Svart ögda ärtor och tjurfäktning.

Jag vill inte skriva något on Nice, så fråga inte. Fan.

Åkte direkt till Paris efter matchen, tog tåget och satt och kokade av ilska i 5h35min. Väl framme hade det släppt och jag sa till Hoira att det var dags för oss att träna ordentligt och svetsa oss samman. Det har vi gjort nu i dagarna och jag tycker vi börjar närma oss varandra, professionellt talat alltså… Franska Öppna är, som ni nog redan vet om ni läst min blogg från början, den klart sämsta Grand Slam tävlingen vi har. Vill ni veta varför jag tycker det, så får ni kolla dom tidigare inläggen från förra året. Orkar inte gå igenom det hela. Så, svart ögda ärtor då?

Jo, som på dom flesta Grand Slam tävlingar så erbjuds en massa olika biljetter till olika föreställningar. Allt från Moulin Rouge till konserter. Och i Paris är utbudet inte så dåligt får man ju säga. Dom hade 8 biljetter till Black Eyed Peas igår och jag skrev upp mitt namn och var en av dom som fick 2 biljetter. Så igår var en otroligt rolig kväll. Vilken konsert!!! Visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig, men vilken show. Bland det roligaste jag varit med om. Och avslutningen med I Gotta a Feeling var bland det mäktigaste jag har upplevt eller sett på TV. Ett fullsatt Palais Omnisport de Paris i Bercy fullkomligen exploderade och en stel svensk som jag kunde inte hålla igen längre utan hoppade omkring som en tokig tonåring. Konfetti i hela hallen. En supersexig Fergie mitt i kaoset. Magiskt. Tråkigt liv dom har…!!!

Omnisport arenan är för övrigt den som vi spelar Paris Masters i slutet av året. Kändes lite konstigt att kliva in där igen och det fanns inte ett tecken på något som hade med tennis att göra. Senast jag var där för två år sen hade jag ett pass med Robin på centercourten. Lite skillnad nu.

Så, tjurfäkting. Nja, inte riktigt. Vi tränade på bana 1 här på Roland Garros idag och den påminner om en tjurfäktningsarena. Helt rund med en tennisbana i mitten. Riktigt cool tycker jag. Från baslinjen hörde man det där sköna ekot som uppstår när man slår till bollen. Ni som spelat på en större arena vet ju vad jag talar om. Den gamla bana 1 i Båstad är ett praktexempel. Det var omöjligt att ha en dålig träning där, ljudet var så skönt när man träffade bollen att det nästan hjälpte till att centrera bollen mitt i racket. Konstigare dock var det när jag tog volley idag. Då övergick ekot till något som jag bara kan beskriva som ett trumpetliknande ljud. Och nej, jag hade inte problem med gaser i magen!!! Inte bara ett ljud utan två. Det lät nästa som tut, tut, Alltså, det är helt omöjligt att förklara märker jag. Ni får helt enkelt komma hit och lira.

Jag tränar ju större delen av året här i Paris och på Roland Garros så det känns lite konstigt att helt plötsligt inte få boka banor lite som jag vill. Utan nu börjar det ju bli tajt igen att få träna onsite. Innan 10.00 och efter 18.00 gällde idag och det är helt enkelt att bara acceptera. Dom har ju otroliga problem med utrymme här och hotar nu staden Paris med att flytta hela turneringen till en ny arena vid Euro Disneyland. Eller till en annan plats som inte är officiell ännu. Hur som helst, jag blev lite chockad igår när jag bokade bana och frågade vilken vi kunde få klockan 18.00. Ja, vilken du vill fick jag till svar. Va??? Ja, sa hon, Philippe Chatrier, Suzanne Lenglen, vilken du vill. Eeeeh, eeeh, eeeh… bana 1, tack! Fan, jag chokade. Den enda chansen jag kommer få att spela på Chatrier. men jag kände att det skulle inte funka med två dubbelspelare tränandes där. Det skulle få rätt många singelspelare att sura till skulle jag tro. Och den enda gången vi faktiskt kommer spela på just den banan är ju på Söndagen den andra veckan, så då får vi nog lov att göra det på Lördagen.

Jag måste skaffa en ny iphone. Bilderna blir fan inget vidare…

Nice Côte d’Azur.

Då var man tillbaks i Nice. Har varit här några gånger i år. För några veckor sedan låg jag och slappade på stränderna här. Nu är det jobb som gäller. En dag hemma i Båstad blev det. Inte mer. Men hur skönt var det inte? Känner att batterierna laddades om, inte helt, men tillräckligt för några veckor till. Otroligt skönt att träffa vänner och familj. Hade en fika med Fredrik Bergh och Patrik Fredriksson, två f.d. proffs som tyvärr fick sluta alldeles för tidigt på grund av skador. Annars hade dom haft längre och framgångsrikare karriärer. Det är jag helt övertygad om.

Jag kom hem senare än planerat i Fredags eftersom SJ hade fått för sig att göra något som jag aldrig upplevt tidigare. Självklart var det ju förseningar på tågen från Kastrup. Jag väntar på mitt tåg som går Köpenhamn-Göteborg med stopp i Båstad. Knökfullt och försenat som sagt. Men väl på tåget tänker jag, skönt, om två timmar är jag hemma. Men icke sa Nicke. När vi rullar in till Malmö station säger konduktören att det har skett en ändring. Detta tåg kommer inte gå till Göteborg längre utan till Karlskrona. Ni som vill vidare till Göteborg får vänta en timme till nästa tåg från stationen. Behöver jag säga att jag blev oxtokig? Är det någon som vet om SJ ens FÅR ändra på sträckan så? Lite jobbigt om flyget börjar med samma policy. ”Ja, det är er kapten som talar. Vi har gjort en liten ändring på vår flygrutt och kommer inte längre flyga till Stockholm utan till St. Petersburg istället.”

ATP satte oss inte på schemat idag, precis som jag bad om. Tack för det. Snällt. Så nu kan vi träna i lugn och ro för att sen förbereda oss på match imorgon eller tisdag. Jag tyckte jag märkte lite taktiska fel som jag och Horia gjorde i matchen mot Nestor/Zimonjic i Madrid. Jag tyckte vi blev lite ”nakna” i vissa situationer och vill man bli bland dom bättre paren i världen måste man hela till försöka förbättra sig. Vara ödmjuk inför uppgiften. Så jag tänkte vi skulle ta ett snack om position och vilka slag vi ska slå i olika situationer. Det är ju det dom bästa paren gör så otroligt bra. Din partner vet att när du är i just en specifik position i banan så kommer din forehand cross eller din partner vet att du kommer nog lobba. Just denna instinkt, att båda tänker lika i olika situationer, betyder pokaler. Och det är ju det jag spelar för. Pokaler, titlar.

Jabba the Hut då? Jo, jag såg ut som honom igår. Nästan 1kg godis, 500 gram Vikning chips och 3 dl lökdipp. Fan vad jag mådde illa sen. Just det, fick en sen födelsedagstårta med… Princesstårta såklart. Det absolut godaste som finns. Undrar varför jag mådde illa. Rullade upp 05.30 i morse och packade ner det sista innan mamma körde mig till Svågertorp i Malmö där jag tog tåget över bron. Utan försening och med rätt destination.

Tänkte ta upp det här med bollen vi spelat med på grus. En boll jag verkligen inte gillar och många är på min sida. Den är så sjukt tung och hård att gör fan ont att spela med den. Dunlop Fort har vi spelat med nu på grussvängen. Äntligen får man ju säga att ATP satt ner foten lite och får tävlingarna att sammarbeta på bollfronten. Problemet är bara att det äe en skitboll som valts. Och lyssna nu. Tanken är ju att spela med samma boll veckorna innan en Grand Slam. Nu är det bara så att det är inte Dunlop Fort vi spelar med i Paris, utan Dunlop Roland Garros. En annan boll!!!!! Hur ska det nu vara bättre för oss? Ok, den heter numera Dunlop Fort Roland Garros, men det är lik förbannat skillnad på bollarna. Så, nu har det skrivits kontrakt, har jag hört ryktesvägen, med Dunlop för tävlingarna innan Paris. Men nu är det så att Roland Garros är inne på sista året med Dunlop som bollar. Nästa år går Babolat in som bollsponsor. Och då är dom andra tävlingarna fast med Dunlop. Så då sket det sig… i alla fall.

Sweet and sour pork.

Eller om det nu var pork överhuvudtaget… kanske hund. För det smakade fan inte gott. Vad pratar jag om nu då? Jo, jag pratar om den matförgiftning jag åkte på kvällen innan matchen mot Nenad och Daniel. Jag gillar inte att ha en massa ursäkter för förluster, även om alla idrottsmän har olika förklaringar för att dom inte vinner. Det enda jag vill ha sagt med detta är att det i alla fall inte hjälpte. Och dessutom skyller jag allt på mina ”så kallade vänner”… Jag tar det från början.

Allt började med att vi fick en day off på grund av min dåliga rygg, så tack ATP… för en gångs skull. Jag tränade lätt och bestämde mig för att kolla på Robins match mot Almagro, som jag tycker är helt störd för övrigt. (Vilket han bevisade i matchen mot Robin med sitt uppträdande.) Så, jag kollar klart på matchen, det är lite sent så jag stannar kvar onsite för att vänta på schemat. Det kommer lite innan 20.00 och bokar träning för nästa dag. Eftersom Robin torskade misstänker jag att han vill ha roomservice eller vara själv, så jag lämna team Söderling ifred. Jag skickar ett sms till Simon om middagsplaner och får till svar att dom går om en kvart till Thai Gardens, det hinner jag inte. Jag frågar Jocke Nyström vad dom gör och får till svar att dom har lyckats få inbjudningar till VIP restaurangen i arenan men har ingen biljett över till mig. Jahapp… Jag åker tillbaka, kollar roomservice menyn som är bedrövlig. Går ut på stan till en italienare som vi åt på första dagen, klockan är 21.00 och den har inte öppnat än. Såklart. Burger King? Nä, det är för oseriöst tänker jag. Så ser jag en kinesrestaurang. Ok, vi kör på den. Sweet and sour pork och en annan kycklingrätt. Jag mår illa bara jag tänker på det nu.

Det tar en timme innan jag börjar känna att nåt inte står rätt till. Jag bestämmer mig för att lägga mig och hoppas på att det över imorgon. Vaknar mitt i natten, mår hur illa som helst, men jag vill inte spy. Klockan ringer till slut klockan 09.30 och jag tänker att jag nog klarat mig. Precis när den tanken är klar måste jag rusa på toaletten. Jag behöver ju inte gå in på detaljer, ni vet hur det funkar. Men det smakade lika illa på vägen ner som det smakade på vägen upp!

Alltså, hade inte mina ”så kallade” vänner haft andra planer så hade jag ju inte blivit matförgiftad. Och då hade jag kunnat spela bättre. Då hade vi vunnit. Och då hade vi vunnit hela tävlingen. Det hade betytt att vi gått till Masters i London och jag slutat året som topp 10. Där ser man hur små marginaler det är. Fan också…

Nu ska jag flyga hem till Båstad, jag har inte varit i Sverige sen Davis Cup och jag känner att jag har små gröna män i mitt huvud som hamrar och gör mig tokig. Det enda som hjälper mot det är att få vara i Sverige lite grann. Typiskt dock att Nice startar på söndag, så det blir inte många dagar. Jag har bett om att inte få spela på söndag eftersom jag måste hem och ta tag i min deklaration, men även för att mitt huvud inte ska explodera… Får se om dom accepterar mina orsaker. Jag hoppas verkligen magen kommer vara ok när jag kommer hem, för jag är så sjuuukt sugen på svenskt godis och chips med lökdipp. Jag kommer se ut som Jabba the Hut imorgon kväll. Men det får jag springa bort under Nice.

Det där med Almagro, jag vet inte om ni märkte det, ni som såg matchen. Allt började ju på inbollningen. Efter några slag när Almagro är varm i handleden så slår han alltså allt vad han kan i två slag och sen det tredje ut i hörnan. Gång på gång på gång. Allt för att göra Robin förbannad. Nu gör Robin misstaget att inte ta volley först under inbollningen. Jag sa det till Magnus att han måste fram till nätet, men precis då går Almagro fram. Robin ger honom rytm och han ber om smash. Nu är det Robins tur med volley. Varenda boll, VARENDA boll, slår Almagro så hårt han kan i bröstet på Robin som får skydda sig hela tiden. Värre än vad Nalbandian gjorde mot mig under Davis Cup. Så du måste ta volley först vid sådana tillfällen för då vet du om du ska hämnas. Sen under matchens gång fular han sig ännu mer. När Robin gör ett unforced error kommer ett VAMOOOS!!!! innan bollen ens har gått ut eller i nät samtidigt som han stirrar ner Robin. Jag irriterar mig otroligt på sånt. Och osportslighet överhuvudtaget.

Jag vet inte vad som är skönast egentligen, att lämna den här skitturneringen eller lämna Spanien. För jag gillar inte något av det. Det är så mycket fel på den här turneringen att den hamnar på samma plats som Miami, längst nere på listan. Att jag inte gillar Spanien har inget med det att göra. Det som nästan stör mig mest är att tävlingen går ut och säger att dom ska vara spegeln för andra turneringar. Alltså, dom ska vara den bästa turneringen i världen (enligt dom själva) och så är det en av dom sämsta. Inte en bana är likadan. Banorna i the Shit Box (Magic Box) är gjorda helt annorlunda än utebanorna. Dom är gjorda med cementgrund, som på Roland Garros. Utebanorna är sjukt mjuka och dåliga. Det ska ta 3 år att få dom bra säger dom. Vilket jag inte fattar att det ska ta så lång tid. Har varit på ställen då det gått mycket snabbare. Att banorna är så dåliga står i direkt koppling till att så många skadat sig och dragit sig ur här. Jag pratade med våra fysios och dom sa att när det helt plötsligt är så många skador på knän, höfter, vrister och annat, då måste man misstänka att underlaget är för dåligt. Alla ojämnheter när man glider och skjuter ifrån gör att skador uppstår. Smart tävling. Smart ATP.

Dåligt samvete.

Jahapp. Då kom det tillbaka igen. Det dåliga samvetet. Det blir alltid så efter några dagars vila. I alla fall för mig. Man behöver ju vila som idrottsman och det säger jag till mig själv med jämna mellanrum. Speciellt så som min kropp varit under min karriär. Men alltid efter 2-3 dagars vila börjar man höra “röster” i huvudet… Du är lat. Du är tjock. Alla andra tränar hårdare än du. Du halkar efter. Skärp dig!!!

Det börjar liksom klia i kroppen på mig och jag känner att jag måste börja träna igen. Nu har jag kört två lätta tennispass här nere under dagarna men inte alls hårt utan bara motionerat liksom. Så, imorgon blir det löpning på morgonen och sen spänst och snabbhet på eftermiddagen.

Annars har dagarna varit rätt lugna och sköna måste jag säga. Jag har spenderat en hel del tid på stranden med min bok och bara försökt att slappna av. Inte så lätt som man skulle kunna tro. Men det har varit otroligt skönt. Att flickorna fortfarande solar topless här är ju trevligt dessutom. Eller allt kanske inte är så jättetrevligt… Att dom 75 åriga tanterna ligger och visar sina läderliknande taxöron till tuttar kanske inte är allas favoritgrej. Kunde inte låta bli att skriva det, sorry…

Att man ätit god mat och druckit gott (en hel del rosé) hjälper väl inte samvetet direkt. Men jag känner i alla fall att jag måste ta några sådana dagar då och då. Annars tappar jag glädjen till min sport.

Men som sagt, imorgon startar träningen igen så då mår man väl bättre. I alla fall idrottsmässigt bättre. För det är otroligt skönt att komma ifrån tennisen ibland.

Jag kan inte fly undan…

Efter en mysig middag igår i Nice, tänkte jag hur skönt det var att inte behöva tänka på nån tennis just nu medans vi gick genom staden. Då kommer den här planschen inom synhåll. Den där Robin förföljer mig. Jag kan inte fly undan…

[caption id="attachment_771" align="aligncenter" width="225" caption="Du har nåt i näsan, mannen...!"][/caption]