!#%&/!#!

Känsliga läsare varnas. Nu blir det åka av.

Helvetes jävla skit. Vad mer kan man säga. 4 jävla matchbollar. Dra åt helvete vad ont det gör. Vägrar acceptera allt snack om att det var en bra vecka ändå. Vi spelar väl för fan inte för att gå till final? Vinst är det som gäller. Så enkelt är det. Det är ingen barnstuga det här, där alla är vinnare. Vill inte prata mer om skiten.

Sitter nu på flygplatsen i Washington där som vanligt det är kaos när man ska flyga här. Flighten är översåld så dom letar efter frivilliga som kan tänka sig stå över. Nu sa vi ja efter lite dealande med personalen och fick 500 dollar för att stanna och ta ett senare flyg som går direkt. Det är inte pengarna som fick oss att stanna utan det faktum att vi kan flyga direkt istället för via New York. Det är så mycket skönare att flyga direkt när man reser så mycket som vi gör. Det är verkligen värt att sitta nån extra timme på en flygplats. Varför bokade vi inte ett direktflyg från början? Jo för att av någon anledning kostade 90 minuters flighten från Washington till Montreal runt 800 dollar. Rätt sjukt.

Precis när jag skrivit den sista meningen här ovan sÃ¥ kommer samma person springandes mot oss och skriker “You two, come with me!”. DÃ¥ visade det sig att han sätter oss pÃ¥ flyget ändÃ¥. (Är nu i Montreal när jag skriver detta.) SÃ¥ efter en timmes försening i New York, en timme sittandes i flygplanet pÃ¥ marken i trafik sÃ¥ lyfte vi mot Montreal. Suck…det är alltid nÃ¥t som inte funkar när man flyger här.

Montreal gillar jag. Väldigt europeisk stad faktiskt. Som en blandning av USA och Europa, med mer Europa. Denna tävling växlas ju mellan Toronto och Montreal vartannat år. Och Kanada gör det tävloingarna väldigt bra. Bland dom bättre på touren helt klart.

Ryktet säger att det ska vara blixthalka där. Banorna alltså. Snabbt som bara den. Vi tränar inte idag så vi får se imorgon.

Skönt att vara seedade här så vi har bye. Det ger oss nån extra dag på att komma in i förhållandena här.

Jag är en alldeles för dålig turist när jag är ute och spelar. I Washington finns faktiskt rätt mycket byggnader att se på, vilket är ovanligt för att vara USA . Tur dock att vi bodde mitt i stan, väldigt nära Vita Huset. En bra förstaserve ifrån faktiskt. Så från hotellbaren på översta våningen har du fro syn till herr Obama. Otroligt cool bar faktiskt. Men som jag brukar säga. Kan du se mycket av stället du är på, så har du inte gjort ditt jobb tillräckligt bra.

Lite dåliga bilder slänger jag in dock.

Vita Huset. Svårt att se alla snipers i mörkret.

Clintons pinne...

500 dollar.

Då har det hänt.  Det roligaste jag någonsin hört.  Nu kan det bara gå utför på humorfronten framöver.  Men det är ok, för det här tyckte jag var sjukt roligt.

Jag kommer inte avslöja spelarens namn, men han kommer från Tyskland och han är HELT oskyldig i det som hände.  Det skedde förra veckan i Montreal i en bar någonstans.  Han var ute med några efter att ha förlorat och tog några drinkar antar jag.  I alla fall.  Helt plötsligt kommer en kvinna i 45-års åldern fram till honom och börjar prata.  Rätt så snart så kommer frågan som fick mig att falla baklänges när jag fick det berättat för mig.  Hon säger:

“Could I rent your body for the night?”

“Excuse me?” svarar spelaren.

“It can’t cost more than 500 dollars, right?” fortsätter hon.

Han tackar nej till förslaget och hon gÃ¥r iväg.  Jag tycker hela situationen är fantastisk!  Varför händer inte sÃ¥nt mig…?

Lyckades slå Coetzee/Erlich idag.  Två spelare jag inte slagit innan.  Otroligt skönt!  Att det var 14-12 i avgörande supertiebreak kanske var lite för påkostande på nerverna, men det är ju en W, (win), som räknas.  Ny match imorgon.

Mason, Ohio.

Nej, inte Cincinnati, Ohio.  Det är Mason, Ohio som vi spelar i.  Kan bara tänka mig en anledning till att dom säger att tävlingen spelas i Cincinnati.  Och det är det faktum att Mason är en riktig Amerikansk hÃ¥la.  Brrr…  Snacket bland spelarna är alltid likadant när det kommer till denna tävling.  LÃ¥ngtrÃ¥kigt!  En bra tävling att ta med sin flickvän som det brukar skämtas om.  (För att det inte finns nÃ¥gonting annat att göra…)  Men jag kan inte vara endast negativ till det hela.  Tävlingen försöker att göra vad dom kan för att underlätta för spelarna och hjälpa oss undvika hotelldöden.  Alla i maindraw fÃ¥r en hyrbil gratis sÃ¥ man inte är utfrusen pÃ¥ hotellet varje kväll.  (Som för övrigt ligger bredvid motorvägen.)  SÃ¥ vi kan köra lite som vi vill till restauranger, shoppingmalls och annat.  Det är faktiskt väldigt skönt att ha den friheten.  Det har vi inte sÃ¥ ofta.  Det ligger en golfbana precis vid tennisen och även en nöjespark som vi fÃ¥r utnyttja gratis.  Nu pratar jag inte Liseberg eller Gröna Lund utan en riktig Amerikansk monsterpark.  En berg-och-dal-bana kallas för The Beast och en annan för The Beast Junior.  Dom är rätt jobbiga och faktiskt även farliga.  Spelare har t.o.m. skadat sig efter att dom Ã¥kt dom, fÃ¥tt ont i nacken och ryggen.  Ett Ã¥r gick jag, Robin, Jarkko och Peter Carlsson dit för att spendera en eftermiddag.  Jag och Jarkko hade precis torskat en tuff match i den sinnessjuka värmen och fuktigheten som är här.  Vi bestämmer oss för att Ã¥ka en attraktion som man hänger i, benen hänger liksom i luften.  Efter att vi blivit fastspända tar det ca 4 sekunder innan jag fÃ¥r ordentlig kramp i höften.  Sitter fast och kan inte räta ut benen.  Vad ska man göra…?  Panik!  Sitter och kvider minuterna Ã¥kturen tar och kan inte räta pÃ¥ mig pÃ¥ en bra stund efterÃ¥t.

Ett år kom Marat Safin helt blodig till tennisen efter att ha blivit påkörd i sin bil.  Då blev det kalabalik.  Kanske har det någonting att göra med att jänkarna tydligen inte vet om att det finns en blinker man kan använda i bilen. I alla fall, han kunde spela vilket var rätt skönt.  Antar att turneringens advokater andades ut när dom märkte att det inte skulle komma en stämning.

Det är som sagt sjukt varmt här med.  Man svettas som en gris och försöker dricka ikapp, men det går helt enkelt inte.  För mig i alla fall.  Svettas helt enkelt för mycket.  Men det kan bli riktigt brutalt här.  Körde ett pass med Robin idag och gick helt in i väggen.  Har nog lite med att göra att jag inte riktigt hänger med heller.  Det är en jävla skillnad på tempo om vi säger så att träna med Robin än mot t.ex. min dubbelpartner Martin som jag tränar mest med.  Jag tycker det är kul att köra med singelkillar när dom frågar mig.   Tycker jag utvecklas mer då.  Mycket bättre kvalitet.

Montreal var för övrigt en otroligt bra tävling!  Man saknade ingenting.  SÃ¥ ska det kännas när man spelar en Masterstävling.  Det ska vara annorlunda.  Det ska vara världsklass.  Det var för övrigt den enda Materstävlingen jag inte hade spelat innan denna veckan.  Nu har jag spelat alla, vilket för mig är kul.  Vissa spelare räknar hur mÃ¥nga av Materstävlingarna dom har vunnit.  Inte jag.  Jag räknar hur mÃ¥nga jag har deltagit i…

Balles neuves.

Det är rätt irriterad stämning i omklädningsrummet här när detta ämne kommer pÃ¥ tal.  Det är ju sÃ¥ att vi just nu spelar US Open Series, vilket betyder att alla tävlingar frÃ¥n Indianapolis till New Haven här i USA och Kanada egentligen hör ihop och är ett sorts race till US Open.  Den spelare som samlar pÃ¥ sig mest poäng under alla dessa tävlingar har chans till en stor prispengar-bonus i New York.  Underlagen pÃ¥ alla tävlingarna är det samma.  Borde inte bollarna vara det med dÃ¥?  US Open spelas med Wilson bollar, likasÃ¥ Indianapolis, Los Angeles, Washington och New Haven.  Men INTE Montreal och INTE Cincinnati.  Här spelas det med Penn bollar.  Som inte alls är sÃ¥ mycket lik Wilson bollen.  Hur fÃ¥r det ske?  Visst, jag antar att Mastersturneringarna har kontrakt med Head/Penn (samma företag) men det har ju varit sÃ¥här i en hel del Ã¥r.  ATP mÃ¥ste ju gÃ¥ in och stötta spelarna när alla skriker att vi vill spela med samma boll hela serien här.  Men efter alla Ã¥r av klagan sÃ¥ har ju fortfarande ingenting hänt.  Ska dom inte lyssna snart?  Elitidrottsmän är sÃ¥ pass “finjusterade” att man känner av minsta förändring och kroppen slits därefter.  Det kan vara en annan slags boll för spelare, ett annat underlag för en sprinter, tung gräsmatta för fotbollsspelare o.s.v.  SÃ¥ när vi byter boll, känns det direkt i axel och armar.

Rainer Schuettler sa det bäst igÃ¥r.  ”Det verkar som att ATP vill att vi ska skada oss.”

Vem fan hade trott det?!?

Det är svÃ¥rt att säga att jag inte gillar Washington.  SÃ¥ jag gör inte det.  Washington är ju fantastiskt bra!  Vem hade trott att vi skulle gÃ¥ och vinna Legg Mason Classic?  Inte jag i alla fall.  Faktiskt!  Har alltid sagt att jag inte är en morgonmännsika och att jag inte gillar att spela tidigt pÃ¥ dagen.  Matcherna i Washington börjar klockan 16.00 och pÃ¥gÃ¥r sent in pÃ¥ kvällen.  Det gillar jag mycket mer!  Gillar det sÃ¥ mycket att jag för första gÃ¥ngen lyckats försvara en titel.  PÃ¥ ATP nivÃ¥.  Vem fan hade trott det?!?  Visst vi hade tur i semifinalen mot Daniel och Nenad när vi fick w.o.  Kändes som det enda sättet vi kunde slÃ¥ dom egentligen.  Men vi klagar inte.  Jag vet att man ska vara politiskt korrekt som spelare och säga att det är inte sÃ¥ man vill vinna matcher och att det inte ger nÃ¥gon glädje att gÃ¥ vidare i lottningen pÃ¥ det sättet.  Men jag är inte alltid sÃ¥ politiskt korrekt, om ni nu trodde det…  SÃ¥ jag säger sÃ¥ här, det är F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T skönt att vinna pÃ¥ w.o.  Ja, det stämmer.  Vad är det som är fel med att slippa spela, fÃ¥ en spelledig dag, slippa slita pÃ¥ kroppen och ändÃ¥ fÃ¥ poäng, pengar och chans att fortsätta vinna?  Jag skäms inte för att säga det, fast jag kanske borde göra det.  Ge mig w.o. till finalen i US Open och jag tar det med ro och ett brett leende…  Fast det ÄR sant, det ger en mer belÃ¥telse att verkligen slÃ¥ t.ex. världsettorna än att fÃ¥ w.o. mot dom.  SÃ¥ enkelt är det ju.

Om jag ska vara ärlig trodde jag att Martin och jag inte hade nÃ¥gon titelvinst kvar i oss.  Kändes som vi fastnat i nÃ¥got slags ekorrhjul och kunde inte komma loss.  Fastnat i vinkelvolten liksom!  SÃ¥ det var skönt att överraska oss själva pÃ¥ detta sättet.  Det ger oss ju ocksÃ¥ tätkänning igen för racet till masters i London.  Även om det är väldigt lÃ¥ngt kvar dit.    Kollade pÃ¥ rankingen i morse och sÃ¥g att jag nu har bÃ¥da Washington titlarna pÃ¥ mitt “konto”.  Washington gick ju senare förra Ã¥ret sÃ¥ jag tappar inte dom poängen förräns nästa vecka.  SÃ¥ rätt kul att läsa Washington “win” tvÃ¥ gÃ¥nger om.  Lite sjukt faktiskt.

SÃ¥, nu tillbaka till lite ATP klagande…  I Lördags, när vi fick w.o. sÃ¥ bad ATP oss att spela lite uppvisning efter Roddick/Isner sÃ¥ vi sa ja, visst kan vi hjälpa tävlingen om det inte blir för sent.  Självklart!   Dom börjar spela 19.00 och det är faktiskt en bra match, fast Isner är pÃ¥ banan.  Under kvällen gÃ¥r jag in till ATP och undrar vad det är dom vill vi ska göra och säger igen att det inte fÃ¥r bli för sent.  Finalen börjar ju 12.30 nästa dag.  FÃ¥r inget riktigt svar frÃ¥n dom och tänker det här kan ju bli roligt…  Matchen gÃ¥r till tre set och 21.30 stÃ¥r det 4-4 i avgörande.  DÃ¥ gÃ¥r jag in till ATP igen och säger, sorry men nu är det för sent.  Vi vill gärna hjälpa turneringen, men nu har publiken fÃ¥tt över 2 1/2 timme bra tennis och det blir för sent för oss.  Vi kommer ju inte gÃ¥ pÃ¥ banan för 22.00 och kommer inte därifrÃ¥n innan 23.00 säkert, sen käka och kommer inte i säng innan midnatt eller senare.  SÃ¥ just nu skiter jag i turneringen för vi har en final att spela imorgon.  Ni mÃ¥ste förstÃ¥ det sa jag till slut.  Ok, vi kollar med tournament directorn.  Jag märker att dom blir irriterade, men det gör mig bara mer förbannad.  Tournament directorn kommer och han säger helt enkelt, tack sÃ¥ mycket för att ni stannade sÃ¥ länge grabbar och själklart förstÃ¥r jag att ni har en viktig match imorgon.  Ni kan sticka tillbaka till hotellet.  SÃ¥ det var ATP som inte ville släppa oss.  Blir sÃ¥ trött ibland!!!  Jag tackade Jeff Newman, tourament director, i mitt tal efter matchen för att förstÃ¥ det sportsliga i problemet kvällen innan.

I alla fall, jag firade segern med att sätta mig pÃ¥ ett plan till Montreal 21.30 och ska köra ett lugnt träningspass här idag.  Jag kommer spela med brassen Marcelo Melo eftersom jag och Martin inte kunde komma in.  Masters turneringarna är ju väldigt, väldigt tuffa.  Jag fÃ¥r ta och fira med en god middag ikväll med Simon antar jag.  Inte sÃ¥ romantiskt sällskap kanske men det fÃ¥r helt enkelt duga…

PÃ¥ tal om ranking.  Hej Bjösse, hoppas allting är bra där hemma och att ni har det trevligt.  Hoppas vi ses i New York om ni nu kommer över.  Hälsningar frÃ¥n SVERIGE-ETTAN…!!!!

Och till sist, Jonas Arnesen, nu är det rätt nära med ditt vad, va???