Västerut.

Jag vet inte vad det är i år, men det känns som att jag inte göra annat än flyger. Mer än vanligt. Och då är det ju inte några korta flighter direkt. Kanske är det skillnaden från förra året då jag var skadad och missade 8 veckor. Då klagade jag i och för sig på att jag var på samma ställe hela tiden. Även om jag pendlade till Stockholm 3 dagar i veckan då. Men som sagt, i år känns det som att resandet har dopats. Nu är jag på väg till Indian Wells. Dock en otroligt trevlig ”swing” på touren. Vykortsstället Indian Wells följt av partystaden Miami. Jag gillar båda ställena faktiskt, även om det är USA. Men som ni vet, inte turneringen i Miami.

Dubai var inte mycket att skriva hem om. Vi har inte blivit så utspelade sen i Rom mot Bolelli/Fognini. Sjukt konstig känsla. Det enda jag kan jämföra det med när sådant händer är om du skulle mött någon som är Sverigeelit bland 18åringar och du är Sverigeelit bland 14 åringar. Ni som spelat tennis vet hur hjälplös man kände sig när man mötte någon som var några år äldre. Hur mycket bättre man tyckte dom var. Ungefär den känslan får man igen. Det spelar ingen roll vad man gör liksom. Den enda skillnaden nu är att jag vet ju att nästa gång jag möter dom kan vi vinna med 6-1, 6-1.

Glöm skiten bara, Robert.

Men nu är det som sagt USA svingen som gäller. Eller den första för året i alla fall. Det är nu vi vill göra bra ifrån oss. Två 1000-turneringar. Dom turneringar vi inte gjorde så bra ifrån oss. För många förstarundor. Bara två kvartar. Kvart är godkänt tycker jag, även om vi vill mer än så. Inte för att vi känner extra press att vinna när vi spelar 1000-turneringar. Motståndet är bara bättre från första rundan av naturliga skäl. Men vi är tillräckligt bra för att vinna dom, så det är ju det vi vill. Så vi flyger dit en 4-5 dagar innan vi börjar för att komma i så bra form som möjligt.

Även om det flyger och går fort i Indian Wells så är det inte så extremt som i Dubai. Det är sjukt svårspelat där när solen ligger på som jag redan skrivit om. Svårt för mig och Horia som inte behöver hjälp med farten, så vi får liksom spelar med ”kontroll” hela tiden. Svårt för alla naturligtvis, men jag har aldrig förstått utrycket ”Det är lika för alla”. Jag har aldrig tyckt det stämt. Vissa spelar bättre i vind. Vissas spel passar bättre för en dålig bana. Vissa bryr sig mindre om sämre förhållanden. Alla är olika. Därför tycker jag ”lika för alla” inte fungerar. Vissa har mer eller mindre svårt för saker. En aggressiv spelare är känsligare för andra saker än vad en defensiv spelare är.

Hur som helst, ny tävling. Skit i Dubai. Om allt går som det ska denna resan är jag i Indian Wells drygt 24 timmar efter jag vaknade idag.

Jag har pratat lite med SOK. Har väldigt svårt att förstå dom…

Bra start!

Stadig match i dag. Inget riktigt gläns, men stadigt. Det går som sagt fort här och vi servade helt ok så vi var aldrig riktigt i fara i våra servegames. Inga breakbollar emot oss och vi vann 29 av 31 poäng på förstaservarna. Det är bra det. Även om jag tycker vi måste höja förstaservesprocenten.

Alltid skönt att slå den senaste grand slam segraren. Gör man inte varje vecka. Paes/Tipsarevic vann även Chennai tidigare i år. Så det är ett bra par, ett väldigt bra par. Då känns det väldigt bra att gå av banan och känna att man kan spela bättre ändå.

Min syster, Annica, är ju här med man och barn. Lasse, Maxwell och Filippa. Maxwell sa någonting efter matchen som fick man att börja gapskratta. Direkt när alla går av banan går han fram till Paes och säger på klockren engelska “Do you know what? Robert won!!!” Jag kunde pussat ihjäl honom när jag hörde det. Underbart!

I morgon möter vi Erlich/Ram och då MÅSTE vi spela första matchen för dagen. Av säkerhetsskäl. Som ni nog vet är ju inte Israeler jättevälkomna här. Andy och Jonnhy har ju med sig egen säkerhetspolis här och får inte bo på samma hotell som vi. Så i morgon kommer alla som vill se matchen vara tvungna att gå igenom metalldetektorer, precis som på flygplatsen. Lite sjukt faktiskt. Men det är som det är.

Vi får ta och göra turneringen en tjänst och vinna…

Dubai.

Vidskeplig som jag är så måste jag ju slänga in en stor 8 här eftersom sen jag gjorde det med tian och nian har det fortsatt uppåt. Även om detta avancemang på rankingen kom på bekostnad av Horia. Inte lika kul. Men skit samma. Nu är ordningen återställd!!! Horia spelade ju in två turneringsvinster med andra partners när jag var skadad i början av förra året, så han har hela tiden haft dom poängen + på mig. Så nu tappade han segern från Acapulco 2011 och vi är nu på samma poäng. Jag har dock inte fattat varför jag ligger före dock om jag ska vara ärlig. Vi har samma poäng, samma antal tävlingar. Så egentligen ska vi ju vara delad 8. Men ja, ja. Det finns säkert nån regeln som jag inte har koll på. För att jag är äldre kanske…? Hur som helst, ny career high. Hej hopp!!!

Nu har vi varit här sen i Torsdags och det slår fan aldrig fel. Vi kom hit tidigt eftersom det är Lördagsfinal och det finns då stor chans att man får Måndagsstart. Men när du flyger tidigt till en tävling, ja, då blir det ju Onsdagsstart. Hade vi kommit på Söndag kan jag fan nästan garantera att vi fått börja på Måndag, första match på schemat… Hur som helst. Vi har fått ett bra träningsläger här. Och ska jag vara ärlig så har vi inte bemästrat förhållandena förrän nu. Det flyger mycket mer här. Bollen går mycket fortare genom luften eftersom det är öken här. Det blir lite som att spela på hög höjd. Mycket snabbare.

Dubai i sig gillar jag att besöka. Bra väder, förutom igår då när allt var grått på grund av en sandstorm. Hotellet vi bor på är en favorit på touren. Park Hyatt Dubai. Här saknar man inte mycket.

Turneringen har bra transport med…

Vi hade många timmar mellan träningarna idag eftersom vi ville spela under lysen för att försöka vänja ögonen. Matcherna börjar ju sent här. Så vad gör man när man har många timmar mellan passen i Dubai…?

Mycket tuffare lottning kunde vi inte fått. Paes/Tipsarevic. Här gäller det att vara på hugget direkt. Men först en dags träning till.

Nummer 9 på väg till Dubai.

Jo, jag måste ju nämna det på en gång. 9. Eller först och främst, tack till alla som grattat mig åt min ensiffriga ranking. Det värmer verkligen! Jag kommer vara en stolt morfar/farfar som berättar det för mina barnbarn. Om jag nu har tur att bli det nån gång i livet…

Saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Det har jag lärt mig så här på ålderns höst… Jag hade fått för mig att jag bara skulle känna glädje när och om jag blev rankad så bra som jag är idag. Men efter finalen i Rotterdam så är dom mörka känslorna större än dom ljusa. Den matchen kommer inte glömmas i första taget. Det hade varit otroligt mysigt och trevligt att få blivit ensiffrig till följd av en turneringsseger. Men det går inte alltid som man tänkt sig. Om man var positivt lagd skulle man ju säga att det faktiskt var tre segrar i Rotterdam som gav den där sista pushen från 10. Men jag är ju inte positivt lagd.

Det skönaste med en så pass bra start som vi har, jag och Horia, är att du kan planera ditt schema lite mer fritt. Eller rättare sagt följa det schema som du önskade dig i början av säsongen. Spelar du till exempel dåligt i Australien så hade vi spelat Zagreb. Nu spelade vi bra i Rotterdam, så då slapp vi åka till Marseille. Otroligt skönt. Det är inget fel på dom tävlingarna och jag har inga problem med att spela 250-turneringar naturligtvis. Tro inget annat. Det känns fel att välja bort dom till och med. Men just nu så ligger fokus på 500-turneringar och bättre. Men jag känner dock att jag måste poängtera att jag inte tycker jag för bra för att spela 250s.

Så nu är jag på väg till Dubai. Nu börjar sommaren igen för mig. Det är en stor lyx med mitt jobb tycker jag, att jag kan följa solen större delen av året. Så nu säger jag hej då till vintern. Dubai, sen Indian Wells och Miami. Dubai gillar jag. Har till och med åkt dit på semester. Vi åker dit lite tidigt eftersom det är lite annorlunda att spela där. Ökenluft. Går lite snabbare, flyger lite mer. Det är skönt att ha en partner som tänker likadant som jag då. Vi struntar i att det kostar extra att flyga dit tidigare utan tänker på ”the big picture”.

Ska bli mysigt att träffa syrran och familj som flyger över från Kuwait där dom bor. Har inte sett dom sen i somras. Ska bli kul att träffa dom små vilddjuren. Får se om Maxwell fortfarande vill ha ”Robban-frisyr”.

Vilade från tennis dom här dagarna. Mådde bara illa när jag höll i ett rack, så jag var inte redo för att spela. Så det blev två dagars gym istället. Inte 48 timmar alltså utan två pass. Dock lite längre. Bara för att kroppen faktiskt känns någorlunda bra så får man absolut inte lata sig. Nästan tvärtom tycker jag. Känns kroppen bra, så passa på att träna mera! Sen måste jag även säga att kylan i Europa inte hjälper ett jävla dugg. Kroppen mådde så mycket bättre nere i Australien. Alla leder kändes friare. Sen kom man tillbaka till minusgrader och det tar fan 30 minuters träning innan man känner sig igång. Det måste vara lättare att bli skadad i vårt klimat än i varmare. Så känns det i alla fall.

Nyfödd prinsessa idag. Underbart. Grattis!

Men tennisspelaren i mig mår rätt bra nu måste jag erkänna.

Bäst just nu:

Fan vilka kungar dom är! Synd att dom inte spelar på Ultra i år. Däremot kommer ju Tiesto och Avicii. Måste jag bara se. Älskar Miami.

Nermalda smurfar.

Då har man varit några dagar i Madrid och vädret har varit sämre än i Sverige. Klassiskt. Hemlängtan! Även om turneringen här fortfarande inte är så jätterolig, så har den tagit sig i kragen, det måste jag erkänna och ge den lite cred. Klart bättre och dom har lyssnat på spelarnas klagomål. Kul sånt. Men jag har lite svårt att se hur dom tänker i vissa situationer. Det är otrolig brist på träningsbanor eftersom det är ett joint event igen… Så skryter dom med att dom investerat i att bygga en olympisk swimmingpool med flera jaquzzis och olika sorters bastu. Kan ni inte bygga lite fler banor istället? Snälla? Så slipper vi, singel som dubbelspelare, åka 20-40 minuter bort för att träna på andra banor. Tack på förhand.

Nermalda smurfar då? Jo vi tränade på det första dagen här så vi kunde träna onsite i alla fall.

Blått grus alltså. Dom försöker ju pusha för det här. Och jag kan hålla med, det ser skitcoolt ut och kan man få det lika bra som det vanliga gruset, så ska man byta på en gång. Jag tycker man ser bollen för dåligt på tv ibland på det röda gruset, så blått hade varit grymt. Nu är det bara det att det är katastrof och inte alls likadant. Visst, av någon anledning var banan riktigt blöt och det visar ju bara att den inte tål vatten lika bra som dom andra banorna. Sen gick det fortare och man hade inte riktig bra känsla under skorna. Svårare att glida helt klart. Ovana kanske, men helt klart sämre. Så, fixa till det så det blir precis likadant, då kör vi på det sen. Jag bestämmer.

Nu måste jag nämna en grej som jag tycker ATP gör helt fel. Jag vet att prata om prispengar får många därute att bli sura och kalla tennisproffs bortskämda. Visst är vi det, men detta är en av världens största sporter och situationen är som den är… Fick reda på av rätt säker källa att denna tävlingen kunde fått tag i en hel del mer prispengar. Mer prispengar än i en Grand Slam faktiskt. Men ATP tillät det inte. Allt för att skydda Grand Slams eller andra tävlingar. Jag vet att dom gjorde samma sak för några år sedan när touren höjde prispengarna med Dubai. Dom sa att prispengarna skulle höjas och Dubai frågade hur många mer miljoner vill ni ha? (!) Och dom erbjöd en hel del mer, men ATP sa att det var för mycket. Allt för att skydda andra tävlingar. Jag tycker att låt tävlingarna sätta mer pengar om dom vill, så får ju dom andra tävlingarna haka på. Om ni inte visste det så tjänar Grand Slams otroliga pengar på sina tävlingar. Av deras inkomst går endast ca 5% till prispengar. Inga exakta siffror av mig, men jag har fått höra att det ligger runt där. US Open ska för 4 eller 5 år sedan tjänat 80 miljoner dollar profit på sin tävling. Sjuka summor! Så om Madrid vill slänga in en massa pengar för att vi ska jaga en gul boll, låt dom göra det. Grand Slams har resurser… Sen har jag som sagt inga fakta för detta utan det är snack från en väldigt högt uppsatt person här. Lika bra att säga det om nu en tidning därhemma skulle få för sig att skriva någonting.

Nu får jag säkert skit av ATP eller böter av dom för att jag skrivit detta, men det gjorde mig upprörd när jag fick reda på det. Låt sporten växa!!!!!!!

Match imorgon. Två grusspecialister. Inte lätt. Får hoppas att vår form håller i sig från träningarna.

Träffade Mats Wilander i dag lite hastigt. Det var roligt, vi snackade och skojade lite innan han skulle göra nåt med Eurosport. Fan vad kul vi hade på Davis Cup samlingarna.

Family reunion…

Så, här kommer lite bilder från banorna på Atlantis i alla fall. Och syster med barn och man flög över. Syrran är gift med gamle gnetaren Lasse Jönsson för övrigt. Lasse coachar i Kuwait och tog med sig sin spelare hit för att träna i några dagar innan dom drar på turnering.

Atlantis.

Glömde liksom ta lite foton från tennisbanorna så på vägen därifrån blev det lite foton på Atlantis. Sjukt ställe det här. Synd att man inte bor här… Tar lite tennis foton imorgon istället.

Rätt tråkiga och meningslösa bilder jag vet. Men jag sa att jag skulle sätta in bilder idag och glömde ta lite från tennisen. Vill ju hålla det jag lovar, så det blir bättring imorgon.

Då var man igång igen.

Då var man igång på allvar igen. Är i Dubai nu som sagt och tränar på för fullt. Det känns skönt att köra på hårt igen och känner till och med att suget är på väg tillbaka. Vädret är som alltid riktigt bra här och det känns som en otroligt skön växling från snöiga Sverige och kalla Montpellier. Efter några dagars träning så känner jag mig riktigt mör. Armen och armbågen känns inget vidare om jag ska vara ärlig, men det känns lite som att leden måste smörjas genom att få in tillräckligt med tennistimmar i kroppen. Som en motor som inte fått någon olja på ett tag.

Det är ju en riktig fantasistad det här och nu byggs det för fullt igen. Dom två senaste åren när jag spelat turneringen i Mars så har jag inte sett en enda kran röra på sig. Men, nu är allt i full gång igen. Jag tränar på Atlantis Resort ute på “palmen” och det är hur fint som helst. Jag blir inte ofta jätteimponerad av hotell längre eftersom man som oftast bor otroligt bra på touren. Rätt synd egentligen. Att man inte blir så imponerad menar jag. Jag bor gärna på jättebra hotell. Det sticker jag inte under stolen med. Men när jag gick in i lobbyn för första gången för gå till banorna sa jag faktiskt ett tyst “wow”… Hur mycket pengar finns det inte här nere egentligen? (Eller det finns ju inte så mycket som det fanns måste man väl tillägga.)

Träningen just nu består av ett tennispass per dag på 2 timmar. Jag klarar inte mer nu, för kroppen mår sämst av tennis helt enkelt. Så 2 timmar per dag räcker. Jag är ju trots allt gammal nog och har spelat tillräckligt med tennis i mina dagar. Så tennisen blir inte så lidande i slutändan tror jag. Sen blir det ett fyspass och ett gympass. Båda passen runt 2 timmar dom med. Jag påstår inte att jag tränar hårdast i världen men jag tror jag ligger bland toppen bland dubbelspelarna i alla fall. (Det kanske inte säger så mycket egentligen…) Dock är jag inte i närheten av vad till exempel Robin tränar. Det han berättat för mig vad han gör i Monte Carlo i December får mig att bli mörkrädd. Fy fan vad han kör på. Känns till och med skönt att inte spela singel när jag tänker på det… I och för sig tänker jag alltid att jag skulle kunna träna hårdare än vad jag gör, men det är svårt att motivera sig till 100% när man spelar no ad och supertiebreak som tredje set. Man behöver ju liksom inte springa som David Ferrer. Men man kanske skulle köra mer ändå. Fan också, ja det får blir bättre imorgon!!!

Jag slänger in lite bilder imorgon om ni har lust att se…

Färdig.

Det gick inte idag. Det flytet vi hade igår, hade dom nu. 4-1 och 15-40 till dubbelbreak. Blev istället tillbakabreakade från 40-0 och tappade setet i ett tiebreak. Sen sprang dom ifrån. 36 grader i skuggan som Johan Landsberg sa, så rätt olika förhållanden igen. Men jag spelade mycket bättre idag och extra träningen med Arnaud på morgonen hjälpte. Att det var så varmt gjorde ju att man var rätt trött efter 80 minuter med Arnaud som springer på allt som en skållad råtta på allt gult som kommer över till hans sida. Men det var precis det jag var ute efter. Få kroppen att komma över tröskeln så att säga. Nu vann vi inte, men spelet var som natt och dag. Flyg till Båstad imorgon 08.35 härifrån, bil 06.00 från hotellet. Och eftersom man inte kommit in i dygnsrytmen än så betyder det att bilen går 03.00 på morgonen. Snark… Sen upp till Stockholm på söndag för att förbereda för Davis Cup. Alltid årets höjdpunkt! (Förhoppningsvis höjdpunktER.) Finns inget som slår det. Men skönt med en dags vila innan i alla fall. Har spelat en hel del på slutet nu. Dock gillar jag dom sista 3 veckorna klart bättre än dom 4 första, så jag klagar inte. Hade nästan funderingar på att göra en “Niklas Kulti” i matchen igår. Enligt legenden så ska Niklas i en match, där han inte spelade så bra, satt sig ner på knäna efter en förlorad poäng, höjt racketen med båda händerna över huvudet och slagit det i marken som en yxa medans han skrek “Jag är sämst på banan! Igeeeeeeeeeen!!!!” Han är för go den där Nicke!

Dubai är för övrigt en sinnesjukt bra turnering. Framröstad till bästa 500-tävlingen förra året. Hotellet/hotellen vi bor på är otroliga. Klubben är otroligt bra, med gym och pool. Känns som lite semester med tennis. Fast man inte har tid att slappa eller turista som vanligt. Så inte alls som semester egentligen. Bilarna står i rad utanför hotellet på morgonen som man kan hoppa in i för att åka till klubben. Jag gillar sånt. Bra mat, lunch och middag på klubben om man vill. Pengarna har inte tagit slut i hela Dubai i alla fall verkar det som.

Sääääämst!

Först vill jag bara säga att det jag kommer skriva nu inte alls är menat som någon förolämpning till Rohan eller Aisam, våra motståndare idag. Även om det kan låta som en indirekt sågning, så är det inte menat så. Ok?

Men jävlar vad jag var dålig idag. Helt sjukt. Jag kunde inte förstå att jag kunde spela så dåligt som jag gjorde. I Marseille spelade jag ju riktigt, riktigt bra! Fick fan inte in en enda boll kändes det som. Jag servade, turligt nog, mycket bra så jag slapp spela volley. Känslorna som var i omlopp i min kropp var rätt främmande måste jag säga. Panik! Det kändes helt klart att 1 dag inte räcker som förberedning. Från att ha spelat inomhus till att spela ute, under lampor, 6 timmars resa, 3 timmars tidsskillnad och i ökenluft. Det flyger alltid lite mer när man spelar i ökenområden. Som i Indian Wells med. Vet inte vad det är om luften är tunnare eller hur det funkar. Men effekten är att det flyger lite mer. Så jag kände mig riktigt osäker och tyckte allt jag rörde gick för långt. Ursäkter? Nja, inte riktigt. Har ju redan sagt att jag var urusel… Så Arnaud spelade signel med 3 motståndare idag. Och han skötte sig som tur är utmärkt. Jag bad om ursäkt rätt mycket faktiskt. Men jag sa till mig själv om och om igen. “Find a way! Find a way! Find a way! Find a way!” Vet inte varför det blev på engelska i mitt huvud, troligen för att jag pratar engelska med Arnaud. Men det blev mitt mantra under matchen. Även om jag kände vid 2-2 i andra set att herregud vad långt det är kvar. Kan inte lidandet vara över snart? Fast den känslan var där försökte jag tvinga mig själv att tro att det skulle kunna gå. Och jag började faktiskt spela bättre och bättre. Även om vissa av mina beslut inte var så normala. Som att slå en volleystoppboll på killen som står vid nät på andra sidan. Nu var stoppbollen riktigt bra och han hann den faktiskt inte. Arnaud tittade bara på mig och vände sig direkt om och skrattade. Du slog precis en dödande stoppboll på nätkillen!!!??? Det har jag aldrig sett innan, sa han. Inte jag heller svarade jag…

Dom hade 7-5, 5-3 och servade. Och på något sätt lyckades vi, (läs Arnaud), vända och vinna matchen. I slutet spelade jag faktiskt helt ok, så det var ju tur det. Skönt att ha en kille som orkar kämpa för sig själv och vänta på att jag skulle komma igång. Men han har ju varit med förut och vet att det inte alltid är lätt med omställningarna. Nu väntar en tuff omgång imorgon och jag bad Arnaud att träna extra med mig imorgon så vi ska ha minst en timmes träning innan matchen imorgon. Jag känner att det blir bäst så. Köra extra så att kroppen vaknar. Kom igen nu för fan! Vicht!!!!!! Att vi vann 7 bollar MINDRE och vann ändå säger ju en hel del…

Simon och Paul gjorde ytterligare en riktigt stadig match idag. Tror dom får ett riktigt bra år.

Davydenko gav upp idag. Vi undrade vad som höll på att hända under hans match. Hans fru satt nämligen och såg hans match framför tv:n i spelar loungen. Inte normalt. Vi sa alla i mun på varandra, han kommer ge upp. 3-6 i baken och uppgivet.

En av årets bästa matcher måste ha spelats idag. Jag såg bara slutet mellan Tipsarevic och Murray. Men vilka sjuka poäng det var. Alla stod som klistrade framför tv apparaterna. Nintendo-tennis!!!

Next Page »