Listdags!

GLÖMDE BORT EN MATCH SOM JAG TÄNKTE PÅ NÄR JAG GJORDE LISTAN MEN AV NÅGON ANLEDNING GLÖMDE JAG SKRIVA IN DEN. SÅ JAG FICK ÄNDRA… (MARC LOPEZ/JUAN MONACO, BARCELONA, 6/0, 6/2 FICK INTE PLATS LÄNGRE.)

I brist på annat att skriva om, tänkte jag att jag kunde ju skriva en topplista eller några. Så vi kör på det. Såg ju att Sofia hade gjort en slags lista så jag får ju inte vara sämre. Börjar med topp 5 bästa matcherna för året. Mina matcher alltså, inte dom där Federer eller Nadal. Dom kan ju alla se på när dom spelar. Så då berättar jag om mina istället. I vissa av matcherna är det bara själva spelet som gör att matchen tar en topp placering, men även hur viktig matchen var spelar in.

5. Simon Aspelin/Julian Knowle, Miami, 6/2, 6/2.

Efter en otroligt tung förlust i Indian Wells i turneringen innan där vi hade flera matchbollar var vi rätt spända inför den här matchen. Över 2 veckor hade gått mellan matcherna så osäkerheten innan var rätt stor. Vi hade tränat med Simon hela veckan också så det hjälpte väl inte. Men vi spelar otroligt stadigt och det gick helt klart mycket lättare än vad vi väntat oss.

4. Novak Djokovic/Nenad Zimonjic, Davis Cup Halmstad, 6/4, 7/6, 7/5.

Simon har fruktasnvärt ont i armen, jag har ont i handleden. Vi har båda varit tvungna att ta magnet röntgen för våra skador under veckan och våra träningar har inte varit optimala. Att Novak inte spelade bra rör mig inte i ryggen. Det är den bästa match jag och Simon spelat ihop. Simon är matchens spelare och spelar praktiskt taget felfritt. En passande avslutning på vårat Davis Cup äventyr ihop. Pepperdine studenterna som fick äran att ta hand om Sveriges dubbel i Davis Cup matcherna. Det trodde vi aldrig när vi gick på universitetet samtidigt.

3. Mahesh Bhuphati/Leander Paes, London WTF, 7/6, 6/1.

Debut i WTF, fullsatt arena, alla tittar på dig. Mycket intryck att ta in under denna tävlingen. Därför tycker jag detta är våran näst bästa match för året. Svängigt första set och ett fantastiskt andra set. Vänner på läktare och i boxen. Underbar känsla. Den skönaste vinsten för året, helt klart, men ändå inte nummer 1 på listan.

2. Arnaud Clement/Lukas Dlouhy, Wimbledon, 3/6, 6/1, 4/6, 6/4, 14/12

Kvarten i Wimbledon. Mycket som står på spel. Mycket poäng att försvara. Matchen spelas över två dagar eftersom vi fick bryta för mörker efter första set. Sista set är bland det mest spända set jag någonsin spelat. Minsta misstag, minsta släpp av fokus i din serve och matchen är över. Vi fick hela tiden serva för att hålla oss kvar i matchen. Horia servar sitt bästa servegame när han servar för matchen vid 13-12. Total lycka.

1. John Isner/Sam Querry, Miami, 6/4, 6/4.

Nån kanske blir lite förvånad, men hade ni sett matchen så hade ni inte varit det. Fråga deras coacher, fråga Fidde Rosengren som satt och såg matchen på plats. Ur personlig synvinkel är detta min absolut bästa match i karriären. Jag har aldrig spelat en bättre dubbelmatch. Någonsin. Vi bryter faktiskt Isner 3 gånger under denna matchen och jag tycker att han servar med badbollar. Så bra har jag aldrig sett en tennisboll, jag kan inte missa. Varje gång vi ses pratar John fortfarande om hur jag returnerade i Miami. “You love my serve!” brukar han säga. Jag ljuger och säger “Yes”…

Bubblare.

Julien Benneteau/Nicolas Mahut, Roland Garros, 6/2, 6/4.

Jag fick inte plats med denna matchen på listan, men kände att jag var tvungen att nämna den ändå. Jag hade aldrig passerat andra omgången i Paris och nu spelade vi för en plats i kvarten. Vi börjar matchen i ett rasande tempo och dominerar totalt. Vi tystar till och med ner den stolta franska publiken. Horia är helt vild i denna matchen och håller världsklass hela matchen igenom.

Så, det var första listan det. Nästa inlägg blir deppigt. Bottom 5. Kommer om nån dag. Ska bara supa ner mig först så jag klarar av att skriva det.

Sofia slänger ju även in lite muskivideos ibland. Jag vill vara lika poppig och cool som hon. Fast vi har nog lite olika musiksmak… Otroligt bra remix av en redan bra låt det här. Skruva upp volymen!!!

Liten flashback från Miami.

Barca.

Precis kommit tillbaka till rummet efter en otroligt god middag på min nya favorit restaurang här i Barcelona. No Solo Pizza. Om ni är och besöker Barcelona nån gång, gå för fan dit. Bästa italienska mat jag någonsin ätit utanför…..Italien. Claudio Pistolesi tog oss dit för några dagar sen och ikväll gick jag och Simon dit, med Kevin Anderson i släp. Jag äter mycket och äter alltid upp. Men båda gångerna har jag inte orkat förrätten utan varit tvungen att spara mig till huvudrätten. Det händer aldrig, och nu har det hänt två gånger. Eller vad sägs om denna mozarella burata med tomater?

Så nu ligger man i sängen efter den middagen och kollar andra halvlek mellan Barca och Real. Livskvalitét… Eller i alla fall så mycket livskvalitét man kan ha på den här satans touren.

Match imorgon äntligen. Klassiskt när man åker ner nån dag tidigare för att man vill få in nån extra träning på gruset här nere så visar det sig att man nästan får en träningsvecka. Men nu är det äntligen match.

Lite jobbigt med träning här. Dom har bara 3 banor onsite. Och som ni vet vid det här laget vill man ju alltid träna på dom banorna som man spelar match på. Grusbanor skiljer sig mycket från varandra, precis som alla andra underlag. Men man kan bara boka tider på 2 banor eftersom den tredje banan hålls öppen för en viss Rafa. Det är ju sjukt. Jag frågade dom som har hand om bokningen om det var så och dom sa bara si… Ska karln träna 10 timmar om dan??? Ge han 3 timmar och låt resten av oss träna också!!!

Tuff match som fan imorgon. Vi möter Marc Lopez och Juan Monaco. Ni som inte vet vem Marc Lopez är så är han en otroligt lurig liten spanjor som spelar dubbel lite annorlunda. Han har inga vapen alls egentligen, men han är otroligt bollsnål och listig som en räv. Gillar inte alls att möta honom på grus, så vi kommer nog spela mer till Monaco, hur sjukt det än låter. Där vet du i alla fall mer eller mindre vad som kommer från hans rack… Men vi får se hur det blir med det.

Den där Messi är inte så dålig.

Bad luck till tjejerna i Fed Cup. Bara att bryta ihop och komma igen. Förlora kommer man alltid göra i tennis. Vissa är dock tyngre än andra…

Ser fram emot en vecka ledigt efter Barcelona. Har varit mycket tennis tycker jag. Även om jag varit borta 6 veckor för min skada känner jag att det blivit mycket. Kanske för att jag är så gammal nu… Men den här tiden på året, efter Indian Wells och Miami är jobbig. Just för att IW och Miami tar så mycket energi att spela. Två veckors tävlingar borde förbjudas. Utom Grand Slams såklart.

På väg hem.

Hade tänkt skriva det här inlägget när jag var i loungen på Miamis flygplats men jag träffade Jocke Nyström med fru Nettan och deras dotter. Så vi satt och snackade istället. Sen kom den svenske domaren Mohamed Lahyani och satte sig också, så det blev lite svenskt snack. Mohammed hade fått ett plakat från världens kortaste match han dömde i Wimbledon mellan Isner-Mahut och jag såg honom ute i terminalen bli fotad med ett fan antar jag. Det är inte bara spelarna som är kändisar i USA…

Så nu sitter jag på flyget mellan Miami och München och knappar lite för att sen sätta in inlägget väl framme i loungen på Münchens flygplats.

Ska vi ta lite om matchen först? Ja, jag måste väl det. Det var inte våran bästa match, i alla fall inte min. Som jag sagt innan så vet jag inte vad det är, men jag har svårt att spela när solen ligger lågt, i alla fall på östkusten i USA verkar det som. Nu överanalyserar jag säkert allting som vanligt för att hitta ursäkter. (Även fast jag är rätt bra på att säga att jag är bedrövlig utan att ursäkta mig för förluster.) Men jag tycker det är svårt med avståndsbedömingen verkar det som. Någon expert därute som kan säga om det stämmer eller ej? Eller måste jag till en psykolog? Mer än vanligt…

Daniel och Max spelade bättre än vad jag sett dom göra på väldigt, väldigt länge. Vi fick slita i nästan alla vårra servegame och klarade av breakboll efter breakboll. Till slut vid 5-5 i första får vi en egen och det är spel på bollen som avslutas med en katastrofal lobb av mig som jag inte tror har landat än faktiskt. I en sådan här match där vi får mycket färre chanser än vad vi ger bort så måste man ta den när den kommer. Och som ett brev på posten tappar vi Horias serve direkt efter.

Sen sker det som ofta sker när en match väger lite sådär och det bättre laget för dagen får sitt break. Ketchupeffekt. Vi blir totalt överkörda. Visst, från 0-4 i andra är vi väl inte så kämpaglada, men cred till dom. Mycket bra spelat.

Jag är dock irriterad på hur oproffsiga ATP är ibland. Vi blev flyttade till centrecourten i sista stund. Matchen innan var klar 16.45 och nightsession började 19.00. ATP kommer när matchen innan praktiskt taget är slut och säger att vi kommer bli flyttade, det kan ta 5 minuter. Men jag måste värma upp, tejpa ryggen och värma vaden säger jag. Ok då får jag bara till svar. Nu flyttade vi oss ändå och vi fick hela 15 minuter på oss att göra oss i ordning. Vad som irriterar mig är att det kan fan inte vara så svårt att innan Fish-Ferrer börjar som startade innan 15.00 komma och säga till oss att om matchen slutar innan 17.00 så går ni på centre courten. Då är ju alla förberedda!!!

Kvällen avslutas med att jag, Horia och Andrei Pavel går ut till South Beach igen för att säga ”hej då”. Men kvällen blev inte som jag tänkt mig. Det var sjukt fuktigt igår och eftersom vi är på Vita igen där deras lounge är utomhus, så blir jag bra svettigare och svettigare. När jag känner att jag inte vet om jag precis tränat eller om jag simmat med skjortan på, så är det dags att avsluta kvällen. Kände mig inte otroligt fräsch… Hem och sova istället. Det har ju blivit en eller annan kväll framför en bar här i Miami, så det var väl bara passande att vi skulle vara bakom en bar också på våran day off.

Vi fick vara bartenders i Bompay Sapphire baren på tävlingen och mixa drinkar. Rätt kul faktiskt. Här är länken till artikeln.

Som ni säkert redan läst så kommer vi spela World team Cup igen. Jag tackade ja, till det wild card som tävlingen erbjöd mig. (Eller Robin kanske det var.) Otroligt kul tävling det här. Rätt avslappnad stämning eftersom det inte är så många spelare som på en vanlig tävling och tävlingen behandlar alla otroligt väl. Sen har jag ju också ett av mina absolut starkaste tennisminnen därifrån. Robin, Tompa Jo och jag blev ju världsmästare här 2008. Finalmatchen var otrolig mot Ryssland där Robin krossade i sin singel, Tompa torskade i 3 set, jag och Robin vann den avgörande dubbeln efter att ha räddat matchbollar. Fantastiskt kul. Extra skönt var det att sätta dig ryssarna eftersom dom spenderat timmen innan dubbeln med att försöka psyka mig med hur mycket pengar som stod på spel. Sug på den ruskis…

Ska bli kul att se hur Lindell kommer stå sig mot starkare motstånd än det han tampas mot just nu. Jag gillar hans inställning och hoppas han kan ta tillvara på den här chansen. Laget är alltså Söderling, Aspelin, Lindell och Lindstedt.

Nu kommer jag vara hemma i mindre än ett dygn, sen iväg till Kajsablanca. Inte världens roligaste ställe, men vinsten där förra året vände min säsong. Vi skulle dragit oss ur om vi gick till semi i Miami, men nu ser vi den mer som en träningsvecka för att komma igång till Monte Carlo. Det är ju faktiskt lite svårt att träna hemma i Sverige på grus just nu.

Twin Towers.

Otroligt skön seger idag. Mot twin towers, Isner/Querry. En av dom absolut bästa matcher som jag någonsin spelat. Så jag fortsätter min personliga resa på att inte förstå tennis eller min kropp. Vaknade stel som en pinne i morse igen, om än bättre än igår. Lugn inbollning och jag känner att det kan nog bli för tufft idag. Sen går vi in och faktiskt kör över dom. Vi lyckas med det omöjliga och bryter Isner inte en gång, inte två gånger, utan tre gånger. (Vi tappade Horias serve en gång.) Jag vet inte om John någonsin blivit bruten 3 gånger på två set. Nu kanske jag blåser för mycket rök upp min egen bakdel, men fan vad det gick bra idag. Alltså, så som jag känner mig i ryggen ska jag inte kunna spela så här bra. Jag kanske har kommit på något nytt recept nu… Ut och festa, träna bedrövligt och få ont i ryggen, då går det bra.

Det kändes helt enkelt som att jag inte kunde göra något fel idag. (Horia var inte dålig han heller om ni nu trodde det.) Det kändes så bra att jag tyckte till och med att det var stundtals lätt att returnera Isners serve. Jag vet hur sjukt det låter, men så kändes det. Detta är den bästa känsla som finns. För vilken idrottsman som helst. Att kunna känna att har jag bara bollen i racket, tennis i detta fallet, så kan jag göra precis vad jag vill. Denna känslan infinner sig ca. 5 gånger på ett år skulle jag säga. Om ens det! Sen är det extra skönt att spela så här bra mot singelkillar. Sam och John är schyssta killar, men det finns ju vissa som fnyser åt dubbelspelare. Så det är desto skönare när deras tränare kommer fram efter matchen och bara skakar på huvudet och säger, you played unbelievable. Bara att tacka med ett leende på läpparna. Enligt ATPs statistik vann vi 47% av våra returer, mot ett lag som Isner/Querry. Då förstår ni kanske hur bra vi spelade. Lite mycket skryt idag tycker jag. Får sluta med det…

Jonas Björkman och Thomas Johansson åker hem imorgon så jag ville ha en sista middag med dom ikväll. Kul att träffa dom igen. Man ser dom allt för sällan numera. Svenska middagar har blivit en lyx. Tänkte ta med dom till Sushi Samba på Lincoln Road så vi fick lite trevlig utsikt… Men när vi är på bron så öppnar sig himmeln och regnet vräker ner. Uteserveringen stängs och vi fick ta en italienare istället. Jag säger det igen, jag gillar Miami. Här finns nåt för alla.

En lite lustig grej hände för några dagar sen. Eller så lustig är den egentligen inte. Rätt tråkig faktiskt. Men jag tar den ändå. Jag har ju varit här i rätt många dagar nu så jag kunde välja skåp i omklädningsrummet. Jag valde nummer 5. Sen för 3-4 dagar sen kommer jag till mitt skåp och smilfinken Leander Paes börjar prata med mig om att dom skojade med mitt skåp, Vadå sa jag. Jo, jag har haft nummer 5 dom sista åren och jag har gått minst till final. Fan vad bra säger jag, då kommer det gå bra för mig ju. Jag vet precis vad han menar med allt detta och till slut säger han. Du, Rob, vill du byta skåp med mig, till nummer 10? Nope, svarade jag. Det kanske är därför jag vunnit två matcher i Miami nu…skåp nummer 5.

Ingen mer förvånad än jag.

Ibland förstår jag verkligen inte tennis eller min kropp. Efter en massage på tennisen i förrgår där jag blev lite mysko stretchad som avslutning fick min rygg att reagera. När jag gick av bordet kände jag att något inte stod rätt till, men tänkte inte mer på det. Sen på träningen igår högg det till efter ca 20 minuters träning och kände att ryggen håller på att låsa sig, det finns inget att göra. Jag kan känna när det kommer under träning och jag vet att så fort jag blir kall så kommer ryggen att sluta funka. Precis så var det. Så efter behandling igår och snack med doktorn åkte jag till ett apotek och hämtade ut “muscle relaxers” för att försöka få ryggen att lugna sig. Det och en kur på 150mg Voltaren per dag nu för att hoppas kunna spela matchen idag. Det är på morgonen idag som jag inte kan förstår varken tennis eller min kropp.

Jag vaknar och ska ur sängen, och det känns som jag har ett järnrör inopererat i ländryggen. Inte en chans att röra mig normalt. I med ny Voltaren och försöka ta mig till frukostbordet. Efter 20 minuter känns det inte bättre och jag funderar starkt på att ringa Horia för att säga att jag inte kan spela och be han skaffa en ny partner för alltid för jag verkar vara svagast i världen för tillfället. Åker i alla ut till tennisen och värmer upp sakta för att sen bolla in. Nu har det släppt lite och kan göra en hyffsad inbollning på 20 minuter. Sen snabbdusch och till fysion.

Vi kör väldigt hård behandling på psoas, gluteus och ryggen. Det blir bättre och bättre.

Det är när matchen börjar som jag inte kan förstå tennis. Jag spelar mer eller mindre felfritt. Kan inte serva 100% men jag servar absolut tillräckligt bra. Så efter att spelat som en katastrofal nybörjare hela tiden på träningarna här och att ryggen var låst 3 timmar innan match till att spela felfritt. Jag fattar det inte. Men det är så det är med idrott.

Siffrorna idag är för stora, matchen var jämnare än så. Klyschan, vi vann dom viktiga bollarna har aldrig passat in bättre.

Inte roligt alls att skicka hem Simon, men det är så det är med idrott. Vi killar kan skilja på sport och våra sociala liv så inga sura miner mellan mig och Simon, eller Julian för den delen. Vi snackade om matchen i omklädningsrummet direkt efter. Kul att se Bjösse, Tompa Jo och Fidde Rosengren på läktaren idag. Fan vad tråkigt dom måste haft om dom kom för att kolla på vår match…

Hur kunde vi vinna? Ingen mer förvånad än jag…

Manú.

Jag fick lite skit efter mitt senaste inlägg från Luis och Jenny. Eller mest Jenny om jag ska vara ärlig. Jag satte ju inte in någon bild på deras kelgris Manú. Så det får jag göra nu.

Hon tackade dock för att jag länkade till hennes blogg och dom runt 200 personer som gick in och läste vad hon skrev. Fan, jag som lovade tusentals… Trodde nog jag var större än vad jag är. Eller som jag brukar säga, vet du inte vem jag tror att jag är?!? Som jag nämde i förra inlägget så är ju Jenny fotomodell och Luis var det innan. Och själklart måste ju då även hunden vara fotomodell. När jag träffade Luis och Jenny första gången så skulle dom iväg på en shooting med hunden som stjärnan. Nästa år frågade jag hur det går med Manús karriär fick jag detta till svar: “No he stopped with the modelling, he got too fat.” Humor tycker jag!

Annars tränar vi på. men dom sista dagarna har jag spelat uruselt. Riktigt jävla dåligt om jag får säga det. Men jag tror att det har med träningstiderna att göra. Vi har bara fått köra antingen klockan 09.00 eller klockan 18.00. Då står solen väldigt lågt och jag har på senare dar märkt att jag får otroligt svårt med avståndsbedömningen när solen ligger just så lågt. Jag ramar en massa bollar, träffar inte serven rätt och tar fel beslut fan hela tiden. Jag hoppas det är det i alla fall. Annars kan jag ju packa väskan redan nu. Men imorgon krävde jag att få träna en vettig tid så vi fick klockan 14.00. Sen smusslar vi oss in med Indierna för matchträning klockan 15.00 så vi får två timmar onsite. Det känns som att det är julafton!!! Två timmar. Onsite. I Miami! helt otroligt!!!

Sen match på Söndag hoppas jag! Man har ju nästan varit ledig i två veckor nu. Precis som alla andra år!!! Sjukt jobbig tid detta. Det är inte roligt att ligga ute länge utan att spela matcher. Det spelar ingen roll var man är någonstans. Det är tennis man vill spela.

Jag och Simon har inte ätit några mer middagar. Det har blivit så här. Inte för att vi hatar varandra nu. Killar kan skilja på sport och verklighet. Men han har sin tjej här och bor en bit bort och jag har käkat med mina kompisar och även Bjösse och Tompa Jo igår som är här och besöker. Bjösse och Tompa är ju här för att ragga spelare till Swedish Open och Stockholm Open. Det är så det funkar. Tournament directors åker runt på olika tävlingar för att se om det finns intresse hos en viss spelare att komma just till din tävling. Så på så här stora tävlingar med många spelare så blir det mycket business!!! Inte för mig dock…

Klassiskt.

Ja, så har vi tränat ihop hela veckan, festat ihop halva veckan, käkat middagar ihop halva veckan… och så möts vi första!!! Lindstedt/Tecau-Aspelin/Knowle. Hur kul är det??? Klassiskt. Vi hade även bestämt att träna två timmar imorgon med matchspel som fokus. Så kom lottningen ut så vi fick ändra planerna. Om man möts så spelar man inte träningsmatcher mot varandra. Det känns lite fel oftast. Så fick ändra planerna. Nu blir det 09.00 träning med Mirnyi/Nestor.

Chockad över att vi kunde få bana klockan 09.00 onsite. Det är ett helvete här annars. Vi har fått träna klockan 18.00 som tidigast alla dagar. Så dåligt funkar det här. Till och med Robin fick köra off site en dag för att det inte fanns tillräckligt med tider. Skaffa för fan fler träningsbanor, IMG!!!!!!!! Ni kallar ju er själva av någon anledning “The 5th Grand Slam” Uppför er då som en!!! Sådärja… då har jag get IMG skit och begått sportsligt självmord…

Varje år i Miami så bor jag hos mina goda vänner, Luis och Jenny. Trevligare människor får man leta efter! Jag har känt dom i flera år nu och vi har blivit mycket goda vänner. Kul när man kan få bra vänner på grund av sin tennis med. Inte bara fiender… Jenny är fotomodell och skriver sin egen blogg, www.lopezjennylopez.com

Ni ser dom båda under inlägget s.w.e.e.t.r.o.m.a.n.c.e

Så får jag även göra reklam för Luis arbete också. Han var även han fotomodell innan men nu jobbar han med något av det konstigaste jag hört talas om och han vet inte riktigt själv hur han hämnade där, men det har funkat bra för honom. Han säljer hölster till pistoler. Har aldrig träffat någon som gjort det innan. Men har är ingen tokig pistol snubbe och äger heller inget vapen. Här är hans hemsida.

Jag trivs verkligen när jag kommer hit. Skönt att bo hos vänner och slippa hotell för en vecka eller två. Jag tror jag kommer stanna i någon extra dag hur det än går här för att umgås lite mer. Känns skönt. Högt bor dom också, i den högsta byggnaden i Miami. Inte högst upp, men på 56e våningen. Lite svindel från balkongen men otroligt fin utsikt.

Jag vet inte varför, men jag har nåt vajsing med mina bilder. Jag har köpt en ny kamera och eftersom den är över 10 mp så är bilderna för stora att lägga in i det här programmet. Jag försökte minska dem i kameran, men dom blev fortfarande stora, så därför fick jag ändra storleken till thumbnails här. Klickar ni på bilderna så blir dom sjukt stora igen. Ska försöka lista ut hur jag kan lösa det. Annars blir det tyvärr iphone bilder.

Sov gott. Tidig träning imorgon!

Ofrivillig semester.

Ofrivillig semester. Igen. Fan vad det ska gå sådär just i dessa tävlingar nu för tiden då. Har alltid älskat att spela i Indian Wells, men nu har inte gått så bra måste jag ju erkänna. Så det blev semester här i gen. Miami är ju ingen tråkig stad, så värre kan man ha det. Men det är så jobbigt att gå i nästan två veckor för att vänta på sin match. Så vad ska man göra då…? Spring Break nu i Miami och Ultra Music Festival startar snart., ja då får man ta och partaja lite istället. Ta tillfället i akt. Jag ser ju mig själv som en seriös idrottsman, men ibland måste man öppna ventilen som en coach sa till mig förr i tiden. Så det var det vi gjorde igår. Ner till SoBe, käkade middag på Sushi Samba och sen tog drinkar på Vita för att sen gå vidare till Mokai för att avsluta på Rokbar. Kändes skönt att kunna var en “vanlig” person och slappna av ordentligt. Mycket rolig kväll för Lindstedt, Tecau och Aspelin. (Men vi var rätt skötsamma ändå.) Två Svenskar och en Rumän. Låter som en dålig tv-serie.

Hur som helst, mycket trevlig afton och genast efter en sån kväll känner man sig mer sugen på att spela tennis igen. Nu menar jag inte att alla juniorer därute ska ut och supa skallen av sig för att få motivation, men ibland som proffs så måste du helt enkelt göra någonting helt annat. Sen hjälper det även att glömma en sån sjuk match som det var i Indian Wells.

Jag gillar verkligen Miami. Hatar turneringen. Men jag gillar Miami. Jag bor hos kompisar här som jag lärt känna under åren och trivs väldigt bra med att slippa hotellen för nån vecka.

Vi började träna igen idag, vi körde 2 timmar tennis jag, Simon och Horia och sen direkt till gymmet. Även om man har över en vecka till nästa match får man inte ligga för mycket på latsidan. Även om jag nog kommer planera in en dag på stranden i alla fall. Och kanske nån middag till på SoBe. Nån… Får försöka ha lite mer kul i år än alla andra år när jag varit här. Jag har ju ändå spelat skit här i Miami, så varför inte testa något nytt…?

Dubbla pass imorgon och sen ska jag spela med min kompis. Mycket tennis bli’re.

Sen på Lördag kan det nog bli en kväll på South Beach igen. Det är ju trots allt den 19e Mars.

Miami la segunda parte.

Ja, det trodde jag aldrig. Men tävlingen i Miami har fått en konkurrent. Det är sant. Miami tävlingen är ju en ren katastrof, men Madrid ger Miami en tuff match för titeln om sämsta turneringen för året. I alla fall hitills, vem vet vad som kommer dom närmaste dagarna. Var ska jag börja…? Banorna! Det är ju det första jag skulle se till att det funkade om det var jag som hade en turnering. Jag skojar inte nu, men det kan vara dom sämsta banorna jag spelat på sen jag blev proffs. Och detta är en Masters turnering. Där vinner Miami, eftersom banorna är bra. Det är och bli så mycket hål och gropar på banorna att jag har fått smasha rätt många gånger… när jag ska returnera!!!!! Nu ska cetnern och nån annan bana vara bättre, men alla andra är katastroooooof! Snackade med den svenske supervisorn Thomas Karlberg och han sa att förra året var det en ännu större skandal. Alltså, banorna var ÄNNU sämre förra året. Sen snackade jag med några spelare eftersom jag inte var här förra året. Och dom sa att i några dubbelmatcher kunde dom räkna antalet returer dom fick in på en hand. Alltså, fick du bara in serven så vann du poängen.

Nu kanske ni tror jag överdriver och löjlar mig, men det ÄR faktiskt så dåligt!!! Jag menar, centercourten vet jag ju inte hur den är eftersom jag inte kommer spela där. Om jag nu inte spelar nästa Söndag. Förrutom att det ska vara skugga hela tiden på den bana på grund av designen…

Sen är det ju en otrolig kaos här. Men tjejerna spelar ju samtidigt, så vad kan man vänta sig. Stora lottningar + joint event = kaos. Ändå så pushas det för att mer tävlingar ska vara joint events. 99% av killar vill inte ha det och 1% bryr sig inte. Rom är joint event nästa år. Men jag förstår ju varför tjejerna vill ha det i alla fall. Dom har ju inte en kotte som tittar på dom i Rom. Till och med jag som dubbelspelare har mer på läktarna… och då är det dåligt!!! Nu är det inte meningen att klaga på tjejerna, utan på Madrid, så tillbaks.

Det som hände idag är ju nästan rent utav komiskt. Det regnade på morgonen och förmiddagen. Men dom har skynken på banorna så det skulle ju vara ok. Skulle vara ok… Lyssna på det här, när dom ska ta av skynkena efter det slutat regna, så tar dom inte av vattnet på skynket först utan det rinner ju av och ut på banan. Den blir ju helt klart dränkt och banorna är så dåliga att den blir ospelbar. Den banan stängs. Ok, det kan väl hända. Men dom gör samma sak på nästa bana, sen nästa bana och på nästa bana igen. Dom gör alltså precis samma misstag på 4 banor i rad. Det är så tragiskt korkat att det nästan är roligt. 4 banor stängda och kaos vid träningsbokningen…

Förra året hade dom ingen tvättservice alls för spelarna. Det finns ju alltid tvättservice, men inte då. Nu var dom stolta och kunde ståta med att i år har vi faktiskt laundry… Jo, så tar dom betalt per plagg inte per kilo eller påse som är normalt. Med andra ord, 2.80€ för ett par shorts, 3.80€ för en t-shirt. Jag räknade lite snabbt och kom fram till att min tvättpåse skulle kosta runt 100€. Tusen spänn för vanlig tvätt. Jag störtvägrade. Nån jävla måtta får det ju ändå vara. Det ska finnas ett tvättställe nära hotellet som man kan lämna in och hämta nästa dag. Vi är rätt många spelare som kommer gå dit.

Det är rätt sjukt egentligen, det här med dom sena middagarna i Spanien. Vi, Robin, Nors och jag, gjorde en boking på en restaurang klockan 20.30 igårkväll. Visst det skulle gå bra. Vi kommer dit och dörrarna är stängda, men eftersom vi rycker och sliter kommer någon och öppnar. Vi har reservation klockan 20.30, sa vi. Ok, sa han, vilket namn. Söderling sa vi. Ja, men visst, svarade han, kom tillbaka klockan 21.00 så öppnar vi. Vi blev stumma! Hur tar du emot en reservation klockan 20.30 och sen säger att du ska komma tillbaka klockan 21.00? Vi vägrade och gick iväg till ett annat ställe.

Next Page »