Monte Carlo.

Monte Carlo mot casablanca…..hmmm…. Ok, jag tar nog Monte… Jag tror det är svÃ¥rare att Ã¥ka frÃ¥n tvÃ¥ mer olika veckor pÃ¥ ATP touren. Rätt kul att verkligen se skillnaden pÃ¥ ställen sÃ¥ här vecka efter vecka. Skönt att vara här i alla fall. Jag gillar verkligen Monte Carlo. Att besöka. Hur kan man inte gilla det? Sol, hav och otroliga bilar överallt. Men jag har svÃ¥rt att se mig själv bo här.

Tog som sagt morgonflyget frÃ¥n Casablanca. Hade en returbiljett till Paris, men tyckte det var bättre att köpa en helt ny biljett Casablanca-Nice istället för att flyga till Paris för att sen ta ytterligare ett flyg. Nä, ibland är det bättre att betala lite mer för att anlända bättre och bekvämare. (Även om jag fick flyga med Royal Air Maroc…) Nu tror jag priset hade varit rätt lika i vilket fall som helst. Landade 13.10 i Nice, upphämtning direkt till hotellet. Checka in, ställa väskorna pÃ¥ rummet, ta ut smutstvätten och ta en bil till klubben. Väl där gick jag direkt och Ã¥t lunch. Där hände en rätt rolig grej.

Jag sitter och käkar, Rafa Nadal kommer in till spelarrestaurangen och en par hoppar pÃ¥ honom och frÃ¥gar om en autograf. (Fast man inte fÃ¥r göra det inom dom officiella spelaromrÃ¥dena pÃ¥ tävlingar egentligen.) Men han är ju schysst sÃ¥ han tar pennan. Nu börjar paret säga vilket namn det ska skrivas i och lite fler önskemÃ¥l. SÃ¥nt kan vara lite jobbigt, det tycker även jag dom 4 gÃ¥ngerna jag skrivit min autograf. Hur som helst, han skriver och mannen frÃ¥gar om han pratar franska. Nej svarar Rafa och mannnen babblar vidare pÃ¥ franska, som dom alltid gör… DÃ¥ kläcker Rafa snabbt ur sig: “I also don’t undertand, no…” Han har humor den där spanjoren!

Match imorgon. Lindstedt/Kohlschreiber mot Ljubicic/Almagro. Tuff lottning tycker jag. Vi spelar sista match pÃ¥ centern. Ska bli kul, det är en klassisk bana. Känns även kul att jag kan hjälpa till sÃ¥ att Ivan, Philipp och Nicolas fÃ¥r spela en match pÃ¥ center courten. Jag menar, det är ju tack vare mig som vi fÃ¥r spela matchen där…

Casablanca.

Mästare.

Nämen, Casablanca är ju världens bästa stad. Det är ju världens bästa tävling. Med världens bästa folk. Med….nja… kanske är lite färgad just nu sÃ¥ här under kvällen efter matchen. Men som jag sa innan är Casablanca som tävling var inte sÃ¥ illa som jag trodde. Förtjänar inte sitt rykte. Men ingen rök utan eld antar jag, förr var den sämre. Hur som helst, fy fan vad sköööööööööööööööööööönt!!!!

Efter den här jävla inledningen pÃ¥ säsongen kunde jag inte önskat mig en bättre vecka. Jag skrev ett sms till Horia innan jag flög ner och sa att jag kommer bara hit ner för att vinna tävlingen, inget annat duger. Schysst att han tyckte likadant dÃ¥. Det har varit en riktigt jobbig period hittills i Ã¥r, med mycket upp och ner. Men nu känns det rätt bra om jag ska vara ärlig. (Hoppas det kan fortsätta sÃ¥här nu…) Även om tennisen kan bli mycket bättre, för vi spelade faktiskt inte sÃ¥ bra denna veckan. Ja, jag vet att det lÃ¥ter sjukt divigt, men sÃ¥ är det. Ibland känns det inte bra, men av nÃ¥gon anledning har man marginaler pÃ¥ sin sida. Att vinna när man inte spelar bra är en otroligt skön känsla med! Lite som att, fan jag kan ju vinna fast jag inte spelar pÃ¥ topp. Jag kanske är rätt bra pÃ¥ tennis i alla fall…

Dagen började ändÃ¥ rätt bra. Klockan 16.00 här, 18.00 hemma, gick sign in tiden ut för Monte Carlo och jag kom in med Kolskrivaren. (Kohlschreiber) Otroligt skönt att fÃ¥ en ny chans att göra nÃ¥gonting bra ifrÃ¥n sig i en masterstävling, fast det inte är en masterstävling…. fast det är det. Matchen idag dÃ¥? Jo, vi började riktigt bra och för första gÃ¥ngen sÃ¥ spelade vi bra samtidigt. Det är ju det som är viktigt i dubbel, att tajma in spelet sÃ¥ man spelar bra samtidigt. Ofta händer det att nÃ¥gon spelar bra i nÃ¥gra game och sen när den andre väl börjar ta tag i saker och ting, försvinner helt plötsligt den som spelade bra. SÃ¥, inget snack om första set. Sen otroligt, otroligt slarvigt servegame i min serve. Vi har chanser att bryta tillbaka, även upplagt läge, men vi chokar. SÃ¥ det bli supertiebreak. Vi tar toalettbreak och jag säger, nu mÃ¥ste vi bara spela varje poäng, vi har hela tiden häng i deras servar sÃ¥ vi kommer fÃ¥ chanser och vi kommer vinna. Visst, 1-5 i baken direkt. Fan. Men det kändes inte hopplöst, andra serve mot mig och jag lägger ner den pÃ¥ fötterna och Horia tar hand om returen. Perfekt, tvÃ¥ bra servar och det är 4-5. DÃ¥ känner jag, fan det kan nog gÃ¥ vägen ändÃ¥ och vi gÃ¥r till 8-5 och vinst 10-7. Otroligt skönt!!! (Sa jag det innan?)

Vi firade med buffét idag igen, utan hjärna… Sen Ã¥kte vi upp till baren pÃ¥ 28e vÃ¥ningen och jag tog mig en 18 Ã¥rig Glenfiddich och han en öl. MÃ¥ste ju fira lite. Livskvalitét tycker jag. Sitta i en bar efter man vunnit en turnering och sen prata om matchen/matcherna. Härlig känsla.

Men ingen rast ingen ro. Väckning klockan 05.30 för ett morgonflyg till Nice och sen förbereda mig för våran tuffa lottning i Monte Carlo. Vicht.