Bucaresti 2012.

Från Monte till Bukarest. Skillnader kan nog inte bli mycket större inom Europa om jag ska vara ärlig. Jag har absolut inget emot Bukarest. Det är en cool stad. Gamla stan är vacker. Men Monte är ju Monte… Utsikten från mina hotellrum skiljer sig något, Monte Calro jämfört med Bukarest alltså. Eller vad säger ni?

Eller…

Hur som helst så trivs jag helt ok här. Jag har ju fått en massa bra vänner genom Horia som jag håller kontakten med under hela året och nu blir det mycket middagar tillsammans. Trevligt sånt. Får en att må lite bättre när man slipper äta room service så ofta.

Träningen har gått väldigt bra hittills och samarbetet med Ashley Fisher känns helt rätt än så länge. Han hade några åsikter om mitt humör igår men jag inte förstå vad han menar….Eeeeeeh!!!! Det är inte så mycket han behöver göra för oss utan bara finslipa mer eller mindre. Det är ju inte så att vi behöver lära oss slå bättre forehands eller så. Utan mer lite taktiska tips. En ny röst är lättare att lyssna på än en som man hört under längre tid. Mitt knä spökar dock lite för mycket och det kommer nog bli en spruta denna veckan för min del. Tryck in skiten bara, doktorn!!! Jag känner även doktorn här som är väldigt duktig och deras Davis Cup doktor. Jag hade ändå tänkt ta en spruta för att bli av med besvären och det ska finnas något nytt nu som inte är så farligt för ett knä, så vi testar. Varför inte…? Går det åt helvete så vet ju juniorerna i Sverige som har knäskador att man inte ska göra det… Kul att kunna hjälpa till liksom… I’ll keep you posted.

Precis som förra åran fick vi frågan som känns så konstig att besvara… “När vill ni spela?” Det händer inte så ofta. Så vi sa att vi vill spela på eftermiddagen på Onsdag. Tänk om det var så lätt varje gång. Fick för övrigt ett meddelande från Belgrad att dom hade gått ut i TV och sagt att Wimbledonfinalisterna kommer till Belgrad för att spela. Kul att dubbeln marknadsförs!

På tal om Monte Carlo. Rafa Nadal. Vad ska man säga om honom? 8 jävla gånger i rad har han vunnit Monte Carlo nu. Jag struntar i att Novak inte var i slag. Jag kan självklart förstå att han mått dåligt så in i helvete på grund av vad som hänt. Men vinner du tre matcher efter det hemska som hände, då är du redo att spela finalen med. Vet inte riktigt vad som var med honom… En bra start för Novak i matchen så hade allt kunnat gått åt andra hållet. Så all cred till Rafa. Sjukt, sjukt imponerande.

En annan sak. Tennisproffs tittar inte särskilt mycket på tennismatcher skulle jag vilja påstå. Men om det är en speciell match så är ju dom flest intresserade. Detta var spelarloungen här i Bukarest igår.

Alla som inte tränade satt och kollade. Till och med på golvet.

Nu är det dags för dagens träning. Men vill bara säga grattis till tjejerna efter en utmärkt insats i Borås! Bra jobbat, gummor!

Joder.

Ja, det blev väl ingen höjdar premiär det där. Ingen rolig match att förlora det där alls. Riktigt satans irriterande. Som jag trodde innan skulle det bli en tuff match för oss, en dålig match up på grus. Vi får en dålig start coh blir breakade direkt, men bryter tillbaka direkt. Vi får slit något otroligt i våra servegame och har 18 breakbollar emot oss tror jag. Det har jag nog fan aldrig haft. Hursomhelst så sliter vi på och håller oss kvar i matchen hela tiden. Vi 5-5 och no-ad i min serve slår jag en perfekt serve på linjen som Granollers inte får över men linjedomaren dömer ut. Självklart spelas poängen om och vi förlorar den och det blir 5-6. Det är så jävla irriterande när en domare går in och påverkar matchen på det sättet. Det misstaget får inte göras. Det är mittlinjen, rakt framför domaren. Bedrövligt!

Ser man till hela matchen sett borde vi blivit överkörda med 6-3, 6-3 eller nåt. Men nu var det en väldigt tuff och tajt match. Dom var bättre än oss, men vi satte oss i en position att vinna. Så det som gör ont är att förlusten kommer från våra rack. Inte från deras winners. Vi gör för många misstag, unforced errors. Det är där vi förlorar. Som jag sa, även om dom var bättre än oss så var vi inte långt ifrån igår. Hur sjukt det än låter. Men Chelsea slog Barcelona igår trots endast ett skott på mål och endast 26% av bollinnehavet. Men man får fan inte förlora på för många egna misstag. Då kan du lika gärna sluta med den här jävla sporten.

Jag gick med Tompa Jo till spelarshowen igår kväll. Varje år har ju spelarna en show här som är rätt rå. Mycket rolig. Ni skulle bara veta… Caroline Wozniacki var även där med pojkvännen Rory McIlroy och dom fick ju lite skit dom med. Novak Djokivic gjorde en sketch med David Ekeroth (fd svensk topp 100 spelare). Novak var Rory och David var Caroline. David iklädd kort kjol, stay ups och fullsminkad var väl en syn man helst vill glömma. Men sketchen var rolig. Rory lärde Caroline hur man skulle hålla i “greppet” och vara försiktig och smeka bollarna på rätt sätt. Fortsättningen kan ni nog fantisera ut själva… begreppet under bältet får ny mening varje år här. För bältet sjunker mer och mer… Mycket skratt under den kvällen! Jag gillar även att min ide om att göra en parodi på Leander Paes och Radek Stepanek kom med. Hehe…

Nu är det dags för Bukarest. Och precis som förra året uppskattar dom oss på ett bra sätt.

Vi kommer även spela Belgrad för att få in fler matcher nu. Vi har inte spelat så många den sista månaden tyvärr. Men den här tiden på året kan bli jävligt tung. Två veckorsturneringarna i USA kan blir fruktansvärt jobbiga om du inte spelar bra. Du får vänta länge mellan matcher. Och så har det blivit nu. Det känns inte som vi tävlat på ett tag fast vi har gjort det. Lite svårt att förklara men ni förstår nog. Men nu ska vi fan spela bra. Det är dags för Horia att få vinna sin hemma titel. Och det vore ju även en bra start på samarbetet med våran nya coach Ashley Fisher som kommer.

Premiär dags.

Är det nu alla ska märka att jag egentligen inte kan någonting av det här? Är det nu alla kommer se ens svagheter? Grus, det är det underlaget som man kan bli mest avklädd på som dubbelspelare. Det underlag det är absolut svårast att spela serve och volley på. Långsamt, tunga bollar och spelare som står kvar på baslinjen mest hela tiden. Nu får man väcka den där taktiska räven som sovit lite i två veckor.

Granollers/Lopez möter vi imorgon och jag skulle ljuga om jag säger att det är den lottningen vi önskade. Spaniens Davis Cup dubbel i första grusmatchen, nja roligare kan det bli. Dom är båda två otroligt smarta som tennisspelare och får ofta spelare att börja spela sämre. Det är en talang det med! Att få motståndare att se dålig ut. Hursomhelst, det är en tuff match. Dom vill garanterat ha revansch på oss från Rotterdam och vi vill vinna för att få en bra start på gruset. Jag och Horia kollade deras första set idag och dom spelar precis som vi förväntat oss. Vi vet vad vi ska göra, men det gäller ju att klara av det praktiskt också. Vi hade en bra matchträning idag mot Cabal/Schwank och kan vi hålla den nivån så ska vi ge dom en tuff match på deras favoritunderlag.

När jag lämnade anläggningen igår gick jag med Jarkko Nieminen och våran fysio Jarmo Ahonen. Jarkko visade en väg som jag inte vetat om innan, under klubbhuset så man slipper trängas bland alla människor. Där finns alla årens vinnare uppsatta på väggen. Några av dom roligare än dom andra.

Sju år i rad! Hur jävla bra är inte denna mannen? Och framförallt på grus?!? Att vinna denna tävlingen sju år i rad. I rad!!! Det är en av dom största bedrifterna inom all sport tycker jag. Sju år. Jag skulle inte kunna vinna KM sju år i rad!!! Inte bara det att alla världens bästa spelat denna tävling, med något enstaka undantag, så har han inte blivit skadad eller sjuk under denna perioden. Det är sjukt imponerande för mig. Makalöst.

Men nu till dom roliga.

Snackade med Jocke om det här. Och det finns två spelare som har satts upp med alla sina namn. Den roligaste är dock denna:

Arne Wilander har vunnit Monte Carlo. Det visste ni inte va? Sjukt kul. För övrigt så finns även Henrik Sundström, Lennart Bergelin och kungen Björn på väggen. Det får en att tänka på hur bra vi var på tennis i Sverige en gång i tiden…

Jag fick nån fråga om vad Instagram var. Det är alltså en app för iphone. Skaffa den och följ mig.

Det ska bli tidig match för oss i morgon. Så det blir room service nu, sen tidigt i säng. Tuff, tuff match i morgon. Allez.

Gruset är igång.

Jag är öm och har träningsvärk. Fan vad jobbigt det är med grus i början! Man rör sig så ineffektivt att Bambi på is ser ut som en balletdansös!!! Vi har tränat på bra, runt 4 timmar varje dag på banan. Och det bästa av allt. Tompa Johansson har tränat med oss så vi har haft en gratis coach dessa dagar. En grand slam vinnare dessutom. När jag började i Davis Cup laget så hjälpte Jonas Björkman mig otroligt mycket med min dubbel och hur jag skulle spela. Tompa hjälpte otroligt mycket han med, men med slagen. Han har ett otroligt öga för det tekniska och det taktiska. Han har alltid varit bland dom bästa på att fixa lite fel som uppstår då och då. Framförallt med min serve. Så nu har vi haft slagträning och olika övningar med Tompa som ger oss råd när vi gör fel. Mycket givande!!!

Igår blev jag även inbjuden hem till Tompa och Gisella på middag. Älskar sånt. Man får ju fan aldrig gå med någon svensk på middag numera så att få komma hem till dom och äta en hemlagad middag… dubbelbonus!!! Grym pasta Gisen! Tack! Tiden bara rann iväg när vi pratade om allt möjligt så jag var på hotellet runt 01.00. men det är då man trivs, när man tappar bort tiden. Mer svenskar på touren!!!!!

Verkar dock som jag tränat lite för hårt med nya grusskor…

Blåsa. Kul. (Hoppas ni har ätit innan ni såg bilden förresten.)

Jag och Horia hade en rätt kul diskussion häromdagen. Eller kul och kul. Vi diskuterade vem som gick mest back på resan i USA. Jag vann…

Det känns skönt dock att komma i tid och förbereda sig. Jag mår bra av att vara så professionell jag kan. Men att vi tränar mycket denna veckan kanske inte spelar nån roll eftersom jag aldrig vunnit en match här. Men resultat kommer förr eller senare efter en bra träningsvecka eller två. Så funkar det. Fortfarande några dagar kvar tills vi spelar så vi hoppas kunna finslipa dom närmaste dagarna.

Sen kommer Jarmo Ahonen på Söndag så då får vi se vad vi kan göra med mitt knä. Jag är för gammal… Men det ska bli skönt att få en vecka med honom. Det är det inte lätt att få.

Nu är det läggdags. Träning imorgon.

Monaco tajm.

Påsken över. Ledigheten över. Tillbaks till jobbet. Känns både skönt och lite jobbigt. Inte alltid så kul att gå tillbaks till jobbet. Ja, för det är precis det det är för mig. Ett jobb. Ett jobb med privilegier i och för sig. Det har varit skönt att inte göra så mycket. Jävligt skönt. Blev dock sjuk. Igen! Tredje förkylningen för året. Men denna gången får jag skylla mig själv. För lite sömn och för mycket partajande i Miami är ingen bra kombination för hälsan. Så nu hostar jag upp en lunga några gånger per dag. Verkar ha rätt många lungor tydligen… Sorry för att jag inte skrivit mycket, men jag tog ledigt från det mesta från tennisen.

Monte Carlo nu. Eller Frankrike spelar vi ju i eftersom Monte Carlo Country Club faktiskt ligger på Fransk mark. Inte i Monaco. Ska hur som helst bli skönt, gillar verkligen tävlingen. En av dom bästa 1000-tävlingarna, helt klart. Synd att den går på grus bara. Vi åker ner tidigt för att få ungefär en vecka på oss att träna och komma in på underlaget. och det kommer behövas. Inte bara för att grus är det absolut svåraste underlaget att ställa in sig på utan även för att jag bara tränat 2 timmar sen vi förlorade i Miami. Jag sa ju att jag tagit ledigt…

Det svåraste med gruset är rörelseschemat tycker jag. Slagen hitar man rätt fort, men det tar tid att röra sig så effektivt som möjligt. I dubbel blir det inte så mycket glidande som i singel, men desto mer start och stop och snabba vändningar. Just dessa snabba vändningar är det svåra. Med betoning på snabba… Måste sätta i foten på ett annat sätt än på hardcourt. Kan inte vara så aggressiv. Grusskorna är i alla fall packade för att hjälpa mig få så mycket grepp som möjligt.

Jag har inte så stora förhoppningar för Monte om jag ska vara ärlig. Att jag inte gillar grus är inte världens största hemlighet. Det betyder inte att jag inte kan spela på det, bara att jag inte gillar det. Att jag inte har stora förhoppningar på Monte Carlo har faktiskt inte med grus att göra. Utan helt enkelt det faktum att på alla mina starter här har jag vunnit exakt noll matcher. Så bra är jag på Rivieran…

Rätt sjukt när du tar nån vecka ledigt hur fort kroppen tappar. Har som sagt kört två pass, två timmar totalt. Armen är idag mör som fan och träningsvärk. Vaderna likaså. På bara två veckor alltså har kroppen glömt hur det är att arbeta. Nåt att tänka på den dan man väl slutar. Blir att fortsätta på gymmet direkt. Kan ju inte bli tjock igen…

Det blir nog att ligga ute rätt länge nu. Det är bättre att hålla sig i södra Europa just nu och grusbanorna här. Om vi inte går väldigt långt i Monte Carlo kommer vi nog lägga in en extra vecka efter Bukarest och då troligen Belgrad. Av två anledningar. En är ju att både jag och Horia borde vara topp 10 inför OS cutten för att underlätta för oss. Inte för att det är någon säkerhet för mig som svensk tyvärr. Och andra anledningen är att vi får en vecka extra att jobba med Ashley Fisher. Vi tyckte det kan vara bra att lägga in en 250-tävling till så att vi är alla mer bekväma i våra roller inför dom stora tävlingar som kommer. Känns som en bra plan. Får se hur våra kroppar känns dock. Men dom närmsta två veckorna är det alltså Monte Carlo och sen Bukarest. Hoppas jag kan hjälpa Horia i år till en titel hemma.

Till sist. Jag har ju blivit med Instagram. Följ mig gärna där om ni vill…

Depression.

Då var det dags för den dåliga listan. Passar ju bra att skriva den när man är ensam i ett regnigt och kallt Helsingfors denna vecka för att ta behandlingar… Förlusterna rankar jag inte bara efter dåligt spel utan precis som vinster hur viktiga matcherna var. Från 5 till 1. Naturligtvis är nummer 1 den värsta förlusten för året.

5. Jordan Kerr/Travis Parrott, Bucharest, 6/3, 2/6, 5/10

Det här var fan ingen bra match av mig. Visst, jag var dödsförkyld (om man nu kan vara det) hela veckan och kan inte förvänta mig så mycket av spelet. Men mer än så här borde jag fan kunna prestera. Svider ju så klart extra mycket för att det var Horias hemmatävling och jag ville ju ge honom chansen att vinna den, precis som han givit mig dom sista två åren.

4. Juan Ignacio Chela/Bruno Soares, Monte Carlo, 2/6, 4/6

Denna är väl egentligen inte så farlig i efterhand. Dom gick ju faktiskt till final. Men vi kom dit efter vinst i Casablanca och hade spelat väldigt bra den veckan. Det kändes som att jag äntligen skulle vinna en match i Monte. Nu gör förlusten inte så farligt ont, men då var den riktigt jobbig. Swedish Open med sponsorer var där och stöttade, så det gjorde inte saken bättre att jag vi spelade som amatörer.

3. Ruben Ramirez Hidalgo/Santiago Ventura, Madrid, 4/6, 6/3, 10/12

Vääääldigt dåligt spel av oss i denna matchen. Är väldigt irriterad på denna. I en så tuff tävling får vi en jättebra lottning. Jag menar det inte kaxigt utan i en 1000-tävling så är detta en bra lottning. Att åka på en 0-poängare på en sådan match svider ännu mer. (Förlorar du första i 1000 och Grand Slam tävlingar får du automatiskt 0 rankingpoäng som måste räknas på dina bästa resultat.

2. Bob Bryan/Mike Bryan, Wimbledon, 3/6, 4/6, 6/7

Vi slarvade i två servegame i hela matchen och det kostade oss segern. Eller en jämnare match i alla fall. Att förlora mot tvillingarna är ingen skam, det gör väldigt många varje år. Men att förlora Wimbledonfinalen för andra året i rad, ja, då gäller det att gömma alla vassa föremål som finns! Alla säger till mig vilken bedrift det är att överhuvudtaget gå till final i Wimbledon. Jag förstår det, jag lovar. Men fy fan vad ont det gör att inte vinna.

1. Mark Knowles/Michal Mertinak, Indian Wells, 6/2, 6/7, 10/12

Kanske en överraskning för många på denna förstaplatsen också. Men jag ha tänkt på det och denna förlust gjorde faktiskt ondast på hela säsongen. Ni som följt bloggen vet hur jävligt Mark Knowles kompisar uppförde sig på läktaren och blev till och med utslängda. Men efter att ha bränt en massa satans matchbollar och gå från banan som en förlorare. Ja det gjorde fysiskt ont. Verkligen fysiskt ont. Jag hade precis gjort comeback veckan innan i Davis Cup från min vadskada och hade mycket poäng att ta igen, så åker vi på ytterligare en 0 poängare. Nä, denna matchen var brutal.

Bubblare

Simone Bolelli/Fabio Fognini, US Open, 6/1, 6/7, 4/6

Vi spelar helt ok i denna matchen. Jag servar vi 5/4 i andra sets tiebreak men vi lyckas inte knyta säcken. Sen låser sig min rygg i mitten av tredje och jag kan inte serva ordentligt efter det. Närmare en semifinal i en grandslam är svårare att komma. Inte rolig denna matchen heller, men eftersom vi spelade bra så blir den bara en bubblare.

Sådär ja. Nu kommer man vara deppig i en vecka och gråta sig igenom julafton. Men hoppas ni är nöjda!!!!!!

Snabbt ner på jorden…

Ja… Monte blev ju inget vidare. Som vanligt. Jag vet inte vad det är men alla gånger jag spelat Monte Carlo så har jag spelat bedrövligt. Det har känts osäkert, stressigt, frustrerande och en massa andra dåliga saker. Jag vet inte varför. Vi tränade på helt ok dagarna innan och på inbollningen på morgon kändes det riktigt, riktigt bra. Det kändes som att nu jävlar kommer vi göra någonting bra här. Och sen… platt fall…

Hade litet snack med Bjösse om det, att just i vissa turneringar så verkar det inte funka, hur mycket man än förbereder sig. Det knyter sig liksom. Det är inte nerver jag pratar om nu, jag var inte nervös att spela Monte. Utan av någon anledning spelar man inte lika bra som vanligt på vissa platser. Som jag tog upp en gång för nåt år sedan. Jag kommer inte spela Halle mer eftersom jag spelat den 4 eller 5 gånger och alltid katastrof mer eller mindre.

Så det var bara att kastas sig på SAS-flighten till Kastrup och sen till Båstad. En hel dag hemma i Sverige!!! Otroligt! Bra väder också. Uträttade lite ärenden, gick till banken, tog en kaffe, tog en promenad förbi tennisen. Det gör jag alltid när jag har tid, ner till havet och hämta energi, ladda batterierna. Fika med min kompis Fredrik Bergh på eftermiddagen och sen tog jag ut familjen på middag på kvällen. Livskvalitét på hög
nivå.

Nu sitter jag på min favoritflygplats Kastrup igen och väntar på min flight till Barcelona. Rätt dyrt att flyga dit just nu eftersom det är påsklov eller nåt. Då reser en del människor tydligen… Så det fick bli med ett stopp i Frankfurt innan jag flyger vidare till Barcelona. Hatar Frankfurts flygplats.

Efter Barcelona blir det en vecka ledigt. Vi känner oss lite slitna. Den där satans USA-trippen tar musten ur dig. Dessa tvåveckorstävlingar är för jobbiga bara. Smart av ATP att skriva ett 50 års kontrakt, eller vad det var, med Indian Wells och Miami att deras tävlingar ska få vara två veckor. Det pajar ju hela säsongen och för andra tävlingar. Hur som helst, ledigt alltså och sen blir det Rom, Madrid, Düsseldorf, Paris, Queens, S’Hertogenbosch, Wimbledon, Davis Cup, Båstad. Vilken jävla schema det kommer bli. Och avslutningen är ju sinnessjuk egentligen. Gräs ute, hardcourt inne, grus ute. Om ingen av oss är skadade då är det ju ett mirakel… Får se om vi kan ta ledigt nån av gräsveckorna. Men det är svårt att göra det när det är vårat bästa underlag. Och Mastersturneringar kan man ju inte heller ta ledigt från.

Avslutar med en liten undran bara om www.tennis.se. Jag har sagt till förbundet några gånger att fixa till hemsidan och skriva ännu mer om ATP och WTA. Enligt min uppfattning är det det som är mest intressant för folk och även den bästa reklamen vi har för svensk tennis. Inte för att vara självisk nu, (jag menar verkligen det!!!), men när jag lyckas vinna en titel i Casablanca, inte den största på touren det erkänner jag, och på hemsidan står det nåt om att den nordligaste vintertouren är avgjord. Inte ett pip om titeln. Då tycker jag man är fel ute. Visst det stod att vi var i final, men… Igen, inte för att det ska stå en massa om mig, men det kunde varit Simon Aspelin eller Johan Brunström som vunnit. Jag tycker bara att vi har inte många spelare på touren och hemsidan borde verkligen pusha fram dom vi har just nu. Men det kanske bara är min åsikt…

Career best i Monte.

Härligt när man bara blir bättre och bättre. Har ju aldrig passerat första rundan här nere innan…

Avslutade kvällen med en trevlig middag med Swedish Open och Stockholm Open gänget. Vi åt inte bara mat…

Årets första.

Nu känner jag mig renare. En titel och vara i Monte Carlo, sämre kan man ha det. Skönt att komma därifrån, jag gillar det inte alls faktiskt. Det finns säkert folk som blir förolämpande att jag säger så om Casablanca, men det är min åsikt. Jag gillar inte stället överhuvudtaget. Fast av någon konstig anledning så är jag obesegrad på Marockansk mark. Hur går den ekvationen ihop? Nu ska Marocko vara otroligt fint vid kusterna, så jag ska inte dra hela landet över en kam… Antar att åka till Marocko och bara vara i Casablanca är som att åka till Thailand och bara vara i Bangkok. Ingen höjdare i längden det heller. Bloggsyster fröken Arvidsson har gett mig rätt mycket pikar att jag vinner en massa matcher när jag är negativt inställd till stället eller tävlingen jag spelar. Det är rätt konstigt, men det har blivit så några gånger har jag märkt… Fy fan vad jag hatar Monte Carlo och tävlingen här!!! Kom igen nu då!!!!!

Vår träning inför Monte Carlo gick alltså precis så bra man önskar och istället för bara träning blev det en titel och 250 poäng. Känns overkligt egentligen eftersom vi bara hade 2 dagar på oss med träning. Turligt nog så hade väl dom flesta lika lite förberedelse, mer eller mindre. Matchen igår var nästan ett skämt. Jag tror jag hade 4 missade returer på hela matchen och 2 unforced errors. Nåt i den stilen enligt den statistik jag för i mitt huvud under match. Denna statistik är normalt sett helt sjukt fel, men när jag tänker efter så är jag nog inte så fel ute denna gången. Det var helt sjukt. Vi spelade riktigt bra, utan att serva speciellt bra. Inte för att vi servade dåligt, det gör vi aldrig. Men vi letar båda fortfarande efter lite mer snärt och placering. Jag vet att man inte får klaga eller hitta saker man inte är nöjd med när man vinner en finale med 6-2, 6-1. Men vill man inte bli bättre hela tiden så blir man heller inte bättre.

Vi kanske borde leta upp den snubben som kom fram till Horia i början av veckan. Han kunde ingen engelska utan bara några enstaka ord och använde tecken för att göra sig förstådd. Han pekade på Horia och sen på sig själv och slog ihop händerna och sa orden ”pray” och ”for” och pekade på Horia igen. Sen fortsatte han med ”you”, ”win”, ”trophy”. Och avslutade med att peka på Horia igen och ”you”, ”give”, ”money”. Alltså, han erbjöd sig att be för våran framgång och när vi sen vann så skulle vi ge honom pengar för att han fixade titeln åt oss. Vi garvade åt det hela, inte så han såg det såklart. Men vi garvade ännu mer när vi märkte innan finalen att han är en linjedomare….!!!

På flygplatsen bevisades det för mig att det stället inte är som andra. Jag har 250 av dessa pengarna kvar i fickan och tänkte att jag måste ju göra av med dom. Går in i en affär och ska handla strumpor. Då säger hon i affären att jag inte kan betala med den lokala valutan utan bara euro. Hur sjukt är inte det? För det första att man inte kan betala med landets valuta och sen att den enda valuta som accepteras är euro…i Afrika!!!

Avslutar med lite matklassiker från denna resa och favoriten i repris fanns ju själklart med på menyn här.

Det roliga med denna bilden här ovan är att när Horia stod där bredvid värdinnan och sa, no, I don’t think I am going to try this, så svarade hon med, “Why? Are you playing today?” Jag tycker det är sjukt roligt. Maten är alltså inte så bra, så spelar du idag ska du inte riskera det.

Slut på maten men två bilder kvar.

Jag hatar fortfarande grus.

Inget mer Monte…

Det blev en snabb visit i Monte Carlo i år igen. Och inte spelades det så bra tennis från min sida heller. Igen… Kände mig som en mygga igår måste jag erkänna. Jag servade bra och volleyn kändes ok. Men herregud vad jag returnerade dåligt och var ännu sämre från bakplan. Som tur är kan man vinna många matcher i dubbel om man bara servar bra och petar in någon retur då och då. Det är ju svårare att bryta någon som servar bra i dubbel jämfört med singel. Du har en kille på nät som stör och du har mindre yta att sätta in returen på. Dessutom räcker det inte med att bara peta in returen, du måste slå den med tryck eller extra bra placering. Så det var ju det som gjorde att vi till slut borde ha vunnit matchen fast jag var inte var på topp.

Jag kan ge ett exempel på hur dålig jag kände mig från baslinjen så ni förstår. Vid vår första matchboll av två så servar Ivan en andraserve på min forehand som jag slår in, på bollen som kommer tillbaka tänker jag att jag ska rulla den lågt över när på Almagro som står där framme. Det blev inte riktigt så. Den studsar en halvmeter från nätet… på våran sida… Bra Robert. Jag skämdes verkligen under delar av matchen, för jag gjorde sådana grova misstag ibland.

Men man måste försöka se det positiva i sådana matcher när man känner sig under isen och i det här fallet är det ju att vi hade faktiskt matchbollar på två fantastiska tennisspelare, som Ivan och Nicolas verkligen är. För några år sedan om någon hade sagt att jag skulle spela 7-5, 5-7, 9-11 mot dom två spelarna hade jag känt mig stolt och tyckt att jag är bra. Men så känns det inte nu. Jag var otroligt knäckt igår kväll och kunde inte sova alls. Nu när jag skriver det känns det lite konstigt att hacka på mig själv och säga att man var bedrövlig eftersom vi var så nära. Men det var så det var. Ingen välspelad dubbel från något håll faktiskt.

Vi spelade som sagt sist av alla och fick göra det under belysningen på centern. Mitt under matchen händer något som jag aldrig upplevt innan. I slutet av första set så börjar det röra sig en hel del på läktarna. Då är städgruppen ute med soppåsar och plockar upp skräp på läktarna. Detta pågick under resten av matchen. Så mitt under matchen och mitt under bollarna går ca.15 personer runt och plockar skräp. Rätt förolämpande faktiskt. Lite som att den stora koncerten precis slutat och några lokalartister får äran och sitter och jammar på scenen medan arenan håller på att städas efter folket gått hem. Jag sa till en tourmanager för ATP efter för dom tittade på matchen. Jaså, det märkte vi inte sa dom då. Orkar inte med dom ibland. Svårt att missa 15 personer som går omkring på nästan tomma läktare. Alla vi spelare märkte det i alla fall. Men det var ju inte därför vi förlorade.

Hade en snabb lunch med Tompa Jo innan jag var tvungen att sticka iväg. Alltid kul. Ikväll kör Monte Carlo showen igång och jag kan inte se den i år heller på grund av min förlust i första rundan. Jag har ju nämnt den här showen innan om ni minns. Spelarna har olika sketcher där vi mer eller mindre förolämpar varandra eller har roligt på varandras bekostnad. Skadeglädjen är ju den största glädjen på touren. Men Bruno Soares känner sig inte bekväm med den roll han kommer spela ikväll. Vi blir ju alltså tillfrågade att medverka, det är en rätt stor cirkus runt omkring den här kvällen och mycket planering. Hur som helst. Han ska spela Shakira. Och Juan Monaco ska spelar Rafael Nadal. Bruno ska dansa omkring på scenen så sexigt som möjligt och Juan ska som sagt vara Rafa. Jag antar att ni sett musikvideon redan med dessa två. Nu kommer Bruno och Juan inte kyssas, hoppas jag… Men i videon går det ju lite hett till. Bruno är alltså inte bekväm med detta eftersom Rafas flickvän även är här, så det kommer nog bara väcka dåliga minnen hos dom båda. Hoppas dom stryker den scenen från programmet.

Next Page »