Doubles & mixed troubles.

Imorgon startar det för mig. Och franska har varit flitiga och satt mig på schemat med både dubbel och mixed. Eller mixed troubles som vi säger i omklädningsrummet. Inte för att jag inte klarar av att spela båda på en dag, men det är ju faktiskt bara Onsdag imorgon. Inget att göra. Bara att köra. Och skita i ATP som vanligt.

Träningarna har gått bättre och bättre. Vi börjar förstå varandra bättre. Spelade poäng mot Simon och Paul idag. Efter träningen sa jag till Simon att jag tycker dom spelar riktigt bra. Ni då, svarade han, ni tappade ju inte serven en enda gång mot oss, ni måste ju alltså spela sjukt bra då… Vi garvade båda två.

Spelar mot två killar imorgon som jag inte riktigt har någon koll på. Det gillar jag inte. Gillar inte överraskningar på banan. Får snacka med lite mer folk så man har bättre koll på vad som väntar en. Annars är nog ett bra tips att hålla serven. Det brukar man komma långt på.

Kort blogg. Dags att fokusera och slappna av ikväll.

Svart ögda ärtor och tjurfäktning.

Jag vill inte skriva något on Nice, så fråga inte. Fan.

Åkte direkt till Paris efter matchen, tog tåget och satt och kokade av ilska i 5h35min. Väl framme hade det släppt och jag sa till Hoira att det var dags för oss att träna ordentligt och svetsa oss samman. Det har vi gjort nu i dagarna och jag tycker vi börjar närma oss varandra, professionellt talat alltså… Franska Öppna är, som ni nog redan vet om ni läst min blogg från början, den klart sämsta Grand Slam tävlingen vi har. Vill ni veta varför jag tycker det, så får ni kolla dom tidigare inläggen från förra året. Orkar inte gå igenom det hela. Så, svart ögda ärtor då?

Jo, som på dom flesta Grand Slam tävlingar så erbjuds en massa olika biljetter till olika föreställningar. Allt från Moulin Rouge till konserter. Och i Paris är utbudet inte så dåligt får man ju säga. Dom hade 8 biljetter till Black Eyed Peas igår och jag skrev upp mitt namn och var en av dom som fick 2 biljetter. Så igår var en otroligt rolig kväll. Vilken konsert!!! Visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig, men vilken show. Bland det roligaste jag varit med om. Och avslutningen med I Gotta a Feeling var bland det mäktigaste jag har upplevt eller sett på TV. Ett fullsatt Palais Omnisport de Paris i Bercy fullkomligen exploderade och en stel svensk som jag kunde inte hålla igen längre utan hoppade omkring som en tokig tonåring. Konfetti i hela hallen. En supersexig Fergie mitt i kaoset. Magiskt. Tråkigt liv dom har…!!!

Omnisport arenan är för övrigt den som vi spelar Paris Masters i slutet av året. Kändes lite konstigt att kliva in där igen och det fanns inte ett tecken på något som hade med tennis att göra. Senast jag var där för två år sen hade jag ett pass med Robin på centercourten. Lite skillnad nu.

Så, tjurfäkting. Nja, inte riktigt. Vi tränade på bana 1 här på Roland Garros idag och den påminner om en tjurfäktningsarena. Helt rund med en tennisbana i mitten. Riktigt cool tycker jag. Från baslinjen hörde man det där sköna ekot som uppstår när man slår till bollen. Ni som spelat på en större arena vet ju vad jag talar om. Den gamla bana 1 i Båstad är ett praktexempel. Det var omöjligt att ha en dålig träning där, ljudet var så skönt när man träffade bollen att det nästan hjälpte till att centrera bollen mitt i racket. Konstigare dock var det när jag tog volley idag. Då övergick ekot till något som jag bara kan beskriva som ett trumpetliknande ljud. Och nej, jag hade inte problem med gaser i magen!!! Inte bara ett ljud utan två. Det lät nästa som tut, tut, Alltså, det är helt omöjligt att förklara märker jag. Ni får helt enkelt komma hit och lira.

Jag tränar ju större delen av året här i Paris och på Roland Garros så det känns lite konstigt att helt plötsligt inte få boka banor lite som jag vill. Utan nu börjar det ju bli tajt igen att få träna onsite. Innan 10.00 och efter 18.00 gällde idag och det är helt enkelt att bara acceptera. Dom har ju otroliga problem med utrymme här och hotar nu staden Paris med att flytta hela turneringen till en ny arena vid Euro Disneyland. Eller till en annan plats som inte är officiell ännu. Hur som helst, jag blev lite chockad igår när jag bokade bana och frågade vilken vi kunde få klockan 18.00. Ja, vilken du vill fick jag till svar. Va??? Ja, sa hon, Philippe Chatrier, Suzanne Lenglen, vilken du vill. Eeeeh, eeeh, eeeh… bana 1, tack! Fan, jag chokade. Den enda chansen jag kommer få att spela på Chatrier. men jag kände att det skulle inte funka med två dubbelspelare tränandes där. Det skulle få rätt många singelspelare att sura till skulle jag tro. Och den enda gången vi faktiskt kommer spela på just den banan är ju på Söndagen den andra veckan, så då får vi nog lov att göra det på Lördagen.

Jag måste skaffa en ny iphone. Bilderna blir fan inget vidare…

Mental jätte.

Ja, nu gäller det att visa sig från sin starka sida. När jag skriver detta sitter jag på planet från Paris till Casablanca. Och det känns som man är på väg att göra någonting nytt. Det känns lite som att jag ska ut på ett äventyr. För det är lite så jag förbereder mig inför denna vecka. Att det kommer att vara en helt ny upplevelse. Jag är inställd på att det mesta inte kommer att funka eftersom det är just detta som alla andra spelare sagt till mig. Jag har bara varit i Afrika en gång tidigare när jag spelade challengern i Tunisien för några år sedan och den var ju faktiskt helt ok, så jag hoppas att det inte är värre här. Även om norra Afrika ska vara mer likt södra Spanien än resten av sin egen kontinent. Hur som helt, jag känner mig så förberedd som jag någonsin kommer bli. Får se hur resultatet blir.

Tränade med Fabrice Santoro igår på Roland Garros och under ett sidbyte frågade han var jag ska ta vägen näst. Casablanca sa jag, har du varit där? ”Yes, and I hate it!!!!!”, kom till svar. Precis den reaktionen jag ville ha ju… Han fyllde i med fler skräckhistorier än dom som andra spelare sagt. Känns som att det är rätt ställe för mig. Eeeeeh… Hur som helst, det är alltid kul att komma till ställen som man aldrig varit på. Det är nog lite därifrån äventyrskänslan kommer. Fabrice spelar för övrigt lika jävla äckligt som vanligt.

Han berättade även att han numera är tävlingsledare för tävlingen i Metz. Så han har lite av samma problem som Thomas Johansson och Jonas Björkman har med Stockholm Open, nämligen veckan som den spelas.

Alltså, Metz ligger efter Us Open men innan Asien-svängen med Shanghai som avslutning. Stockholm ligger efter mastersturnerineng i Shanghai men först ut i Europa-svängen som avslutas med 500 turneringar och mastersturneringen i Paris. Alltså, båda veckorna ligger lite i kläm och det är inte lätt att locka dit spelare. Men skillnaden som jag ser det och som är tur för Metz. Det är ju just det faktum att det är en fransk turnering. Och det finns så otroligt många franska spelare. Det är ju nämligen så att det är hemmaspelarna plus dom topseedade som sätter folk på läktarna. Frankrike har 12 spelare topp 100. Sverige har en. (Öka Gujja…!!!)

Jag ska spela med Horia Tecau igen nere i Casablanca. Hoppas jag kan vara i bättre mental form den här gången. Lite sjukt hur det blev så att vi ska spela denna vecka faktiskt. Jag hade tur, kors i taket! Horia var anmäld 2 veckor innan med Christopher Kas. Jag anmälde mig inte för jag ville inte spela. Men som sagt, ”träningslägret” i USA gjorde att jag måste spela. Jag letade febrilt efter spelare att lira med. Men, det gick fan inte att hitta. Alla var upptagna eller ville inte spela. Inte nog med det, dom singelspelare som jag gärna hade spelat med, ville inte spela dubbel för om dom förlorar så vill dom ju åka till kvalet i Monte Carlo. Ingen lätt sits jag hamnade i. Jag frågade Richard Gasquet, Olivier Rochus, Julian Knowle, Arnaud Clement, Bruno Soares, Marcelo Melo, Karol Beck, Lukasz Kubot och Frantisek Cermak. Alla sa nej. Jag kände mig lika het som en Piggelin på Nordpolen. Gasquet hade nog spelat med mig, men kunde inte säga ja eftersom han inte visste om han fick WC till Monte Carlo eller ej. Nu fick han det, men fick reda på det för sent.

Jag har vid det här laget gett upp hoppet och siktar in mig på en vecka ledigt med träning. Helt plötsligt slår mig tanken att det hade ju varit så bra om jag och Horia hade spelat denna vecka för att se om vi kompletterar varandra eller ej. Men då måste ju Kas skada sig eller dra sig ur utav någon annan anledning. Inom en timme får jag ett sms från Tecau som säger att Kas inte kan spela och undrar om jag hittat någon eller om vi kan spela. Den tillfälligheten är ju helt sjuk så jag passade på att tänka att jag vill ha 10 miljoner Euro också. Pengarna har uteblivit, men jag spelar med Tecau. Så vi signar in idag klockan 18.00 lokal tid.

Så nu är det alltså dags att spela Casablanca för första gången i mitt liv. Får se hur det blir. Om jag nu låter riktigt arg i min nästa blogg så vet i nog varför…

Host, host.

Japp, då var man sjuk igen. Och i Paris igen. Kände mig lite krasslig innan matchen i Melbourne och tydligen hjälper det inte att vara på resande for i över 30 timmar. Konstigt. I alla fall, tillbaks i Paris, men har inte kunnat träna så mycket. Hostar som en kedjerökare och mår verkligen som en prins. Men är på bättringsvägen. Började med ett cykelpass i förrgår på en timme och tränade lugnt 1h 45 min igår på Roland Garros. När man cyklar, som inte är det roligaste jag vet, har man tid att tänka på lite saker. Varning för lite omogen bloggning nu…

Varje gång jag sitter en timme på cykeln så kommer det som ett brev på posten. Träsmaken alltså. Men även pungsmaken för den delen. Sådär runt 40 minuters-strecket får jag väldigt svårt att hitta en skön arbetsposition. Och det blir bara värre och värre. Så man sitter och pinar sig dom sista 20 minuterna och hjärnan går på högvarv. Jag började tänka på proffscyklisterna. Hur klarar dom det? Dom måste ha riktigt bekväma vaddningar lite här och där, men kan det verkligen räcka på deras små och smala sadlar? Dom måste ju får riktigt ont dom med, eftersom dom sitter så mycket längre på sadlarna. Så går mina tankar. Sen pratar jag lite om det med en doktor och tydligen är det så, att på grund av att dom sitter och “gnuggar” så mycket och så länge på cyklarna så tappar dom känseln. Alltså, nu kommer det sjuka… Dom tappar tydligen känseln i sin, hmmm… hur ska jag kunna säga det här? Dom tappar känseln i sin “apparat”. Så när dom går hem efter en träning till sin fru, så känner dom alltså inte alls lika mycket som alla andra. När jag fick höra det så kom tanken direkt, hur fan lockar du ungdomar till en sport som cykling??? Jag kan tänka mig en ung pojke stå och lyssna på en coach som ska övertala honom att börja satsa på just den sporten: Jo du förstår Kalle, cykling är en otroligt fin sport. Vi tränar otroligt mycket uthållighet. Du vet sådan där träning som gör att man undrar varför man håller på med det här och man känner sig så trött att man bara vill spy eller lägga sig ner och dö. Sen så efter några år kommer du att tappa känseln i det som Magnus Uggla kallar “skinnspik”. Och så måste du dopa dig för att bli något. Nå, Kalle, vad säger du? Ska vi ta och cykla 472 mil nu i eftermiddag?

Så går mina tankar, men jag har sagt det innan. Jag är inte helt frisk…

Tillbaks till tennis. Jag såg matchen Murray/Nadal på internet och måste säga att tyvärr står jag kvar vid mitt tips att Murray vinner turneringen. Men Roggan är fortfarande favoriten i mitt hjärta. Tyckte Andy såg otroligt stadig ut mot Rafa. Synd att Nadals knä inte höll hela vägen, men det var inte det som avgjorde matchen. Tyckte Andy så bättre ut. Inte mycket bättre, men det där lilla extra fanns hos honom tyckte jag. Lätt att skriva så EFTER matchen, men så såg det faktist ut. Dubbelturneringen i Melbourne fortsätter sin vana trogen att producera överaskningar. Karlovic/Vemic i semi, likaså min förra partner Jarkko Nieminen i par med Michael Kohlmann. Skitkul för Jarkko och Michael som tyvärr inte räckte ända fram.

Resan är bokad till Zagreb och jag hoppas träningen i eftermiddag känns bättre än den som var igår. Bollträffen var faktiskt hyffsad, men flåset var ingen höjdare. Efter träningspasset har en av fystränarna frågat mig om jag kunde hjälpa att instruera lite i pilates. Dom har kollat på övningarna jag gör i gymmet och gillar vad dom ser antar jag. Känns rätt konstigt måste jag säga, men det ska nog bli kul att stå på Roland Garros och säga till vad spelarna där ska göra. Funderar på att vara en otroligt hård och orättvis tränare. Tack Jarmo för att du lärt mig så bra.

Fédération Française de Tennis.

Det kom ett ordentligt snöfall här i Paris just dagen som jag skulle åka till Akademi Mouratoglou, så trafiken i Paris lamslogs. Inget annat att göra än att ställa in träningen där. Men som tur var löste det sig perfekt ändå. Jag fick plats att köra med Franska Förbundet på Roland Garros. Lite kul att komma tillbaka dit när det är vinter och istället för grusbanor ser man bara snö. Hur som helst, träningen kunde inte blivit bättre. Även om det blev en del singelpoäng som jag ju inte är van vid. Spelade en match mot Josselin Ouanna häromdagen och jag har fortfarande träningsvärk i vänster skinka! Normalt sett spelar jag ju serve och volley i dubbel, men det gör jag inte i singel. Så nu landar man ju annorlunda efter serven för man måste ju trycka sig själv tillbaka istället för att fortsätta springa framåt efter serven. Just detta tar otroligt mycket på baken när man inte är van vid det. Så har varit sjukt stel!!!

Men vad är det för upplägg dom har här egentligen? Det är ett paradis för tennisspelare. Dom som är bra nog att få vara med i förbundets satsning betalar en procent av sina prispengar till FFT. Denna procent baseras på hur många veckor du har en coach, men det är inte mycket som dom måste betala. Från 4% till ungefär 8%. För dessa procenten så får dom en coach med sig, som dom alltså inte betalar utan har lön från FFT. En fysio skickas med till dom stora tävlingarna och även en fitness tränare. Nu talar jag alltså inte om en tränare, fysio och fitnesstränare som har hand om alla. Nej, nej, utan fysion och fitness-gubben har bara hand om några stycken. Så det är alltså fler som skickas med ut på touren. Nu när dom är hemma så finns ju banor och bollar naturligtvis till förfogande, likaså gymmet. Träningen planeras åt alla och när det är dags för gym så är tränarna för den biten där för att bygga upp dig på bästa sätt. FFT betalar alltså även resorna för alla som ska med på en tävling, utom just för spelarna själva. Men någonting måste dom ju göra själva…

Sen har vi ju medicin avdelningen, den funkar som på tävlingen ungefär. Dom är där hela dagen, doktor, fysio, massörer. Händer någonting under en träning så är det bara att springa dit och bli undersökt. Sen efter dagens träningar så bokas det massager och andra behandlingar. Det finns inte en bit som dom inte har tänkt på. Allt är gjort så att spelarna slipper oroa sig om någonting annat än att just spela tennis. Helt otroligt. Det hjälper att ha en Grand Slam i sitt land, den saken är klar. Men inte nog med detta. Kanske det allra viktigaste sker hela tiden under träningarna, gympassen, vid lunchen och vid pauserna. Eftersom alla tränar med varandra, killar med killar och tjejer med tjejer. Dom ses i gymmet och peppar på varandra. Genom allt detta bildas en team spirit som jag inte sett någon annanstans. Alla pushar varandra och just det tror jag gör otroligt mycket i att just fransmännen, (och franskvinnorna…), fortsätter ha så många bra spelare år ut och år in. Likt det Sverige hade på 80-talet skulle jag tro.

Jag tränade 08.00 idag och när jag går in på området så slog det mig. Jag har garanterat aldrig varit ensam på Roland Garros området. Så jävla trångt som det är när man spelar, vilket jag ju inte gillar… Men det var en konstig känsla. Faktiskt lite mysigt där när man kan gå omkring utan att tro att man blir rånad varje gång man går in i någon under turneringen.

Det ryktas om att Roland Garros till slut kommer bli tvunget att flytta från nuvarande plats, just för att det inte finns plats nog. Det är liksom lite svårt att bygga ut området när det ligger rätt centralt i Paris.

Körde för övrigt även ett pass med Fabrice Santoro. Bli inte förvånade om ni ser honom spela i Australien. Han säger fortfarande att han har slutat, men jag är inte så säker…

Dagen efter.

Känns nästan som man är lite bakfull.  Igen…  Men nu pratar jag mer om resultatet av det stycke svensk idrottshistoria jag fick äran att bevittna igår från första parkett.  Jag stannade en extra dag här i Paris för att kolla på Söderling-Nadal.  Inte den enda anledningen kanske, men jag ville inte missa matchen helt enkelt.  Åkte ut till klubben och träffade Nors i omklädningsrummet som gav mig min boxbiljett, sen åt jag lunch och träffade Tompa Jo och Christer Hult (Ena hälften i Swedish Opens ledarteam, Humle och Dumle…).  Sen gick vi alla ut till Philippe Chatrier och satte oss i Robins box.  Ridå upp, showen ska börja.

 

Första gamet gick riktigt bra och han fick den början han ville ha.  Jag ska inte berätta så mycket om matchen, det finns folk som skriver mycket bättre än jag som redan gjort det i alla tänkbara tidningar.  Jag läste en del av dem och fattar inte att reportrar kan skriva att Nadal var inte bra och det var därför Robin vann.  Kan ni ingen tennis?  Visst, det var inte Nadals bästa match, men varför det?  Jo, för att en vild och oxtokig Svensk stod på andra sidan och skickade missiler i varje tänkbart hörn av banan och gjorde honom dålig, eller sämre kanske är ett bättre ord.  Rafa spelade kort, ja, men det gör han jämt.  Och anledningen till att det inte funkade nu var ju helt enkelt att Robin slog FÖR hårt.  Nadal blev senare i träffen än vad han brukar vara och tappar därmed den lilla extra spinn i sina slag som gjort honom till världsetta.  Det i sin tur betyder att bollen inte studsar upp så otroligt och Robin kan istället för att bli tillbakapressad kunna kliva in i banan och diktera som han ville.  Och som han gjorde det!

 

Stämningen på Court Philippe Chatrier igår kan jämföras med vilket idrottsderby som helst!  Jag har sett NHL, NBA, Serie A och andra sporter, men det här var större.  Vi satt alla och fick rysningar.  När publiken i mitten av andra set började sjunga “Robin! Robin! Robin!” kändes det verkligen som att någonting var på gång.  Detta skriker de alltså ut i Rafael Nadals “vardagsrum”!!!  Jag säger som jag sa då, “Tråkigt…!!!”.  Men ändå, fast Robin spelar så otroligt bra, sitter man och undrar om det verkligen kan gå vägen.  Även om han leder, även om han faktiskt är bättre än världsettan.  Det var som Robin sa själv, inte förrän 4-1 ledning i fjärde sets tiebreak kändes det som att det kan nog fan gå vägen.  När Rafas halv-volley långsamt seglar bred ställer vi oss alla upp skriker för full hals och knyter näven mot vår Svenska tjur som precis besegrat världens bästa matador.  Bland det största jag har upplevt.

 

Hela Roland Garros stannade till under matchen, när det märktes att någonting omöjligt håller på att hända på centrecourten.  När vi kommer ut kommer spelare och folk och grattar inte bara Magnus, vilket är normalt, men också mig och de andra.  Grattis till Svensk tennis säger några.  Och ja, det stämmer fan.  Grattis till Svensk tennis.  Jag tror nog alla tv apparater visade matchen och alla som såg ställningen stannade nog kvar och kollade.  Efter matchen går jag ner i omklädningsrummet för att vänta på Robin och säga grattis innan jag ska sticka.  Vår Davis Cup kapten kommer ner och vi snackar om matchen, som vi båda inte riktigt kan fatta än.  Wille kommenterade hela matchen för tv och är lika glad han.  Sen kommer Robin in, han säger inte ett ord, tror inte han kan.  Han bara ler och garvar.  Tro fan det!  På tal om tv.  Jag orkar inte med svensk tv ibland.  Hörde att Eurosport inte visade hela matchen, bara slutet.  Visst, se killar i tights och skavsår mellan skinkorna cykla är viktigt för många, men just en match som denna ska sändas i Sverige!

 

Bragdguld då?  Ja.  Förklaring?  Behövs det?

 

Nä, nu känns det som jag gett dig tillräckligt med beröm, Robin.  Glöm den här matchen nu!  I alla fall träng bort den i en vecka till…

En sån dag!

Näe, jag kan inte låta bli.  Jag måste.  Det går bara inte.  Jag måste klaga lite till!  Flåt…

 

Regn, och French Open får panik!  Alla offsite träningsbanor stängs för HELA dagen och de 5 (!!!!!!!!!) träningsbanor de har onsite får bara användas till inbollning.  Det faktum att det slutade regna runt 14.00 eller så spelar alltså ingen roll.  Jag var på tennisen från 10.30-21.30.  Lite för länge enligt min smak.  Tjatade och tjatade om att få träna, helt sjukt att man måste be om att få träna tennis egentligen.  Vi fick komma 17.50 för att se om 18.00 var ledigt, sen 18.50 för att se om 19.00 var ledigt.  Jag fick den här kommentaren i ansiktet: “Dubbelspelare får ju inte dela bana med singelspelare.”  Då brast det lite för mig.  Jag sa: “Lyssna nu, det är ju faktiskt tennis som vi alla håller på med.  Det är ju inte så att jag ska springa på banan och klubba honom över huvudet bara för att han spelar singel.  På alla andra tävlingar när det regnat får vi helt enkelt dela lika, allihopa.”  Jaså, sa hon då.  Då fick jag helt plötsligt en bana att dela och när vi kom dit så står två banor helt tomma i en hel timme!!!!!  Vi fick alltså vår egen bana i en hel timme och banan bredvid var ledig.  Och folk går på bara knän för att få slå lite på den gula filtkulan.  

 

Sen när det regnar förvandlas restaurang,playerslounge,kaffebar och annat till ett överbokat flygplan som alla vill boarda, samtidigt!

 

Så, nog om det nu.  Det spelades väldigt bra tennis idag, som det alltid görs på grus.  Fabrice Santoro såg ut att ha spelat sin sista singelmatch på Roland Garros, men matchen bröts vid 2-1 i set och 5-3 till Christophe Rochus pga mörker antar jag.  Fabrice är en av de spelare som jag gärna skulle kunna titta på varje dag.  Och han är en av de som fått mig att se mest löjlig ut på en tennisbana.  Man går höger, han slår vänster.  Man går fram han lobbar.  Man försöker vara smart, han är smartare…

 

I går gick jag till Wilson grejer för att hämta lite grejer som jag beställt, skor bland annat.  Ett par grus för att använda här, sen skulle jag testa ett par hardcourt skor för att använda på sensommaren.  Sen även en resväska och racketväska.  Jag ska tillbaka imorgon för att hämta lindor som dem hade slut på.  Kolla här på Wilsons egen blogg.  Läs och kolla på bilderna för att se hur det fungerar på grand slams.  Wilson’s Tennis Blog.

 

Match imorgon.  Allez!