Bomber och granater.

Vilken jävla skitförlust det där var. Precis som jag trodde sÃ¥ blev det inte mycket till spel. Det blir det inte sÃ¥ ofta mot dom. Men det var vi ju förberedda pÃ¥. Vi spelade slarvigt och kom aldrig riktigt igÃ¥ng. När jag spelade bra sÃ¥ var inte Horia nÃ¥gonstans att hitta. När Horia spelade bra i slutet av första set, sÃ¥ var jag nÃ¥gon annanstans pÃ¥ planeten. SÃ¥ gÃ¥r det inte att spela. Ingen bra förlust tycker jag eftersom vi ska slÃ¥ det paret. Tycker vi är bättre. Men sÃ¥ är det i tennis. Jag mÃ¥ste ta hatten av för dom spelade mer eller mindre felfritt. Nästan allt gick in för dom. Allt frÃ¥n klockrena winners till ramträffar som trillade in. Jag vill inte lÃ¥ta junioraktig, men det var jävligt mycket ramträffar igÃ¥r… PÃ¥ ett snabbt underlag blir det extra ju jobbigt eftersom man fÃ¥r ännu mindre chanser att göra nÃ¥gonting pÃ¥. Bomber och granater.

Vi hade helt enkelt inte marginalerna med oss. Vi tappar Horias server vid 5-6 i båda seten vilket svider extra mycket. Där måste vi vara starkare. Det är ju ett snabbt underlag för fan. Vi tappade även mitt första servegame men vi lyckades bryta tillbaka när dom servade vid 5-3. Mycket bra retur av Horia på breakbollen. Men vad fan hjälpte det. Jag tycker inte jag känner någon extra press på grund av Masters. Det menar jag faktiskt. Visst, utanför banan handlar ju snacket i omklädningsrummet mycket om det. Men på banan tänker jag inte det minsta på London. Jag vill bara vinna matchen. Det är nog bra antar jag. Vi fick ju en del kommentarer hur mycket flyt vi har för att Moodie/Norman torskade. Men ända sen innan US Open har jag sagt att dom sista platserna kommer garanterat inte bli klara innan Paris Bercy.

Lite otur i just detta är att Philipp Petzschner slet av två ledband när han stukade foten i den Österrikiska ligan precis innan Davis Cup helgen. Alltså otur för oss, men skitjobbigt för honom. Vad jag menar med otur är ju att han inte kommer kunna spela på flera veckor och dom två kommer trilla ut ur topp 8 på racet. Eftersom dom har vunnit en Grand Slam i år så behöver dom bara sluta topp 20 på racet för att kvalificera sig. Så är reglerna. Dom vill ha Grand Slam mästare i Masters. Det tycker jag är rätt. Men eftersom dom nu inte kommer kunna spela något innan så betyder det att vi måste sluta topp 7 för att gå vidare. Hoppas ni fattar.

Jag lyckades hitta en resa till Shanghai för runt 5000 spänn, så det får ses som ett klipp för denna 3 timmars resa. Jag drar dit på Lördag morgon för att jag vill kolla på när min flickvän spelar sin kvartsfinal här. Det går en ITF tävling för tjejer här samtidigt som killarnas ATP. Men det finns massor av banor för träning, så det funkar väldigt bra ändå. Rätt bra schema för tjejerna annars måste jag säga. Dom har en tourtävling här veckan innan våran. Sen en ITF tävling på samma ställe för att nästa vecka ha en tourtävling i Osaka. Det är nog bara i USA man kan spela flera tävlingar i rad i samma land. Tänk om vi någonsin skulle kunna ha det i Sverige. Flera ATP tävlingar vecka efter vecka. Känns alldeles för omöjligt just nu. vi har inte tillräckligt med folk i Sverige för att dra storpublik vecka efter vecka skulle jag tro.

PÃ¥ tal om publik, Kuala Lumpur var tydligen en katastrof igen. Knappt en kotte i den stora arenan, precis som förra Ã¥ret. Till och med när turnering gjorde reklam med att dom skulle lotta ut en bil till nÃ¥gon i publiken senare i veckan kom det nÃ¥got folk. NÃ¥gra tusen bara. Kanske berodde pÃ¥ att bilen var utav det lokala märket Proton…

Kuala Lumpur.

Då har man varit här ett tag.  I Kuala Lumpur, det nyaste tillskottet på ATPs tävlingskalender.  ATP har nu i några år försökt stärka marknaden här i Asien och vill nog försöka utöka den ännu mer med fler tävlingar.  Men det skulle bli på bekostnad av andra tävlingar så det är rätt svårt.  I alla fall, efter en lång resa kom vi äntligen fram.  Träffade Simon i Bangkok och vi tog samma flyg därifrån till K.L. med flera andra spelare.  Väl framme var det verkligen värt resan.

MÃ¥ste nog säga att vi bor pÃ¥, om inte det bästa hotellet för säsongen, sÃ¥ topp 3.  Kolla själva, Mandarin Oriental.  Fantastiskt bra och ligger precis bredvid Petronas Twin Towers och det sjukt stora shopping centret KLCC.  SÃ¥ det är rätt mysigt.  Som Simon sa när vi var pÃ¥ väg hem frÃ¥n en middag, “Det är ju faktiskt kul att komma tillbaka till rummet när det är sÃ¥ bra.”  Det stämmer ju faktiskt mÃ¥ste jag säga.  Vi bor ju aldrig pÃ¥ direkt dÃ¥liga hotell, men vissa är det lättare att spendera hotelldöden i än andra.

Turneringen har hitills visat sig vara precis som alla andra i Asien. Bra organiserad, även om det är lite panik dÃ¥ och dÃ¥.  Sen om du är seedad sÃ¥ behandlas du som en gud.  Robin har egen bil och chaufför till förfogande.  Oseedade fÃ¥r Ã¥ka buss.  Jag har inga problem med det, bara roligt att det är sÃ¥ i Asien.  Kul var det ocksÃ¥ när Robin skulle hem frÃ¥n tennisen samtidigt som jag och dÃ¥ Ã¥kte jag med dom i bilen istället för bussen.  Vi gÃ¥r bara ut och där stÃ¥r hon som organiserar transporten.  Robin säger att han vill Ã¥ka och hon fÃ¥r lätt panik.  ”Var är Söderlings chaufför???  Han mÃ¥ste ju vara pÃ¥ stand by hela tiden!!!”  Jag överdriver inte nu, vi fick vänta i ca 90 sekunder, dÃ¥ kommer chauffören springandes till oss.  ”So sorry for the wait, sir.”  Vissa har respekt med sig, eller vad säger du Robin?

Annars har vi alla försökt bli av med vÃ¥r jetlag sÃ¥ gott det gÃ¥r.  Åka österut är, som ni säkert vet, mycket värre än att Ã¥ka västerut.  Jag trodde jag lyckades lura min jetlag eftersom jag var upp sent första natten och kunde sova 8 timmar i rad.  Nästa natt nästan 9.  Fan vad skönt tyckte jag, det blev inget den här resan.  Sen kom inatt…  La mig runt midnatt, vaknade runt 02.00 och sen var det kört.  Det vara bara att börja brottas med kudden.  Som vanligt vann den.  Jag mÃ¥ste komma pÃ¥ bättre brottargrepp sÃ¥ jag kan vinna nÃ¥n gÃ¥ng.  Dock rätt kul pÃ¥ frukostarna för alla frÃ¥n Europa ser ut som man fÃ¥tt ett rejält kok med stryk under natten.  Vi ser alla helt enkelt för djävliga ut…

Synd att vi fÃ¥r möta Brunström/Rojer i första.  Som jag sagt innan är det aldrig kul att möta svenskar i första.  Bättra att göra det i finaler sÃ¥ att en svensk vinner turneringen istället…  Dom kom i och för sig frÃ¥n Rumanien ikväll sÃ¥ dom kan inte vara sÃ¥ snygga imorgon heller.  Men eftersom dom spelade väldigt bra i Bukarest och gick till final igen sÃ¥ är dom garanterade Onsdags start.  Det är en regel nämligen.  När du spelat final, pÃ¥ en annan kontinent, är du garanterad Onsdags start sÃ¥ du ska ha nÃ¥gon chans att kunna acklimatisera dig.

DC-baksmällan.

Som vanligt åkte jag på en baksmälla efter matchen i helgen.  Nu pratar jag inte om den baksmällan jag hade efter segerfesten i Söndags.  Den gick över på Måndagen, om än långsamt.  Men man mår ju som man förtjänar eller vad heter det?  Nej, jag pratar om den Davis Cup baksmälla man åker på efter matchen som varar i flera dagar.  Innan jag fick chansen att vara med om DC så snackade spelare på touren om det, men jag trodde inte riktigt på det eftersom jag hade varit 5e mannen i Svenska laget några gånger.  Jag hade kännt mig tipp topp, sugen på att spela och gjorde det alltid bra resultat efter en Davis Cup vecka.  (Vann t.ex. min första titel i Mumbai efter en DC-match och direkt efter min andra i Tokyo.)  Men det är en stor skillnad på att vara 5 gubben och att verkligen vara med i laget och veta att man ska spela.  Som 5e gubben är du ju där och tränar och försöker ge alla andra så bra sparring som möjligt, vilket i sin tur är ruskigt bra träning för dig själv.  I alla fall, jag kunde inte förstå vad alla pratade om.  Sen var det meningen att jag skulle spela mot Argentina hemma för några år sedan, men blev petad i sista stund för en storspelande Thomas Johansson.  Exakt samma situation som med Simon Aspelin nu i helgen.  Hur som helst, jag hade ju tränat hela veckan och ställt mig in på att spela.  Nu blev det ju inte så, men man har ändå gått hela veckan med en tanke i huvudet och gjort allting efter den tanken.  Ätit, sovit, druckit vatten, tränat, ja allting man gjorde var för att kunna prestera så bra som möjligt på Lördagen.  Sen efter matchen åkte jag till Valencia för att spela och jag var helt slut.  Helt överkörd.  Jag kunde inte med att tända till, kunde inte fokusera.  Man kände sig bakfull utan att ha druckit.  Och det är en bakfylla som sitter i i flera dagar.

MÃ¥nga spelare blir faktiskt sjuka efter en Davis Cup vecka eftersom pressen är sÃ¥ stor och fokuseringen inte släpper innan MÃ¥ndagen.  DÃ¥ känner man helt plötsligt ett slags tomrum i kroppen, som “vanlig” tennis inte kan fylla just dÃ¥.  Speciellt efter en vinst när man fÃ¥r det där underbara lyckoruset.  Det lyckorus som är alla idrottares drog nummer ett.  Den drog som gör att man tränar varje dag, att man sliter och offrar sig.  Detta lyckorus lämnar ett stort tomrum efter sig som det tar flera dagar att fylla igen.  Men fan vad bra man mÃ¥r sÃ¥ länge som man har det.  Efter vinsten i dubbeln satt jag bredvid vÃ¥ran fysio, Per “Kroppen” Normark, under middagen och vi snackade om matchen.  Jag sa till honom, “Det är sÃ¥ jävla skönt att kunna känna sig “on top of the world” ibland.”  Han bara log sÃ¥ skönt som bara norrlänningar kan göra.  Det är det bästa sätt jag kan beskriva det här lyckoruset, on top of the world.  Jag och Leonardo di Caprio…

Men som sagt, det är Onsdag nu och jag börjar långsamt känna mig bättre.  Har varit helt kraftlös tills nu och bara velat sova hela dagarna.  Jag tror alla idrottare vet vad jag pratar om.

Jag lyssnade pÃ¥ Davis Cup lottningen idag pÃ¥ webradion.  Argentina, hemma.  Tufft, tufft, tufft.  Men hemma är ju bättre än borta, det ska vi inte glömma.  Att spela inför dom 15.000 sinnesjuka(!!!!!!!!!!!!) fansen där igen är inget jag längtar till.  Det är dom värsta och mest osportsliga fans som finns.  Eller Sydamerikanska fans överhuvudtaget, nej tack!!!  (Inte Sydamerikanska personer, utan Sydamerikanska fans.  Hoppas ni förstÃ¥r skillnaden.)  Ska bli otroligt kul att möta dom nästa Ã¥r hemma i alla fall, hoppas inte Nalbandian är tillbaka i toppform dÃ¥, för dÃ¥ blir det inte lika kul…  Men jag längtar redan.

Nu börjar Asien svängen för Ã¥ret och jag Ã¥ker till Kuala Lumpur imorgon.  Jag gjorde precis klart med resan och av nÃ¥gon konstig anledning blir jag alltid förvÃ¥nad över hur lÃ¥ngt det är mellan länderna där borta.  Kuala Lumpur – Tokyo är över 7 timmar flyg.  Ser mindre ut pÃ¥ kartan…  Man borde ju lära sig nÃ¥n gÃ¥ng tycker jag.  Har aldrig varit i Kuala Lumpur sÃ¥ det ska bli kul.  Det var därför vi valde den tävlingen istället för Bangkok, just för att varken jag eller Martin varit i Kuala Lumpur.

Tänkte avsluta med två roliga bilder tycker jag.  Den första är från gymmet som fanns i Idrottens Hus och den andra är loggan på våra tränings t-shirtar.

Jag har faktiskt suttit på bättre motionscyklar...

Vilka möter vi sa ni??? Bra stavat...