Hur känns det?

Den klassiska frågan efter en stor seger. Det kan inte vara svårt att vara sportreporter…

Otroligt skönt att kunna vinna igår. Efter en konstig inledning. Riktigt konstig. Vi börjar otroligt bra och spelar ut dom ordentligt till 3-0. I mitt första servegame gör jag 3 ess, eller 2 och ett halvt, kommer inte ihåg riktigt. Sen i mitt andra servegame händer något som jag tror aldrig har hänt mig tidigare. Jag gör tre dubbelfel i samma game. Jag tror ärligt talat att jag aldrig gjort det innan. Jag har normalt sett en väldigt, väldigt stabil och bra andraserve, men från ingenstans servade jag sämre än ett kärleksbarn mellan Coria och Kournikova i detta game. Sen kom jag fel i några bollar i gamen efter. Men vi ska ändå vinna första och vi ska vinna andra med. Förrutom dessa game i första så tycker jag vi håller en riktigt hög nivå och spelar bra. Av någon anledning verkar det finnas “experter” ute i landet som tycker vi var bedrövliga eller att jag var bedrövlig, men det är bara att slå på dövörat eftersom dessa personer inte har nån riktig koll. Vi var alla nöjda med spelet överlag i laget och kände hela tiden att vi var nära och att vi var bättre. Det var en bra match igår.

Vi presterade helt enkelt inte tillräckligt bra på dom viktiga poängen. Men vad fan gör det? Vi vann.

Jag måste faktiskt ge italienska staben en eloge eftersom dom kom fram efter matchen bakom kulisserna och grattade och alla tyckte det var en bra match. Sånt är kul.

Publiken då? Ja, jag vet inte hur mycket som hördes på tv, men jävlar vilket drag det var på slutet. Visst, det är inte lätt att vara positiv och skrika när vi ligger under med 2-0 i set, men i femte var det ett jävla tryck. Tack igen alla som var där, ni hjälpte oss verkligen att vinna denna matchen! Ni var grymma!

Men det är ju absolut inte klart än, vi måste ta en poäng till. Otrolig press på Robin eftersom alla förväntar sig att han ska vinna. Jag tar aldrig ut något i förskott och gör det heller inte idag. Italien har väldigt bra tennisspelare med sig och spelare som slagit Robin innan. Så vi ska stötta honom och Gujja ända in i kaklet. Jag skiter i vem som tar poängen, bara vi gör det. Som jag sa till en reporter i förrgår, jag förlorar jättegärna om det betyder att vi vinner. Likadant tvärtom, jag blir inte glad om vår vinst inte hjälper laget att vinna. Så nu ska vi slita och skicka hem spagettisarna!!!!

Nu ska jag ut och värma upp Gujja. Behöver jag säga att jag är öm i kroppen…?

Showtime!!!

Då var det dags. Kvällen före Fredagen är alltid lite speciell. Den är lika skämtsam som vanligt, men spänningen är lite mer närvarande. Man känner att det är dags. När man säger godnatt till varandra är det med en underförstådd känsla av att nu jävlar kör vi i morgon. Det är fan i mig dags nu!

Som vanligt långbord på hotellrestaurangen för att sen ha gå upp till samlingsrummet allihopa. Vi har alltid ett extra rum på hotellen vi bor på för att kunna sitta och snacka, för att kunna ta behandlingar och för att våran strängare Johan Wippsson ska ha någonstans att stå. Vi gick igenom träningarna för morgondagen. Alltså när Robin och Gujja ville bolla in. Jag och Simon tar den tid som dom inte vill ha. Precis som det ska vara. Sen tog Gujja lite massage av Pelle Bergentoft och Robin och jag tog behandling av våran fysio Tommy. Lite knådning och akupunktur för min del.

Italiens fysion Dr. Parra (han som ser ut som Lille Fridolf) som jag och Robin besökt i Italien för behandlingar. Eller lasermannen som vi kallar honom. Han har uppfunnit en laser som skulle vara grym för det mesta och vi åkte dit för några år sen och tog behandlingar. Ca. 4 minuters behandling 2 gånger per dag á 500 Euro per strålning. Sjukt dyrt och totalt jävla meningslöst. Kunde eldat upp pengarna istället. I alla fall, han kommer fram till oss på lottningen och svär lite på italienska. han var lite sur eftersom dom tre gånger han fått komma till Sverige var det Norrköping, Linköping och Lidköping. Such small cities!!! Tror han ville se svenska sexbomber överallt…

Igår var det officiell middag ju. Tråkigt som vanligt. men vi har alltid rätt kul vid vårt bord i alla fall. Men det avslutades med något verkligen pinsamt. Vi ska ju alltid ge varandra presenter som ett tecken på bra sportmanship. Vad ger Sverige bort? Ett cd-fodral… Vem använder cd-fodral år 2010? Tänd till Sverige. Kan vi inte hålla oss till Orrefors-grejer som vanligt???

Gujja börjar imorgon mot Starace. Och jag tror han har en bra chans där. Staraces backhand är ju hans sämsta slag och jag gillar Gujjas vänsterforehand mot den. Tror fan det kan gå vägen där. Sen om Robin håller sin nivå ska det gå vägen mot lille Fognini. (Men man vet ju aldrig. Bollen är rund och allt det där.) Även om han är stark nog att stå emot Robin så hoppas jag att bäst av 5 set ska vara till Robins fördel. 2-0 skulle jag trivas med på Lördag…

Våran assisterande kapten Magnus Larsson har haft ont i sin vänstra handled ett tag och fick nog av det nu. Våran doktor Tönu Saartok tog lite kortison i en spruta och tryckte till. Fan vad jag hatar sprutor. Och spindlar.

Ni som kommer och stöttar i morgon och läser detta innan, se nu till att föra en massa liv. Stötta så in i helvete och se till att Italienarna inte känner sig välkomna på banan. Det här är vårt hem, vårt hus. Nu jävlar kör vi! Kom igen Sverige!!!!!

Då var vi igång.

Svårt att hitta någonting att klaga på här i Lidköping än så länge. Men jag letar… Arrangemanget är hitills väldigt bra. Allt vi frågat efter kommer på stört och banan känns riktigt bra. Perfekt hastighet tycker jag. Det är dock rätt kallt i hallen. Det är väl det som “stör” lite. Antar att det är rätt svårt att få upp värmen när banan är byggd ovanpå en bandyplan av is. Men jag hoppas verkligen att den går att höja innan vi startar på Fredag. För då kommer det vara varmare eftersom publiken kommer vara där. Men vad jag menar med att jag hoppas att det kan vara varmare i hallen innan är att nu när det är kyligt beter sig bollarna och underlaget lite annorlunda. Bollarna känns lite som squashbollar i början. När det är varmare kommer dom att kännas mjukare och fluffa upp mer. Så det vore bra att träna under samma förhållanden, men som sagt is under tennisbanan hjälper nog inte. Eller mitt humör ibland för den delen.

Annars funkar allt så som man hoppas att allt ska funka i Sverige. Inga problem med transporten, rent och fräscht. Jag har hört att biljettförsäljningen går bra och det ska vara näst intill fullt på Fredag. Sånt gillar vi att höra.

Såg klippet med Koellerer mot Cuevas på internet. Den jäveln är så störd. Visste ni att spelarna på touren skrev på en lista för några år sedan för att få Koellerer utsparkad från touren…? Jo det är sant. Men det gick tydligen sådär.

Imorgon är det den officiella banketten. Det enda som är tråkigt med Davis Cup veckorna. En massa tal och en stel middag. Nej, då kan jag tänka mig en hel del andra saker som är roligare. Men det hör ju till så det är bara att gilla läget.

En sak jag har tänkt på dom sista DC-matcherna vi haft på hemmaplan är att jag fattar inte varför fler ungar inte kommer och kollar på träningarna. Alltså, att klubbarna runt omkring gör en utflykt och kommer och kollar på träningarna. Tro mig, många kan lära sig mycket av att se hur Robin tränar och vad han gör och så vidare. När jag var ung och det var DC i närheten åkte jag och kollade. Sverige-Frankrike i Malmö var ett tillfälle. Pioline knäckte runt 3 rack på en träning. Det var imponerande… Inte för att det är det man ska titta på eller ta efter, men det är ju gratis och ungarna får se Sveriges största tennisstjärna up close and personal. Hade jag varit klubbtränare hade jag hört av mig direkt och kollat när man skulle kunna få komma!

Det har varit lite requests för mer foton och jag tänkte att jag skulle lyda lite… Tog med kameran till hallen och skulle börja ta lite roliga bilder. Tomt batteri. Klassiskt.

L.A. here I come!

Jag mår rätt bra nu måste jag säga. Det har varit någon kommentar här och där att jag varit otroligt positiv i mina inlägg. Det stämmer nog, men det är ju svårt att vara annat när man spelat sina favorittävlingar och varit i final i en och vunnit den andra. Men nu är jag på väg till USA så det kommer bli en ändring på det. Hoppas ni har ursäktat denna positiva period i mitt liv. Har den varit lika hemsk för er som för mig…?

Till alla nya läsare, för jag antar ett det kommit en eller två efter cirkusen som var Båstad. Välkomna. Hoppas ni förstår ironi…

Nu sitter jag i en lounge på Münchens flygplats. Jag har nog den värsta connection i mitt liv. Jag landade ca 08.10 i morse och flyger 15.45 till Los Angeles. Men vad gör man inte för att sitta ordentligt? Anledningen till denna otroligt jobbiga flight är att jag hade över 350.000 bonuspoäng på mitt Scandinavian Airlines kort och bokade en resa för 110.000 av dom. Jag frågade efter business klass men det fanns bara första klass ledigt. Usch vad jobbigt… Så att sitta här i 6-7 timmar klarar jag nog för att sitta så bra i planet.

Jag landar klockan 19.05 i Los Angeles men fick till svar att så sent hade dom inga förare för att hämta på flygplatsen. Visste inte att 19.05 var mitt i natten… Man vänjer sig otroligt snabbt vid perfekta turneringar som Swedish Open. Ingen fråga är omöjlig där. Så det får bli taxi till hotellet då. Sen ska jag fan i mig klara av att besöka Playboy Mansion i år. Dom senaste två åren har jag missat det. Om ni nu inte kommer ihåg så på Onsdagen under turneringen anordnas ett besök för några spelare till Hugh Hefners lilla hus. Båda åren har jag varit med på listan men spelat match just den dan så det har gått åt pipan. Som jag sa förra året, jag och Hugh har nog mycket gemensamt och borde sitta ner över några single malts för att byta stories… Tror dock han har några fler än jag. Men han har ju aldrig varit i Båstad på sommaren i och för sig så man vet ju aldrig!!!

Horia anländer på Torsdag så jag ska kolla med en college kompis som är tränar på ett college nu om han kan skicka över en spelare så jag kan träna. Ska bli kul att träffa gamla kompisar igen. Som jag sa innan, det kommer att bli en lång resa det här och just nu känns det verkligen som att skippa New Haven vore en bra ide. Men allt beror ju på hur vi spelar.

Till sist måste jag bara skriva att jag led verkligen med Robin efter hans finalförlust. Jag vet ju hur mycket den här turneringen betyder för honom. Men jag förstår även den press som sätts på honom. Den lilla media cirkus som var runt mig den veckan var ju 1000% mer för honom. Sen känner ju alla igen honom. När Båstad är som det är på sommaren och Robin har blivit den världsstjärna han är, ja då kan det vara riktigt svårt att fly undan och lyckas slappna av. Kanske var det därför hans spel aldrig släppte ordentligt? Men en sak vill jag säga. Det är sjukt starkt att gå till final på den här nivån utan att känna bollen i racket. Sjukt starkt!

Till sist vill jag bara säga tack till världens bästa mamma, min!!! Ja, min mamma är bättre än din… Du ställer alltid upp och jag tar det aldrig för givet. Att gå upp 04.00 i morse för att köra ner mig till Malmö för att ta tåget till Kastrup… Kan bara säga tack!!!!!!!!!

Nästa inlägg kommer komma från plastlandet i väster i deras mest tecknade stad. Kommer nog vara otroligt positiv där med…

CPH-LHR

Då var man teböks… Har det hänt nåt? Har inte skrivit på några dagar, för att jag var jävligt trött på tennis måste jag erkänna. Förlusten i Paris var lika svårsmält som onödig. Men därför har jag redan brutit ihop och är nu på väg att komma igen. Konstigt nog så var det mixed som hjälpte mig på vägen tillbaka. Även om vi nu förlorade den med… Utan det var den känslan jag letat efter dom senaste veckorna hittade jag igen. Det var roligt att spela helt plötsligt. För att jag spelade utan press. Och då spelade jag riktigt bra måste jag säga. Den bästa tennisen på länge. Så den känslan välkomnade jag verkligen. Så jag förstod att den press jag satt på mig själv den sista tiden, att jag måste inte bara vinna matcherna utan även spela bra tennis. Nej, inte bra tennis, PERFEKT tennis. Det har även gjort att jag varit grinigare än vanligt, om nu det går egentligen, inte bara på matcher utan även på träningar. Så sorry alla som tränat med mig… Den pressen hjälper inte. Visst, det låter rätt självklart, men det är sånt man inte tänker på när man är mitt inne i skiten. Man blir rätt trångsynt när saker och ting inte går din väg. Lättare sagt än gjort, men nu ska det tas nya tag, med en annan inställning. För i slutändan så gick det ju åt helvete i alla fall, så någonting måste man ju göra.

Han slår rätt hårt den där Robin.

Har varit hemma i Båstad nu i några dagar. Inte för att ha semester, utan för att räkna ihop alla kvitton från 2009. Jättekul. Att jag inte orkar lägga ner mer tid och sortera bättre efter varje vecka är otroligt. Men jag sitter varje år och beklagar mig istället när jag räknar tusentals slitna kvitton från världen över. Har ni någonsin försökt lista ut vad det står på ett slitet ett års gammalt kvitto från Tokyo? Inte lätt. Tennisspelare tjänar bra med pengar och dom i toppen tjänar riktigt bra. Men satan vad utgifter vi har. Och när man räknar ihop det så här så märker man hur mycket pengar det blir. Och hur vissa saker känns rätt onödigt. Många bäckar små och allt det där. Att ha ringt för ca 60.000kr förra året känns som att man kanske skulle kunnat spara lite där. Men telefonen är ju ”vårat” kontor och är man utomlands hela tiden, ja då kostar det rätt mycket. Det blev visst inte billigare alls med att byta till Telenor och deras Passport tjänst, Robert…

Han slår sjukt jävla hårt den där Robin.

Det är lite skillnad så här i Grand Slam veckor. Robin är klar för semi och turneringen går i högvarv. För större delen av startfältet så har man redan lämnat och glömt Paris för det här året. Själv är jag nu på väg till London för att förbereda mig på gräset. Bort från den där smutsen som kallas grus. Vem kan gilla ett sånt underlag egentligen? Nä, nu är det gräs. Härliga tider! Spelar Queens i år och det ska bli riktigt roligt. Jag har ju alltid spelat Halle och ni vet ju både hur det brukar gå för mig där och vad jag tycker om stället. Om ni nu följt min blogg sen förra året det vill säga. Att jag har svårt för Halle har inte så mycket med tävlingen att göra, för den är bra. Utan med människorna och stället. Jag spelade Bundesliga för Halle ett år och har aldrig blivit sämre behandlad. Så jag tål inte dom flesta människorna som har med tennisen att göra där. Dom ger uttrycket ”It’s all about the rankings” ett helt nytt ansikte. Men så är dom ju Tyskar också.

Efter Queens går ju Eastbourne i England och St. Hertogenbosch i Holland. Det enklaste hade ju varit att spela Eastbourne för oss, vilket först var planen. Men nu sticker vi till Holland efter Queens istället, för att sen flyga tillbaka till London efter. Varför? Ja, nu vet jag inte det längre själv… Jo, vi anmäler ju oss två veckor innan i dubbel, sex veckor för singel. Och nu har ATP lagt ut preliminary lists även för dubbel på Söndagen, dagen innan anmälan går ut på Måndagen. Och i Söndags hade endast 10 par anmält sig till St. Hertogenbosch, så vi tog beslutet att åka dit istället för den skulle nog bli väldigt mycket svagare. Nu är det ju bara så att jag är inte själv om att kunna se dessa listor, så vad hände? Jo, en massa jävla par gjorde precis samma sak. Så nu blir vi tredje seedade i St. Hertogenbosch och skulle varit andra seedade i Eastbourne. Klassiskt.

Snackade lite med Henrik Holm igår efter mitt gympass på Drivan. Han kom precis från Paris och hade varit där med juniorerna. Det hade varit Champions Dinner i Paris efter Robins kvart mot Roger. Han hade varit där med Berta som vann förra året och Roger dök även han upp. Han fick tydligen stående ovationer när han kom dit. Att han gick dit bevisar en del hur sportslig den mannen är. Han har precis fått sig en tennislektion av en man som han slagit 12 gånger i rad, fått sin svit på 23 raka semifinaler bruten och förlorat chansen att kunna försvara sin titel. Och ändå orkar han gå på en sån middag. Det är stort i mina ögon. Jag vet inte om jag sagt det innan, men det är ett exempel som gör mig sjukt imponerad av den mannen och tycker han är den bästa nummer 1 som vi någonsin haft i sporten. Inte bara på banan utan utanför med. Efter att ha torskat mot Marat Safin i Australian Open och haft matchbollar, så ringer Federer till ATP nästa dag och frågar om han behövs för mer media eller om han kan åka hem… Vad säger man?

Söderling vs. Berdych imorgon. Sluggerfest. Sjuk sluggerfest.

Rätt kul att www.nydailynews.com skrev att “Roger Federer lost to French Open upset specialist Robin Soderling…”

Svart ögda ärtor och tjurfäktning.

Jag vill inte skriva något on Nice, så fråga inte. Fan.

Åkte direkt till Paris efter matchen, tog tåget och satt och kokade av ilska i 5h35min. Väl framme hade det släppt och jag sa till Hoira att det var dags för oss att träna ordentligt och svetsa oss samman. Det har vi gjort nu i dagarna och jag tycker vi börjar närma oss varandra, professionellt talat alltså… Franska Öppna är, som ni nog redan vet om ni läst min blogg från början, den klart sämsta Grand Slam tävlingen vi har. Vill ni veta varför jag tycker det, så får ni kolla dom tidigare inläggen från förra året. Orkar inte gå igenom det hela. Så, svart ögda ärtor då?

Jo, som på dom flesta Grand Slam tävlingar så erbjuds en massa olika biljetter till olika föreställningar. Allt från Moulin Rouge till konserter. Och i Paris är utbudet inte så dåligt får man ju säga. Dom hade 8 biljetter till Black Eyed Peas igår och jag skrev upp mitt namn och var en av dom som fick 2 biljetter. Så igår var en otroligt rolig kväll. Vilken konsert!!! Visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig, men vilken show. Bland det roligaste jag varit med om. Och avslutningen med I Gotta a Feeling var bland det mäktigaste jag har upplevt eller sett på TV. Ett fullsatt Palais Omnisport de Paris i Bercy fullkomligen exploderade och en stel svensk som jag kunde inte hålla igen längre utan hoppade omkring som en tokig tonåring. Konfetti i hela hallen. En supersexig Fergie mitt i kaoset. Magiskt. Tråkigt liv dom har…!!!

Omnisport arenan är för övrigt den som vi spelar Paris Masters i slutet av året. Kändes lite konstigt att kliva in där igen och det fanns inte ett tecken på något som hade med tennis att göra. Senast jag var där för två år sen hade jag ett pass med Robin på centercourten. Lite skillnad nu.

Så, tjurfäkting. Nja, inte riktigt. Vi tränade på bana 1 här på Roland Garros idag och den påminner om en tjurfäktningsarena. Helt rund med en tennisbana i mitten. Riktigt cool tycker jag. Från baslinjen hörde man det där sköna ekot som uppstår när man slår till bollen. Ni som spelat på en större arena vet ju vad jag talar om. Den gamla bana 1 i Båstad är ett praktexempel. Det var omöjligt att ha en dålig träning där, ljudet var så skönt när man träffade bollen att det nästan hjälpte till att centrera bollen mitt i racket. Konstigare dock var det när jag tog volley idag. Då övergick ekot till något som jag bara kan beskriva som ett trumpetliknande ljud. Och nej, jag hade inte problem med gaser i magen!!! Inte bara ett ljud utan två. Det lät nästa som tut, tut, Alltså, det är helt omöjligt att förklara märker jag. Ni får helt enkelt komma hit och lira.

Jag tränar ju större delen av året här i Paris och på Roland Garros så det känns lite konstigt att helt plötsligt inte få boka banor lite som jag vill. Utan nu börjar det ju bli tajt igen att få träna onsite. Innan 10.00 och efter 18.00 gällde idag och det är helt enkelt att bara acceptera. Dom har ju otroliga problem med utrymme här och hotar nu staden Paris med att flytta hela turneringen till en ny arena vid Euro Disneyland. Eller till en annan plats som inte är officiell ännu. Hur som helst, jag blev lite chockad igår när jag bokade bana och frågade vilken vi kunde få klockan 18.00. Ja, vilken du vill fick jag till svar. Va??? Ja, sa hon, Philippe Chatrier, Suzanne Lenglen, vilken du vill. Eeeeh, eeeh, eeeh… bana 1, tack! Fan, jag chokade. Den enda chansen jag kommer få att spela på Chatrier. men jag kände att det skulle inte funka med två dubbelspelare tränandes där. Det skulle få rätt många singelspelare att sura till skulle jag tro. Och den enda gången vi faktiskt kommer spela på just den banan är ju på Söndagen den andra veckan, så då får vi nog lov att göra det på Lördagen.

Jag måste skaffa en ny iphone. Bilderna blir fan inget vidare…

Mental mygga.

Då var man tillbaks i Paris. Skönt att lämna den här resan bakom en och försöka blicka framåt. 16 dagar mellan matcherna blev för mycket för mig och jag var en riktig mental mygga i vår match. Det måste jag erkänna. Allt flöt på bra tills vi blev tillbaka breakade när vi servade för första set. Sen hade jag svårt att komma in i matchen igen. Det är så det blir ibland. I alla fall för mig. Trodde jag växt ifrån det, men tydligen inte. Speciellt jobbigt under dessa veckor som kan vara dom värsta på året, samtidigt som dom kan vara dom bästa. Alltså, Förlorar du tidigt i Indian Wells blir ju resan så otroligt lång och pressen som blir på första matchen i Miami är enorm. Just denna pressen upplever du bara här under dessa veckor. Alla bara önskar att dessa tävlingar ska göras om till annat format. Det finns inte en spelare som är nöjd med upplägget. Inte en enda! Jag kände att jag dom sista 3 dagarna inte hade samma träff på bollen som tidigare och att huvudet inte alls fanns med. Jag önskar att jag vore annorlunda, men som sagt. 21 dagar för att spela 4 set, det är fan i mig för långt!

Det var rätt jobbigt att komma hem. Flighterna var fulla och fick olika information från Sverige och USA. Enligt reseagenten i Sverige var min biljett inte bara ombokningsbar, men jag skulle även kunna resa med ett annat flygbolag som hade platser. Så jag åker ut till flyget runt 12.00 och snackar med flygbolaget där som säger att jag inte kan göra någonting alls av det jag var lovad från svenskt håll. Jag får absolut inte flyga då utan måste vänta till “mitt” flygbolag ska åka klockan 19.50. Kul. Och då hade jag ändå ingen sittplats utan fick checka in som stand by. Inte roligt. Nu gick det bra, även om jag fick köpa en ny biljett i Zurich till Paris istället för att flyga till Köpenhamn som min originella bokning var.

Jag tar en dag ledigt idag för att börja träna på grus imorgon. Sen håller jag på att leta efter någon att spela med i Casablanca. Det kommer inte bli en rolig vecka. Det ska vara en av dom sämsta tävlingarna överhuvudtaget. Så det passar ju mig som handsken just nu… Alla spelare har skräckhistorier därifrån. Allt från oätbar mat till kratrar i grusbanorna. Vi får se vad jag kan hitta för någonting. Jalla jalla.

Robin spelar stadigt därborta. Hade på känn att han skulle ta Gonzalez rätt lätt. Och jag hade ju haft rätt om det nu inte vore för plumpen i andra set. Federer torskade igen lite överraskande. Tyckte att hans forehand inte varit så bra som den brukar om jag ska vara ärlig. Men, alla spelar ju upp och ner. Han vinner säkert två slams till. Jag tycker nog att han helt enkelt spelat för ölite tävlingar i år. Han skulle ju spelat Dubai, men blev sjuk. Men nån tävling till hade nog inte skadat. Inte för att jag sitter här och ger världsettan tips och råd hur han ska lägga sitt schema, men det är bara känslan jag får.

Jag beställde precis mer senor eftersom gruset börjar nu. Så jag kommer ju slå av dom som blött papper.

Kaoset har börjat.

Träffade Sofia ute på anläggningen efter det att jag skrivit om hur dålig denna tävlingen är. Efter att ha läst hennes blogg om att hon inte tycker den är så dålig, var jag ju helt enkelt tvungen att ge henne lite skit. Jag menar, bara för att du får biljetter för att få se basket från rad 4587 betyder det ju inte att tävlingen är bra… Hon svarade ju med att det gäller att se glaset som halvfullt och inte tvärtom. Jo det höll jag ju med om, men om nu glaset knappt är 1/4 fullt, så är det ju svårt att se det positiva. Då skrattade hon bara… Eller vad säger du, Soffan?

I alla fall, nu har kaoset börjat. Fler spelare har ju trillat in, så imorgon börjar träningsbanehelvetet… Nu får vi inte spela onsite mer utan måste boka på andra banor runt om på Key Biscayne där ingen bana är den andra lik och totalt annorlunda från dom onsite. Det är sådan panik på dom som jobbar här av någon anledning, så det blir bara en massa fel hela tiden. Jag förstår inte varför det ska vara svårare att boka träning här än på andra ställen. Oklart… Vi kom dit idag och skulle träna klockan 13.00. Allt bra så långt. Vi ville boka för imorgon innan vi gick ut och slog. Är ni maindraw? Ja. Då får ni boka efter klocka 14.00 idag för imorgon. Ok sa vi. Gick dit efter våran träning var över ca. 14.05. Ok, klockan 12.00 imorgon på Key Colony (närmsta offsite banorna…). Nej det är fullt fick vi till svar. Hur då? Vi fick ju inte boka innan 14.00 och nu är det fullt på 5 minuter fast ingen är här och bokar??? Nej, det var kvalspelare som fick vänta och boka till efter klockan 14.00. Jaha…ok… Vi får träna senare då.

Mer saker… Jag får till exempel ingen badge än, för jag är inte inne på den anmälning som görs 14 dagar innan. Men jag kommer ju komma in när sign in är på Onsdag, ta i trä… Hur som helst, dom vill inte ge mig en badge. Varför frågar jag. Du är ju inte inne nu, svarar dom. Ja, men hur ska jag då kunna träna och sen anmäla mig till sign in om jag inte får komma in på området????? Ja, det är ju lite konstigt tyckte dom då. Så idag var dom otroligt snälla och gav mig en kval-badge så jag får använda omklädningsrum och annat. Otroligt snällt av dom. Jag är ju bara en spelare….ursäkta mig… Jocke Nyström kom in samtidigt som mig till ackrediteringsrummet och ville hämta sin coachbadge för Jurgen Melzer. Nej det får du inte, han måste vara här med dig och skriva in dig. Men han landar sent ikväll sa Jocke, kan han ringa till dig och bekräfta mig? Nej, han måste vara här. Att nu Joakim är officiell coach till Melzer och finns med i ATP’s system spelar heller ingen roll tydligen. Alltså, allt är så jävla mycket svårare här!!!

Omklädningsrummet förresten. Ser likadant ut i år igen… två toaletter för över 200 spelare. Luktar inte hallon där inne om vi säger så.

Men Miami som stad är det ju inget fel på. En av dom få städer i USA som jag verkligen gillar. Kanske har med att göra att det är en väldigt blandad befolkning här.

Robin fortsätter krossa borta i Kalifornien. Kul att man kunde hjälpa till att värma upp honom med en dubbelmatch därborta. Nästa gång får du gärna spela som mot Murray när vi lirar!!! Dra åt h-e vad han spelade… Han har förresten precis startat sin egen websida. Kolla in den här

Simon och Paul fortsätter med att övertyga. London biljetten kan nog bokas redan nu för dom. Mycket imponerande!

Tuff lottning.

Fasen vad skönt det är att vara i solen! Helt sjukt vad mycket mer energi man får. Och här i vykorts-sköna Indian Wells behöver man ju inte titta ut innan man tar på sig shorts och t-shirt och går ut. Inte för att vrida om kniven i såret för er hemma i Sverige, men detta är absolut en av dom största fördelarna med vårat yrke. Att man helt enkelt får följa sommaren större delen av året. Kan bli svårt att avvänja sig när man väl slutar antar jag.

Ja, tuff lottning fick vi mot Jo och Julien. Men inget är ju omöjligt. Servar vi bra är vi svåra att bryta. Speciellt här i öknen. Som jag sagt innan så flyger det lite mer då och bollarna fluffar inte upp lika mycket. Jag spelar ju med Robin här, så vi ska nog kunna slå in några ess. Förhoppningsvis. Jag gillar verkligen denna tävlingen. Grymt hotell, bra väder, bra restauranger, trevlig organisation. Det finns bara en sak jag inte gillar. Joint event är ok, men bara om man kan få träna ordentligt. Jag fick träna min första timme onsite idag klockan 17.00 och spelar andra efter 11.00 imorgon. Jag känner mig som en liten unge när jag säger det, men det är inte rättvist. Dubbelspelare får inte boka onsite, men tjejerna får stå och spela själva på en bana med sin hittingpartner eller coach. Ja, det gillar jag inte! Har alltså spelat på 4 olika underlag sen i Tisdags. Varför inte skaffa mer banor? Jag menar, det är ju en öken, det finns gott om yta att bygga ut… Men jag gillar verkligen underlaget här. Det är väldigt strävt och då biter spin väldigt mycket. Speciellt kickserven. Det gillar jag! Då slipper jag spela så mycket volley, normalt sett. Så jag hoppas att golfsemestern inte börjar här imorgon.

Tränade bredvid The Bryans idag, som dom kallas här, och snackade lite skit med dom. En liten rolig eller läskig grej hände dom i Serbien under Davis Cup. Under ett samtal med en reporter fick Mike Bryan, och bara han, frågan om hur hans mage var och om han mådde bra. Dom tyckte det var en väldigt konstig fråga eftersom han mådde bra. Senare på den kvällen började Mike må riktigt dåligt och det slutade med att han spydde för sitt liv hela natten. Ni som såg nåt från den matchen såg ju att Mike inte spelade dubbeln utan Bob Bryan spelade med John Isner. Dom är övertygade om att någon förgiftade Mike och dom misstänker att någon gjort något med hans roomservice. Det har ju hänt förut i idrottens värld…

Ikväll var det spelarfest här. Dom hade lagt ut rätt mycket pengar. Allt gratis som vanligt. Bra mat faktiskt. Sushi, grillbuffé och sen allas favorit. In and Out burger. Ni som inte vet vad det är så är det en hamburger kedja som bara finns i Kalifornien och Las vegas. Världens bästa hamburgare. Sorry Max… Dom hade hyrt in en lastbil från Los Angeles som stod inne på området och hade en stor lucka öppen på sidan av släpet. Inne var ett stort hamburger kök som dom arbetade i… Om ni kommer över till Kalifornien så ska ni beställa en Double Doubel with grilled onions. Mums!!!

Jag gick till festen med Robin och när vi kommer dit är det ju kameror och tv. Alla spelare måste gå på sådan här evetns och vi checkar in när vi kommit dit. Efter det ser jag en tjej som jobbar för WTA, hon står och pekar var folk ska gå. Nu finns två val av vägar. En till höger där det står en massa kameror och nån reporter med mikrofon för intervju. En annan väg är rakt fram direkt till terassen där festen är. Jag frågar var man ska gå, hon skäms lite och säger du kan gå rakt fram men Robin ska gå till höger… Fan…

Det är inte du, det är jag…

Man kanske borde göra slut lite oftare. Jag och Julian har ju inte spelat direkt sämre sen vi bestämde oss för att separera. Det är inte du det är jag… Vi får se hur det blir.

Skrockfull som man är så funderade jag på att inte skriva något inlägg idag. Jag skrev ju inget innan kvarten och inget innan semin. Då vann vi ju. Men sen tänkte jag att jag kan ju inte låta det gå en hel vecka innan jag skriver igen. Och det borde ju inte påverka mitt spel om jag skriver en blogg eller inte. Fan om det nu är så i alla fall. Då är det ju mitt fel alltihopa. Hmmm…. Peppar, peppar, ta i trä. Så, då har jag skyddat mig lite. Hoppas jag.

Hur som helst. Otroligt skönt att vara i final igen. För två veckor sen kändes det rätt långt borta om jag säger så. Rätt sjukt hur tennis och sport i allmänhet fungerar. Små marginaler och allt det där. Det kommer bli en otroligt tuff match i finalen, vilka det än blir. Rätt kul i alla fall vilka som möts idag. Alla fransmän. Och alla före detta partners. Llodra brukar spela med Clement och Bennetau brukar spela med Mahut. Men nu möts alltså Llodra/Benneteau och Clement/Mahut. Huvudanledningen är att Davis Cup kaptenen Guy Forget vill ha Llodra/Benneteau som dubbelpar i Davis Cup, så dom ska spela ihop sig. En annan mindre anledning är att allt inte står så bra till mellan Llodra och Clement där stämningen är lite kall om jag säger så. Då har jag inte sagt för mycket. Att Llodra är totalt tokig vet dock alla… Tokig eller ej så kan han verkligen spela tennis på en otroligt hög nivå inomhus. Han gjorde en taktiskt perfekt match igår mot Robin, tyvärr. Inte mycket Robin kunde göra så som matchen utvecklades. En poäng hit och dit. Små marginaler och allt det där. Dubbelmatchen blir i alla fall ett riktigt derby och jag kommer sitta klistrad.

Ser lite jobbigt ut med Dubai just nu. Efter matchen igår hörde Youzhny av sig och sa att han inte kommer spela dubbel där utan satsar bara på singeln. Klassiskt. Så nu måste jag försöka komma in på dom 4 återstående platserna som finns genom sign in idag. Deadline är klockan 18.00 lokal tid och jag har signat in med just Arnaud Clement. Så jag hoppas verkligen vi kan komma in. Ser tufft ut, men ingenting är väl omöjligt. Det finns väl folk som tror på det va? Ni som håller tummarna för Sofia kan väl hålla en för mig med. Ni verkar ju ha supertummar!!! Grattis Soffan. En match kvar nu. Och kvällsmatcher är det bästa som finns!!!!! Somna inte på banan bara…

Det är inte lätt att kolla på OS när man är utomlands. Okej, är man i USA funkar det, för dom tokstollarna visar ju praktiskt taget allting. Men när du är i Frankrike, så visar dom ju, men all rätt, praktiskt taget bara idrotter med fransmän och franskvinnor i. Likadant när vi var i Holland, då var det otroligt mycket skridsko… Så man känner sig lite bortkopplad från spelen. Tyvärr är dom inte så bra i ishockey här, spelens huvudattraktion för mig. Men faktiskt visade dom lite igår från matchen mot Vitryssland. Turligt nog så visste jag redan slutresultatet, för tredje perioden hade varit en pärs att behöva se live. Kom igen nu gubbar! Bättre och bättre dag för dag…

« Previous Page — Next Page »