Main draw.

March 25, 2010 by robert  
Filed under Uncategorized

Så var man äntligen inne i turneringen. Sign in stängde igår och jag och Horia Tecau kom in. Precis enligt planerna. Det är första gången vi spelar och vi får se hur det känns med varandra och om det kommer bli någon fortsättning. Han servar i alla fall som en häst, så normalt sett borde vi bli rätt svårbrutna. Skönt också att äntligen vara en fullvärdig medlem av tävlingen. Inget mer om det nu.

Spelarfesten ja. Ã…kte och käkade middag med Tomas Nydahl och Chris Haggard pÃ¥ Sylvano’s i SoBe. En lite enkel italiensk restaurang med riktgit bra mat där vi känner ägaren. Sen efter stack vi i väg till hotellet Fountainebleau och nattklubben Liv. Som jag sa förra Ã¥ret sÃ¥ genomgick hotellet en renovering pÃ¥ en miljard dollar. RENOVERING… SÃ¥ stället är rätt coolt om jag säger sÃ¥. Nattklubben var precis som jag kommer ihÃ¥g den, riktigt hip och stor. Vi kommer dit och gÃ¥r rakt in. Ingen röd matta som vanligt. Rätt skönt faktiskt. Jag vet att dom flesta spelarna inte gillar den delen av sitt yrke. Förrutom Djokovic dÃ¥ kanske som verkar vara förälskad i kameror. Hur som helst, fri bar som vanligt och en hel del spelare där faktiskt. Alltid synd att det ska vara fri bar när man är pÃ¥ en tävling och hÃ¥ller pÃ¥ att förbereda sig eller spelar redan. Fan ocksÃ¥. Allt bra hitills alltsÃ¥, sen var det dags för N.E.R.D. att träda fram pÃ¥ scenen och spela. DÃ¥ gick allting Ã¥t skogen. Det blev en katastrof mÃ¥ste jag säga. Rent utav pinsamt. Nu vet jag inte vad Pharrell Williams&Co hade räknat med, men dom fick inte den respons som dom trott. Det är jag övertygad om.

Hur somhelst, dom kommer ut och spelar sin första lÃ¥t. Redan dÃ¥ är det inte sÃ¥ bra. Musiken ligger alldeles för högt och mikrofonerna för lÃ¥gt. Man kan inte riktigt höra vad dom sjunger, utan hör bara otroligt hög musik. Är väl kanske för gammal, men det var inte bra inställt. SÃ¥ efter första lÃ¥ten fÃ¥r dom inte det jubel dom önskat sig sÃ¥ dÃ¥ börjas det vanliga. “Hello Miami, do you want to party?!?” Och nÃ¥gra skriker lite som svar. “No, no, I said, do you want to party?????” NÃ¥gra fler skriker, men inte jättemycket. Nästa lÃ¥t börjar och efter den lite mer ljubel. Sen i tredje lÃ¥ten säger Pharrell att musiken ska sluta. Och börjar skrika Ã¥t publiken eftersom vi inte hoppar omkring som pÃ¥ en normal koncert. Nu är det ju faktiskt sÃ¥ att han borde förstÃ¥ att han spelar för professionella idrottsmän som är mitt inne i en turnering och inte kan festa loss som tokar och bete sig som tonÃ¥ringar.

Han tar upp nÃ¥gra snyggingar pÃ¥ scenen för att försöka fÃ¥ liv i det hela, men han blir bara mer och mer förbannad. Han frÃ¥gar hur mÃ¥nga som är vackra, nÃ¥gra skriker. Han frÃ¥gar hur mÃ¥nga som är fulla, fler skriker. Han frÃ¥gar hur mÃ¥nga som är höga, inga skriker. Han bara skakar pÃ¥ huvudet och vänder sig om till bandet och säger nÃ¥gonting nedvärderande. Dom kör tvÃ¥ eller tre lÃ¥tar till och han blir bara mer och mer förbannad. Det slutar med att han svär mer och mer, grovare och grovare. Precis innan han lämnar scenen klämmer han till med “Make some motherfucking noice bitches!!!!!” Hoppsan. Ha det bra Pharrell! Vi ses inte nästa Ã¥r…

Tennisspelare kan vara bra pÃ¥ att festa, väldigt bra till och med. Men otroligt sällan dagen innan en stor turnering börjar. Antar att deras egon fick sig en törn. Jag vet hur ont det kan göra… Eeeeeeh!

Idag blir det bara ett pass tennis, har känt mig lite seg dom sista passen. Så det blir gym innan och sen lite behandling.

Otroilgt kul middag igÃ¥r med Thomas Johansson, Jonas Björkman, Olivier Rochus med flickvännen Jessica (svenska och ex-nanny Ã¥t Jonas och Thomas), Magnus Norman med flickvännen Linda, Ivan Ljubicic med tränare och respektive. Vi träffades pÃ¥ samma restaurang som för tvÃ¥ Ã¥r sen när vi firade Tompas och Bjösses födelsedagar. God mat, gott vin och trevligt sällskap. Livskvalitet enligt mig. Det är sÃ¥ att fyra av oss har fördelsedag väldigt nära varandra. Jag och Ivan har den 19e Mars, Bjösse den 23e och Tompa den 24e. Att Ivan är tvÃ¥ Ã¥r yngre än mig har jag fortfarande svÃ¥rt att förstÃ¥…

Lite suddiga foton från festen.

Nattklubben Liv

Nattklubben Liv


En inget ont anande Pharrell Williams.

En inget ont anande Pharrell Williams.

Även en blind höna…

February 11, 2010 by robert  
Filed under Uncategorized

Vad är det för känsla…? Jag känner igen den sÃ¥ väl… Hmmm, vad kan det vara? Jo, just det. Det var ett tag sen. Vinstkänslan. MÃ¥ste erkänna att den känslan är trevligare än den man haft hittills i Ã¥r. Peppar, peppar, ta i trä att den inte försvinner nu, men det är otroligt skönt att äntligen ha spräckt nollan eller kommit pÃ¥ resultattavlan. Och andra klyschor ni vill använda. Helt klart var det ju tvunget att vara den konstigaste matchen pÃ¥ mÃ¥nga Ã¥r som gjorde att vi fick vÃ¥r första vinst. Vi lÃ¥g under med set, 4-2, dom servar vid 30-0. Matchen nästan över. PÃ¥ nÃ¥got sätt bryter vi, matchboll emot oss i tiebreaket, men vinner det ändÃ¥. Sen har vi ett minibreak 3 gÃ¥nger i supertiebreaket men lyckas inte hÃ¥lla vÃ¥ra tvÃ¥ servar i rad nÃ¥gon gÃ¥ng av dom tre tillfällena. SÃ¥ dom fÃ¥r ett minibreak i slutet och det känns som att, ja, det är väl klart att det skulle gÃ¥ Ã¥t helvete det här med. Men vi vänder och lyckas vinna. Som min kompis Tomas Nydahl skrev i ett sms: “Never in doubt.” Jovisst!!!! Otroligt skönt i alla fall. Kan inte säga nÃ¥got annat. Och sen igÃ¥r spelade vi väldigt bra mot polackerna. Skön vinst. Nu väntar vi till Lördagen för att spela vÃ¥ran semi. Bra svensktävling här för övrigt. Robin kvarten och Simon vann sin första igÃ¥r i par med Paul Hanley som vanligt. Trodde Simon och Paul skulle fÃ¥ det lite jobbigt igÃ¥r. Dom fick möta alternates istället. Normalt sett sÃ¥ är det oftast bättre att möta alternates, men eftersom dom frÃ¥n början skulle möta wild cards, sÃ¥ var alternates i detta fallet en sämre lottning i form av Seppi/Bolelli. Men det gick smärtfritt. Bra vinst.

Speakern här är inte sÃ¥ bra tycker jag. Otroligt konstiga frÃ¥gor till spelarna som gÃ¥r pÃ¥ centercourten. Men konstigast var i alla fall presentationen till matchen Rochus-Monfils. Gael presenteras med sin ranking och vilket nummer han är seedad i tävlingen. Allt bra sÃ¥ lÃ¥ngt. Sen lägger han till, “Gael is feeling sick today but he will go out and give it a try today.” Bra sagt. Tomte! Undrar om nÃ¥gra gamblers hörde det pÃ¥ läktaren… Dom mÃ¥ste i alla fall kännt sig bra när Olivier vann första set efter rätt dÃ¥ligt spel. Nu vann Monfils i alla fall, sÃ¥ det var väl inget konsitgt. Men ännu mera korkat är väl att Monfils tydligen skrev pÃ¥ sin Twitter sida att han var sjuk. Smart…

Jag, Robin och Magnus gick till en “all you can eat” Japansk restaurang i Tisdags. Ingen buffe utan du beställer 5 rätter Ã¥t gÃ¥ngen och fÃ¥r fortsätta beställa hur mÃ¥nga gÃ¥nger du vill. Äter du inte upp dina beställningar fÃ¥r du betala straff. Men jag tror inte restaurangen skulle gÃ¥ runt om alla kunder käkade som vi. Dom har nog inte räknat med 3 stora svenskar skulle komma förbi. Efter tre beställningar var jag rätt mätt mÃ¥ste jag säga och rullade tillbaka till hotellet. Kändes som jag skulle spricka.

Har inte vågat ställa mig på vågen den här veckan. Allt godis, tårtor, kakor, glassar som ligger i spelarloungen och viskar mitt namn är för svåra att motstå. Var är min karaktär???

På hotellet har dom tv-kanalen ESPN America. Känns som man får det bästa av två världar. Kunna kolla på ESPN och slippa vara i plastlandet USA. Kollar på NHL varje dag. Kunde vara tråkigare.