Det flyter på.

Som jag säger i omklädningsrummet, jag vet inte vad det är för fel, men vi fortsätter bara att vinna… Skämt och sido, vi spelar rätt stabilt nu igen. Skönt att vara tillbaka pÃ¥ rätt spÃ¥r. Matchen mot spaghettisarna flöt pÃ¥ rätt bra tycker jag utan att vi spelade bländande. Precis som i första matchen sÃ¥ spelar vi stabilt och i deras första servegame i varje set har vi spelat sjukt bra tennis. Men efter det inte varit riktigt nära att brejka. Det känns lite som vi höjt oss ett snäpp i början av setet, fÃ¥r ett break och servar hem setet. Det lÃ¥ter lite kaxigt och tro mig, jag är inte den som tar nÃ¥gon motstÃ¥ndare lätt. Men dessa tvÃ¥ matcher har känts sÃ¥. Gör inga misstag i ett mottagargame och sen hÃ¥lla serven. Det är enkelt med tennis ibland. IBLAND!!!!

Men under matchen igår hände nog något som jag tycker är det svåraste jag någonsin varit med om på en bana. Det börjar dugga när vi har 6-3, 4-3 och jag ska serva. Det har ju varit mycket snack om stormen Earl och vi har väl alla varit lite förberedda. Så när det väl började dugga trodde vi nog alla att nu kommer det regna i nån dag. Vi gick in till omklädningsrummet, frågade ATP hur det ser ut och dom sa, det kommer komma mer regn, så ta det lugnt. Ok jag gör väl det. Duschar, byter om, käkar en banan och går ut och kollar hur det ser ut. Det regnar inte. Konstigt tycker jag. Sen hör jag i högtalarna att alla matcher som spelas ska fortsätta. Shit pommes frites!!! In och tejpa mig igen och sen springa ut till banan. Inbollning och sen ska du hålla serven i något som blivit en helt ny match. Vi lyckas hålla min och med nöd och näppe håller vi Horias. Fan vad skönt. Men inte lätt. Det är farligt att slappna av för tidigt i omklädningsrummet men vi lyckades fokusera snabbt igen och klara för tredje omgången. Kom igen!

Vi får se hur Italiens uppställning blir om nån vecka. Kanske Bolelli ersätter Bracciali, även om jag tycker han är den bästa dubbelspelaren dom har. Våran vinst spelar ingen roll egentligen. Det enda det ger är att det är bra att veta hur Starace spelar dubbel så man inte ska bli tagen på sängen i Lidköping. Och förhoppningsvis tyckte han det var jobbigt att möta mig. Men en vinst hit och dit spelar ingen roll i Davis Cup.

Spelade en av mina bättre mixedmatcher ikväll mot en av turneringsfavoriterna och lyckades vinna. Det kändes bra efter ett tag, men det var svÃ¥rt i början. Vi spelar ju med dambollen i mixed och jag tycker den är sjukt äcklig!!! Den tar liksom ingen spinn alls. Jag servade lÃ¥ngt hela tiden i början eftersom jag är van vid en “livligare” boll som lyder minsta knyck med handleden. Tycker bollen är blä. Men efter ett tag hittade jag träffen och spelade riktigt bra. Men det var verkligen tacksamt att möta Hantuchova som stÃ¥r och gömmer sig i korridoren. Sen att Mahesh inte fick in mycket första servar hjälpte det med. Mixed imorgon igen men ingen dubbel. Irriterad pÃ¥ det. OcksÃ¥.

Visste ni att Gilles Simon blev pappa häromdagen? Jag fick reda pÃ¥ det i omklädningsrummet. Jag hade haft svÃ¥rt att spela tennis dÃ¥. I ett annat land. PÃ¥ en annan kontinent. Men, men…

Simon Aspelin gick till kvarten idag med sin partner Paul Hanley. Riktigt kul! Det måste ju bara vara bra för oss om vi alla går bra här i New York med tanke på vad som kommer veckan efter.

Jag behöver mer Marabou…

Bra fejkat.

Skön vinst idag. Även om jag var tvungen att fejka. Kanske inte världens mysigaste information som kommer just nu, men jag är ju bara en vanlig människa… Jag säger det bara en gÃ¥ng sÃ¥ vi inte behöver fÃ¥ för mÃ¥nga mentala bilder av det hela. Diarré. SÃ¥ där, jag sa det. Hela dagen har varit sÃ¥där fÃ¥r jag säga och jag kände redan under inbollningen i hettan här att mina krafter minskade praktiskt taget med varje slag. SÃ¥ jag spenderade resten av tiden med att dricka sÃ¥ mycket som möjligt (man blir ju uttorkad) och försöka fÃ¥ i mig sÃ¥ mycket mat jag kunde fÃ¥ i mig. Sen när matchen började hade jag tvÃ¥ ben som vägde runt 100kg styck. Hade liksom inget tryck i dom. SÃ¥ jag fejkade.

Alltså, försökte visa så lite som möjligt och det gick vägen. Även om jag kände mig som en torr daggmask i Sahara. Vi fokuserade extra mycket på våra servar och mer eller mindre fick två break gratis. Tack för kaffet, dom tar vi.

Jag trodde inte vi skulle vinna och väntade praktiskt taget hela matchen pÃ¥ att vi skulle börja förlora bollar. Men det kom aldrig. Sjuuukt skönt. Första rundar är alltid jobbiga och att fÃ¥ den överstökad är mums. Nu blir det Davis Cup i morgon antar jag. För jag förmodar att Starace/Bracciali kommer spela i Lidköping. Skulle bli förvÃ¥nad annars. Om jag mÃ¥ste välja vilken match jag helst skulle vinna om det nu blir sÃ¥. Den i morgon eller den i Davis Cup sÃ¥ väljer jag bÃ¥da…

Gick till Svenska Kyrkan här i New York igår. Inte för att be eller för att hämta inspiration för våran match. Nej, mycket ytligare än så. Gick in och sen direkt till cafét där och handlade en påse bilar och en 250 grams Marabou chokladkaka med Daim. Tråkigt!!!!! Svenskt godis, det blir fan inte bättre. Om ni inte visste det så finns det alltså en Svensk kyrka här. Mitt på Manhattan. Eller kyrka och kyrka, det är en vanlig byggnad där du kan gå in och läsa Svenska tidningar, böcker eller det där normala som görs i en kyrka. Ni som går vet bättre än jag. Hur som helst, kul med lite Sverige efter så många veckor här i kocko-landet.

Efter matchen kommer en av media killarna fram till mig och säger att jag har press. OK, det var som fan. Press efter en förstarunda. Det har inte hänt innan. Och har fortfarande inte hänt… Danska tennistidningen ville prata med mig, dom gjorde ett reportage om Frederik Nielsen tror jag det var. SÃ¥ jag passade pÃ¥ att ljuga lite och berätta smaskiga sexiga detaljer om Wozniacki… Nej det gjorde jag inte!!! Inga korkade kommentarer nu!

Tillbaks på rummet och jag dricker recovery och en massa vatten. Måste få i mig så mycket jag kan så att jag kan vara fräschare i morgon. Viktig match!

Jättestort äpple!

Till skillnad frÃ¥n New Haven sÃ¥ har jag ett liv här i New York. Har varit lite lat med bloggandet tack vare det. Men nu var det dags tyckte jag. Ã…kte som sagt direkt till New York efter finalen i New Haven. Snabb media, hämta kvittot pÃ¥ prispengar, tacka alla i loungen som hjälpt till under veckan och direkt till hotellet för att packa och duscha. Sen 2 timmar i bilen till New York. Lämna väskan pÃ¥ rummet och sen ut och äta middag och fira segern med lite skumpa. AlltsÃ¥ inte mycket Ã¥terhämtningsjobb efter matchen. SÃ¥ pÃ¥ Söndasgsmorgonen mÃ¥dde inte kroppen sÃ¥ bra. Nej, inte bakis!!! Men eftersom jag inte stretchade och satt trÃ¥ngt direkt efter matchen, gör att man blir rätt stel och jag kände mig verkligen som mina 33 Ã¥r. Kanske 34 till och med…

Hur som helst. Älskar den här stan. Alltid lika kul att komma hit. Bor pÃ¥ ett av mina favorit hotell för Ã¥ret med, Library Hotel. Inte en endaste spelare bor pÃ¥ det här hotellet förutom jag och det gillar jag. Vill inte bo pÃ¥ hotellen där större delen av lottningen bor. Man ser ju alla pÃ¥ tennisen, sÃ¥ varför ska man se dom pÃ¥ kvällen ocksÃ¥ för? Även om Manhattan är rätt litet, sÃ¥ det är ju nästan omöjligt att inte stöta pÃ¥ folk hela tiden. PÃ¥ tal om det, pÃ¥ väg till middagen igÃ¥r sÃ¥ gÃ¥r jag in i en convenience store för att handla nÃ¥got och vem stöter man pÃ¥ om inte Henrik Källén, förbundets generalsekreterare. Det mÃ¥ste jag säga, hade jag inte förväntat mig…

Sprang pÃ¥ Sofia ute pÃ¥ tennisen häromdagen. Hon sa att hon har en taktik Ã¥t mig. Jag ska ENDAST spela tävlingar pÃ¥ ställen jag inte gillar. För dÃ¥ verkar jag vinna hela tiden. Hmmm… hoppas inte hon har rätt!!!

Jag har nÃ¥gra bra kompisar här och en äger tvÃ¥ cafér här pÃ¥ Manhattan, Macchiato Espresso Bar heter ställena. Grymma fik. Finns pÃ¥ en tvärgata till Lexington och ett nyöppntat ställe pÃ¥ en tvärgata till 5th avenue.. För övrigt världens bästa kaffe. Inget Starbucks-skit inte. SÃ¥ jag gÃ¥r dit och ska fika med en annan kompis, dt slutar med att jag sitter där med min polare och Marat Safin och Younes El Aynaoui. Sen under middagen pÃ¥ kvällen kommer Marats lillasyrra och sätter pÃ¥ bordet bredvid oss. Hmmm… lite mycket Safins för en dag kanske.

Blev rädd igÃ¥r. Vaknade att att jag hade otroligt ont i handen och roten pÃ¥ tummen var svullen dubbelt sÃ¥ stor. Kunde inte hÃ¥lla i nÃ¥gonting och kunde inte röra handen alls. Jag delar fysio med Viktor Hanescu dessa veckorna, förra med, sÃ¥ jag gick till honom och vi började jobba. Jag slog 10 bollar men kunde inte fortsätta. Det kändes som att hÃ¥lla i en kniv varje gÃ¥ng jag skulle slÃ¥ till bollen. SÃ¥ jag sprang till ATP och sa att jag kan inte spela inorgon (läs idag) och bad om att inte behöva göra det. Dom sprang ner till ITF och tog bort oss frÃ¥n schemat. Vi skulle alltsÃ¥ spela idag, Onsdag, men dom var snälla och gav mig en extra dag. Jag klagar ofta, men jag ger ocksÃ¥ credit när det skas… Tack ATP, det där behövde jag verkligen! Idag känns det mycket bättre och ska försöka fÃ¥ in 45 minuter tennis. Hoppas det funkar.

Tack till alla som grattat mig under veckan. Det värmer verkligen. Sms, telefonsamtal eller kommentarer. Allt är lika roligt.

Tvåsiffrigt.

Jag har sagt det hela veckan. New Haven är ju världens bästa stad. Jag har köpt en lägenhet här nu och kommer semestra här varje sommar från och med nu. Det är ju så mysigt. Och så spelar man ju så bra tennis med. Kan ju inte bli bättre. Eller nja…

Helt sjukt att det kan vända såhär i tennis. Vi har inte spelat så jättebra på hela trippen och förlorat jämna matcher. Sen helt plötsligt så bara klickar det. Precis som innan Wimbledon. Inte för att nu betyder något, använder bara som ett exempel. Vi har spelat riktigt, riktigt bra dubbel denna veckan, förutom i finalen där jag tycker alla fyra av oss hade mycket mer att visa än vad som presterades. Så är det dock i tennis. Det hände i Båstad med, men som jag sa då, det skiter jag i för vi vann! Detta var precis det vi behövde innan US Open. Vi kanske spelar skitdåligt där, men den här känslan är otroligt skön att ha i alla fall och jag hoppas verkligen vi kan ta till vara på vågen som vi kommer in på.

Riktigt svårspelat idag dock. Vi spelade efter Caroline igen och självklart var hon tvungen att spela 3 set även om hon hade set och break. Jag skällde på henne innan hennes match idag eftersom vi fick vänta så länge på henne igår. Så jag tror hon släppte andra för att jävlas med mig. Men riktigt svårspelat som jag sa. Vi spelade runt 17.00 och solen är på väg ner. Den ligger lågt vid sidan av banan och jag har problem med avståndsbedömningen när det är så. Men, Horia spelade sin bästa match för veckan tycker jag, så det hjälpte! Snackade med Istomin efter vår match, han väntade på sin singelfinal. Jag sa att det var jävligt svårspelat med solen. Han instämde och sa han spelade vi den här tiden igår och förlorade andra set hur snabbt som helst för han kunde inte se bollen ordentligt. Skönt att man inte är ensam om alla åsikter i livet…

Jag tror nog att jag är den enda som kan hitta något negativt med en turneringsseger. Oroa er inte nu, så farligt är det inte. Men på något sätt känns det som vi tappade 750 poäng denna veckan. Om ni kollar på lottningen så ser ni ju att startfältet skulle kunna vara vilken Mastersturneing som helst och hade vi spelat så här bra i någon av dom hade vi ju kunnat smyga in 1000 poäng. Men skit samma. Att slå lagen vi slagit ger självförtroende oavsett kategori. Känns sjukt jävla skönt!!!

Om jag nu får stryka mig själv medhårs lite grann så måste jag även säga att det är otroligt skönt att vara på tvåsiffrigt. 10 titlar har jag nu. Det trodde jag ärligt talat, ja helt ärligt talat, inte att jag skulle lyckas med överhuvudtaget. Det känns som en stor milstolpe för mig. Men jag hoppas verkligen att det inte är den sista tävlingen jag vinner. Fortsätta vara ödmjuk inför uppgiften och träna hårt så hoppas jag kunna fortsätta i det här spåret.

London då? SSSSSHHHHH!!!!!! Det är för långt bort och jag vågar inte räkna eller kolla på racet. Det kommer avgöras i Paris, jag är övertygad om det.

Sitter i en turneringsbil nu på väg till Det Stora Äpplet. Äntligen. Ja, jag säger äntligen även om vi vann titeln här. Jag älskar verkligen den här staden. (Fast den finns i USA…) US Open är den näst bästa Grand Slammen tycker jag. Tätt, tätt följd av Australian Open. Och långt, långt efter kommer Roland Garros.

Hoppas vi kan göra någonting riktigt bra i New York. För ossi turneringen. För Davis Cup veckan efter.

Men det var väl självaste f-n!

Nu tror ni ju att jag komplett tappat allt vett som jag nÃ¥gonsin haft. Men jag har aldrig varit sÃ¥ oberörd av att vara i final som jag är idag. Ja, jag vet. Nu är jag verkligen en bortskämd slyngel som borde smiskas! (Lugn nu tjejer…) Men som jag sa innan sÃ¥ vill jag ju bara till New York sÃ¥ det känns som att jag gÃ¥r in utan att riktigt bry mig under matcherna. Och sÃ¥ spelar man sin bästa tennis och blir fast i New Haven hela veckan. Kanske borde ha den här inställningen oftare. Jag verkar vara riktigt bra pÃ¥ att inte bry mig ju! New York, New York, where art thou?!? Vill fortfarande bara dit och mitt allt jag saknar där. Ja, jag vet, i Februari hade jag gett min vänstra hand för att fÃ¥ vara i final. Jag har fortfarande lite distans. Även om inte hissen gÃ¥r hela vägen upp hela tiden…

I kväll var helt sjukt. Aldrig har en match mot ett sÃ¥ bra par gÃ¥tt sÃ¥, hur ska jag säga det här, smidigt. Ja, smidigt. Det var liksom aldrig nÃ¥gra problem. Allt bara flöt pÃ¥. Och det kändes liksom om att vi bara kunde höja nivÃ¥n hela tiden om vi behövde. Jag har inte haft den känsla sen jag spelade challengers. Ibland pÃ¥ challenger nivÃ¥ kändes det som att man kunde spela perfekta matcher utan att missa en retur. Men pÃ¥ den här nivÃ¥n har man aldrig den känslan. Inte mot bra par i alla fall. Första gÃ¥ngen för mig. (Vi förlorade bara 8 poäng i vÃ¥ran serve pÃ¥ hela matchen.) Skön känsla mÃ¥ste jag säga. Jag skulle kunna vänja mig vid den. Men den försvinner väl om nÃ¥gra dagar. Fan ocksÃ¥. Varför är världen emot mig? Varför… Eeeh…kanske skulle lugna ner mig lite.

Skämt och sidå. Final är en otroligt skön känsla. Speciellt i ett startfält som detta. Den starkaste 250 tävlingen för året. Garanterat. Och vi är i final. Bra för självförtroendet. Men som jag sa innan. Synd att vi inte spelade såhär förra veckan bara.

Har precis fått in room service, klockan är 00.51 och har även tre Samuel Adams på bordet. Jag har sagt det innan, när jag spelar nattmatch så har jag otroligt svårt att sova eftersom man är så uppe i varv. Så flera idrottare har sagt att ett par öl får dig att slappna av och lättare att sova. Det funkar lite bättre för mig faktiskt. Så jag kör på det. Sen är det ju gott också. Men gå inte ut och sup nu ungar!!!!! Man måste förtjäna det.

Lite jobbigt imorgon. Vi har inbollning 11.00-12.00 och klockan är efter midnatt och jag sitter och bloggar för att jag kan inte sova än. Förhoppningsvis kan vi komma tillbaka i morgon fräscha och heta. Vi visste att det skulle bli sent idag för att tjejerna skulle ju garanterat spela länge. Dementieva vann första enkelt och när Caroline fick break i andra sa jag att det kommer garanterat spelas 13 game i tredje set. Jag hade rätt.

Men New York då?

Vi vann idag. Fan också.

Precis som förra året känner jag bara för att dra till New York när jag är här. Trivs inte alls i New Haven när en av världens bästa städer väntar runt hörnet. Så jag har en konstig känsla i kroppen. Man går in i matchen och gör sitt bästa, inget snack om den saken, men torskar du så får du dra till New York. Lite win, win liksom. Sa det till Horia efter vi vann supertiebreak. Fan, jag som ville till New York. Han fattade precis vad jag menade.

Vi spelade klockan 10.00 idag. Och jag gillar inte det heller. Jag är ingen morgonmänniska och har aldrig varit det heller. Jag spelar nästan aldrig bra på morgonen och var inte för upphetsad inför dagens match. Jag tror jag skrivit om just detta innan. Jag gör allt jag kan, går upp tidigt, duschar, ordentlig uppvärming, ordentlig inbollning men det brukar ändå kännas skit. Men idag, ja jag vet inte vad som gick fel, men jag spelade riktigt, riktigt bra idag! Schemat kom ut runt 21.30 igår kväll. Det är för sent när du har 10.00-start. Helt klart. Ska du spela 10.00 måste du ju vara i säng runt 22.00. Det kan inte vara så svårt att fixa. Eller ha i alla fall ett schema klart med dom första två rundorna för dagen. Det tycker jag vore en bra lösning.

Jag sa för nÃ¥got inlägg senast att tjejkvalet här var otroligt tufft. Men jag fÃ¥r nog säga att herrarnas dubbelturnering hÃ¥ller högre klass. Otroligt tufft och vi har en riktigt tuff lottning. Jag brukar aldrig kolla pÃ¥ lottningar sÃ¥ mycket eftersom jag tycker att varje match är ett stort problem i sig. Men nu sÃ¥g jag att vi precis slog 3e seedade Kubot/Marach, för att möta Moodie/Norman igen och om vi vinner väntar kanske Nestor/Zimonjic. I en 250. Tufft…? Men skit i det nu, kvarten blir tuff nog och vi tar gärna revansch. Även om New York fÃ¥r vänta ännu längre.

Turneringen här gör mycket för att försöka få ett bra startfält. Det är den enda tävlingen jag vet som veckorna ett par månader innan får ATP att sätta upp lappar i omklädningsrummen där det står topp 10 anledningar att spela New Haven. Det är ju en jobbig vecka att ha normalt sett, veckan innan en Grand Slam. Men en grej gör dom som jag verkligen gillar. Du får ett pass här. Ett pass för restauranger. Det ser ut som ett resepass med en massa sidor för olika restauranger här. Vad betyder det då? Jo, du som spelare kan gå till restaurangerna som finns med och du får en förrätt, huvudrätt, efterrätt och två drycker gratis. Måste bara betala dricks. Du får inte gå till samma restaurang två gånger. Jo, du får ju, men du får betala andra gången. Hur som helst, du käkar alltså gratis hela veckan på rätt bra restauranger. Roligt initiativ för oss bortskämda tölpar. Alltså inte jag, alla andra!

Är dock rätt uttråkad här. Som jag sa borde man ju inte gå och vandra för långt från hotellet här, så vad kan man göra? HBO, största filmkanalen här, visar Transformers för sjuttiotolfte gången på två veckor. Hotelldöden är verkligen närvarande denna veckan. Men efter jag skrivit färdigt är det dags för gymmet, så då går det ju i alla fall 1-2 timmar. Sen middag och efter det kan man ju lägga sig och sova. Halleluja.

27e gången gillt.

Det här borde man nog inte säga som tennisproffs, men jag är sjukt bakis idag. Det blev en hel del igår. Men fantastiskt rolig kväll på Loft. Ska man fira så ska man fira, tycker jag. Inget att skämmas över. Ibland måste man helt enkelt ha en riktigt rolig kväll. Och det hade vi igår. Jag och Horia, tjejerna från players och andra kompisar bland annat Sean Frost, min sponsor med Sergio Tacchini och Klip strings. Sean är en kompis sen länge och vi har hjälpt varandra under många år.

27e gången gillt? Nja så ofta har jag nog inte startat i Båstad, men det känns nästan som det. Att äntligen få vinna, ja, det känns verkligen som en tung sten lyfts från mina axlar. Det är verkligen en titel som jag saknat. Jag vågar inte nypa mig i armen för den sommar vi har jag och Horia är bara helt overklig. Helt tecknad. Matchen i sig igår var nog ett sömnpiller för många skulle jag tro. Det var verkligen inget skönlir och tyvärr blir det så ibland. Jag tycker att jag började riktigt bra och spelade helt ok i större delen av första set, då Horia inte var på topp. Sen i andra så försvann jag mer och mer. Tycker själv jag var rätt usel ett tag, men då tog Horia tag i saken och spelade riktigt bra på slutet. Skönt att vi kan komplettera varandra så. Det är det som funkat rätt bra på senare tid, när en spelar dåligt har den andra tagit sitt ansvar och höjer nivån. Så andra set har jag verkligen Horia att tacka för.

Det var mycket nerver med i matchen, men jag kände mig som sagt bra i början av den. Sen när vi inte kunde hålla dom break vi fixade kände jag att det blev tajtare och tajtare. Horia sa efter att han var riktigt nervös i början för han visste hur mycket jag verkligen ville vinna denna titeln. Och när det är mycket nerver med i en match, då kan det bli rätt mycket misstag. Men som jag sa i talet, vi spelade inte våran bästa tennis idag, men vi vann så det skiter jag i.

Horia skulle flugit redan igÃ¥r kväll men av nÃ¥gon konstig anledning ändrade han sin flight och stannade kvar… Vi skickade lite sms idag och han sa bland annat att han fattar inte vad som har hänt med allt folk i världen under tiden han var i BÃ¥stad. Alla är sÃ¥ fula… Tror han gillade dom svenska tjejerna… Sen sa han även att detta var den bästa veckan i hans liv. Det är rätt bra betyg Ã¥t Sverige och BÃ¥stad tycker jag.

Tack alla igen som sagt grattis och stöttat. Det är otroligt skönt att känna stödet frÃ¥n er alla. Hoppas vi kan fortsätta sÃ¥ att det inte slutar…

Fick en frÃ¥ga av en reporter pÃ¥ presskonferensen efter mathcen om Wimbledon förändrat mitt liv pÃ¥ nÃ¥got sätt. Ja, titta runt omkring dig, svarade jag. Det sitter 10-15 reportrar och intervjuar mig just nu… Det gjorde det inte förut.

Det blev svårt att fortsätta mitt tacktal när jag ville tacka min familj och mina vänner. Det blev känsligare än vad jag trodde. Jag kunde inte säga så mycket för jag var på väg att bryta ihop. Det räcker om Federer och Murray grinar i sina tacktal. Där behöver jag inte kasta mig in. Men otroligt skönt att få vinna framför alla som följt mig hela livet mer eller mindre. Tror nog inte mamma varit så nervös nån gång innan när jag spelat. Kul!

På Onsdag bär det av till USA för 6 veckor där. Nu känns det på tok för länge eftersom vi tjänat ihop så mycket poäng och borde nästan bara koncentrera oss på dom större tävlingarna. Men vi är redan anmälda och resorna redan bokade, så vi drar. Schemat är med förra årets resultat inom parentes, Los Angeles (1a runda), Washington (Vinst), Toronto (2a runda), Cincinnati (2a runda), New Haven (semi) och US Open (3e runda). Spelar vi bra under resan så skippar vi nog New Haven och sticker till New York för att träna inför årets sista Grand Slam. En match i taget dock!

Och playerstjejer… “blondinbella-inlägget” kommer. Jag har ju lovat.

50 dagar senare.

Då var man äntligen hemma i Sverige igen, 50 dagar senare.  Så länge har jag legat ute denna gången.  På tok för länge egentligen, inte alls optimalt.  Så det var rätt skönt att sista tävlingen var en grand slam så att det var lättare att hålla huvudet under kontroll och inte slänga bort någon match.  Men det var en bra resa i alla fall, om man bortser från Los Angeles där jag var sjuk och förlorade i första omgången.  Och dessutom missade Playboy Mansion.  Vet inte vad som är värst egentligen.  Men jag är nöjd med dom 1040 poäng jag spelade in, även om det betyder att jag kommer trilla några platser på rankingen för jag hade mer att försvara.

Jag stannade en dag extra i New York för att vara ledig och gjorde mitt bästa för att ge USA’s ekonomi konstgjord andning med shopping pÃ¥ alla dom klassiska ställena,  Macy’s, Saks, Barney’s m.m.  MÃ¥ste nog säga att det är min favoritstad, eller topp 3 i alla fall.

Nu är man rätt mör och jet laggad efter resan.  Det sista man vill se är ett nytt flygplan, men jag ska hoppa på ett imorgon i alla fall.  Jag ska upp till Stockholm för att sluta upp med resten av gänget och vara med på träningslägret inför Rumänien matchen.  Sen tillbaka ner till Helsingborg på Söndag.  Ingen rast ingen ro.  Började tänka på mina flyg under USA trippen och det blir ju en hel del.  Så här har mina resor gått till:

1. K̦penhamn РFrankfurt

Frankfurt – Los Angeles

2. Los Angeles – Phoenix

Phoenix – Washington

3. Washington РMontr̩al

4. Montr̩al РChicago

Chicago – Cincinnati

5. Cincinnati – Philadelphia

Philadelphia – White Plains  (16 timmars resan…)

6. New York – Frankfurt

Frankfurt РK̦penhamn

MÃ¥nga flyg blir’e…  Den har verkligen sugit pÃ¥ krafterna den här trippen, sÃ¥ det är otroligt skönt att fÃ¥ vara hemma i Sverige i nÃ¥n vecka nu innan det blir dags att dra iväg igen.  Flög tyvärr frÃ¥n New York när Robin spelade.  Tänk om han fÃ¥tt till ett femte set.  Ja, ja.  Nu fÃ¥r det bli 13e gÃ¥ngen gillt!  Läste förresten att Federer har 22 raka Grand Slam semifinaler.  22!!!!!  Ivan Lendl är den som är närmast, med 10.  Och mot spelare rankade utanför topp 5 i just Grand Slam sammanhang sÃ¥ har han 124-0 i matcher.  Hur sjukt är inte det???

Satan, klockan är bara 20.38.  Måste kämpa i nån timme till innan jag får gå och lägga mig.

Showtime.

DÃ¥ var det igÃ¥ng.  Den mest högljudda turneringen för Ã¥ret.  Nu menar jag inte bara publiken utan allt runt om är sÃ¥ högljutt, “in your face”, som det bara kan vara i USA.  Men det är ju även det som är charmen med denna turnering.  Dess kontrast till Wimbledon, att tvÃ¥ sÃ¥ vilt skilda världar funkar inom samma sport.  Tycker det är fantastiskt.  Vet inte mÃ¥nga sporter som har den omväxling som tennis har.  Allt frÃ¥n arenor, atmosfärer, underlag till spelstilar och mer.

La märke till Nadal i omklädningsrummet igÃ¥r.  Hur liten han har blivit!!!  Liten och liten, men jämfört med tidigare i Ã¥r och Ã¥ren innan när han var stor som ett hus.  Han har bantat ner sig rejält mÃ¥ste jag säga.  Precis som Roddick gjort för denna säsongen men troligen för helt andra orsaker.  Roddick fick ju order av sin tränare Larry Stefanki att gÃ¥ ner i vikt för att röra sig bättre.  Antar att Rafa gÃ¥tt ner i vikt sÃ¥ att hans knän ska kunna överleva.  En tanke slog mig när jag började tänka pÃ¥ det där med att gÃ¥ ner i vikt.  Jag fick själv rÃ¥det för nÃ¥gra Ã¥r sen att jag var för stor och tung.  Som kille tar man Ã¥t sig och gör nÃ¥gonting Ã¥t det.  Inte mer med det, jag är för stor för att spela sÃ¥ bra tennis jag kan och vill, sÃ¥ jag mÃ¥ste gÃ¥ ner i vikt.  Inget persoligt, utan ett proffisionellt rÃ¥d helt enkelt.  Men hur gör man det med tjejer?  Ni har ju sett det själva.  Det finns en del stora tjejer pÃ¥ touren.  Hur kan en tränare säga till dom utan att bli klassad som den största idioten pÃ¥ jorden?  När han bara vill det bästa för sin adept?  Om jag hade varit tjejtränare hade jag nog varit lika smidig som en elefant i en glasaffär och fÃ¥tt sparken efter en vecka…  I alla fall, Rafa är betydligt mindre nu än innan.  Inte mer med det…

IgÃ¥r slog det mig även hur stor Federer är.  AlltsÃ¥ inte fysiskt…  Det händer ju varje grandslam och andra tävlingar där han är, men har inte tänkt pÃ¥ det innan.  För “omväxlings skull” sÃ¥ var jag inne i fysiorummet igÃ¥r och Roggan kom dit för att fÃ¥ en stretch.  När han sitter där och väntar kommer Radek Stepanek in med en t-shirt och en penna.  Han frÃ¥gar Roggan om han kan signera t-shirten.  AlltsÃ¥ hur stor är man inte när ens arbetskollegor kommer fram för att fÃ¥ autografen?  Det händer som sagt  nästan varje grandslam och visst, autografen är ju inte till spelaren själv utan till en kompis eller familjemedlem.  Men ändÃ¥, jag tycker det ser kul ut när andra världsstjärnor kommer fram och ödmjukt ber om autografen.

Kul att Taylor Dent vann igår, hans comeback fortsätter och hans rygg håller.  En riktigt trevlig och ödmjuk kille.  Han bröt ju en kota på två ställen i ryggen för några år sedan och fick sagt att han aldrig skulle kunna spela tennis igen och kanske måste tillbringa resten av livet i en rullstol.  Två operationer och oändlig rehab senare så spelar han alltså igen.  Sånt tycker jag är fantastiskt kul!  Så ska han ju bli pappa också med sin tjej Jennifer Hopkins, en före detta spelare.  Antar att han mår liiiiite bättre nu än för några år sedan.

Gick till Wilson’s svit för nÃ¥gra dagar sedan, som man alltid gör under dom stora tävlingarna.  Hämtade mina nya rack som jag beställt.  Som ni nog sÃ¥g pÃ¥ en bild jag tog hade jag inte sÃ¥ mÃ¥nga kvar.  SÃ¥ jag hämtade 6 nya spadar men äver 3 andra.  NÃ¥gon undrade om jag hade “custom made” tennisrack.  Jo det har jag.  Det har ju praktiskt taget alla.  SÃ¥ jag hämtade sex av mina “vanliga” rack.  Men även ett av mina vanliga som dom gjort lite lättare Ã¥r mig, men ändÃ¥ behÃ¥llt balansen sÃ¥ som jag vill ha den.  Sen tvÃ¥ andra modeller eftersom jag funderar pÃ¥ att byta.  Inte för att jag inte trivs med mina rack utan för att jag har ju haft ont i armen i mÃ¥nga Ã¥r och fÃ¥tt för mig att ett lättare rack kan hjälpa mig lite.  Men jag testar dom inte nu, utan senare i November eller December.

Har inte hunnit shoppa riktigt än tyvärr.  Gick en sväng till Bloomingdale’s igÃ¥r, men var för hungrig sÃ¥ efter bara 30 minuter fick det bli middag pÃ¥ Aquavit istället med gravlax till förrätt och köttbullar till huvudrätt.  Älskar Sverige!!!

« Previous Page