Domarjä…!!!

Idag hände nÃ¥got som jag aldrig varit med om innan. VÃ¥r domare hade ingen bra dag pÃ¥ jobbet, det märkte vi alla rätt tidigt. Han gick inte in och overrulade pÃ¥ 4 klara feldomslut av linjedomarna och sen bestämmer sig att gÃ¥ in pÃ¥ en förstaserve. För mig spelar det ingen roll om han faktiskt har rätt i det läget, han mÃ¥ste var konsekvent och hÃ¥lla samma linje. Speciellt när han inte gick in och ändrade linjedomarens domslut pÃ¥ serven innan… DÃ¥ blir jag inte glad!!!

Men det som hände senare i andra set är det värsta jag varit med om i min karriär faktiskt. Rätt roligt om det nu inte hade drabbat oss. Vid 30-0 i ett game servar Kas en kroppserve som andraserve till mig, jag ramar den och den går i en rak linje mot Peya vid nät, rakt mot nätkanten. Precis efter jag träffat bollen säger domaren 40-0. Alltså medans bollen fortfarande är i luften. Bollen tar nätkanten och studsar över Peyas racket. Alltså poäng till oss egentligen. Men eftersom domaren av någon satans anledning ropat 40-0 redan så är det replay the point. Sorry, I made a mistake säger domaren. Åh fan?!? Att Kas satte förstaserven och vi förlorade poängen gjorde inte saken mycket bättre.

Ingen vacker match alls idag. Dom har nu sagt att banorna är omgjorda frÃ¥n grunden i Ã¥r och det är därför dom är sÃ¥ mjuka. Sjukt svÃ¥rt att returnera här, speciellt i dubbel. SÃ¥ matchen var inte bra och det var rätt dÃ¥lig stämning ocksÃ¥, jag var inte oskyldig, men startade inget…

Horias nacke är bättre, men inte hundra. Han blev rätt stel ju längre matchen led, så det var skönt att vi kunde vinna i alla fall. Vi har båda sagt om hans nacke känns för jobbig så drar vi oss ur, men det kan bara han känna. Och det räckte idag. Med nöd och näppe.

Person som säljer sex för pengar!!!!!!!

Ibland tar diskussionen bland kommentarerna en egen väg till mina inlägg och det senaste var ett sådant tillfälle. Det verkade vara ett hett ämne, det där med arga tennisspelare. Denna gången handlade det om Andy Roddick. Nu tänkte jag inte bara skriva om honom eller någon annan speciell spelare, men jag tyckte det kanske vore kul att slänga in ett inlägg om just förbannade och irriterade lirare/situationer. Så slipper jag skriva så mycket om mig själv just nu. För hur ska ni orka läsa om mig hela tiden när jag inte orkar med mig själv varje dag???

SÃ¥ var ska man börja dÃ¥? Diskussionen till mitt senaste inlägg började ju med Roddick mot Söderling. Jag sÃ¥g inte vad som hände där, men han ska tydligen ha gÃ¥tt loss rejält. Och en del Roddick-hatare var inte sena med att säga vad dom tycker om honom. Jag har inget problem med det, jag är inte här för att försvara eller hänga ut nÃ¥gon. I alla fall inte nu… Men jag tycker det är väldigt enkelt att se pÃ¥ en match och en kille kastar rack eller säger nÃ¥got och sÃ¥ tycker man, vilken snorunge. Han tjänar miljoner för att spela tennis, som är sÃ¥ roligt och han har mage att bete sig som lipsill. Men är det sÃ¥ enkelt? Nej absolut inte! Det är sÃ¥ mycket mer än sÃ¥. Nu säger jag ju inte det här bara för att jag själv har en stubin som är kortare än en svans pÃ¥ en kuperad boxerhund.

Inte så enkelt alltså. Det är så mycket som man måste klara av som tennisspelare eller idrottsman överhuvudtaget. Pressen, publiktryck, din form, poäng att försvara, motståndare och mycket mer. Att det kokar över ibland är ju bara naturligt. Och det hör till. Men jag går lite längre än så, jag tycker det är BRA för tennisen som sport. Nu blir ni nog några av er irriterade eftersom vissa inte tänker igenom saker innan dom sägs. Ska ALLA springa omkring och slänga rack till höger och vänster? Nej, absolut inte! Vad jag menar är att jag tycker det är bra att det finns spelare som visar sina känslor, som blir förbannad och som säger stopp när dom inte tycker saker går rätt till. Tror ni Marat Safin hade varit lika poppis om han hade varit lugn som en filbunke? Det svaret kan ingen tveka över.

Det är bra att vi har spelare med temperament. Det skapar rubriker och intresse för sporten. Även om tidningarna älskar att skriva om just när en spelare beter sig lite illa och hänger gärna ut någon för att dom inte betett sig perfekt vid en förlust eller under en match.

Domarna dÃ¥? Dom fÃ¥r ju ofta en del spydiga kommentarer av oss. Ibland för mycket eftersom dom hamnar in the line of fire som det heter här borta. Det är antingen domaren eller racket som fÃ¥r stryk när en spelare blir förbannad. Varför ska inte en spelare bli förbannad när en domare gör misstag? Det som syns pÃ¥ tv är matcherna pÃ¥ dom stora banorna, där domarna har Hawk Eye att lita pÃ¥ och gÃ¥r sällan in och gör overrules. SÃ¥ dom kan lita pÃ¥ sina linjedomare och den nya tekniken vilket gör att det inte görs sÃ¥ mÃ¥nga misstag längre. Men kolla pÃ¥ en sidobana, där är det annorlunda. Tro mig, jag vet detta, jag spelar en del pÃ¥ just dessa banor. Sen Hawk Eye introducerades sÃ¥ har domarna blivit lite “fega” och linjedomarna är dom som mÃ¥las ut när det blir misstag. Även om ni kanske inte tror det sÃ¥ gör domare dÃ¥liga matcher ocksÃ¥. Det är mänskligt och mÃ¥ste accepteras lika mycket som att jag inte alltid spelar pÃ¥ topp.

Grejen med tennis är att det finns mikrofoner över hela banan och kamerorna är alltid väldigt nära, sÃ¥ det är svÃ¥rt att “gömma” sig eller att säga nÃ¥got till en domare utan att det hörs. Om man dÃ¥ ser pÃ¥ fotboll eller hockey, tror ni dessa lirare gÃ¥r/Ã¥ker fram till en domare och säger: “Ursäkta mig herrn, men jag tycker att du var lite orättvis i den senaste situationen och ditt beslut var baserat pÃ¥ fel fakta. Skulle du kunna tänka igenom ditt beslut en gÃ¥ng till?” Nej, faktiskt inte. Här förekommer det svordomar som gör att till och med jag skulle bli imponerad… SÃ¥ är det faktiskt. Kolla pÃ¥ en Premier League match och se hur mÃ¥nga gÃ¥nger en spelare säger F-ordet mot en domare.

Roddick dÃ¥? Jo han kan vara otroligt spydig mot domare och i intervjuer. Ibland gÃ¥r det ju till överdrift, men vad fan gör det??? Man mÃ¥ste som idrottsman “ventilera” sin ilska och dÃ¥ tar man ut det pÃ¥ det man kan. Man kanske mÃ¥ste sitta i ett sidbyte och spy galla över en domare som sitter i närheten för att fÃ¥ bort sin ilska för att kunna fortsätta koncentrera sig pÃ¥ uppgiften. Annars hÃ¥ller man inne känslorna och kan till slut inte träffa kulan för att man är sÃ¥ irriterad inombords. Lite av Roddicks “spydighet” det ligger ju i att han faktiskt är Amerikan. Lite Hollywood liksom. Men han är en bra kille. Helt klart. Är han i närheten av tvÃ¥ av tennishistoriens mest förbannade tennisspelare, John McEnroe och Jimmy Connors? Nej. Är John och Jimmy tvÃ¥ av tennishistoriens mest populära spelare? Ja.

“Luuuuuuuder!” dÃ¥? Ja, Bjösses klassiker. Det är ett praktexempel tycker jag. Domaren gÃ¥r in och gör en overrule en i ett viktigt läge. Matchen gÃ¥r inte som Jonas vill, men ändÃ¥ sÃ¥ finns det ju chanser att vända. Det sista som fÃ¥r hända är att du fÃ¥r feldomslut när du har problem nog med din motstÃ¥ndare. Att matchen pÃ¥verkas utifrÃ¥n det vill säga. Lägg till lite historik mellan spelaren i frÃ¥ga och domaren i frÃ¥ga och det räcker, “Luuuuuder!” kommer fram. Tennismatcher kan ju vända helt och hÃ¥llet pÃ¥ grund av en endaste liten skitpoäng. Det vet alla ni, men vi spelare vet det ännu mer. Och ibland känns det som att, fan, det där var den poängen som kunde avgjort allt. Och om dÃ¥ en domare gÃ¥r in i ett sÃ¥nt läge och gör ett misstag. DÃ¥ tar det ofta hus i helvete. Det är bara naturligt enligt mig.

Till slut vill jag bara säga att domarna gör helt klart sitt bästa och dom flest är riktigt bra på det dom gör. Men jag vill även säga det en gång till att jag inte tycker att det är bra att spelare HELA tiden går och gnäller, vilket jag ibland är skyldig till. Utan det jag menar med hela inlägget är att lite ilska och några utbrott, det är bra för sporten. Enligt mig.