Milstolpe.

Ja, något annat kan jag inte säga att det är. Milstolpe. Topp 10. Jag kan nog ärligt säga att inte ens när jag sprang runt som en unge och spelade mot planken i Båstad trodde jag att jag skulle bli så här bra. Som en tennisspelare är detta det första och största målet man sätter. Att bli topp 10.

Detta kan bli ett litet osvenskt inlägg, men som sagt, jag säger ofta vad jag tycker. För jag skäms inte att skriva att jag är bra. Och just nu är jag bland dom 10 bästa dubbelspelarna i världen. Men fy fan vad sjukt det känns att skriva den meningen. Att jag, snorungen Robert från Båstad, har blivit topp 10. Inte i Båstad. Inte i Skåne. Inte i Sverige. Utan topp 10 i världen. Hahaha…man måste väl skratta ändå? Känns så i alla fall.

Jag visste att Australian Open skulle ta mig nära, men vågade inte hoppas för mycket. För jag ska vara ärlig, detta betyder fruktansvärt mycket för mig. Och då menar jag fruktansvärt mycket!!! När vi mellanlandade i Dubai kollade jag direkt rankingen, men det var ju bara Måndag morgon så rankingen var inte ute. När jag väl landade i München hinner jag inte kolla online för jag får ett sms direkt från Thomas Johansson som grattade mig till min nya ranking och sa hur glad han var för min skull. Om jag skriver att jag inte fick en klump i halsen av att veta att jag blivit topp 10, så ljuger jag… Men kul att en bra kompis och vår senaste Grand Slam vinnare hörde av sig. Bjösse hade väl inte tid…!!!!!!

Till alla personer därute som inte ger dubbeln så mycket respekt, er skiter jag i. Jag vet hur mycket jobb jag lagt ner på att komma hit, hur mycket jag har slitit. Detta är mitt livs största bedrift. Så, kiss my ass!

Självklart har jag inte gjort det själv, det är liksom lite svårt i just dubbel. Jag måste tacka Horia för att slita lika mycket som jag gör för att hela tiden bli bättre. Men även min familj! Ni har alltid varit ryggraden i min karriär! Tack för allt ni gjort genom alla år! Ni har varit och är lika viktiga som partnern som står bredvid mig på banan. Tack!

Nu ska jag berätta hur sjuk i huvudet jag verkligen är. Som ni nog förstått av de ni läst så blev jag gladare än jag nästan någonsin varit i mitt liv när jag fick reda på detta. Dock efter fem minuter kollade jag hur mycket jag hade upp till 9e platsen. För jag måste ju ha en ranking som bara består av ett nummer. Inte två. I fem minuter var jag nöjd. Det är fan inte friskt…

Men som sagt, jag är jävligt stolt över mig själv. Att jag väl lyckats nå denna ranking underlättar ju min situation med eventuella barn och barnbarn jag kanske kan få. För nu måste jag ju inte ljuga att jag varit topp 10…

Avslutade Australien trippen med att ta några dagar ledigt och faktiskt njuta av landet och vädret. Fick även reda på att det finns en Svensk kyrka i Melbourne. Precis som Svenska kyrkan i New York och London. Blev rätt irriterad på kompisarna som inte berättat det för mig innan. Dom bara tog det för givet att jag visste.

Och varför är det sÃ¥ viktigt att besöka Svenska kyrkan? Jo…

Mitt besök var inte spirituellt direkt…

Sista dagen började med frukostpicknick pÃ¥ Rod Laver medan Horia och Bethanie värmde upp inför finalen. Inte mÃ¥nga som haft frukost där inte…

Semiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

Jag tar en smäll pÃ¥ snorren varje dag om det betyder att man gÃ¥r till minst semi i en Grand Slam! Fan vad skönt. Och bra spelade vi ocksÃ¥!!! Horias klart bästa match här nere. Han var grym idag. Detta var en av dom fÃ¥ matcher som vi faktiskt spelade bra samtidigt i en hel match. FrÃ¥n början till slut sÃ¥ var vi bÃ¥da heta. Och dÃ¥ talar jag inte om dom 35 graderna som vi spelade i. Jag är sÃ¥ jävla glad… Men fortfarande hungrig…

Som jag sa så spelade vi båda bra samtidigt vilket inte händer så ofta. I alla fall inte i en hel match. Lite av våran styrka är att när den ena inte spelar så bra verkar den andra höja sitt spel. Vilket i sin tur resulterar i att den andre till slut börjar spela bättre. Men när vi båda spelar så här bra, ja, då är vi ett tufft par att slå. Den enda gången vi var lite illa ute var när jag skulle serva hem första setet och vi låg under med 15-40. Men vi spelar 4 bra poäng och setet var vårt.

Otroligt svÃ¥rt att serva frÃ¥n ena sidan när vi spelar runt lunch. Praktiskt taget omöjligt att se bollen i uppkastet i den starka solen. Horia fÃ¥r ta den sidan allt som oftast eftersom han spelar i keps och är klart bättre än mig pÃ¥ att pricka serven i “motsol”. Han skötte det utmärkt idag. I mitten av första sa han att han inte kan gÃ¥ för linjerna i serven eftersom han kände att han inte hade kontrollen. Det är dÃ¥ vi fÃ¥r funka som ett team och komma fram med mer “set plays”. Det vill säga att jag bryter in mer eller vi kör “i”. (Med i menar jag alltsÃ¥ när den som inte servar sätter sig pÃ¥ huk mitt i banan framme vid nätet.) Allt för att underlätta för Horia. Men han behövde inte sÃ¥ otroligt mycket hjälp frÃ¥n mig idag. När du servar med solen i ögonen är det ju inte bara serven som är svÃ¥r utan även förstavolleyn. Du har ju bara en massa blÃ¥ prickar i blicken och dÃ¥ är det inte lätt. Rajeev Ram hade större problem än Horia och vi lyckades utnyttja det i första set.

En liten rolig grej är väl att självaste Channel 7 härnere äntligen bestämde sig för att visa upp mig. Jag var till och med pÃ¥ nyheterna! Men nej, det var inte för min tennis. Utan för träffen pÃ¥ Lill-Robban. Kul att man hade den mest kända snorren i Australien igÃ¥r…

Slängkyss.

Lika bra att börja med den eftersom jag fÃ¥tt väldigt mycket sms, mail och kommentarer pÃ¥ annat sätt om vem jag gjorde en slängkyss Ã¥t. Ny tjej? Nej, sÃ¥ är det inte. Jag var lite dryg och kaxig bara… FrÃ¥n början i matchen sitter ett gäng överfulla Australiensare och skriker som fan. Jag älskar när det är stämning pÃ¥ läktaren, men när det blir personligt och psykningar haglar, dÃ¥ är jag inte lika glad. En av dom roligaste matcher jag spelat, även om det blev förlust, var i Buenos Aires i Davis Cup med 15.000 tokiga Argentinare pÃ¥ läktaren som sjöng och höll pÃ¥.

Men nu pratar vi om Margaret Court Arena. Mysig bana förresten. Dessa grabbar försöker fÃ¥ oss ur rytmen frÃ¥n första bollen och skriker när vi missar, säger att vi kommer missa och annat strunt. Mer eller mindre hela jävla tiden. Men det kanske funkade för dom eftersom vi gör ett katastrofalt första set. BÃ¥da lite nervösa och gör bÃ¥de taktiska och dÃ¥liga misstag. SÃ¥ dom hÃ¥ller pÃ¥ hela matchen, nästan i alla fall. För när vi tappar Horias serve när vi ska serva hem setet gÃ¥r jag fram till domaren i sidbytet och säger till honom att han fÃ¥r fan i mig göra nÃ¥gonting nu. (Använder 4 f-ord i min konversation med honom sÃ¥ vi fÃ¥r se om det blir böter eller ej.) Det funkade dock eftersom nÃ¥gra blev utslängda. SÃ¥ när vi väl vann, dÃ¥ gav jag resten av puckona pÃ¥ läktaren en slängkyss och höll kvar den lite extra länge. Bästa sättet att ge tillbaka är ju att vinna. Otroligt skön känsla. En gÃ¥ng var dom i och för sig rätt roliga, det var när dom skrek att Lindstedt använder pannband för han har sÃ¥ stor panna. Lite humor tycker jag att det var…

Inget bra förstaset som sagt, men sen slet vi oss tillbaka i matchen och nästan dominerar sista setet om vi bortser från mitt första servegme där vi hade en breakboll emot oss. Är dock lite orolig för min stela nacke som blivit värre för varje match. Får se om det blir någon mixed överhuvudtaget för mig.

Sen på kvällen var det ju dags för Svenska fansens fest på Barkly Hotel. Det är en tradition. En massa svenskar som har roligt i Melbourne. Underbar kväll!!! Tyvärr får jag lämna festen när den är som bäst som vanligt. MEn kul att komma dit och hälsa på många underbara människor!

Om någon läste en kommentar i förra inlägget om att jag sagt att detta är mitt sista år som proffs så stämmer inte det. Vet inte var det kommer ifrån.

Jingjåstig.

Ja, Jobban var jingjåstig i dag. Men det är väl inte så konstigt egentligen. Ringrosten infinner sig alltid första veckan på året. Dock i år har jag varit mer orolig än alla andra år. Jag kan väl ärligt erkänna att jag aldrig varit sämre förberedd på en säsong än denna. Tur är väl då att förra säsongen slutade senare än nånsin för mig så jag inte var helt oduglig.

Men träffen var det inget större fel på tycker jag. Lite matchovana helt enkelt och det gäller ju för alla. Så man får inte stirra sig blind på sig själv utan inse att andra kan missa också. Fruktansväääääääärt skönt att vinna första matchen dock!!!

Jag hatar att möta motståndare som jag inte har någon aning om vem dom är. Jag vet ärligt talat fortfarande inte vad han heter. Så man frågar så många spelare man kan, men inte många hade sett honom spela. Jag frågade Jarkko för han hade sett lite på kvalmatchen mot Zopp. Så jag fick lite bra tips där. Dolgo vet man ju hur han spelar. Eller rättare sagt, Dolgo har man ju ingen jävla aning om hur han spelar!!! För det finns inget att jämföra med. Han spelare som ingen annan. Men fan vad bra han är!

Han är fruktansvärt farlig för har han bollen i racket kan han göra mer eller mindre vad som helst. Du vet inte vad du ska täcka. Så jag är i det hela nöjd med matchen. Vi fick gå igenom känslorna idag, vilket är perfekt. Ha ett break för att tappa det. Horia servar för första set och vi har breakbollar emot oss där men klarar av det. Jag servar för matchen och vi klarar det utan problem. Skönt att serva för set och match och klarar det så här i första matchen. Det är viktigt.

SÃ¥, skön start pÃ¥ Ã¥ret. Nu ska vi öka och bli ännu bättre. Ta i trä… Och sen ser jag gärna att jag slipper en vadbristning i Ã¥r här.

Gratis middag för Hor(i)a.

Mer designade byggnader har jag nog aldrig spelat tennis i. Det känns som man landat i nÃ¥t Salvador Dali landskap och det sista man tänker pÃ¥ när man ser byggnaderna är tennis. Men skitcoolt är det. Riktigt läckra byggnader. Bra att spela tennis i dÃ¥…? Nja, allt som är snyggt är inte bra. Jag har inte varit i byggnaden där centern är och kommer väl inte vara det förrän pÃ¥ Fredag eller sÃ¥. (Om vi nu är var sÃ¥ länge.) Men där vi tränar och där bana 1 ligger känns det som att vi spelar i ett museum där besökarna kan se lite pÃ¥ oss ocksÃ¥. Nu är det väl ett slags museum i och för sig vad jag vet och har sett. Det känns lite konstigt faktiskt. Och sen att spela tennis där ena väggen är av glas och den andra är inte av glas gör att det blir olika belysning pÃ¥ banan sÃ¥ det blir svÃ¥rare med avstÃ¥ndsbedömningen. Sen är det väl lite värre att när det regnade i Lördags sÃ¥ regnar det in. Matcherna i en inomhusturnering fick alltsÃ¥ avbrytas pÃ¥ grund av regn. LÃ¥ter sÃ¥där va…?

Tycker det är lite konstigt hur en 500 turnering får ha det så eftersom Metz har fått mycket skit över sin bana 1 som har en glasvägg. Men som sagt, skitcoolt ser det ut i alla fall.

Man ser det inte så bra på fotot måste jag säga, men ingen bra belysning.

Centern då? Jag byggnaden är otroligt läcker. Mer kan jag inte säga för jag har inte varit där.

Var tvungen att bjuda min Hor(i)a pÃ¥ middag idag. Har lyckats skaffa mig en ny career high ranking medans jag har vilat. 12 är den nya siffran. Och gladast med det är att jag nu slipper säga att 13 var den bästa ranking jag nÃ¥dde. Oturs siffra ju!!! Det är en gammal sed att den som fÃ¥r en ny carrer high bjuder pÃ¥ middag. Nu var det nog lite jobbigare förr om Ã¥ren när det var tjogoelva svenskar pÃ¥ varje turnering. SÃ¥ jag slapp väl billigt undan. Hur som helst är det alltid en otrolig känsla att fÃ¥ en ny bästa ranking. Riktigt stolt blir man. Nu pratade vi inte sÃ¥ mycket under middagen eftersom Horia skaffat sig en iphone och leker med den som ett barn som precis fÃ¥tt en ny leksak i present pÃ¥ julafton…

Fram med suspensoaren igen. Isner står på andra sidan nätet nu igen. Även om vi inte behövde möta honom i lottningen i Peking. Nu spelar han med Kevin Anderson. Vad fan måste han alltid spela med storservare för?!? Behöver väl inte säga att det är en tuff lottning.

Intressant match mellan Butorac/Rojer-Fyrstenberg/Matkowski. Håller på polackerna. Undrar varför. Ska köpa popcorn.

I Spanien verkar dom ju gilla design mer än dom flesta länder. Det gäller även hotellen vi bor pÃ¥ under tävlingarna här. i mitt badrum sÃ¥ är dörren till toaletten av glas. Lite sÃ¥där om man inte bor själv var min första tanke. I natt fick jag en annan… Skulle upp och pinka mitt i natten. Sjukt trött och gÃ¥ende som en zombie gÃ¥r jag med full fart med huvudet före rakt in i dörren. Är ju omöjligt och se när man är sÃ¥ trött!!! Kände mig rätt korkad och kollade nästan runt omkring mig om nÃ¥gon sÃ¥g det…

Magnetröntgen för foten i morgon. Hoppas dom hittar vad som gör ont och att det inte är något allvarligt.

Shanghai och Stockholm Open.

Hemskt. Bättre än sÃ¥ kan jag väl inte beskriva hur det känns att förlora tre matcher mot Mika och Nenad när det skiljer nÃ¥gon poäng hit och dit. I förrgÃ¥r vann dom 1 poäng mer än oss. Man ska inte titta för mycket pÃ¥ statistik tycker jag för det kan vara rätt missvisande, men har du spelat 3 matcher mot samma par och du förlorar med 1 eller 2 poäng, ja dÃ¥ är det hemskt! MÃ¥dde fysiskt illa efter matchen och spädde väl pÃ¥ det illamÃ¥endet under kvällen…

För vad gör man när man är deprimerad efter en förlust och du har kompisar som bor i Shanghai och vill ta dig ut på stan. Jo man låter dom. Ibland behövs ett riktigt sjöslag ute på byn och har du två veckor ledigt, ja då passar det ju rätt bra. Kul var det också! Tack Mathias!

TvÃ¥ veckor ledigt ja. Stockholm Open… Jag har varit i kontakt med Jonas och Tompa om att spela eller inte spela i flera veckor. Jag kan ju inte tvinga Horia till att spela. Han är sliten och det är jag med. Fruktansvärt sliten om jag fÃ¥r vara ärlig. SÃ¥ jag frÃ¥gade Jonas tvÃ¥ gÃ¥nger om han hade lust och kunde spela med mig. Jag tyckte det vore en riktigt kul grej plus att Jonas lovade att spela en tävling med mig innan han slutade spela… Det gjorde du aldrig, gubbe!!! Men han har inte tid. Det förstÃ¥r jag sÃ¥klart. Synd bara. Jag frÃ¥gade Simon om han ville spela for old times sake, men hans armbÃ¥ge är fortfarande katastrof sÃ¥ han kan inte serva. Jag hade även tänkt tanken att kanske spela med en av singelkillarna, men den enda som jag hade velat spela med är Robin och han kan ju inte som ni redan vet. Att gÃ¥ in och spela med Del Potro eller Wawrinka var en tanke jag lekte med och vi hade säkert kunnat ha varit en farlig kombination, men för säsongen och sÃ¥ som jag känner mig sÃ¥ ger det mig ingenting just nu. Om nÃ¥n av dom nu hade sagt ja, det vill säga. Plus att jag har svÃ¥rt att se att nÃ¥n av dom kan garantera att dom vill stanna om det gÃ¥r dÃ¥ligt i singeln… SÃ¥ att spela med nÃ¥gon just för att bara spela. Nej sorry, det funkar inte just nu.

Jag älskar att spela i Sverige, det är ju inte sÃ¥ ofta man fÃ¥r göra det. Men den här gÃ¥ngen verkar det inte bli nÃ¥t. Om nu inte Jonas ringer innan jag gÃ¥r pÃ¥ flyget… Jag har spelat Stockholm och BÃ¥stad säker 10 Ã¥r i rad. Hoppas dom som bryr sig har lite förstÃ¥else.

Nu sitter jag pÃ¥ Shanghais flygplats Pudong och ska gÃ¥ pÃ¥ en flight 23.40. Sen har jag 6 timmars väntan i München, vilket är olidligt, men jag hoppas kunna byta till en tidigare flight när jag är där. Det ska dock bli fruktansvärt skönt att komma hem till Europa igen! Den jobbigaste svängen av säsongen är över…

Media.

Då är det dags för match i morgon. Tillbaks på gruset. Det känns väl inte helt underbart om jag ska erkänna. Gillar ju som bekant inte grus och att det får finnas en grustävling just denna vecka är ju faktiskt väldigt underligt egentligen. Det är ju i och för sig just därför turneringen aldrig kan få ett riktigt starkt startfält. Men, men, så är det nu och det är bara att gilla läget. Nästa år flyttas den i och för sig till Barcelona veckan. Fast eftersom vädret kan vara väldigt dåligt just denna vecka försöker tävlingen få andra veckan i Maj istället.

Grus eller inte så är det faktiskt roligt att vara i Bukarest. Jag är positivt överraskad. Det var ju dock 10 år sedan jag var här. Och det var i mindre städer. Så jag misstänker att min bild av Rumänien inte var så rättvis.

Hur som helst. Jag måste säga att jag aldrig, aldrig fått så mycket uppmärksamhet någon gång. Varken i dom svenska turneringarna eller Davis Cup. Nu klagar jag alltså inte på att jag får för lite uppmärksamhet, det är inte därför jag spelar tennis, utan försöker bara förklara hur stort intresset är för dubbel här just nu.

Jag träffar ATPs media ansvarige pÃ¥ frukosten och hon säger vad bra att jag sÃ¥g dig. Jag har en massa media requests för dig. Du har faktiskt flest av alla. Ok, var och när frÃ¥gar jag. Vi ses 13.00 tennisen föreslÃ¥r jag och sÃ¥ gör vi. 5 individuella tidnings intervjuer och tv pÃ¥ det. Sen autograph session. Detta var alltsÃ¥ idag och inte inräknat tidningar och tv som vi gjorde igÃ¥r som par. Men jag mÃ¥ste ju erkänna att det vore ju kul om intresset vore sÃ¥ hemma i Sverige i alla fall. FrÃ¥n medias sida… Och nu menar jag tennis överhuvudtaget. Singel och dubbel.

Tv intervjun idag var rätt konstig i och för sig. Han ville mest prata om fotbolls-vm 1994 och matchen mot Rumänien. Och om Zlatan är en stor stjärna hemma i Sverige.

Efter allt var klart tog jag en fika på området med folk jag lärt känna dom senaste två åren. Även tournament directorns högra hand sitter med oss och fråga mig, Robert när vill du spela imorgon? Det kan jag ärligt erkänna att denna frågan har jag aldrig fått i hela mitt liv. Dom ville ha oss som kvällsmatch så visst, då kör vi på det.

Sen ljög inte Horia. Turneringspostern är av Hanescu, Horia och mig. Och den hänger lite överallt i stan. Kul.

Fan det här inlägget lÃ¥ter äckligt skrytigt. Hmmm… Skit i att läsa vet jag.

Match imorgon mot bland annat Horias gamla dubbelpartner Mergea. Jag mötte han i singel i en future i Tyskland för en massa år sen. Hoppas jag kan spela bra och hjälpa Horia vinna sin hemma turnering. Precis som han gjort för mig. Jag vet hur mycket det betyder.

Host! Host!

DÃ¥ vad man tillbaka i Sverige. Bra väder… Det verkar regna över hela världen i Ã¥r!!! Det har fan regnat pÃ¥ nästan varje ställe jag varit. Brisbane, översvämning. Wimbledon, regn, regn, regn. BÃ¥stad, final pÃ¥ bana 1 p.g.a. regn. New York, orkanen Irene. Det har inte varit som det brukar.

Och nu är jag sjuk ocksÃ¥. Ont i halsen och näsan rinner. Känner mig grymt sexig. Det var ett tag sen jag var sjuk. Hatar det. Man förlorar träning och det kommer vara otroligt jobbigt dom första passen. Och dessa första passen sak göras pÃ¥ grus!!! Kul…

Bukarest nästa alltsÃ¥. Jag frÃ¥gade Horia häromdagen om han kom hem ordentligt frÃ¥n New York. Ja, sa han och fortsatte. Hemma i Bukarest nu och jag ser ditt ansikte pÃ¥ stora posters över hela jävla staden. Det kommer jag inte kunna vänja mig vid, avslutade han. Själv tycker jag det är lite kul. Första gÃ¥ngen man är pÃ¥ en poster och sÃ¥ är det i Rumäninen!!! Hmmm…

Nu tränar Horia för fullt på gruset för deras Davis Cup match mot Tjeckien. Han har ett tufft schema nu på hösten så det är därför jag skriver detta med ett tungt hjärta. Som det ser ut nu så kommer vi inte spela Stockholm Open. Schemat är rätt späckat och vi måste tänka på London, som tyvärr efter resultaten i US Open kommer vara en strid intill mållinjen. Jag förstår Horia och han har spelat Swedish Open två gånger och Stockholm förra året. Så han har ställt upp för mig. Och nu är det min tur att ställa upp för honom i Bukarest. Vi får se hur vi spelar i Asien och hur vi känner oss.

Igår flög jag upp till Stockholm över dagen för en undersökning. Skulle kolla min hälsena. Så det var tillbaks till Capio Kliniken på Sofia Hemmet för mig. Där var jag ju 2 gånger i veckan med min vadskada i början av året. Sen tillbaka till Båstad på kvällen. Hade en fika med Magnus Alsterback och Simon Aspelin. Kul att träffa kompisarna igen. Simon hade bara en 40 minuter han kunde fika på. Han har ju ett vanligt jobb numera och kan inte styra sitt schema. Rätt stor omställning. Hoppas det går bra i alla fall.

Lena Ph.

Ont det gör ont, det gör ont…!!! Förluster gör ont. Och sÃ¥dana som igÃ¥r är en ren jävla tortyr. Vi skulle tagit matchen i tvÃ¥ raka. Inget snack om den saken. 5-4 i andra sets tiebreak och min serve. Det brukar räcka. Sen i tredje ger min rygg upp. Trött och blockerad kan jag knappt serva längre och missar servar med meter!!! Det är inte sÃ¥ normalt för mig. Vi tappar min serve tvÃ¥ gÃ¥nger, men kan bara bryta tillbaka en gÃ¥ng.

Hela turneringen har varit en kämpainsats frÃ¥n början till slut. Inte haft riktigt flyt i spelet som vi brukar ha. Men ändÃ¥ vunnit. Det är en skön känsla att ha. Att man inte behöver spela bäst. Sen när man ser vilka par som INTE är kvar i lottningen sÃ¥ gör det ju naturligtvis lite ondare. Men ska jag vara helt ärlig sÃ¥ möter jag nästan hellre bra par för dÃ¥ blir pressen som jag sätter pÃ¥ mig själv inte sÃ¥ stor. En balansgÃ¥ng det där. Även om jag nu skrev just detta, sÃ¥ kan jag ärligt säga att jag inte tittar sÃ¥ mycket pÃ¥ lottningar eller bryr mig om dom. Jag och Horia spelar matchen vi har att tampas med och tänker inte längre än sÃ¥. Varför ska man göra det…?

Nu sitter jag pÃ¥ Newarks flygplats och väntar pÃ¥ flyget till….Oslo! Jag hade flyg direkt till Köpenhamn, men eftersom det fanns fler platser lediga pÃ¥ Oslo flighten sÃ¥ valde jag att ta den, även om det betyder en extra flight.

SÃ¥ nu kommer jag komma till ett land som jag ALDRIG varit i tidigare i mitt liv. Norge. Helt sjukt egentligen…

Träningsläger i Washington.

Ja, inget spel idag heller. Det där med att jag inte gillar att spela MÃ¥ndag och sen Torsdag nämnde jag ju i förra inlägget. Att spela MÃ¥ndag, Fredag är ju inte bättre det. Nu gäller det att vara pÃ¥ tÃ¥rna redan frÃ¥n början i matchen pÃ¥ Fredag. Det regnade igÃ¥r och det blir ännu luftfuktigare dÃ¥. Känns nästan som att regnet stannar kvar i luften när det slutat. SvÃ¥rt att förklara. Jag och Horia sÃ¥g nog otroligt dumma ut i gÃ¥r dock. När vi börjar träna sÃ¥ är det sol sÃ¥ efter 15 minuter är vÃ¥ra tröjor dyblöta sÃ¥ vi tränar utan tröjor efter det Sen när det är tio minuter kvar och vi ska serva sÃ¥ börjar det dugga. SÃ¥ där stÃ¥r vi topless i regnet och servar. Hmmm…

Så det blir träning idag igen. Gym först på morgonen, sen träning onsite och sen gym igen på kvällen. Träningsläger i Washington.

Vi gick pÃ¥ bio igÃ¥r och sÃ¥g filmen Cowboys and Aliens. Rätt underhÃ¥llande faktiskt. Tydligen baserat pÃ¥ en sann historia ocksÃ¥… Eeeeh.

Efter vÃ¥r match i MÃ¥ndags kom en man i 40-Ã¥rsÃ¥ldern fram till mig och bad om en autograf. Visst sa jag och signerade hans keps. När jag gjorde det sa han “I watch you guys all the time.” Och sen sa han väldigt tydligt “ALL the time.” Först tänkte jag, trevligt att nÃ¥gon gillar ens tennis men sen tänkte jag att det lät lite mysko faktiskt… Jag vill inte bli tittad pÃ¥ “ALL the time”. Blev lite nervös nästan. SÃ¥ det enda svar jag kunde komma pÃ¥ var “Then you can’t have much to do…”

Next Page »