstÃ¥ varandra bättre. Spelade poäng mot Simon och Paul idag. Efter träningen sa jag till Simon att jag tycker dom spelar riktigt bra. Ni dÃ¥, svarade han, ni tappade ju inte serven en enda gÃ¥ng mot oss, ni mÃ¥ste ju alltsÃ¥ spela sjukt bra dÃ¥… Vi garvade bÃ¥da tvÃ¥.

Spelar mot två killar imorgon som jag inte riktigt har någon koll på. Det gillar jag inte. Gillar inte överraskningar på banan. Får snacka med lite mer folk så man har bättre koll på vad som väntar en. Annars är nog ett bra tips att hålla serven. Det brukar man komma långt på.

Kort blogg. Dags att fokusera och slappna av ikväll.

Kaoset har börjat.

Träffade Sofia ute pÃ¥ anläggningen efter det att jag skrivit om hur dÃ¥lig denna tävlingen är. Efter att ha läst hennes blogg om att hon inte tycker den är sÃ¥ dÃ¥lig, var jag ju helt enkelt tvungen att ge henne lite skit. Jag menar, bara för att du fÃ¥r biljetter för att fÃ¥ se basket frÃ¥n rad 4587 betyder det ju inte att tävlingen är bra… Hon svarade ju med att det gäller att se glaset som halvfullt och inte tvärtom. Jo det höll jag ju med om, men om nu glaset knappt är 1/4 fullt, sÃ¥ är det ju svÃ¥rt att se det positiva. DÃ¥ skrattade hon bara… Eller vad säger du, Soffan?

I alla fall, nu har kaoset börjat. Fler spelare har ju trillat in, sÃ¥ imorgon börjar träningsbanehelvetet… Nu fÃ¥r vi inte spela onsite mer utan mÃ¥ste boka pÃ¥ andra banor runt om pÃ¥ Key Biscayne där ingen bana är den andra lik och totalt annorlunda frÃ¥n dom onsite. Det är sÃ¥dan panik pÃ¥ dom som jobbar här av nÃ¥gon anledning, sÃ¥ det blir bara en massa fel hela tiden. Jag förstÃ¥r inte varför det ska vara svÃ¥rare att boka träning här än pÃ¥ andra ställen. Oklart… Vi kom dit idag och skulle träna klockan 13.00. Allt bra sÃ¥ lÃ¥ngt. Vi ville boka för imorgon innan vi gick ut och slog. Är ni maindraw? Ja. DÃ¥ fÃ¥r ni boka efter klocka 14.00 idag för imorgon. Ok sa vi. Gick dit efter vÃ¥ran träning var över ca. 14.05. Ok, klockan 12.00 imorgon pÃ¥ Key Colony (närmsta offsite banorna…). Nej det är fullt fick vi till svar. Hur dÃ¥? Vi fick ju inte boka innan 14.00 och nu är det fullt pÃ¥ 5 minuter fast ingen är här och bokar??? Nej, det var kvalspelare som fick vänta och boka till efter klockan 14.00. Jaha…ok… Vi fÃ¥r träna senare dÃ¥.

Mer saker… Jag fÃ¥r till exempel ingen badge än, för jag är inte inne pÃ¥ den anmälning som görs 14 dagar innan. Men jag kommer ju komma in när sign in är pÃ¥ Onsdag, ta i trä… Hur som helst, dom vill inte ge mig en badge. Varför frÃ¥gar jag. Du är ju inte inne nu, svarar dom. Ja, men hur ska jag dÃ¥ kunna träna och sen anmäla mig till sign in om jag inte fÃ¥r komma in pÃ¥ omrÃ¥det????? Ja, det är ju lite konstigt tyckte dom dÃ¥. SÃ¥ idag var dom otroligt snälla och gav mig en kval-badge sÃ¥ jag fÃ¥r använda omklädningsrum och annat. Otroligt snällt av dom. Jag är ju bara en spelare….ursäkta mig… Jocke Nyström kom in samtidigt som mig till ackrediteringsrummet och ville hämta sin coachbadge för Jurgen Melzer. Nej det fÃ¥r du inte, han mÃ¥ste vara här med dig och skriva in dig. Men han landar sent ikväll sa Jocke, kan han ringa till dig och bekräfta mig? Nej, han mÃ¥ste vara här. Att nu Joakim är officiell coach till Melzer och finns med i ATP’s system spelar heller ingen roll tydligen. AlltsÃ¥, allt är sÃ¥ jävla mycket svÃ¥rare här!!!

Omklädningsrummet förresten. Ser likadant ut i Ã¥r igen… tvÃ¥ toaletter för över 200 spelare. Luktar inte hallon där inne om vi säger sÃ¥.

Men Miami som stad är det ju inget fel på. En av dom få städer i USA som jag verkligen gillar. Kanske har med att göra att det är en väldigt blandad befolkning här.

Robin fortsätter krossa borta i Kalifornien. Kul att man kunde hjälpa till att värma upp honom med en dubbelmatch därborta. Nästa gÃ¥ng fÃ¥r du gärna spela som mot Murray när vi lirar!!! Dra Ã¥t h-e vad han spelade… Han har förresten precis startat sin egen websida. Kolla in den här

Simon och Paul fortsätter med att övertyga. London biljetten kan nog bokas redan nu för dom. Mycket imponerande!

Lämna slipsarna hemma!!!!!

Då är det dags. Fredag, matchdag. Fan vad nervös man är. Jag sitter på rummet nu och ska ha en roomservice innan jag åker ut igen för att stötta våra krigare.

Nalbandian är här, jag hade fel. Otroligt faktiskt. Matchen blir ju helt klart tuffare nu. Men jag tycker alltid det är roligare att slÃ¥ storstjärnor… Hoppas det blir sÃ¥ denna helgen med.

Tänkte skriva en rad om Simon. Inte en lätt sits, jag har varit i den med. Kanske inte riktigt så att jag vunnit en titel precis innan DC-matchen, men att jag spelat bra men ändå inte fått spela. Det är inte kul. Men tack ändå Simon, som kom ut och tränade med mig efter uttagningen och körde dom övningar jag vill för att jag skulle kunna känna mig så förberedd som möjligt. Lagkänlsa är viktigt! Nu gäller det att visa att uttagningen var rätt med. Hoppas jag klarar av det.

Så, alla fans. Lämna era slipsar hemma nu! Skrik för full halls och häng på den Svenska klacken när dom börjar sjunga! Var osvenska. Var avslappnade. Ha roligt! Nu jävlar kör vi!!!

Sääääämst!

Först vill jag bara säga att det jag kommer skriva nu inte alls är menat som någon förolämpning till Rohan eller Aisam, våra motståndare idag. Även om det kan låta som en indirekt sågning, så är det inte menat så. Ok?

Men jävlar vad jag var dÃ¥lig idag. Helt sjukt. Jag kunde inte förstÃ¥ att jag kunde spela sÃ¥ dÃ¥ligt som jag gjorde. I Marseille spelade jag ju riktigt, riktigt bra! Fick fan inte in en enda boll kändes det som. Jag servade, turligt nog, mycket bra sÃ¥ jag slapp spela volley. Känslorna som var i omlopp i min kropp var rätt främmande mÃ¥ste jag säga. Panik! Det kändes helt klart att 1 dag inte räcker som förberedning. FrÃ¥n att ha spelat inomhus till att spela ute, under lampor, 6 timmars resa, 3 timmars tidsskillnad och i ökenluft. Det flyger alltid lite mer när man spelar i ökenomrÃ¥den. Som i Indian Wells med. Vet inte vad det är om luften är tunnare eller hur det funkar. Men effekten är att det flyger lite mer. SÃ¥ jag kände mig riktigt osäker och tyckte allt jag rörde gick för lÃ¥ngt. Ursäkter? Nja, inte riktigt. Har ju redan sagt att jag var urusel… SÃ¥ Arnaud spelade signel med 3 motstÃ¥ndare idag. Och han skötte sig som tur är utmärkt. Jag bad om ursäkt rätt mycket faktiskt. Men jag sa till mig själv om och om igen. “Find a way! Find a way! Find a way! Find a way!” Vet inte varför det blev pÃ¥ engelska i mitt huvud, troligen för att jag pratar engelska med Arnaud. Men det blev mitt mantra under matchen. Även om jag kände vid 2-2 i andra set att herregud vad lÃ¥ngt det är kvar. Kan inte lidandet vara över snart? Fast den känslan var där försökte jag tvinga mig själv att tro att det skulle kunna gÃ¥. Och jag började faktiskt spela bättre och bättre. Även om vissa av mina beslut inte var sÃ¥ normala. Som att slÃ¥ en volleystoppboll pÃ¥ killen som stÃ¥r vid nät pÃ¥ andra sidan. Nu var stoppbollen riktigt bra och han hann den faktiskt inte. Arnaud tittade bara pÃ¥ mig och vände sig direkt om och skrattade. Du slog precis en dödande stoppboll pÃ¥ nätkillen!!!??? Det har jag aldrig sett innan, sa han. Inte jag heller svarade jag…

Dom hade 7-5, 5-3 och servade. Och pÃ¥ nÃ¥got sätt lyckades vi, (läs Arnaud), vända och vinna matchen. I slutet spelade jag faktiskt helt ok, sÃ¥ det var ju tur det. Skönt att ha en kille som orkar kämpa för sig själv och vänta pÃ¥ att jag skulle komma igÃ¥ng. Men han har ju varit med förut och vet att det inte alltid är lätt med omställningarna. Nu väntar en tuff omgÃ¥ng imorgon och jag bad Arnaud att träna extra med mig imorgon sÃ¥ vi ska ha minst en timmes träning innan matchen imorgon. Jag känner att det blir bäst sÃ¥. Köra extra sÃ¥ att kroppen vaknar. Kom igen nu för fan! Vicht!!!!!! Att vi vann 7 bollar MINDRE och vann ändÃ¥ säger ju en hel del…

Simon och Paul gjorde ytterligare en riktigt stadig match idag. Tror dom får ett riktigt bra år.

Davydenko gav upp idag. Vi undrade vad som höll på att hända under hans match. Hans fru satt nämligen och såg hans match framför tv:n i spelar loungen. Inte normalt. Vi sa alla i mun på varandra, han kommer ge upp. 3-6 i baken och uppgivet.

En av årets bästa matcher måste ha spelats idag. Jag såg bara slutet mellan Tipsarevic och Murray. Men vilka sjuka poäng det var. Alla stod som klistrade framför tv apparaterna. Nintendo-tennis!!!

Rotterdam-Marseille.

Ibland är det inte roligt att resa. Eller rätt ofta faktiskt, men ibland är det värre än vanligt. Men vi kan ju börja med Rotterdam. Det blev inte svensk storslam tyvärr. Simon och Paul vann sin semi som jag trodde, om än lite tightare än vad jag räknat med. Sen gjorde dom en bra match mot Nestor/Zimonjic, men dom är otroligt starka så det räckte inte ända fram. Sen spelade mina två nya dubbelpartners mot varandra i singelfinalen. Ska spela Memphis med Youzhny som sagt och kommer spela Indian Wells med Robin. Lite otrevligt av Robin att skada min andra dubbelpartner. Sa det till honom också. Men det är så det är i tennis. Jag tror och hoppas att skadan inte var så allvarlig. Grym vecka av Robin som än en gång visar att han är en topp 10 spelare. Det som verkligen förvånade mig, var hur dom efter vad som verkade vara 10 sekunder, fick upp namnet Söderling i arenan som 2010 års segrare. Men som sagt, är det världens bästa inomhus turnering så är det. Dom tänker fan på allt.

SÃ¥, jag och Julian kände inte för att betala 500-600 euro för den enda direkt flighten som fanns till Marseille sÃ¥ vi hittade en billigare frÃ¥n Bryssel. Nu körde turneringen oss inte dit, men det skulle ta ca 2 timmar med tÃ¥g. Det är ju den tid jag sitter varje gÃ¥ng jag Ã¥ker BÃ¥stad-Kastrup sÃ¥ jag tyckte det är väl ok. Vi flög pÃ¥ kvällen sÃ¥ jag kunde se bÃ¥da finalerna vilket var kul. Första tÃ¥get till Bryssel är smockfullt. Finns inte en sittplats. Perfekt. Och jag som inte ens gillar att Ã¥ka tÃ¥g när jag kan sitta… Sen kommer vi till Bryssel och ska byta tÃ¥g. DÃ¥ byter dom spÃ¥r inte en gÃ¥ng utan tvÃ¥ gÃ¥nger, sÃ¥ vi mÃ¥ste upp och ner i trapporna med 35kg väskor. SÃ¥nt är kul. Vi är bÃ¥da chockerade över kvalitén pÃ¥ tÃ¥gen som kommer. BÃ¥da säger att vi har Ã¥kt fräshare tÃ¥g i Polen. PÃ¥ 90-talet!!! Vi fattar faktiskt ingenting. Hur som helst, vi kommer fram till flygplatsen och dÃ¥ lärde jag mig nÃ¥gonting nytt. Jag hade ingen aning om att Bryssels flygplats var sÃ¥ sjukt stor. Vi gÃ¥r och vi gÃ¥r och vi gÃ¥r. Jag hade faktiskt ingen aning, jag trodde den skulle vara en liten flygplats. MÃ¥ste nog vara en av Europas största. Vi gÃ¥r pÃ¥ planet och vi fÃ¥r sitta i en timme innan vi kan Ã¥ka frÃ¥n gaten, och planet är som en bastu, (nästan…). Kommer fram till Marseille. Chauffören stÃ¥r faktiskt och väntar vilket vi var otroligt tacksamma för. Vi tänkte att sÃ¥ som dagen varit har han ju stuckit för länge sen. Att han kör som en biltjuv är en annan sak. Väl framme pÃ¥ hotellet, runt midnatt, börjar det nya eländet. Jag fÃ¥r mina nycklar, gÃ¥r till mitt rum och dom funkar inte. GÃ¥r tillbaka med alla väskor, han ber om ursäkt och ger mig nya nycklar till samma rum. Dom funkar inte. Kul. Tillbaka igen, nytt rum. Luktar rök och är smutsigt och slitet. Funkar inte. Nytt rum igen. SÃ¥ 00.30 lägger jag mig i sängen med kläderna pÃ¥ och pustar ut. Det tog oss bara över 7 timmar att resa frÃ¥n Rotterdam till Marseille. Ibland är det inte roligt att resa. Och ibland är det värre än vanligt. Den där Murphy med sin lag kanske hade lite rätt ändÃ¥…

Sen märkte jag i morse när jag skulle ta lite kläder ur väskan att nästan allting är blött! Då har väskan garanterat stått ute i snöovädret och väntat på att bli körd till flygplanet. Sånt är roligt. Verkligen. Men det är sånt man får ta, det hör till. Alla som reser vet hur bedrövligt vissa dagar kan gå. Eller vad säger du Sofia?

Next Page »