Estoril, här kommer faktiskt jag…

Soffan drog sig tydligen ur, men det har inte jag gjort. Imorgon gÃ¥r flyget frÃ¥n Nice till Lissabon och sen upphämtning med bil till Estoril. Otroligt vackert ställe och som jag skrev förra Ã¥ret, en riktigt bra tävling fast det är joint event. MÃ¥nga banor att träna pÃ¥ och vädret är kanon, peppar peppar ta i trä… Hotellet är riktigt bra precis vid havet, sÃ¥ det är inte mycket att klaga pÃ¥. En riktigt flickväns-vecka som vi spelare brukar säga. Grymt hotell, vacker pool, bra väder, lugnt tempo. Ok, nu säger säkert vissa av er att är det inte alltid en flickväns-vecka??? Vissa veckor är helt enkelt mysigare i det avseendet än andra. Casablanca är inte en av dom… Ni förstÃ¥r säkert.

Tränade i 90 minuter idag. Var oxtokig. Fan vad jag hatar att vara dÃ¥lig. Jag hatar verkligen att vara dÃ¥lig. Och att ta nÃ¥gra dagar off har alltid varit sisÃ¥där för mig. Idag var träffen inte bra om vi säger sÃ¥. Och löpningen och sprinten igÃ¥r gav ju självklart träningsvärk. Varför inte…? Men det där med att vara dÃ¥lig, det är verkligen nÃ¥gonting jag inte klarar av. Jag har inte tÃ¥lamod för det. Inte bara i tennis. I allt. Om jag börjar med nÃ¥t nytt, nÃ¥gonting helt annorlunda, sÃ¥ vill jag kunna det direkt. Jag hatar verkligen att vara dÃ¥lig pÃ¥ nÃ¥gonting. Yrkesskada antar jag. Och jag hoppas att det gÃ¥r att bli av med. Annars fÃ¥r jag det riktigt jobbigt när jag väl slutar och hittar nÃ¥gonting annat att jobba med. Kommer vara världens suraste arbetskollega.

Läste min käre bloggbroders inlägg God Torsdag idag. Bra som vanligt Magnus! Det var en sak som slog mig, han hade ju lagt in Robyns nya lÃ¥t. Riktigt bra mÃ¥ste jag säga. Men dÃ¥ slog det mig, musik. Hur viktigt är det inte med musik? För mig är det som en god vän som alltid följer med. Hjälper mig genom det mesta. Ofta har jag en lÃ¥t i huvudet när jag tränar och spelar matcher. Ofta den sista lÃ¥ten man hörde innan man gick pÃ¥ banan. Nu har jag i och för sig slutat sitta och lyssna pÃ¥ musik precis innan match, jag har lärt mig att slappna respektive tända till utan. Jag vet vad jag behöver göra för att spela sÃ¥ att säga, kanske till och med kan säga att man börjar bli lite rutinerad… bara lite. Hur som helst, musik är viktigt för mig. Ipod är alltid med pÃ¥ resorna och ljudet mÃ¥ste alltid vara bra. Jag köper lite för mÃ¥nga hörlurar mÃ¥ste jag erkänna. Det har blivit en del under Ã¥ren. Allt frÃ¥n Shure till Ultimate Ears. Sen reser jag ofta med ett par Bose högtalare sÃ¥ jag kan ha bra ljud och tryck med musiken i mitt hotellrum. Vet inte riktigt hur man kan förklara det, men det blir liksom lättare att känna sig hemma dÃ¥. Med ljud som man är van vid, ljud som fyller hela rummet, inte bara en del. Jag klarar inte av dÃ¥ligt ljud helt enkelt.

Sen är det ju omöjligt, helt enkelt omöjligt att gymma eller jogga utan musik. Hur klarade jag av det innan? Nej det gjorde jag faktiskt inte. Jag kommer ihÃ¥g pÃ¥ Elitlägret när vi skulle springa den fruktade 6:an. FrÃ¥n den rostiga falggstÃ¥ngsfästet till röda stugan tillbaka till flaggstÃ¥ngen, sen tillbaka till stugan och vända en sista gÃ¥ng. Allt pÃ¥ tid sÃ¥klart. Alla hade Ã¥ngest hela veckan kommer jag ihÃ¥g. Förrutom Fredrik Jönsson som hade Ã¥ngest för att inte vinna eller fÃ¥ en grym tid. Löpstark jävel den där Jösse pÃ¥ juniortiden. I alla fall, dÃ¥ sprang jag med en klumpig gul Walkman för att jag skulle kunna ha musik. Det gjorde säkert att jag tappade minst 4-5 minuter… per sträcka!!! SÃ¥ för att avsluta musikdelen av detta inlägg sÃ¥ testar jag nÃ¥got nytt. Jag vill ju inte vara sämre än Alsterback. Därför lägger jag in en musikvideo själv. Nu har jag ju inte varit hemma pÃ¥ rätt länge sÃ¥ jag vet inte hur poppis Robert Francis är i Sverige. Kanske är rent utav sent ute. Men den här lÃ¥ten är otroligt bra och jag gillar verkligen bra lÃ¥tskrivare.