Inget mer Monte…

Det blev en snabb visit i Monte Carlo i år igen. Och inte spelades det så bra tennis från min sida heller. Igen… Kände mig som en mygga igår måste jag erkänna. Jag servade bra och volleyn kändes ok. Men herregud vad jag returnerade dåligt och var ännu sämre från bakplan. Som tur är kan man vinna många matcher i dubbel om man bara servar bra och petar in någon retur då och då. Det är ju svårare att bryta någon som servar bra i dubbel jämfört med singel. Du har en kille på nät som stör och du har mindre yta att sätta in returen på. Dessutom räcker det inte med att bara peta in returen, du måste slå den med tryck eller extra bra placering. Så det var ju det som gjorde att vi till slut borde ha vunnit matchen fast jag var inte var på topp.

Jag kan ge ett exempel på hur dålig jag kände mig från baslinjen så ni förstår. Vid vår första matchboll av två så servar Ivan en andraserve på min forehand som jag slår in, på bollen som kommer tillbaka tänker jag att jag ska rulla den lågt över när på Almagro som står där framme. Det blev inte riktigt så. Den studsar en halvmeter från nätet… på våran sida… Bra Robert. Jag skämdes verkligen under delar av matchen, för jag gjorde sådana grova misstag ibland.

Men man måste försöka se det positiva i sådana matcher när man känner sig under isen och i det här fallet är det ju att vi hade faktiskt matchbollar på två fantastiska tennisspelare, som Ivan och Nicolas verkligen är. För några år sedan om någon hade sagt att jag skulle spela 7-5, 5-7, 9-11 mot dom två spelarna hade jag känt mig stolt och tyckt att jag är bra. Men så känns det inte nu. Jag var otroligt knäckt igår kväll och kunde inte sova alls. Nu när jag skriver det känns det lite konstigt att hacka på mig själv och säga att man var bedrövlig eftersom vi var så nära. Men det var så det var. Ingen välspelad dubbel från något håll faktiskt.

Vi spelade som sagt sist av alla och fick göra det under belysningen på centern. Mitt under matchen händer något som jag aldrig upplevt innan. I slutet av första set så börjar det röra sig en hel del på läktarna. Då är städgruppen ute med soppåsar och plockar upp skräp på läktarna. Detta pågick under resten av matchen. Så mitt under matchen och mitt under bollarna går ca.15 personer runt och plockar skräp. Rätt förolämpande faktiskt. Lite som att den stora koncerten precis slutat och några lokalartister får äran och sitter och jammar på scenen medan arenan håller på att städas efter folket gått hem. Jag sa till en tourmanager för ATP efter för dom tittade på matchen. Jaså, det märkte vi inte sa dom då. Orkar inte med dom ibland. Svårt att missa 15 personer som går omkring på nästan tomma läktare. Alla vi spelare märkte det i alla fall. Men det var ju inte därför vi förlorade.

Hade en snabb lunch med Tompa Jo innan jag var tvungen att sticka iväg. Alltid kul. Ikväll kör Monte Carlo showen igång och jag kan inte se den i år heller på grund av min förlust i första rundan. Jag har ju nämnt den här showen innan om ni minns. Spelarna har olika sketcher där vi mer eller mindre förolämpar varandra eller har roligt på varandras bekostnad. Skadeglädjen är ju den största glädjen på touren. Men Bruno Soares känner sig inte bekväm med den roll han kommer spela ikväll. Vi blir ju alltså tillfrågade att medverka, det är en rätt stor cirkus runt omkring den här kvällen och mycket planering. Hur som helst. Han ska spela Shakira. Och Juan Monaco ska spelar Rafael Nadal. Bruno ska dansa omkring på scenen så sexigt som möjligt och Juan ska som sagt vara Rafa. Jag antar att ni sett musikvideon redan med dessa två. Nu kommer Bruno och Juan inte kyssas, hoppas jag… Men i videon går det ju lite hett till. Bruno är alltså inte bekväm med detta eftersom Rafas flickvän även är här, så det kommer nog bara väcka dåliga minnen hos dom båda. Hoppas dom stryker den scenen från programmet.

Bana 1. Det vita huset i bakgrunden var tidigare Karl Lagerfelds.

Paul Hanley smutsar ner min bil!

Monte Carlo.

Monte Carlo mot casablanca…..hmmm…. Ok, jag tar nog Monte… Jag tror det är svÃ¥rare att Ã¥ka frÃ¥n tvÃ¥ mer olika veckor pÃ¥ ATP touren. Rätt kul att verkligen se skillnaden pÃ¥ ställen sÃ¥ här vecka efter vecka. Skönt att vara här i alla fall. Jag gillar verkligen Monte Carlo. Att besöka. Hur kan man inte gilla det? Sol, hav och otroliga bilar överallt. Men jag har svÃ¥rt att se mig själv bo här.

Tog som sagt morgonflyget frÃ¥n Casablanca. Hade en returbiljett till Paris, men tyckte det var bättre att köpa en helt ny biljett Casablanca-Nice istället för att flyga till Paris för att sen ta ytterligare ett flyg. Nä, ibland är det bättre att betala lite mer för att anlända bättre och bekvämare. (Även om jag fick flyga med Royal Air Maroc…) Nu tror jag priset hade varit rätt lika i vilket fall som helst. Landade 13.10 i Nice, upphämtning direkt till hotellet. Checka in, ställa väskorna pÃ¥ rummet, ta ut smutstvätten och ta en bil till klubben. Väl där gick jag direkt och Ã¥t lunch. Där hände en rätt rolig grej.

Jag sitter och käkar, Rafa Nadal kommer in till spelarrestaurangen och en par hoppar pÃ¥ honom och frÃ¥gar om en autograf. (Fast man inte fÃ¥r göra det inom dom officiella spelaromrÃ¥dena pÃ¥ tävlingar egentligen.) Men han är ju schysst sÃ¥ han tar pennan. Nu börjar paret säga vilket namn det ska skrivas i och lite fler önskemÃ¥l. SÃ¥nt kan vara lite jobbigt, det tycker även jag dom 4 gÃ¥ngerna jag skrivit min autograf. Hur som helst, han skriver och mannen frÃ¥gar om han pratar franska. Nej svarar Rafa och mannnen babblar vidare pÃ¥ franska, som dom alltid gör… DÃ¥ kläcker Rafa snabbt ur sig: “I also don’t undertand, no…” Han har humor den där spanjoren!

Match imorgon. Lindstedt/Kohlschreiber mot Ljubicic/Almagro. Tuff lottning tycker jag. Vi spelar sista match pÃ¥ centern. Ska bli kul, det är en klassisk bana. Känns även kul att jag kan hjälpa till sÃ¥ att Ivan, Philipp och Nicolas fÃ¥r spela en match pÃ¥ center courten. Jag menar, det är ju tack vare mig som vi fÃ¥r spela matchen där…

Casablanca.

Mästare.

Nämen, Casablanca är ju världens bästa stad. Det är ju världens bästa tävling. Med världens bästa folk. Med….nja… kanske är lite färgad just nu sÃ¥ här under kvällen efter matchen. Men som jag sa innan är Casablanca som tävling var inte sÃ¥ illa som jag trodde. Förtjänar inte sitt rykte. Men ingen rök utan eld antar jag, förr var den sämre. Hur som helst, fy fan vad sköööööööööööööööööööönt!!!!

Efter den här jävla inledningen pÃ¥ säsongen kunde jag inte önskat mig en bättre vecka. Jag skrev ett sms till Horia innan jag flög ner och sa att jag kommer bara hit ner för att vinna tävlingen, inget annat duger. Schysst att han tyckte likadant dÃ¥. Det har varit en riktigt jobbig period hittills i Ã¥r, med mycket upp och ner. Men nu känns det rätt bra om jag ska vara ärlig. (Hoppas det kan fortsätta sÃ¥här nu…) Även om tennisen kan bli mycket bättre, för vi spelade faktiskt inte sÃ¥ bra denna veckan. Ja, jag vet att det lÃ¥ter sjukt divigt, men sÃ¥ är det. Ibland känns det inte bra, men av nÃ¥gon anledning har man marginaler pÃ¥ sin sida. Att vinna när man inte spelar bra är en otroligt skön känsla med! Lite som att, fan jag kan ju vinna fast jag inte spelar pÃ¥ topp. Jag kanske är rätt bra pÃ¥ tennis i alla fall…

Dagen började ändÃ¥ rätt bra. Klockan 16.00 här, 18.00 hemma, gick sign in tiden ut för Monte Carlo och jag kom in med Kolskrivaren. (Kohlschreiber) Otroligt skönt att fÃ¥ en ny chans att göra nÃ¥gonting bra ifrÃ¥n sig i en masterstävling, fast det inte är en masterstävling…. fast det är det. Matchen idag dÃ¥? Jo, vi började riktigt bra och för första gÃ¥ngen sÃ¥ spelade vi bra samtidigt. Det är ju det som är viktigt i dubbel, att tajma in spelet sÃ¥ man spelar bra samtidigt. Ofta händer det att nÃ¥gon spelar bra i nÃ¥gra game och sen när den andre väl börjar ta tag i saker och ting, försvinner helt plötsligt den som spelade bra. SÃ¥, inget snack om första set. Sen otroligt, otroligt slarvigt servegame i min serve. Vi har chanser att bryta tillbaka, även upplagt läge, men vi chokar. SÃ¥ det bli supertiebreak. Vi tar toalettbreak och jag säger, nu mÃ¥ste vi bara spela varje poäng, vi har hela tiden häng i deras servar sÃ¥ vi kommer fÃ¥ chanser och vi kommer vinna. Visst, 1-5 i baken direkt. Fan. Men det kändes inte hopplöst, andra serve mot mig och jag lägger ner den pÃ¥ fötterna och Horia tar hand om returen. Perfekt, tvÃ¥ bra servar och det är 4-5. DÃ¥ känner jag, fan det kan nog gÃ¥ vägen ändÃ¥ och vi gÃ¥r till 8-5 och vinst 10-7. Otroligt skönt!!! (Sa jag det innan?)

Vi firade med buffét idag igen, utan hjärna… Sen Ã¥kte vi upp till baren pÃ¥ 28e vÃ¥ningen och jag tog mig en 18 Ã¥rig Glenfiddich och han en öl. MÃ¥ste ju fira lite. Livskvalitét tycker jag. Sitta i en bar efter man vunnit en turnering och sen prata om matchen/matcherna. Härlig känsla.

Men ingen rast ingen ro. Väckning klockan 05.30 för ett morgonflyg till Nice och sen förbereda mig för våran tuffa lottning i Monte Carlo. Vicht.

Finalförlust.

Dom förluster som gör ondast är dom som kommer i finaler. Om vi nu utesluter inom landslagssammanhang. Det är bland det värsta som finns tycker jag. AlltsÃ¥, jag förlorar inte hellre i första rundan, men det gör ondare att förlora en final. Allt enligt mig… Man spelar ju för att vinna titlar och gÃ¥ upp i ranking, sÃ¥ när man är sÃ¥ nära men ändÃ¥ inte räcker till. DÃ¥ har jag väldigt svÃ¥rt att smälta det. Matchen igÃ¥r var av hög kvalitét och spelades inför fullt hus. Jag har inget emot om alla hÃ¥ller pÃ¥ mina motstÃ¥ndare, det är bara inspirerande och kör att man vill förstöra hemmafesten lite mer. Ett break i varje set och det var klart. Fan. Den där Llodra träffade bollen rätt bra den här veckan. Jag skulle nog vilja pÃ¥stÃ¥ att han har den äckligaste serven i världen. Man blir essad hela tiden känns det som utan att han servar hÃ¥rt som ett monster. Han servar inte löst pÃ¥ nÃ¥got sätt, men han har en otrolig placering pÃ¥ bollarna. Inte mycket att göra. Vi hade en breakboll och tog den inte. En breakboll är inte mycket dock. SÃ¥, jag kan inte säga att vi hade mÃ¥nga chanser.

Det var bara att Ã¥ka “hem” till hotellrummet och packa väskan. Alarmet ringde 06.30 för att ta taxi till tÃ¥gstationen i Marseille, sen tÃ¥get till Nice, sen taxi till flygplatsen här och checka in pÃ¥ flyget till Dubai. Ingen rast ingen ro. Skönt att jag och Arnaud kom in i dubbeln. Jag har ju 300 poäng och försvara, sÃ¥ det hade varit mindre kul att förlora dom liggandes i en soffa. Federer blev sjuk och drog sig ur, vilket var tur för oss för han hade planerat att spela dubbel med. SmÃ¥ marginaler utanför banan med ibland.

En klassiker med taxin här i Nice. jag hoppar in, han kör till flygplatsen och taxametern stÃ¥r pÃ¥ 18 Euro senast jag kollade. 5 minuter senare är vi framme och han säger 32 Euro. Det kan inte stämma säger jag. Jo, det är minimum för att Ã¥ka till flygplatsen. Jag orkar inte brÃ¥ka mer, är trött och grinig och ger han pengarna. Kom ihÃ¥g förra Ã¥ret när jag tog en taxi i Monte Carlo. Tog den till klubben och det tog bara nÃ¥gra minuter. DÃ¥ kostade det 10 Euro vilket ocksÃ¥ var för mycket för den korta resan, men dÃ¥ sa han att det spelar ingen roll i Monte. Det kostar 10 Euro vart man än Ã¥ker. Det är lite speciellt pÃ¥ rivieran…

Jag vet inte vad det är med Franska turneringar och fransmän. Dom spelar alltid sin bästa tennis här och jag kan inte komma ihÃ¥g senast det var en Fransk turnering UTAN en fransman i final. Dom spelar alltid hur bra som helst hemma. Utan i just den stora, Franska Öppna. Lite lustigt det där. Själv spelar man ju nästan alltid som sämst i BÃ¥stad och Stockholm…