Torsk, torsk, torsk…

Jag tror ni alla vet at jag inte gillar och förlora. Några få vet att jag är en ännu grinigare jävel än vanligt när jag gör det. Och att torska finaler, ja det är det värsta jag vet. Jag misstänker att få en tandpetare rakt in i pupillen eller att tappa tvålen i en fängelsedusch inte är så mysigt, men att torska finalmatcher ligger någonstans däremellan. Att vara så nära en titel och ändå inte få den, ja, jag kan med rent hjärta säga att jag hatar det.

Och när jag dessutom spelar dåligt hatar jag mig själv dubbelt så mycket. Varken jag eller Horia gör en bra match. Vår sämsta för turneringen. En av dom sämsta för året. Polackerna servade väldigt bra och dom har ju ett otroligt självförtroende nu med vinst i Barcelona som senaste tävlingen där dom bara vann tajta matcher. Men jag skiter i hur bra någon spelar eller inte. Spelar jag dåligt så bryr jag mig inte om vi kanske ändå inte hade vunnit och så vidare. Jag spelar för att vinna titlar, det är därför jag håller på. Inte pengar. Inte ranking. Inte berömmelse. Jag vill vinna titlar. Punkt slut.

Sen är jag rätt irriterad på hur denna turneringen behandlade dubbeln. Schemaläggningen för finalen är inget annat än katastrof. Vi börjar klockan 11.00, damerna 13.30 och herrarna 16.30. Till att börja med, hur många människor är vakna en Söndag klockan 11.00 i Spanien??? Vi spelar alltså 5 och en halv timme före herrfinalen. Det var knappt en kotte och kollade. Vi hade mer folk under alla våra andra matcher, mycket mer! För damerna var det max 1/3 fullt och sen fullsatt för herrarna. Det finns liksom ingen mening att sätta oss klockan 11.00. Jag tycker det är bättre att låta oss spela på en av dom mindre banorna runt 13.00 och ha gratis inträde där. Då kommer det i alla fall bli fullt på den banan. Men något som är ännu värre tycker jag är att alla kameror finns på plats på centern. Tv-folket finns där, men dom sänder inte. Inte ens en liten satans kamera för att streama matchen. Den största förolämpningen är nästan att när vi har prisutdelning så kommer alla tv-snubbar och sätter sig bakom kamerorna för att filma ceremonin. Jag ska ta ett snack med ATP i morgon för att påpeka allt detta. Vi har blivit lovade att alla finaler från Mastersturniringar ska tv-sändas. Inte bara streamas utan även tv-sändas.

Vi hade bokat flyg på kvällen till Rom och var på hotellet runt midnatt. Rätt trötta. Nu gäller det att ladda om. Göra ett nytt bra resultat i något som nog kan kallas den mest kaotiska turneringen för året. Förhoppningsvis har den blivit lite mer organiserad sen senast, men det är ändå Rom vi befinner oss i så jag tvivlar.

Smurffinal.

Ja, vad ska man säga…? Jag gillar inte banorna och jag VILL inte gilla banorna. Men vad fan ska jag göra när vi nÃ¥r vÃ¥ran första mastersfinal? Jag fÃ¥r helt enkelt börja gilla dom lite i alla fall. Även solen har sina fläckar…

Ni kommer säkert tro det här, men vi spelade pÃ¥ bana 3 idag som ligger i själva huvudarenan. I boxen sÃ¥ att säga. PÃ¥ vÃ¥ning tvÃ¥ för övrigt! Hur sjukt är inte det? Och banan är ÄNNU snabbare och ÄNNU halare. SÃ¥ kvalitén pÃ¥ matchen är väl inte den bästa, men det kan ju bli spännande ändÃ¥. Och det blev det. Vi ligger under i supertiebreak igen. Alla slÃ¥r varsitt dubbelfel, sÃ¥ snälla var vi mot varandra. Mina sista tre poäng är bland dom bästa jag spelat i en sÃ¥n tajt situation. Vid 7-7 och Mahesh servar fÃ¥r jag ner returen pÃ¥ hans fötter, han spelar en bra djup volley till mig och jag slÃ¥r en missilforehand rak med mycket spin som mer eller mindre är ute hela vägen tills den studsar. Sen är det min serve vid 8-7 till oss och slÃ¥r till med tvÃ¥ ess. Det är inte svÃ¥rt med tennis ibland…

Hur som helst. Första mastersfinalen. Äntligen. Jag vet inte varför det inte funkat hitills för oss, men nu hoppas jag att the monkey is off our backs och att det inte är den sista. Vi ska dock vinna den i morgon!!!

Tidig match i morgon, 11.00. SÃ¥ det gäller att försöka komma i säng tidigt. Lite irriterande att hotellfrukosten inte öppnar förrän 08.00 i morgon. Vi vill äta tidigare för att förbereda oss. Men det är Spanien sÃ¥ dÃ¥ ska allting vara lite annorlunda…

Final i morgon. Jag älskar denna delen av mitt jobb. Kvällen efter en semifinalvinst, middagen, ligga på rummet och se en film. Man mår bra. Det är därför man håller på med detta. Sen älskar jag även turneringarna såhär sent i veckan för det är tomt. Inga spelare mer. Bara dom sista, bästa för veckan är kvar. Ingen trängsel. Underbart!

En sak har fungerat väldigt, väldigt bra här så det måste jag bara nämna. Transporten har varit felfri. Lite löjligt att nämna kanske några tycker, men otroligt viktigt att den fungerar.

Highlights Bukarestfinal.

Just kommit tillbaka till rummet. Tagit några öl till en mysig middag och njutit av trevligt sällskap. Han har bra kompisar härnere den där Horia. Orkar inte skriva så mycket om finalen så jag snor en video från turneringens hemsida.

Jag mÃ¥ste dock nämna publiken här. Fy fan vilket stöd vi har haft i varje match. Förutom i första dÃ¥ stormen nog blÃ¥ste bort dom flesta… Men det har varit Davis Cup stämning nästan. Sen att jag blir kallad halv-Rumän av folket här…ja det fÃ¥r jag väl stÃ¥ ut med! Och jag vet att detta är sjukt “cheesy” och otroligt dÃ¥lig smak av mig, men det var en rätt skön känsla när dom spelade denna katastroflÃ¥t och publiken klappade och sjöng med under prisceremonin… GÃ¥shud faktiskt. Ge mig inte skit för detta!!!

Rotterdamfinal.

Nu jävlar är det dags att vi slår Zimo och Mika! Sjukt tajta matcher förra året och två finalförluster. Nu är det fan dags.

Väldigt kort inlägg det här. Klockan är nu 00.47 och jag har precis kommit till hotellrummet. Finalen går 12.00 i morgon. Det är inget bra upplägg. Så enkelt är det. Finns inte en chans att vi får tillräckligt med sömn i natt. men det är bara att gilla läget tyvärr.

Håll tummarna. Det är vår tur nu.

Final i tjing tjong.

Jag är inte helt frisk i skallen. Det är jag inte sen med att erkänna. Vi spelar final i morgon i en av dom tuffaste turneringarna för Ã¥ret vid en tidpunkt där vi verkligen behöver poäng. Och det enda jag tänker pÃ¥ är hur dÃ¥lig min forehand var idag. Det gör mig riktigt frustrerad och mer eller mindre fly förbannad. Och det är det enda jag tänker pÃ¥ sÃ¥här närmsta timmen efter matchen. Hur fel och sjukt är inte det? Jag borde studeras av mentalsjukhus…

Jag är en perfektionist när det gäller min tennis. Överdriven perfektionist till och med. Jag är allergisk mot misstag och fÃ¥r sÃ¥na här reaktioner som inte behövs överhuvudtaget egentligen. Nu ska jag erkänna att det faktiskt är Ivan Ljubicic som fÃ¥r mig att känna mig sÃ¥här. Varje gÃ¥ng vi har mötts sÃ¥ har han fÃ¥tt mig att känna mig som en nybörjare. Hans serve är ju mer eller mindre helt omöjlig att returnera. Han har sÃ¥ mÃ¥nga variationer pÃ¥ den att man känner sig som fyraÃ¥ring pÃ¥ en lektion om kvantfysik, man fattar ingenting… Grejen är att Ivan inte gillar dubbelspelare. Han är en schysst kille, det är inte det, men jag vet att det är sÃ¥. SÃ¥ jag fÃ¥r den känslan att nu jävlar ska jag visa vad jag kan, och dÃ¥ gÃ¥r det inte sÃ¥ bra längre.

Nu var det bara min forehand som inte fungerade turligt nog. För jag servade riktigt jävla bra och var stabil vid nätet. Så jag spelade bra, men var förlamad på högersidan kändes det som!!!

Jag är fan sjuk…

Nu har vi match i morgon igen och jag får chansen att komma in i matchen igen. Vi vill ha revansch på Nenad och Michael sen katastrofen i Washington! Det är vår tur nu!

Dom har byggt en ny centrecourt här i Peking. SÃ¥ dom har tvÃ¥ jättearenor. Vi spelade pÃ¥ Lotus banan. Som alltsÃ¥ är bana 1…!!! Rätt sjukt…

Sen är Kina rätt annorlunda… Om du tillverkade gymprodukter, alltsÃ¥ vikter, cyklar, löpband m.m. Skulle du verkligen välja detta fotbollslaget till att göra reklam för dina produkter? Även om dom i och för sig just nu leder den Holländska ligan…

Fy fan vad skönt det är att vara i final igen dock!! Se, jag behövde bara gnälla av mig lite!

Finaldags part 2.

Same procedure as every year, James… Eller nja, lite annorlunda fÃ¥r detta Ã¥ret gärna bli. Jag vet inte vad som är mest overkligt. Att gÃ¥ till final förra Ã¥ret eller att göra det igen Ã¥ret efter. Det är helt sjukt för mig. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara av om jag fÃ¥r vara ärlig. Men nu när vi är här sÃ¥ känns det som att vi är det välförtjänt och kommer sälja oss sÃ¥ dyrt vi bara kan imorgon. Vi ska fan inte ge dom en lätt match. Bryan/Bryan är dubbelns Federer, Nadal, Djokovic eller vem du nu har som favorit pÃ¥ singeltouren. Det är sÃ¥ bra dom är. Dom har mest titlar genom tiderna men förhoppningsvis fÃ¥r dom inte en till imorgon.

Semin var väldigt trevlig igår. Precis så som vi hade önskat oss efter den långa kvarten så klarade vi av det i tre set. Och det var våran bästa match i turneringen. Skönt. Min bästa för året skull jag nog vilja påstå, men undantag för Miami mot Querry/Isner som var mitt livs match. Alexander Peya är en spelare som är väldigt underskattad. Jag tycker han är väldigt bra i dubbel och spelar mycket mer nu. Han testade länge sitt singelspel och har därför mest hållt till på challenger touren. Men han är väldigt bra och vi har sett att han spelat otroligt bra under veckan. Så vår taktik var att få Kas att känna sig osäker och det var precis det vi lyckades med. Centre Court är en väldigt stor bana och kommer du fel in i en match kan den få dig att känna dig väldigt liten. Det kändes skönt att ha lite mer rutin än dom på just denna arena igår. Men jag älskar denna banan.

Nu har vi lite mer rutin inför matchen imorgon med, det är inte en ny situation för oss. Det känns bra. Vi känner oss hungrigare än förra Ã¥ret och kommer slita tills vi bryter benen och sen slita lite till. Bryans har liiiiiiite mer rutin än oss dock. Dom spelade en tuff femsetare idag, sÃ¥ jag hoppas att dom kan känna sig lite slitna och att vi kan ta till vara pÃ¥ det. Men vi var slitna i semin och spelade bra ändÃ¥, sÃ¥ jag vet inte…

Jag var otroligt trött idag. Vi tränade en knapp timme men jag tog inte mÃ¥nga steg. kroppen var mör. Skönt med denna lediga dag. Gelu, vÃ¥r fysio är ju här som sagt, sÃ¥ det blev mer massage idag. Det hjälper otroligt mycket att ha med egen fysio. Man mÃ¥ste inte vänta pÃ¥ behandling, man kan be om hur mycket som helst och man har stöttning pÃ¥ bänken varje match. Borde skaffat fysio tidigare…

Fick en fråga bland kommentarerna om gräset blir långsammare ju mer det slits. men nej, det är precis tvärtom. Det var långsammare än grus första veckan, nu är det snabb hardcourt. Andra veckan går alltid mycket snabbare. Så man får mer utdelning på sina servar.

Tack till alla lyckönskningar och gratulationer. Det är för många för att tacka enskilt, så jag hoppas ni godtar detta. TACK!

Syster med man, brorsan, kusinen, flickvän, vänner från Florida flyger över för att stötta. Även vänner som bor i London kommer.

Imorgon kör vi. Vi ska in och blÃ¥sa… HÃ¥ll tummarna, snälla!!!

Men det var väl självaste f-n!

Nu tror ni ju att jag komplett tappat allt vett som jag nÃ¥gonsin haft. Men jag har aldrig varit sÃ¥ oberörd av att vara i final som jag är idag. Ja, jag vet. Nu är jag verkligen en bortskämd slyngel som borde smiskas! (Lugn nu tjejer…) Men som jag sa innan sÃ¥ vill jag ju bara till New York sÃ¥ det känns som att jag gÃ¥r in utan att riktigt bry mig under matcherna. Och sÃ¥ spelar man sin bästa tennis och blir fast i New Haven hela veckan. Kanske borde ha den här inställningen oftare. Jag verkar vara riktigt bra pÃ¥ att inte bry mig ju! New York, New York, where art thou?!? Vill fortfarande bara dit och mitt allt jag saknar där. Ja, jag vet, i Februari hade jag gett min vänstra hand för att fÃ¥ vara i final. Jag har fortfarande lite distans. Även om inte hissen gÃ¥r hela vägen upp hela tiden…

I kväll var helt sjukt. Aldrig har en match mot ett sÃ¥ bra par gÃ¥tt sÃ¥, hur ska jag säga det här, smidigt. Ja, smidigt. Det var liksom aldrig nÃ¥gra problem. Allt bara flöt pÃ¥. Och det kändes liksom om att vi bara kunde höja nivÃ¥n hela tiden om vi behövde. Jag har inte haft den känsla sen jag spelade challengers. Ibland pÃ¥ challenger nivÃ¥ kändes det som att man kunde spela perfekta matcher utan att missa en retur. Men pÃ¥ den här nivÃ¥n har man aldrig den känslan. Inte mot bra par i alla fall. Första gÃ¥ngen för mig. (Vi förlorade bara 8 poäng i vÃ¥ran serve pÃ¥ hela matchen.) Skön känsla mÃ¥ste jag säga. Jag skulle kunna vänja mig vid den. Men den försvinner väl om nÃ¥gra dagar. Fan ocksÃ¥. Varför är världen emot mig? Varför… Eeeh…kanske skulle lugna ner mig lite.

Skämt och sidå. Final är en otroligt skön känsla. Speciellt i ett startfält som detta. Den starkaste 250 tävlingen för året. Garanterat. Och vi är i final. Bra för självförtroendet. Men som jag sa innan. Synd att vi inte spelade såhär förra veckan bara.

Har precis fått in room service, klockan är 00.51 och har även tre Samuel Adams på bordet. Jag har sagt det innan, när jag spelar nattmatch så har jag otroligt svårt att sova eftersom man är så uppe i varv. Så flera idrottare har sagt att ett par öl får dig att slappna av och lättare att sova. Det funkar lite bättre för mig faktiskt. Så jag kör på det. Sen är det ju gott också. Men gå inte ut och sup nu ungar!!!!! Man måste förtjäna det.

Lite jobbigt imorgon. Vi har inbollning 11.00-12.00 och klockan är efter midnatt och jag sitter och bloggar för att jag kan inte sova än. Förhoppningsvis kan vi komma tillbaka i morgon fräscha och heta. Vi visste att det skulle bli sent idag för att tjejerna skulle ju garanterat spela länge. Dementieva vann första enkelt och när Caroline fick break i andra sa jag att det kommer garanterat spelas 13 game i tredje set. Jag hade rätt.

Dags att vakna, Robert.

Ja, da tog det slut. Lika fort som det borjade nastan. Det var lange sedan jag blev sa overkord i en tennismatch. Innan jag sager nat om matchen maste jag bara gratulera Philipp och Jurgen. Jag har arligt talat aldrig sett dom spela sa bra. Jag ar valdigt bra kompis med bada sa jag unnar dom verkligen en Wimbledon titel, men inte pa min bekostnad!!!

Vilka tva veckor det har varit i alla fall. Dom basta jag upplevt. Vi har spelat fantastisk tennis i tre veckor faktiskt och hoppas vi kan fortsatta halla nastan samma niva under resten av aret. Da kan det bli riktigt roligt.

Sa till matchen… Jag maste saga att jag trodde jag skulle vara nervosare. Men det var inte sa farligt faktiskt. Klart varre utanfor banan, innan matchen och allt sant. Svart att slappna av overhuvudtaget. Men val pa banan under inbollningen kanner man att slagen finns dar och det ar faktiskt bara tennis det handlar om. Det du gjort hela ditt liv och det du kan bast av allt. (Det enda man kan…) Och sen borjade matchen och i forsta set kande jag mig som ett sto som stod och vantade pa en avelshingst… Vi blev helt overkorda! Vi hade faktiskt ratt hog forstaservesprocent, men dom returnerade som fran en annan planet. Jag har mott en massa singelspelare i min karriar, betydligt battre singelspelare med, men inga som returnerat som dom gjorde i forsta set. Det var bara att borra ner huvudet och forsoka hitta en annan vag till att vinna.

Jag sa till Horia efter forsta set att det har kommer inte vara en vacker match fran vart hall idag, men det spelar ingen roll om vi vinner vackra poang eller haller servarna till 40-0 hela tiden. Ett game ar ett game hur vi an vinner det. Sa varje poang kommer bli ett krig for oss. Och det var sa vi forsokte spela. Det enda jag angrar i matchen ar att vi inte lyckades ta dom till tie break i andra och tredje set. For da vet man faktiskt inte vad som skulle kunna ha hant. Lite darr fran deras sida kanske? Kanske inte… Det ar aldirg roligt att inte spela sin basta tennis i en final, men jag gjorde allt jag kunde for att vara i en position att gora just det. Forberedde mig precis som vanligt och sa proffsigt jag kunde. Det battre laget vann, mer an sa kan jag inte saga.

Upplevelsen da? Ja, nar cirkusen ar igang ar det svart att ta in allting. Var det den roligaste forlusten jag varit med om? Ja, om det nu finns roliga forluster, sa var val det har det. Men det gor fortfarande sjukt javla ont. Riktigt javla ont. Som jag sa till Jonas Arnesen pa Svenska Dagbladet, nu ar det bast att undvika hoga byggnader…

Det var otroligt kul att ha mamma och syster i boxen. Mamma har aldrig sett mig spela en match utanfor Sveriges granser, sa det kandes extra att ha henne dar. Bade pappa och mamma har ju stallt upp otroligt nar vi var yngre med skjuts och annat. Sa det varmde i mitt brost nar jag kunde spela framfor henne pa varldens mest kanda tennisbana i varldens mest beromda tavling. Kram mamma…

Kusin med fru hade aven flugit in, flickvannen stannade och struntade i att spela singelkval i Bastad. En rolig grej hande tyckte jag. Lite surrealistiskt… (Om jag nu anvander det ordet ratt…) Jag har ju vaxt upp och tittat pa dom Svenska stjarnorna pa 80 och 90-talet. Varit bollkalle at dom till och med. Sa efter semifinalen kom Ante Jarryd fram till mig i omkladningsrummet och undrade om jag kunde fixa tva biljetter at honom sa han kunde sitta i min box och stotta. Jag och Ante har ju tranat tillsammans i en massa ar hemma i Bastad, men det dar kandes ratt kul.

En grej till. Jag tycker jag blivit mycket battre med mina vidskepelser under aren och har inte manga kvar. Men javlar, det blev bara mer och mer for varje dag har. Samma mat, samma bord pa frukosten och sa vidare. Och det enda jag kan saga ar att det tar mer energi an det ger. Sa jag maste bli battre!!!

Crime DOES pay!

Ja, i alla fall idag. Vilket stold vi lyckades med. Vi verkligen ranade Dlouhy/Paes idag. Vi var sa mycket samre, spelade verkligen uruselt. Vi lag under med 6-1, 4-2 och Dlouhy servade. Alltsa, ratt utspelade. Men fran ingenstans bryter vi Dlouhy blankt och efter det vagar jag saga att vi var battre. Kollade statistiken efter matchen. Dom vann 11 bollar mer an oss. Men vi tar pa oss vara ranarluvor och tackar for matchen! Desto skonare att vinna nar det blir sahar faktiskt. Men javlar vad daliga vi var i borjan. Vinsten blir annu skonare nar Leander skrek “He’s so fucking lucky” for full hals da jag slog en boll runt natstolpen rakt pa linjen. Ingen varning konstigt nog, men jag fick en nar jag slog ivag en boll. Rattvist…

Det var lange sen jag var sa utspelad i en match som anda slutar med en seger. Jag tankte direkt efter segern pa en match jag och Thomas Johansson spelade mot Mirnyi/Murray i Memphis for nagra ar sen. Likadant dar, vi ar helt utspelade men lyckas vinna. Otroligt skon kansla da, otroligt skon kansla nu. Fast det sjuka med att vi slog just Mirnyi/Murray pa det sattet var att vi forlorade pa precis samma satt mot dom veckan efter i Las Vegas. Ratt sjukt att det kan bli sa. Nu hoppas jag veckan efter den ar blir battre.

Vi fick ingen vanlig pokal har utan en porslinstallrik som barn har malat. Roligt och annorlunda. Allt med tanke pa Unicef som ar titelsponsor har. Eller sponsor och sponsor. Dom betalar inte for att fa namnet till turneringen, utan turneringen gor ju det gratis.

Fick sms direkt efter av mamma. Ni vann precis nar Victoria och Daniel gick till altaret, sa da visste jag att ni skulle vinna. Kan vi inte ha fler kungahus och fler giftermal??? Kom igen, for min skull?!? For ovrigt mamma, inte nagon gang under matchen hade jag en aning om att vi skulle vinna… Vore kul om Victoria skulle hora av sig och gratta dock… Men misstanker att hon kan vara upptagen ikvall. Det ar ju brollopsnatt trots allt. Jag vantar tills imorgon.

Annars ratt jobbig dag, det borjade regna precis nar vi blev kallade att ga pa banan. Sa det var bara att satta sig ner, lite svettig fran uppvarmningen. Sen varma upp igen och hoppas att vadret skulle halla. Kastvindar under hela matchen och Holland spelade sin VM-match samtidigt. Var match var not before 13.30, Holland spelade 13.30. Sa dom visade matchen live pa storbilds tv pa omradet och det var ratt livligt. Men, men, vad spelar det for roll nu???

Jag fattar inte vad Tipsarevic holl pa med idag. Stakhovsky spelade riktigt bra idag, men hur kan du tanka i en final? Fran 3-0 i andra set sa tankar han. I en final??? Jag gillar Janko, men det dar var sjukt… Kanske darfor han inte har en titel an.

Nu ska jag njuta av kvallen och sen flyga till London imorgon! Hoppas var form haller i sig.