Lena Ph.

Ont det gör ont, det gör ont…!!! Förluster gör ont. Och sÃ¥dana som igÃ¥r är en ren jävla tortyr. Vi skulle tagit matchen i tvÃ¥ raka. Inget snack om den saken. 5-4 i andra sets tiebreak och min serve. Det brukar räcka. Sen i tredje ger min rygg upp. Trött och blockerad kan jag knappt serva längre och missar servar med meter!!! Det är inte sÃ¥ normalt för mig. Vi tappar min serve tvÃ¥ gÃ¥nger, men kan bara bryta tillbaka en gÃ¥ng.

Hela turneringen har varit en kämpainsats frÃ¥n början till slut. Inte haft riktigt flyt i spelet som vi brukar ha. Men ändÃ¥ vunnit. Det är en skön känsla att ha. Att man inte behöver spela bäst. Sen när man ser vilka par som INTE är kvar i lottningen sÃ¥ gör det ju naturligtvis lite ondare. Men ska jag vara helt ärlig sÃ¥ möter jag nästan hellre bra par för dÃ¥ blir pressen som jag sätter pÃ¥ mig själv inte sÃ¥ stor. En balansgÃ¥ng det där. Även om jag nu skrev just detta, sÃ¥ kan jag ärligt säga att jag inte tittar sÃ¥ mycket pÃ¥ lottningar eller bryr mig om dom. Jag och Horia spelar matchen vi har att tampas med och tänker inte längre än sÃ¥. Varför ska man göra det…?

Nu sitter jag pÃ¥ Newarks flygplats och väntar pÃ¥ flyget till….Oslo! Jag hade flyg direkt till Köpenhamn, men eftersom det fanns fler platser lediga pÃ¥ Oslo flighten sÃ¥ valde jag att ta den, även om det betyder en extra flight.

SÃ¥ nu kommer jag komma till ett land som jag ALDRIG varit i tidigare i mitt liv. Norge. Helt sjukt egentligen…

Inställt.

Ja, idag har det regnat hela dagen. Och jag menar, hela dagen!!! I morgon ska inte vara mycket bättre. Sjukt jobbigt att gå upp i morse. Inte för att alarmet väckte mig klockan 07.00, utan att jag visste att det inte fanns någon mening för mig att gå upp. Väderprognosen var precis så dålig. Men man kan ju inte chansa, så upp och äta frukost sen hoppa in i bilen till Flushing.

Vi lyckas fÃ¥ en halvtimme att träna inomhus, inte mer. Sen sitter vi bara och väntar mer eller mindre. Turneringen börjar med sina löjliga not before tider. 11.00 var matchstart. 11.30 fick vi höra. Sen not before 12.30. Sen via tv-sändnignen fick i reda pÃ¥ att det var inte före 13.00. Men skit samma. Alla 4 olika vädersajter jag kollade pÃ¥ hade minimum av 80% regnchans tills i natt. Men… sen gör tävlingen och ATP/WTA nÃ¥got som uppskattas av alla spelare. Dom ställer in. Vi var alla övertygade om att dom skulle hÃ¥lla oss där fram till kvällen. SÃ¥ jag säger verkligen tack för att dom insÃ¥g hur dÃ¥ligt vädret var och släppte iväg oss i tid. Tack!

Så jag och Horia gick till gymmet för att cykla och stretcha lite. Bra med en dag extra vila för ryggen. Eller det borde det vara i alla fall.

Inte mycket att göra när det regnar sÃ¥ här oavbrutet. SÃ¥ jag stack med min kompis Tomas Nydahl till min kompis Tals fik. Som för övrigt serverar världens godaste kaffe. Och nu skojar jag inte. Det är inget Starbucks skit som jag jämför med McDonald’s hamburgare… Testa om ni är här över. Kan även vara världens godaste cookies… Macchiato heter stället. Han har tvÃ¥ fik här.

Sen skulla jag försöka fÃ¥ tag i en taxi. Men ni som varit i New York och försökt fÃ¥ tag i en taxi när det regnar… Det gÃ¥r liksom inte!!! Alla är upptagna. SÃ¥ det var bara att traska med sitt paraply dom 9 kvarteren. Sen orkade jag inte lämna rummet sÃ¥ jag ringde efter delivery. Hane Sushi är ett annat favorit ställe.

Vad är det annars för New York som visat sig i år? Jordbävning, orkan och nu dygnsregn. Vad mer ska komma?

Andra match i morgon på bana 4. Skit samma vilken bana vi spelar på. Bara vi vinner matchenjäveln!

Boka hemresan.

Japp. DÃ¥ var det dags att boka hemresan. Lika bra det. Kvartsfinal är ju inte sÃ¥ dÃ¥ligt i alla fall. Kul sÃ¥ länge det varade. För Bolelli/Fognini kan man ju inte slÃ¥… Det märkte vi i Rom i vÃ¥ras. Fy fan vad dom spelade dÃ¥. 3 game fick vi. Det enda paret som nÃ¥gonsin mosat oss pÃ¥ det viset. SÃ¥ lika bra att Ã¥ka hem. Skita i att spela till och med…

Eller inte. Två spagettisar slog vi idag, så då kan vi slå två spagettisar till!!!

Fortfarande inte riktigt nöjd med mitt spel. Men idag gjorde jag verkligen vad jag kunde. Ryggen lÃ¥ste sig igÃ¥r. Klassiskt. I förrgÃ¥r tänkte jag, vad skönt att ryggen inte spökat pÃ¥ hela USA resan och sÃ¥ sover man lite dÃ¥ligt, somnar till slut pÃ¥ mage och dÃ¥, precis som alltid, vaknar jag med en rygg stel som en lyktstolpe. Hmmmmm, är man sÃ¥ mentalt störd att man tänker fram skador??? Nja… Precis som i Miami egentligen. Servade inte hÃ¥rt idag men resten funkade ok.

Vaknade alltsÃ¥ igÃ¥r med en rygg som inte ville leka. Ã…ker till klubben för behandling av Paul Ness, ATPs bästa fysio, innan träningen. Vi jobbar i en halvtimme, sen tränar jag i 40 minuter, väldigt lugnt. Sen till doktorn för att hämta recept för muskel avslappnande piller. Dessa var skulle vara rätt starka. Man somnar av dom…

Sen upp idag, stenhård behandling igen och Paul lyckades få mig i tillräckligt dugligt skick för att kunna spela.

Två tuffa set. Vi tappar mitt första servegame och jag tänker att är kört. Hur ska vi kunna hålla min serve idag. Men vi vägrar släppa efter och trycker i våra klor i deras spel. Bryter tillbaka och gör ett bra tiebreak. Sista poängen i första sets tiebreak är rätt rolig. Starace servar ess på T på mig men den döms ut. Dom tar challenge och det visar sig att den är ute med några millimeter. Andraserve alltså. Den kommer på min backhand, jag trycker ner den mot Starace som står kvar på baslinjen som vanligt. Han vispar en stenhård forehand mot mig på min baslinje som jag bara kan slå en forehand-halvvolley-drive på. I nät. Men jag tycker den är tveksam så jag säger till om en challenge. Bollen är någon millimeter ute. Snacka om att ha marginalerna på sin sida i det läget. Såja!!!

Day off i morgon. Perfekt! Lätt träning med mycket behandling. Och snart ska jag ta en muscle relaxer så jag kommer bara kunna prata gagagaga då. Så lika bra att sluta skriva nu.

7-5, 3-6, 6-2.

Nä, nu får vi snart börja spela bra igen. tycker inte vi håller en jämn nivå hela matcherna igenom. Så det är dags att göra det nu. Skönt att vinna när man inte spelar bra, inget snack om den saken. Men vill man gå långt så måste man börja träffa kulan mer ordentligt. Dock jävligt nöjd med att vi har klarat av dom problem som vi stött på. 1-4 i andra set i första matchen och nu setförlust.

Jag var faktiskt trött under matchen idag. Har sovit katastrof dom sista dagarna sÃ¥ jag kände mig väldigt mör och mer eller mindre helt stum i benen i slutet av första set. SÃ¥ nöjd med att jag kunde hitta energin och börja spela bättre igen. Därför blir det ett kort inlägg för nu vill jag tvinga mig själv att sova bättre. För det brukar ju funka sÃ¥ jävla bra…

Spellediga i morgon. Ett träningspass räcker med gym innan och efter.

And we’re off!

Seger i första rundan i förrgÃ¥r. Fan vad skönt. Jag ska vara riktigt ärlig och säga att jag var otroligt nerrvös mer eller mindre hela matchen . Tyckte jag spelade pÃ¥ gränsen till skit. Och hela dagen innan matchen och innan sÃ¥ kände jag mig inte självsäker. Länge sen jag var sÃ¥ nervös i en tennismatch. Jag började dock bra och spelar ett bra första set. SÃ¥ helt bedrövlig var jag inte. Men i ca 4 game i andra set är jag en riktigt nybörjare. BÃ¥de spelmässigt och humörmässigt. Det humörmässiga har ju i och för sig aldrig ändrats… Horia höjer sitt spel och vi vänder 1-4 och tvÃ¥ breakbollar till vinst 6-4. SÃ¥ja!

Det har varit mycket snack om att banorna är mycket långsammare här, men jag vet inte om det endast är banorna. Bollen känns annorlunda mot dom andra åren. Den har alltid varit en raket här och studsat så in i helvete. Men nu tycker jag att min kickserve inte studsar så mycket som den brukar göra. Bollarna är inte lika livliga. Det var i alla fall våran känsla.

Träningarna har inte alls känts bra fram tills matchen så det var skönt att klara av sitt jobb och gå vidare ändå. Nu känns det klart bättre. Även om vi förlorade mot två bra par dom sista två veckorna så är det inte den uppladdning man vill ha innan en slam.

Om det inte var den största överraskningen i dubbelns historia att Bryans torskade mot Karlovic/Moser så är det inte långt ifrån. Jag och Horia hade inte en endaste breakboll i finalen i Wimbledon mot dom och Karlovic/Moser som ärligt talat inte är kända för sina returer bryter dom en gång i första set och TVÅ gånger i tredje. Helt sjukt. Men grattis till Frank och Ivo. Jag fick höra att det var första gången sen 2001 att Bryans torskade i första omgången i en Grand Slam. Vet inte om det stämmer, men det låter korrekt enligt vad jag kan komma ihåg.

Igår gick jag på en modevisning som Wilson hade för deras kläder för 2012. Lite kul med annat än tennis. Lite glam och sådär.

Jag skojade med Renaud frÃ¥n Wilson som bad mig komma att jag kommer bara om du fixar nummer till alla modellerna. Sen fick jag ett sms pÃ¥ kvällen där han sa att en hade blivit nyfiken pÃ¥ mig. Och att han var en väldigt trevlig kille…

Vid sÃ¥na här tillfällen är det alltid lite lurigt var man ska ha händerna. Det känns alltid fel hur man än gör. Tydligen valde jag att ha dom i fickorna. Hmm…

Jag tog lite foton jag med. Men av nÃ¥gon anledning verkade det som att mina motiv har en röd trÃ¥d gemensamt… Vet inte varför…

Katastrof kvalitet på mina bilder men skit samma.

Fan vilket oflyt Robin har haft dom sista månaderna. Krya på dig!!!

Match i morgon igen. Hoppas vi kan höja vårat spel samtidigt nu. Sen ta en match i taget. Blir tufft imorgon dock. Gimeno-Traver har en sjukt tung forehand. Måste se till att han inte får spela så många och att vi spelar snabbt.

Annars är allting lite mer kaos artat detta året. Jobbigare med träningsbanor. Transporten är katastrof faktiskt. Och säkerheten är lika vild som vanligt här.

Viktig match i morgon. Håll tummarna. Eller inte. Gör vad ni vill.

Lugnet före stormen.

Eller the day before the end of the world… SÃ¥ här har jag aldrig sett Manhattan.

Skakis.

IgÃ¥r var jag med om nÃ¥gonting som jag aldrig varit med om innan. En jordbävning. I New York! Helt sjukt ju. Vad är det som händer med världen. Vi var i omklädningsrummet och snackade, jag, Robin och Fidde. Helt plötsligt rycker Fidde till och säger högt “Känner ni?!?”. Fidde är väl vÃ¥ran jordbävningsexpert eftersom han var med om en rätt stor en i Tokyo för ett antal Ã¥r sedan. I alla fall, precis när han säger det känner jag hur jag börjar gunga ofrivilligt. Sjuk känsla. Som att vara pÃ¥ en färja. Det gungade frÃ¥n sida till sida. Tur att vi inte var uppe i en hög byggnad.

Nu var detta bara väldigt lite eftersom epicentret var rätt lÃ¥ngt borta. Men sjukt var det i alla fall. MÃ¥nga spelar sprang ut frÃ¥n alla byggnader och stod ute pÃ¥ parkeringen i nästan 30 minuter. Efter kom jag att tänka pÃ¥ hur korkad jag är egentligen. Jag stod lugnt och bara tänkte att det var en jordbävning och stod stilla. Men jag hoppas om det nu varit kraftigare sÃ¥ hade jag reagerat smartare… Dock ingen garanti!!!

Men skönt att vara i New York. Jag älskar verkligen den här staden! Bor pÃ¥ mitt vanliga Library Hotel. Skönt med rutiner! I New York finns nÃ¥gonting för alla tycker jag. Och världens bästa shopping! Sofia är som tokig här…hehe! Och i morgon är det rea pÃ¥ Barney’s!

Jag har inte gjort sÃ¥ mycket dessa dagar. Bara lite fitness. Börjar med tennisen idag. Horia Ã¥kte till Winston Salem för att träna där eftersom Gabriel Trifu och Andrei Pavel är där. Hans Davis Cup tränare. SÃ¥ han passade pÃ¥ att spela tävlingen med sÃ¥ han fick hotellet betalt antar jag. Bra vinst i första mÃ¥ste jag säga. Han spelar bra utan mig…

Lite mixade bilder.

Fast i Charlotte.

Nej, jag har inte så roligt som överskriften visar. Jag är inte fast i kvinnan Charlotte, tyvärr. Jag är fast i staden Charlotte, North Carolina.

Flög från Cincy till Charlotte för att hoppa på planet till NYC. Vi går på planet i tid, blir sittandes 2 timmar ute på tarmacen och sen åker vi tillbaka till gaten. Nu är det ju bra att man reser mycket och kan läsa mellan raderna av den info som ges. Jag gick direkt till service desken och var först där. Flighten inställd trots att dom i planet sa att den inte var det. Då blev jag glad att jag visste vad jag gjorde. Struntade i att sätta mig som stand by på nästa flight utan sket i det och bokade om mig tills imorgon och checkade in på ett hotell.

Begärde få väskorna från planet och fick det med. Ibland är det bra att vara proffs på andra saker med.

Imorgon får jag äntligen komma till min absoluta favoritstad i USA. Föhoppningsvis!!!!!

Sluggern och pajasen.

Inte mycket att säga idag. Tuff match. Tuff lottning. Berdych spelar riktigt bra nu. Och Stepanek är lika störig på banan som vanligt. Vi är inte med i matchen från början och det straffade oss. När singelspelare går in och spelar dubbel efter dom spelat singel samma dag går dom in och är rätt avslappnade och har oftast rätt bra träff på kulan. Det var lite så det var idag. Dom var igång och vi kom inte riktigt ur startblocken. Sen är dom här grabbarna rätt bra i dubbel. Stepanek har ju dubbeln att tacka för sin singelkarriär. Han har Jiri Novak att tacka för det mycket.

Tyvärr två väldigt tuffa lottningar två veckor i rad. Inte mycket att göra åt det. Så är det i tennis. Nu blir det några dagars vila. New York i morgon och sen börja träna upp mig igen efter helgen.

Fy fan vad Berdych slår hårt.

Äntligen kan jag Ã¥ka härifrÃ¥n… Jag tycker det är otroligt intressant hur vissa tycker att jag ska vara otroligt tacksam för att andra kunde varit här i mitt ställe. Varför är inte dom det i sÃ¥ fall? Som om jag kommit hit pÃ¥ tur och tack vare att andra inte lyckats sÃ¥ mÃ¥ste jag njuta och älska varje sekund av mitt liv. Intressant. Dom flesta av er är ju väldigt trevliga dock.

Dags att åka hem.

DÃ¥ sitter man här igen. Som en loser. PÃ¥ sitt hotellrum. Med en burrito i handen och undrar vad fan som hände. Stirrandes i väggen och analyserar matchen som Rain Man. Hur mycket förlorar man egentligen inte i tennis? Man förlorar ju fan nästan varje vecka. Man mÃ¥ste vara stark för att vara tennisspelare. Eller försöka i alla fall. Jag hör av mig när jag nÃ¥tt dit… Om jag nÃ¥r dit.

Vilken skitmatch idag. Inget vidare spel överhuvudtaget. Mycket servar, inte mycket returer. Grand Stand är klart den snabbaste banan här. Ja, jag har spelat pÃ¥ Ashe ocksÃ¥. Träning i och för sig. Men Grand Stand är helt klart snabbare än alla andra banor pÃ¥ omrÃ¥det. Snabbast för Ã¥ret skulle jag vilja tillägga. (I klass med Tokyo, snabbare än Cincy…) SÃ¥ det var nästan bara servar. Breaket i andra och i tredje var mer eller mindre egna misstag frÃ¥n bÃ¥da hÃ¥ll. SÃ¥ det svider mer eftersom det känns som att man spelade skit. Fick inte in sina returer. NÃ¥got som jag brukar vara rätt bra pÃ¥. SÃ¥ man blir irriterad över att man trots allt hade chanser att vinna och om man bara spelat lite bättre hade man sluppit det här jävla deppandet.

Sen att alla andra satans par som ligger runt oss på rankingen spelar bra här gör ju saken ännu sämre och man funderar på att öppna fönstret och hoppa ut. Måste man komma till London på egna meriter? Kan inte folk förlora och låta oss glida dit på en bananskal? Fan också. Otrevliga typer!!!

Men jag kanske får skylla mig själv. Jag använde ju mina bonuspoäng på mitt SAS Eurobonus kort för att flyga över. Till Los Angeles och hem från New York. Med SAS kan du tyvärr inte ändra datum på dina bonusresor, konstigt nog, så jag bokade Tisdag den 7e. Min tanke var att om jag är kvar efter det så svider det ju inte så mycket att köpa en ny biljett om jag nu måste. Men nu misstänker jag att vi förlorade på grund av att jag just bokade tisdagen. Tänk om jag bokat några dagar senare? Vad hade hänt då? Vilken idiot jag är!!! Mitt fel.

Som vanligt under Grand Slams var det dopingtest efter matchen. (Den match du förlorar blir du testad efter.) Den här gången slapp vi blodtestet och skulle bara kissa i koppen. Enda strulet var att jag gick på toaletten två gånger under matchen och hade inget kvar att ge om jag säger så. Jag skrev på papperet att jag medveten om att jag var kallad till dopingtest och han som vaktade mig släpper mig inte med blicken, vilket är som det ska. Hur som helst får jag gå in till dopingrummet och förklara att jag kan inte pinka nu. Ok, det är ingen fara, kom tillbaka när du kan. Min vakt följer mig tillbaka och har koll på varje steg jag tar. Jag bestämmer mig för att ta en dusch och ja, han måste följa med även där. Så jag duschar med draperierna öppna med vakten stirrandes på mig. Han var i och för sig trevlig och sa att om det var inte hans val att stå där.

Hur som helst, jag fortsätter dricka vatten och tänker, ääh jag gÃ¥r och testar. Vi gÃ¥r dit, jag väljer kopp och ställer mig vid toaletten. Som vanligt kollar en man pÃ¥ mig när detta sker, vilket inte hjälper när du inte har mycket att “ge”. Vi ska pinka 90ml och Herr Lindstedt lyckas med 75ml. 15ml för lite. Vet ni hur lite det är??? Det är som en spottloska!!! Och vet ni hur jävla dum man känner sig när man inte kan vrida ur 15ml droppar pink ur snorren??? Rätt dum faktiskt.

Så det var bara att dricka mer vatten och efter en halvtimme så gick jag tillbaka och fyllde på dom sista 15ml. Sen att man pinkar som en häst under resten av dagen på grund av allt vatten man druckit gör allt ännu värre. Lite mycket toalett-prat denna bloggen, men jag hoppas ni ursäktar mig. Jag kan ju inte styra mina tankar. Det har jag aldrig kunnat.

Avslutar med ytterligare ett fan.

Next Page »