Internazionali BNL d’Italia.

Det rullar pÃ¥. Dom är sjukt tuffa dom här 1000 tävlingarna. Varenda match är en potentiell final. Idag mötte vi förra Ã¥rets Roland Garros finalister, Cabal/Schwank. Och jag ska väl vara ärlig och säga att jag inte kände mig riktigt redo att spela. Har varit mycket matcher och jag känner att jag behöver nÃ¥gra dagar ledigt. Men jag försökte tvÃ¥ngsstarta mig idag och lyckades i ett och ett halvt set. Jag spelade bra i första, sen tappade jag allt vad returer heter i andra set. Ett tag kunde jag fan inte träffa banan om jag sÃ¥ skulle trilla pÃ¥ den…

Tur dÃ¥ att Horia var pÃ¥ spelhumör. Han bryter dom pÃ¥ egen hand till 4-3 i andra. Jag missar alla returer och allt han rörde var en vinnare. DÃ¥ blir jag ju nästan mer irriterad för dÃ¥ ser ju alla hur dÃ¥lig jag är…!! NÃ¥ja, nästan…

Men skönt, ack sÃ¥ skönt att vara tillbaka pÃ¥ hotellrummet som en segrare. Det är väl det det handlar om. Vi bävade väl lite för matchen idag. Inte bara för motstÃ¥ndet utan tiden vi spelade pÃ¥ och banan. Bana 1 till 4 ligger ihop och runt banorna finns en massa träd. SÃ¥ den tiden vi spelade finns det alltsÃ¥ fruktansvärt mycket skuggor vilket inte en enda spelare i världen gillar att spela i. Solida skuggor är lättare, men när det är skuggor frÃ¥n träd där det finns fläckar av sol sÃ¥ “blinkar” bollen när den flyger genom luften och ser ut att vara större när den flyger igenom solljuset och mindre genom skuggpartierna. Det pÃ¥verkar din syn och djupseendet, vilket i sin tur pÃ¥verkar din tajming.

Hur som helst. Det blir lite lätta misstag från alla. Men vi vann, så skit samma!!!

Day off i morgon. Skönt. Sen kanske revansch på Polackerna. Vi får se i morgon. Men eftersom jag känner mig slitet, mer mentalt, så blir det bara ett lätt träningspass med gym på kvällen.

Det är inte lika mycket kaos här i år i alla fall. Självklart är ju flera saker mycket svårare att få gjorde här, det är ju Rom så det är bara att acceptera. Men hur man än vrider och vänder på saker och ting så har dom världens vackraste bana här.

Om du inte gillar tennis så kommer du börja när du väl ser denna banan. Underbar!

Det känns rätt konstigt att sätta pÃ¥ sig dom blÃ¥a skorna frÃ¥n förra veckan… Ser ut som man doppat skosnörena i Vicks BlÃ¥!

Highlights Bukarestfinal.

Just kommit tillbaka till rummet. Tagit några öl till en mysig middag och njutit av trevligt sällskap. Han har bra kompisar härnere den där Horia. Orkar inte skriva så mycket om finalen så jag snor en video från turneringens hemsida.

Jag mÃ¥ste dock nämna publiken här. Fy fan vilket stöd vi har haft i varje match. Förutom i första dÃ¥ stormen nog blÃ¥ste bort dom flesta… Men det har varit Davis Cup stämning nästan. Sen att jag blir kallad halv-Rumän av folket här…ja det fÃ¥r jag väl stÃ¥ ut med! Och jag vet att detta är sjukt “cheesy” och otroligt dÃ¥lig smak av mig, men det var en rätt skön känsla när dom spelade denna katastroflÃ¥t och publiken klappade och sjöng med under prisceremonin… GÃ¥shud faktiskt. Ge mig inte skit för detta!!!

Bukarest final.

Idag var det fajt. En fajt ända in i kaklet. Fy fan vad Jordan och Paul spelade volley idag. Det gick knappt att komma igenom dom. Dom har 7-5, 3-0 innan vi vaknar och börjar spela upp oss. Fruktansvärt rolig match i slutet och publiken blev riktigt tokig här! Davis Cup stämning. Fullt hus och alla håller på oss. Underbart. Så till slut spelade vi 3 mot 2 med fulla läktare i ryggen. Underbart!!!

Det var verkligen vinst med minsta möjliga marginal idag. Jag är glad över att vara i final igen, men gladast är jag ändå för att vi vann en match som denna. På väg att förlora och vända och slita till oss segern. Det betyder väldigt mycket för oss!

Final i morgon som sagt. Ska bli kul. Hoppas bara vi kan prestera som vi gjorde i kvarten och sista 30 minuterna av denna matchen. DÃ¥ ser det bra ut…

Annars har det ju varit en del runt om denna veckan. Och ja, det där partyt som var förra Ã¥ret var även i Ã¥r… Antar att ni kan lista ut vad för fest det var…

Vad som hände där skulle jag ju gärna berätta, men jag skiter i det…

Mycket media som sagt. Efter varje match möter vi pressen.

Nu blir det vila. Försöka sova sÃ¥ mÃ¥nga timmar som möjligt och sen hjälpa Horia till sin titel. Avslutar med ett litet klipp där Horia blir intervjuad efter vÃ¥ran första match. har jag sagt att jag är barnslig…? Ni behöver inte se hela intervjun…

Helsingfors igen.

Moi! Då var man i Helsingfors igen. Kanske inte här man ville spendera sin ledighet direkt, men när Jarmo Ahonen finns i Finland, ja då flyger man hit. Som några av er vet så är Jarmo min fysioterapeut och jag har aldrig träffat någon bättre än honom. Jag skrev ett inlägg om Jarmo i December om ni är nyfikna. Mitt knä har inte varit hundra procent under större delen av året. En skada jag började känna av i Valencia förra året. Under vilan försvann den och under Australien hade jag inga som helst problem. Men när jag kom hem och började spela på dom sträva inomhusgolven kom det tillbaka. Så under Davis Cup mot Serbien blev det värre och värre dag för dag för att sen fortsätta under Rotterdam. Att ha ont som ni vet är inget nytt för mig och jag skriver det inte för att klaga. Jag skriver det för jag har inget bättre att skriva nu…

Så det blir två dagar i Helsingfors. Sen snackade jag med Jarkko Nieminen och han ska ta med Jarmo till Monte Carlo. Då frågade jag om det var ok om jag betalade halva lönen och använde honom med. Världens snällaste Jarkko sa ju såklart ja. Det betyder en vecka med Jarmo. Bättre kan det inte bli. Tror för övrigt att Jarkko och Jarmo är om inte världens så i alla fall Finlands snällaste människor. Men att vara själv i Helsingfors på ett hotellrum och vänta på behandling…ja, så jävla roligt är det inte. Snöar gör det också.

Dagarna i Miami var underbara. Mitt livs andra semester. Mycket mer kunde jag inte be om. Underbara vänner, mycket att göra, perfekt väder. Miami rekommenderas! Jag tror i och för sig att jag gillar stan så mycket just för att jag har så bra och många vänner där. Kanske ett bra ställe att slå sig ner på…

Jag måste säga att jag inte direkt är missnöjd med att inte behöva åka till Casablanca.

Jag och Horia åker nästa onsdag till Monte Carlo. Ska bli skönt att komma dit. Gillar verkligen den tävlingen. Det är bara ett fel på en och det är rätt stort. Den går på grus!!! Har aldrig varit mitt favoritunderlag direkt. Visst, jag kan spela bra på det men tycker inte det är roligt. Jag vill ju helst bara serva och slippa spela volley som jag är så dålig på. Men nu gäller det är verkligen knyta skosnörena, för det är där alla returer kommer sitta från alla satans grusspecialister!!!

Jag tycker grus är det absolut svåraste underlaget att spela in sig på. Rörelseschemat är ju annorlunda, men det brukar man hitta rätt snabbt ändå. Det som är tuffast att vänja sig vid är förstavolley och volley tycker jag. Du får ju liksom inget gratis på grus. Allt sitter mer eller mindre upp, så matcherna blir mer schackartade. Du måste vara mer taktiskt. Grus i sig är ju egentligen inte det långsammaste underlaget längre, vilket ju är helt sjukt. Jag tycker många inomhustävlingar har långsammare underlag numera. Men just att bollen sitter upp så mycket gör ju att du får verkligen hålla fokus och acceptera att det kommer gå grus i maskineriet då och då. Grus i maskineriet…gud vad rolig jag är…

Jag och Horia känner att vi vill fortsätta utvecklas och vi är inte nöjda med det vi presterat. Vi är glada över det vi gjort under dessa 3 åren, men vi är inte nöjda utan fortfarande hungriga. Så vi har anställt en coach. Det är före detta dubbelspecialisten Ashley Fisher som vi kommer jobba med under en prövoperiod. Fram till och med Wimbledon. Vi vill inte ha en heltidsanställd coach utan kommer jobba med Ashley på dom lite större tävlingarna om allt fungerar bra. Ashley är en kille som ingen trodde skulle bli något, han hade inga riktiga vapen och det såg inte speciellt bra ut när han spelade. Det erkänner han själv med. Så han fick leta efter olika utvägar föra att vinna sina matcher. Mycket taktiskt med andra ord. Jag har spelat några tävlingar med honom så jag har upplevt hur smart han kan spela. Utan vapen blev Ashley topp 30 i världen med en semifinal i US Open som bästa Grand Slam resultat.

Jag och Horia har ju vapen i överflöd. Även om det låter kaxigt så är det så. Vi behöver inte lära oss att slå fler serveess eller blåsa returer. Att sätta Ashleys hjärna i vårat spel kan inte vara fel. Med andra ord, få oss att vara lite mer taktiska i vissa lägen. Vem vet, det kanske hjälper oss att vinna dom finaler som vi varit alldeles för nära att faktiskt vinna. Vi får se. Vi testar.

MIAMI!

Fan vad jag gillar den här stan. MÃ¥r alltid prima när jag är här. Kan ju även bero pÃ¥ att jag har nÃ¥gra av mina bättre vänner här, men ändÃ¥, mÃ¥r verkligen bra här. Jag bor inte pÃ¥ hotell denna veckan utan bor hos mina kompisar Luis och Jenny. Skönt att slippa hotellen för en gÃ¥ngs skull. Sen är utsikten här pÃ¥ 56e vÃ¥ningen rätt ok…

Jag hatar ju den här turneringen dock. Måste ju nämnas. Men när jag kom ut till anläggningen blev jag rätt chockad. Dom har äntligen gjort om omklädningsrummet så vi inte måste sitta i knäna på varandra. Tydligen har dom investerat 1 miljon dollar och uppgraderat allting som alla spelare klagat på. Se där ja. Nu kanske det kan bli en riktig tennisturnering av det här. Men den absolut största chocken var när dom sa att 12 banor på Key Colony målats om och ska nu vara exakt likadan som banorna vi spelar matcher på. Key Colony är en av alla banor som man måste träna på off site eftersom dom inte har tillräckligt med banor on site. Om detta nu stämmer så är det ett fruktansvärt stort steg framåt för turneringen. Hoppas hoppas!!!

Magviruset ville bara vara med mig i 24 timmar. Det tackar jag för.

Börjar känna mig lite för gammal för South Beach. Men lÃ¥tsas som ingenting…

Just nu tar vi det lite lugnt jag och Horia. Vi tränar bara en gång om dagen. Det är långt till nästa match och vi känner båda att vi behöver lite avslappning. Så vi ökar träningsvolymen om några dagar.

Har New Balance skickat tillräckligt med skor till mig för denna resan…?

Min kompis Luis är tennistokig och spelar varje dag. Den som han brukar spela mot slÃ¥r honom som oftast när dom spelar match. SÃ¥ Luis frÃ¥gade om han kunde spela en dubbel med mig mot honom och en annan lirare. För han ville krossa honom… SÃ¥ vi gjorde det. Och krossade. Det var lite roligt faktiskt… SÃ¥ för att göra allting ännu mer proffsigt sÃ¥ sÃ¥g jag ju till att vi sÃ¥g ut som riktiga tennisspelare bÃ¥da tvÃ¥.

Houston.

Ja, det var väl ingen kanonmatch vi presterade mot Quisner direkt. Vi skulle förlorat den, sen skulle vi vunnit den och slutade med att förlora till slut ändå. Jag menar att vi spelar ett katastrofgame i första set där vi tappar min serve. Ett i andra där vi tappar Horias serve. Så vi ligger under 6/3, 5/4 och John Isner ska serva. Det betyder 99,9999999% av gångerna att matchen är över. Men vi lyckas bryta honom för att sen hålla min serve och avsluta setet med att bryta Sam. 7/5 till oss helt plötsligt. Sen gör vi 2 katastrofbollar i tiebreaket och matchen var över. Fan, fan, fan.

Inget lätt par att spela mot. Dom servar så sjukt bra. Dom servar från träd som man säger ibland. Så långa är dom. Jag var nog den kortaste på banan igår. Inte ofta det.

Så nu är jag på väg till Miami och sitter i en av loungerna i Houstons flygplats. Till Miami vill jag ju alltid komma så fort som möjligt. Ska bli skönt att se mina vänner och har ett lite mer socialt liv för en gångs skull. Grym stad Miami!

Annars är jag rätt glad idag över att jag alltid reser med ett miniapotek. Natten var inte rolig och jag hyfsat nöjd med att det fanns Imodium i mitt lilla apotek. Det där jävla viruset kom till mig med till slut ändå. Det hade varit otroligt svårt att spela idag, det kan jag säga. Det var längesen jag var på en turnering och det var så många som blivit sjuka. Spelare, domare, bollkallar och andra som jobbar för turneringen. Det var väl lite mission impossible att kunna åka därifrån helt frisk.

PÃ¥ vÃ¥r day off hade vi en ny Stars Activity. Den här gÃ¥ngen blev det besök i Corona baren pÃ¥ tennisen. vet inte varför alltid jag och Horia fÃ¥r göra det där med barer, men konstigt nog känner vi oss rätt bekväma där…

Nu väntar i alla fall nÃ¥gra dagars vila. FrÃ¥n tennis. Det kommer bli lite South Beach. Lite mysiga restauranger. Lite trevliga barer. Kanske lite bikini till och med. Inte pÃ¥ mig dock…

Dubai.

Vidskeplig som jag är sÃ¥ mÃ¥ste jag ju slänga in en stor 8 här eftersom sen jag gjorde det med tian och nian har det fortsatt uppÃ¥t. Även om detta avancemang pÃ¥ rankingen kom pÃ¥ bekostnad av Horia. Inte lika kul. Men skit samma. Nu är ordningen Ã¥terställd!!! Horia spelade ju in tvÃ¥ turneringsvinster med andra partners när jag var skadad i början av förra Ã¥ret, sÃ¥ han har hela tiden haft dom poängen + pÃ¥ mig. SÃ¥ nu tappade han segern frÃ¥n Acapulco 2011 och vi är nu pÃ¥ samma poäng. Jag har dock inte fattat varför jag ligger före dock om jag ska vara ärlig. Vi har samma poäng, samma antal tävlingar. SÃ¥ egentligen ska vi ju vara delad 8. Men ja, ja. Det finns säkert nÃ¥n regeln som jag inte har koll pÃ¥. För att jag är äldre kanske…? Hur som helst, ny career high. Hej hopp!!!

Nu har vi varit här sen i Torsdags och det slÃ¥r fan aldrig fel. Vi kom hit tidigt eftersom det är Lördagsfinal och det finns dÃ¥ stor chans att man fÃ¥r MÃ¥ndagsstart. Men när du flyger tidigt till en tävling, ja, dÃ¥ blir det ju Onsdagsstart. Hade vi kommit pÃ¥ Söndag kan jag fan nästan garantera att vi fÃ¥tt börja pÃ¥ MÃ¥ndag, första match pÃ¥ schemat… Hur som helst. Vi har fÃ¥tt ett bra träningsläger här. Och ska jag vara ärlig sÃ¥ har vi inte bemästrat förhÃ¥llandena förrän nu. Det flyger mycket mer här. Bollen gÃ¥r mycket fortare genom luften eftersom det är öken här. Det blir lite som att spela pÃ¥ hög höjd. Mycket snabbare.

Dubai i sig gillar jag att besöka. Bra väder, förutom igår då när allt var grått på grund av en sandstorm. Hotellet vi bor på är en favorit på touren. Park Hyatt Dubai. Här saknar man inte mycket.

Turneringen har bra transport med…

Vi hade mÃ¥nga timmar mellan träningarna idag eftersom vi ville spela under lysen för att försöka vänja ögonen. Matcherna börjar ju sent här. SÃ¥ vad gör man när man har mÃ¥nga timmar mellan passen i Dubai…?

Mycket tuffare lottning kunde vi inte fått. Paes/Tipsarevic. Här gäller det att vara på hugget direkt. Men först en dags träning till.

Petzsche/DelPo.

Skriver lite kort om matchen igår. Skönt att vinna ett supertiebreak. Första för året om jag minns rätt. Eller nej fan, vi torskade ju ett i Sydney. Blä. Men då är det ju skönare att vinna ett nu så vi inte har negativ statistik där längre. Eller än så länge i alla fall.

Jag kan inte påstå att jag gick av banan med en nöjd känsla i kroppen. Allt jag kunde tänka på var hur slarviga vi var i andra set. 1-6. Det låter större än vad det 99 gånger av 100 är i dubbel. Vi gör ett riktigt, jävla, fruktansvärt dåligt game i mitt första servegame i andra set. 3 unforced errors i rad! I rad!!! Det händer inte ofta och det får fan inte hända överhuvudtaget. Vi bjuder in dom i matchen. Vi tappar min serve till no-ad. Sen tappar vi Horias serve till no-ad. 1-6 i baken. Pang boom. Så snabbt går det i dubbel. Både jag och Horia är lite griniga i andra set så när vi ligger under med 0-5 säger jag till honom i sidbytet att jag skiter i hur mitt sista servegame slutar, vi måste vända trenden här och nu. Nu går vi ut, kämpar som fan så vi kan starta superbreaket med en bättre känsla i kroppen. Och det är precis det vi gör. Sliter till oss mitt servegame och känner att vi är tillbaka i matchen igen.

I superbreaket har vi minibreak 3 gånger om, men vägrar ta vara på det. Vi leder hela tiden tills det helt plötsligt står 7-8 och Horia servar. Vi håller och lyckas bryta Del Potro och vinna 10-8. Så man får glömma andra set och fokusera på att vi kunde tända till och börja spela bättre igen.

Semi ikväll. Så nu blir det lite gym, lunch på stan och en tupplur.

Milstolpe.

Ja, något annat kan jag inte säga att det är. Milstolpe. Topp 10. Jag kan nog ärligt säga att inte ens när jag sprang runt som en unge och spelade mot planken i Båstad trodde jag att jag skulle bli så här bra. Som en tennisspelare är detta det första och största målet man sätter. Att bli topp 10.

Detta kan bli ett litet osvenskt inlägg, men som sagt, jag säger ofta vad jag tycker. För jag skäms inte att skriva att jag är bra. Och just nu är jag bland dom 10 bästa dubbelspelarna i världen. Men fy fan vad sjukt det känns att skriva den meningen. Att jag, snorungen Robert från Båstad, har blivit topp 10. Inte i Båstad. Inte i Skåne. Inte i Sverige. Utan topp 10 i världen. Hahaha…man måste väl skratta ändå? Känns så i alla fall.

Jag visste att Australian Open skulle ta mig nära, men vågade inte hoppas för mycket. För jag ska vara ärlig, detta betyder fruktansvärt mycket för mig. Och då menar jag fruktansvärt mycket!!! När vi mellanlandade i Dubai kollade jag direkt rankingen, men det var ju bara Måndag morgon så rankingen var inte ute. När jag väl landade i München hinner jag inte kolla online för jag får ett sms direkt från Thomas Johansson som grattade mig till min nya ranking och sa hur glad han var för min skull. Om jag skriver att jag inte fick en klump i halsen av att veta att jag blivit topp 10, så ljuger jag… Men kul att en bra kompis och vår senaste Grand Slam vinnare hörde av sig. Bjösse hade väl inte tid…!!!!!!

Till alla personer därute som inte ger dubbeln så mycket respekt, er skiter jag i. Jag vet hur mycket jobb jag lagt ner på att komma hit, hur mycket jag har slitit. Detta är mitt livs största bedrift. Så, kiss my ass!

Självklart har jag inte gjort det själv, det är liksom lite svårt i just dubbel. Jag måste tacka Horia för att slita lika mycket som jag gör för att hela tiden bli bättre. Men även min familj! Ni har alltid varit ryggraden i min karriär! Tack för allt ni gjort genom alla år! Ni har varit och är lika viktiga som partnern som står bredvid mig på banan. Tack!

Nu ska jag berätta hur sjuk i huvudet jag verkligen är. Som ni nog förstått av de ni läst så blev jag gladare än jag nästan någonsin varit i mitt liv när jag fick reda på detta. Dock efter fem minuter kollade jag hur mycket jag hade upp till 9e platsen. För jag måste ju ha en ranking som bara består av ett nummer. Inte två. I fem minuter var jag nöjd. Det är fan inte friskt…

Men som sagt, jag är jävligt stolt över mig själv. Att jag väl lyckats nå denna ranking underlättar ju min situation med eventuella barn och barnbarn jag kanske kan få. För nu måste jag ju inte ljuga att jag varit topp 10…

Avslutade Australien trippen med att ta några dagar ledigt och faktiskt njuta av landet och vädret. Fick även reda på att det finns en Svensk kyrka i Melbourne. Precis som Svenska kyrkan i New York och London. Blev rätt irriterad på kompisarna som inte berättat det för mig innan. Dom bara tog det för givet att jag visste.

Och varför är det sÃ¥ viktigt att besöka Svenska kyrkan? Jo…

Mitt besök var inte spirituellt direkt…

Sista dagen började med frukostpicknick pÃ¥ Rod Laver medan Horia och Bethanie värmde upp inför finalen. Inte mÃ¥nga som haft frukost där inte…

Semiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

Jag tar en smäll pÃ¥ snorren varje dag om det betyder att man gÃ¥r till minst semi i en Grand Slam! Fan vad skönt. Och bra spelade vi ocksÃ¥!!! Horias klart bästa match här nere. Han var grym idag. Detta var en av dom fÃ¥ matcher som vi faktiskt spelade bra samtidigt i en hel match. FrÃ¥n början till slut sÃ¥ var vi bÃ¥da heta. Och dÃ¥ talar jag inte om dom 35 graderna som vi spelade i. Jag är sÃ¥ jävla glad… Men fortfarande hungrig…

Som jag sa så spelade vi båda bra samtidigt vilket inte händer så ofta. I alla fall inte i en hel match. Lite av våran styrka är att när den ena inte spelar så bra verkar den andra höja sitt spel. Vilket i sin tur resulterar i att den andre till slut börjar spela bättre. Men när vi båda spelar så här bra, ja, då är vi ett tufft par att slå. Den enda gången vi var lite illa ute var när jag skulle serva hem första setet och vi låg under med 15-40. Men vi spelar 4 bra poäng och setet var vårt.

Otroligt svÃ¥rt att serva frÃ¥n ena sidan när vi spelar runt lunch. Praktiskt taget omöjligt att se bollen i uppkastet i den starka solen. Horia fÃ¥r ta den sidan allt som oftast eftersom han spelar i keps och är klart bättre än mig pÃ¥ att pricka serven i “motsol”. Han skötte det utmärkt idag. I mitten av första sa han att han inte kan gÃ¥ för linjerna i serven eftersom han kände att han inte hade kontrollen. Det är dÃ¥ vi fÃ¥r funka som ett team och komma fram med mer “set plays”. Det vill säga att jag bryter in mer eller vi kör “i”. (Med i menar jag alltsÃ¥ när den som inte servar sätter sig pÃ¥ huk mitt i banan framme vid nätet.) Allt för att underlätta för Horia. Men han behövde inte sÃ¥ otroligt mycket hjälp frÃ¥n mig idag. När du servar med solen i ögonen är det ju inte bara serven som är svÃ¥r utan även förstavolleyn. Du har ju bara en massa blÃ¥ prickar i blicken och dÃ¥ är det inte lätt. Rajeev Ram hade större problem än Horia och vi lyckades utnyttja det i första set.

En liten rolig grej är väl att självaste Channel 7 härnere äntligen bestämde sig för att visa upp mig. Jag var till och med pÃ¥ nyheterna! Men nej, det var inte för min tennis. Utan för träffen pÃ¥ Lill-Robban. Kul att man hade den mest kända snorren i Australien igÃ¥r…

Next Page »