Sääääämst!

Först vill jag bara säga att det jag kommer skriva nu inte alls är menat som någon förolämpning till Rohan eller Aisam, våra motståndare idag. Även om det kan låta som en indirekt sågning, så är det inte menat så. Ok?

Men jävlar vad jag var dÃ¥lig idag. Helt sjukt. Jag kunde inte förstÃ¥ att jag kunde spela sÃ¥ dÃ¥ligt som jag gjorde. I Marseille spelade jag ju riktigt, riktigt bra! Fick fan inte in en enda boll kändes det som. Jag servade, turligt nog, mycket bra sÃ¥ jag slapp spela volley. Känslorna som var i omlopp i min kropp var rätt främmande mÃ¥ste jag säga. Panik! Det kändes helt klart att 1 dag inte räcker som förberedning. FrÃ¥n att ha spelat inomhus till att spela ute, under lampor, 6 timmars resa, 3 timmars tidsskillnad och i ökenluft. Det flyger alltid lite mer när man spelar i ökenomrÃ¥den. Som i Indian Wells med. Vet inte vad det är om luften är tunnare eller hur det funkar. Men effekten är att det flyger lite mer. SÃ¥ jag kände mig riktigt osäker och tyckte allt jag rörde gick för lÃ¥ngt. Ursäkter? Nja, inte riktigt. Har ju redan sagt att jag var urusel… SÃ¥ Arnaud spelade signel med 3 motstÃ¥ndare idag. Och han skötte sig som tur är utmärkt. Jag bad om ursäkt rätt mycket faktiskt. Men jag sa till mig själv om och om igen. “Find a way! Find a way! Find a way! Find a way!” Vet inte varför det blev pÃ¥ engelska i mitt huvud, troligen för att jag pratar engelska med Arnaud. Men det blev mitt mantra under matchen. Även om jag kände vid 2-2 i andra set att herregud vad lÃ¥ngt det är kvar. Kan inte lidandet vara över snart? Fast den känslan var där försökte jag tvinga mig själv att tro att det skulle kunna gÃ¥. Och jag började faktiskt spela bättre och bättre. Även om vissa av mina beslut inte var sÃ¥ normala. Som att slÃ¥ en volleystoppboll pÃ¥ killen som stÃ¥r vid nät pÃ¥ andra sidan. Nu var stoppbollen riktigt bra och han hann den faktiskt inte. Arnaud tittade bara pÃ¥ mig och vände sig direkt om och skrattade. Du slog precis en dödande stoppboll pÃ¥ nätkillen!!!??? Det har jag aldrig sett innan, sa han. Inte jag heller svarade jag…

Dom hade 7-5, 5-3 och servade. Och pÃ¥ nÃ¥got sätt lyckades vi, (läs Arnaud), vända och vinna matchen. I slutet spelade jag faktiskt helt ok, sÃ¥ det var ju tur det. Skönt att ha en kille som orkar kämpa för sig själv och vänta pÃ¥ att jag skulle komma igÃ¥ng. Men han har ju varit med förut och vet att det inte alltid är lätt med omställningarna. Nu väntar en tuff omgÃ¥ng imorgon och jag bad Arnaud att träna extra med mig imorgon sÃ¥ vi ska ha minst en timmes träning innan matchen imorgon. Jag känner att det blir bäst sÃ¥. Köra extra sÃ¥ att kroppen vaknar. Kom igen nu för fan! Vicht!!!!!! Att vi vann 7 bollar MINDRE och vann ändÃ¥ säger ju en hel del…

Simon och Paul gjorde ytterligare en riktigt stadig match idag. Tror dom får ett riktigt bra år.

Davydenko gav upp idag. Vi undrade vad som höll på att hända under hans match. Hans fru satt nämligen och såg hans match framför tv:n i spelar loungen. Inte normalt. Vi sa alla i mun på varandra, han kommer ge upp. 3-6 i baken och uppgivet.

En av årets bästa matcher måste ha spelats idag. Jag såg bara slutet mellan Tipsarevic och Murray. Men vilka sjuka poäng det var. Alla stod som klistrade framför tv apparaterna. Nintendo-tennis!!!

Lite lätt besviken…

Ibland undrar man hur saker och ting fungerar.  Otroligt besviken efter matchen idag.  Varför lär man sig inte att fortsätta spela bra en hel vecka.  De läsare som är lite känsliga borde nog skippa nästa stycke jag kommer skriva…  Allvarligt, skippa det!

 

Hur i helvete kan man spela sin sämsta match i finalen?!?  Det finns nog fan inget värre för mig att göra den absolut jävla sämsta matchen för veckan i den viktigaste!!!  Gör mig själv sjukt besviken när det händer.  Visst det är i alla fall final, vilket folk har sagt till mig, men spelar du sämre i första rundan har du ju inte precis förlorat titeln och det är ju vinna man vill göra.  Fan.

 

Vi spelade helt enkelt som ett par vilsna höns idag och vilken kaos det var innan matchen.  ATP igen…  Blake blev inte färdig mot Davydenko dagen innan och var tvungen att spela klart sin semi idag.  Vi skulle spela 12.45, men om Blake blev klar innan 13.00 var centrecourten spelaplats för oss.  12.45 blir vi informerade om att det blir Centralito, bana 1, istället.  Men 12.50 breakar Blake Davydenko och ny info ges…  Blir det inga mer break nu spelar ni efter Blake/Davydenko.  Anledningen till denna kaos var att Eurosport hade live tv-sändning klockan 15.00 och vi fick ju inte spela längre än det.  Det hade ju varit katastrof!!!  Börja Blake/Davydenko en timme tidigare och vi har ju inget problem att lösa…  13.15 blir vi praktiskt taget insprungna till centern.  Inbollning exakt 5 minuter.  Time, ready for play!  Eeeh…ok.  Och vi vägrar träffa banan!!! Nu har jag i alla fall en vecka off, vilket kommer vara otroligt skönt.  Behandling och fys i 4 dagar, sen Fredag eller Lördag till Düsseldorf.  Vi ska bli världsmästare igen! 

 

Sitter just nu i TAP Airlines lounge och väntar.  Har precis besökt McDonald´s.  Eftersom kroppen svek mig idag, ska den straffas!  Kroppen ska minsann känna att man inte kan behandla mig hur som helst.  Dubbelspelaren Ashley Fisher checkar alltid in sina rack när han flyger efter en förlust.  Racken svek mig idag säger han…

 

Nämde jag att vi inte spelade bra idag…?