Så ja!!!

Ok, jag är ju inte friskast i världen, det har vi ju sen länge konstaterat. Hissen går liksom inte hela vägen upp. Alla hästar är inte i stallet. Idag spelar jag en väldigt bra match. Förutom ett game. Ett game. Vi har set och break, Horia servar 4-3. Vi blir breakade. Vi breakar Berdych direkt för att få 5-4 och serve. Det är här mitt game kommer. Från ingenstans, ingenstans alls, slänger jag in 3 dubbletter. TRE!!!! En av dom på no ad poängen med såklart. Bja jåbbat Jåbban. Bja!!!! Jätteduktigt av dig.

Vi blir ju naturligtvis breakade men lyckas breaka Kubot för att få 6-5 och serve. Här räddar jag väl mig själv lite med att lägga undan 3 rätt svåra volleys på Horias förstaservar. Så det blev seger till slut i alla fall. Men många break blev det.

Så varför är jag inte frisk? Jo, för att jag spelar en väldigt bra match, för det gör jag faktiskt, men det enda jag känner är ilska för mina dubbelfel. Jag gör aldrig dubbelfel. Förutom idag då. Och alla andra gånger. Men annars gör jag aldrig dubbelfel… Skit samma. Skönt att vinna mot ett så bra par. Två bra tennisspelare. Berdych en sjukt bra dessutom. Men ännu skönare att äntligen bli av med den där noll-poängaren från förra året. Det betyder mycket för framtida rankingar.

Ingen match i morgon. Så det blir vilodag. Lite konstigt idag för övrigt. Melzer drog sig ur dubbeln och då kom Berlocq/Chela in. Men Berlocq skulle ju spela singel rätt sent. Så den dubbeln blev inställd och nu spelas den i morgon istället. Och varför drog sig Melzer ur? Jo för att det verkar gå ett magvirus här. En 5-6 spelare har blivit riktigt kassa i kistan och antingen gett upp eller inte kunnat göra sitt bästa. Får försöka passa mig så man inte ansluter till skaran.

Snackade lite med Isner och hans coach. Eller snackar rätt ofta med Isner faktiskt. Men en lite rolig grej hände i Isners första match. Speakern gör presentationen och Isner får naturligtvis applåder och jubel. Till sist presenteras domaren, våran egen Mohamed Lahyani. Och då får han lika stora applåder och jubel som John. Dom känner igen honom ifrån maratonmatchen men Isner och Mahut från Wimby. Superstar den där Mohamed…

Hur som helst. Vi har klarat oss förbi första rundan. Med dubbelfel och allt…

Indian Wells round 1.

Blir ett kort inlägg det här. Kom hem lite för sent från middagen och vi ställer fram klockan en timme i natt så jag måste i säng. Träningen har äntligen gått bättre. Tycker inte vi spelat så bra, men idag hittade vi spelet lite bättre. Och det behövs ju i denna lottningen. Det är ju den tuffaste dubbelturneringen som finns. Dom flesta singelspelare spelar alltid dubbel numera, speciellt i 1000 kategorin. Så någon otrolig skillnad från andra 1000-turneringar är det faktiskt inte. Men skillnaden är att praktiskt taget alla som kan spela dubbeln här gör det. Så det finns inte en enda bra lottning nästan. Den enda turneringen som det egentligen inte spelar någon roll att vara seedad.

Berdych/Kubot i morgon. Fruktansvärt tuff lottning. Kubot är ju före detta topp 10 spelare i dubbel och Berdych slog oss nästan på egen hand i Cincinatti senast. Men vi ska in och slita. Som alltid.

Annars har det varit rätt mycket att göra denna veckan. Foto shoot med ATP. En clinic med Wilson och autograf stund. Vi fick nya autograf kort av dom. Och lite andra saker att göra med.

Dom har “klämt” ihop oss på fotot för att få plats med oss båda. För så dåliga är vi inte på att placera oss… Kul att jag ser helt missbildad ut på kortet för övrigt.

Älskar även hotellet här. Inte bara stället. Mysig pool utsikt på kvällen…

Avslutar med något som man kan beskriva som “Only in America”.

Stick to tennis, Robban…

Ett av mina favoritställen på jorden det här. Indian Wells. Underbart! Men fan vad kallt det har varit dessa två dagar. Det var en storm igår så det var inte så roligt att spela. Sand i ögonen hela tiden och kallt. 10 grader på kvällen inte mer. Inte som i Sverige jag vet, men det brukar vara över 20 grader här.

Vi hade en photo shooting här igen. Precis som förra året. Det är ATP som tar nya bilder för alla media sammanhang och för planscher till turneringar och annonser och liknande. Lite roligt att testa på någonting annat. Men jag borde nog hålla mig till tennis. Blir lite bilder nu. Originalen får jag senare, så det blir lite dåliga iphone foton nu istället.

Lite roligt att hålla på med sånt här faktiskt. Även om man är bedrövlig på det…

Västerut.

Jag vet inte vad det är i år, men det känns som att jag inte göra annat än flyger. Mer än vanligt. Och då är det ju inte några korta flighter direkt. Kanske är det skillnaden från förra året då jag var skadad och missade 8 veckor. Då klagade jag i och för sig på att jag var på samma ställe hela tiden. Även om jag pendlade till Stockholm 3 dagar i veckan då. Men som sagt, i år känns det som att resandet har dopats. Nu är jag på väg till Indian Wells. Dock en otroligt trevlig ”swing” på touren. Vykortsstället Indian Wells följt av partystaden Miami. Jag gillar båda ställena faktiskt, även om det är USA. Men som ni vet, inte turneringen i Miami.

Dubai var inte mycket att skriva hem om. Vi har inte blivit så utspelade sen i Rom mot Bolelli/Fognini. Sjukt konstig känsla. Det enda jag kan jämföra det med när sådant händer är om du skulle mött någon som är Sverigeelit bland 18åringar och du är Sverigeelit bland 14 åringar. Ni som spelat tennis vet hur hjälplös man kände sig när man mötte någon som var några år äldre. Hur mycket bättre man tyckte dom var. Ungefär den känslan får man igen. Det spelar ingen roll vad man gör liksom. Den enda skillnaden nu är att jag vet ju att nästa gång jag möter dom kan vi vinna med 6-1, 6-1.

Glöm skiten bara, Robert.

Men nu är det som sagt USA svingen som gäller. Eller den första för året i alla fall. Det är nu vi vill göra bra ifrån oss. Två 1000-turneringar. Dom turneringar vi inte gjorde så bra ifrån oss. För många förstarundor. Bara två kvartar. Kvart är godkänt tycker jag, även om vi vill mer än så. Inte för att vi känner extra press att vinna när vi spelar 1000-turneringar. Motståndet är bara bättre från första rundan av naturliga skäl. Men vi är tillräckligt bra för att vinna dom, så det är ju det vi vill. Så vi flyger dit en 4-5 dagar innan vi börjar för att komma i så bra form som möjligt.

Även om det flyger och går fort i Indian Wells så är det inte så extremt som i Dubai. Det är sjukt svårspelat där när solen ligger på som jag redan skrivit om. Svårt för mig och Horia som inte behöver hjälp med farten, så vi får liksom spelar med ”kontroll” hela tiden. Svårt för alla naturligtvis, men jag har aldrig förstått utrycket ”Det är lika för alla”. Jag har aldrig tyckt det stämt. Vissa spelar bättre i vind. Vissas spel passar bättre för en dålig bana. Vissa bryr sig mindre om sämre förhållanden. Alla är olika. Därför tycker jag ”lika för alla” inte fungerar. Vissa har mer eller mindre svårt för saker. En aggressiv spelare är känsligare för andra saker än vad en defensiv spelare är.

Hur som helst, ny tävling. Skit i Dubai. Om allt går som det ska denna resan är jag i Indian Wells drygt 24 timmar efter jag vaknade idag.

Jag har pratat lite med SOK. Har väldigt svårt att förstå dom…

Depression.

Då var det dags för den dåliga listan. Passar ju bra att skriva den när man är ensam i ett regnigt och kallt Helsingfors denna vecka för att ta behandlingar… Förlusterna rankar jag inte bara efter dåligt spel utan precis som vinster hur viktiga matcherna var. Från 5 till 1. Naturligtvis är nummer 1 den värsta förlusten för året.

5. Jordan Kerr/Travis Parrott, Bucharest, 6/3, 2/6, 5/10

Det här var fan ingen bra match av mig. Visst, jag var dödsförkyld (om man nu kan vara det) hela veckan och kan inte förvänta mig så mycket av spelet. Men mer än så här borde jag fan kunna prestera. Svider ju så klart extra mycket för att det var Horias hemmatävling och jag ville ju ge honom chansen att vinna den, precis som han givit mig dom sista två åren.

4. Juan Ignacio Chela/Bruno Soares, Monte Carlo, 2/6, 4/6

Denna är väl egentligen inte så farlig i efterhand. Dom gick ju faktiskt till final. Men vi kom dit efter vinst i Casablanca och hade spelat väldigt bra den veckan. Det kändes som att jag äntligen skulle vinna en match i Monte. Nu gör förlusten inte så farligt ont, men då var den riktigt jobbig. Swedish Open med sponsorer var där och stöttade, så det gjorde inte saken bättre att jag vi spelade som amatörer.

3. Ruben Ramirez Hidalgo/Santiago Ventura, Madrid, 4/6, 6/3, 10/12

Vääääldigt dåligt spel av oss i denna matchen. Är väldigt irriterad på denna. I en så tuff tävling får vi en jättebra lottning. Jag menar det inte kaxigt utan i en 1000-tävling så är detta en bra lottning. Att åka på en 0-poängare på en sådan match svider ännu mer. (Förlorar du första i 1000 och Grand Slam tävlingar får du automatiskt 0 rankingpoäng som måste räknas på dina bästa resultat.

2. Bob Bryan/Mike Bryan, Wimbledon, 3/6, 4/6, 6/7

Vi slarvade i två servegame i hela matchen och det kostade oss segern. Eller en jämnare match i alla fall. Att förlora mot tvillingarna är ingen skam, det gör väldigt många varje år. Men att förlora Wimbledonfinalen för andra året i rad, ja, då gäller det att gömma alla vassa föremål som finns! Alla säger till mig vilken bedrift det är att överhuvudtaget gå till final i Wimbledon. Jag förstår det, jag lovar. Men fy fan vad ont det gör att inte vinna.

1. Mark Knowles/Michal Mertinak, Indian Wells, 6/2, 6/7, 10/12

Kanske en överraskning för många på denna förstaplatsen också. Men jag ha tänkt på det och denna förlust gjorde faktiskt ondast på hela säsongen. Ni som följt bloggen vet hur jävligt Mark Knowles kompisar uppförde sig på läktaren och blev till och med utslängda. Men efter att ha bränt en massa satans matchbollar och gå från banan som en förlorare. Ja det gjorde fysiskt ont. Verkligen fysiskt ont. Jag hade precis gjort comeback veckan innan i Davis Cup från min vadskada och hade mycket poäng att ta igen, så åker vi på ytterligare en 0 poängare. Nä, denna matchen var brutal.

Bubblare

Simone Bolelli/Fabio Fognini, US Open, 6/1, 6/7, 4/6

Vi spelar helt ok i denna matchen. Jag servar vi 5/4 i andra sets tiebreak men vi lyckas inte knyta säcken. Sen låser sig min rygg i mitten av tredje och jag kan inte serva ordentligt efter det. Närmare en semifinal i en grandslam är svårare att komma. Inte rolig denna matchen heller, men eftersom vi spelade bra så blir den bara en bubblare.

Sådär ja. Nu kommer man vara deppig i en vecka och gråta sig igenom julafton. Men hoppas ni är nöjda!!!!!!

Barca.

Precis kommit tillbaka till rummet efter en otroligt god middag på min nya favorit restaurang här i Barcelona. No Solo Pizza. Om ni är och besöker Barcelona nån gång, gå för fan dit. Bästa italienska mat jag någonsin ätit utanför…..Italien. Claudio Pistolesi tog oss dit för några dagar sen och ikväll gick jag och Simon dit, med Kevin Anderson i släp. Jag äter mycket och äter alltid upp. Men båda gångerna har jag inte orkat förrätten utan varit tvungen att spara mig till huvudrätten. Det händer aldrig, och nu har det hänt två gånger. Eller vad sägs om denna mozarella burata med tomater?

Så nu ligger man i sängen efter den middagen och kollar andra halvlek mellan Barca och Real. Livskvalitét… Eller i alla fall så mycket livskvalitét man kan ha på den här satans touren.

Match imorgon äntligen. Klassiskt när man åker ner nån dag tidigare för att man vill få in nån extra träning på gruset här nere så visar det sig att man nästan får en träningsvecka. Men nu är det äntligen match.

Lite jobbigt med träning här. Dom har bara 3 banor onsite. Och som ni vet vid det här laget vill man ju alltid träna på dom banorna som man spelar match på. Grusbanor skiljer sig mycket från varandra, precis som alla andra underlag. Men man kan bara boka tider på 2 banor eftersom den tredje banan hålls öppen för en viss Rafa. Det är ju sjukt. Jag frågade dom som har hand om bokningen om det var så och dom sa bara si… Ska karln träna 10 timmar om dan??? Ge han 3 timmar och låt resten av oss träna också!!!

Tuff match som fan imorgon. Vi möter Marc Lopez och Juan Monaco. Ni som inte vet vem Marc Lopez är så är han en otroligt lurig liten spanjor som spelar dubbel lite annorlunda. Han har inga vapen alls egentligen, men han är otroligt bollsnål och listig som en räv. Gillar inte alls att möta honom på grus, så vi kommer nog spela mer till Monaco, hur sjukt det än låter. Där vet du i alla fall mer eller mindre vad som kommer från hans rack… Men vi får se hur det blir med det.

Den där Messi är inte så dålig.

Bad luck till tjejerna i Fed Cup. Bara att bryta ihop och komma igen. Förlora kommer man alltid göra i tennis. Vissa är dock tyngre än andra…

Ser fram emot en vecka ledigt efter Barcelona. Har varit mycket tennis tycker jag. Även om jag varit borta 6 veckor för min skada känner jag att det blivit mycket. Kanske för att jag är så gammal nu… Men den här tiden på året, efter Indian Wells och Miami är jobbig. Just för att IW och Miami tar så mycket energi att spela. Två veckors tävlingar borde förbjudas. Utom Grand Slams såklart.

Matchbollar och idioter.

Det här är ett inlägg som jag inte är så sugen på att skriva. Jag har tagit nån dag på mig för det har gjort för ont att få ut orden. Jag trodde jag varit med om det mesta på en tennisbana, men matchen i Söndags tog fan priset. Hittills får jag väl tillägga… Sjuk match. Sinnessjuk match. ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.

Det hela börjar redan när jag sätter foten på banan för att gå till våran bänk. Då sitter det några snubbar och är otroligt högljudda. Perfekt tänkte jag ironiskt. Fulla amerikanare, bland det jobbigaste som finns. Dom sitter på ena kortsidan och under matchen tror jag några av dom flyttar sig till andra kortsidan med, eller så satt det ett par där redan från början. Hursomhelst, vi bollar in och jag tror väl att när väl matchen är igång så ska dom väl ändå hålla käften. Fel hade jag. Det är uppenbart att dom håller på Mark Knowles och jag säger faktiskt till domaren efter ett game att du måste hålla koll på dom där, dom är rätt högljudda av sig. Jag har redan märkt det svarar domaren och säger att han ska göra just det.

Horia spelar sjukt bra i ett och ett halvt set, jag spelar sådär. Helt tvärtom hur det sett ut på träningarna… Så vi krossar dom. 6-2 i första set. Snubbarna blir bara mer och mer högljudda. Och av någon anledning skriker dom mer på mig. Jag har inte gett dom en millimeter av min uppmärksamhet, så dom har inte fått något bränsle av mig till att psyka just mig. Men det blir värre och värre och personligare och personligare. Till slut tappar vi min serve när vi leder 4-3 i andra och då räcker det. Jag ber domaren kasta ut dom. Detta är femte gången jag säger till att dom uppför sig för illa och varje gång har domaren sagt att han håller med, men inte gjort nåt. Jag blir tokig på att vi ska behöva förlora våran serve innan något görs.

Den ena blir utslängd och då börjar några andra häckla istället. Folk i publiken blir mer och mer irriterade och säger Shut up åt dom. Det är i mitten av andra set som jag märker att jag känner igen en kille och en tjej som håller på. Dom satt med Mark Knowles vid poolen dagen innan, så det är kompisar till honom! Efter några game blir resten av dom utslängda, men det hindrar inte tjejen ifrån att skrika saker även utanför banan. Helt sjukt hur människor kan vara.

Nu skulle vi vunnit ändå! Det är nu matchen blir ännu sjukare. Vi springer ifrån i supertiebreaket och för att prata juniorspråk, dom har sån jävla bonnröta!!! Så mycket flyt har jag aldrig sett på en tennisbana. Och det är inte bara mina ord utan andra spelare kom fram och kunde inte förstå hur det gick till. Vi har 8-3 och det är ramträffar på våra servar som precis smiter in. Slag som skulle gå på våra fötter blir till lobbar från dom. Linjeträffar, hawke eye som visar att bollen är inne med 1 millimeter. Vid 10-10 servar jag en klocka på mittlinjen som Knowles slänger ut racket mot. Han träffar den knappt och den seglar högt upp, långsamt, långsamt. Horia väntar på den framme vid nät där den just snuddar detta nät och Horia ramar bollen så den hamnar på våran sida. Jag kan ärligt talat säga att jag har aldrig aldrig varit med om så mycket flyt åt ett håll under en match. Junioraktigt att prata om flyt, men jag kan fan inte beskriva det bättre. Det gör fysiskt ont att förlora så.

Efter matchen gick jag fram till Knowles i omklädningsrummet och sa ”What the fuck was that about with your friends?!?” Han sa att han sa faktiskt åt dom 2 gånger att inte vara osportsliga och inte klappa för dubbelfel. Han hörde vad dom sa till mig och han ber verkligen om ursäkt även om han vet att det inte spelar någon roll nu.

Snällt att säga så? Jovisst, det trodde jag. Själv hade jag bett mina kompisar att lämna banan, det lovar jag. Nu är det bara så att jag snackade med andra spelare och dom sa att dom hatar att spela Knowles i Indian Wells för just dessa kompisar beter sig så illa. Wayne Arthurs hade nästan hoppat upp på läktaren ett år för att slåss med dom. Jonas Björkman sa till mig att så har det varit ända sen han har spelat där. Så då undrar jag, hur fan kan du vara så osportslig att du år ut och år in bjuder in samma personer som beter sig på detta viset. Nä du, ursäkten håller inte. Jag kommer ta mig ett snack med Mark i Miami. Jag har aldrig haft några problem med Mark innan och kommit bra överens med honom. Men det här är för mycket. Så här får det inte gå till.

Pooltime.

Jag gillar verkligen Indian Wells. Det kan vara en av dom vackraste platser som det spelas en turnering på. Vykort ät ett ord som används flitigt här för att förklara vyerna. Lite så känns det faktiskt. Nästan lite påmålat fast det är på riktigt. Och ett av dom renaste ställena på jorden. USA kan vara rätt smutsigt på sina ställen, men här hittar man inte en endaste skräpbit. Däremot ser du en massa Mexikaner som jobbar häcken av sig överallt. Nu är jag inte racistisk eller spydig. Det är tyvärr så det funkar i Kalifornien.

Träningarna har gått upp och ner. Det tar ett tag att komma in i det här. Eftersom det är ökenluft så flyger bollen lite extra, den går snabbare genom luften. Så det tar ett tag som sagt, men sen när man är van vid det så gillar jag det som fan. Kickserven studsar upp till månen, vilket är bra för min del normalt sett eftersom jag har en väldigt bra kickserve. Men även om någon kickar till mig så gillar jag att returnera högt med backhand och eftersom dom flesta är högerhänta så kommer ju bollen dit. Idag tycker jag vi gjorde bästa träningen i vår träningsmatch mot Simon Aspelin och Julian Knowle. Så nu är vi redo för våran match imorgon. Voltaren är tagen, så nu är det bara att köra.

Nestor/Mirnyi fick stordäng av Federer/Wawrinka. Jag trodde ärligt talat att den skulle bli lite tajt. Även om Daneil och Max har spelat riktigt dåligt på träningarna så trodde jag att det skulle bli bättre till matchen. Så jag tog för givet att dom spelade lika dåligt mot Roggan och Stan som dom gjorde mot oss i träning. men när jag snackade med deras coach sa han bara Roger och skakade på huvudet. Han var tydligen helt vild och gjorde precis som han ville. Dom är fan på en annan planet dom där toppspelarna. En grej som stör mig lite är kläderna som Roger och Stan hade på sig. Vad pratar jag om? Jo, när du spelar dubbel så är regeln att du måste ha liknande färger på shorts och matchskjorta. ATP är benhårde på detta. Jag har varit tvingad att byta för att jag haft en ljusblå skjorta och min partner haft en mörkblå. Så fjantiga är dom. Vad hade Roger och Stan på sig igår? Roger spelade i gult och Stan i blått… Hmmm… det är bra att vara bäst genom tiderna antar jag. Det stör mig som sagt lite att regler bara gäller vissa. Det är jj inte spelarnas fel, men ATP måste ju vara lika hårda mot alla eller slopa regeln totalt. Denna regel kanske inte är så viktig för tennisen. Jag och Simon fick till exempel inte ens spela i blåa och gula tröjor mot Italien i Davis Cup. Vi tyckte det skulle sett coolt ut när vi snackade mellan bollarna, en gul och en blå spelare. Men nej, inte en chans.

På tal om Mirniy så kallas han The Beast. Vet inte varför egentligen, men han är ju en best. Precis innan vår träning i Torsdags så tränar han och Daniel timmen innan. Jag möter honom när jag ska gå till våran bana och träna då han kommer springade med en handuk pressad mot ansiktet. Han är på väg till doktorn för han slog upp ögonbrynet på sig själv med sitt rack. Jaha, det var den träningen tänkte jag, men 10 minuter senare kom han tillbaka utan blod och sa att det bara behövdes tre stygn. The Beast…

Igår körde vi ett pass på La Quinta Resort nära tennisen. En otroligt fin resort. Här finns typ 7000 världsklass resorts, men jag gillar verkligen La Quinta. Dom har en centercourt som är riktigt fin och den tränade vi på. Tog någon bild av den så ni får se…

Vi tränade bara ett pass idag så vi tog tillfället i akt och spenderade lite tid vid poolen istället. Slappna av måste man ju med ibland.

Nu får jag väl ett sms av mamma när jag vaknar på grund av den sista bilden… och spydiga kommentarer, men dom välkomnar jag.

Fotomodell.

Då startade man den nya karriären idag. Fotomodell. Och jag är bedrövlig. Fan också. Vi hade foton tagna för ATP och skulle ha full matchmundering, sminkades och in i studion och försökte se snygga och arga ut. Arg klarade jag av. Snygg, inte lika lätt. Lite roligt med något annorlunda i alla fall. Jag har bara några iphone bilder nu men ska få kopior på dom riktiga bilderna, så ni får stå ut med dom suddiga tills den.

Skönt att vara ute på touren igen, slippa att ha så mycket dödtid och inget att göra utan att tänka. Även kul när kollegorna kommer fram och skriker, Han är hel!!! Han är tillbaks!!! Roligt. Sen att många kommer fram och säger att dom saknat en får ju en att bli lite chockad. Trodde ingen gillade mig… Nä, men kul att folk bryr sig.

Käkade middag på Cheesecake factory idag och det var fan som en spelarlounge. Bara spelare överallt. Det gillar jag inte. Även om dom saknat mig, så har jag fan inte saknat alla… Och som vanligt otroligt stora portioner så man går därifrån som Barabapapa. Man lär sig aldrig. Indian Wells är för övrigt ett av världens vackraste ställen. ska ta nåt foto så ni vet vad jag menar. Annars kan ni ju kolla Soffans blogg. Jag tror hon har nån bild där.

Sen om ni vill se världens tuffaste dubbelturnering genom tiderna så gå in och kolla dubbellottningen här. Det är helt jävla sjukt. Alla topp 10 på singelrankingen utom Roddick spelar. Det finns inte en enda bra lottning känns det som. Ta tid och kolla, till och med jag är imponerad.

Kaoset har börjat.

Träffade Sofia ute på anläggningen efter det att jag skrivit om hur dålig denna tävlingen är. Efter att ha läst hennes blogg om att hon inte tycker den är så dålig, var jag ju helt enkelt tvungen att ge henne lite skit. Jag menar, bara för att du får biljetter för att få se basket från rad 4587 betyder det ju inte att tävlingen är bra… Hon svarade ju med att det gäller att se glaset som halvfullt och inte tvärtom. Jo det höll jag ju med om, men om nu glaset knappt är 1/4 fullt, så är det ju svårt att se det positiva. Då skrattade hon bara… Eller vad säger du, Soffan?

I alla fall, nu har kaoset börjat. Fler spelare har ju trillat in, så imorgon börjar träningsbanehelvetet… Nu får vi inte spela onsite mer utan måste boka på andra banor runt om på Key Biscayne där ingen bana är den andra lik och totalt annorlunda från dom onsite. Det är sådan panik på dom som jobbar här av någon anledning, så det blir bara en massa fel hela tiden. Jag förstår inte varför det ska vara svårare att boka träning här än på andra ställen. Oklart… Vi kom dit idag och skulle träna klockan 13.00. Allt bra så långt. Vi ville boka för imorgon innan vi gick ut och slog. Är ni maindraw? Ja. Då får ni boka efter klocka 14.00 idag för imorgon. Ok sa vi. Gick dit efter våran träning var över ca. 14.05. Ok, klockan 12.00 imorgon på Key Colony (närmsta offsite banorna…). Nej det är fullt fick vi till svar. Hur då? Vi fick ju inte boka innan 14.00 och nu är det fullt på 5 minuter fast ingen är här och bokar??? Nej, det var kvalspelare som fick vänta och boka till efter klockan 14.00. Jaha…ok… Vi får träna senare då.

Mer saker… Jag får till exempel ingen badge än, för jag är inte inne på den anmälning som görs 14 dagar innan. Men jag kommer ju komma in när sign in är på Onsdag, ta i trä… Hur som helst, dom vill inte ge mig en badge. Varför frågar jag. Du är ju inte inne nu, svarar dom. Ja, men hur ska jag då kunna träna och sen anmäla mig till sign in om jag inte får komma in på området????? Ja, det är ju lite konstigt tyckte dom då. Så idag var dom otroligt snälla och gav mig en kval-badge så jag får använda omklädningsrum och annat. Otroligt snällt av dom. Jag är ju bara en spelare….ursäkta mig… Jocke Nyström kom in samtidigt som mig till ackrediteringsrummet och ville hämta sin coachbadge för Jurgen Melzer. Nej det får du inte, han måste vara här med dig och skriva in dig. Men han landar sent ikväll sa Jocke, kan han ringa till dig och bekräfta mig? Nej, han måste vara här. Att nu Joakim är officiell coach till Melzer och finns med i ATP’s system spelar heller ingen roll tydligen. Alltså, allt är så jävla mycket svårare här!!!

Omklädningsrummet förresten. Ser likadant ut i år igen… två toaletter för över 200 spelare. Luktar inte hallon där inne om vi säger så.

Men Miami som stad är det ju inget fel på. En av dom få städer i USA som jag verkligen gillar. Kanske har med att göra att det är en väldigt blandad befolkning här.

Robin fortsätter krossa borta i Kalifornien. Kul att man kunde hjälpa till att värma upp honom med en dubbelmatch därborta. Nästa gång får du gärna spela som mot Murray när vi lirar!!! Dra åt h-e vad han spelade… Han har förresten precis startat sin egen websida. Kolla in den här

Simon och Paul fortsätter med att övertyga. London biljetten kan nog bokas redan nu för dom. Mycket imponerande!

Next Page »