WTF.

Är det bara jag som tycker att ATP använder den sämsta förkortningen som dom bara kunde göra för detta slutspelet? Jag menar, WTF?!? Släng in ett B för Barclays så att det inte kan förväxlas med What The Fuck… Eller kanske är det bara jag som tänker så varje gång jag ser WTF här…

What The Fuck eller inte så är det fruktansvärt, fruktansvärt roligt att vara här. Man känner sig som den superstjärna man aldrig kommer bli! Till och med jag börjar förstå att det här är större än vad jag trodde det skulle vara. Och jag trodde det skulle vara stort!

Träningen är igång och första passet vi körde i Onsdags vill jag bara glömma. Fy fan vad dåligt det kändes. Men det kanske inte var så konstigt eftersom resan hit inte gick sådär klockrent direkt. Olycka på motorvägen till Marseilles flygplats så polisen stängde av den. Alla småvägar blev fulla av trafik och lyckades precis komma i tid till flyget. Sen kom inte min bil till Gatwick så jag fick vänta i en timme och resan därifrån till hotellet gick på drygt 90 minuter. Så det var kanske inte så konstigt att det kändes skit. Eftersom träningsbanorna ute på O2 inte var klara hade två banor byggts på Queens Club där vi körde. Älskar den klubben.

Men passen igår på O2 var mycket bättre. Väldigt bra till och med tyckte jag. Så nu får man väl börja oroa sig att man inte kommer kunna hålla samma kvalitet tills matcherna börjar. Äääh, det blir nog bra. Jag tycker det är bra att vi spelar på Måndag och inte Söndag. Jag sa till Horia att detta är inte som vanligt turneringar med allting runt omkring så vi kan använda Söndagen till att kolla på lite tennis och se hur allt funkar. Allt för att försöka vänja oss vi intrycken. Sen är det upp till oss att prestera! Träning på centern idag.

Transporten till O2 kan förstås göras med bil om du vill. Men vi tar båten som går varje timme och är hyrd för oss. Snabbare och mysigare.

Igår var invigningsgalan. Alla i kostymer och presentation uppe på scenen. Moët & Chandon har ju blivit en stor sponsor åt ATP och du behövde inte gå törstig på galan om jag säger så… Det vara även en massa auktioner för att få in pengar till barnsjukhuset Great Ormond Street Hospital.

Jag känner mig lite stiligare i kostymen än på bilden bakom. Men bara lite….

Avslutar med någonting helt annat. Jag såg inte matchen mellan England och Sverige i fotboll. Men när jag väntade på att min bil skulle komma till Gatwick läste jag om matchen i tidningarna här. Jag antar att Zlatan inte hade en riktigt bra match, för recensionen av honom här är lite annorlunda mot dom man läser hemma.

Den engelska pressen är rätt svårtflirtad…

AAAAAAAAAAAAAAJ!

Sämre på allt i statistiken. Klart mindre bollar vunna. Inte bättre på något. Ändå har vi minibreak tre gånger om i supertiebreak och förlorar. Hur fan lyckades vi med det? Den här förlusten gör mer ont än den i Paris. Sjukt. Sjukt ont.

Ret.

Ja, det är ju bara hoppas att vi förlorar i morgon och spelar skitdåligt. För hittills har grässäsongen varit mer eller mindre precis likadan som förra året. ATP är rädda för tv och deras krav på när vissa spelare ska spela, så dubbeln med Rafa har blivit lidande. Tre dagar i rad. Vi blev inställda i Onsdags, hann spela ett set igår. Rafa förlorade idag och drog sig ur direkt efter. Förra året fick vi ju w.o. mot precis samma par på mer eller mindre samma set. Vi spelade i och för sig ett set i går och gjorde det bra, väldigt bra. Tycker vi var bättre och skulle breakat dom minst en gång. Vi spelade ett riktigt bra tiebreak och sen var det för mörkt. Så eftersom grässäsongen börjat precis som förra året hoppas jag på en riktig plattmatch av oss i morgon.

Varför? Jo, för efter just denna plattmatchen förra året vann vi ju veckan efter, gick till final i Wimbledon och vann Båstad. Det skulle vara heeeelt ok med mig…

Otroligt jobbiga tre dagar har det varit i alla fall med schemaläggningen och regnet. Vi har varit på klubben från 13.00 ungefär alla dagarna och lämnat runt 21.00. Det jobbiga är att du går ju och förbereder dig hela tiden. Sen regnar det lite, så då måste du slappna av. Sen spelar dom igen och du kollar på klockan, kommer vi hinna spela idag? Äh, tänk inte så, fokusera! Sen regnar det igen och då tänker du, nu kan vi ju omöjligt hinna spela, och sen är klockan 19.30 och ATP har sagt att dom helst inte sätter in matcher efter det klockslaget. 20.00 gick vi på banan igår. Så det är mycket upp och ner så att säga. Svårt att koppla av.

Hur som helst, vi är vidare. Det var roligt att spela mot Rafa igen och kul att spela bra mot honom. Jag gillade våra chanser mot dom på gräs och tror att vi hade vunnit matchen. Men det kan man ju dock aldrig veta… Har mött Rafa 3 gånger nu. En gång i Båstad där jag blev slaktad. Sen två gånger här, en w.o. och en retirement. Betyder att jag har 2-1 på honom…? Eeeh…

Nu är det Daniel och Max i morgon igen. Självaste fan att man inte kan slippa dom… Eller för varje förlust kommer man närmre en vinst. Heter det inte så?

Queens och Nadal.

Hur vackert är inte det här?

Vi har tränat så mycket vi kunnat på gräset, men lite svårt när London visat sitt klassiska dygnsduggregn… Ett pass offsite varje dag och ett på anläggningen. Mer eller mindre alla tränar offsite eftersom man måste spara gräsbanor så dom inte slits sönder. Så funkar det liksom, inget konstigt med det. Vi tränar på en klubb i Chiswick som även är en cricketklubb. Så igår när jag skulle gå in till klubbhuset såg jag en skylt på dörren och förstod ju genast att jag inte var välkommen där. Tyckte det var rätt konstigt att dom satt upp en skylt att just jag och killar som jag inte får vara därinne…

Match idag mot den jobbige (spelmässigt) Marc Lopez och någon som heter Nadal. Den sistnämnda ska tydligen var lite av en talang från Spanien. Ska bli kul att möta honom. Kanske inte så kul efter matchen, men just nu känns det kul. Ska se vad vi kan göra för att slå honom. För han är fan i mig bra nog att slå två killar på egen hand.

London, baby!!!

Så har första passen spelats på det underbara underlaget gräs! Och svårt som fan är det som vanligt. Att röra sig. Att hitta rätt träff två gånger i rad. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag det känts bättre än alla åren tidigare. Och detta kanske ni har svårt att tro, men tennis är långsammare här än i Paris. Visst, studsen är lägre såklart, men du har fan i mig mer tid på dig här. Hur sjukt är inte det egentligen?!?

Jag måste nämna det en sista gång. Bollen i Paris var otroligt snabb. Och jag tycker det var ett steg i rätt riktning för tennisens framtid. Om jag ska vara ärlig så var det första gången på länge som jag tyckte det var kul att titta på tennis. Helt plötsligt kunde folk slå vinnare från baslinjen. Visst finns det sin charm med att bygga upp en poäng och det enda sättet att slå en vinnare är just att bygga upp en poäng och sen slå bollen i en vidöppen planhalva… Men nu fick man se mer konstslag än vanligt, mer otroliga kontringsbollar. Roligare tennis helt enkelt. Tycker jag i alla fall. Snackade lite med Ljubicic, som älskade bollen såklart, om att spela med den på gräs. Men vi sa båda att det skulle vara omöjligt eftersom det skulle gå för fort med den låga studsen här.

Men jag hoppas vi får se lite snabbar bollar under fler veckor. Både underlag och bollar har ju blivit så långsamma nu att jag tycker många spelare spelar precis likadant. Tänk att få se en serve-volley spelare igen. Underbart! Men jag kanske är för gammalmodig.

I London i alla fall. Älskar den här staden. Älskar tävlingen Queens. Otroligt välorganiserad och fantastiskt anrik klubb. Gillar sånt. Nu hoppas jag inte teorin stämmer om att jag bara kan spela på ställen jag inte tycker om. För då borde jag vara i Halle. Men i och för sig, där har jag alltid spelat katastrof, så det är ju skönt att veta.

Vi har ju en hel del poäng att försvara nu. 1700 på tre tävlingar närmare bestämt. Men det är bara att försöka blockera dom tankarna. Det viktigaste är ju ändå att känna att man spelar bra och det tycker jag att jag/vi gör, så borra ner huvudet och kör på bara. Vad som än händer. Det är ju annars en ständig press som man lever med som tennisspelare. Att försvara poäng hela tiden, att spela bättre än året innan. Det är så sjukt att till och med när man inte har några poäng att försvara så blir det en helt annan press. Nu måste jag spela bra eftersom alla poäng jag tar nu är bonus eftersom jag förlorade i första omgången förra året. Sjukt det där. Lika bra att skita i det och spela tennis istället.

Chans att möta Nadal här i år igen. Tror inte att vi får w.o. den här gången, om dom nu vinner första rundan.

Michael Llodra har rakat skallen. Ser inte bättre ut måste jag säga. Det sa hans fru med för den delen.

Även om jag inte är något stort Rafa fan, så respekterar jag den jäveln sjukt mycket. Det han presterat, framförallt på grus, är otroligt. Helt fantastiskt. Jag håller alltid på Federer när han spelar och likadant idag såklart. Men hatten av för Rafa. Otroligt!

Men lämna in då!!!

Blogg från mobilen. Fan vad jobbigt. Mina värsta misstankar blev sanna idag. Hade på känn att vädret skulle vara skit och Rafa skulle kanske spela en lång match. Hade hämtning från hotellet klockan 10.30 och blev “cancelade” klockan 19.15. Han hade lite ont i benet tydligen och ville ta vilan som han har rätt till och då skulle det bli för sent att spela. “I have a little pain, so better play tomorrow, no?” sa Rafa. Då sa jag till han att nej, det stämmer inte. Det är bättre att du inte spelar alls…

Proffsig som man försöker vara så kom jag ju hit i Torsdags. Och som vanligt när man kommer i tid till tävlingar så spelar man ju så sent som möjligt. Men man kan ju i alla fall säga att man spelade match på Fredagen i Queens. Det brukar ju betyda semifinal i alla fall…!!! Två matcher imorgon för mig… Alltså endast två matcher för Rafa imorgon, förhoppningsvis.

Djokovic svor och var förbannad i omklädningsrummet efter sin förlust. This fucking club och these fucking members, those fucking traditions. Han menade att en sån rik klubb ska ha tak på centern för det är likadant varje år med regnet. Jag vet inte vad han var mest förbannad på, att han spelade sent eller att han fick spela på bana 1… Men det visar ändå hjärta att nummer 3 i världen blir så förbannad efter en förlust i en 250. Respekt för det i alla fall.

Jag gor val ett forsok…

Som sagt, datorn ar paj. Hamtade den fran Computer Angels, som foretaget hette, igar efter traningen och dom sa att den var dod. Den hade fatt en hjartattack forsokte dom forklara. Nagot el-fel. All data kan kanske raddas om det var en “slow death”. Sjuka ord dom anvande maste jag saga. Hoppas i alla fall att det gar att radda bilderna man har skaffat sig dom sista 4-5 aren. Undrar vad Sofias pappa skulle saga om det hande henne. Han ska val vara foto tokig vad jag forstatt av hennes blogg…

Sa, forsokte na Apple Sverige igar men man kan inte ringa 020-nummer fran utlandet tydligen, sa mamma fick ringa och fraga efter ett nummer jag kunde anvanda. Sen ringer jag dom, bestaller en ny dator som kommer levereras nasta vecka till Holland. Skont tanker jag. Kollar mina email pa min iphone pa kvallen och gar igenom min bestallning, som for ovrigt ar pa Hollandska, tack for den. Vad jag forstar sa ar tangentbordet pa den dator som skickats pa hollandska, jag ringer och kollar. Visst ar tangentbordet pa hollandska. Eeeeh, kan ni andra det???? Tomtar…

Hur som helst, svart att lagga in bilder nu och jag som tog nagra fina har i Queens. Far satta in dom nar jag far datorn.

Men fan vad skont det ar att vara pa graset igen. Ett av mina absoluta favoritunderlad. Inte for att det ar sa speciellt snabbt, for det ar det inte langre, utan for det ar roligt helt enkelt. Jag satt och tankte pa hur man skulle kunna forklara grastennis bast med ett ord och det jag tycker passar bast ar, charmigt. Det ar charmigt att spela pa gras. Man kanner liksom historiken med tennis, det spelas bara 5 veckor om aret pa underlaget. Sa det ar charmigt, liksom. Skont att spela med andra bollar an Dunlop ocksa. Man forstar verkligen hur tung Dunlop bollen ar nar man borjar spela med Slazenger och tycker, fan vad latt och snabb den har bollen ar. Slazenger ar en av dom tyngre bollarna pa marknaden. For en latt boll pa gras funkar inte.

Snackade lite med Andy Roddick i omkladningsrummer haromdagen. Han var pa en show som heter Friday Night with Jonathan Ross. En talk show som ar valdigt rolig. Andra gaster var bland annat LL Cool J och Eminem. Jag fragade om han snackade mycket med Eminen. Och han sa, dude, han ar nog den mest otrevliga killen jag nagonsin traffat. Han kom tydligen in i rummet backstage och stirrade in i vaggen tills det var hans tur. Han kande en kille i det rummet och pratade lite med honom nagon gang var 5e minut. Det ar val sa antar jag, vissa killar tycker att varlden kretsar runt dom och maste halla upp sin image i alla lagen. Tomtar… LL Cool J var hur trevlig som helst och snackade och skamtade med alla. Sant gillar jag att hora.

Vi ar seedade har och har bye i forsta. Men vi har en tuff lottning for det. Vinner Nadal/Lopez sa moter vi dom. Hur spelar Rafa dubbel har forresten? Mannen som klagar mest av alla pa hur tufft tennisschemat ar och hur skadad han ar. Sa kommer hit direkt efter vunnit Paris och spelar singel OCH dubbel. Som man baddar far man ligga, eller vad heter det? Men, det ska bli kul att mota honom igen, om dom nu vinner. Men han spelar ju med Marc Lopez som vagrar forlora matcher i ar av nagon anledning…

CPH-LHR

Då var man teböks… Har det hänt nåt? Har inte skrivit på några dagar, för att jag var jävligt trött på tennis måste jag erkänna. Förlusten i Paris var lika svårsmält som onödig. Men därför har jag redan brutit ihop och är nu på väg att komma igen. Konstigt nog så var det mixed som hjälpte mig på vägen tillbaka. Även om vi nu förlorade den med… Utan det var den känslan jag letat efter dom senaste veckorna hittade jag igen. Det var roligt att spela helt plötsligt. För att jag spelade utan press. Och då spelade jag riktigt bra måste jag säga. Den bästa tennisen på länge. Så den känslan välkomnade jag verkligen. Så jag förstod att den press jag satt på mig själv den sista tiden, att jag måste inte bara vinna matcherna utan även spela bra tennis. Nej, inte bra tennis, PERFEKT tennis. Det har även gjort att jag varit grinigare än vanligt, om nu det går egentligen, inte bara på matcher utan även på träningar. Så sorry alla som tränat med mig… Den pressen hjälper inte. Visst, det låter rätt självklart, men det är sånt man inte tänker på när man är mitt inne i skiten. Man blir rätt trångsynt när saker och ting inte går din väg. Lättare sagt än gjort, men nu ska det tas nya tag, med en annan inställning. För i slutändan så gick det ju åt helvete i alla fall, så någonting måste man ju göra.

Han slår rätt hårt den där Robin.

Har varit hemma i Båstad nu i några dagar. Inte för att ha semester, utan för att räkna ihop alla kvitton från 2009. Jättekul. Att jag inte orkar lägga ner mer tid och sortera bättre efter varje vecka är otroligt. Men jag sitter varje år och beklagar mig istället när jag räknar tusentals slitna kvitton från världen över. Har ni någonsin försökt lista ut vad det står på ett slitet ett års gammalt kvitto från Tokyo? Inte lätt. Tennisspelare tjänar bra med pengar och dom i toppen tjänar riktigt bra. Men satan vad utgifter vi har. Och när man räknar ihop det så här så märker man hur mycket pengar det blir. Och hur vissa saker känns rätt onödigt. Många bäckar små och allt det där. Att ha ringt för ca 60.000kr förra året känns som att man kanske skulle kunnat spara lite där. Men telefonen är ju ”vårat” kontor och är man utomlands hela tiden, ja då kostar det rätt mycket. Det blev visst inte billigare alls med att byta till Telenor och deras Passport tjänst, Robert…

Han slår sjukt jävla hårt den där Robin.

Det är lite skillnad så här i Grand Slam veckor. Robin är klar för semi och turneringen går i högvarv. För större delen av startfältet så har man redan lämnat och glömt Paris för det här året. Själv är jag nu på väg till London för att förbereda mig på gräset. Bort från den där smutsen som kallas grus. Vem kan gilla ett sånt underlag egentligen? Nä, nu är det gräs. Härliga tider! Spelar Queens i år och det ska bli riktigt roligt. Jag har ju alltid spelat Halle och ni vet ju både hur det brukar gå för mig där och vad jag tycker om stället. Om ni nu följt min blogg sen förra året det vill säga. Att jag har svårt för Halle har inte så mycket med tävlingen att göra, för den är bra. Utan med människorna och stället. Jag spelade Bundesliga för Halle ett år och har aldrig blivit sämre behandlad. Så jag tål inte dom flesta människorna som har med tennisen att göra där. Dom ger uttrycket ”It’s all about the rankings” ett helt nytt ansikte. Men så är dom ju Tyskar också.

Efter Queens går ju Eastbourne i England och St. Hertogenbosch i Holland. Det enklaste hade ju varit att spela Eastbourne för oss, vilket först var planen. Men nu sticker vi till Holland efter Queens istället, för att sen flyga tillbaka till London efter. Varför? Ja, nu vet jag inte det längre själv… Jo, vi anmäler ju oss två veckor innan i dubbel, sex veckor för singel. Och nu har ATP lagt ut preliminary lists även för dubbel på Söndagen, dagen innan anmälan går ut på Måndagen. Och i Söndags hade endast 10 par anmält sig till St. Hertogenbosch, så vi tog beslutet att åka dit istället för den skulle nog bli väldigt mycket svagare. Nu är det ju bara så att jag är inte själv om att kunna se dessa listor, så vad hände? Jo, en massa jävla par gjorde precis samma sak. Så nu blir vi tredje seedade i St. Hertogenbosch och skulle varit andra seedade i Eastbourne. Klassiskt.

Snackade lite med Henrik Holm igår efter mitt gympass på Drivan. Han kom precis från Paris och hade varit där med juniorerna. Det hade varit Champions Dinner i Paris efter Robins kvart mot Roger. Han hade varit där med Berta som vann förra året och Roger dök även han upp. Han fick tydligen stående ovationer när han kom dit. Att han gick dit bevisar en del hur sportslig den mannen är. Han har precis fått sig en tennislektion av en man som han slagit 12 gånger i rad, fått sin svit på 23 raka semifinaler bruten och förlorat chansen att kunna försvara sin titel. Och ändå orkar han gå på en sån middag. Det är stort i mina ögon. Jag vet inte om jag sagt det innan, men det är ett exempel som gör mig sjukt imponerad av den mannen och tycker han är den bästa nummer 1 som vi någonsin haft i sporten. Inte bara på banan utan utanför med. Efter att ha torskat mot Marat Safin i Australian Open och haft matchbollar, så ringer Federer till ATP nästa dag och frågar om han behövs för mer media eller om han kan åka hem… Vad säger man?

Söderling vs. Berdych imorgon. Sluggerfest. Sjuk sluggerfest.

Rätt kul att www.nydailynews.com skrev att “Roger Federer lost to French Open upset specialist Robin Soderling…”

Halle-vete!!!

När man inte vunnit många matcher på ett ställe borde man ju fatta att man borde välja en annan tävling att spela.  Även om lottingen är större och man måste vinna fler matcher där.  Fjärde året här i Halle och bedrövligt facit.  Nja, första året blev det semi i min comeback efter min operation.  Men den semin kan man egentligen inte räkna.  En halvtank i förstarundan och wo i kvarten.  Sen bara förstarundor.  Har inte spelat riktigt bra här, igår var dock ett undantag tyckte jag.  Spelade helt ok, men Kiefer/Zverev är inte lätta att knäcka.  Det fick ju jag och Robin uppleva i Düsseldorf.  Men i alla fall, min poäng är att man borde ju faktiskt förstå att man kanske inte spelar så bra på vissa ställen.  Och Queens ser ju så otroligt skönt ut.  Dom ska faktiskt ha dom bästa gräsbanorna där.  Till och med bättre än Wimbledon.  Praktiskt taget alla spelare säger det.  

 

Själv har jag bara tränat där en gång.  För flera år sen flög jag över för att spela med Tompa Jo och var rätt säker på att komma in eftersom Tompas ranking var så bra.  Flyger alltså in Lördag morgon, signar in och i väntan på att klockan ska bli 18.00 så jag tränar jag ett pass dubbel.  Sen efter dusch och lunch blev det svettigt…  Cutten, (cut off=sista paret in, eller i singel sista spelare.), blev bara starkare och starkare.  Till slut insåg jag att jag inte skulle komma in med Tompa, så jag fixade en ny partner till honom, Robbie Koenig.  Dom kom in, gick till kvarten tror jag, medans jag fick sätta mig i en bil och flyga hem samma dag som jag kom.  Ibland är det inte så roligt att vara tennisproffs.

 

Nu löste det sig ändå hyffsat eftersom jag hade kontakt med Mariusz Fyrstenberg och han kom inte heller in, så vi åkte och spelade en rätt stor challenger i Lugano och gick till final.  Så inte så illa pinkat i alla fall.  Och direkt efter det till Roehampton för mitt livs första kval till Wimbledon.  

 

Tyvärr är banorna i Halle inte så bra som dom skulle kunna vara.  Lite för mjuka helt enkelt så studsen är otroligt låg.  Spelarna klagar dock mest på centern.  Det är en riktigt fin arena, men eftersom den änvänds året om kan man ju inte ha en gräsbana underst.  Så bana “görs” på ett annat ställe.  Där växer den och klipps som den ska, sen skärs den upp i rutor och transporteras in på arenan just innan turneringen.  Så om ni tittar noga kan ni se schacklinjer över hela banan.  Detta gör att det blir extra mycket dåliga studsar.  Inte så stort problem för mig, har bara spelat en match där…  Arenan har ju även tak om det regnar, men problemet när man spelar där och det regnar är att det blir fuktigare.  Alltså halare, alltså halkar man.  Spelarna har klagat på detta och i år har dom installerat hål runt hela banan i markhöjd som blåser ut luft.  En slags hårtork alltså.  Tyckte dock Kiefer låg väldigt mycket på rygg i sin singel idag.  

 

Ska bli intressant och se hur Wimbledon har löst det problemet med sitt tak.