Nummer 9 på väg till Dubai.

Career high.

Jo, jag måste ju nämna det på en gång. 9. Eller först och främst, tack till alla som grattat mig åt min ensiffriga ranking. Det värmer verkligen! Jag kommer vara en stolt morfar/farfar som berättar det för mina barnbarn. Om jag nu har tur att bli det nån gång i livet…

Saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Det har jag lärt mig så här på ålderns höst… Jag hade fått för mig att jag bara skulle känna glädje när och om jag blev rankad så bra som jag är idag. Men efter finalen i Rotterdam så är dom mörka känslorna större än dom ljusa. Den matchen kommer inte glömmas i första taget. Det hade varit otroligt mysigt och trevligt att få blivit ensiffrig till följd av en turneringsseger. Men det går inte alltid som man tänkt sig. Om man var positivt lagd skulle man ju säga att det faktiskt var tre segrar i Rotterdam som gav den där sista pushen från 10. Men jag är ju inte positivt lagd.

Det skönaste med en så pass bra start som vi har, jag och Horia, är att du kan planera ditt schema lite mer fritt. Eller rättare sagt följa det schema som du önskade dig i början av säsongen. Spelar du till exempel dåligt i Australien så hade vi spelat Zagreb. Nu spelade vi bra i Rotterdam, så då slapp vi åka till Marseille. Otroligt skönt. Det är inget fel på dom tävlingarna och jag har inga problem med att spela 250-turneringar naturligtvis. Tro inget annat. Det känns fel att välja bort dom till och med. Men just nu så ligger fokus på 500-turneringar och bättre. Men jag känner dock att jag måste poängtera att jag inte tycker jag för bra för att spela 250s.

Så nu är jag på väg till Dubai. Nu börjar sommaren igen för mig. Det är en stor lyx med mitt jobb tycker jag, att jag kan följa solen större delen av året. Så nu säger jag hej då till vintern. Dubai, sen Indian Wells och Miami. Dubai gillar jag. Har till och med åkt dit på semester. Vi åker dit lite tidigt eftersom det är lite annorlunda att spela där. Ökenluft. Går lite snabbare, flyger lite mer. Det är skönt att ha en partner som tänker likadant som jag då. Vi struntar i att det kostar extra att flyga dit tidigare utan tänker på ”the big picture”.

Ska bli mysigt att träffa syrran och familj som flyger över från Kuwait där dom bor. Har inte sett dom sen i somras. Ska bli kul att träffa dom små vilddjuren. Får se om Maxwell fortfarande vill ha ”Robban-frisyr”.

Vilade från tennis dom här dagarna. Mådde bara illa när jag höll i ett rack, så jag var inte redo för att spela. Så det blev två dagars gym istället. Inte 48 timmar alltså utan två pass. Dock lite längre. Bara för att kroppen faktiskt känns någorlunda bra så får man absolut inte lata sig. Nästan tvärtom tycker jag. Känns kroppen bra, så passa på att träna mera! Sen måste jag även säga att kylan i Europa inte hjälper ett jävla dugg. Kroppen mådde så mycket bättre nere i Australien. Alla leder kändes friare. Sen kom man tillbaka till minusgrader och det tar fan 30 minuters träning innan man känner sig igång. Det måste vara lättare att bli skadad i vårt klimat än i varmare. Så känns det i alla fall.

Nyfödd prinsessa idag. Underbart. Grattis!

Men tennisspelaren i mig mår rätt bra nu måste jag erkänna.

Bäst just nu:

Fan vilka kungar dom är! Synd att dom inte spelar på Ultra i år. Däremot kommer ju Tiesto och Avicii. Måste jag bara se. Älskar Miami.

Gratis middag för Hor(i)a.

Mer designade byggnader har jag nog aldrig spelat tennis i. Det känns som man landat i nåt Salvador Dali landskap och det sista man tänker på när man ser byggnaderna är tennis. Men skitcoolt är det. Riktigt läckra byggnader. Bra att spela tennis i då…? Nja, allt som är snyggt är inte bra. Jag har inte varit i byggnaden där centern är och kommer väl inte vara det förrän på Fredag eller så. (Om vi nu är var så länge.) Men där vi tränar och där bana 1 ligger känns det som att vi spelar i ett museum där besökarna kan se lite på oss också. Nu är det väl ett slags museum i och för sig vad jag vet och har sett. Det känns lite konstigt faktiskt. Och sen att spela tennis där ena väggen är av glas och den andra är inte av glas gör att det blir olika belysning på banan så det blir svårare med avståndsbedömningen. Sen är det väl lite värre att när det regnade i Lördags så regnar det in. Matcherna i en inomhusturnering fick alltså avbrytas på grund av regn. Låter sådär va…?

Tycker det är lite konstigt hur en 500 turnering får ha det så eftersom Metz har fått mycket skit över sin bana 1 som har en glasvägg. Men som sagt, skitcoolt ser det ut i alla fall.

En sida ljus och en sida mörk på kvällen.

Man ser det inte så bra på fotot måste jag säga, men ingen bra belysning.

Centern då? Jag byggnaden är otroligt läcker. Mer kan jag inte säga för jag har inte varit där.

Centern by night.

Centern by day.

Var tvungen att bjuda min Hor(i)a på middag idag. Har lyckats skaffa mig en ny career high ranking medans jag har vilat. 12 är den nya siffran. Och gladast med det är att jag nu slipper säga att 13 var den bästa ranking jag nådde. Oturs siffra ju!!! Det är en gammal sed att den som får en ny carrer high bjuder på middag. Nu var det nog lite jobbigare förr om åren när det var tjogoelva svenskar på varje turnering. Så jag slapp väl billigt undan. Hur som helst är det alltid en otrolig känsla att få en ny bästa ranking. Riktigt stolt blir man. Nu pratade vi inte så mycket under middagen eftersom Horia skaffat sig en iphone och leker med den som ett barn som precis fått en ny leksak i present på julafton…

Fram med suspensoaren igen. Isner står på andra sidan nätet nu igen. Även om vi inte behövde möta honom i lottningen i Peking. Nu spelar han med Kevin Anderson. Vad fan måste han alltid spela med storservare för?!? Behöver väl inte säga att det är en tuff lottning.

Intressant match mellan Butorac/Rojer-Fyrstenberg/Matkowski. Håller på polackerna. Undrar varför. Ska köpa popcorn.

I Spanien verkar dom ju gilla design mer än dom flesta länder. Det gäller även hotellen vi bor på under tävlingarna här. i mitt badrum så är dörren till toaletten av glas. Lite sådär om man inte bor själv var min första tanke. I natt fick jag en annan… Skulle upp och pinka mitt i natten. Sjukt trött och gående som en zombie går jag med full fart med huvudet före rakt in i dörren. Är ju omöjligt och se när man är så trött!!! Kände mig rätt korkad och kollade nästan runt omkring mig om någon såg det…

AAAAAAAAAAAAAAAJ! Fan.

Magnetröntgen för foten i morgon. Hoppas dom hittar vad som gör ont och att det inte är något allvarligt.

Centern till vänster. Träningsbanor och bana 1 till höger.

Ranking.

När jag kollade rankingen igår, Måndag, så märkte jag någonting som jag aldrig har sett innan. Rätt sjukt faktiskt. Jag hade inga poäng att försvara från samma vecka året innan och jag gick ju till final nu. Så jag trodde jag skulle klättra några platser. Jag gick från 28 till 30. Hmmmmm… Känns lite jobbigt om man måste gå bättre än final för att få bättre ranking. Det kan bli tufft i år…

Två Brasse-veckor över.

Då var även Cincinnati klart för min del detta året.  En andra runda här, precis som i Montreal.  Fick möta toppseedade här med, precis som i Montreal.  Tuff lottning, men vi gjorde en bra match här med.  Men mot världens bästa får man inte många chanser och om man tappar koncentrationen för en sekund så har dom breaket i hamn.  Det låter som en klyscha, men så är det faktiskt.  Varför blir vissa ordspråk en klyscha egentligen?  Jo, därför att det inte finns någon rök utan eld, eller nåt sånt.

Nu är det dags för New Haven och det betyder tillbaka till Martin Damm som partner och börja jaga poäng mot Masters i London i slutet av året.  Jag har fått en del frågor om varför jag inte spelade med Martin i Montreal och här.  Tänkte jag skulle förklara det.  Vi kom inte in.  Det är det enkla.  Men varför frågar ni?  (Eller inte…)  Jo, Martins ranking är lägre än min och man kommer in till tävlingar på sin KOMBINERADE ranking.  Vi har ju spelat bra i år med 3 turneringsvinster och två finaler och ligger 11 på racet.  Varför är då min ranking bättre än Martins?  Jo, som ni säkert vet så dom poäng man tar i en tävling måste man försvara nästa år.  Jag ska inte bli för teknisk här, men t.ex. vi vann ju Washington, en kategori 500 och fick därmed 500 poäng.  Nästa år vi samma tidpunkt kommer vi förlora dom poängen om vi inte vinner turneringen igen, då får vi behålla dom.  Eller “byta” ut dom kanske är ett bättre ord.  Alltså förra året när Martin spelade Pavel Vizner, (Simon Aspelins partner i början av året), så började dom otroligt bra!  Kvart i Australien, vinst Marseille, final Dubai, semi Miami, kvart Hamburg.  Därefter vann dom endast 4 matcher på hela året.  Alltså hade Martin praktiskt taget ALLA sina poäng att försvara i början av året.  Så när vi vann två tävlingar nästan direkt så steg han inte på rankingen utan försvarade bara det han gjorde förra året.  Sen spelade vi inte så bra i Mars och Martin förlorade då en massa poäng och tappade helt enkelt på rankingen.  Jag däremot har mer att försvara just nu, så alla poäng vi tagit i år har hjälp min ranking och jag blev topp 20.  Så på detta sättet har vi, trots att vi spelat tillsammans, gått olika vägar på den individuella rankingen.  Därför spelade jag med brassen Melo.

Eftersom vi förändrat dubbeln så radikalt dom senaste åren med nytt räknesystem och det faktum att vi gjort om reglerna för att kunna spela dubbel så har Masters tävlingarna blivit otroligt tuffa att komma in i.  Singelspelare behöver numera ingen dubbelranking för att kunna spela utan kan använda sin singelranking.  D.v.s. jag ligger 21 just nu och Stanislas Wawrinka ligger 20 på singelrankingen.  Alltså ligger han en plats före mig och går således in i tävlingen före mig.  Detta kan ses som orättvist och på ett sätt är det väl det.  Men jag tycker att det funkar ganska bra faktiskt.  Att singelspelarna spelar ger mer uppmärksamhet till dubbel och kvalitén på spelarna numer har höjts rejält.  Som det är nu tycker jag att praktiskt taget alla som spelar dubbel just nu är mycket bra tennisspelare.  Det enda problemet jag har med att singelspelare får använda sin singelranking till att spela är när dom inte gör sitt bästa och i vissa fall tankar.  När du tar en plats från en dubbelspelare som skulle göra allt han kunde för att försöka vinna tycker jag att du kan i alla fall spela klart.  Hewitt var ett bra exempel i Washington, gå tillbaka till lottningen där så förstår ni vad jag menar.  Men som jag sa, jag tycker det är bra att singelspelarna spelar.  Det blir bättre tävlingar då, folk kommer och kollar på sina favoriter och får upp ögonen för dubbelspelarna som vann matchen…

Så, jag och Martin kunde inte komma in dessa två veckor för just detta.  Det finns alltså två platser per rankingposition som ligger före mig.  Vad jag menar är att det finns en världsetta i singel och en i dubbel, en världstvåa i singel och en i dubbel o.s.v.  Det är naturligtvis inte optimalt när jag och Martin har bra chans att kunna kvala in till London, men så är reglerna och det är bara att försöka göra det bästa av det.  Vi har US Open på oss att göra någonting bra.  Vinner vi några rundor där kan det se lite bättre ut.  Håll tummarna, så är ni snälla.

Delade bil hem från turneringen idag med Federers coach, Severin Luethi.  En skitschysst kille som jag känt rätt länge och vi snackade om lite allt möjligt.  Även om Roggan naturligtvis och jag frågade hur det funkar med ungarna.  Allt är bra, alla mår bra och Roger är avslappnad.  Tydligen hade dom tränat på eftermiddagen samma dag som tvillingarna förddes.  Se där ja…  Sen hade han tagit några dar ledigt.  Men han var i alla fall väldigt avslappnad och tar det hela med ro.  Det är kanske lite lättare att vara just det när man flyger med privatjet och har en personlig sjuksköterska med sig för ungarnas skull.  Tänk om alla föräldrar med nyfödda ungar kunde flyga privat istället.  Vad lugnt och skönt det skulle bli då under mina resor…

Det var väl på tiden?!?

Så har det äntligen hänt.  Det som vi alla i tennisvärlden vetat så länge men det man inte riktigt kunnat se svart på vitt på papper.  Det vill säga att jag ju är  bättre än Jonas Björkman.  Visst rankingen har inte visat det innan, men vad betyder det?  Vi vet ju alla att rankingen inte betyder någonting egentligen.  Och ja visst, det tog bara 7 månader och visst, han spelar ju inte längre.  Men nu visar ju världsrankingen äntligen rättvisa.  Lindstedt före Björkman.  Det var väl på tiden?!?

Ja, ja, han har 54 dubbeltitlar och 42 finaler.  Jag har fem dubbeltitlar och fem finaler.  Men vad betyder titlar och statistik?  Visst, av hans titlar är 9 stycken Grand Slam, (n-i-o!!!) och mina är vanliga ATP finaler.  Men jag ser ingen direkt skillnad på det.  Visst, jag är några titlar kort, men jag är ju bara 32 år gammal…  Men jag tror även att Jonas känt att detta var oundvikligt och rättvist att hänt.

Du, Bjösse, jag kommer aldrig komma upp i din kaliber.  Du är saknad på touren, din jävel!  Ses imorgon!