För långsamt.

Ja, inte mycket mer att säga. Förutom att vi slarvade bort skiten totalt!!! Vi har set och break och mer eller mindre total kontroll på matchen. Sen gör vi 3 slarviga poäng i mitt servegame vid 3-2 oss i andra och blir breakade. Tar inte vara på breakbollen i gamet efter och tappar sen Horias serve från ingenstans. På mindre än 5 minuter förlorar vi matchen. Skit.

Jag använder det inte som en ursäkt, för vi skulle vunnit matchen ändå. Men underlaget i kombination med dessa jävla Head bollar är för långsamt. Vi får knappt utdelning på våra servar och det är jobbigt att spela matcher när din styrka försvagas. Vissa spelare har gått så långt att säga att det känns långsammare än grus därinne. På tal om bollarna fick jag lite av en chock när jag pratade med folk. Jag visste ju att flera inte gillar bollarna, men att det har blivit ett stort problem visste jag inte. Dom har tyvärr blivit opålitliga, tycker jag. Lite som Forrest Gumps klassiska kommentar: My momma always said, “Life was like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get.” Du vet inte hur bollen ska vara när du tar upp den. Ibland hård, ibland mjuk. Men i Europa oftast mjuk. Här blir det stor och fluffig. I Asien blev den liten och “skallig”. Även när du spelar på samma kontinent, på samma underlag är den inte alltid likadan.

Skit samma. Vi skulle vunnit matchen ändå. Nu har vi fokus på London istället. Det ska bli jävligt kul. Även om underlag och bollar ska vara likadana där…

Dock lite kul med Bercy är att se hur många som är utbrända. Som inte orkar kämpa. Likadant varje år. Blir många överraskningar liksom.

Efter vårt första träningspass i Söndags kommer en person fram och säger att jag har doping. Men jag har ju bara tränat, inte spelat match. Är du säker på att det är mig du ska hämta. Ja, det var han och visade mitt namn. Sen sa han något rätt kul. “But it is only blood.” Sen när fan kan man sätta “only” i samma mening som blodtest…? Jag har blivit testad över 10 gånger i år. Lätt. Och flera singelspelare har blivit testade dubbelt så mycket.

Efter vår match gick vi till ett rum för att prova ut kostymerna för Masters. Det är en gala middag där för en hjärt och lung charity. Så vi måste ju se snygga ut. Borde dock göra någonting åt frissen så jag inte ser ut såhär:

Bara att hoppas att ATP börjar lyssna lite mer på spelarna så att om vi spelar på långsamma underlag ska vi ha snabba bollar och tvärtom. För majoriteten av oss gillar inte kombinationen som var i Paris.

Långsamt…?

Tror ni,

A: det går snabbt här i Bercy

eller,

B: det går långsamt.

Efter 3 minuter av inbollningen ser bollarna ut så här:

Paris Bercy är lite av en mysko tävling tycker jag. Inget år är likadant. Förra året hade dom snabbaste underlaget för året. Nåt år innan det var det sandpapper vi spelade på, precis som i år. Känns lite som att dom kollar vilka fransmän som gått bra under året och lägger underlaget för dom. Brukar i och för sig vara så, men lite känsligare ämne tycker jag när det är en 1000-tävling.

Day off i Paris.

Sista träningen i Valencia innan jag flög till Paris i går var väl inte den bästa. Men vad ska man göra när inomhusbanan ser ut såhär för att det regnar lite ute…?

Hade en day off här i Paris idag så stack in till stan. Måste ju kolla hur shoppingen i Paris ha ändrat sig sen i Maj… Jag är inge jättefan av Starbucks, men i Frankrike är det ju fan det enda stället man kan få tag på en cafe latte. Så det är ju bättre än inget. Hur som helst så finns det ett Starbucks som jag gillar mer än alla andra i världen och det är detta som ligger nära operan. Otroligt fint fik. Rekommenderas verkligen! Dock ej för kaffets skull.

Kör igång med träningen i morgon igen. Tävlingen här är inte så värst bra när det kommer till träningsmöjligheter tyvärr. Eller kvalitén på bana 1 och bana 2 heller för den delen. Men tydligen ska det finnas något som heter “grandfather agreement” som gör att ATP har svårt att kräva att Paris gör bättre ifrån sig. Det ska betyda att det har varit så här alldeles för länge nu för att man ska kunna kräva att det inte får vara så. Det fick jag förklarat för mig för några år sen. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå att kvalitén på banorna inte är bra när man spelar 500 och 1000 tävlingar. Men det är faktiskt så.

Valencia-Paris.

Blev en dag sen med detta inlägget. orkade inte skriva nåt igår. Tuff match var det i alla fall. Tuffa motståndare. Inga önskemotståndare direkt. När jag är den som servar lösast på en tennisbana, då vet man att dom andra har rätt bra tryck i sina slangbellor… Den vinkel Isner får på sin serve är fan i mig helt sjuk. Men försöker täcka och tänker, mer än så här kan han ju inte vinkla den. Men jo, det kan han.

Som jag sa innan är jag/vi spelare inte nöjda med banorna här. Bana 1 är nog den sämsta bana jag spelat på sen jag var i Aachen och spelade en challenger. Otroligt liten bana, men inte bara det. Belysningen är helt katastrofal. Det var inte många bollar i spel. Inte för att det är det när 4 killar servar bra. Men några returer brukas i alla fall petas in. Nu var det så att ingen riktigt hade nån känsla för bollen i denna belysningen och allt annat skit runtomkring. Isner tittade upp på sin coach flera gånger och ryckte på axlarna. Jag är bra kompis med John och när vi tackade för matchen sa jag först lycka till sen frågade jag vad han tyckte om banan. Bland det sämsta han spelat på kom till svar. Skönt, då var det inte bara jag som hatade den.

Efter matchen gick jag till supervisorn och tour managern här i Valencia och diskuterade lugnt och stilla om vilken skandal jag faktiskt tyckte det är att en 500-turnering får ha en sån bana och att den inte duger på challenger nivå. Vi vet, Robert kom till svar. Du är den 5e spelaren idag som kommer till oss och klagar. Vi är inte nöjda med banan alls och nästa år får dom absolut inte ha den där. Men varför sa ni inte till dom förra året undrade jag?!? Men sånt tänker tydligen inte ATP på som oftast. Hur som helst höll dom med mig, men vad fan hjälpte det.

I slutändan förlorar vi ju självklart inte matchen på grund av den dåliga banan. Det är ju upp till oss att vinna. Och när vi inte tar någon av våra 5 breakbollar och dom tog sin enda, ja, då är det väl ändå vårat fel…

Jag och Horia bestämde oss för att stanna och träna innan Paris och var direkt på banan igen klockan 10.00 nästa morgon. Träffen känns väldigt bra tycker jag, bara synd att man inte kunde få använda den mer i matchen…

Magnet röntgen visade inget farligt, bara vätska i en led i foten. Vilken betyder inflammation. Om det nu är det som gör ont, för det kunde dom inte säga. Det är rätt sjukt det där. Man vill ju inte att dom kommer och säger att du har en stressfraktur, men ändå känns det lite irriterande när man inte får ett klart svar på varför man har ont.

Det regnade idag när vi tränade, så det betyder ju självklart handdukar och hinkar lite här och där på banan eftersom när det regnar ute, så regnar det inne. Logiskt ju. Varför skulle det inte göra det?

Drar till Paris i morgon för att förbereda oss där.

AAAAAAAAAAAAAAJ!

Sämre på allt i statistiken. Klart mindre bollar vunna. Inte bättre på något. Ändå har vi minibreak tre gånger om i supertiebreak och förlorar. Hur fan lyckades vi med det? Den här förlusten gör mer ont än den i Paris. Sjukt. Sjukt ont.

Tredje rundan.

Som jag skrev så var matchen igår inte den mest välspelade i historien. Troligen en av dom mest ovälspelade. Nytt ord där misstänker jag… Men vi vann och det är väl det som betyder något. Även om jag känner frustration för att inte ha spelat så bra som det faktiskt känns på träningarna. Svårt att få en bra känsla mot två spelare som har missiler till servar och mer eller mindre inget annat att komma med. Du vet att du måste endast få över returen, så kommer du vinna fler poäng än du förlorar. Detta gör att man kan bli lite för försiktig. Jag gillar inte att vara respektlös mot någons tennis, men serven var deras enda vapen. Så dom gjorde 17 rena ess på oss och jag vet inte hur många poäng dom fick där vi bara lyckades röra bollen.

Den ena servade bland det hårdaste jag någonsin sett. Jag chansade åt rätt håll på några returer, men hann ändå aldrig reagera ens innan det small i skynket bakom mig. Helt sjuk fart.

Men vi vann ju. Härligt. Fast jag vill ju gärna spela bra.

Självklart har jag fått ont i ryggen igen för en övning jag gjorde i gymmet. Så nu käkar man extra voltaren och tar muscle relaxers innan jag lägger mig. Tur att vi har Gelu med oss, våran fysio, för han har knådat mig ordentligt och fått mig i någorlunda matchskick. Och ikväll känns det faktiskt rätt bra. Kan ju vara på grund av voltaren… Men det känns bättre att säga att Gelu vet vad han gör.

Tuff match imorgon, väldigt tuff. Visst, Benneteau/Mahut är oseedade, men ett väldigt farligt par. Dom har redan varit i två Grand Slam semifinaler om jag minns rätt. Kommer bli en bra match tror jag och troligen en hel del med folk också. Om vi nu inte går på för sent.

Lite sjukt att man tycker att man spelar sin sämsta tennis, men ändå gör sitt bästa resultat här i Paris. Eller, nä, så dåligt spelar jag faktiskt inte.

Simon i tredjerundan också. Han fick w.o. i sin andrarunda. Alltså, w.o, är nog det skönaste som finns. Visst, man måste ju vara politiskt korrekt och säga att det är inte så man vill vinna matcher utan man vill kämpa och slåss för en vinst. Bla, bla, bla, bla äsger jag. W.o. är fruktansvärt skönt att få.

Luis, min kompis som jag bor hos när jag är i Miami kom till Paris för min match igår. Han hade flugit till London för att se på Champions League finalen och bestämde sig för att ta tåget från London till Paris för att se min match, för att sen sätta sig på tåget samma kväll tillbaka till London. Så nu sitter han på Wembley och njuter av Messi medans jag tittar på tv. Lite avundsjuk måste jag erkänna.

Chans till kvart imorgon. Allez!

Söderut…

Ja, då lämnar man Sverige igen för den här gången. Satan vad kallt och snöigt det varit. Huden fattar ingenting av att vara i snö helt plötsligt. En av dom största fördelarna med detta yrket så som jag ser det är att man får följa sommaren mer eller mindre hela året. Älskar det. Tänkte det skulle bli skönt att åka ner till Montpellier igen för att börja träna lite. Det har ändå varit runt 15 grader nu och då kan man ju till och med träna ute. Perfekt tyckte jag. Men nej, nej. Nu när Robert ska åka ner så ska det kommas en massa satans kallfronter. Kommer gå ner till 0 gradigt. Då får man gå inomhus. Men det är ett problem med det där när man är i Frankrike. Ni som varit där och spelat på vintern vet det redan men ni som inte gjort det, i Frankrike har man ingen värme i sina tennishallar. Jag skojar inte. 98% av alla tennisklubbar med inomhusbanor har ingen värme. Det är bara plåtlador med banor inuti. Ingen isolering, inga fläktar, ingenting. Tänk er ett plåtlager med tennisbanor i så har ni dom flesta franska klubbar. Visst, klubbhuset och så har ju värme och restaurang, men banorna är sjukt kalla. Jag fattar inte varför dom gör så.

Jag spelade fransk liga i Lille två år i rad. Norra Frankrike alltså. Jävligt kallt alltså. Jag skojar inte nu, men vi spelade i minusgrader. Och det var kallare i hallen än utomhus. (Solen kommer ju inte in och värmer under dagen.) Det rök om oss av svetten och när vi andades. Hade nästan svårt för att se för ångan som kom från min mun när jag skulle spela… Jag vägrar ju tydligen stänga munnen när jag spelar tennis. Mellan bollarna med. Jag ser ju bedrövlig ut på alla kort som tas på en tennisbana. Eller utanför med för den delen… I alla fall, nu kommer jag alltså träna under kallare förhållanden där nere än hemma i Sverige. Klassiskt!!!

Jag tränade faktiskt ett tennispass i förrgår. Tänkte jag skulle börja nu. Planerade även att köra ett pass igår. Men efter en timme på Torsdagen sa jag direkt, jag kommer inte imorgon. Jag tyckte det var så otroligt tråkigt att spela och märkte att jag inte varit ledig tillräckligt. Så jag behöver några dagar till så jag kan få tillbaka både glädjen och motivationen. Däremot har jag gått in i gymmet igen. Mer av en rädsla att fettet ska växa på mig än att jag ska in och jobba för tennisen. Bra att ha den rädslan ibland…

Träffade Henke Holm på gymmet. Han skulle köra 15-15 på löpbandet. Hur orkar han träna så mycket utan att ha en karriär att tänka på? Det är imponerande. För dom som inte vet vad 15-15 är så är det en klassisk fysövning som svensk tennis har haft som grundstomme i en massa år. Du springer på ungefär 85% av din maxfart i 15 sekunder, sen vilar du i 15 sekunder, sen springer du 15 sekunder och så vidare. Det gör du minst 30 gånger. Den övningen och en som heter 70-20 var dom som jag gjorde mest som junior och på tennisgymnasite i Båstad. 70-20 betyder att du springer i 70 sekunder och vilar i 20 sekunder och så på det igen. Här springer du självklart inte på 85%, det går ju inte. Jag vet inte riktigt procenten här men runt 60-70% skulle jag tro. (Kommer fan inte ihåg.) Målet var ofta att försöka hinna runt friidrottsbanan på Örebäcksvallen här i Båstad. Så nästan 400 meter på 70 sekunder. 8 stycken av dessa borde du minst köra. Jag hatade 70-20, men gillade 15-15. Eller hatar och gillar kanske jag borde skriva så det låter som att man fortfarande gör det varje dag…

Och som en avslutning ville jag bara nämna att flyget från Köpenhamn var försenat vilket ledde till att jag missade min flight från Paris och sitter nu och väntar på ett 3 timmar senare flyg. Fan vad kul det är att resa…

Semester…

Då satt man på ett plan igen. Hade funderingar på att inte åka någonstans utan istället bara dra hem till Sverige och slappa. Det känns faktiskt som semester när man reser året runt. Att bara få vara hemma i Sverige. Vilken lyx!!! Men så är det ju det där med vädret. Sol trivs man ju i. Men som vanligt krånglar jag ju till det för mig så gott jag bara kan när jag ska ta beslut. Vi hae bestämt oss för att sticka till Guadalupe, där vi fick en väldigt bra deal. Och när jag ska boka flygresan så ringer min flickväns coach och frågar henne vart vi ska på semester. Då säger han, men är det inte orkan där nu? Vi kollar www.weather.com och visst. Orkansäsong i full sving. Regn i över en vecka. Ååååååååh!!! Så då kollade vi andra alternativ och det blir Cypern istället. Så det är dit vi är på väg nu. Tack Magnus!

Jag har varit kvar i Paris sen förlusten för att jag var tvungen att fixa en grej på en av ambassaderna här. Skulle dit i Torsdags, men då var det stängt på grund av ledighet även fast jag bokat ett möte online! Så då testade jag i Fredags, men då vägrade dom släppa in mig. Utan att gå in på vad jag skulle göra där så kan jag bara säga att jag kokade av ilska. Stannar 3 extra dagar för att fixa någonting som är bråttom och det skiter sig totalt. Klassiskt. Härligt så artiga fransmän kan vara ibland… Bra start på semestern! Men nu hoppas jag att det ska bli lite lugnare. Jag vill bara ligga vid en pool eller på en strand utan att röra en fena och inte bara dricka vatten… Men vet inte om jag kommer klara av det utan att få dåligt samvete. Lovar att göra ett försök dock.

Snackade med en reporter häromdagen som undrade om jag fick fundering på att sluta på grund av våran dåliga avslutning på säsongen. Jag svarade med att jag och Horia inte spelat så bra, men vi ska jobba på det och starta 2011 innan vi tar det beslutet. Nej, svarade reportern, jag menar om du fick funderingar på att sluta spela tennis överhuvudtaget… Tack för den! Inte visste jag att våran säsong var så katastrofal. Sorry, men jag var tvungen att ta med detta, hoppas du förstår.

Nu något helt annat. Säsongen är ju över för min del så det blir inte endast tennis i bloggen. Blir liksom inget att skriva om då eftersom jag inte har någonting med det att göra på några veckor. Så, något helt annat… Minibarer på hotell. Priserna kan vara rätt saftiga för olika saker där och igår fick jag mig en chock. Visst, vi hade checkat in på en väldigt bra hotell vid Place Vendome, men ändå. Törstig innan läggningsdags kollar jag vad vattnet kostar i minibaren. 8€… 8€ för 0,5 liter vatten?!? Jag vet inte om jag är för stolt eller om jag är för snål, men jag gick ut och handlade två flaskor vid närmsta snabbköp. Jag har bott på väldigt många grymma hotell under karriären, men det där var det saftigaste jag varit med om. Det sjuka är just att det är sådana ”småsummor” som jag reagerar på. Sen nästa dag kan jag gå ut och shoppa för 100€ utan att blinka. Man är troligen inte rätt funtad ändå. Det stämmer nog vad alla säger om mig…

Easy Jet.

Ja, jag måste bara skriva om det här. För det är lite för sjukt egentligen. Magnus nämnde det på sin blogg och “varnade” mig även om att en artikel var skriven. Om ni inte orkar läsa Nors senaste inlägg kan ni ju bara klicka här. Att detta överhuvudtaget blivit en artikel är rätt sjukt. Eller vänta, det har ju blivit två stycken. Tur att Magnus sa till mig om artikeln annars hade jag inte fattat vad det handlade om när ju denna reporter ringde mig idag för att följa upp sin artikel.

Det som förvånar mig mest är egentligen att man som reporter bara skriver en artikel baserat på ett inlägg i en blogg utan att kontakta författaren först eller ens skriva ut bloggsidans adress. Hur som helst, det handlar om det inlägget jag skrev efter Baselförlusten när jag flög till Nantes med Easy Jet. Jag vidhåller fortfarande att det är ett skitbolag liksom alla andra lågprisbolag. I artikeln står det ju att jag betalade 9kg övervikt online och hade 1kg till som dom ville jag skulle betala på flygplatsen. Det som inte framgår, och detta är mitt fel, är ju att jag har 10kg övervikt totalt för att jag inte får ta med min racketväska på dessa flyg. Alltså mitt handbagage på alla andra flyg. Min resväska väger runt 20kg vilket är standard på många flygbolag, även om detta blivit ändrat till 23kg på många av dom bra bolagen. Men, tack vare att Easy Jet inte tillåter mig att ta med min racketväska så måste jag checka in 2 väskor istället för en och får därför mer vikt i bagaget. Enda anledningen till att jag tog Easy Jet var för att det var den enda direktflight som gick. Hade jag tagit Air France via Lyon så hade det kostat lika mycket. Fast Easy Jet säger att deras biljett kostade runt 100€, men blev totalt runt 230€. Det är alltså detta som stör mig. Alla dolda avgifter. Så om ni reser mycket och har bara handbaggage. Använd lågprisbolagen, det funkar nog bra då. Men har du väskor, tro mig, det blir inte mycket billigare i längden.

Sen det sjuka i denna artikel är ju att reportern frågade mig vilka mina 3 favoritflygbolag var. Då svarade jag Singapore Airlines, Emirates och SAS. Då står det helt plötsligt att Lindstedt hyllar SAS. Jag har väldigt svårt när reportrar sätter orden i munnen på mig. Jag gillar inte det. Eller vad sägs om frågan, “Vad var du ute efter?” Med tanke på mitt inlägg alltså. Om ni inte vet det, så om en reporter frågar runt 20 frågor så kommer ofta runt 10 med i artikeln. Så att man är som oftast i händerna på själva reportern som målar den bild han/hon själv vill. Andra artikeln kan ni kolla här.

Att jag framstår som en bortskämd tönt…det sa jag.

Avslutar med en liten “skämmig” grej som hände igår i omklädningsrummet. Ett idrottsomklädningsrum är nog bland det mest maskulina och macho ställen man kan vara på. Ni som idrottat oavsett nivå, från korp till elit vet vad jag pratar om. Så det som hände är extra roligt tack vare just denna macho attityd som finns där. Jag har alltså duschat, torkat av mig och letar i min väska för ett par kalsonger. Under en massa lindor och annat skräp jag har i racketväskan ser jag ett par svarta Björn Borg kalsonger. Perfekt tänker jag och tar på mig dom. Men något stämmer inte. Fan vad tajt dom sitter. Allt får liksom inte plats där det ska om vi säger så… Då tittar jag ner och ser att jag har fått med min flickväns svarta Björn Borg trosor istället och står nu i omklädningsrummet iklädd endast dessa. Jag hittade rätt snabbt ett par kallingar i väskan och tog på mig dom. Lite pinsamt måste jag säga. Och sorry, det finns inga bilder på detta…

Och vi torskade. Igen.

Paris, Paris.

Äntligen. Sista tävlingen är här. Eller troligen sista. Denna säsong har känts otroligt lång. Troligen för att jag i slutet av förra säsongen sa att jag spelat för mycket och skulle trappa ner med tävlingarna 2010. Och vad gör man? Jo, man spelar ännu mer. Skäms lite för hur mycket jag har spelat. Jag har ofta sagt att man inte kan jaga poäng och det är viktigt att ta det lugnt och inte stressa under en säsong. Så gör man precis tvärtemot vad man säger. Jag har aldrig påstått att jag är en vis man… I alla fall. Det känns otroligt skönt att semestern snart kan börja.

Visst, jag har inget emot att skjuta på ledigheten någon vecka, men det ser onekligen mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Lottningen vi fick här i Bercy är inte den lättaste. Men dubbeln i Mastersturneringarna är alltid ett riktigt getingbo. Dom bästa är praktiskt taget alltid med. Jag tittar aldrig framåt i lottningarna, men denna gången gjorde jag det. Moodie/Norman för att möta Fyrstenberg/Matkowski för att möta Bryan/Bryan. Det är mycket att klara en under en och samma vecka. Inte omöjligt, men tufft. En sak är säker i alla fall. Oavsett vem som går fram på våran kvart, så kommer dom 3 första matcherna vara otroligt tråkiga att titta på. Banorna här är väldigt snabba så när 4 storservare möts i dubbel, tre matcher i rad. Ja, det kommer inte bli så mycket spel. Men, vi har schabblat för mycket under slutet av säsongen så vi får skylla oss själva att vi är i den situation vi är.

Annars så känns det verkligen att slutet av säsongen är här. Precis som jag skrev för ett tag sen så tryter ju orken så här dom sista veckorna. Man orkar inte vara lika seriös med uppvärmning, mat, träning. Det enda jag känner mig riktigt bra på just nu är att ligga i sängen. Men det är kanske därför jag inte är en bättre tennisspelare… Snackade ju med John Isner i Basel i hotellgymmet där och han sa att han inte orkade vara lika seriös längre. Han hade käkat wienerschnitzel med pommes frites dagen innan och hade dåligt samvete… Skönt att veta att fler lirare känner likadant.

Jag har spenderat mycket framför datorn och letat efter semesteralternativ. Vi har nog beslutat att vi inte orkar resa runt 10 timmar för att komma någonstans, så vi funderar på en spa vecka i södra Europa. Det skulle funka det med tycker jag. Ligga och få olika massager varje dag och ha en paraply-drink i handen hela tiden. Det funkar…

Next Page »