Paris, Paris.

Äntligen. Sista tävlingen är här. Eller troligen sista. Denna säsong har känts otroligt lÃ¥ng. Troligen för att jag i slutet av förra säsongen sa att jag spelat för mycket och skulle trappa ner med tävlingarna 2010. Och vad gör man? Jo, man spelar ännu mer. Skäms lite för hur mycket jag har spelat. Jag har ofta sagt att man inte kan jaga poäng och det är viktigt att ta det lugnt och inte stressa under en säsong. SÃ¥ gör man precis tvärtemot vad man säger. Jag har aldrig pÃ¥stÃ¥tt att jag är en vis man… I alla fall. Det känns otroligt skönt att semestern snart kan börja.

Visst, jag har inget emot att skjuta på ledigheten någon vecka, men det ser onekligen mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Lottningen vi fick här i Bercy är inte den lättaste. Men dubbeln i Mastersturneringarna är alltid ett riktigt getingbo. Dom bästa är praktiskt taget alltid med. Jag tittar aldrig framåt i lottningarna, men denna gången gjorde jag det. Moodie/Norman för att möta Fyrstenberg/Matkowski för att möta Bryan/Bryan. Det är mycket att klara en under en och samma vecka. Inte omöjligt, men tufft. En sak är säker i alla fall. Oavsett vem som går fram på våran kvart, så kommer dom 3 första matcherna vara otroligt tråkiga att titta på. Banorna här är väldigt snabba så när 4 storservare möts i dubbel, tre matcher i rad. Ja, det kommer inte bli så mycket spel. Men, vi har schabblat för mycket under slutet av säsongen så vi får skylla oss själva att vi är i den situation vi är.

Annars sÃ¥ känns det verkligen att slutet av säsongen är här. Precis som jag skrev för ett tag sen sÃ¥ tryter ju orken sÃ¥ här dom sista veckorna. Man orkar inte vara lika seriös med uppvärmning, mat, träning. Det enda jag känner mig riktigt bra pÃ¥ just nu är att ligga i sängen. Men det är kanske därför jag inte är en bättre tennisspelare… Snackade ju med John Isner i Basel i hotellgymmet där och han sa att han inte orkade vara lika seriös längre. Han hade käkat wienerschnitzel med pommes frites dagen innan och hade dÃ¥ligt samvete… Skönt att veta att fler lirare känner likadant.

Jag har spenderat mycket framför datorn och letat efter semesteralternativ. Vi har nog beslutat att vi inte orkar resa runt 10 timmar för att komma nÃ¥gonstans, sÃ¥ vi funderar pÃ¥ en spa vecka i södra Europa. Det skulle funka det med tycker jag. Ligga och fÃ¥ olika massager varje dag och ha en paraply-drink i handen hela tiden. Det funkar…

Mixed troubles.

Nu sitter jag i fysiorummet igen och anvander Pauls dator. Sjukt jobbig bloggvecka det har. Langtar tills jag kan flyga hem och skaffa en ny. Kommer ta ett stopp i Helsingborg och kopa en pa vagen hem.

Fan vad skont det ar att vinna. Tankte bara saga det. Vi spelade riktigt bra i var andrarunda och jag tycker nog det var min basta match for aret. Sa nu kan det bara ga utfor…

Nico Mahut ar ju i otroligt bra form, det sag vi ju alla. Men det hande nagot laskigt i omkladningsrummet ca en timme efter matchen mot Isner avslutated. Han hade tydligt borjat ma daligt och borjat skaka ordentligt. Till slut stupade han nastan. Jag kom in i omkladningsrummet och ser att han sitter pa stilen i handikapduschen. En fysio och en tranar star bredvid och haller koll pa honom medans vattnet forsar pa honom. Forst kallt vatten sen varmt. Jag vet inte riktigt vad som hande, men det var snack om att hans nervsystem inte orkade mer. Eller nat sant, jag ar ingen doktor. Men det var riktigt laskigt att se honom sa illa daran. Tydligen hade supervisorn kommit och sagt, om en halvtimme kallar vi matchen och ar du inte pa banan sa forlorar ni. Lite konstigt tycker jag eftersom Isner fick sin dubbel uppskjuten till nasta dag. Det sjuka i det har ar att Mahut spelade ok i dubbeln, men Clement var sa forbannad pa tavlingen att dom var tvungna att spela sa han traffade knappt banan. Dom spelade ett set och fick sen avbryta for morker. Det ar det som irriterar mig. Det fanns ju inte en chans att dom skulle kunna spela klart matchen, sa varfor slapa dit dom???

Midsommarafton igar och vi hade en svenskmiddag hos forre spelaren Johan Carlsson. Otroligt trevligt. Alla svenskar var dar. Ingen snaps for oss spelare dock. Synd…

Magnus Norman var dar. Han hade spelat squash med Johan Carlsson tidigare pa dagen. Jag marker att han haltar lite nar han gar. Jag fragar Robin vad som hant med Nors. Han slet av halsenan nar han spelade squash fick jag till svar. Alltsa, vad ar Nors gjord av? Granit??? Han sitter med oss alla och skojar och skrattar. Helt sjukt. Sjalv hade jag legat pa marken som en italiensk fotbollsspelare! Krya pa dig gubben. Vanta inte for lange nu!!!

Nu ska jag spela mixed om ett set ungefar. Eller mixed troubles… Renea Stubbs som jag spelade med i Franska skickade ett sms till mig innan Holland-veckan. Hon sa att Marcelo Melo hade fragat henne om hon ville spela och hon ville gora det istallet eftersom dom skulle bli seedade har… Da var jag rankad 29 och Melo 30. Bra ursakt… Och hon fragade mig under Paris om JAG ville spelar. Dessa tjejer… Sa nu blir det Makarova istallet. En tjej jag aldrig pratat med innan. Eller innan igar. Da jag var pa vag till min transport for att aka ifran tennisen sprang en tjej ikapp mig och sa, Ursakta, men jag tror vi spelar mixed imorgon. Ja, det tror jag med sa jag.

Världens bästa inomhusturnerning.

Då var man i Rotterdam. Och här är det svårt att klaga. Rotterdam är nämligen världens bästa inomhusturnering. Sorry Stockholm, men så är det. En av världens absolut bästa turneringar överhuvudtaget faktiskt. Som vanligt med alla bra turneringar så är spelarna i centrum. Bra hotell, bra arena, bra banor och alla träningsbanor onsite, bra mat. Visst i Stockholm finns träningsbanor onsite också, men det är inte samma hastighet på banorna. Här är alla banorna nylagda varje år, vilket dom måste vara antar eftersom vi spelar i en multihall. Tyvärr finns en massa godis och annat onyttigt i spelarloungen, så det är bara att glömma dieten denna veckan. I alla fall för mig. Är inte stark nog att säga nej när bullarna ligger där och viskar mitt namn hela tiden. Det går ju liksom inte att bara ta en espresso utan någonting till. Det är ju omöjligt! Forne Wimbledonmästaren Richard Kajicek gör ett väldigt bra jobb här som tournament director.

SÃ¥ det är helt klart en av dom bästa turneringarna att spela. Jag har spelat den tvÃ¥ gÃ¥nger och inte vunnit en match. SÃ¥ jag vet inte vad som är bäst för mig egentligen. Jag har ju inget att klaga pÃ¥ här, sÃ¥ jag kanske känner mig nöjd redan när jag sätter min fot pÃ¥ arenan. Men det vore kul att ändra pÃ¥ den statistiken. Staden Rotterdam är i och för sig en av dom grÃ¥aste städer som jag nÃ¥gonsin varit i. Inte rolig alls. PÃ¥ väg till stadion ser man “uthyres”-skyltar i varannan vÃ¥ning. Undrar varför? Jag kommer dock inte lägga nÃ¥got bud…

Bollarna här är otroligt hÃ¥rda. Alla spelarna är lite förvÃ¥nade. För dom är nÃ¥got sÃ¥ ovanligt som hÃ¥rda och lätta. Vilket betyder att dom flyger rätt bra. Det känns som att dom inte stannar i senorna alls. Det är viktigt att verkligen gÃ¥ pÃ¥ bollen och slÃ¥ igenom sÃ¥ man inte försöker guida den, dÃ¥ sticker den iväg pÃ¥ sina egna äventyr och skickar ett vykort frÃ¥n sin slutdestination. Har hittills fÃ¥tt 17 stycken…

Extra kul med många svenskar här denna veckan. Robin, Simon, jag, Jocke Nyström, Magnus Norman och Johan Landsberg. Det är så mycket lättare att ligga ute när man har sina kompisar på tävlingarna. kan bara tänka mig hur kul dom måste ha haft innan. Ni vet, på 80 och 90-talet. När dom inte kunde gå och äta allihopa för dom var för många.

Det är inte lätt att hitta en ny partner i början av säsongen. Dom flesta har ju såklart bestämt att spela till efter Miami, så jag vet att jag kommer få spela med olika spelare tills dess. Men det är ok. Jag har anmält mig med Mikhail Youzhny till Dubai, så det ska bli kul. Tror vi kan spela riktigt bra. Hoppas det blir så också. Men jag tror Dubai kan bli riktig, riktig tuff i år. Det har gått lite rykten i omklädningsrummet, så jag hoppas att vi kommer in. Hur som helst, vore kul att kunna åka dit igen nu när syrran med familj redan bokat sina biljetter för att flyga dit. Dom bor ju i Kuwait för tillfället, så det är ju inte världens jobbigaste resa, men vore ju inte roligt om jag inte kom dit. För alla.