Halle-vete!!!

När man inte vunnit många matcher på ett ställe borde man ju fatta att man borde välja en annan tävling att spela.  Även om lottingen är större och man måste vinna fler matcher där.  Fjärde året här i Halle och bedrövligt facit.  Nja, första året blev det semi i min comeback efter min operation.  Men den semin kan man egentligen inte räkna.  En halvtank i förstarundan och wo i kvarten.  Sen bara förstarundor.  Har inte spelat riktigt bra här, igår var dock ett undantag tyckte jag.  Spelade helt ok, men Kiefer/Zverev är inte lätta att knäcka.  Det fick ju jag och Robin uppleva i Düsseldorf.  Men i alla fall, min poäng är att man borde ju faktiskt förstå att man kanske inte spelar så bra på vissa ställen.  Och Queens ser ju så otroligt skönt ut.  Dom ska faktiskt ha dom bästa gräsbanorna där.  Till och med bättre än Wimbledon.  Praktiskt taget alla spelare säger det.  

 

Själv har jag bara tränat där en gÃ¥ng.  För flera Ã¥r sen flög jag över för att spela med Tompa Jo och var rätt säker pÃ¥ att komma in eftersom Tompas ranking var sÃ¥ bra.  Flyger alltsÃ¥ in Lördag morgon, signar in och i väntan pÃ¥ att klockan ska bli 18.00 sÃ¥ jag tränar jag ett pass dubbel.  Sen efter dusch och lunch blev det svettigt…  Cutten, (cut off=sista paret in, eller i singel sista spelare.), blev bara starkare och starkare.  Till slut insÃ¥g jag att jag inte skulle komma in med Tompa, sÃ¥ jag fixade en ny partner till honom, Robbie Koenig.  Dom kom in, gick till kvarten tror jag, medans jag fick sätta mig i en bil och flyga hem samma dag som jag kom.  Ibland är det inte sÃ¥ roligt att vara tennisproffs.

 

Nu löste det sig ändå hyffsat eftersom jag hade kontakt med Mariusz Fyrstenberg och han kom inte heller in, så vi åkte och spelade en rätt stor challenger i Lugano och gick till final.  Så inte så illa pinkat i alla fall.  Och direkt efter det till Roehampton för mitt livs första kval till Wimbledon.  

 

Tyvärr är banorna i Halle inte sÃ¥ bra som dom skulle kunna vara.  Lite för mjuka helt enkelt sÃ¥ studsen är otroligt lÃ¥g.  Spelarna klagar dock mest pÃ¥ centern.  Det är en riktigt fin arena, men eftersom den änvänds Ã¥ret om kan man ju inte ha en gräsbana underst.  SÃ¥ bana “görs” pÃ¥ ett annat ställe.  Där växer den och klipps som den ska, sen skärs den upp i rutor och transporteras in pÃ¥ arenan just innan turneringen.  SÃ¥ om ni tittar noga kan ni se schacklinjer över hela banan.  Detta gör att det blir extra mycket dÃ¥liga studsar.  Inte sÃ¥ stort problem för mig, har bara spelat en match där…  Arenan har ju även tak om det regnar, men problemet när man spelar där och det regnar är att det blir fuktigare.  AlltsÃ¥ halare, alltsÃ¥ halkar man.  Spelarna har klagat pÃ¥ detta och i Ã¥r har dom installerat hÃ¥l runt hela banan i markhöjd som blÃ¥ser ut luft.  En slags hÃ¥rtork alltsÃ¥.  Tyckte dock Kiefer lÃ¥g väldigt mycket pÃ¥ rygg i sin singel idag.  

 

Ska bli intressant och se hur Wimbledon har löst det problemet med sitt tak.

En sån dag!

Näe, jag kan inte lÃ¥ta bli.  Jag mÃ¥ste.  Det gÃ¥r bara inte.  Jag mÃ¥ste klaga lite till!  FlÃ¥t…

 

Regn, och French Open fÃ¥r panik!  Alla offsite träningsbanor stängs för HELA dagen och de 5 (!!!!!!!!!) träningsbanor de har onsite fÃ¥r bara användas till inbollning.  Det faktum att det slutade regna runt 14.00 eller sÃ¥ spelar alltsÃ¥ ingen roll.  Jag var pÃ¥ tennisen frÃ¥n 10.30-21.30.  Lite för länge enligt min smak.  Tjatade och tjatade om att fÃ¥ träna, helt sjukt att man mÃ¥ste be om att fÃ¥ träna tennis egentligen.  Vi fick komma 17.50 för att se om 18.00 var ledigt, sen 18.50 för att se om 19.00 var ledigt.  Jag fick den här kommentaren i ansiktet: “Dubbelspelare fÃ¥r ju inte dela bana med singelspelare.”  DÃ¥ brast det lite för mig.  Jag sa: “Lyssna nu, det är ju faktiskt tennis som vi alla hÃ¥ller pÃ¥ med.  Det är ju inte sÃ¥ att jag ska springa pÃ¥ banan och klubba honom över huvudet bara för att han spelar singel.  PÃ¥ alla andra tävlingar när det regnat fÃ¥r vi helt enkelt dela lika, allihopa.”  JasÃ¥, sa hon dÃ¥.  DÃ¥ fick jag helt plötsligt en bana att dela och när vi kom dit sÃ¥ stÃ¥r tvÃ¥ banor helt tomma i en hel timme!!!!!  Vi fick alltsÃ¥ vÃ¥r egen bana i en hel timme och banan bredvid var ledig.  Och folk gÃ¥r pÃ¥ bara knän för att fÃ¥ slÃ¥ lite pÃ¥ den gula filtkulan.  

 

Sen när det regnar förvandlas restaurang,playerslounge,kaffebar och annat till ett överbokat flygplan som alla vill boarda, samtidigt!

 

SÃ¥, nog om det nu.  Det spelades väldigt bra tennis idag, som det alltid görs pÃ¥ grus.  Fabrice Santoro sÃ¥g ut att ha spelat sin sista singelmatch pÃ¥ Roland Garros, men matchen bröts vid 2-1 i set och 5-3 till Christophe Rochus pga mörker antar jag.  Fabrice är en av de spelare som jag gärna skulle kunna titta pÃ¥ varje dag.  Och han är en av de som fÃ¥tt mig att se mest löjlig ut pÃ¥ en tennisbana.  Man gÃ¥r höger, han slÃ¥r vänster.  Man gÃ¥r fram han lobbar.  Man försöker vara smart, han är smartare…

 

I gÃ¥r gick jag till Wilson grejer för att hämta lite grejer som jag beställt, skor bland annat.  Ett par grus för att använda här, sen skulle jag testa ett par hardcourt skor för att använda pÃ¥ sensommaren.  Sen även en resväska och racketväska.  Jag ska tillbaka imorgon för att hämta lindor som dem hade slut pÃ¥.  Kolla här pÃ¥ Wilsons egen blogg.  Läs och kolla pÃ¥ bilderna för att se hur det fungerar pÃ¥ grand slams.  Wilson’s Tennis Blog.

 

Match imorgon.  Allez!

Paris, Paris, potatisgris…

Ja, dÃ¥ var det dags igen.  För Ã¥rets sämsta grandslam.  Och för mig att klaga lite igen, tycker jag varit för snäll pÃ¥ sistone.  Paris, French Open.  Det finns sÃ¥ mycket att klaga pÃ¥ och javisst, mycket kan ses och är lyxproblem, men när du spelar en grand slam ska det väl vara de bästa veckorna pÃ¥ Ã¥ret?  Var ska vi börja…?

 

Grus.  Bara en sån grej!  Vem spelar på grus numera?  Nej, så farligt är det faktiskt inte, men inget personligt favoritunderlag.  Var bara tvungen att säga det.

 

Sofia nämnde tvättsituationen här.  Och den är inget vidare.  Man måste verkligen planera den.  Det tar 2 dagar att få tillbaka den, men i alla andra grand slam tävlingar tar det en dag, eller från morgon till kväll samma dag.  Varför är det ett problem då?  Många spelare har favoritsaker att spela i.  Om det nu är en tröja,underkläder eller vad som helst.  Och på grand slammer är skrockfullheten uppe på topp.  Men inte bara därför.  Ibland spelar du varje dag, ibland varannan.  Så du måste ju planera ditt tvättande.  Tänk om du spelar imorgon. lämnat in din tvätt, förlorar och måste åka iväg.  Din tvätt är alltså inte redo, men ditt flygplan är.  Det är ju så enkelt för turneringar att ha tvättmaskiner onsite och se till att de funkar och används timme efter timme.  Precis som i Wimbledon.

 

Transport.  En favorit.  Eller inte.  Här rÃ¥der diskriminering pÃ¥ högsta nivÃ¥ i pÃ¥ Roland Garros.  Du kan ju ringa och beställa hämtning precis som pÃ¥ alla andra ställen.  Men det är när du ska Ã¥ka därifrÃ¥n som kaoset börjar.  Av nÃ¥n anledning tycker de att det är ok att lÃ¥ta vissa spelare vänta längre än andra.  Som idag, igen…  Jag kommer till transport-disken.  Visar min bricka och säger mitt hotell.  Ok, please wait.  Visst, inga problem.  Men det blir ju problem.  Spelare som kommer efter mig blir plötsligt uppropade och fÃ¥r Ã¥ka.  Bilarna stÃ¥r och väntar i rader där uppe men man fÃ¥r vänta.  De försöker alltsÃ¥ vänta pÃ¥ at andra spelare som ska Ã¥t mitt hÃ¥ll kommer sÃ¥ vi mÃ¥ste dela bil.  Men även, när det kommer singelspelare eller andra viktiga personer, flyttas de helt enkelt först i kön.  SÃ¥nt gör mig förbannad.  Och inte bara jag!  Varför inte bara ge spelarna när de hämtas upp pÃ¥ morgonen en lapp med all info som behövs sÃ¥som hotell, namn och dylikt?  Sen när man ska Ã¥ka hem, gÃ¥r man helt enkelt till parkeringen, ger sin lapp och hoppar in i en bil.  Precis som i Wimbledon.

 

Maten.  Franska köket ska ju vara känt för allt gott.  Jag väntar fortfarande.  I alla fall väntar jag länge i spelar-restaurangen.  Pastan överkokt, entrecoten liknar mest tuggat Hubba Bubba och priserna sätts inte efter smaken eller kvalitén.  Vi spelare äter ju dock gratis.  Vi får pengar på vår accreditation.  Alltså, på våran bricka finns en kod som scannas varje gång vi köper något att äta och sen dras det av från vår dagliga summa vi får.  Men min bricka började fungera idag, singelspelarnas funkade redan igår.  Småsaker som irriterar.  Varför inte börja med pengar på brickan redan veckan innan och ha en pastakock som kokar pastarätter på beställning?  Precis som i Wimbledon.

 

Träning.  Som vanligt är det ju nästan helt omöjligt att fÃ¥ träna onsite om du inte är en storstjärna.  Man Ã¥ker runt halva Paris för att hitta tennisbanor.  Och visst, det är fina klubbar man tränar pÃ¥, men eftersom det inte finns nÃ¥gra grusbanor i hela världen som är som banorna pÃ¥ “Rolands Garage”, känns det ibland lite meningslöst att behöva träna under annorlunda förutsättningar.  Varför inte bygga till fler banor eller utöka omrÃ¥det sÃ¥ det är lättare och mera rättvist för alla att kunna träna?  Precis som i Wimbledon.

 

Trångt.  Som ni nog fattade av tränings-klagomålet är ju en av anledningarna att det är svårt att träna onsite för att det är så otroligt trångt.  Det är svårt att ens ta sig till olika banor eller var du nu ska gå.  trångt och människor överallt.  Som ett för litet och överfullt varuhus på mellandagsrean.  Visst det är svårt att expandera ett område när det ligger hyffsat centralt i Paris.  Men jag är övertygad med alla pengar som tjänas skulle det kunna lösas på nåt sätt.  I Wimbledon kan vi änvända en tunnel som går från byggnaden med omklädningsrummen till träningsanläggningen Aorangi.  Inte trångt alls då.

 

Accreditation.  Dubbelspelare får 3 brickor, min egen inkluderad.  Singelspelare får 4.  Inte som i Wimbledon.

 

Ååååh!!!  Detta kändes bra.  Lite som terapi tror jag minsann!  Min grand slam lista toppas av Wimbledon, om ni nu kunde lista ut det.  Sen Us Open, Australian Open och sen långt efter släpandes med sina fötter kommer Franska Öppna.

 

Magnus nämde i sin blogg att det gäller att gilla livet som resenär och göra vad man kan för att känna sig hemma.  Det stämmer!  Men jag kom att tänka pÃ¥ en sak som Robin sa i Dusseldorf pÃ¥ en träning med Vinci.  Robin spelade som frÃ¥n en annan planet, det bästa för hela Ã¥ret helt klart.  SÃ¥ san han, “Ja, vissa ställen gillar man helt enkelt bara.”  När man gillar stället, förhÃ¥llandena och turneringen spelar man helt enkelt bättre.  Det är jag övertygad om.  Kanske därför jag bara gÃ¥tt till andra rundan här, en gÃ¥ng.