Det var inte sött.

Eller “It wasn’t pretty” som dom säger pÃ¥ engelska. Inte världens bästa spel idag frÃ¥n nÃ¥gon av oss tycker jag. Inte jättedÃ¥ligt, men inte bra heller. Anledningen ser ni här:

Mysko.

Inte nÃ¥gon annanstans i världen spelar du tennis pÃ¥ en utomhusbana som är inomhus, fast det är utomhus, fast ändÃ¥ inte… Jag satte in denna bilden i bloggen förra Ã¥ret och pÃ¥pekade varför Jurgen Melzer inte spelade här dÃ¥, och det var just för dessa banorna. Detta “halvtak” gör att det blir rätt svÃ¥rt att se bollen. Taket är ju där för att solen är sÃ¥ stark. Centern har tak med förresten. Men där ser man bollen. Det svÃ¥ra med Showcourt 1 och 2 är skilnaden i ljus och bakgrunden. När motstÃ¥ndaren kastar upp bollen i serven gÃ¥r den frÃ¥n lite mörkare till ljus bakgrund. Och när han träffar bollen sÃ¥ kan du helt enkelt inte se bollen förrän det är pÃ¥ väg mot dig och dÃ¥ är det jävligt svÃ¥rt att inte bara reagera utan ocksÃ¥ göra nÃ¥gonting bra med returen. Likadant gäller för vissa höga volley och sÃ¥ vidare.

Visst, jag förstår idéen med att skydda spelare från solen, men det spelas ju även matcher på banorna runt om, utan tak. Så det är väl inte rättvist? Jag menar om två spelare ska mötas nästa dag och en fick spela under solen och en annan under tak. Det blir en jävla skillnad med återhämtningen. För oss i dubbel spelar det inte så stor roll just med det eftersom våra matcher inte är så långa.

Så, nu vet ni varför det inte var så sött. Men även om spelet inte var det bästa så är jag jävligt nöjd med matchen. Vi hade mycket breakbollar emot oss i första men behöll lugnet och krigade på och fick till slut utdelning. Ringrosten finns väl fortfarande kvar tycker jag och man är lite sen med att ta rätt beslut ibland. Men sådana här vinster gör ju att processen att bli riktigt matchfit kortas oerhört!

Hanley/Murray är båda två av världens absolut bästa volleyspelare så det var ingen lätt uppgift vi hade idag. Är som sagt mycket nöjd med att det står ett W i matchprotokollet för oss.

I semi väntar våran kryptonit som jag sa i en intervju här. Nestor/Mirniy. Vi slog dom ju äntligen i Peking förra året, men dom har krossat oss flertalet gånger. Men det blir ett bra test för att se var vi står någonstans i våra förberedelser till Melbourne. Kom igen!

Sääääämst!

Först vill jag bara säga att det jag kommer skriva nu inte alls är menat som någon förolämpning till Rohan eller Aisam, våra motståndare idag. Även om det kan låta som en indirekt sågning, så är det inte menat så. Ok?

Men jävlar vad jag var dÃ¥lig idag. Helt sjukt. Jag kunde inte förstÃ¥ att jag kunde spela sÃ¥ dÃ¥ligt som jag gjorde. I Marseille spelade jag ju riktigt, riktigt bra! Fick fan inte in en enda boll kändes det som. Jag servade, turligt nog, mycket bra sÃ¥ jag slapp spela volley. Känslorna som var i omlopp i min kropp var rätt främmande mÃ¥ste jag säga. Panik! Det kändes helt klart att 1 dag inte räcker som förberedning. FrÃ¥n att ha spelat inomhus till att spela ute, under lampor, 6 timmars resa, 3 timmars tidsskillnad och i ökenluft. Det flyger alltid lite mer när man spelar i ökenomrÃ¥den. Som i Indian Wells med. Vet inte vad det är om luften är tunnare eller hur det funkar. Men effekten är att det flyger lite mer. SÃ¥ jag kände mig riktigt osäker och tyckte allt jag rörde gick för lÃ¥ngt. Ursäkter? Nja, inte riktigt. Har ju redan sagt att jag var urusel… SÃ¥ Arnaud spelade signel med 3 motstÃ¥ndare idag. Och han skötte sig som tur är utmärkt. Jag bad om ursäkt rätt mycket faktiskt. Men jag sa till mig själv om och om igen. “Find a way! Find a way! Find a way! Find a way!” Vet inte varför det blev pÃ¥ engelska i mitt huvud, troligen för att jag pratar engelska med Arnaud. Men det blev mitt mantra under matchen. Även om jag kände vid 2-2 i andra set att herregud vad lÃ¥ngt det är kvar. Kan inte lidandet vara över snart? Fast den känslan var där försökte jag tvinga mig själv att tro att det skulle kunna gÃ¥. Och jag började faktiskt spela bättre och bättre. Även om vissa av mina beslut inte var sÃ¥ normala. Som att slÃ¥ en volleystoppboll pÃ¥ killen som stÃ¥r vid nät pÃ¥ andra sidan. Nu var stoppbollen riktigt bra och han hann den faktiskt inte. Arnaud tittade bara pÃ¥ mig och vände sig direkt om och skrattade. Du slog precis en dödande stoppboll pÃ¥ nätkillen!!!??? Det har jag aldrig sett innan, sa han. Inte jag heller svarade jag…

Dom hade 7-5, 5-3 och servade. Och pÃ¥ nÃ¥got sätt lyckades vi, (läs Arnaud), vända och vinna matchen. I slutet spelade jag faktiskt helt ok, sÃ¥ det var ju tur det. Skönt att ha en kille som orkar kämpa för sig själv och vänta pÃ¥ att jag skulle komma igÃ¥ng. Men han har ju varit med förut och vet att det inte alltid är lätt med omställningarna. Nu väntar en tuff omgÃ¥ng imorgon och jag bad Arnaud att träna extra med mig imorgon sÃ¥ vi ska ha minst en timmes träning innan matchen imorgon. Jag känner att det blir bäst sÃ¥. Köra extra sÃ¥ att kroppen vaknar. Kom igen nu för fan! Vicht!!!!!! Att vi vann 7 bollar MINDRE och vann ändÃ¥ säger ju en hel del…

Simon och Paul gjorde ytterligare en riktigt stadig match idag. Tror dom får ett riktigt bra år.

Davydenko gav upp idag. Vi undrade vad som höll på att hända under hans match. Hans fru satt nämligen och såg hans match framför tv:n i spelar loungen. Inte normalt. Vi sa alla i mun på varandra, han kommer ge upp. 3-6 i baken och uppgivet.

En av årets bästa matcher måste ha spelats idag. Jag såg bara slutet mellan Tipsarevic och Murray. Men vilka sjuka poäng det var. Alla stod som klistrade framför tv apparaterna. Nintendo-tennis!!!

Host, host.

Japp, dÃ¥ var man sjuk igen. Och i Paris igen. Kände mig lite krasslig innan matchen i Melbourne och tydligen hjälper det inte att vara pÃ¥ resande for i över 30 timmar. Konstigt. I alla fall, tillbaks i Paris, men har inte kunnat träna sÃ¥ mycket. Hostar som en kedjerökare och mÃ¥r verkligen som en prins. Men är pÃ¥ bättringsvägen. Började med ett cykelpass i förrgÃ¥r pÃ¥ en timme och tränade lugnt 1h 45 min igÃ¥r pÃ¥ Roland Garros. När man cyklar, som inte är det roligaste jag vet, har man tid att tänka pÃ¥ lite saker. Varning för lite omogen bloggning nu…

Varje gÃ¥ng jag sitter en timme pÃ¥ cykeln sÃ¥ kommer det som ett brev pÃ¥ posten. Träsmaken alltsÃ¥. Men även pungsmaken för den delen. SÃ¥där runt 40 minuters-strecket fÃ¥r jag väldigt svÃ¥rt att hitta en skön arbetsposition. Och det blir bara värre och värre. SÃ¥ man sitter och pinar sig dom sista 20 minuterna och hjärnan gÃ¥r pÃ¥ högvarv. Jag började tänka pÃ¥ proffscyklisterna. Hur klarar dom det? Dom mÃ¥ste ha riktigt bekväma vaddningar lite här och där, men kan det verkligen räcka pÃ¥ deras smÃ¥ och smala sadlar? Dom mÃ¥ste ju fÃ¥r riktigt ont dom med, eftersom dom sitter sÃ¥ mycket längre pÃ¥ sadlarna. SÃ¥ gÃ¥r mina tankar. Sen pratar jag lite om det med en doktor och tydligen är det sÃ¥, att pÃ¥ grund av att dom sitter och “gnuggar” sÃ¥ mycket och sÃ¥ länge pÃ¥ cyklarna sÃ¥ tappar dom känseln. AlltsÃ¥, nu kommer det sjuka… Dom tappar tydligen känseln i sin, hmmm… hur ska jag kunna säga det här? Dom tappar känseln i sin “apparat”. SÃ¥ när dom gÃ¥r hem efter en träning till sin fru, sÃ¥ känner dom alltsÃ¥ inte alls lika mycket som alla andra. När jag fick höra det sÃ¥ kom tanken direkt, hur fan lockar du ungdomar till en sport som cykling??? Jag kan tänka mig en ung pojke stÃ¥ och lyssna pÃ¥ en coach som ska övertala honom att börja satsa pÃ¥ just den sporten: Jo du förstÃ¥r Kalle, cykling är en otroligt fin sport. Vi tränar otroligt mycket uthÃ¥llighet. Du vet sÃ¥dan där träning som gör att man undrar varför man hÃ¥ller pÃ¥ med det här och man känner sig sÃ¥ trött att man bara vill spy eller lägga sig ner och dö. Sen sÃ¥ efter nÃ¥gra Ã¥r kommer du att tappa känseln i det som Magnus Uggla kallar “skinnspik”. Och sÃ¥ mÃ¥ste du dopa dig för att bli nÃ¥got. NÃ¥, Kalle, vad säger du? Ska vi ta och cykla 472 mil nu i eftermiddag?

SÃ¥ gÃ¥r mina tankar, men jag har sagt det innan. Jag är inte helt frisk…

Tillbaks till tennis. Jag såg matchen Murray/Nadal på internet och måste säga att tyvärr står jag kvar vid mitt tips att Murray vinner turneringen. Men Roggan är fortfarande favoriten i mitt hjärta. Tyckte Andy såg otroligt stadig ut mot Rafa. Synd att Nadals knä inte höll hela vägen, men det var inte det som avgjorde matchen. Tyckte Andy så bättre ut. Inte mycket bättre, men det där lilla extra fanns hos honom tyckte jag. Lätt att skriva så EFTER matchen, men så såg det faktist ut. Dubbelturneringen i Melbourne fortsätter sin vana trogen att producera överaskningar. Karlovic/Vemic i semi, likaså min förra partner Jarkko Nieminen i par med Michael Kohlmann. Skitkul för Jarkko och Michael som tyvärr inte räckte ända fram.

Resan är bokad till Zagreb och jag hoppas träningen i eftermiddag känns bättre än den som var igår. Bollträffen var faktiskt hyffsad, men flåset var ingen höjdare. Efter träningspasset har en av fystränarna frågat mig om jag kunde hjälpa att instruera lite i pilates. Dom har kollat på övningarna jag gör i gymmet och gillar vad dom ser antar jag. Känns rätt konstigt måste jag säga, men det ska nog bli kul att stå på Roland Garros och säga till vad spelarna där ska göra. Funderar på att vara en otroligt hård och orättvis tränare. Tack Jarmo för att du lärt mig så bra.