Att jag alltid ska ha rätt…
September 22, 2011 by robert
Filed under Uncategorized
Jag måste erkänna att jag gillar inte att bli utskickad och ha max en timme på sig att hinna spela klart en match. Plus att skymning och mörker är jag helt allergisk mot verkar det som. Hela min karriär har jag haft otroligt svårt att spela i mörka förhållanden. Så det funkar bra i första, sen ser jag bara mindre och mindre och är rätt snabbt sämst på banan. Igen!!!
Vi fick inte centrecourten idag, så det fanns inga lysen. Efter vi förlorat andra set säger jag åt domaren att kalla på supervisorn för jag spelar fan inte en boll till. Vi är här för att vinna och ska inte förlora för att jag ser ut som en barnunge som försöker fånga såpbubblor!!! Banan bredvid hade redan brutit. Alla spelar säger att vi vill spela imorgon. Och då blev det så.
Första dagen tränade jag och Horia 18.00-19.00 för att vi visste vi skulle spela vÃ¥r första match sent, sÃ¥ vi ville känna pÃ¥ förhÃ¥llandena. 18.50 var det för mörkt för att spela tyckte jag. Vi gÃ¥r pÃ¥ vÃ¥r match idag 18.00 och jag frÃ¥gar om det är lönt och fÃ¥r till svar att vi kan spela till 19.30. Jag hÃ¥ller inte med, men vi kör väl. 19.00 bryter vi. Vad var det jag sa…?
Avslutar med en lite bild som ni unga läsare fÃ¥r blunda för nu. Men jag tycker det är för coolt för att inte dela med mig. Vad det är för tidning som slutar med -boy fÃ¥r ni klura ut. Otroligt svÃ¥r nöt det där…
Vi vann! Fan också!
July 29, 2010 by robert
Filed under Uncategorized
Både bra och dåliga nyheter idag. Och nej, överskriften betyder inte att jag blivit über-kaxig. Börjar med dom dåliga. Det blir inget Playboy Mansion imorgon. Irriterad!!! Men inte för att vi vann, för jag fick oss att spela på Fredag istället för imorgon. Eller nja, inte upp till mig. Men jag trodde att när vi fick Fredagsmatch att Playboy var klart. Men då har turneringen slutat med denna aktivitet i år tydligen. Utan att säga till ATP och det fick vi reda på idag efter matchen. Gråtfärdig frågade jag om det verkligen var sant. Och ja, det var det. Nu hade ATPs mediaperson en kontakt inne på Playboy Mansion och hon försökte den vägen med. Men icke, det gick inte heller. Så sorry grabbar, inga bunnys i år heller. Fan också.
Skönt att äntligen vinna en match i Los Angeles i alla fall. Jag var inte alls nöjd med vårat spel, det var inte Horia heller för den delen. Men det är otroligt skönt att kunna vara i en position där man kan säga att man inte är nöjd med spelet men ändå vinna. Det är en otroligt skön känsla att ha. Vi kände oss båda nervösa, vilket kanske är naturligt när det är första matchen på hardcourt, sen mars. Men ju längre matchen led så kom vi mer och mer in i rytmen som vi sökte och vi är väldigt nöjda med att vinna idag.
Allt började skit förresten. Jag var riktigt irriterad pÃ¥ domaren frÃ¥n första början och ville ärligt talat göra vad Foppa ville göra med Börje, alltsÃ¥ dra pÃ¥ honom en smäll… Fergus Murphy, som vi hade idag var lika nonchalant som vanligt. Jag var dock irriterad hela dagen av nÃ¥gon anledning och dÃ¥ är jag inte guds bästa barn, det vet jag. Men gör ditt jobb! 12.02 gÃ¥r jag och Horia pÃ¥ banan och dÃ¥ stÃ¥r Tursunov och Gulbis fortfarande pÃ¥ banan och bollar in. Murphy bara stÃ¥r och tittar pÃ¥. Jag sa till honom direkt att du fÃ¥r ju säga till dom 10 minuter innan att dom ska gÃ¥ av banan. Vi ska ju faktiskt spela match. Ja, jag vet sa han, men dÃ¥ slÃ¥r dom nog ihjäl mig. Det svaret blev jag rätt paff pÃ¥.
Undrar hur länge jag och Horia hade fÃ¥tt värma pÃ¥ banan om Tursunov och Gulbis skulle mötas i singel efter oss… Inte länge. Under början av matchen hade jag lite diskussioner med honom fast han var rätt ointresserad och en gÃ¥ng sa han bara, “What can I do for you, Robert?!?” Som domare ska du väl försöka lugna ner spelare och inte fÃ¥ dom ännu mer förbannade? Synd att inte alla kan vara som vÃ¥ran svenske domare Mohamed Layani. Det är omöjligt att bli förbannad pÃ¥ den glade jäveln…
Innan matchen var jag dock övertygad om att vi inte skulle vinna. Jag hade ju glömt mina röda kalsonger. Spelar alltid i röda kalsonger av nÃ¥gon anledning. Nej inte samma, jag har flera. Lika bra att säga det. Jag har inte ett par som jag STÄLLER pÃ¥ tork i en hörna efter varje match… Nu vann vi ändÃ¥. Konstigt.
Grym middag ikväll på Belmont Cafe. Leta upp det om ni är i stan. Avslappnat ställe med bra mat och bra barhäng. Ligger väldigt bra också mellan heta papparazi hak.
You can not be serious?!?
July 27, 2010 by robert
Filed under Uncategorized

Klip
Gissa om jag är glad!!! Jag kan spela denna veckan med. Senorna kom äntligen. Det hade varit rätt svÃ¥rt att spela med tomma rack. SÃ¥ nu känns allt bättre. Ligger i sängen och bloggar medans min favorit show är pÃ¥ tv, The Daily Show with Jon Stewart. SÃ¥ nu känns allt bättre. (Sorry för högerfoten i fotot dock…)
Vi bor lite off i Ã¥r eftersom dom inte hade lika mÃ¥nga rum pÃ¥ hotellet Sunset Marquis som förra Ã¥ret, ett av mina favorit hotell pÃ¥ touren. SÃ¥ det fÃ¥r bli taxi lite här och där. Det är just en av dom saker som gör att jag inte tÃ¥l Los Angeles. Man mÃ¥ste ha bil precis överallt. SÃ¥ är det i och för sig nästan överallt i USA, men i Los Angeles framförallt. Eftersom träningen gÃ¥tt rätt bra dom sista dagarna bestämde vi oss för att bara köra ett pass idag. SÃ¥ eftermiddagen spenderade jag med att njuta av lite amerikansk kultur. Jag Ã¥kte till ett shoppingmall. Blev inte mycket shoppande idag dock, bara nÃ¥gra böcker. En av böckerna jag köpte har jag redan köpt tvÃ¥ gÃ¥nger innan, men jag har en förmÃ¥ga att glömma den nÃ¥gonstans. SÃ¥ hoppas att tredje gÃ¥ngen gillt gör att jag kan läsa den nu…
Vi spelar ju pÃ¥ universitetet UCLA. Eller “uckla” som jag alltid brukade säga pÃ¥ svengelska när jag gick i college. Drygt 30.000 studenter gÃ¥r pÃ¥ skolan här och det känns som man är i en mellanstor stad i Sverige. Sjukt. Gymmet pÃ¥ skolan är av världsklass och ett av dom absolut största jag varit i nÃ¥gonsin. Dom har till och med en klättervägg. I ett skolgym… Sjukt. Vi byter ju om i killarnas och tjejernas tennisomklädningsrum här och äntligen har dom renoverat dom. För dom var rätt slitna och äckliga Ã¥ren innan. Nu är allt fräscht och dom har satt in nya skÃ¥p, mattor, handfat och annat. Varför berättar jag detta? Jo…
Häromdagen var det en Keith Urban konsert här, orkade inte gå, och dagen efter var det uppvisningsmatch mellan Agassi och McEnroe. Dom drog in 500.000 dollar till välgörenhet. Dom är bra på sånt här, det måste jag säga. Men nu är det inte det jag ville säga. Matchen mellan Agassi och McEnroe slutade 6-4, 6-2 till Andre. Det är här överskriften kommer in. Efter att John förlorade uppvisningsmatchen, UPPVISNING, så var han så förbannad att han gick in i omklädningsrummet och svingade ett av dom nya skåpen sönder och samman. Send the bill to me hade varit hans svar på situationen. När James Blake fick reda på storyn idag hade han bara skakat på huvudet. Jag gillar John och han var en av mina favoritspelare att titta på när jag växte upp, men ibland är han fan bara för mycket.
Imorgon är det kids day som gäller klockan 12.00 sÃ¥ vi tränar 11.00 och sen blir det gym pÃ¥ eftermiddagen. Match pÃ¥ Onsdag, Playboy pÃ¥ Torsdag. SÃ¥ vi kan ju tyvärr inte vinna pÃ¥ Onsdag eftersom jag helt enkelt inte kan missa Playboy Mansion. Stället skulle mÃ¥ bra av ett besök frÃ¥n mig…
L.A. here I come!
July 21, 2010 by robert
Filed under Uncategorized
Jag mÃ¥r rätt bra nu mÃ¥ste jag säga. Det har varit nÃ¥gon kommentar här och där att jag varit otroligt positiv i mina inlägg. Det stämmer nog, men det är ju svÃ¥rt att vara annat när man spelat sina favorittävlingar och varit i final i en och vunnit den andra. Men nu är jag pÃ¥ väg till USA sÃ¥ det kommer bli en ändring pÃ¥ det. Hoppas ni har ursäktat denna positiva period i mitt liv. Har den varit lika hemsk för er som för mig…?
Till alla nya läsare, för jag antar ett det kommit en eller tvÃ¥ efter cirkusen som var BÃ¥stad. Välkomna. Hoppas ni förstÃ¥r ironi…
Nu sitter jag i en lounge pÃ¥ Münchens flygplats. Jag har nog den värsta connection i mitt liv. Jag landade ca 08.10 i morse och flyger 15.45 till Los Angeles. Men vad gör man inte för att sitta ordentligt? Anledningen till denna otroligt jobbiga flight är att jag hade över 350.000 bonuspoäng pÃ¥ mitt Scandinavian Airlines kort och bokade en resa för 110.000 av dom. Jag frÃ¥gade efter business klass men det fanns bara första klass ledigt. Usch vad jobbigt… SÃ¥ att sitta här i 6-7 timmar klarar jag nog för att sitta sÃ¥ bra i planet.
Jag landar klockan 19.05 i Los Angeles men fick till svar att sÃ¥ sent hade dom inga förare för att hämta pÃ¥ flygplatsen. Visste inte att 19.05 var mitt i natten… Man vänjer sig otroligt snabbt vid perfekta turneringar som Swedish Open. Ingen frÃ¥ga är omöjlig där. SÃ¥ det fÃ¥r bli taxi till hotellet dÃ¥. Sen ska jag fan i mig klara av att besöka Playboy Mansion i Ã¥r. Dom senaste tvÃ¥ Ã¥ren har jag missat det. Om ni nu inte kommer ihÃ¥g sÃ¥ pÃ¥ Onsdagen under turneringen anordnas ett besök för nÃ¥gra spelare till Hugh Hefners lilla hus. BÃ¥da Ã¥ren har jag varit med pÃ¥ listan men spelat match just den dan sÃ¥ det har gÃ¥tt Ã¥t pipan. Som jag sa förra Ã¥ret, jag och Hugh har nog mycket gemensamt och borde sitta ner över nÃ¥gra single malts för att byta stories… Tror dock han har nÃ¥gra fler än jag. Men han har ju aldrig varit i BÃ¥stad pÃ¥ sommaren i och för sig sÃ¥ man vet ju aldrig!!!
Horia anländer på Torsdag så jag ska kolla med en college kompis som är tränar på ett college nu om han kan skicka över en spelare så jag kan träna. Ska bli kul att träffa gamla kompisar igen. Som jag sa innan, det kommer att bli en lång resa det här och just nu känns det verkligen som att skippa New Haven vore en bra ide. Men allt beror ju på hur vi spelar.
Till sist måste jag bara skriva att jag led verkligen med Robin efter hans finalförlust. Jag vet ju hur mycket den här turneringen betyder för honom. Men jag förstår även den press som sätts på honom. Den lilla media cirkus som var runt mig den veckan var ju 1000% mer för honom. Sen känner ju alla igen honom. När Båstad är som det är på sommaren och Robin har blivit den världsstjärna han är, ja då kan det vara riktigt svårt att fly undan och lyckas slappna av. Kanske var det därför hans spel aldrig släppte ordentligt? Men en sak vill jag säga. Det är sjukt starkt att gå till final på den här nivån utan att känna bollen i racket. Sjukt starkt!
Till sist vill jag bara säga tack till världens bästa mamma, min!!! Ja, min mamma är bättre än din… Du ställer alltid upp och jag tar det aldrig för givet. Att gÃ¥ upp 04.00 i morse för att köra ner mig till Malmö för att ta tÃ¥get till Kastrup… Kan bara säga tack!!!!!!!!!
Nästa inlägg kommer komma frÃ¥n plastlandet i väster i deras mest tecknade stad. Kommer nog vara otroligt positiv där med…
Snuvad pÃ¥ Playboy…igen!
August 2, 2009 by robert
Filed under Uncategorized
Jaha, dÃ¥ var det en favorit i repris igen dÃ¥.  Eller favorit kanske man inte ska säga.  Ofavorit i tung repris lÃ¥ter bättre.  Precis som förra Ã¥ret anlände jag till Los Angeles och kände mig krasslig.  Vi spelade vÃ¥r match pÃ¥ Onsdagen och var rätt snurrig pÃ¥ banan.  Behöver jag skriva att jag spelade som tjock pensionär med Stevie Wonders ögon?  I alla fall, precis som förra Ã¥ret var ju denna förlust dubbelt sÃ¥ svidande.  Det är sÃ¥ att varje Ã¥r sÃ¥ anordnar tävlingen i L.A. ett “studiebesök” pÃ¥ Playboy Mansion.  3-4 spelare fÃ¥r Ã¥ka dit och precis som förra Ã¥ret var jag med pÃ¥ listan.  Vet inte varför ATP hÃ¥ller pÃ¥ att pusha för att just jag ska Ã¥ka ut dit varje Ã¥r…  I alla fall, detta sker pÃ¥ förmiddagen pÃ¥ Onsdagen.  Just dÃ¥ när vi spelar vÃ¥r match.  Precis som förra Ã¥ret.  Man kan ju bli knäckt för mindre.  Jag har ju alltid känt pÃ¥ mig att Hefner och jag skulle bli rätt bra polare om nÃ¥gon bara gav oss chansen att träffas.  Tycker jag har mycket att erbjuda honom som kompis.  Men han fÃ¥r skylla sig själv… igen…  I alla fall, nu fick Levine, Kendrick, Hutchins och Sweeting Ã¥ka dit.  Dom jävlarna!  Men som tur var sÃ¥ var det bara en playmate som mötte dom och visade dom runt hela stället.  Inga andra damer syntes.  Skönt att höra.  Hade fÃ¥tt för mig att dom alltid hade kuddkrig eller nÃ¥t sÃ¥nt innanför grindarna.
Nu till något helt annat.  Något som irriterade mig rätt rejält faktiskt och jag tycker ATP ska vara hårdare med sådant här.  Jag satt uppe i spelarsviten där lunchen serveras i på tennisen i L.A. och kollar på matchen Jesse Levine mot Bobby Reynolds.  Inte dom mest kända spelarna men det skulle kunna bli en underhållande match tänkte jag för dom är bra spelare.  Det jag ser får mig att häpna.  Bobby Reynolds springer bara och slicar sin backhand.  Och han har inte världens bästa slice.  Det är helt sjukt, har slår inte en enda tvåhandsbackand.  Vad är det frågan om?  Sen blev jag informerad om att han är skadad i vänster handled och kan inte göra något annat.  Back tänkte jag då.  Sen visar det sig att det var likadant veckan innan i Indianapolis.  Och där skulle han även spela dubbel fast han visste att han var skadad.  Han förlorade sin singel där och kom sen nästa dag till klubben för att spela sin dubbel med alla sina väskor, resväskor och allting.  Vad är det???  Nu regnade det tydligen mycket där så till slut drog han sig ur.  För att hinna någon annanstans säkert.  Sen får jag även reda på att denna skada har han haft känning av sedan Wimbledon.  Alltså, hur kan ATP låta honom fortsätta att gå in och spela vecka efter vecka när han uppenbart är FÖR skadad för att kunna göra sitt bästa och ens ha en chans att vinna matcher?
Jag har svÃ¥rt att  beskylla Bobby egentligen, han ligger ju stax utanför topp 100 strecket sÃ¥ när han är i huvudtävlingen handlar det ju om mycket pengar.  Men ATP mÃ¥ste väl ändÃ¥ inse att detta inte är i sportens bästa intresse.  Att ha halvskadade spelare gÃ¥ in och göra halvbedrövliga matcher?  DÃ¥ mÃ¥ste man gÃ¥ in tycker jag och snacka med en doktor som säger att han kan spela eller han kan inte spela.  Det är ju även mer rättvist för den spelare som är först ut…
Nu är jag i alla fall i Washington och ska försöka försvara min titel här frÃ¥n förra Ã¥ret.  Men konstigt nog hör jag hela tiden soundtracket till Mission Impossible i mitt huvud när den tanken letar sig in mellan öronen…  Det här kan vara den tuffaste 16-lottning i en dubbelturnering som jag nÃ¥gonsin spelat.  Ta och kolla själva.  Men, bollen är rund och man ska ju ta en poäng i taget.  MÃ¥ste ju vara positiv, annars gÃ¥r det ju inte.  Alla andra i lottningen kan ju till exempel bli riktigt magsjuka…



Namn: Robert Lindstedt























