Usch och fy.

Det var väl självaste fan! Torsk igår igen. Gillar inte att torska och gillar inte att torska när man spelar för Sverige. Jobbigt att möta spelare som Monaco/Chela på mjuka tunga grusbanor dock. Det faktum att vi bara slagit 4 ess på två matcher bevisar på hur regntunga dessa banor är i år tycker jag. Då blir det jobbigt och man måste plocka upp förstavolleys från skosnörena hela, hela tiden. Skit också. Trots dessa banor skulle vi ju vunnit första matchen mot USA, sen ska vi ha första set i alla fall mot Argentina. Vi har break men tappar det. Sen spelade dom väldigt bra och luften gick ur oss lite när vi tappade break direkt i andra.

Vi visste innan matchen att vi inte kunde gå vidare från gruppen utan sluta två i våran grupp som bäst. Vi gick ju in och försökte göra detta, men misslyckades rätt bra…

Jag tycker Robin ser bättre och bättre ut. Även om han inte tycker det själv…

Officiell middag igår. Rätt trevligt. Alla kaptener håller ett kort tal och presenterar sitt lag inför sponsorer och gäster. Vi tyckte iden med att brassen skulle hålla tal var för lockande så kapten Kareld tog med honom upp. Tyvärr skötte Lindell det galant så det blev varken speciellt roligt eller pinsamt som man hade hoppats på… Det är en regel som finns i Davis Cup på den officiella middagen. Att den som är med i laget för första gången måste hålla ett tal. Spelare som ledare, gammal som ung. Nu tror väl Christian att han har haft sitt tal, men självklart om han blir uttagen till Davis Cup måste han ju hålla ett tal där med. Jag höll mitt i Indien. Jag var sjukt nervös. Jag hade varit otroligt proffsig hela veckan och bara druckit vatten, för jag ville imponera på Wilander/Nyström. Men 10 minuter innan jag ska hålla mitt tal inför flera hundra personer smiter jag ut och sveper tre öl. Kändes mycket lättare efter det…

Två singlar idag, sen dubbel imorgon. Vi hade hoppats på att få spela hela matchen idag så vi kan sticka till Paris imorgon. Men nej, nej. Varför ska ATP vara snälla för??? Troligen får vi inte ens spela första matchen imorgon. Hoppas vi kan övertala dom om det dock.

Bolelli slänger bort sin karriär…

Nja, men mer eller mindre kanske. Vad håller han på med? Jag har mött praktiskt taget alla spelare i världen, inklusive våran världsetta Nadal. Men ingen, INGEN, har spelat ut mig så som Simone Bolelli idag. Vad jag kan minnas i alla fall. Det är det svettigaste jag varit med om. Det är den bästa tennis jag någonsin mött. Så sjukt var det idag. Och igår med för den delen. Jag såg första set mot Max och Daniel och småskrattade på läktaren. Det är bara att ta av hatten och säga “Too good”. För det var precis vad det var. Too good. Den lille Fognini spelade även han dubbel som jag aldrig sett honom göra.

Claudio Pistolesi har varit lite bollplank åt mig denna veckan, för att vara snäll. Jag frågade honom efter matchen och han har coachat både Bolelli och Fognini. Hans sa att det är inget att göra. Det var bland det svettigaste han har sett. Bolelli visste han ju att han har en otrolig högsta nivå och en otroligt snabb acceleration i armen. Men att Fognini kunde spela så var han lite förvånad över.

Vi har 3 breakbollar i deras första två servegame och under första set grämer jag mig att vi inte tog dom, för då hade vi vunnit första set känner jag då. Men nu i efterhand inser jag att vi hade bara kunnat snygga till förlustsiffrorna, för vi hade aldrig en chans i denna matchen. Vi var så chanslösa att denna förlusten svider inte ens. Inte för en sekund. Rätt sjukt faktiskt. Den första förlusten som inte gör ont skulle jag påstå. Visst, jag vill gärna spela semi här med chans för final och eventuell vinst. Men eftersom man blev utspelad, ja, vad fan ska man göra åt det nu?!?

Simone Bolelli borde vara topp 20 i singel. Han besitter otrolig talang, men jag antar att den talangen sitter endast från axlarna och ner. För annars skulle hans ranking inte se ut som den gör. En otroligt duktig tennisspelare. Slänger bort sin karriär? Kanske inte riktigt, men han ska fan vara bättre rankad!

Helt sjukt att jag sitter och skriver hur duktig en spelare är som precis krossat mig. Känns lite patetiskt faktiskt.

Nu till Düsseldorf i morgon och det ska bli skönt att komma till ett organiserat land. Det har tagit mycket energi att vara här. Spela för Sverige är det bästa jag vet. Större ära finns inte.

Nu blir det några öl till maten. Det har jag inte förtjänat men det skiter jag i.

London calling.

Då var man på Kastrup igen. Sitter här med min kompis Viktor, ni vet våran egen tomte från fotot när vi spelade Düsseldorf. Jag bestämde mig igår att det skulle vara bra med lite miljöbyte och vi flyger över till London för att stötta Robin. Idag kan det bli lite stressigt eftersom vi landar 17.30 på Gatwick och Robin spelar 19.00. Det har ju blivit en rätt viktig match i mina ögon. Han är ju redan klar för semifinal, men om han slår Davydenko, som han ”brukar” göra så slipper han ju Federer i semi. Och det vore bra! För jag tror han rår på Del Potro den här gången. Eller DelPo som han så coolt kallas i USA.

Det enda jag har gjort hemma är att träna, träna, träna. Ett pass tennis om dagen, ett styrkepass och ett fys pass. Problemet är bara att jag inte får i mig tillräckligt med mat, men jag hoppas det kommer lösa sig snarast. Mitt 10 gram lättare rack verkar bli svårare att spela in sig med än vad jag trodde. Det känns inte alls lika stabilt som mina vanliga och även fast det är samma modell så känns det som att jag måste träffa bollen mer noga med det nya. Men det är väl just för att det är nytt antar jag. Men det är sjukt hur kroppen vänjer sig vid vissa saker. Jag tränade igår ett bra pass med Henrik Holm. Mycket övningar där han stod fram på nät och jag försökte spela in mig på min nya sida. Känna efter vilka vinklar jag kommer använda och se till så att slagvalen sätter sig i ryggmärgen ordentligt. Men som sagt, tyckte inte jag fick ut det jag ville av racken så jag slog några bollar med mina gamla och pang! Jag blev en 10 klasser bättre tennisspelare. Helt sjukt egentligen att 10 ynkliga gram kan ställa till med så mycket. Testa och håll i 10 gram så får ni se hur lite det är. Om det inte känns bättre efter nästa veckas träning, så kommer jag nog gå tillbaks till mina gamla. Annars blir det alldeles för mycket förändringar till 2010. Ny dubbelpartner, nytt rack, byta till backhand sidan och en grej till… som är för personlig att gå in på.

Men som sagt. Det ska bli skönt med ett miljöbyte. Det är nog första gången jag reser till en turnering för att bara titta. I alla fall på herrtouren. Men det kan ju vara kul att faktiskt få vara en äkta turist för en gångs skull. Kolla tennis ikväll, sen god middag med vänner. Träna fys och styrka på morgonen, sen strosa på stan lite, fika, shoppa. Kanske ta och köpa ett par Paul Smith skor igen… Köpte ju bara tre par under Wimbledon. Vi får se.

Tog även den världsberömda sprutan igår. Jag ville egentligen inte göra det. Jag har tagit spruta för influensa en enda gång och det är den enda gången jag blev sjuk. Men jag frågade vår Davis Cup läkare Tönu Saartok och han sa absolut, den ska du ta. Man har ju hört mycket om hur ”farlig” denna spruta ska vara, men jag känner mig helt ok. Det hade dock varit svårt att spela tennis idag för axeln är faktiskt riktigt öm. Så jag körde cykel och löpning istället innan jag skulle sätta mig på tåget hit till Kastrup.

Skönt även att ATP funkar som det ska den här gången. Jag emailade och sa att jag kommer över och skulle vilja ha en badge så jag kommer in överallt, precis som man gör när man själv spelar. Det ingår ju i våran medlemskapsavgift på 1250 USD som vi måste betala innan varje ny säsong. Där ingår som sagt bland annat att vi har rätt till en badge till alla tävlingar som arrangeras av ATP. Men ibland verkar dom glömma det. Nu var dom till och med så snälla att jag fick en extra badge till Viktor. Hade ju varit sådär schysst om han hade fått jaga på biljetter på svarta marknaden.

Världens jobbigaste Björkman!

Ja, världens jobbigaste Björkman!  Jonas alltså.  Som ni nog vet och upplevt själva någon gång, är ju snacket i omklädningsrummet inte det snällaste direkt.  Det är ge och ta som gäller.  Och jag älskar det!  Men hur ger du tillbaka när någon slutat?  Och hur kan någon som slutat vara ännu retligare än när han var aktiv?  Ja, jag vet inte om jag skulle klara av bedriften själv, men Bjösse gör det!  Jag och Jonas är mycket goda vänner, så allt är ju tillåtet.  Men jag måste säga det, han äger mig just nu faktiskt.  Eller i alla fall i år.  Under hela 2009 har jag fått ett eller två sms i veckan av honom.  Trevligt säger ni.  Visst, det har alltid börjat trevligt, såsom “Grattis till segern idag, starkt jobbat!”, eller något i den stilen.  Helt ok ju.  Men nu är det ju så att Jonas, fast han slutat är nummer 1 i Sverige, på dubbelsidan.  Och eftersom han inte spelade i början av 2008, då Petra skulle föda Bianca, så har han ju inte haft några poäng som helst att försvara.  Han gick ju till och med upp två platser efter Miami för att andra förlorade poäng.  Han gick alltså från 9 till 7 utan att ha rört ett rack på hela året.  Det ni!

Alltså, Björkman/Ullyett började spela bra i Monte Carlo, sen Rom och kom igång “på riktigt” under Wimbledon.  Så. han har varit etta i Sverige, helt ohotad, under början av 2009.  Så alla sms han har skickat har följaktligen slutat med “Hälsningar Sverige-ettan” eller “Fortfarande nummer 1″.  Hur kontrar man på det?  Jag har gjort så gott jag kunnat och spelat riktigt bra tycker jag, men har inte hunnit ifatt honom.  Jag måste erkänna att jag spottat och svurit åt min telefon när dessa satans sms trillat in.  Jag har sett framför mig hur han har suttit i soffan hemma i Monte och myst med ett glas rödvin och tänkt, “Nu ska vi reta, Robban”.  Men det har inte påverkat mig, inte alls!  INTE ETT DUGG!!!!!!!  Efter Wimbledon kommer han ju inte vara Sverige-etta längre, men jag vet vad han kommer säga…  ”Du hann inte ifatt mig, jag tappade mina poäng och sjönk förbi dig…”  Fan också!!!  Men vi får se om jag blir Sverige-etta någon gång.  Det är inte därför jag spelar, men det vore kul att ha varit det.  Men nu verkar ju Simon fått en raket i röven så som han spelar så han går väl förbi under Wimbledon istället.  Men som sagt, det är inte därför jag spelar tennis och jag har absolut inte något emot att det går bra för oss alla!  Det menar jag!

Behandlingen gick helt ok, träffade en osteopat som kollade på min armbåge och den var helt blockerad.  Min armbåge kan jämföras med ett snett hänglås som inte träffar hålet när det ska stängas…  Men han slet och böjde, det knakade och gnisslade, och till slut lyckades vi hitta lite rätt i alla fall.  Det kommer ta tid, men jag tror att det kan vara på rätt väg.

Kom till Düsseldorf nu ikväll och vi fick en tuff lottning, men det ska gå!  På ett eller annat sätt ska vi vidare från gruppen!  Det finns inget bättre än att spela för Sverige, så det här är en höjdpunkt för året!

Vilken trevlig insändare det fanns i tennistidningen, Jonas…