Round 1.

Innan jag pratar lite om matchen idag vill jag visa ett klipp frÃ¥n en match igÃ¥r…

Jag gillar John, vi är bra polare och jag har inget emot David. Men detta är en stor jävla skandal! Visst, det tar lite tid för David eftersom han inte riktigt fattat vad som hände och han måste fråga domaren vad han sa eftersom det är sånt tryck på läktarna hela detta setet. Sen kollar han märket och domaren säger deuce, Nalbandian vill ha challenge men får till svar att det är för sent. Fy fan vad jag hatar sånt!!! Ha lite fingerspitzengefühl för fan!!! 8 lika i femte set, breakboll! Plus att enligt John McEnroe på tv så sa han att Hawk Eye visade att serven var ute med 3cm. Katastrof overrule till att börja med alltså!

Domare ska inte avgöra matcher!!! Jag blir så upprörd!

Snackade med John idag och han sa ju med att han trodde den var ute, fick sen reda pÃ¥ att den var ute och självklart skulle Nalbandian fÃ¥tt en challenge. Otroligt…

Dock är Baghdatis min nya hjälte. Om ni inte vet varför så kolla Sofias blogg och lilla klippet där. 1250 USD fick han i böter.

Matchen idag dÃ¥? Ja, med respekt för min landskollega ska jag inte skriva sÃ¥ mycket, men det var ingen vacker match. Inget bra spel och vi mÃ¥ste höja vÃ¥r nivÃ¥ flera snäpp om vi ska göra nÃ¥gon skada i denna lottningen… Men den svÃ¥raste matchen i tennis är förstaomgÃ¥ngen i en Grand Slam. Det finns ingen som gillar den. Förrutom vissa tjejer som alltid vinner med 6/0, 6/0…

Det verkar som min banskötare älskar att jobba varje träning numera.

Borstar löv gör han...

Såg precis att det blir match i morgon igen. Kvällsmatch på Margaret Court. WC betyder inte alltid en bra lotting. Detta paret slog polackerna i Sydney, så det kommer absolut inte bli lätt.

Sen mÃ¥ste jag bara dela med mig av det här. SÃ¥nt här älskar jag… Jag letar efter fjärrkontrollen och kollar om den ligger under sängen, dÃ¥ ser jag denna lilla skylt ligga där.

Underbart.

Varför?

Ibland undrar jag varför ATP inte använde sitt inflytande mer och säger hur ett schema ska läggas. Jag vet att dubbel inte prioriteras i dom Europeiska tävlingarna, men lite hjälp kan vi väl fan i mig få? Vad har fått mig lite irriterad nu då? Jo dagens schema här i Baasel. Att vi spelar på en Måndag skiter jag i, men det är just schemat i sig. Dom spelar endast 5 matcher idag, varav två dubblar. Min och Simons. Se länken nedan.

Order of play.

Som ni ser spelar vi alltsÃ¥ samtidigt som Roger Federer, n.b. 18.30. Allvarligt talat. Man skulle kunna sätta Nalbandian samtidigt pÃ¥ vÃ¥r bana och inte en jävel skulle komma ändÃ¥. Och det spelas bara 5 matcher!!! Sätt dubblarna followed by frÃ¥n klockan 14.00. Det kan inte vara sÃ¥ svÃ¥rt. Jag menar, även min morsa skulle gÃ¥ och kolla pÃ¥ Roger om hon var tvungen att välja…

New Haven.

Då var man på en av dom farligaste platserna som det spelas en tennisturnering på. New Haven, hem till Yale University. Kan det verkligen vara farligt här? Ja, det är det. Eller som hotellpersonalen sa till mig förra året. Om du går fyra kvarter åt vilket håll som helst från hotellet när det är mörkt ute kanske du inte kommer tillbaka. Eeeeh, ok, tack för tipset. Känns lite som en slum om man kommer bort från centrum. Så lika bra att inte göra det.

Resan dÃ¥? Ååååååååååh!!!! När vi är pÃ¥ flygplatsen i Cincinnati säger dom att dom är försenade. Oväntat… Vi kommer iväg 30 minuter sent och kommer missa vÃ¥r connection i Charlotte. Men turligt nog var även flighten frÃ¥n Charlotte till Hartford 45 minuter försenad. SÃ¥ det löste ju sig. Sen en timme i bil frÃ¥n Hartford till New Haven. 8 1/2 timme dörr till dörr. Jag har sagt det innan och säger det en gÃ¥ng till, det är sjukt jobbigt resa inrikes här.

Men, vi mÃ¥ste försöka glömma allt det och göra vad vi kan. Det vore skönt att fÃ¥ vinna nÃ¥gra matcher innan New York. Jag tycker inte vi spelat sÃ¥ dÃ¥ligt egentligen, förutom kvarten i Los Angeles där jag ju var sÃ¥ bedrövlig som man bara kan vara. Men vi har heller inte spelat riktigt bra. Bara mittemellan. Vore kul om vi bÃ¥da kunde spela bra samtidigt, det skulle hjälpa. Kom igen…

Liten rolig grej förra veckan. Jag möter Nalbandians fysio eller fitness kille i hissen pÃ¥ hotellet med tvÃ¥ pÃ¥sar smÃ¥kakor. Jag sa att det där är ju inte bra för dig som ett dÃ¥ligt skämt. Yes, svarade han, but Nalbandian wants so Nalbandian gets. Sen avslutade han med “But he must stop…” Nu fattar man väl varför han inte är i topptrim. Tänk hur bra han hade varit om han var just det, i topptrim. Säger jag för mycket om jag säger världsetta? Jag tror inte det. Jag tycker han är sÃ¥ bra.

Joint event här denna veckan. AlltsÃ¥ svÃ¥rt att träna som vanligt. Hatar det. Hatar det väldigt mycket. Ska du ha joint event, sÃ¥ skaffa ordentligt med banor!!!! SÃ¥g lottningen till tjejkvalet när vi kom hem efter middagen. Last direct acceptance var rankad 132. 1a seedad i kvalet rankad 41. Rätt tufft fÃ¥r man säga…

Lämna slipsarna hemma!!!!!

Då är det dags. Fredag, matchdag. Fan vad nervös man är. Jag sitter på rummet nu och ska ha en roomservice innan jag åker ut igen för att stötta våra krigare.

Nalbandian är här, jag hade fel. Otroligt faktiskt. Matchen blir ju helt klart tuffare nu. Men jag tycker alltid det är roligare att slÃ¥ storstjärnor… Hoppas det blir sÃ¥ denna helgen med.

Tänkte skriva en rad om Simon. Inte en lätt sits, jag har varit i den med. Kanske inte riktigt så att jag vunnit en titel precis innan DC-matchen, men att jag spelat bra men ändå inte fått spela. Det är inte kul. Men tack ändå Simon, som kom ut och tränade med mig efter uttagningen och körde dom övningar jag vill för att jag skulle kunna känna mig så förberedd som möjligt. Lagkänlsa är viktigt! Nu gäller det att visa att uttagningen var rätt med. Hoppas jag klarar av det.

Så, alla fans. Lämna era slipsar hemma nu! Skrik för full halls och häng på den Svenska klacken när dom börjar sjunga! Var osvenska. Var avslappnade. Ha roligt! Nu jävlar kör vi!!!

DC Torsdag.

Det blev inte så snart som jag menade att skriva igen, men det är rätt fullt schema under Davis Cup veckorna. Så ni får ursäkta. Nu har jag i alla fall morgonen off och inväntar lottningen klockan 13.00 för att sen träna klockan 15.00-17.00. Vi har tränat på bra och hårt hela veckan, det är så mycket lättare att göra det här än på touren. Missförstå mig rätt nu, men när du har inte en, utan två tränare på banan som ger dig råd, springer och hämtar bollar så det inte blir så mycket ödslande med tiden. Ja då är det lättare att träna hårt. Och med kvalitét. Det går otroligt fort inne på centrecourten, bollarna är riktigt snabba. Men vi är övertygade om att det är för att det är kallt i hallen så bollarna håller sig lite mindre längre. På Fredag, när det är fullsatt förhoppningsvis, så kommer det ju vara klart varmare. Då reagerar bollarna helt annorlunda, slits lite fortare eftersom dom inte är lika hårda när det är varmare. Det spelar faktiskt en otroligt stor roll på bollarna. Varmt eller kallt. Till exempel finns det inget ställe där bollarna beter sig så olika från dag till dag som nere i Melbourne. Där kan det kännas som en helt annan boll, ett helt annat märke. Men det är ju också det ställe där vädret ändrar sig mest tycker jag. Four seasons in one day som dom säger.

Tillbaks till Davis Cup. Igår var väl den tråkigaste tillställningen på hela veckan. Det är en ära att få vara med om allting på en Davis Cup-vecka, men banketten är aldrig rolig. Det är tal efter tal. Och ofta känns det som att det är samma tal varje gång. Men som sagt, det är avklarat och nu är det bara att köra på. Lottningen sker klockan 13.00 och det ska bli kul att se om dom verkligen kommer anmäla Nalbandian. Jag läste på text tv och i tidningen att han ska vara på väg hit efter ett träningspass i Argentina. Det låter så otroligt oproffsigt, så jag tror inte på det innan jag ser det med egna ögon. Men det förändrar inte något för våran uppladdning, vi koncentrerar oss på oss själva och kommer fortsätta med det.

Jag kan vara rätt grinig pÃ¥ en tennisbana. (Där med för övrigt…) Och Davis Cup träningar är inget undantag. Ibland lite för mycket kanske. Jag tänkte pÃ¥ det en kväll. LÃ¥g och tänkte pÃ¥ alla andra Davis Cup veckor jag varit med pÃ¥. DÃ¥ har det alltid funnits en dag där jag flippat ur totalt. Det är lite som en process tror jag. När man har nÃ¥gonting otroligt stort och viktigt som man tränar till, vill man att varje träning ska vara, ja, perfekt. Man borde ju i och för sig veta att sÃ¥ aldrig, aldrig är fallet. Men, man har svÃ¥rt att hÃ¥lla styr pÃ¥ känslorna eftersom dom är sÃ¥ mÃ¥nga fler än under dom “vanliga” veckorna. För mig i alla fall.

Rätt kul innan banketen igår faktiskt. Våra kostymer låg och väntade på vårt samlingsrum som vanligt. Men av någon anledning så har dom mixats ihop. Vissa byxor till andra kavajer. Och av någon anledning så måste Vincis byxor försvunnit. Förra matchen var likadant. Han har ju en kropp som en vandrande pinne och dom minsta byxorna hänger på honom som på en rappare. Måttligt irriterad igen frågade han efter ett skärp eftersom han glömt sitt eget. Men vem fan av oss är lika smal som honom? Han testade strängaren Wippsons skärp, men behövde göra hål en decimeter från det sista hålet. Det slutar med att han tar coach tejp som skärp. Riktigt roligt. Inte så snyggt dock.

Dags för lottning snart. Får se om David den Store kommer vara där.

DC-baksmällan.

Som vanligt åkte jag på en baksmälla efter matchen i helgen.  Nu pratar jag inte om den baksmällan jag hade efter segerfesten i Söndags.  Den gick över på Måndagen, om än långsamt.  Men man mår ju som man förtjänar eller vad heter det?  Nej, jag pratar om den Davis Cup baksmälla man åker på efter matchen som varar i flera dagar.  Innan jag fick chansen att vara med om DC så snackade spelare på touren om det, men jag trodde inte riktigt på det eftersom jag hade varit 5e mannen i Svenska laget några gånger.  Jag hade kännt mig tipp topp, sugen på att spela och gjorde det alltid bra resultat efter en Davis Cup vecka.  (Vann t.ex. min första titel i Mumbai efter en DC-match och direkt efter min andra i Tokyo.)  Men det är en stor skillnad på att vara 5 gubben och att verkligen vara med i laget och veta att man ska spela.  Som 5e gubben är du ju där och tränar och försöker ge alla andra så bra sparring som möjligt, vilket i sin tur är ruskigt bra träning för dig själv.  I alla fall, jag kunde inte förstå vad alla pratade om.  Sen var det meningen att jag skulle spela mot Argentina hemma för några år sedan, men blev petad i sista stund för en storspelande Thomas Johansson.  Exakt samma situation som med Simon Aspelin nu i helgen.  Hur som helst, jag hade ju tränat hela veckan och ställt mig in på att spela.  Nu blev det ju inte så, men man har ändå gått hela veckan med en tanke i huvudet och gjort allting efter den tanken.  Ätit, sovit, druckit vatten, tränat, ja allting man gjorde var för att kunna prestera så bra som möjligt på Lördagen.  Sen efter matchen åkte jag till Valencia för att spela och jag var helt slut.  Helt överkörd.  Jag kunde inte med att tända till, kunde inte fokusera.  Man kände sig bakfull utan att ha druckit.  Och det är en bakfylla som sitter i i flera dagar.

MÃ¥nga spelare blir faktiskt sjuka efter en Davis Cup vecka eftersom pressen är sÃ¥ stor och fokuseringen inte släpper innan MÃ¥ndagen.  DÃ¥ känner man helt plötsligt ett slags tomrum i kroppen, som “vanlig” tennis inte kan fylla just dÃ¥.  Speciellt efter en vinst när man fÃ¥r det där underbara lyckoruset.  Det lyckorus som är alla idrottares drog nummer ett.  Den drog som gör att man tränar varje dag, att man sliter och offrar sig.  Detta lyckorus lämnar ett stort tomrum efter sig som det tar flera dagar att fylla igen.  Men fan vad bra man mÃ¥r sÃ¥ länge som man har det.  Efter vinsten i dubbeln satt jag bredvid vÃ¥ran fysio, Per “Kroppen” Normark, under middagen och vi snackade om matchen.  Jag sa till honom, “Det är sÃ¥ jävla skönt att kunna känna sig “on top of the world” ibland.”  Han bara log sÃ¥ skönt som bara norrlänningar kan göra.  Det är det bästa sätt jag kan beskriva det här lyckoruset, on top of the world.  Jag och Leonardo di Caprio…

Men som sagt, det är Onsdag nu och jag börjar långsamt känna mig bättre.  Har varit helt kraftlös tills nu och bara velat sova hela dagarna.  Jag tror alla idrottare vet vad jag pratar om.

Jag lyssnade pÃ¥ Davis Cup lottningen idag pÃ¥ webradion.  Argentina, hemma.  Tufft, tufft, tufft.  Men hemma är ju bättre än borta, det ska vi inte glömma.  Att spela inför dom 15.000 sinnesjuka(!!!!!!!!!!!!) fansen där igen är inget jag längtar till.  Det är dom värsta och mest osportsliga fans som finns.  Eller Sydamerikanska fans överhuvudtaget, nej tack!!!  (Inte Sydamerikanska personer, utan Sydamerikanska fans.  Hoppas ni förstÃ¥r skillnaden.)  Ska bli otroligt kul att möta dom nästa Ã¥r hemma i alla fall, hoppas inte Nalbandian är tillbaka i toppform dÃ¥, för dÃ¥ blir det inte lika kul…  Men jag längtar redan.

Nu börjar Asien svängen för Ã¥ret och jag Ã¥ker till Kuala Lumpur imorgon.  Jag gjorde precis klart med resan och av nÃ¥gon konstig anledning blir jag alltid förvÃ¥nad över hur lÃ¥ngt det är mellan länderna där borta.  Kuala Lumpur – Tokyo är över 7 timmar flyg.  Ser mindre ut pÃ¥ kartan…  Man borde ju lära sig nÃ¥n gÃ¥ng tycker jag.  Har aldrig varit i Kuala Lumpur sÃ¥ det ska bli kul.  Det var därför vi valde den tävlingen istället för Bangkok, just för att varken jag eller Martin varit i Kuala Lumpur.

Tänkte avsluta med två roliga bilder tycker jag.  Den första är från gymmet som fanns i Idrottens Hus och den andra är loggan på våra tränings t-shirtar.

Jag har faktiskt suttit på bättre motionscyklar...

Vilka möter vi sa ni??? Bra stavat...