London, baby!!!

Så har första passen spelats på det underbara underlaget gräs! Och svårt som fan är det som vanligt. Att röra sig. Att hitta rätt träff två gånger i rad. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag det känts bättre än alla åren tidigare. Och detta kanske ni har svårt att tro, men tennis är långsammare här än i Paris. Visst, studsen är lägre såklart, men du har fan i mig mer tid på dig här. Hur sjukt är inte det egentligen?!?

Jag mÃ¥ste nämna det en sista gÃ¥ng. Bollen i Paris var otroligt snabb. Och jag tycker det var ett steg i rätt riktning för tennisens framtid. Om jag ska vara ärlig sÃ¥ var det första gÃ¥ngen pÃ¥ länge som jag tyckte det var kul att titta pÃ¥ tennis. Helt plötsligt kunde folk slÃ¥ vinnare frÃ¥n baslinjen. Visst finns det sin charm med att bygga upp en poäng och det enda sättet att slÃ¥ en vinnare är just att bygga upp en poäng och sen slÃ¥ bollen i en vidöppen planhalva… Men nu fick man se mer konstslag än vanligt, mer otroliga kontringsbollar. Roligare tennis helt enkelt. Tycker jag i alla fall. Snackade lite med Ljubicic, som älskade bollen sÃ¥klart, om att spela med den pÃ¥ gräs. Men vi sa bÃ¥da att det skulle vara omöjligt eftersom det skulle gÃ¥ för fort med den lÃ¥ga studsen här.

Men jag hoppas vi får se lite snabbar bollar under fler veckor. Både underlag och bollar har ju blivit så långsamma nu att jag tycker många spelare spelar precis likadant. Tänk att få se en serve-volley spelare igen. Underbart! Men jag kanske är för gammalmodig.

I London i alla fall. Älskar den här staden. Älskar tävlingen Queens. Otroligt välorganiserad och fantastiskt anrik klubb. Gillar sånt. Nu hoppas jag inte teorin stämmer om att jag bara kan spela på ställen jag inte tycker om. För då borde jag vara i Halle. Men i och för sig, där har jag alltid spelat katastrof, så det är ju skönt att veta.

Vi har ju en hel del poäng att försvara nu. 1700 på tre tävlingar närmare bestämt. Men det är bara att försöka blockera dom tankarna. Det viktigaste är ju ändå att känna att man spelar bra och det tycker jag att jag/vi gör, så borra ner huvudet och kör på bara. Vad som än händer. Det är ju annars en ständig press som man lever med som tennisspelare. Att försvara poäng hela tiden, att spela bättre än året innan. Det är så sjukt att till och med när man inte har några poäng att försvara så blir det en helt annan press. Nu måste jag spela bra eftersom alla poäng jag tar nu är bonus eftersom jag förlorade i första omgången förra året. Sjukt det där. Lika bra att skita i det och spela tennis istället.

Chans att möta Nadal här i år igen. Tror inte att vi får w.o. den här gången, om dom nu vinner första rundan.

Michael Llodra har rakat skallen. Ser inte bättre ut måste jag säga. Det sa hans fru med för den delen.

Även om jag inte är något stort Rafa fan, så respekterar jag den jäveln sjukt mycket. Det han presterat, framförallt på grus, är otroligt. Helt fantastiskt. Jag håller alltid på Federer när han spelar och likadant idag såklart. Men hatten av för Rafa. Otroligt!

Monte Carlo.

Monte Carlo mot casablanca…..hmmm…. Ok, jag tar nog Monte… Jag tror det är svÃ¥rare att Ã¥ka frÃ¥n tvÃ¥ mer olika veckor pÃ¥ ATP touren. Rätt kul att verkligen se skillnaden pÃ¥ ställen sÃ¥ här vecka efter vecka. Skönt att vara här i alla fall. Jag gillar verkligen Monte Carlo. Att besöka. Hur kan man inte gilla det? Sol, hav och otroliga bilar överallt. Men jag har svÃ¥rt att se mig själv bo här.

Tog som sagt morgonflyget frÃ¥n Casablanca. Hade en returbiljett till Paris, men tyckte det var bättre att köpa en helt ny biljett Casablanca-Nice istället för att flyga till Paris för att sen ta ytterligare ett flyg. Nä, ibland är det bättre att betala lite mer för att anlända bättre och bekvämare. (Även om jag fick flyga med Royal Air Maroc…) Nu tror jag priset hade varit rätt lika i vilket fall som helst. Landade 13.10 i Nice, upphämtning direkt till hotellet. Checka in, ställa väskorna pÃ¥ rummet, ta ut smutstvätten och ta en bil till klubben. Väl där gick jag direkt och Ã¥t lunch. Där hände en rätt rolig grej.

Jag sitter och käkar, Rafa Nadal kommer in till spelarrestaurangen och en par hoppar pÃ¥ honom och frÃ¥gar om en autograf. (Fast man inte fÃ¥r göra det inom dom officiella spelaromrÃ¥dena pÃ¥ tävlingar egentligen.) Men han är ju schysst sÃ¥ han tar pennan. Nu börjar paret säga vilket namn det ska skrivas i och lite fler önskemÃ¥l. SÃ¥nt kan vara lite jobbigt, det tycker även jag dom 4 gÃ¥ngerna jag skrivit min autograf. Hur som helst, han skriver och mannen frÃ¥gar om han pratar franska. Nej svarar Rafa och mannnen babblar vidare pÃ¥ franska, som dom alltid gör… DÃ¥ kläcker Rafa snabbt ur sig: “I also don’t undertand, no…” Han har humor den där spanjoren!

Match imorgon. Lindstedt/Kohlschreiber mot Ljubicic/Almagro. Tuff lottning tycker jag. Vi spelar sista match pÃ¥ centern. Ska bli kul, det är en klassisk bana. Känns även kul att jag kan hjälpa till sÃ¥ att Ivan, Philipp och Nicolas fÃ¥r spela en match pÃ¥ center courten. Jag menar, det är ju tack vare mig som vi fÃ¥r spela matchen där…

Main draw.

Så var man äntligen inne i turneringen. Sign in stängde igår och jag och Horia Tecau kom in. Precis enligt planerna. Det är första gången vi spelar och vi får se hur det känns med varandra och om det kommer bli någon fortsättning. Han servar i alla fall som en häst, så normalt sett borde vi bli rätt svårbrutna. Skönt också att äntligen vara en fullvärdig medlem av tävlingen. Inget mer om det nu.

Spelarfesten ja. Ã…kte och käkade middag med Tomas Nydahl och Chris Haggard pÃ¥ Sylvano’s i SoBe. En lite enkel italiensk restaurang med riktgit bra mat där vi känner ägaren. Sen efter stack vi i väg till hotellet Fountainebleau och nattklubben Liv. Som jag sa förra Ã¥ret sÃ¥ genomgick hotellet en renovering pÃ¥ en miljard dollar. RENOVERING… SÃ¥ stället är rätt coolt om jag säger sÃ¥. Nattklubben var precis som jag kommer ihÃ¥g den, riktigt hip och stor. Vi kommer dit och gÃ¥r rakt in. Ingen röd matta som vanligt. Rätt skönt faktiskt. Jag vet att dom flesta spelarna inte gillar den delen av sitt yrke. Förrutom Djokovic dÃ¥ kanske som verkar vara förälskad i kameror. Hur som helst, fri bar som vanligt och en hel del spelare där faktiskt. Alltid synd att det ska vara fri bar när man är pÃ¥ en tävling och hÃ¥ller pÃ¥ att förbereda sig eller spelar redan. Fan ocksÃ¥. Allt bra hitills alltsÃ¥, sen var det dags för N.E.R.D. att träda fram pÃ¥ scenen och spela. DÃ¥ gick allting Ã¥t skogen. Det blev en katastrof mÃ¥ste jag säga. Rent utav pinsamt. Nu vet jag inte vad Pharrell Williams&Co hade räknat med, men dom fick inte den respons som dom trott. Det är jag övertygad om.

Hur somhelst, dom kommer ut och spelar sin första lÃ¥t. Redan dÃ¥ är det inte sÃ¥ bra. Musiken ligger alldeles för högt och mikrofonerna för lÃ¥gt. Man kan inte riktigt höra vad dom sjunger, utan hör bara otroligt hög musik. Är väl kanske för gammal, men det var inte bra inställt. SÃ¥ efter första lÃ¥ten fÃ¥r dom inte det jubel dom önskat sig sÃ¥ dÃ¥ börjas det vanliga. “Hello Miami, do you want to party?!?” Och nÃ¥gra skriker lite som svar. “No, no, I said, do you want to party?????” NÃ¥gra fler skriker, men inte jättemycket. Nästa lÃ¥t börjar och efter den lite mer ljubel. Sen i tredje lÃ¥ten säger Pharrell att musiken ska sluta. Och börjar skrika Ã¥t publiken eftersom vi inte hoppar omkring som pÃ¥ en normal koncert. Nu är det ju faktiskt sÃ¥ att han borde förstÃ¥ att han spelar för professionella idrottsmän som är mitt inne i en turnering och inte kan festa loss som tokar och bete sig som tonÃ¥ringar.

Han tar upp nÃ¥gra snyggingar pÃ¥ scenen för att försöka fÃ¥ liv i det hela, men han blir bara mer och mer förbannad. Han frÃ¥gar hur mÃ¥nga som är vackra, nÃ¥gra skriker. Han frÃ¥gar hur mÃ¥nga som är fulla, fler skriker. Han frÃ¥gar hur mÃ¥nga som är höga, inga skriker. Han bara skakar pÃ¥ huvudet och vänder sig om till bandet och säger nÃ¥gonting nedvärderande. Dom kör tvÃ¥ eller tre lÃ¥tar till och han blir bara mer och mer förbannad. Det slutar med att han svär mer och mer, grovare och grovare. Precis innan han lämnar scenen klämmer han till med “Make some motherfucking noice bitches!!!!!” Hoppsan. Ha det bra Pharrell! Vi ses inte nästa Ã¥r…

Tennisspelare kan vara bra pÃ¥ att festa, väldigt bra till och med. Men otroligt sällan dagen innan en stor turnering börjar. Antar att deras egon fick sig en törn. Jag vet hur ont det kan göra… Eeeeeeh!

Idag blir det bara ett pass tennis, har känt mig lite seg dom sista passen. Så det blir gym innan och sen lite behandling.

Otroilgt kul middag igÃ¥r med Thomas Johansson, Jonas Björkman, Olivier Rochus med flickvännen Jessica (svenska och ex-nanny Ã¥t Jonas och Thomas), Magnus Norman med flickvännen Linda, Ivan Ljubicic med tränare och respektive. Vi träffades pÃ¥ samma restaurang som för tvÃ¥ Ã¥r sen när vi firade Tompas och Bjösses födelsedagar. God mat, gott vin och trevligt sällskap. Livskvalitet enligt mig. Det är sÃ¥ att fyra av oss har fördelsedag väldigt nära varandra. Jag och Ivan har den 19e Mars, Bjösse den 23e och Tompa den 24e. Att Ivan är tvÃ¥ Ã¥r yngre än mig har jag fortfarande svÃ¥rt att förstÃ¥…

Lite suddiga foton från festen.

Nattklubben Liv

En inget ont anande Pharrell Williams.