Cinci-f-ing-nnati.

Ja, då var det den tiden på året igen. Cincinnati. Eller Mason som stället faktiskt heter. Tråkigaste veckan på året. Och nu ett joint event. Kan inte bli mycket värre. Men vi börjar med resan. Som vanligt jobbig här borta, men nu ska jag inte prata mer om det. Vi hade en lite roligt konversation med en säkerhets snubbe på flygplatsen som tydligen älskade tennis. Så här gick vårat lilla samtal.

- Are you professional players?!?

- Yes, we are.

- Wow! Are you Djokovic?!? (Pekandes på Horia.)

- No, I am not.

- Who are you?

- Tecau.

- Who is that?!?

- Well, me…

Tror inte alla hästar fanns i stallet där. Hans andra frÃ¥ga var heller inte sÃ¥ glasklar… “How do I open up more in the serve?” Vad fan betyder det???

Blev rätt nöjd när Gilles Simons fru kom fram med min plÃ¥nbok till mig pÃ¥ flygplatsen. Jag glömde den när jag checkade in och dom stod bakom mig. Pulsen sprang iväg rätt snabbt när jag insÃ¥g att jag hade glömt den…

Kom till tennisen idag och det var KAOS!!! Alla skrek efter träningsbanor och smockan hängde nästan i luften. Det största problemet är faktiskt tjejerna. Ja, tjejerna. Det är sÃ¥ att majoriteten av tjejerna pÃ¥ WTA touren inte kan träna med varandra. För att dom inte vill förlora pÃ¥ träning mot varandra. Och dom flesta gillar inte varandra. SÃ¥ därför tränar dom nästan alltid med coach eller hittingpartner. Detta betyder att dom mÃ¥ste ha flera timmar. Killar delar banor och är fyra pÃ¥ en timme. (Oftast.) Medans tjejerna är tvÃ¥ pÃ¥ en bana med var sin hittingpartner eller coach… Just detta gör killar irriterade. Om nu tjejerna kunde träna med varandra sÃ¥ kunde ju större delen av problemet vara löst. Och lättare för alla att fÃ¥ timmar.

Vi har lyckats fÃ¥ träning onsite imorgon eftersom vi har autograf session pÃ¥ kid’s day. Annars hade vi fÃ¥tt Ã¥ka nÃ¥nstans.

Men rätt skönt att vara här nu i alla fall. Jag hatar att vara kvar på ett ställe som jag förlorat på. Så nu är det bättre energi här och träningen börjar imorgon. Förhoppningsvis kan vi vara bättre förberedda på att spela här denna veckan.

Fick en fråga bland kommentarerna om vårt schema under hösten. Så jag tänkte nämna det nu. Planen är att spela Cincinnati, New York, Bukarest, Peking, Shanghai och sen får vi se vilka tävlingar det blir i Europa. Allt beror på hur vi spelat fram till Shanghai.

Det flyter på.

Som jag säger i omklädningsrummet, jag vet inte vad det är för fel, men vi fortsätter bara att vinna… Skämt och sido, vi spelar rätt stabilt nu igen. Skönt att vara tillbaka pÃ¥ rätt spÃ¥r. Matchen mot spaghettisarna flöt pÃ¥ rätt bra tycker jag utan att vi spelade bländande. Precis som i första matchen sÃ¥ spelar vi stabilt och i deras första servegame i varje set har vi spelat sjukt bra tennis. Men efter det inte varit riktigt nära att brejka. Det känns lite som vi höjt oss ett snäpp i början av setet, fÃ¥r ett break och servar hem setet. Det lÃ¥ter lite kaxigt och tro mig, jag är inte den som tar nÃ¥gon motstÃ¥ndare lätt. Men dessa tvÃ¥ matcher har känts sÃ¥. Gör inga misstag i ett mottagargame och sen hÃ¥lla serven. Det är enkelt med tennis ibland. IBLAND!!!!

Men under matchen igår hände nog något som jag tycker är det svåraste jag någonsin varit med om på en bana. Det börjar dugga när vi har 6-3, 4-3 och jag ska serva. Det har ju varit mycket snack om stormen Earl och vi har väl alla varit lite förberedda. Så när det väl började dugga trodde vi nog alla att nu kommer det regna i nån dag. Vi gick in till omklädningsrummet, frågade ATP hur det ser ut och dom sa, det kommer komma mer regn, så ta det lugnt. Ok jag gör väl det. Duschar, byter om, käkar en banan och går ut och kollar hur det ser ut. Det regnar inte. Konstigt tycker jag. Sen hör jag i högtalarna att alla matcher som spelas ska fortsätta. Shit pommes frites!!! In och tejpa mig igen och sen springa ut till banan. Inbollning och sen ska du hålla serven i något som blivit en helt ny match. Vi lyckas hålla min och med nöd och näppe håller vi Horias. Fan vad skönt. Men inte lätt. Det är farligt att slappna av för tidigt i omklädningsrummet men vi lyckades fokusera snabbt igen och klara för tredje omgången. Kom igen!

Vi får se hur Italiens uppställning blir om nån vecka. Kanske Bolelli ersätter Bracciali, även om jag tycker han är den bästa dubbelspelaren dom har. Våran vinst spelar ingen roll egentligen. Det enda det ger är att det är bra att veta hur Starace spelar dubbel så man inte ska bli tagen på sängen i Lidköping. Och förhoppningsvis tyckte han det var jobbigt att möta mig. Men en vinst hit och dit spelar ingen roll i Davis Cup.

Spelade en av mina bättre mixedmatcher ikväll mot en av turneringsfavoriterna och lyckades vinna. Det kändes bra efter ett tag, men det var svÃ¥rt i början. Vi spelar ju med dambollen i mixed och jag tycker den är sjukt äcklig!!! Den tar liksom ingen spinn alls. Jag servade lÃ¥ngt hela tiden i början eftersom jag är van vid en “livligare” boll som lyder minsta knyck med handleden. Tycker bollen är blä. Men efter ett tag hittade jag träffen och spelade riktigt bra. Men det var verkligen tacksamt att möta Hantuchova som stÃ¥r och gömmer sig i korridoren. Sen att Mahesh inte fick in mycket första servar hjälpte det med. Mixed imorgon igen men ingen dubbel. Irriterad pÃ¥ det. OcksÃ¥.

Visste ni att Gilles Simon blev pappa häromdagen? Jag fick reda pÃ¥ det i omklädningsrummet. Jag hade haft svÃ¥rt att spela tennis dÃ¥. I ett annat land. PÃ¥ en annan kontinent. Men, men…

Simon Aspelin gick till kvarten idag med sin partner Paul Hanley. Riktigt kul! Det måste ju bara vara bra för oss om vi alla går bra här i New York med tanke på vad som kommer veckan efter.

Jag behöver mer Marabou…