Fédération Française de Tennis.

Det kom ett ordentligt snöfall här i Paris just dagen som jag skulle åka till Akademi Mouratoglou, så trafiken i Paris lamslogs. Inget annat att göra än att ställa in träningen där. Men som tur var löste det sig perfekt ändå. Jag fick plats att köra med Franska Förbundet på Roland Garros. Lite kul att komma tillbaka dit när det är vinter och istället för grusbanor ser man bara snö. Hur som helst, träningen kunde inte blivit bättre. Även om det blev en del singelpoäng som jag ju inte är van vid. Spelade en match mot Josselin Ouanna häromdagen och jag har fortfarande träningsvärk i vänster skinka! Normalt sett spelar jag ju serve och volley i dubbel, men det gör jag inte i singel. Så nu landar man ju annorlunda efter serven för man måste ju trycka sig själv tillbaka istället för att fortsätta springa framåt efter serven. Just detta tar otroligt mycket på baken när man inte är van vid det. Så har varit sjukt stel!!!

Men vad är det för upplägg dom har här egentligen? Det är ett paradis för tennisspelare. Dom som är bra nog att fÃ¥ vara med i förbundets satsning betalar en procent av sina prispengar till FFT. Denna procent baseras pÃ¥ hur mÃ¥nga veckor du har en coach, men det är inte mycket som dom mÃ¥ste betala. FrÃ¥n 4% till ungefär 8%. För dessa procenten sÃ¥ fÃ¥r dom en coach med sig, som dom alltsÃ¥ inte betalar utan har lön frÃ¥n FFT. En fysio skickas med till dom stora tävlingarna och även en fitness tränare. Nu talar jag alltsÃ¥ inte om en tränare, fysio och fitnesstränare som har hand om alla. Nej, nej, utan fysion och fitness-gubben har bara hand om nÃ¥gra stycken. SÃ¥ det är alltsÃ¥ fler som skickas med ut pÃ¥ touren. Nu när dom är hemma sÃ¥ finns ju banor och bollar naturligtvis till förfogande, likasÃ¥ gymmet. Träningen planeras Ã¥t alla och när det är dags för gym sÃ¥ är tränarna för den biten där för att bygga upp dig pÃ¥ bästa sätt. FFT betalar alltsÃ¥ även resorna för alla som ska med pÃ¥ en tävling, utom just för spelarna själva. Men nÃ¥gonting mÃ¥ste dom ju göra själva…

Sen har vi ju medicin avdelningen, den funkar som pÃ¥ tävlingen ungefär. Dom är där hela dagen, doktor, fysio, massörer. Händer nÃ¥gonting under en träning sÃ¥ är det bara att springa dit och bli undersökt. Sen efter dagens träningar sÃ¥ bokas det massager och andra behandlingar. Det finns inte en bit som dom inte har tänkt pÃ¥. Allt är gjort sÃ¥ att spelarna slipper oroa sig om nÃ¥gonting annat än att just spela tennis. Helt otroligt. Det hjälper att ha en Grand Slam i sitt land, den saken är klar. Men inte nog med detta. Kanske det allra viktigaste sker hela tiden under träningarna, gympassen, vid lunchen och vid pauserna. Eftersom alla tränar med varandra, killar med killar och tjejer med tjejer. Dom ses i gymmet och peppar pÃ¥ varandra. Genom allt detta bildas en team spirit som jag inte sett nÃ¥gon annanstans. Alla pushar varandra och just det tror jag gör otroligt mycket i att just fransmännen, (och franskvinnorna…), fortsätter ha sÃ¥ mÃ¥nga bra spelare Ã¥r ut och Ã¥r in. Likt det Sverige hade pÃ¥ 80-talet skulle jag tro.

Jag tränade 08.00 idag och när jag gÃ¥r in pÃ¥ omrÃ¥det sÃ¥ slog det mig. Jag har garanterat aldrig varit ensam pÃ¥ Roland Garros omrÃ¥det. SÃ¥ jävla trÃ¥ngt som det är när man spelar, vilket jag ju inte gillar… Men det var en konstig känsla. Faktiskt lite mysigt där när man kan gÃ¥ omkring utan att tro att man blir rÃ¥nad varje gÃ¥ng man gÃ¥r in i nÃ¥gon under turneringen.

Det ryktas om att Roland Garros till slut kommer bli tvunget att flytta från nuvarande plats, just för att det inte finns plats nog. Det är liksom lite svårt att bygga ut området när det ligger rätt centralt i Paris.

Körde för övrigt även ett pass med Fabrice Santoro. Bli inte förvÃ¥nade om ni ser honom spela i Australien. Han säger fortfarande att han har slutat, men jag är inte sÃ¥ säker…

Jag måste resa mera.

Var är min semester???  Känns som jag reser mer nu än jag gjorde innan.  Åkte till Frankrike häromdagen och gjorde det korkade beslutet att boka resan genom en internetsida.  Nu blev det ju rätt billigt, men desto jobbigare.  TÃ¥g till Köpenhamn, sen flyg till Paris via Amsterdam, sen tÃ¥g till Nantes.  Stannade i tvÃ¥ dagar sen tÃ¥g tillbaka till Paris, samma flygrutt till Köpenhamn.  TÃ¥g till Ängelholm samma dag, hämtad av mamma där för att Ã¥ka till Ängelholms flygplats för flyg till Stockholm.  TÃ¥g intill stan, taxi till hotellet som jag bokat.  Kvällen dagen efter satt jag pÃ¥ flyget igen frÃ¥n Arlanda ner till Ängelholm.  FrÃ¥ga mig inte varför det blev som det blev för jag ställer mig själv frÃ¥gande till mina beslut…  Hade nya undersökningar i Stockholm igÃ¥r.  Ny magnet röntgen och en ny ultraljuds undersökning.  Inflammationen har gÃ¥tt ner väldigt mycket sen senaste undersökingarna.  Jag har problem med ett hÃ¥l i brosket, men det behöver inte göra ont för det.  Den spruta jag fick för ungefär en vecka sen prickade helt rätt verkar det som.  Herre gud vad sprutor är bra när dom träffar rätt.  Behövs ju en bra doktor för det…  Nu verkar det i alla fall som att det ska ordna sig med rehab och jag ska kunna vara hel och stark till 2010.  Peppar, peppar, ta i trä!!!!

Ringde min fysio, Jarmo Ahonen, men fick inte tag i honom.  När man är bra pÃ¥ det man gör är man väldigt upptagen.  Men jag hoppas kunna fÃ¥ Ã¥ka till Helsingfors denna vecka sÃ¥ jag kan fÃ¥ den behandling jag behöver.  Annars kanske det blir München där jag ocksÃ¥ Ã¥kt innan till en kille som har väldigt duktiga händer.  FÃ¥r se hur det blir.  Hur som helst betyder det mer flyg och resande.  Roligt…Alltid kul att komma upp till Stockholm dock.  Hoppas kunna flytta dit rätt snart om allt löser sig.

Två publikfavoriter tackar för sig i Paris i år.  Fabrice och Marat.  Eller vi får se om inte Fabrice kanske dyker upp som gubben i lådan nån gång nästa år i alla fall.  Jag, som alla andra, har alltid hatat att möta Fabrice.  Det är den spelare som får dig att känna dig som en total nybörjare varje gång.  Jag har mött honom 4 eller 5 gånger och torskat alla gångerna.  Haft matchbollar en match.  Vi har servat för två matcher och haft set och break i en till.  Men inte lyckats vinna en enda gång.  Det måste bero på, inte bara att han är en bra spelare, utan även att när man blir lite tight och nervös så funkar ju inte ens egen hjärna som den ska.  Då tar man lite felbeslut och mot Fabrice som inte spelar som någon annan kan man ju inte förvänta sig vad som ska komma och man ställer sig helt enkelt fel till det han gör.  Så har det i alla fall varit för mig.  Med Marat känns det mer definitivt att han slutar.  Safin var förresten riktigt illa ute igår mot Thierry Ascione från Frankrike.  En kille jag tycker är väldigt bra, urstark men tung och därför skadad väldigt ofta.  Snackade med om honom med en Fransk coach som sa att han är  urstark och han hade gjort tester i gymmet med det rugbylag som representerar samma klubb som han gör i tennis.  Det är alltså första divisonen Franska rugby spelare vi snackar om nu.  Starka gubbar.  Dom hade gjort test på benstyrka och han, Thierry, var starkast av alla.  Tack för kaffet.

På tal om rugbyspelare.  Doktorn i Lyon pratade med mig om sprutor och jag sa att jag hatade sprutor.  Han sa att det gör alla idrottsmän som han träffat på.  Men allra mesigast är rugbyspelarna sa han.  Jag trodde han skojade, men han sa att dom svimmar stup i kvarten när dom måste få sprutor.  Helt sjukt ju, dom kan springa in med skallen före i en betongmur, men kan inte klara av en spruta.  Se där ja.