Ingen mer förvånad än jag.

Ibland förstår jag verkligen inte tennis eller min kropp. Efter en massage på tennisen i förrgår där jag blev lite mysko stretchad som avslutning fick min rygg att reagera. När jag gick av bordet kände jag att något inte stod rätt till, men tänkte inte mer på det. Sen på träningen igår högg det till efter ca 20 minuters träning och kände att ryggen håller på att låsa sig, det finns inget att göra. Jag kan känna när det kommer under träning och jag vet att så fort jag blir kall så kommer ryggen att sluta funka. Precis så var det. Så efter behandling igår och snack med doktorn åkte jag till ett apotek och hämtade ut “muscle relaxers” för att försöka få ryggen att lugna sig. Det och en kur på 150mg Voltaren per dag nu för att hoppas kunna spela matchen idag. Det är på morgonen idag som jag inte kan förstår varken tennis eller min kropp.

Jag vaknar och ska ur sängen, och det känns som jag har ett järnrör inopererat i ländryggen. Inte en chans att röra mig normalt. I med ny Voltaren och försöka ta mig till frukostbordet. Efter 20 minuter känns det inte bättre och jag funderar starkt på att ringa Horia för att säga att jag inte kan spela och be han skaffa en ny partner för alltid för jag verkar vara svagast i världen för tillfället. Åker i alla ut till tennisen och värmer upp sakta för att sen bolla in. Nu har det släppt lite och kan göra en hyffsad inbollning på 20 minuter. Sen snabbdusch och till fysion.

Vi kör väldigt hård behandling på psoas, gluteus och ryggen. Det blir bättre och bättre.

Det är när matchen börjar som jag inte kan förstå tennis. Jag spelar mer eller mindre felfritt. Kan inte serva 100% men jag servar absolut tillräckligt bra. Så efter att spelat som en katastrofal nybörjare hela tiden på träningarna här och att ryggen var låst 3 timmar innan match till att spela felfritt. Jag fattar det inte. Men det är så det är med idrott.

Siffrorna idag är för stora, matchen var jämnare än så. Klyschan, vi vann dom viktiga bollarna har aldrig passat in bättre.

Inte roligt alls att skicka hem Simon, men det är så det är med idrott. Vi killar kan skilja på sport och våra sociala liv så inga sura miner mellan mig och Simon, eller Julian för den delen. Vi snackade om matchen i omklädningsrummet direkt efter. Kul att se Bjösse, Tompa Jo och Fidde Rosengren på läktaren idag. Fan vad tråkigt dom måste haft om dom kom för att kolla på vår match…

Hur kunde vi vinna? Ingen mer förvånad än jag…

Klassiskt.

Ja, så har vi tränat ihop hela veckan, festat ihop halva veckan, käkat middagar ihop halva veckan… och så möts vi första!!! Lindstedt/Tecau-Aspelin/Knowle. Hur kul är det??? Klassiskt. Vi hade även bestämt att träna två timmar imorgon med matchspel som fokus. Så kom lottningen ut så vi fick ändra planerna. Om man möts så spelar man inte träningsmatcher mot varandra. Det känns lite fel oftast. Så fick ändra planerna. Nu blir det 09.00 träning med Mirnyi/Nestor.

Chockad över att vi kunde få bana klockan 09.00 onsite. Det är ett helvete här annars. Vi har fått träna klockan 18.00 som tidigast alla dagar. Så dåligt funkar det här. Till och med Robin fick köra off site en dag för att det inte fanns tillräckligt med tider. Skaffa för fan fler träningsbanor, IMG!!!!!!!! Ni kallar ju er själva av någon anledning “The 5th Grand Slam” Uppför er då som en!!! Sådärja… då har jag get IMG skit och begått sportsligt självmord…

Varje år i Miami så bor jag hos mina goda vänner, Luis och Jenny. Trevligare människor får man leta efter! Jag har känt dom i flera år nu och vi har blivit mycket goda vänner. Kul när man kan få bra vänner på grund av sin tennis med. Inte bara fiender… Jenny är fotomodell och skriver sin egen blogg, www.lopezjennylopez.com

Ni ser dom båda under inlägget s.w.e.e.t.r.o.m.a.n.c.e

Så får jag även göra reklam för Luis arbete också. Han var även han fotomodell innan men nu jobbar han med något av det konstigaste jag hört talas om och han vet inte riktigt själv hur han hämnade där, men det har funkat bra för honom. Han säljer hölster till pistoler. Har aldrig träffat någon som gjort det innan. Men har är ingen tokig pistol snubbe och äger heller inget vapen. Här är hans hemsida.

Jag trivs verkligen när jag kommer hit. Skönt att bo hos vänner och slippa hotell för en vecka eller två. Jag tror jag kommer stanna i någon extra dag hur det än går här för att umgås lite mer. Känns skönt. Högt bor dom också, i den högsta byggnaden i Miami. Inte högst upp, men på 56e våningen. Lite svindel från balkongen men otroligt fin utsikt.

Högt över Miami.

Brickel och Downtown

Jag vet inte varför, men jag har nåt vajsing med mina bilder. Jag har köpt en ny kamera och eftersom den är över 10 mp så är bilderna för stora att lägga in i det här programmet. Jag försökte minska dem i kameran, men dom blev fortfarande stora, så därför fick jag ändra storleken till thumbnails här. Klickar ni på bilderna så blir dom sjukt stora igen. Ska försöka lista ut hur jag kan lösa det. Annars blir det tyvärr iphone bilder.

Sov gott. Tidig träning imorgon!

Pooltime.

Jag gillar verkligen Indian Wells. Det kan vara en av dom vackraste platser som det spelas en turnering på. Vykort ät ett ord som används flitigt här för att förklara vyerna. Lite så känns det faktiskt. Nästan lite påmålat fast det är på riktigt. Och ett av dom renaste ställena på jorden. USA kan vara rätt smutsigt på sina ställen, men här hittar man inte en endaste skräpbit. Däremot ser du en massa Mexikaner som jobbar häcken av sig överallt. Nu är jag inte racistisk eller spydig. Det är tyvärr så det funkar i Kalifornien.

Träningarna har gått upp och ner. Det tar ett tag att komma in i det här. Eftersom det är ökenluft så flyger bollen lite extra, den går snabbare genom luften. Så det tar ett tag som sagt, men sen när man är van vid det så gillar jag det som fan. Kickserven studsar upp till månen, vilket är bra för min del normalt sett eftersom jag har en väldigt bra kickserve. Men även om någon kickar till mig så gillar jag att returnera högt med backhand och eftersom dom flesta är högerhänta så kommer ju bollen dit. Idag tycker jag vi gjorde bästa träningen i vår träningsmatch mot Simon Aspelin och Julian Knowle. Så nu är vi redo för våran match imorgon. Voltaren är tagen, så nu är det bara att köra.

Nestor/Mirnyi fick stordäng av Federer/Wawrinka. Jag trodde ärligt talat att den skulle bli lite tajt. Även om Daneil och Max har spelat riktigt dåligt på träningarna så trodde jag att det skulle bli bättre till matchen. Så jag tog för givet att dom spelade lika dåligt mot Roggan och Stan som dom gjorde mot oss i träning. men när jag snackade med deras coach sa han bara Roger och skakade på huvudet. Han var tydligen helt vild och gjorde precis som han ville. Dom är fan på en annan planet dom där toppspelarna. En grej som stör mig lite är kläderna som Roger och Stan hade på sig. Vad pratar jag om? Jo, när du spelar dubbel så är regeln att du måste ha liknande färger på shorts och matchskjorta. ATP är benhårde på detta. Jag har varit tvingad att byta för att jag haft en ljusblå skjorta och min partner haft en mörkblå. Så fjantiga är dom. Vad hade Roger och Stan på sig igår? Roger spelade i gult och Stan i blått… Hmmm… det är bra att vara bäst genom tiderna antar jag. Det stör mig som sagt lite att regler bara gäller vissa. Det är jj inte spelarnas fel, men ATP måste ju vara lika hårda mot alla eller slopa regeln totalt. Denna regel kanske inte är så viktig för tennisen. Jag och Simon fick till exempel inte ens spela i blåa och gula tröjor mot Italien i Davis Cup. Vi tyckte det skulle sett coolt ut när vi snackade mellan bollarna, en gul och en blå spelare. Men nej, inte en chans.

På tal om Mirniy så kallas han The Beast. Vet inte varför egentligen, men han är ju en best. Precis innan vår träning i Torsdags så tränar han och Daniel timmen innan. Jag möter honom när jag ska gå till våran bana och träna då han kommer springade med en handuk pressad mot ansiktet. Han är på väg till doktorn för han slog upp ögonbrynet på sig själv med sitt rack. Jaha, det var den träningen tänkte jag, men 10 minuter senare kom han tillbaka utan blod och sa att det bara behövdes tre stygn. The Beast…

Igår körde vi ett pass på La Quinta Resort nära tennisen. En otroligt fin resort. Här finns typ 7000 världsklass resorts, men jag gillar verkligen La Quinta. Dom har en centercourt som är riktigt fin och den tränade vi på. Tog någon bild av den så ni får se…

La Quinta centrecourt.

Samma bana.

Spelarfesten med Simon och Julian.

Vi tränade bara ett pass idag så vi tog tillfället i akt och spenderade lite tid vid poolen istället. Slappna av måste man ju med ibland.

Pool och sol är aldrig fel.

Nu får jag väl ett sms av mamma när jag vaknar på grund av den sista bilden… och spydiga kommentarer, men dom välkomnar jag.

Snipp, snapp, snut…

Det var väl ingen vidare match i Zagreb måste jag säga. Det verkar som att kombinationen med våra spelstilar inte funkar så bra som vi hade hoppats på. Därför tog vi ett gemensamt beslut igår att bryta vårt samarbete. Så Lindstedt/Knowle har gjort slut med varandra…

Eftersom vi redan är anmälda till Rotterdam och Marseille så kommer vi självklart göra vårt bästa för att prestera där, men efter Marseille så kommer vi spela med andra. Förhoppningsvis löser det sig på bästa sätt. Detta är ju ingen optimal uppladdning för Davis Cup om några veckor, men det ska nog kunna gå bra ändå. Om Thomas skulle ge mig förtroendet så är jag jag redo att ställa upp. Ingen av oss skulle ju ändå spela med Julian Knowle där… Jag och Julian är självklart fortfarande kompisar. Det är väl viktigt att skriva det med…

Nya tag.

Ja… Vad ska man säga? Det blev väl inte riktigt som man hade tänkt sig… Det visade sig att man åkte på ett träningsläger till Australien och Nya Zeeland. Hmmm… Hade inte riktigt planerat det i tävlingskalendern om jag ska vara ärlig. Men det är så det är inom den här branchen. Alla vill vinna. Så det går inte alltid som man vill. Men jag är inte för knäckt för det. Jag tycker vi spelade två bra matcher och en dålig match i storm i Auckland. I Brisbane och Melbourne tycker jag vi har matcherna under kontroll för att sen slänga bort dom med några slarvgame. Det funkar inte på elitnivå. Man måste hålla koncentrationen ända in i kaklet som det heter. Annars blir du uppäten. Och det var väl ungefär det som hände. Dagens meny, Knowle/Lindstedt – ta två betala för en… Men som sagt, jag tycker vi spelade bra i två matcher och på träning har vi knappt förlorat. Så självförtroendet är det konstigt nog inget fel på. Det känns faktiskt bra. Så det kommer vända. Det måste vända…

Svenska fansen i Melbourne. Hur sköna är inte ni??? Det är så otroligt kul att spela framför er. Det känns lite som en Davis Cup match i huvudet på en själv när man hör era sånger. Fast riktigt en Davis Cup match kan det ju inte vara. Ni var ju 20-30 personer som skrek där nere under min match. Det är ju minst 15 personer mer än på dom två senaste hemma matcherna vi har haft… Tack i alla fall för det stöd ni ger oss! Det är ju inte lika många att kolla på nu som förr i tiden, men häng i. Förhoppningsvis kan det bli fler spelare i framtiden. Tyvärr kunde jag inte stanna till Svenskfesten i år. Varje år så arrangeras en Svenskfest nere i Melbourne. En otroligt rolig kväll som alla fansen går på och dom svenskar som bor nere i Melbourne. Jag inte alla, men en hel del. Sen går vi spelare som fortfarande är kvar i tävlingen. Jag måste erkänna att det är inte ofta jag fått en hejaramsa av 4 berusade killar för att jag beställde något i en bar. Det händer inte så ofta. Men förra året så var det så. Vi hade förlorat mot Mardy Fish/John Isner i 3 set och jag ville festa lite efter för att glömma matchen. Svenskfesten var samma kväll så det passade ju utmärkt. När jag kommer dit så ska jag beställa några öl till mig och mina kompisar och helt plötsligt började grabbarna sjunga bakom mig. Kändes otroligt overkligt!!! Senare på kvällen kom en annan berusad svensk fram till mig, inte lika trevlig. Det första han säger är, hur fan kunde ni förlora idag? Jag försöker vara artig och förklarar att vi kämpade så gott vi kunde och att jag tycker Fish/Isner är nog det tuffaste oseedade paret att möta. Dom kan ju ingenting, säger han tillbaka och fortsätter med att jag kostade honom 10000 i och med att vi förlorade. Jag blir lite irriterad och säger någonting i stil med att, Ja, kan du ingenting om tennis så händer väl sånt. Efter det kommer två stora killar och för bort honom från mig. Såg honom inte på hela kvällen sen. En rikigt, riktigt rolig kväll tycker jag det är i alla fall. Kul att gå på en fest och prata svenska hela tiden. Vårat eget Stureplan nere i Australien. Fast utan V.

Nu ska vi spela Zagreb, som vi från början inte ville göra, men tack vare den mindre lyckade inledningen på året så får vi spela någon extra tävling nu istället. Vi funderade lite på att åka till Heilbronn för att spela den stora Challengern där, men jag tycker inte man kan jaga poäng och speciellt inte så här i början av säsongen. Att jaga poäng tycker jag aldrig funkar så bra. Man spelar inte så avslappnat och det mesta knyter sig. Jag brukar säga att spelar man bra så kommer poängen av sig själv. Jag är rätt klok för att vara korkad… Men förhoppningsvis kan det gå bra där. Jag har ju bra minnen där från förra året när vi vann den. Men det betyder ju i och för sig ingenting. Det bevisade jag ju i Auckland…

Det är svårt att kolla på tennisen nu när man förlorat och åkte hem, i alla fall i början. Men sen när det är dags för semifinaler så kan jag inte låta bli längre. Jag vet inte varför, men jag tycker Andy Murray verkar vara riktigt farlig där nere. Han smyger bakom dom ”stora” pojkarna. Han ser mycket stadig ut och det skulle inte förvåna mig om han tar och vinner sin första Grand Slam nu. Men bara för att jag sa det så förlorar han väl i nästa omgång… Personligen hoppas jag ju naturligtvis på Federer. Det är svårt att inte gilla världens vackraste tennis.