Depression.

Då var det dags för den dåliga listan. Passar ju bra att skriva den när man är ensam i ett regnigt och kallt Helsingfors denna vecka för att ta behandlingar… Förlusterna rankar jag inte bara efter dåligt spel utan precis som vinster hur viktiga matcherna var. Från 5 till 1. Naturligtvis är nummer 1 den värsta förlusten för året.

5. Jordan Kerr/Travis Parrott, Bucharest, 6/3, 2/6, 5/10

Det här var fan ingen bra match av mig. Visst, jag var dödsförkyld (om man nu kan vara det) hela veckan och kan inte förvänta mig så mycket av spelet. Men mer än så här borde jag fan kunna prestera. Svider ju så klart extra mycket för att det var Horias hemmatävling och jag ville ju ge honom chansen att vinna den, precis som han givit mig dom sista två åren.

4. Juan Ignacio Chela/Bruno Soares, Monte Carlo, 2/6, 4/6

Denna är väl egentligen inte så farlig i efterhand. Dom gick ju faktiskt till final. Men vi kom dit efter vinst i Casablanca och hade spelat väldigt bra den veckan. Det kändes som att jag äntligen skulle vinna en match i Monte. Nu gör förlusten inte så farligt ont, men då var den riktigt jobbig. Swedish Open med sponsorer var där och stöttade, så det gjorde inte saken bättre att jag vi spelade som amatörer.

3. Ruben Ramirez Hidalgo/Santiago Ventura, Madrid, 4/6, 6/3, 10/12

Vääääldigt dåligt spel av oss i denna matchen. Är väldigt irriterad på denna. I en så tuff tävling får vi en jättebra lottning. Jag menar det inte kaxigt utan i en 1000-tävling så är detta en bra lottning. Att åka på en 0-poängare på en sådan match svider ännu mer. (Förlorar du första i 1000 och Grand Slam tävlingar får du automatiskt 0 rankingpoäng som måste räknas på dina bästa resultat.

2. Bob Bryan/Mike Bryan, Wimbledon, 3/6, 4/6, 6/7

Vi slarvade i två servegame i hela matchen och det kostade oss segern. Eller en jämnare match i alla fall. Att förlora mot tvillingarna är ingen skam, det gör väldigt många varje år. Men att förlora Wimbledonfinalen för andra året i rad, ja, då gäller det att gömma alla vassa föremål som finns! Alla säger till mig vilken bedrift det är att överhuvudtaget gå till final i Wimbledon. Jag förstår det, jag lovar. Men fy fan vad ont det gör att inte vinna.

1. Mark Knowles/Michal Mertinak, Indian Wells, 6/2, 6/7, 10/12

Kanske en överraskning för många på denna förstaplatsen också. Men jag ha tänkt på det och denna förlust gjorde faktiskt ondast på hela säsongen. Ni som följt bloggen vet hur jävligt Mark Knowles kompisar uppförde sig på läktaren och blev till och med utslängda. Men efter att ha bränt en massa satans matchbollar och gå från banan som en förlorare. Ja det gjorde fysiskt ont. Verkligen fysiskt ont. Jag hade precis gjort comeback veckan innan i Davis Cup från min vadskada och hade mycket poäng att ta igen, så åker vi på ytterligare en 0 poängare. Nä, denna matchen var brutal.

Bubblare

Simone Bolelli/Fabio Fognini, US Open, 6/1, 6/7, 4/6

Vi spelar helt ok i denna matchen. Jag servar vi 5/4 i andra sets tiebreak men vi lyckas inte knyta säcken. Sen låser sig min rygg i mitten av tredje och jag kan inte serva ordentligt efter det. Närmare en semifinal i en grandslam är svårare att komma. Inte rolig denna matchen heller, men eftersom vi spelade bra så blir den bara en bubblare.

Sådär ja. Nu kommer man vara deppig i en vecka och gråta sig igenom julafton. Men hoppas ni är nöjda!!!!!!

Skitmatch och toaletthumor.

Ja, vad ska man säga? Fy fan? Räcker det? Nä. Ibland åker man på förluster som svider mer än andra. Den var en sådan. Vi kände oss rätt självsäkra på att vi skulle vinna matchen, men underskattade självklart inte. Så bra har jag aldrig varit att jag kunnat vinna på beställning. Men jag tyckte vi hade alla vapen för att vinna matchen. Men inte. Riktigt dåligt första set där vi inte håller oss till taktiken vi snackat om innan matchen och i setbreaket lugnar vi ner oss lite och spelar som vi ska. Då förde vi matchen och vann komfortabelt med 6-3. Sen har vi 5-2 i supertiebreaket och ska väl rycka där tycker jag. Men dom kämpar sig tillbaka och trots matchboll torskar vi. Vi hade ju matchbollar emot oss i matcherna i Brisbane, så det kanske kommer tillbaka nu…

Efter sådana här förluster blir bara otroligt nedstämd. Irriterad på det mesta. Man känner ingen glädje alls och faktiskt så gör en sån här förlust fysiskt ont. Det gör ont in i själen och jag hatar, hatar denna jävla känslan. Man vill inte vara social och man hatar sig själv för man inte slog bollen cross, eller bröt in just där eller varför servade jag kropp istället för backhand på just den poängen. Man analyserar allt och man kommer fram till samma sak hela tiden. Man är korkad och värdelös på tennis.

Turligt nog är inte alla förluster lika jobbiga. Och turligt nog så är känslan att vinna starkare än känslan att förlora. Det är nog det som driver mig fortfarande. Känslan att vinna. Det är en drog och jag är beroende.

Vi bestämde oss för att stanna kvar här i Madrid för att träna och se till att vi inte ska upprepa en sådan här match i Rom. Bra beslut verkar det som när jag läser att det snöat i Sverige. Eeeeh…? Snö i Maj. Hur som heslt är det precis det vi gör. Tränar. Mest poäng eftersom vi känner att vi behöver stå bredvid varandra lite extra istället för emot varandra. I morgon kör vi på igen och sen flyger vi till Rom på Fredag.

Kul att Fidde kommer tillbaka på touren! jag har saknat hans tryne på tävlingarna. Välkommen tillbaka grabben!

Hotellet här försöker ju vara rätt poppigt. Jag checkar in och märker att jag kommer in direkt till badrummet. Ingen hall utan ett handfat direkt till höger. Sen finns dusch till vänster längre ner och toalett till höger. Båda med glasdörrar! Duschen genomskinlig. Skönt att man inte delar rum. Men inte nog med det. Dom har rörelse detektorer för dusch och toalett. Duschen funkar bra, den håller lyset på i ca 5 minuter innan det släcks om man inte rör sig det vill säga. Toaletten är lite annorlunda. Där är lyset på i 10 sekunder. Så lite jobbigt när man sitter där och var tionde sekund måste man börja vifta med armarna som en tokig apa för att inte sitta i totalt mörker. Men det är ju inte lika jobbigt som när man står upp. Lite svårt att röra sig då…ja ni förstår nog. Toaletthumor, sorry.

Men sen så har det även regnat i mitt rum. Det börjar droppa från taket min första natt här. Dagen efter säger jag till att det regnar i mitt rum och ber dom fixa det. Då svarar receptionisten med en fråga om jag har min air conditioning på. Ja säger jag. Då är det därför kommer svaret tillbaka. Bra service…

Nermalda smurfar.

Då har man varit några dagar i Madrid och vädret har varit sämre än i Sverige. Klassiskt. Hemlängtan! Även om turneringen här fortfarande inte är så jätterolig, så har den tagit sig i kragen, det måste jag erkänna och ge den lite cred. Klart bättre och dom har lyssnat på spelarnas klagomål. Kul sånt. Men jag har lite svårt att se hur dom tänker i vissa situationer. Det är otrolig brist på träningsbanor eftersom det är ett joint event igen… Så skryter dom med att dom investerat i att bygga en olympisk swimmingpool med flera jaquzzis och olika sorters bastu. Kan ni inte bygga lite fler banor istället? Snälla? Så slipper vi, singel som dubbelspelare, åka 20-40 minuter bort för att träna på andra banor. Tack på förhand.

Nermalda smurfar då? Jo vi tränade på det första dagen här så vi kunde träna onsite i alla fall.

Blått grus alltså. Dom försöker ju pusha för det här. Och jag kan hålla med, det ser skitcoolt ut och kan man få det lika bra som det vanliga gruset, så ska man byta på en gång. Jag tycker man ser bollen för dåligt på tv ibland på det röda gruset, så blått hade varit grymt. Nu är det bara det att det är katastrof och inte alls likadant. Visst, av någon anledning var banan riktigt blöt och det visar ju bara att den inte tål vatten lika bra som dom andra banorna. Sen gick det fortare och man hade inte riktig bra känsla under skorna. Svårare att glida helt klart. Ovana kanske, men helt klart sämre. Så, fixa till det så det blir precis likadant, då kör vi på det sen. Jag bestämmer.

Nu måste jag nämna en grej som jag tycker ATP gör helt fel. Jag vet att prata om prispengar får många därute att bli sura och kalla tennisproffs bortskämda. Visst är vi det, men detta är en av världens största sporter och situationen är som den är… Fick reda på av rätt säker källa att denna tävlingen kunde fått tag i en hel del mer prispengar. Mer prispengar än i en Grand Slam faktiskt. Men ATP tillät det inte. Allt för att skydda Grand Slams eller andra tävlingar. Jag vet att dom gjorde samma sak för några år sedan när touren höjde prispengarna med Dubai. Dom sa att prispengarna skulle höjas och Dubai frågade hur många mer miljoner vill ni ha? (!) Och dom erbjöd en hel del mer, men ATP sa att det var för mycket. Allt för att skydda andra tävlingar. Jag tycker att låt tävlingarna sätta mer pengar om dom vill, så får ju dom andra tävlingarna haka på. Om ni inte visste det så tjänar Grand Slams otroliga pengar på sina tävlingar. Av deras inkomst går endast ca 5% till prispengar. Inga exakta siffror av mig, men jag har fått höra att det ligger runt där. US Open ska för 4 eller 5 år sedan tjänat 80 miljoner dollar profit på sin tävling. Sjuka summor! Så om Madrid vill slänga in en massa pengar för att vi ska jaga en gul boll, låt dom göra det. Grand Slams har resurser… Sen har jag som sagt inga fakta för detta utan det är snack från en väldigt högt uppsatt person här. Lika bra att säga det om nu en tidning därhemma skulle få för sig att skriva någonting.

Nu får jag säkert skit av ATP eller böter av dom för att jag skrivit detta, men det gjorde mig upprörd när jag fick reda på det. Låt sporten växa!!!!!!!

Match imorgon. Två grusspecialister. Inte lätt. Får hoppas att vår form håller i sig från träningarna.

Träffade Mats Wilander i dag lite hastigt. Det var roligt, vi snackade och skojade lite innan han skulle göra nåt med Eurosport. Fan vad kul vi hade på Davis Cup samlingarna.

04:45

Jag är ingen morgonmänniska. Så när klockan är 04:45 och mitt alarm ringer, då mår jag inte bra. Inte bra alls. Men vad ska man göra? Bokar man ett tidigt flyg och bor en bit bort från flygplatsen, jag då blir det så. Rätt nöjd att tågsträckan Båstad-Kastrup går varje timme numera, så att mamma slapp kör mig till Malmö den här gången.

På väg till Madrid. Årets fjärde 1000 turnering. Den enda 1000 turneringen som kan vara med och slåss med Miami om att vara sämst. Vi får se om dom har bättrat sig i år. Det värsta med förra året och året innan var ju helt klart banorna. Sämre banor har jag inte sett i Sverige i Mars månad ens. Som att spela på en strand ungefär. Jag skojar inte!!! Visst, centern och ettan är väl ju ok, men resten…herregud. Förra året sa turneringen att dom ville vara måttståcken för hur andra turneringar ska vara. Ja, då får dom ha fixat till en hel del.

Tog inte den billigaste flygbiljetten idag. Man kunde flyga CPH-MAD för ca 1500 spänn, men jag valde att flyga för 3000. Morgonflighten var alltså dyrare, men jag var tvungen att ta den så jag kan träna därnere idag. Det är inte varje dag jag betalar 1500 kronor för ett träningspass…

Skönt att Simon börjat vinna matcher. Han har haft rätt mycket back i år. Även om hans partner Julian Knowle haft ännu mer…

Det har varit otroligt skönt med några dagar ledigt. Och när vädret är som det var nu dessa dagar, jag då fylls man ju bara av energi. Får se hur snabbt den försvinner nu i Spanien… Åkte till Ystad Saltsjöbad och checkade in på hotellet där för att just slappna av lite. Men checkade ut en dag tidigare när jag tyckte att det är ju ändå finare i Båstad, så varför vara här…? Ystads tennisklubbs utebanor ligger precis bredvid detta hotellet och tjejerna har en 25000 dollars tävling där senare i sommar. Jag gick dit och frågade om man kunde träna en timme, bara för att röra sig litegrann. Vill ju inte att fettet ska sätta sig på kroppen… Men banorna var inte klara. Ägaren till cafét frågade om jag var Magnus Larsson för vi var så lika. Då sa jag, nä, men nu blev nog Magnus glad… Jag skickade direkt ett sms till Larre och sa grattis, några tyckte att vi var lika varandra här i Ystad. Han svarade med att hans dag nu var förstörd och den gången han blev jämförd med Marc Rosset framstår nu som guld. Hmmm… Vet inte vem som är bäst på att förolämpa varandra av oss två.

Men nu hoppas jag att det är dags för mig och Horia att göra någonting ordentligt i en 1000 tävling. Madrid borde passa oss bra ju. Hög höjd så bollen flyger och går fort genom luften. Sen är banorna dåliga så vi behöver inte spela mycket tennis utan bara serva. Perfekt ju!!! Får se om det blir så.

Sweet and sour pork.

Eller om det nu var pork överhuvudtaget… kanske hund. För det smakade fan inte gott. Vad pratar jag om nu då? Jo, jag pratar om den matförgiftning jag åkte på kvällen innan matchen mot Nenad och Daniel. Jag gillar inte att ha en massa ursäkter för förluster, även om alla idrottsmän har olika förklaringar för att dom inte vinner. Det enda jag vill ha sagt med detta är att det i alla fall inte hjälpte. Och dessutom skyller jag allt på mina ”så kallade vänner”… Jag tar det från början.

Allt började med att vi fick en day off på grund av min dåliga rygg, så tack ATP… för en gångs skull. Jag tränade lätt och bestämde mig för att kolla på Robins match mot Almagro, som jag tycker är helt störd för övrigt. (Vilket han bevisade i matchen mot Robin med sitt uppträdande.) Så, jag kollar klart på matchen, det är lite sent så jag stannar kvar onsite för att vänta på schemat. Det kommer lite innan 20.00 och bokar träning för nästa dag. Eftersom Robin torskade misstänker jag att han vill ha roomservice eller vara själv, så jag lämna team Söderling ifred. Jag skickar ett sms till Simon om middagsplaner och får till svar att dom går om en kvart till Thai Gardens, det hinner jag inte. Jag frågar Jocke Nyström vad dom gör och får till svar att dom har lyckats få inbjudningar till VIP restaurangen i arenan men har ingen biljett över till mig. Jahapp… Jag åker tillbaka, kollar roomservice menyn som är bedrövlig. Går ut på stan till en italienare som vi åt på första dagen, klockan är 21.00 och den har inte öppnat än. Såklart. Burger King? Nä, det är för oseriöst tänker jag. Så ser jag en kinesrestaurang. Ok, vi kör på den. Sweet and sour pork och en annan kycklingrätt. Jag mår illa bara jag tänker på det nu.

Det tar en timme innan jag börjar känna att nåt inte står rätt till. Jag bestämmer mig för att lägga mig och hoppas på att det över imorgon. Vaknar mitt i natten, mår hur illa som helst, men jag vill inte spy. Klockan ringer till slut klockan 09.30 och jag tänker att jag nog klarat mig. Precis när den tanken är klar måste jag rusa på toaletten. Jag behöver ju inte gå in på detaljer, ni vet hur det funkar. Men det smakade lika illa på vägen ner som det smakade på vägen upp!

Alltså, hade inte mina ”så kallade” vänner haft andra planer så hade jag ju inte blivit matförgiftad. Och då hade jag kunnat spela bättre. Då hade vi vunnit. Och då hade vi vunnit hela tävlingen. Det hade betytt att vi gått till Masters i London och jag slutat året som topp 10. Där ser man hur små marginaler det är. Fan också…

Nu ska jag flyga hem till Båstad, jag har inte varit i Sverige sen Davis Cup och jag känner att jag har små gröna män i mitt huvud som hamrar och gör mig tokig. Det enda som hjälper mot det är att få vara i Sverige lite grann. Typiskt dock att Nice startar på söndag, så det blir inte många dagar. Jag har bett om att inte få spela på söndag eftersom jag måste hem och ta tag i min deklaration, men även för att mitt huvud inte ska explodera… Får se om dom accepterar mina orsaker. Jag hoppas verkligen magen kommer vara ok när jag kommer hem, för jag är så sjuuukt sugen på svenskt godis och chips med lökdipp. Jag kommer se ut som Jabba the Hut imorgon kväll. Men det får jag springa bort under Nice.

Det där med Almagro, jag vet inte om ni märkte det, ni som såg matchen. Allt började ju på inbollningen. Efter några slag när Almagro är varm i handleden så slår han alltså allt vad han kan i två slag och sen det tredje ut i hörnan. Gång på gång på gång. Allt för att göra Robin förbannad. Nu gör Robin misstaget att inte ta volley först under inbollningen. Jag sa det till Magnus att han måste fram till nätet, men precis då går Almagro fram. Robin ger honom rytm och han ber om smash. Nu är det Robins tur med volley. Varenda boll, VARENDA boll, slår Almagro så hårt han kan i bröstet på Robin som får skydda sig hela tiden. Värre än vad Nalbandian gjorde mot mig under Davis Cup. Så du måste ta volley först vid sådana tillfällen för då vet du om du ska hämnas. Sen under matchens gång fular han sig ännu mer. När Robin gör ett unforced error kommer ett VAMOOOS!!!! innan bollen ens har gått ut eller i nät samtidigt som han stirrar ner Robin. Jag irriterar mig otroligt på sånt. Och osportslighet överhuvudtaget.

Jag vet inte vad som är skönast egentligen, att lämna den här skitturneringen eller lämna Spanien. För jag gillar inte något av det. Det är så mycket fel på den här turneringen att den hamnar på samma plats som Miami, längst nere på listan. Att jag inte gillar Spanien har inget med det att göra. Det som nästan stör mig mest är att tävlingen går ut och säger att dom ska vara spegeln för andra turneringar. Alltså, dom ska vara den bästa turneringen i världen (enligt dom själva) och så är det en av dom sämsta. Inte en bana är likadan. Banorna i the Shit Box (Magic Box) är gjorda helt annorlunda än utebanorna. Dom är gjorda med cementgrund, som på Roland Garros. Utebanorna är sjukt mjuka och dåliga. Det ska ta 3 år att få dom bra säger dom. Vilket jag inte fattar att det ska ta så lång tid. Har varit på ställen då det gått mycket snabbare. Att banorna är så dåliga står i direkt koppling till att så många skadat sig och dragit sig ur här. Jag pratade med våra fysios och dom sa att när det helt plötsligt är så många skador på knän, höfter, vrister och annat, då måste man misstänka att underlaget är för dåligt. Alla ojämnheter när man glider och skjuter ifrån gör att skador uppstår. Smart tävling. Smart ATP.

Fotbollsdårar!

Fan vad bilarna ska tuta utanför mitt fönster…

Dålig rygg.

Jag vaknade igår innan vår match och kände direkt att något inte stod rätt till. Svårt att ta på sig strumporna och mycket stekare än vanligt i ryggen. Stel är jag ju alltid när jag går upp på morgonen, jag är ju trots allt 33 år gammal. Men ssshhh… säg inget till nån. Äter frukost och känner att stelheten kommer nog inte släppa idag. Fan också. Nedre delen av ryggen blir faktiskt bara stelare och stelare och jag misstänker att L5 är blockerad. Jag värmer upp och bollar in i en timme. Det känns hyfsat men när jag ska börja serva känner jag en skarp smärta varje gång jag ska upp till bollen. Drar och duschar och direkt till fysio rummet för att få behandling och be dom knäcka ryggen på mig. Dom klarar det inte, vilket jag nästa visste redan. Kotorna längst ner i ryggen är inte lätta att knäcka på mig, för dom som inte är riktigt bra på just detta. Efter behandling blir det värre och jag börjar fundera på beslutet att dra mig ur.

Då kommer jag på att Robins fysio är här, Nicke Lantz från Aktiv Rehab vid Infra City utanför Stockholm. Han är otroligt duktig på bland annat knäcka och jag frågar Robin om jag kan få låna honom. Det är klart Robin vill hjälpa mig så Nicke börjar jobba med mig medans ATP fysiona kollar vad han gör annorlunda. Han är otroligt hårdhänt Nicke, det kommer jag ihåg från dom gånger jag åkt till Stockholm för att ta behandlingar av honom. Men han börjar med djup massage för magen, sen aduktorerna, lite stretch och sen knäcker han mig. Utan större problem. Jag känner att det släpper direkt. Det blir ju inte 100% bra, det är ju omöjligt, men jag känner att jag ska nog kunna spela. I alla fall till 80% styrka. Jag tar beslutet att gå på banan. Jag kan spela helt ok, dock ej serva ordentligt. Men det räcker ändå och vi vinner 7-6, 6-4. Nu visade det sig att Hernandez hade lite strul med ryggen också och han tog behandling under matchen. Men otroligt skön vinst efter att ha trott att man skulle vara tvungen att kasta in handduken! Tack Nicke och tack Robin.

Som tack för hjälpen så sa jag att jag betalar middagen för hela Team Söderling. Det var det minsta jag kunde göra tycker jag. Otroligt trevlig middag på Thai Gardens. En mycket bra thairestaurangskedja här i Spanien. Vi går alltid till den i Baarcelona och fick reda på att det var en kedja denna veckan och gick till Madrid restaurangen. Självklart tog Robin förrätt, TVÅ huvudrätter och efterrätt…

Miami la segunda parte.

Ja, det trodde jag aldrig. Men tävlingen i Miami har fått en konkurrent. Det är sant. Miami tävlingen är ju en ren katastrof, men Madrid ger Miami en tuff match för titeln om sämsta turneringen för året. I alla fall hitills, vem vet vad som kommer dom närmaste dagarna. Var ska jag börja…? Banorna! Det är ju det första jag skulle se till att det funkade om det var jag som hade en turnering. Jag skojar inte nu, men det kan vara dom sämsta banorna jag spelat på sen jag blev proffs. Och detta är en Masters turnering. Där vinner Miami, eftersom banorna är bra. Det är och bli så mycket hål och gropar på banorna att jag har fått smasha rätt många gånger… när jag ska returnera!!!!! Nu ska cetnern och nån annan bana vara bättre, men alla andra är katastroooooof! Snackade med den svenske supervisorn Thomas Karlberg och han sa att förra året var det en ännu större skandal. Alltså, banorna var ÄNNU sämre förra året. Sen snackade jag med några spelare eftersom jag inte var här förra året. Och dom sa att i några dubbelmatcher kunde dom räkna antalet returer dom fick in på en hand. Alltså, fick du bara in serven så vann du poängen.

Nu kanske ni tror jag överdriver och löjlar mig, men det ÄR faktiskt så dåligt!!! Jag menar, centercourten vet jag ju inte hur den är eftersom jag inte kommer spela där. Om jag nu inte spelar nästa Söndag. Förrutom att det ska vara skugga hela tiden på den bana på grund av designen…

Sen är det ju en otrolig kaos här. Men tjejerna spelar ju samtidigt, så vad kan man vänta sig. Stora lottningar + joint event = kaos. Ändå så pushas det för att mer tävlingar ska vara joint events. 99% av killar vill inte ha det och 1% bryr sig inte. Rom är joint event nästa år. Men jag förstår ju varför tjejerna vill ha det i alla fall. Dom har ju inte en kotte som tittar på dom i Rom. Till och med jag som dubbelspelare har mer på läktarna… och då är det dåligt!!! Nu är det inte meningen att klaga på tjejerna, utan på Madrid, så tillbaks.

Det som hände idag är ju nästan rent utav komiskt. Det regnade på morgonen och förmiddagen. Men dom har skynken på banorna så det skulle ju vara ok. Skulle vara ok… Lyssna på det här, när dom ska ta av skynkena efter det slutat regna, så tar dom inte av vattnet på skynket först utan det rinner ju av och ut på banan. Den blir ju helt klart dränkt och banorna är så dåliga att den blir ospelbar. Den banan stängs. Ok, det kan väl hända. Men dom gör samma sak på nästa bana, sen nästa bana och på nästa bana igen. Dom gör alltså precis samma misstag på 4 banor i rad. Det är så tragiskt korkat att det nästan är roligt. 4 banor stängda och kaos vid träningsbokningen…

Förra året hade dom ingen tvättservice alls för spelarna. Det finns ju alltid tvättservice, men inte då. Nu var dom stolta och kunde ståta med att i år har vi faktiskt laundry… Jo, så tar dom betalt per plagg inte per kilo eller påse som är normalt. Med andra ord, 2.80€ för ett par shorts, 3.80€ för en t-shirt. Jag räknade lite snabbt och kom fram till att min tvättpåse skulle kosta runt 100€. Tusen spänn för vanlig tvätt. Jag störtvägrade. Nån jävla måtta får det ju ändå vara. Det ska finnas ett tvättställe nära hotellet som man kan lämna in och hämta nästa dag. Vi är rätt många spelare som kommer gå dit.

Det är rätt sjukt egentligen, det här med dom sena middagarna i Spanien. Vi, Robin, Nors och jag, gjorde en boking på en restaurang klockan 20.30 igårkväll. Visst det skulle gå bra. Vi kommer dit och dörrarna är stängda, men eftersom vi rycker och sliter kommer någon och öppnar. Vi har reservation klockan 20.30, sa vi. Ok, sa han, vilket namn. Söderling sa vi. Ja, men visst, svarade han, kom tillbaka klockan 21.00 så öppnar vi. Vi blev stumma! Hur tar du emot en reservation klockan 20.30 och sen säger att du ska komma tillbaka klockan 21.00? Vi vägrade och gick iväg till ett annat ställe.

Veteranmöte.

Nu rullar det ju på igen!  Det är alltid skönt att vinna, men när spelet inte stämt på ett bra tag, så är det sjukt mycket skönare när man väl börjar spela bra igen!  Igår var en av de bättre matcherna för året.  Till och med serven början stämma.  (Trodde aldrig jag skulle säga någonting sådant eftersom jag alltid servat bra i hela min karriär.)  Men börjar hitta den igen som sagt.  Är övertygad om att den extra tiden jag spenderade på banan förra vecka och servade plus allt extra servande här har hjälpt.  Det funkar tydligen att träna!  Vem hade trott det???  Det skulle blivit 6/1,6/2 igår istället för 7/6,6/2, men tar man bara 4 av 16 breakbollar får man fan i mig skylla sig själv!  Jag bestämde mig förrgår för att pulla ur Madrid.  Trots att det är en gratis Lenny Kravitz koncert där. (Pulla är svengelska som vi använder och kommer från engelskans pull, inget annat mina herrar!!!!!)  Min arm är för öm och trött så tycker det var det bästa valet med tanke på hur hektiskt schemat är vid den här tiden på året.  Nu blir det alltså Düsseldorf,Paris,Halle eller Queens, St. Hertogenbosch eller Eastbourne, Wimbledon.  Alla veckor i rad.  Det räcker gott det.  Så jag ringde Robin i förrgår och berättade att jag inte kommer lira där.  Jag sa sorry, jag vet att vi skulle spela, men jag har dubbelkollat och du kan signa in onsite med någon annan.  Han bara garvade och sa “Fan vad skönt!”  Han ville koncentrera sig på singeln där.  Perfekt för oss båda alltså!

 

Jag ringde min fysio, Jarmo Ahonen, och frågade om han hade tid att ta emot mig nästa vecka så vi kan jobba lite och försöka få ordning på skiten.  Så det blir nog Helsingfors för mig nästa vecka och ligga på behandlingsbordet.  På tal om Helsingfors, jag ringde Jarkko Nieminen igår för jag såg att han gav upp i Tunisien där han spelade.  Vi har samma fysio så jag undrade vad som hade hänt honom.  En sena i handleden strular och fick reda på igår kväll från Jarkko att han måste opereras och missar minst 4 månader.  Fy fan!  Hoppas verkligen att du kryar på dig och att din rehab flyter på bra, Jarkko! 

 

Var på gymmet igår kväll, igen… He he!  Cyklade och sprang för att avsluta med ordentlig stretching.  När jag springer på löpbandet och känner att jag börjar bli lite anfådd började jag tänka på David Ferrer.  Hur orkar man springa så mycket som den karln???  Speciellt när han röker!!!  Hade ju hört det från andra spelare innan, men såg det nu här i Estoril.  Det är ju inte rättvist.  Han blir aldrig trött och bolmar cigaretter!  Han måste har 14 lungor!  Men det finns rätt många Spanjorer och Fransmän som röker.  Det har jag ingen som helst respekt för!

 

Semi ikväll med två riktiga gubbar på banan.  Veteranmöte!  Min partner Martin Damm, 37 år och Dick Norman, 38 år.  Vem had trott att man skulle kunna vara 32 år ung på en professionell tennisbana???